All language subtitles for House.of.David.S02E05.1080p.HEVC.x265-MeGusta

**Tidigare på** Davids hus...

Med fem enade härar
ska vi rida mot Saul.

Det finns ingen ledare bland oss som kan befalla
de fem arméerna. Absolut inte du.

Jag hörde just att jag ska skickas
på ett uppdrag med Joab.

Måste vara viktigt.

Och vad ska vi göra?

Ta bort hotet
tillsammans med hans blodslinje.

Det kan inte finnas några överlevande.

Gå! Försvinn, grabben. Spring!

-Jag är rädd att vi är själviska.
-Mychal, tack.

Jag har fattat mitt beslut.

Du ska gifta dig med Mirab
och jag ska leva med det.

Det är ett dussin män
vi har förlorat, David.

Varje död filisté hade en.

Kol.

Du lovade mig järnsvärd
lika förfinade som Goliats.

Jag behöver tid, min kung, och mer material.

Som belöning för ditt mod
ger jag dig befälet över tusen man.

Tror du verkligen att
David är kapabel att befalla en armé?

Det är klokt att använda David
för att ena vårt folk.

De älskar honom.

De rättfärdiga skall blomstra
som ett palmträd.

De skall växa som en ceder på Libanon.

**Planterad i Herrens hus...**

de skall frodas
i vår Guds gårdar.

På detta vet jag
att du är nöjd med mig...

...för att mina fiender
inte triumferar över mig.

Låt dem inte segra över mig.

Åh, den store krigaren.

-Jonathan.
-Och skriver fortfarande dina poesi.

Det här året har gått alldeles för fort.

Titta på dig.

Hela den här tiden
kan du fortfarande inte odla skägg, va?

-Jag har försökt.
-Mm-hm.

Hur har du haft det?

Trött
av att höra om dina många segrar.

Kanske jag skulle kunna förlora några
för att lätta din börda.

-Hur mår hon?
-Eh, Mychal?

Distraherar sig själv så mycket hon kan.

Hon undervisar barn nu.

-Ja?
-Hmm.

Och resten?

Ett delat hus kan vara,
ja, en obehaglig plats.

Och hur är det med Sara?

Jag tänker fortfarande på henne,
trots all denna tid.

Men hennes hjärta är bundet
av förlusten av sin bror.

Hon kan inte släppa den.

Hmm.

Smärtan bakom oss,
den blockerar ofta glädjen framöver.

Hmm. Så, vad kan man göra?

Vi ser fram emot.

Bakhåll.

Sköldar i mitten nu.

Sköldar! Sköldar! Sköldar!

-Varifrån kom de?
-Alla håll och kanter.

Bågskyttar på mig.

De kommer att slå din bror.

Ge ordern när jag är täckt.

Håll dig nere!

Pilar!

Rör dig! Gå ifrån mig.

Beskydda David!

Ta deras svärd!

Jonatan!

Dra dig tillbaka!

Reträtt! Fall tillbaka! Reträtt!

Vem var det?

Oaz, höj ditt svärd.

Inga.

Den är lätt som en fjäder,
men ändå så stark.

Det där var mitt svärd.
Ska du byta ut det?

Sök själv efter de döda.

Eliab.

Trotsa inte mina order igen.

Säg då inte åt mig vad jag ska göra.

Titta på det här.

Mer träkol.

Ja. Mer träkol som inte kommer att
ta sig tillbaka till en filistéisk smedja.

Det här är demonsvärd.

David, tror du
att dessa svärd är förbannade?

-Nej, det gör jag inte.
-Bra.

Varje gång vi möter dessa vapen
är de starkare och lättare.

Hela Filisteen är beväpnade med dessa.

Gud är kapabel.

Plus, jag har haft en
som är mycket mer perfekt än den här.

Det är svårt.

Jag vet, men det är viktigt.

Handstil...

Att skriva är hur vi minns
det som hände före oss.

Liksom de fantastiska berättelserna
om Jakob, Mose och Noa.

Vem vet, kanske
du skriver ner en sådan historia en dag. Hmm?

Jag skulle skriva berättelsen
om David, jättedödaren.

Det skulle vara ett mycket bra exempel.

Undrar hur det slutar.

Saul har slagit sina tusen,
David sina tiotusen!

Saul har slagit sina tusen,
David sina tiotusen!

Det har varit nog med tid.
När ska du förlåta mig?

Det är du som övergav vår säng.

Har du något att säga?

Du hade väl inte kommit hela vägen
till den här sidan av palatset om du inte hade gjort det.

Det är ditt namn de borde sjunga
och din son efter dig.

De skanderar mitt namn.

Jag har dödat mina tusen,
David sina tiotusen.

Ja, David.

David! David!

David...

David.

De skulle kröna den pojken
idag om de kunde.

Han har drivit isär era döttrar

och nu överskuggar han dig
i ditt folks ögon.

Han är ett hot.
Varför vägrar du att se det?

Tillräckligt.

Din misstanke är ett gift för mig
och alla i detta palats.

Min misstanke är en sköld
för dig och din tron.

Ju förr du inser det, desto bättre.

Vår hjälte återvänder. Fler segrar har jag hört.

Vi, eh... vi har mycket att diskutera.

Vi är i stort behov av en bröllopsplanerare.

Ja, men en annan gång tack.
Jag skulle gärna vilja vila.

Ja, självklart. Självklart.

Det är dags att sluta bråka om träkol,

börja smida våra egna svärd
som matchar dessa.

Det måste krävas en hel del värme
för att smida vapen av denna kvalitet.

Annars skulle filistéerna aldrig offra så många
liv genom att plundra våra kolgruvor.

David svär att
Goliats klinga är ännu starkare.

Om vi ska ha någon chans alls,

Vi behöver det vapnet
och kunskapen bakom det.

Vet du vad som hände med det?

**Hälsningar, Lord Commander.**

Vad gör du
i Prästernas stad?

Du håller något här,
något som din far tog med sig hit.

Jag måste se det.

Han instruerade mig att inte avslöja det för någon.

Som jag instruerade honom.

Jag har försökt att chiffrera
det som är etsat på den.

Filistiska märken?

Mestadels, men vissa är mycket äldre.
Egyptiska, tror jag.

Gud, svärd. Kanske "Gud och svärd".

Inga.

Nej. "Svärdens gud."

Det är en signatur.

Tack.

Inte illa. Blir bättre.

Bra.

Som lejonet.

-Kan jag fråga dig något?
-Mm-hmm.

Hur känns det... att bli smord?

Liksom Josua, Samson,
så som min far var.

Är. Din far är smord.

Nej, du behöver inte förklara.

Du kan säga sanningen till mig.

Hur känns det?

Kraftfull, som eld eller en framrusande vind.

Jag blir mer av något.

Allt jag känner förstärks.

Passion, glädje, till och med ilska.

Det skrämmer mig.

Jag är rädd att jag kan tappa kontrollen.

Jag kan inte prata om det med någon,
förutom kanske dig nu.

Ingen förstår. Jag förstår inte.

Ibland känner jag att att vara smord
är att vara ensam.

Du är inte ensam, David.

Jag beklagar att tronen inte går över till dig
som den borde ha gjort.

Hej, prinsessa.

David.

Jag hörde att du lärde barn
att läsa, precis som du en gång lärde mig.

Du vet hur jag älskar ord.

Jag saknar att höra dig sjunga dem.

Så ofta satt jag på just den här balkongen
och lyssnade på dina morgonböner.

Din syster jämför det med en tupp.

Ja,
hon gillar att sova.

Jag har en gåva till dig.

Jag började skriva mina egna låtar,

även om jag ibland
känner att orden kommer från, eh...

Gud själv.

Ja.

Jag ville att du skulle ha det här.

"Herren är min herde,"

och jag skall inte lida nöd.

Han låter mig vila på gröna betesmarker,

han leder mig vid stilla vatten.

"Han återställer min själ."

Det är vackert, David.

Jag tänkte att jag skulle skriva den
om en herde.

Det är vad jag vet.

Och vill du skriva en kärlekssång
till min syster?

Nej. Jag skriver bara det som är sant.

Mina sår, de...
de läker fortfarande.

Jag vill inte öppna dem igen.

-Mychal, jag...
-Det var trevligt att se dig, kommendör.

Jag prisar Herren, du är trygg.

Du undviker mig.

Mirab, filistéerna har inget intresse
av vårt äktenskap, vare sig lyckligt eller ej.

Det finns fler strider jag måste utkämpa

-för att vara värdig detta hus.
-Sluta, David.

Du dröjer, du hittar på ursäkter.

Du har varit borta i många säsonger
och försvarat dig mot våra fiender.

Jag har väntat tillräckligt länge.

Hör du, jag förstår
att du fortfarande har känslor för min syster.

Jag ser det.

Men Mychal har gått vidare. Hon är lyckligare.
Hon är på sin egen väg.

Och du,

Du är en tillräckligt modig soldat för att veta
att du inte kan fortsätta marschera baklänges.

Så, tiden är inne
att hedra min fars önskemål.

Ett datum måste fastställas.

Håller du med?

Jag är kungens tjänare.

Perfekt.

När jag var i Endor, fanns det en...
det var en man där.

Han var en mästerlig metallförfalskare.
Kallade sig själv svärdens gud.

Endor? Abner...

Häxorna där,
de utförde ritualer på hans vapen

men den sanna kraften
kom från hans hantverksskicklighet.

Jag tror att han har upptäckt
en helt ny metall.

En som skulle decimera
även den finaste brons.

Min kung, vi måste hitta den här mannen.

Jag tror att jag kan övertyga honom att lära oss
hur man smider dessa vapen.

-Min armé kommer att övertyga honom.
-Nej. Om vår armé marscherar mot Endor,

Mannen kommer att försvinna
innan vi ens bryter igenom stadsportarna.

Detta är inte ett jobb för en armé,
utan för en handfull män.

I så fall
borde du inte vara en av dem.

Min kung. Saul.

Ingen annan känner Endor som jag gör.

Ja. Det är min rädsla.

Det är en laglös, gudsförgäten plats.

Med din historia där...

Jag vet. Det är allt i det förflutna.

Abner...

Det ligger allt i mitt förflutna.

Det som spelar roll nu är framtiden,

och för att säkerställa det
måste vi hitta denna svärdens gud.

Varför tittar du på mig?

Jag har märkt på sistone att du verkar
kämpa mer än mot fienden.

Och vem annars skulle jag slåss mot?

Du brottas med Gud
likt Jakob i de gamla berättelserna.

Gud?

Ja.

Ja, jag skulle slåss mot honom
om jag kunde hitta honom.

Ah, Eliab. Han håller helt klart med David.

Varför är vi klädda som köpmän? Va?
Jag tror att han har förvandlat oss till spioner.

-Och är det ett problem?
-Ja. Jag är en hemsk spion.

Hälsningar.

vad är det?

Jag gillar inte den mannen

och jag förstår inte
varför din pappa litar på honom.

Doeg? Nej, vi litar inte på honom,
men han är användbar.

Alla djur som attackerar för din räkning
kommer en dag att attackera dig.

-Mm-hmm.
-Jag är bara... jag är orolig.

Åh, gör vi det nu?

Vad?

Oroar sig för varandra.

Det är sött.

Åh, vad är det här?

-Middag.
-Nej, det här.

Du ser så glad ut. Det är väldigt upprörande.

Jag hör att du har egna glada nyheter.

Åh, vad är det här?

David och Mirab har bestämt ett bröllopsdatum.

-Grattis.
-Tack.

Staden Endor,

tillflyktsort för mördare, avfällingar,
desertörer och brottslingar.

Var på din vakt.

Vad du än hör eller ser, ta det med ro.

Visa inte förolämpning. Vi behöver
dra till oss så lite uppmärksamhet som möjligt.

Förlåt mig, kommendör.
Vad gör vi här?

Vi är köpmän från Sidon
som försöker göra en rättvis vinst på våra varor.

Det är allt du behöver veta
, och låt mig prata.

Abner, jag hörde att du var död.
Dödad av Goliat i slaget vid Ela.

Vad får dig att komma tillbaka hit
där ingen vill se dig?

Jag söker en man, en smed.

Svärdens guds namn.

Detta är hans skaparmärke.

Min vän här, han känner varje person
och värdefullt föremål innanför stadsmurarna.

Han skulle sälja sin egen dotter
för en silversekel.

-Tjugofem.
-Sjuttiofem.

Femtio, och om du bråkar,
kommer du inte att leva för att förhandla igen.

Jag ser att du inte har förändrats,
Abner.

Herre, Israels befälhavare.
Din mor måste vara så stolt.

Nämn aldrig min familj igen.

Ta oss nu till svärdens gud,

och medan du gör det, ska du berätta
allt du vet om honom.

Följ mig.

Jag minns att när jag valde
min klänning var tygerna inte lika fina.

men känslorna
var mjukare än det finaste siden.

Är du säker på att det här är vad du vill?

Självklart. Varför skulle jag inte det?

Äktenskap för makt och status

utan känslor
kan det kosta mycket.

Du verkar klara det med lätthet.

Med lätthet?

Hmm.

Inte med lätthet.

Du vet, mamma,

om jag har lärt mig något av dig,

det är den kärleken...

det tjänar inget annat syfte än att göra en svag.

Det var aldrig
den läxan jag hade för avsikt att ge.

Nä, jag har aldrig varit så bra på att lyssna.

Jag är medveten.

Jag ville ge dig något.

Så att du vet att jag alltid är med dig.

Det är vackert.

Gillar du det?

Jag älskar det.

Jag respekterar ditt beslut,

men om detta är ditt val,
måste du vara härdad med beslutsamhet.

Du kommer aldrig att ha lyxen att kunna tåra.

Aldrig.

Och jag älskar din far.

Fortfarande?

Fortfarande.

Säg mig, min kära...

hur mår mina döttrar?

Har de slutit fred än?

De hittar sin väg, min kung.

Ingen kan orsaka smärta
som din egen familj.

Tiden läker varje sår.

Förutom de som gror.

Lägg en enda shekel på vågen
och se din förmögenhet förändras.

Ikväll är det natten då koppar förvandlas
till silver och silver förvandlas till guld!

Broder, det här är
den största dagen i mitt liv.

Har du en shekel?

Nej. Sist vi spelade
förlorade du min häst.

-Broder!
-Oaz.

Det skulle vara iögonfallande om vi inte gjorde det.

Tack, broder.
Jag ska dubbla dina pengar.

-Jag får väl inte tillbaka det?
-Absolut inte.

Lägg dina sista insatser
och tänk på avståndet.

Det är han.

Släpp lös ormarna.

Ja. Åh, ja.

Kom igen.

Inga!

Du kanske har rätt, Uria.
Jag kanske är svag i sinnet.

Jag skulle också ha satsat på den.

Nej, det skulle du inte.

Svärdens gud, vi har rest
långt för att hitta dig.

Är det så?

Kanske du kan hjälpa oss.

Vi hör att du är ännu skickligare
med metall än med ormar.

Är du säker på att
du har råd med den här konversationen?

Vi ska betala dig dubbelt så mycket som filistéerna
betalade för jättens svärd.

Det var ett fint svärd.
Det finns inget som det.

Verkligen.

kom med mig.

Kom. Kom närmare.

Järn. Själva namnet
betyder hårdhet och styrka.

Varför är det så mycket starkare än brons?

Det är skicklighet. Högre värmenivåer
skapar starkare metall.

Om du gör hundratals av dessa,

Jag antar att det kräver
en hel del bränsle.

Kol.

Filistéerna dyrkar sina många gudar.

Vårt folk dyrkar en enda gud.

Men jag dyrkar bara detta.

Det är detta som avgör människans öde.

Jag vill att du
följer med oss till Gibea,

Lär oss hur man tillverkar dessa järnvapen
i tusental.

Jag har redan undkommit filistéerna

eftersom jag inte var intresserad
av att vara inlåst i deras fängelsehålor.

Vad får dig att tro att
jag vill vara inlåst i ditt?

För jag vet att det här bladet
inte är allt du bryr dig om.

Din dotter.

Jag vet att hon är en edomeisk slav.

Jag vet hennes namn.

Batseba.

Hon togs ifrån dig
för att täcka dina skulder.

Jag vet var du kan hitta henne.

Återvänd med oss till Gibea,
lär oss hur man tillverkar dessa vapen...

och du kommer att få se hennes ansikte igen.

Nej, nej, nej.

Jag har det.

Bakhåll!

Joab. Du red inte...
du red inte ut med Abner.

Han beordrade mig att stanna.

Abner och jag
har haft lite oenighet på sistone.

Hmm.

Och jag hörde också
att du erbjöd läslektioner.

Men du har ju redan läst.

Hmm, bra poäng.

Ja, man kan säga att jag har slösat bort en resa.

Vad stör dig?

Vad menar du?

Ingenting.

Nej. Vad menar du?

Förlåt mig, prinsessa,

men dina händer.

Jag har märkt att du gör det
när du är orolig.

Har du för vana att titta på
varje liten sak folk gör?

Hmm, bara de intressanta.

Det är... Det är David.

Jag oroar mig varje gång han går.

Du inser
att han ska gifta sig med din syster.

De har väl bestämt ett bröllopsdatum?

Jag kan inte göra något åt det.

Han har mitt hjärta.

Jag är rädd att han alltid kommer att göra det.

Joab, vill du göra något för mig?

Något.

Skydda honom.

Det är jag redan.

Kezia.

Doeg, du borde inte vara här.

Menar du i tjänstefolkets område?

Vi tjänar alla någon.
Vi söker båda möjligheter.

Du verkar sjuk.
Borde jag kalla på en vakt?

Hmm. Nej.

Jag behöver veta hur kungen
botade sig från sin förbannelse.

Och hur skulle jag veta det?

Det finns inga hemligheter i detta palats
som inte når mina öron.

Jag kan inte hjälpa dig.

Kan inte? Kan inte eller vill inte?

Behöver jag påminna dig om att det är
jag som förde dig hit?

Jag räddade dig, Kezia.

Jag räddade mig själv.

Doeg, jag vill inte ha mer med dig att göra.

Kanske talar jag med kungen
om viskningarna jag hör.

Kanske borde jag prata med honom
och se dig tappa förståndet.

Jag har gått bortom din kontroll, Doeg.

Nu är det du
som har mitt infall att tacka för ditt liv.

Skäms på dig.

På knä, israeliter.

Gå ifrån mig!

Jag knäböjer för Gud, inte för människor.

Inte till människan.

Till prästinnan i El, Baals älskarinna,
Asheras syster.

Du ska knäböja för häxan från Endor.

Och du sa att du aldrig skulle komma hem.

Hej, mamma.

Säg mig, Abner.

Trodde du att de skulle
förlora respekten för dig

eller kanske de skulle ha
börjat frukta dig?

Jag har så många anledningar att döda dig

för att vi vägrade offra till våra gudar,

för att han satt bredvid kungen
när han förbjöd häxkonst,

eller för att du dödat en Endors dotter
för att dölja ditt hus synder.

Ja, vilket som helst av dessa kommer att duga.

Fråga min son så ska han berätta
varför folk verkligen är rädda för mig.

Jag talar med de döda.

De visar mig många saker.

Jag är inte rädd för dina billiga knep.

Åh. Säg mig, Judas son.

Drunknar ditt samvete fortfarande

i blodet från den oskyldiga familj
du slaktade?

Jag hör deras skrik.

Samma som hemsöker dig på natten.

Sauls son.

Israels kronprins.

Ändå, när jag tittar in i din framtid,
ser jag ingenting alls.

Ett liv avbrutet.

Hur känns det, prins?

att veta att kronan som är avsedd för ditt huvud
kommer att sitta på en annan?

Kronan skall vila på den
som förtjänar den. Det är nog för mig.

Vad har du tagit hit, Abner?

Vem är du?

Du talar till de döda.

Jag talar till deras skapare,

och han ser dig genom mig.

Mitt namn är David.

Du har stor kraft...

ändå är du försvagad av en lögn.

När du äntligen lever i sanningen,

Ve häxan eller kungen
som försöker stå i din väg.

Din kraft kommer att krossa dem omkring dig

och ditt hus skall aldrig känna fred.

Släpp dem, allihop.

Jag vill inte ha deras blod på mina händer.

Men en sak till, Abner.

En dag snart
kommer Sauls hus att besegras.

Inte utifrån.

Det kommer att smula sönder inifrån,

och du kommer att se hjälplös

när du drar ditt sista andetag.

Mycket imponerande.

En armé som bär sådana vapen
kommer att krossa hebréerna.

Vi kommer att avancera bortom gränsbyarna
och sedan kommer vi att dela upp Israel.

Delar du redan bytet
från din seger, Akish?

Liksom hunden återvänder till sina spyor,
så upprepar dåren sin dårskap.

Hela Filisteen blöder fortfarande
efter ditt sista löfte om seger.

Sedan var det jättar.

Nu behöver du fler svärd
och du vill ha tusentals av dem?

Allt betalt på min bekostnad.

Vår gemensamma kostnad.

Exakt hur mycket tid
och silver kommer detta att kräva?

Så länge och så mycket som behövs.

Jag ska hitta mina egna förfalskare
och utkämpa mina egna krig.

Kanske mot dig.

Tack för den här gåvan, men jag är ingen dumskam.

Nej. Du är en stor och vis kung...

vars tid är förbi.

god morgon!

Nu, unge prins, skulle du vilja
lida din fars öde, hmm?

Eller gå med i en ny generation kungar?

Jag ska... jag ska göra dig sällskap.

Bra.

Då får du din fars tron
och, eh, en tredjedel av Israel.

Heja kung Hanun.

Heja kung Hanun.

Trotsa mig inte igen.

Vi är båda kungar.
Jag har helt enkelt undanröjt ett hinder.

Han var kung i Filisteen.

Och nu är han inte längre.

Kom igen, Akish. Du tänker för mycket.

Hmm?

Bara vet om du ljuger
om min dotter,

Jag ska döda dig, din mor och dina män,

och göra tusen filistéiska svärd
bara för att förhata er alla.

Du kommer att få allt du blev lovad.

Män, hör mig.

Allt som häxan sa
är menat att störa ditt sinne,

att så misstro och kaos i Israel.

Säg aldrig ett ord om det till någon.

Vi måste ha ord.

Fortsätta.

När ska du sluta
bete dig som en dåre?

Vår broder har blivit smord av siaren.

Han har bevisat sig själv i strid
gång på gång.

Och igår kväll, på något sätt,
räddade den allas våra liv från den där häxan.

Vår bror är en fara för sig själv
och för resten av vår familj.

Nej, Eliab. Ditt problem ligger inte hos David,
det ligger hos dig själv.

Öppna dina ögon.

Så du får inte vara
vår familjs hjälte längre, synd.

-Vet du vem som gjorde David till hjälte?
-Hmm?

Gud gjorde det.

Det är hädelse. Blotta tanken
på att hon känner till vårt öde.

Och ändå, om hon kunde
se sanningen om dig...

Jag ska erkänna att jag oroar mig för min egen framtid.

Jonathan, ingen av oss
vet vad som verkligen väntar oss.

Men hon hade rätt i en sak,
vi måste leva i vår sanning.

Och det innebär att vårda
ljuset i varje ny dag.

Gud ger oss inget löfte om något annat.

Och efter allt detta mörker...

rida mot ljuset.

Om det finns kärlek att finna,
måste jag omfamna den medan jag fortfarande kan.

Jonathan, vad gör du här?

Vad ska vi göra nu?

Min kung.

David. Var uppdraget lyckat?

Har du återvänt med svärdens gud?

Vi har.

Men först måste jag tala med dig
om en annan sak.

Tala.

Jag kan inte...

Jag tänker inte gifta mig med Mirab.

Jag vill inte trotsa dig,
men jag vet sanningen.

Om hon verkligen älskade mig och jag henne, då...
då skulle jag lyda dig.

Men jag vet innerst inne
att vi inte kan vara tillsammans.

Och om du inte önskar
att jag ska vara med Mychal, så må det vara så.

Vem är jag
då att bli kungens svärson?

Vad säger du, David?

Du väljer att vägra min befallning?

Jag väljer att leva i sanningen.

Må kungen leva för evigt.

David.

Isais son.

Beslut har konsekvenser.

Det gör även lögner.

Gud styr en människas öde.

Gör vad du måste.