Original subtitles

Vince, vi måste prata. Jag vill veta att du mår bra.

Jag går till baren.

Släpp inte in dem!

De bet henne.

Jag måste kolla att Calle mår bra.

–Jag har ingen mottagning. –Inte jag heller.

Vad fan händer?

Hon andas inte.

Hon andas inte!

Ett viktigt säkerhetsmeddelande. Gå till era hytter...

Tack. Vi återkommer snart med mer information.

Är den på? Hallå? Hör ni mig?

Ursäkta avbrottet. Vi måste tyvärr be er att gå till era hytter.

Ni kommer att få mer information...

Det finns ingen orsak till panik. Var vänliga och behåll lugnet.

All personal, omedelbart krismöte i mässen. Jag upprepar...

Det finns ingen orsak till panik. Var vänliga och behåll lugnet.

Marianne, ta på den här.

–Varför funkar de där telefonerna? –Det är nog ett internt system.

Kom igen! Snälla.

Hon är som de vid dörren. – Akta er!

Hitta nåt att binda henne med!

–Kom igen, ge mig den. –Vänta lite.

–Kom igen. –Vänta.

Fan!

Jag får inte tag på honom. Han är inte på rummet.

Vi får be till Gud att han är oskadd.

–Jag tycker att vi tar oss härifrån. –Det kanske är säkrare att stanna.

Är det?

–Pia, vad fan händer? –Jag vet inte.

–Var är kaptenen? –Antti hämtar honom.

Han kommer alldeles strax.

–Hon måste ha nån sorts sjukdom. –Ja. Kanske det.

–De är borta! –Jag går tillbaka till sviten.

Calle kanske kommer dit. Ni får gärna följa med.

Jag vet inte. Det kanske är säkrare att stanna.

Kom igen! Skynda!

Fly, för helvete!

Hör upp, allihop!

Nånting ombord verkar göra människor våldsamma. Nåt smittsamt.

–Det är ryssarna. –Konspirationsteorier hjälper inte.

–Vi kan inte lämna dem åt sitt öde. –Nej, men jag tänker inte gå ut dit.

Vi vet inte om det är säkrare här. Har nån av er blivit biten?

Okej, så här gör vi.

De flesta passagerarna är troligen i sina hytter. De får stanna där.

–Du och jag tar oss till bryggan. –Det går inte.

Vi krossar ett fönster.

Om radion funkar kan vi kalla på hjälp.

–Och annars? –Annars...

Då kan vi stanna fartyget. Annars tar autopiloten oss till Helsingfors.

–Är inte det bra? –Vi kommer att krascha in i hamnen.

Vi ska stoppa fartyget.

Och sen kan vi sänka livbåtarna. Låter det bra?

Okej, då har vi åtminstone en plan.

Det här är inget vi har tränat på.

Jag kan inte tvinga er att gå ut, bara be er att göra det.

Vi måste hjälpa de passagerare som är kvar där ute. Okej?

Behåll lugnet, så kommer allt att gå bra.

–Och bryggbesättningen? –Jag vet inte. Vi ska hitta dem.

Det här tar jag hand om.

Sätt igång.

Spring!

Håll dig borta från min son!

Jaså, är det du? Och jag som trodde att min mamma var usel.

–Varför gör du det här? –Jag? Det var din sons idé.

Och vet du vad? Han är med mig nu.

Det kanske är så...

...att allt det här händer på grund av dig.

–Hur många fler oskyldiga ska offras? –De är inte så oskyldiga.

–Om smittan sprids till land... –Smitta? Vi är ingen sjukdom.

Förstår du inte? Vi kan lika gärna ha kul medan vi kan.

Allting har ett pris, Walter.

–Reglerna finns av en anledning. –Vi kan skapa egna regler.

Du tycker att jag är överbeskyddande, men jag vet faktiskt bäst.

–Du var bara ett barn. –Du dömde mig till evigt liv med dig.

–Du förstår inte. –Nej, det är du som inte förstår!

Jag hatar dig!

Vi går till livbåtarna. Vi måste härifrån.

Fan!

Calle?

Calle, kan du öppna?

Översättning: Stina Hedin Iyuno för SVT