Original subtitles

Bemanna barrikaderna, doktorn. Det här blir hektiskt.

-Hur många har du bokat? -De vet att det är din sista dag.

Du tycks vara mer populär än du trodde.

En kö. Ta namnet och symptomen. Ju mer jag vet desto fortare går det.

Hela systemet behöver en genomgång.

-Det är lite för sent för det. -För dig.

Den nya doktorn behåller mig. Det blir enklare.

-Då kan saker göras på rätt sätt. -Det här systemet fungerar bra.

Okej, allihop! Stolar åt dem som inte kan stå.

Sitt på golvet annars. Knuffas inte. Jag tar namnen och turordningen.

En sak till. Tyst!

Endast riktiga sjukdomsfall. Jag har inte lust med pratstunder.

Ut med hunden! Vi öppnar snart.

Har du tid? Bra.

-Jag accepterar din ursäkt. -Jag förstår.

Innan du far ville jag bara säga att jag inte är arg på dig.

Okej.

Bara besviken, kanske.

-Jag hade mina skäl. -Skäl eller symptom?

Att lämna ett hotell är ingen sjukdom.

Du övervann din blodfobi. Nu är du rädd för intimitet.

Eller så ville jag helt enkelt inte vara med dig.

Nej, det tror inte jag. Det går mycket djupare än så.

Det gör det inte.

Jag hjälpte dig med blodfobin och kan hjälpa dig igen.

Du behöver bara ha lite kurage, Ellingham.

Vi ses i London.

När du lämnar den här idyllen kommer allt att kännas annorlunda.

De med bokningar prioriteras.

Annars ropar jag upp... Jag ropar upp numret.

Så trevligt! Som ett lotteri. Vad kan man vinna?

-Är det ett fint pris? -Nej.

Mrs Wilson har en tid klockan 9. Tommys taxibilar. Billigast i stan.

-Mrs Wilson, doktorn. -Jag väntar. Det ingår i servicen.

Hur många taxibilar har du, Tommy?

En. Jag är ägaren, arbetsledaren och arbetaren.

Då borde det stå "Tommys taxibil", inte "taxibilar".

-Är allt som det ska? -Det är bara migrän.

Har du möjligtvis några alvedon?

-En räcker inte. Har du fyra, fem? -Du borde prata med doktorn.

-Ger du mig inget nytt recept? -Du använde inte det förra.

Tommy har migrän. Kan jag ge honom alvedon?

-Hur vet du att det är migrän? -En skarp smärta bakom ögonen.

Som Henry Coopers vänsterkrok. Det har varit så hela veckan.

Hjälper alvedon? Då är det inte migrän. Hur många?

Bara två, och några före frukost och några under natten.

För många är farligt för levern. Huvudvärk? Illamående?

Varför får han gå före?

Jag har nummer 5. Vilket nummer har du?

-Tyst! Är du stressad? -Det är väl alla?

Titta rakt fram. Pupillerna reagerar bra.

-Sämre syn? -Jag har inte tid med det här.

Mr Davidson vill ha en taxi 10.30. Annars tar konkurrenterna det.

Huvudvärk går ofta över naturligt. Ligg ner i mörker en halvtimme.

Annars får du besöka nya doktorn. Nästa patient, Pauline.

Tommys taxibilar kör till London. Bäst och billigare än de andra.

Paronyki. Infekterade nagelband.

-Blöta händer? Diskat? Fiskat? -Inte så vitt jag vet.

Märkligt. Andra fallet på en vecka.

-Känner du till Dan Gleebles? -Ja, det är min makes bästa vän.

Man kan få sjukdomen genom att hålla en smittad persons hand.

Jag förstår.

Använd våtvärmande omslag. Tänk på vems händer du vidrör.

Om det blir kvar träffar du nästa doktor.

Efter två timmar väcker en smäll mig. Men ingen annan har hört nåt.

Det kallas "exploderande huvud". Det är bara ett namn på symptomen.

Orsaken är stress och trötthet. Huvudet exploderar inte.

Du får inte missa föreställningen. Jag har övat med barnen i veckor.

Jag har inget val. Sjukhuset har ingen annan tid.

-Du borde göra det privat. -Det är dyrt.

Jag vet. Alla har det jobbigt.

Det är hårda tider.

-Är allt väl, Tasha? -Sista skoldagen är alltid hektisk.

-Känner du dig yr? -Det är ingen fara.

Jag är bara lite sliten. Ingen frukost och all stress.

Harbour Day-förberedelser. Maken och barnet att tänka på.

Det är inte lätt att hinna med allt. Det märker du snart.

Det är lunchstängt till klockan två. Behåll kölappen.

Om ni inte är nöjda kan ni lämna tillbaka kölappen.

Det är långt till Wadebridge så det vill ni nog slippa. Sätt fart!

-Vart går de? -Jag stänger för lunch.

Du behöver få hämta andan. Simulanterna återvänder nog inte.

-Effektivt. -Javisst.

-Fettlukten sitter kvar. -Tänk på fördelarna.

-Det är nog inte värt pengarna. -Jag menar de verkliga fördelarna.

-Att vi luktar matos? -Återvinning är att rädda jorden.

-När började du bry dig om det? -Jag har alltid varit miljövän.

-Skulle du ge dem det gratis? -Var inte dum.

De sparar pengar och vi tjänar pengar.

Vår kära planet kan sova lite bättre i natt.

Martin?

-Stör jag? -Nej.

De skrev lycka till-kort till mig. Nån tyckte att superlim verkade bra.

Köp aceton hos mrs Tishell. Nagellacksremover bör också gå.

Ville du nåt?

-Jag har en sak till dig. -Så trevligt.

Gregory! Du får inte gå ut förrän du är ren och limfri.

Medan du väntar kan du tänka på hur dumt det är att leka med lim.

-Kan du hjälpa mig, Martin? -Visst.

Inga fler dumheter nu. Då kommer ni att råka illa ut.

Ett, två...

Sparka mer!

Kom igen nu! Det är sista gången före showtime.

Då måste allt stämma. Fokus!

-Mår du bra? -Nej.

Er oproffsighet gör att jag hamnar i graven i förtid.

Kom igen! Från marschen.

Vi klarar det här. Två, fyra, sex! Ett, två, tre...

Vi måste ha förberett allt det ekonomiska för barnet.

Ja, jag antar det. Är det här det du ville ge till mig?

Det är förmodade kostnader. Jag har bifogat checkar.

Bra.

Louisa. Titta på det. Vi måste vara överens.

Jag är säker på att det är förnuftigt och logiskt.

-Om du har några frågor... -Jag är säker på att det är bra.

Jag kan förstå att du är arg på mig.

Det är jag inte. Jag tycker synd om dig.

Första barnet. Att få hålla det och se dess ansikte första gången.

De band som uppstår.

Flera studier visar att barnet inte...

-Var det nåt mer? -Nej, det var allt.

Om du skulle få problem eller undrar nåt, ring mig.

Det finns läkare och sköterskor där. De klarar det säkert utmärkt.

Jag försöker bara säga...

Jag oroar mig för dig.

Jag måste gå tillbaka innan de hittar nåt värre än superlim att leka med.

-Lycka till, med flytten. -Detsamma. Jag önskar dig allt väl.

-Är hon din flickvän? -Nej.

Hur lång är du? Varför ser du så ledsen ut?

Hej, doktorn! Hon är min dotter.

Här är din dräkt. Du skulle ju stoppa den i väskan.

-Du är så glömsk. -Hej då!

Istället för ett mörkt rum använder jag solglasögon.

-Smart, eller hur? -Nej. Det hjälper inte.

Jag ser åtminstone snygg ut. Jag har inte råd att ta ledigt.

Jag måste köra min bil. Jag har räkningar, dyra såna.

Alla kan inte sväva omkring i kostym.

Stånd till vänster, stolar höger. Sett från mig. Höger menar jag.

-Pauline! -Det är 10 minuter kvar av lunchen.

Ska vi ta ett glas ikväll?

Ett farväl till den dynamiska duon. Butch och Sundance.

Bodie och Doyle. Eric och Morcambe.

-Sen är du inte kvar här. -Jag vet det.

Det är nog lika bra. Inga känslor. Ett tvärt slut.

Försiktigt.

Så där får man diskbråck. Rak rygg, böj på knäna.

Du har en dålig rygg och jag vill inte ha dig som patient.

Tack för hjälpen! Du ställer alltid upp!

Vi kommer att sakna vår doktor.

Förmodligen inte. Kom nu.

Den tar kål på mig. Dygnet runt.

Vänd på dig. Har du lyft tunga saker?

Nej, jag är pensionär nu. Jag bor ensam.

-Jag kunde ha gift mig med många. -Sluta prata.

-Vad är det där för utbuktning? -Det är ingenting.

-Varför en kricketboll i byxorna? -I kalsongerna.

-Ja, i kalsongerna? -Jag hade ett bråckband.

Det blev utslitet. Kricketbollen pressar in det.

Varför inte ett nytt bråckband?

-Det är bäst att lösa saker själv. -Nej.

Du tycker att jag är en idiot. Det syns på din min. "En lantis."

Kricketbollen är inte så farligt. Jag har sett värre saker här.

Men du får ryggont av det och därför är du en idiot.

Vad var det jag sa?

Hej då!

Den sista patienten.

Ja, det var det.

Pauline. Vi har arbetat ihop här ett antal år.

Jag vill bara säga lycka till.

-Är vi klara då, doktorn? -Ja.

Är det nåt mer du vill säga?

-Bara att... -Ja?

Jag uppskattar den hjälp jag har fått av dig.

Jag trodde du skulle säga att du älskar mig.

-Mumlandet och nervositeten. -Absurt!

Inte särskilt. Vi har jobbat ihop länge.

Jag har sett dina blickar.

Du ber mig jobba över. Du råkar nudda min hand.

Det har jag inte alls gjort!

Klarar du dig i London? Med blodsaken?

Där kan jag inte hjälpa dig medan du gömmer dig.

Det kommer att gå bra. Tack, Pauline. Hej då.

Du behöver lite sällskap och nåt att äta.

-Jag packar ner det sista. -Jag ville träffa dig innan du far.

Jag menade inte att låta sån.

Märkligt. I morgon så här dags är du i London.

Det är inte så märkligt.

-Kommer du att sakna det här? -Jag kommer att sakna dig, så klart.

Jag oroar mig för din ekonomiska situation.

Förhoppningsvis löser B&B-verksamheten det.

Annars kan jag hjälpa dig.

Tack, men jag har klarat värre saker. Sånt är livet, Marty.

Ibland måste man ta sitt ansvar, oavsett hur svårt det än verkar.

-Menar du Louisa? -Ja.

När tänker du komma tillbaka och träffa henne?

-Barnet föds snart. -Jag vet inte när jag kan resa.

Du vill väl få träffa ditt eget barn så snart som möjligt?

Nu måste jag packa klart.

Okej, jag ska inte säga mer.

Jag ställer det här i ugnen och sen kan vi ha vår sista måltid.

Försiktigt. Försiktigt, sa jag!

När du har en krasslig patient ringer du inte oss.

-Självklart gör han inte det. -Vi vet hur det här ska göras.

Ursäkta, doktorn. En gång till.

-Vad gör du? -Ordnar stället för den nya doktorn.

Patienterna ska få en kommentarbok så att vi får lite feedback.

Det här är ingen syjunta.

-Var är ditt skrivbord? -I flyttbilen.

-Var är mitt? -Här.

Exakt.

-Det är bara några saker till nu. -Bra. Vad är det?

Jag skulle vilja prata om en sak innan vi åker härifrån.

-Vad då? -Det är medicinskt.

Han har slutat. Återkom eller åk till Wadebridge.

Det går bra. Den här vägen.

-Vad är problemet? -Min hustru är gravid.

Jag undrar om jag får se barnet växa upp.

-Varför skulle du inte få det? -Det här.

Det är cancer, eller hur?

Hur lång tid har jag kvar? Ett år? Två?

Jäklar. Det är illa om även doktorn måste titta i en bok.

Det är ett ganglion. Håll upp handen.

Låt mig få titta.

Det är lådor kvar i rummet.

Doktor Ellingham! Jag tänkte just på dig.

Jag ville träffa dig innan jag far härifrån.

-Jag har en skuld att betala. -Ja, just det.

Så, London. Det är väl trevligt där så här års?

Jag har aldrig varit där. Jag skulle gärna åka dit.

Men det är ju inte så kul på egen hand.

Jag behöver bli ditbjuden.

-Det är den 14, eller hur? -Ja.

Nu blir du säkert generad.

-Jag har en avskedspresent. -Det var generöst.

Nej då. Det är bara en sak jag gjorde.

Det är en tröja.

-Det står "Martin" på den. -Ja.

-Martin. -Tack.

Det har varit ett nöje!

Hej då, Martin!

Kom! Nu är det dags.

Så där ja.

Ja.

-Är allt väl? -Ja, allt är toppen.

Vet du hur länge skolbarn orkar koncentrera sig?

Kan du föreställa dig hur det är att lära dem enkla rutiner?

Det är som att förklara algebra för en guldfisk.

-Du sluddrar. Har du druckit? -Nej, jag rör aldrig sånt.

-Är du yr? -Det är ingenting.

Jag har alltid haft lågt blodtryck. Ytterligare en av mina bördor.

Det är inte lätt att vara artist i den här staden.

Om det inte blir bättre, besök doktorn.

-Gör det, boka en tid hos doktorn. -Visst, om du försvinner.

Kom nu barn! Lyn!

-Vad har du där? -Lägg dig inte i. Schas!

-Vad betyder "schas"? -Gå härifrån.

-Varför sa du inte det, då? -Gå härifrån.

-Är allt väl? -Jag väntar på taxin. En kontroll.

Varför sa du inget? Jag skjutsar dig gärna.

Jag vet det och jag är tacksam. Men nu måste jag bli självständig.

-Säg till om du behöver nåt. -Tack. Hej då, Joan.

-Jag tar den där. Den är värdefull. -Vi är faktiskt yrkesmän.

-Ska vi ge oss iväg? -Ja.

Jag ska bara ta en sista titt och kolla att jag inte har glömt nåt.

Det där kan klassas som ett vapen.

Harbour Day-cocktails här!

Large & sons hemliga recept. Köp två och få en gratis.

Lemonad, tack. Jag låter mig inte bjudas, mr Large.

Receptet är inte särskilt hemligt. Vodka och tranbär.

-Har ni utskänkningstillstånd? -Absolut.

Ursäkta.

En av era viktigaste stunder nånsin.

Harbour Day-dansen. Den här dagen glömmer ni aldrig.

Alla är en kugge i vår fina maskin.

Men inte du, Suzie. Jag flyttar dig bakåt.

-Vad då? -Dansaren måste ha stil och grace.

Publiken ska dras in i vår värld. Du klarar inte det.

-Mamma! -Lugn, jag tar över den rollen.

Jag vill inte göra det, men ibland har man inget val.

Upp och hoppa nu! Dags för vår uppvärmning.

Hopp, hopp! Armarna också! Bra!

Bra! Fortsätt!

-Är allt klart? -Ja, nu kan vi ge oss iväg.

Nån vill säga hej då till dig.

Gå härifrån!

Vilken tur att jag fick tag på dig! Nån måste vinka av dig.

Hej då, Martin!

-Herregud! Motbjudande djur! -Buddy! Fy skäms!

-En ganska stor skolelev. -Inte kan hon dansa heller.

Nu ger sig doktorn iväg.

Lugn, jag är här! Ingen panik! Jag har situationen under kontroll.

Ur vägen!

Den dynamiska duon är återförenad.

Hör du mig? Du har fallit otäckt.

Lågt blodtryck. Hämta en stol.

-Varsågod, doktorn. -Inte där! Till henne.

Det är bra. Sluta prata! Ge mig utrymme.

Ni hörde vad han sa. Utrymme! Undan!

-Mår hon bra? -Nej.

-Hur kändes det innan du föll? -Jättebra.

Jag dansade som en ängel.

-Vad är det för fel på henne? -Svårt att säga.

Nåt har hänt den del av hjärnan som styr talet och balansen.

Ingen fara. Jag och doktorn har situationen under kontroll.

Jag trodde att det var stress. Tommy sa att jag gör för mycket.

-Vilken Tommy? Tommys taxibilar? -Han är min make.

Får du huvudvärk, som han?

Har du ätit nåt giftigt de senaste 24 timmarna?

Rengör du taxibilarna? Kan du ha råkat dricka spolarvätska?

Vad är det för fel på mig?

Symptomen tyder på förgiftning. En ambulans, Pauline.

-Är biobränsle giftigt, doktorn? -Ja. Hur så?

Skrik inte.

Pappa sålde fritösfett till dem. De gjorde eget bränsle.

-De sparar pengar, räddar planeten. -De har andats in metanolångor.

-Du lovade att inte skrika. -Nej! Jag behöver alkohol.

Tänk på skärpan, doktorn. Men en kall öl är gott.

Idiot! Alkohol förhindrar att metanolen blir formaldehyd.

-Vi har lite. -Ju renare desto bättre.

-Vodka. -Det fungerar.

-Gjorde maken biobränsle? -Tommy sa åt oss att inget säga.

Om fler fick veta det skulle han inte vara billigast.

-Louisa väntade på en taxi. -Vilket företag?

Jag vet inte. Det kan ha varit Tommys taxibilar.

-Hallå? -Åker du med Tommys taxibilar?

-Åker du med Tommys taxibilar? -Ja. Hur så?

Martin? Hallå?

-Vad då? -Det kostar inget.

De fungerar inte här. Dålig täckning.

Varsågod, doktorn.

Håll den här, Pauline.

Ge henne alkohol. Inte för mycket. 25 milliliter per minut.

-25 milliliter? -Lika mycket som i en gin och tonic.

Vi bjuder, doktorn.

-Hallå? Martin? -Är du i den där taxin?

Vi är halvvägs till sjukhuset.

-Exakt var? -Skrik inte! Vi är vid stenbrottet...

-Det snöar. Varför snöar det? -Det gör det inte.

Jag kan inte se.

Herregud! Tommy!

-Louisa! Vad gör du? -Jag behövde kissa.

-Mår du bra? -Ja. Men jag kan inte väcka Tommy.

-Har du ont? -Tommy är mer brådskande.

-Visst, men är du okej? -Ja.

-Var ligger närmaste pub? -Ett sjukhus vore väl bättre?

Han behöver alkohol omgående. Vet du det eller inte?

-Har du den? -Ja. Försiktigt.

-Doktorn? -Jag är en mil öster om Portwenn.

-Var ligger närmaste pub? -Coach & Four, om du kör vidare.

En ambulans ska möta mig där.

Doktorn? Jag hör dig fortfarande. Du måste avsluta samtalet.

Han kan inte använda telefonen.

-Vad är det för fel på honom? -Metanolförgiftning.

Kanske hjärnskakning.

-Jag ska hjälpa dig. -Nej!

-Det går inte särskilt bra. -Jag klarar det!

-Mår du verkligen bra? Ingen smärta? -Det är inte mig du ska oroa dig för.

-Du är höggravid och har krockat. -Hur går det för Tommy?

Om han inte får behandling acidos, blindhet och kanske döden.

-Vad händer? -Är de framme vid puben?

-Hur mår Louisa? -Har han nämnt mig?

Håll tyst, jag hör dem inte.

Hon blir arg när han tappar Tommy. Han säger att det inte är med flit.

-Var mer försiktig. -Jag försöker!

-Ren vodka. Skynda på! -Han har druckit tillräckligt.

-Han behöver alkohol. -Hon ska inte dricka nåt.

-Jag är läkare. -Du blir inte särbehandlad.

Lyssna nu. Om han inte får alkohol i blodet kan han dö.

Ge mig det. Annars tar jag det själv, beskäftiga tölp. Vodka, en flaska.

"Annars tar jag det själv, beskäftiga tölp."

Jag borde kanske lyssna. Jag har den rätten.

-Ta den inte! -Jag är polisman i det här området!

-Nu missade jag en bit. -Prova den här.

Han börjar vakna. Du måste dricka det.

Du måste dricka det. Du har inget val, din själviska gris.

Drick det. Kom igen! Öppna munnen. Så där ja.

Nej!

-Lugna ner dig lite, Martin. -Idioter som han gör som de vill.

De vill tjäna pengar. Sen måste jag rädda dem.

-Han anade inget. -Han tänkte inte.

Människor gör misstag. Det är mänskligt, Martin.

De flesta lär sig av dem, men inte alla.

-Jag måste sätta mig. -Här!

Jag mår bra! Nej, det gör jag inte!

-Gjorde du illa ryggen? -Nej, värkarna har börjat.

Är du säker? Ingen panik.

-Var lugn! -Skrik inte att jag ska vara lugn!

Vi behöver en skål. Skynda på!

-Metanolförgiftning? -Han är relativt stabil nu.

Men inte hon. Ett barn. Hon ska föda sitt barn!

Ditt barn!

Ni har en sax och handskar, men inget sterilt underlägg.

-Vi kanske har nåt. -Kanske? Har ni det eller inte?

-Jag klarar det inte! -Sitt ner.

-Är det första barnet? -Ja.

-Är du frisk? -Ja, det är hon.

Det här kommer att gå bra. Jag måste känna efter.

-Hur lång tid är det mellan dem? -De började just.

-Känner du ett tryck? Vill du krysta? -Sluta bombardera mig med frågor!

-Vi måste få läget klart för oss. -Vi håller på med det.

-Skynda på med det! -Sluta! Vänta utanför, Martin!

Jag menar det. Snälla!

-Jag finns alldeles utanför. -Hjälp oss med patienten.

Jag är här ute om du behöver mig!

Följ hans tillstånd noga. Dödligheten beror på när det hände.

Jag kan mitt jobb.

Du ska få ett gott råd. Ju mindre du säger desto bättre.

Så där ja. Kom igen.

Dra upp knäna mot bröstet! Sära på dem när du krystar!

Jag vet det, Martin!

-Ha stöd under rygg och nacke! -Ja, Martin!

-Hon borde inte ha kört ut honom. -Han ska vara tyst.

Varför säger han inte vad han känner?

Hon kommer att ändra sig. Hon vill ha honom där.

Jag har ju sagt åt dig, Martin! Stanna kvar där ute!

-Långsamt. Krysta när jag säger till. -Gjorde jag fel?

-Krysta! -Det är ju faktiskt hans barn!

Andra saker är mer angelägna. Barnet är på väg ut fort. Krysta!

-Jag har ändrat mig! -För sent. Barnet är på väg.

Jag menar om honom! Släpp in honom!

Du vill inte ha mig här. Jag hade fel.

Snälla, kom hit!

Jag hade fel om dig och om flytten. Om allt.

När jag såg taxin befarade jag det värsta.

Jag klarar inte mer. När jag föddes sa det bara plopp.

Jag kan se huvudet. Fortsätt. Du är jätteduktig!

Igen. Krysta! En gång till.

Krysta allt vad du kan.

Ni kan fortfarande satsa på namnet. Jo ger 3 gånger pengarna.

-Vivian 12. Bert 7,5. -Sluta, Bert!

Martin ger 500 gånger pengarna!

En gång till. Krysta! Igen!

Krysta allt vad du kan!

Gratulerar! Det är en pojke.

En pojke!

En pojke!

Ja! Martin!

-Ett ögonblick. -Han har lite svårt för blod.

Ursäkta.

Vill du hålla honom?

-Nej. -Så klart.

Jag kanske tappar honom eller gör nåt fel.

-Jag är inte så bra på barn. -Du kan lära dig.

Ja, det kan jag.

Ingen fara. Du vänjer dig vid honom, till slut.

Han är så fin.

-Huvudet är lite missformat. -Martin!

Huvudet pressas ihop så att det kan passera.

Det rättar till sig på sex veckor.

Annars kan det behövas ett mindre ingrepp. Vad då?

Text: Håkan Axén www.sdimedia.com