Original subtitles

-Hej, Martin! -Du har hört om mitt jobb i London.

-Det är jättekul för dig! -Jag försökte berätta för dig.

God morgon, miss Glasson!

-Jag försökte hitta rätt tillfälle. -Det kanske inte är rätt nu.

Du kunde ha sagt nåt. Jag bär ditt barn!

-Som jag inte skulle bry mig om! -Så sa jag inte!

Du ville ju uppfostra barnet ensam.

-Du ville inte bli inblandad. -Det är kränkande!

-Nu talar vi om London. -Som du just sa grattis till.

Jag har inte tid nu.

Vi måste ta hand om vissa praktiska detaljer.

Louisa?

Vi måste ha rett ut vissa...saker.

-Jag avbryter väl inte nåt? -Jo, självklart!

-Lyssna nu. Du ska få barn. -Jag är medveten om det.

-Jag tänker på bebiskalas. -Det låter väl bra, men...

Då får byborna visa hur mycket vi bryr oss.

Vi bryr oss verkligen.

Är det inget besvär, så...

-Vi gör det på restaurangen imorgon. -Tack, Bert!

God morgon! Kan jag dela ut de här?

Det är flygblad för gården.

-Jag behöver mer pengar. -När fick du halmtak?

Killen i affären gjorde det på sin dator.

PRIVAT OCH KONFIDENTIELLT

Det var länge sen, Ted! Hur mår du?

Sådär. Jag ska till doktorn.

-Inget allvarligt, hoppas jag? -Det är väl åldern.

Ta ett sånt. Känner du nån som vill semestra i Cornwall...

-Bädd och frukost? -Jag måste.

-Har du fullt nu? -Nej, jag började precis.

Har du plats åt mig? Jag kan inte bo på gården.

Banken har sagt ifrån. De vill att jag flyttar.

Kunde jag få bo här tills det lugnar ner sig vore det toppen.

Det är klart att du får. Jo, det var en sak till.

Det är sommar så du får betala högsäsongspris.

Snygg receptionist! Jag skulle ha kommit tidigare.

Jag är klinikchef.

-Du har ingen tid bokad. -Så var det med det...

Hjälper det att säga att jag är döende?

-Det är jag inte, men hjälper det? -Sätt dig.

Dröjer det länge till?

Vi har inte öppnat än. Var är receptionisten?

Jag gör kaffe i köket!

Jag vet att jag är tidig.

Du ska ju inte göra kaffe åt mig!

Jag försökte bara hjälpa till.

Brevbäraren borde vara mer försiktig.

Pauline? Du har öppnat det!

Nej. Här har vi ett akutfall. Du kan gå in.

-Du ljuger! -Kanske det.

Du som ska åka till London ska inte anklaga mig.

Det ska jag visst, för du har ju öppnat det!

Hur skulle jag annars få veta? Komma hit en dag när det är tomt?

En ny doktor tar över.

-Vad händer med mig? -Jag ger dig referenser.

-Säger du att jag ska få vara kvar? -Det kan jag inte.

-Har han inget jobb åt dig så... -Vad?

Du får hitta ett annat jobb.

-Pauline sa att det är akut. -Jag är förstoppad.

-Pauline hade fel. -Det är obehagligt.

-Har du ont nu? -Nej, men jag mår lite illa.

-Har du laxerat? -Nej.

Skaffa det! Kom till min ersättare annars.

Din andedräkt är hemsk. Köp lite munvatten också.

-Har hon varit i bråk? -De äldre hackar på henne.

-Jag tar trätjära. -Jag blandar kajennpeppar och vitlök.

Kajenn hjälper mot blödning och vitlök är lite antibiotisk.

Hon är redan klar för ugnen!

Hur gick det med Martin?

-Han får inte högsta uppförandebetyg. -Det håller många med om.

Jag ska visa var du ska bo.

-Min första betalande gäst! -Oj, förlåt mig.

-Har du inget mer? -Jag stannar inte länge.

Jag vill betala av skulderna och jobba på gården igen.

-Då bokar jag bara några nätter. -Jag har råd med 20 pund natten.

Det kostar egentligen 30 pund per natt. Ted?

Dina referenser.

-"Kompetent". Vad betyder det? -Att du har förkovrat dig.

Jag går på lunch. Om jag nu är kompetent nog att äta en macka.

Se dig själv i en operationssal-

-där du har kontroll, ditt område.

Se dig själv i läkarrocken-

-patient och allt är klart.

Försök minnas hur det kändes att vara där, alla känslor.

Du går mot patienten och plockar upp en skalpell.

Du är redo att börja operera. Glöm inte bort andningen.

-Är det sant? -Vad då?

-Är du på väg tillbaka till London? -Bry dig inte om det, du.

Finns det nåt jag kan säga...

-...för att ni ska ändra er? -Nej.

Jag kan få förflyttning till londonpolisen.

-Nej. -Varför inte?

De vill inte ha nån med narkolepsi, torgskräck och som bara är oduglig.

Du får jobb trots att du har blodfobi?

-Jag har inte blodfobi. -Jaså, det säger du?

Jag kommer att sakna våra pratstunder.

-Du säger väl till om jag gör fel? -Ja, självklart.

Du är försökskanin. Jag kollar läget.

-Det är för mycket mjölk i teet. -Oj då, förlåt.

Tack för att du sa till.

Vill du ha köttgryta? Middag ingår inte i priset.

Nej tack, jag är inte så hungrig.

-Känner du dig lite bättre? -Nej, egentligen inte.

Fungerar din telefon? Rådgivaren skulle ringa idag.

-Flyttar du till gården? -Det är mitt hem.

Kan du inte få bo hos din dotter?

Fran är lika pank som jag. Men hon bor så långt bort nu.

-Varför skulle jag bo i Devon?! -Har du pengar att betala mig med?

Operationen fortsätter...

Du skär djupare och andas hela tiden...

...in och ut. Och när du kan...

God kväll, Ellingham. Mitt tal!

-Jag trodde du var nöjd. -Ja, tills jag läste förra årets tal.

Mitt tal - vårt tal - kändes då lite tråkigt.

Så du la till nåt publikfriande?

-Det är ett skämt. -Är det?

-Publiken ska känna sig avslappnad. -Är det en bra idé?

-Avslappning? -Att du drar ett skämt.

Jag har övat på timing och tonfall. Det går nog bra.

-Gullar du med snuttefilten än? -Det ska man väl?

Du borde ha klarat av desensibilisering för länge sen.

Vi åker till konferensen.

Jag är klar halv fyra så kom och hämta mig.

Jag är upptagen till fyra. Vi ses på hotellet.

Vi hoppar över middagen, men jag vill visa mig till drinkarna.

-Du borde mingla. -Jag minglar aldrig.

Nån från Imperial kan vara där, skadar inte att säga hej.

-Vad ska jag göra med det där? -Laparotomi.

Jaha.

-Lägg ett snitt i mitten. -Då blir det inte så mycket blod.

Då är det akut splenektomi.

Ett paramediant snitt.

Bra jobbat!

En påse är inte en blödande patient.

Bra att du märkte det. Titta på talet, är du snäll.

Säg till mig om du vill ändra nåt.

-Ja. -Vi ses imorgon.

-Jag äter frukost, Al! -Gör inte så där mot Pauline.

-Du borde ge henne bra referenser. -Hon har fått referenser.

-Hon har ju jobbat här i tre år. -Det vet jag.

Hon gör alltid sitt bästa och du säger knappt tack för allt hon gjort.

-Så mycket har hon inte gjort. -Kom igen nu!

Innerst inne vet du att hon har gjort mycket.

Hon tog hand om det blodiga när du inte klarade av det.

Hon höll dig igång.

-Ändrar du referenserna? -...Nej.

Jag har lite kakor och tabletter till bebiskalaset.

Varför heter det så?

När du har fått ditt barn och du behöver hjälp med nåt...

-...kan jag alltid skicka Al. -Det ordnar sig.

Du är ensam. Det kan vara bra med en karl i huset.

Jag behöver inte din eller nån annans hjälp.

-Doktorn ska ju till London... -Bert! Vi ses.

Det ringer. Svara då.

-Ja, så fort jag börjar jobba. -Va?

Jag jobbar 9.00–18.00.

Jag tog blodprov. Det behövs inte längre-

-så du får anställa mig som administratör.

Tre minuter kvar tills jag börjar jobba.

De ringer säkert igen.

Jag har nog ett rum ledigt. Jag behöver kolla med min gäst.

Jag bokar gärna in er.

Jaha. 0207...

Ni är så välkomna då. Hej då.

-Te? -Ta det lugnt!

-Sov du med hatten? -Jag sov inte alls.

Jag trodde laxermedlet gav effekt, men jag hade fel.

-Vill du ha frukost? -Nej, jag är inte hungrig.

-Vad hände med teet? -Det kommer!

En familj från London har bokat. De vill stanna över helgen.

Då kan du ta bra betalt.

De fattar inte att de blir blåsta.

Knölig säng? Ingen vattenkokare? En kudde? För det tar du 20 pund?

Jag föredrar 30 pund. Du får väl bo nån annanstans.

Har du lite mer mjölk?

Och ut.

-Hosta. -Det gör ont när jag hostar.

-En gång till. -Doktorn?

Vi har en akutpatient här.

-Var är han? -Där inne. Han behöver hjälp.

-Är du sjuk? -Det är klart, jag har ju en tid!

-Vad är det? -Toapapperet är slut.

-Det är väl inget akutfall. -Det är det visst det!

Jag vet vad du pysslar med.

Toapapper står inte i min jobbeskrivning.

Jag svarar i telefon, arkiverar och bokar tider. Resten gör du.

-Utpressning går inte med mig! -Gör som du vill.

Försvinn! Du hörde vad jag sa.

-Jag tog henne nästan. -Annars får du bara bönor.

-Hur mår du? -Hemsk halsbränna.

Du har ju knappt ätit nåt.

Ingen fara. Jag ska hjälpa dig.

-Du betalar ju för dig, eller hur? -Men jag vill.

Vi kan strypa kycklingen senare.

Gäller det nåt akut?

Nej, det är inte akut.

Pauline sa att hon har ordnat mer medicin...

-...och att jag kunde hämta den här. -Sätt dig.

-Det var rätt nummer. -Jag är upptagen.

Jag med, men en av oss ska föreläsa...

-...för gynekologer snart. -Vad vill du?

Laura Hoskins kommer till konferensen.

Professor emerita i obstetrik på Imperial.

Hon är så glad att du ska börja hos dem.

-Jag sa att du gärna... -Kan vi prata på hotellet istället?

-Vilket hotell är det? -Strunta i det du.

-Nästa! -Jag har väntat jättelänge.

Min ekonomiske rådgivare ringde precis.

-Han sa att det är kört för mig. -Vad tråkigt.

Jag kan inte driva gården eller bo där igen.

Det var pappas gård och farfars före honom.

Nu får banken ta den. Frågan är var jag ska bo och vad jag ska göra.

Vad är det? Du grimaserade.

-Det är din andedräkt. -Vad är det med den?

-Den är...ganska frän. -Säger du att jag stinker?

Har ingen annan sagt det? Dina släktingar och vänner?

Jag har inga vänner.

Vi sågs för ett år sen, min dotter och barnen.

Ted?

-Jag kan inte vrida mer än så. -Låt bli då.

Stå upp, vänd mot fönstret.

Ska du lämna Portwenn?

Det är nog muskelkramp. Lägg på nåt varmt sen kallt.

-Ska jag svara i telefonen? -Nej, försvinn!

-Du ska visst till London. -Försvinn!

-Ted har nog en hjärtinfarkt. -Okej, du kan gå.

Han klagar på bröstsmärtor, plus allting annat.

Lägg dig ner. Har du fått sköta magen sen sist?

-Har du inte ätit nåt? -Jag har inte haft lust.

Hon tar nog ändå betalt för frukost. Du är värre än banken!

Du vet väl att det är kaos där ute? Var är Pauline?

När han fattar hur viktig jag är för kliniken...

-...ber han mig komma tillbaka. -Han brukar väl inte be om nåt.

Han avskedar och ger dåliga referenser, men ber?

Utan bättre referenser har du inte en chans med den nya doktorn.

-Du kanske inte sa rätt saker. -Han hade redan bestämt sig.

-Försöker du sänka mig? -Jag är realist.

Jag får inte jobb hos nån annan, sa du.

-Överdriv inte så otroligt! -Jag brände mig på en manet!

-Manet? -Jag brände mig på den!

Vi får väl åka till doktorn.

-Håll upp benet. -Vad gör du?

-Urin är bra mot manetsting. -Äckligt! Jag vill till doktorn.

Så ja, kom igen. Stå upp.

-Allt verkar helt normalt. -Det känns som om jag ska spricka.

Herregud! Lägg dig ner.

Knäpp upp bältet och byxorna.

Det är inte bukhinneinflammation.

Kan du vrida huvudet åt andra hållet om du måste andas.

-Gör det ont där? Är du säker? -Ja, hur så?

Det är nåt stort i buken, kanske en svulst eller tumör.

-Typ cancer? -Kanske.

Jag bokar ultraljud och datortomografi.

Under tiden... kan du dra upp byxorna.

Hon har bränt sig på en manet!

-Jag fick inte kissa på henne. -Det där är en myt.

Tar du med dig mr Nugent hem?

Gå ut härifrån, allihop. Du också, Al.

Inte du, du är min patient.

Jag var aldrig din patient.

Jag har skickat in andra, men aldrig undersökts själv.

Hoppa upp här.

-Jag ska ta bort nematocyterna. -Det som svider alltså?

Jag vill inte att det ska sluta så här mellan oss.

Jag vet att du känner likadant.

Det blir konstigt utan dig.

Det ser jag inte fram emot.

Jag vill att det ska vara som innan jag slutade.

-Du blev avskedad. -Jag tvingade fram det.

Kan vi glömma det som hänt-

-jag jobbar på och du ändrar referenserna?

Jag ändrar inte dina referenser.

-Åk inte! -Den nya är nog snyggare.

-Får jag följa med till London? -Idiot!

Vi borde prata om det praktiska kring barnet.

Nu, genom fönstret och med motorn på?

-Jag är sen. -Jag med, till ett bebiskalas.

-Vad är det? -Berts idé, på restaurangen.

Presenter, mat, dricka. Du fattar ingenting, va?

Kan vi inte bestämma en tid då vi ses?

Kan du komma till gården? Det är Ted Nugent igen.

-Han mår inte alls bra. -Det var därför jag...

-Han håller nog på att dö. -Jag kommer.

Jag måste sticka. Jag ringer!

-Jag har gjort te åt honom. -Du sa att han höll på att dö.

-Jag är redan sen! -Kan du få honom att sluta med det?

-Nåt vill upp. -Datortomografin blir på måndag.

-Klumpen kan ge besvär i buken. -Tumören bränner fruktansvärt!

Har du nåt syrabindande, mot halsbränna?

-Ja, det tror jag. -Det borde hjälpa.

-Är du på väg? -Jag är hos en patient.

-En ursäkt för att du är sen? -Inte alls!

Ring ambulans, annars hinner vi inte gå igenom talet.

Vi ses på hotellet.

-Hjälper det här? -Vänta.

-Ta av dig den där. -Lyckohatten?

Det huvudet har legat i mina sängkläder!

-Vad har hänt? Har du ätit håret? -Vad pratar du om?

-Har du ätit det? -Kanske det. Hur så?

-Du mår dåligt, jag måste fråga. -Det känns bra att dra och tugga.

Så konstigt är det väl inte!

Håret kan inte smältas utan blir som en massa i magen.

-Har han en hårboll i sig? -Ja, som en katt.

-Vad ska jag göra? -Sluta ät ditt hår!

Sen får de operera bort hårbollen på sjukhuset.

Herregud, är det allt?

Nej, det är bara några strån som inte fastnat på huvudbollen.

Jag ringer ambulansen. Han behöver psykiatrisk hjälp också.

-Jag är inte knäpp! -Bara stressad.

Det gick åt skogen med mina skulder.

Jag har förlorat gården, min pappas och hans...

-Du behöver inte betala här. -Men det...

Det är det minsta jag kan göra.

Jag packar dina saker och lägger dem i ambulansen.

Sen ska din dotter hämta dig från sjukhuset.

Du kommer att gilla Devon!

-Det här hade jag inte väntat mig. -Alla i byn tycker om dig.

-Inte alla, men honom struntar vi i. -Vem menar du?

Behöver du hjälp med nåt så finns min Dave tillgänglig dygnet runt.

Tack, vad snällt!

Det är den tredje som erbjuder sin man. Jag kan väl byta proppar!

-Det är alldeles för mycket! -Flytta på dig.

-Är det inte lite ledsamt? -Det har jag inte märkt.

Lämna dig ensam med ett barn är en sak, men att lämna byn...

-Vad svarar man på det? -Säg om du inte tycker om det.

Hoppas bebisen tycker lika mycket om apan som lille Davey.

Han är 13 år men ändå lille Davey.

-Doktorn borde skämmas. -Han har alltid varit ett kräk.

Hans ögon sitter för tätt!

Du får nog det bättre utan honom!

-Det fungerar inte. -Varför inte?

Han har problem med åtaganden och förhållanden.

Vem har inte det?

-Vi snackar inte om honom. -Hans ögon sitter väl inte för tätt?

Dags för tal! Det är pappa som talar.

Mina damer! Vi ska skåla.

Ni tycker att det är konstigt att en man ordnat tillställningen.

Det är en ovanlig fest för en ovanlig blivande mamma.

De flesta gifter sig innan de får barn.

Det är inte lätt att uppfostra ett barn ensam, Louisa.

Men jag har också gjort det. Det blev människa av Al också.

Det går bra för Louisas barn, bara det inte blir som sin far.

Ärligt talat är han en bra doktor. Det måste vi väl ändå erkänna?

Höj era glas så ska vi önska Louisa all lycka i världen.

Hon kommer att behöva det! Louisa Glasson!

-Louisa! -Tack!

Jag har bokat i namnet Ellingham.

Ja, det stämmer. Var vänlig skriv under här.

-Hittar ni rummet? -Jag kan räkna.

God kväll! Kom in.

Var trafiken hemsk?

Nej, en komplikation med en patient. Delar vi rum?

En natt ihop blir bättre om båda är i samma rum, eller hur?

Ja.

Har du kommit på nåt mer om mitt tal?

-Slutsatsen behöver finslipas. -Nej. Nåt annat?

-Du hedrar inte Whorleys arbete. -Jag tål honom inte!

-Jaha, då så. -Bra. Tack för återkopplingen.

-Jag nämner ditt bidrag. -Det behövs inte.

-Men du uppskattade jobbet? -Ja.

-Den är avstängd. -Trummorna är...

Grogrund för bakterier och mikrober, jag vet.

Ett öppet fönster är bättre.

-Det känns varmt. -Ta av dig din kavaj.

Nej. Borde inte du mingla?

Jag vet vem jag ska prata med, men jag minglar inte.

Framför oss har vi tal, applåder, middag och sängen.

Nätverkar du blir det lättare att komma tillbaka-

-men nicka bara som en kännare tills du lär dig.

-Du är väl inte blyg? -Nej, jag ska bara...

Det var ett tag sen, men du har sett mig naken.

-Du ska få vara i fred. -Jag är inte lika fast som förr.

Får jag en komplimang? Jag har saknat dig, Ellingham!

-Sätt dig inte! Ta det här. -Tack.

Vi borde gå ner.

Du får inte sitta för nära, utan sju rader bak.

-Några tecken på liv? -Nej.

Inga vägglöss. Kan jag hålla mitt tal nu?

Du borde gå en annan väg från köket. Jag beställde för en timme sen.

-Det beror på konferensen. -Jag förstår det.

-Jag beställde i god tid. -Vi har ont om personal.

Sjunker min blodsockerhalt kan jag inte koncentrera mig.

-Mår du inte bra? -Hindra honom inte i arbetet.

Tack för att du kom.

-Hans tinningsartärer var vidgade. -Va?

Han hade stel hållning.

Min macka är degig. Inget av det är akut.

Han har nåt som han nog inte känner till, polymyalgia reumatika.

-Du borde ha sagt det. -Du avbröt mig.

-Jag kommer tillbaka! -Det här är min kväll, Ellingham!

Hallå?

Flytta på er.

Vänta!

-Ni får inte vara här. -Jag letar efter nån.

Hovmästarn!

-Ring ambulans! -Herregud!

-Jag måste få titta på handen! -Det behövs inte.

Släpp! Vad gör du?

-Jag kan förstahjälpen. -Jag är läkare.

-Är det illa? -Handduk. En ren!

-Måste det sys? -Ja, särskilt sy tillbaka toppen.

-Jag tror jag kräks. -Nej då. Sätt dig ner.

Du där, kom hit! Håll i här.

Jag har blod på ananasen.

Andas genom munnen. Håll upp den!

Dina artärer är svullna.

-Har du ont i axlarna på morgonen? -Ja, men jag bär brickor.

-Boka en läkartid så fort du kan. -Jag förblöder!

Säg att du nog har polymyalgia reumatika.

Får jag det där? "Polymyalgia reumatika".

Du riskerar att förlora synen.

Nu ska vi ta hand om hans finger.

Kom igen!

Det var inte bara ett skärsår. Han använde en skärmaskin...

Inte hela fingret, men det är mycket blod.

-Är allt bra? -Blir det värre säger jag till.

-Den kommer om fem minuter. -Kom igen! Leta efter fingret!

-Vad gör du? -Letar efter ett finger.

-Du är blodig. -Ja.

Och inte illamående. Grattis!

-Jag hittade det! -Rör det inte.

Ge mig lite is och plastfolie.

-Nu är du klar här. -Inte än.

-Är ambulans på väg? -Ja, jag ringde.

Då kan du gå och byta om. Kom inte för sent.

-Ska jag göra i ordning sängen? -Ja.

Det tar doktorn två sekunder att säga: "Din dotter är gravid".

"Omöjligt! Hon som inte ens har kysst nån!"

Doktorn tittar ut genom fönstret och säger:

"Senast det hände var när de tre vise männen såg en stjärna i öster."

Ett gammalt skämt, men...

Ett skämt som direkt leder till det jag ska prata om.

Text: Birgitta Swärm www.sdimedia.com