Original subtitles

Förbered dig på att börja operationen.

Glöm inte bort att andas. In... och ut...

När du lägger snittet blöder det. Titta inte bort. Det är bara blod.

Det har aldrig skadat dig. Det kan inte skada dig. Du har kontrollen.

Andas in... och ut...

Du har alltid kontroll. In... och ut...

Hej då.

Doktorn tar emot er nu. Hon kommer från Truro.

Det här är dr Ellingham. Vi ska vara på skolan om en kvart.

Molly O'Brien, från Truros förlossningsavdelning. Passar det?

Att gå igenom de nyfödda och de som ska föda. Jag är er nya barnmorska.

-Använder du en snara? Det syns. -Ibland.

-Du vet då mycket om många saker. -Jag har sett mig om i världen.

Vad sägs, pojk? Lite klass på menyn.

Det är väl okej att stjäla om ingen tar oss.

-Tjuvskytte är inte stöld. -Det spelar ingen roll.

Hon har bara varit här i en vecka. Varför flirtar hon så mycket?

Hon fjäskar för dig och beter sig så tjejigt.

-Hon kanske gillar mig. -Hon är gift och har barn.

-Gick det bra? -Ja. Jag slant med kniven.

Ring doktorn, Al. Säg att vi är på väg.

-Mary Dawkins? -Icke anmärkningsvärt.

-Louisa Glasson? -Inte min patient.

-Avril Sumpter? -Fyra, fem barn. Gravid igen.

Vet ni nåt som kan hjälpa mig att hjälpa henne?

-Hon klarar sig. -Är det fakta?

Hon ska föda barn. Hon har gjort det förr. Massera henne, om ni vill.

Hon mår bra, hon med, hon har flyttat.

-Ring om det händer nåt oväntat. -Doktorn!

-Kocken skar sig. Visa doktorn. -Sätt bara på ett plåster.

Vilket ståhej, doktorn.

Kom in.

Förlåt för allt besvär, dr Ellingham, men Bert ville det.

Jag tänkte ändå passa på att fråga er nåt annat.

Det är nog bara en förkylning.

Jag vill egentligen inte störa er men min syster har körtelfeber-

-och jag undrar om jag kan ha fått det. Jag har lite ont i halsen.

Några andra symptom? Utmattningskänsla? Yrsel?

Ja, nu när ni säger det. Ibland blir jag lite ofokuserad.

-Känner ni nåt? -Lite svullnad. Är ni kock?

Ha handskar i köket. Nys inte i maten. Be Pauline ta ett blodprov.

-Varför nickar ni? -Ni är så bestämd.

Jag känner mig så säker i era händer.

Förändringar behövs inte för sakens skull.

Håll ni er till att vara doktor och så tar jag blodproven.

Jag hade nog inte fixat det om nån hade skurit av sig armen.

Man får bara kräka och gå vidare. Men varför tvinga sig igenom det?

Rushton vill sluta tidigare, så den nya chefen ska börja ganska snart.

Hur vet du det? Varför ringde Robert dig?

-Han vill ha min åsikt om blodsaken. -Vilken åsikt har du då?

Det är svårt för honom här. Han är ensam på avdelningen.

-Kan du äta lunch på torsdag? -Jag kan inte bara åka till London.

Nej, han är där nere, det var nån kommittée.

-Jag föreslog Metropole i Truro. -Okej.

Betyder ditt "okej" att du inte längre har nån fobi?

Det är ingen svår fråga. Kan du operera om sex veckor?

-Ja. -Då ses vi på torsdag.

-Är allt som det ska? -Ja.

Vilket är högst, det eller det?

-Det andra ljudet. -Rätt.

-Går det bra? -Ja.

Den där är lite döv. Den rödhårige.

De flesta andra är bra. Två av dem är nästan feta. Den där och den där.

-Annie? Lite knubbig, kanske. -Hon måste passa sig.

-Hur mår du, om jag får fråga? -Bra. Lite trött, bara. Det är okej.

-Sover du bra? -Nej. Den här är i vägen.

-Sköter tarmarna sig? -Gör klart den här patienten först.

Vi är klara. Vi är klara.

Det gör lite ont när jag kissar.

-Är det farligt? -Kissar du mycket?

Jag vill, men det kommer inte mycket. Är det farligt?

-Vad sa de i Truro? -Jag har inte hunnit dit.

Nej. Det ligger ju långt bort. Luktar det?

-Luktar kisset annorlunda? -Ja.

Det är en urinvägsinfektion. Ska jag skriva ut nåt?

-Är det bra? -Annars hade jag inte sagt det.

Nej, det hade du nog inte.

Jag vet inte varför du tog jobbet i ditt tillstånd.

Det är som en kanin. Man vill dra av skinnet som en rock.

-Då behöver man inte plocka dem. -Har du inte så flinka fingrar?

Jag vet inte men jag kan då klä av en fågel.

-Vad är det? -Titta här.

Det är en bit glas från en syltburk eller nåt.

-Där är en bit till. -Det är från en billykta.

-Den är överkörd. -Den flög ut framför bilen.

-Blev den inte tjuvskjuten? -Förlåt. Jag borde ha sagt nåt.

Vi har alltid ätit det vi har kört på men vissa är lite känsliga.

Den ser inte så illa ut.

-Se till att få bort allt glas. -Ja. Tur att vi såg det.

Miss Glasson.

Louisa Glasson? Molly O'Brien.

Jag var precis på väg.

Skolan är slut, men jag har saker att rätta. På väg vart?

Ni skrev för runt fyra veckor sen. Jag är er barnmorska.

-Förlåt. Jag är så glömsk. -Ni har mycket att tänka på.

Recept?

Jag har en infektion. Det gör ont när jag kissar.

-Det är väl inte antibiotika? -Jo, faktiskt. Varför undrar ni?

-Från kliniken. -Min doktor. Eller ja, det är rörigt.

-Dr Ellingham? -Ja.

Jag hade ont om tid och han är bra som doktor. Han kan mycket.

-Minsann. -Vadå?

Jag vet andra sätt att lindra det på. Man behöver inte lida i onödan.

Det verkar inte så bra att ge en gravid kvinna medicin.

-Doktorn vet bäst, miss Glasson. -En mamma vet bäst.

-Förlåt. Det är bara min åsikt. -Ska jag fortsätta?

Nej, mrs Tishell. Jag struntar nog i det.

I framtiden får ni prata med en vuxen innan ni ringer akut.

De gråter när de är hungriga. Mata den.

Ni är mor. Ert liv har förändrats. Vänj er.

-Hej, miss Glasson. -Är allt som det ska?

-Dan gråter bara. -Vilket fint barn.

-Har du hämtat din medicin? -Vi kommer från apoteket nu.

-Känner ni varandra? -Vi har träffats.

-Syster O'Brien är min barnmorska. -Ja. Sov lite.

Jag känner mig faktiskt lite smusslig.

Han är inte er doktor.

Att tvångsmata ofödda med antibiotika... Jag vill nästan klaga.

Det är lite komplicerat.

Vi skulle ha gift oss. Nu gjorde vi inte det-

-men jag blev gravid ändå, så det är komplicerat.

-Stackars raring. Jag beklagar. -Nej, vi kom överens om det.

-Jag ville inte gifta mig. I slutet. -När ni lärde känna honom?

-Han ville inte heller. -Män!

Era sömnsvårigheter... Är det för att det är obekvämt eller oroar ni er?

Både och. Jag har nog tagit på mig för mycket.

Martin tror det. Vad är det?

Jag undrar om han försöker förgifta ert sinne också.

-Det var ganska hårt. -Tycker ni?

-Släpp inte. -God morgon.

-Du har nåt på axeln. -Jag vet. Kan ni tro era ögon?

Imorse sprang den bara ut framför bilen. Vad är det?

Vad är oddsen för det, två dagar i rad?

-Kom och hjälp mig. -Stackars liten.

-Det finns mycket mat på den. -Den är nog värd en del.

Kompispris, eller hur, Bert?

Tack för att ni tar mig på lunchen. Jag kan inte slösa tid på rutinsaker.

-Den här vägen. -Doktorn.

Rulla upp er ärm, tack.

-Vad är kolestorol? -Fett som täpper igen en.

Nej, det är det inte. Ta lunch, jag gör det där.

Fixar ni det med blod nu? Inget illa menat, alla vet att ni har problem.

-Han är bara envis. Han hatar det. -Gå härifrån, Pauline.

Herre över situationen.

Ni ser faktiskt lite sådär ut.

-Tappar du upp ett bad? -Ja, faktiskt.

Vad bra! Får jag komma in?

-Vad är det? -En pool för att föda hemma.

Jag vill gärna visa vad det finns för alternativ.

-Tänkte du inte på att föda hemma? -Inte direkt. Jag bara antog...

Att du skulle föda på sjukhuset? Det är det de vill att du ska göra.

-Har du sett en förlossningspool? -Nej, det har jag inte.

-Vill de att vi ska föda på sjukhus? -Där har doktorerna kontrollen.

Men det är väl säkrare också?

Statistiskt sett är det säkrare att föda hemma-

-utan män som tror att graviditet är en sjukdom.

-Har du en DVD-spelare? -Ja.

En av mina mödrar föder i en sån här pool. Det kan vara den här.

Jag är inte så säker på det här med pool.

Upplevelsen förändrar ens liv. Alla mina mödrar säger det.

Vatten är ett feminint element.

Poolen är en fristad. Andra behöver tillstånd att närma sig.

Du bestämmer. Ja, du och jag.

Det passar säkert vissa...

Försök att ha ett öppet sinne. Titta på filmen.

Ja, självklart. Förlåt.

God kväll, dr Ellingham.

-Handskarna är inte pudrade? -Inte? Jag ber om ursäkt.

De är X5437. De borde vara det.

Nej, vänta. Jag vet vad som är fel.

Förlåt för det här, dr Ellingham.

Ni kan ha blivit skickad av försynen.

Jag har plågats av obeslutsamhet angående en sak.

-Handskarna, mrs Tishell. -Hur ska jag säga det?

En av era patienter vägrar ta medicinen ni skrev ut.

Louisa Glasson.

Gör det mindre ont än vanlig födsel?

Det är inte smärta. Kvinnan bestämmer över sin kraft.

-Jaså? -Ja, Louisa.

-Det är mycket att tänka på. -Ja, det är det.

-Vill du testa att sitta i poolen? -Va?

Bara för att känna på hur det känns på ditt eget territorium.

-Prova för min skull. -Ja, varför inte?

Nej, det går bra. Jag klarar det.

Stoppade ni henne från att ta medicin?

Ursäkta mig, men jag har en patient. Kanske kan ni...

Har du blivit tokig? Du ska väl inte föda i den här ragatans barnpool?

-Hur vågar ni? Jag är utbildad... -Tyst. Ta din medicin, Louisa.

Nej. Du hörde mig.

-Miss Glasson fattar egna beslut... -Tyst, sa jag.

Säg inte så till henne. Du måste alltid ha full kontroll.

"Jag är doktorn. Jag är experten. Jag är så smart."

Du förstår inte kvinnor alls. Du är inte min doktor. Hon är det.

Ta dina förbaskade droger och kör upp dem där solen aldrig skiner.

God kväll, Martin.

-När infektion förvärras, ta de här. -Nej, tack.

-Bra gjort, Louisa. -Tack.

-God morgon. -Hej, min älskade.

Har rådjur och fasaner lärt sig att se sig för?

Jag fick faktiskt köra själv imorse. Michael är sjuk.

Vad bra! Vi måste hämta ett kylskåp från Tintangel.

-Kan vi hämta det efter lunch? -Allt för din skull.

Vi kan väl göra en utflykt och dricka te på vägen tillbaka?

Marigold Marleys provsvar var negativa.

-Det är inte körtelfeber. -Var är mappen för de äldre?

Mrs Mowbrays biopsi var inte malign. Jag sa ju att det bara var en klump.

Billy Piper kollar prostatan på tisdag. Mrs Averill var negativ.

-Du verkar upptagen. -Vad vill du?

Jag träffade Louisa innan och hon verkade trött.

Du kanske vill kolla till henne.

Hon vill inte att jag kollar till henne.

-Mår ni bra? -Jag känner mig lite frusen.

Lite yr och svettig?

Min bror och hans barn hade också det. Det är en sommarförkylning.

Får ni äta pulver nu med barnet? Mrs Tishell kan hjälpa er.

Ja, eller så ringer jag barnmorskan.

-Privat parkering. -Vi ska köra nu, doktorn.

-Har ni fått svar på Marigolds prov? -Ja. Du har inte körtelfeber.

-Hon har fortfarande ont i halsen. -Strunt i det.

-Blir det bättre eller sämre? -Jag måste tänka.

-Kom 08.45 imorgon bitti. -Okej.

-Är den här laglig? -Absolut. Nu kör vi.

Känner du nånsin att du bara kan köra för evigt?

-Bara lämna allt skräp bakom dig? -Ja, det gör jag.

-Är din man så sjuk? -Han är man. Han är dödsjuk.

-Han mår nog inte sämre än mig. -Och ändå måste du jobba.

Jobba? Det här är som semester.

Vad är det?

-Färsk och fin. -Du ska väl inte laga den?

Varför inte? Folk äter äpplen som har fallit ner från trädet.

-Ja, men det är inget äpple. -Vet man vad man gör så är det okej.

Ja, det är det väl. Jo, du har rätt.

Han var rund och fin, den här. Snyggt gjort.

-Då går jag, om det inte är nåt mer. -Nej, det är det inte.

Det här med blodet...

Först tar ni mrs Marleys finger och sen tar ni över Penhale.

Tänker ni avskeda mig?

Jag vill inte ha ett annat jobb. Jag vill bara inte bli överrumplad.

Det kommer ni inte att bli.

Får jag fortfarande ta blodprov? Ni ska inte göra er av med mig?

Om det kommer att ske förändringar, så kommer ni att få veta det.

-Vilken otur. -Hur blir man förkyld på sommaren?

Och särskilt när man minst har tid. De två sista veckorna är stressiga.

Det är ingen slump. Stress försvagar immunförsvaret.

-Är det fortfarande svårt att kissa? -Ja, det är det faktiskt.

Och en förkylning på det. Synd att dr Ellingham var otrevlig igår.

Ja, men allt är inte Martins fel.

Han är nog inte ensam doktor om att ha gett ut antibiotika.

Nej, och ditt barn är nog inte det enda med försvagat immunförsvar då.

Ja. Men en del kvinnor tar ju...

Louisa, Louisa. Det är inte ditt fel.

Hälsovården styrs av män och kvinnor ska hållas nedtryckta.

Luta dig tillbaka nu och slut ögonen.

Tänk dig att du står i en glänta.

Solen skiner, gräset är mjukt.

Du ligger i solen och är helt obekymrad.

Alla dina bekymmer försvinner.

-Faster Joan. -Vad har hänt? Klockan är 06.30.

-Är hon? Okej. Jag ska äta lunch. -Lunch?

Det finns ett jobb i London-

-och jag ska äta lunch med nån för att prata om det.

-Jobbet är i London, lunchen i Truro. -Vad är det för jobb?

-Chef för kärlkirurgin på Imperial. -Kirurgi?

-Blodet då? -Det börjar bli bättre.

Jag har en bit kvar. Jag borde kanske ha sagt nåt om det.

Så underbart, Martin.

-Vad är det? -Marigold fyller år idag.

-Vad har du köpt? Det är lite stort. -Är det?

-Hon måste gömma det för mannen. -Det är nåt litet från chefen.

-Ville du ge henne nåt litet? -Jag är bara snäll. Vill du se?

-Jag kan komma och hälsa på. -Det hade varit trevligt.

Det är riktigt goda nyheter, om du klarar av det.

-Vet Louisa om det? -Nej.

Men barnet då? Ditt barn. När det växer upp och så.

Ärligt talat hade jag nog inte varit så bra på den biten.

Du hade bara fått jobba dubbelt så hårt då.

Om Louisa vill det.

En pappa på avstånd är bättre än ingen alls.

Men ni två måste prata om det. Det reder inte ut sig själv.

-Jag kommer att sakna dig, Marty. -Jag kommer att sakna dig, faster.

Låt inte Louisa bli den sista som får veta det.

-Klart det ska vara vatten i det. -Hon kommer att älska det.

Hallå? Okej. Jag ska hälsa honom det.

Marigolds man är sämre så hon stannar hemma.

Kommer inte Marigold?

Nej. Kan du ringa Angela och be henne hoppa in?

Jag lovar att han grät som en galning innan jag kom in.

-Han har lite feber. Har ni medicin? -Ja.

Har ni en termometer? Tempen ska ligga på 37°C.

Har han samma som miss Glasson? Hon är hemma med förkylning.

Nej, han håller på att få tänder.

-Då ska ni på möte i Truro. -Ja.

Lycka till.

Du får dricka mycket och så rider vi ut stormen.

Försök vara positiv. Barnet tjänar inget på att känna din irritation.

Mår barnet verkligen bra?

Mödrar har alltid varit förkylda. Naturen och syster O'Brien fixar det.

-Hon vilar. -Martin?

-Hur mår du? -Inte så bra.

-Hur mycket feber? -Hon är hemskt förkyld.

-Nej. Hur mycket feber? -39,5°C.

-Tar du inte antibiotikan? -Nej.

Du har en njurinfektion, och frossbrytningar.

Knäpp inte med fingrarna åt mig. Låt inte mannen köra med dig.

-Barnet vill ha antibiotika. -Vad är frossbrytningar?

Din kropp försöker döda bakterierna. Antibiotika är bättre på det.

-Det är en manlig synpunkt. -Nej, det är fakta.

Den enda risken här är för tidig födsel på grund av långvarig feber.

Bra gjort, doktorn. Ännu en seger för medicinens löpande band.

Vänta lite.

Jag är ledsen, miss Glasson. Ni är ett offer här.

Jag är verkligen inget offer.

Jo, min vän. Ni är ett skadat djur och katten har utdelat ett slag.

-Martin är en väldigt bra doktor. -Och man.

-Nej. Jo, men det är inte poängen. -Det är visst poängen.

Du är den enda som har problem med sex. Med kön, menar jag.

En kvinna kan vara precis lika okänslig som Martin. Du är okänslig.

Tack för att du gjorde ditt bästa, men jag är inte nöjd. Adjö.

Adjö, vännen.

-Hon menar väl. -Då är det väl okej.

Ta en var fjärde timme och drick mycket. Du mår snart bättre.

Tack.

Jag kom hit av en annan anledning. Jag ville säga en sak.

-Jag ska äta lunch. -Ska du? Okej.

I Truro. Med min handledare från Imperial, ett sjukhus i London.

Sanningen är att...

Dr Ellingham! Jag såg er bil. Förlåt, men det gäller Darren.

-Gå du, Martin. Jag klarar mig. -Okej.

Ta en ljummen dusch för att svalna och låt medicinen verka.

-Tack, Martin. -Gå då.

Hans feber steg, den är jättehög.

-Den är samma som innan. 38°C. -Den visade 99 precis.

-99° i Farenheit? -Ja.

-99° Farenheit, 38° Celsius. -Vilket har han?

De är samma. Kolla bara på det lägsta numret.

-När fick han medicin sist? -Jag har ingen.

Jag trodde att jag hade. Mrs Tishell fixar det. Tack, doktorn.

Ni glömde nåt. Danny.

Just det, Daren. Det är tur att huvudet sitter fast. Tack.

Är det nån hemma? Marigold?

Är det du, Bert? Kom upp.

Nej, ligg kvar, Michael. Var inte dum, jag tar hand om det.

Kom igen, Mari, vi har besök.

Nej, Bert förstår. Säg till honom.

Hej, mr Marley. Oroa er inte, ligg ni kvar.

-Vad gör du här? -Är den till Marigold?

Det är en present. Från oss alla.

-Han mår inte alls bra. -Jag vet.

-Har du ringt doktorn? -Han gillar inte hembesök.

Nej, men jag kan ringa honom. Som vänner gör.

-Dr Ellingham? Mr Large ringer. -Vad vill ni?

Förlåt att jag stör men jag är hemma hos Marigold Marley.

Hon som skar sig i fingret. Hennes man är sjuk.

Han är väldigt sjuk. Har ni några förslag?

Han är helt utslagen. Ja, hon mår bra.

Lite krasslig men jag ska inte klaga.

-Har han feber? Yrar han? -Jag vet inte.

Michael!

-Herregud. -Michael!

-Jag kopplar in dr Montgomery. -Nej!

-Ellingham? -Men herregud!

-Är allt som det ska? -Ja. Vad vill du?

-Hur försenad blir du? -Jag fick ett akutfall.

Roberts tåg går 14.30. Är det inte bättre med en ambulans?

Det finns en sjuk man på Bodmin Moor. Jag är där och jag är doktor.

Det hade varit bra om du kom.

Han ber hemskt mycket om ursäkt men han fick ett akutfall.

Det gör det väldigt obekvämt.

Han har väl fått jobbet?

Jag skulle fråga honom rakt ut om hans blodproblem.

Tack, doktorn. Här borta.

-Har ni flyttat honom? -Bara för att hålla honom varm.

-Han kokar. Har ni en termometer? -Nånstans.

Han måste ligga på sidan. Rör inget, han kan ha brutit nåt.

-Det är allt jag har. -Det är en matlagningstermometer.

Den duger.

Jag behöver gummihandskar.

Gå och se om det finns is. Vi måste kyla ner honom. Skynda!

Jag är doktor. Det skedde en olycka. Ambulansen kommer. Gör det ont?

-Marigold? -Hon är i köket. Har ni ont nånstans?

Jag tror inte det.

Handskarna ligger där.

Jag krossar isen så att den får plats i tratten.

-Hur ska ni annars få isen i rumpan? -Termometern ska in där.

Har din man gjort de här? Stoppar han upp dem?

-Jag sköter matlagningen. Jag... -Matlagningen?

Lagar ni till dem? Herregud.

Den är kanske inte helt färsk-

-men Michael gillar när de har lite extra smak.

Det är lagligt. Marigold mår bra.

Ert immunförsvar verkar starkare än er mans-

-men ni har symptom på toxo- plasmos, som finns hos vilda djur.

-Jag har förgiftat Mikey. -Ja, i princip.

Michael, min älskade. Mikey.

Då tar jag väl isen då.

Mikey, det var grävlingsburgarna.

Jag visste att de var dåliga men jag kan inte säga nej till dig.

Håll den mot hans panna.

Du har flirtat med honom, eller hur?

-Lite, kanske. -Marigold.

Det är inte ert fel, mr Large. Hon tycker bara om att flirta.

-Kommer han att bli frisk? -Ja, nu vet vi vad det är.

Har du sålt den här maten, Bert? Har miss Glasson ätit den? Bert?

Hon har inte varit där. Vi serverar då rakt inte grävling.

Patienten visar symptom på toxo- plasmos i hjärnan. Förhöjd puls.

Du borde ligga till sängs.

-Jag mår bättre. Får jag komma in? -Ja.

-Du väntar gäster. -Det gör inget. Vad vill du?

Jag ville be om ursäkt för att jag inte tog medicinen-

-och för att jag var så oartig.

Jag ska föda på sjukhuset, om du tycker det.

Det gör jag. Sätt dig ner, Louisa.

Louisa...

Jag öppnar.

-Hej, Ellingham. -Edith.

-Gick akutfallet bra? -Ja. Toxoplasmos i hjärnan.

Robert var lite sur, men det hjälpte att du inte var där.

Han ville försäkra sig om blodfobin.

Jag sa att den var borta och att du längtade till London. Stämmer det?

Officiellt har de inte gett dig jobbet än.

Du ersätter Geoffrey Rushton den 31.

Grattis.

Varsågod.

-Hej. -Jag skulle bara säga Martin en sak.

-Du ser lite krasslig ut. -Bara en urinvägsinfektion.

-Då går jag. -Okej.

Jag har tagit med åtta av dina fjorton förslag.

-Du var väl inte hennes doktor? -Det var bara nu.

En märklig en. Hon är snarstucken.

Text: Linda Andersson www.sdimedia.com