Original subtitles

Martin!

-Hur känns det? -Bra.

-Det väcker väl några minnen? -Ja.

Jag kunde nästan märka lite upprymdhet där.

Det måste ha varit hemskt när blodfobin slog till.

Det kan hända den bäste, och det gjorde det visst.

Alla pratar fortfarande om dig, fast du inte har skrivit nåt på fem år.

De som publiceras mest har väl minst att säga?

Jag hörde att Edith Montgomery stryker omkring i Cornwall nu.

Ett skarpt intellekt. Jag ska ditåt å jobbets vägnar om några veckor.

-Då kan vi äta lunch. -Det finns nån restaurang som duger.

Du måste se till att hålla chefen och de andra nöjda. Och mig med.

Det hade varit kul om du följde med.

Mrs Norton är snäll och låter oss titta på gården, och vi är hennes...

-Gäster! -Precis. Vi har inte rast nu.

-Jag förväntar mig att alla... -Uppför sig!

Hitta er kompis och håll varandra i händerna.

-Theo Wenn! Vill du bli på skolan? -Nej. Förlåt.

Då så. Kom nu.

Doktorn! Hej! Jim. Jim Selkirk.

Du behandlade mina svinkoppor för några månader sen.

De har försvunnit helt, precis som ni sa att de skulle.

-Jag fick aldrig tackat er. -Varsågod.

-Var ni på fårhundstävlingen? -Nej.

Det är nog inte er grej. Frugan gillar inte heller det.

Jag sa åt henne att komma ner till fältet-

-för att se hur Sheila... Det är min prisbelönta tacka, det.

Så att hon kunde se hur Sheila reagerar på hundarna.

Den platsen är nog reserverad.

Nej, det går nog bra.

Det är för att ni läste. Förlåt mig.

Jag och min stora mun bara babblar på.

De här svinkopporna...

-Kan de komma tillbaka? -Det är möjligt.

Vad bra att jag stötte på er.

-Hör ni det där? -Nej.

-Det knakar när jag gör så. -Gör inte så då.

Har ni problem får ni boka tid.

-Jag tänkte bara när ni var här... -Jag jobbar inte nu.

-Det är bara handleden. -Boka en tid.

Sonny, Ruby, Charlie, Molly, Arthur-

-Pat Maddison och Greg.

Theo Wenn, kom genast ut.

Tack så mycket.

Jag visste inte att de var så många.

De är bara uppspelta. Tack för att vi får komma hit.

Det är så skoj. Vi kanske kan göra det till en regelbunden skolutflykt.

Vi kan säkert komma överens om nåt.

-Mot betalning? -Inte mycket, men allt hjälper.

Hade jag kunnat, så gärna, men budgeten räcker inte till.

Kan nån berätta-

-varför det är viktigt att hjälpa bönderna i vårt närområde?

Jag har aldrig sett en död person Jag missade den här genomgången.

-Vi borde väl åka vidare. -Men han är ju död.

Det lär inte förändras.

-Vi borde kanske säga nåt. -Han hör inte det ändå.

-Han är nog på ett bättre ställe. -Kul att nån av oss är det.

När jag var liten var bondgårdar spännande.

Livet handlar inte bara om Space Invaders och Super Mario.

Miss Glasson? Jag måste gå på toa.

-Kan vi få låna toaletten? -Uppför trappan.

Har ni några frågor? Kom igen, nån måste vilja fråga nåt.

Theo Wenn, gå genast tillbaka dit.

Det här är rosenbönor. Har ni smakat såna nån gång?

Minns de långa, gröna och tunna sakerna era mammor gav er?

Okej. Är det nån som vet...? Nej, det är det inte.

Nu vet jag. Ärtor, då? Ni har smakat ärtor.

Hittar nån dem i trädgården här? Jösses.

Pojk! Vad håller du på med?

Ut därifrån! Låt hönsen vara ifred! Hör du vad jag säger?

Vad gör du med mina höns?

-Din lilla... In med dig. -Släpp ut mig!

Släpp ut mig! Hjälp mig! Hjälp!

Öppna dörren!

Släpp ut mig! Öppna dörren!

Det är ingen fara.

-Den lille saten sparkade på hönsen. -Och därför låste du in honom?

-Det är ingen fara nu, Theo. -Han måste lära sig att uppföra sig.

-Pojken spelar bara. -Nej, det är nåt annat.

-Nu ringer jag Martin. -Är det verkligen nödvändigt?

Man påminns om hur skört livet är.

Man måste leva i nuet. Carpe diem, hakuna matata.

Den mannen hyllade livet med skräpmat och fick en hjärtattack.

-Nåt har hänt. -Med bebisen?

-Han kan inte andas. Han är stel. -Lugna dig. Prata normalt.

Theo Wenn, en pojke i min klass har fått nån sorts attack.

Håll telefonen så att jag kan höra andningen.

Han hyperventilerar nog. Det kan vara panikångest.

-Det är när det blir syrebrist i... -Säg bara vad jag ska göra.

Låt honom andas i en papperspåse. Det borde höja koldioxidnivån.

Blir det inte bättre, så ring igen.

Ett av barnen jag tar hand om kan knappt andas. När kommer du hit?

Var tyst, är du snäll. Jag är inte arg. Jag är inte ens i närheten.

"Arg" räcker inte till för att beskriva vad du gjorde mot pojken.

Mår han bättre? Som jag sa så var det nog bara panikångest.

-Han kunde ha skadat fåglarna. -Man får ändå inte låsa in honom.

-Nån måste lära dem att uppföra sig. -Genom att göra nåt ännu värre?

Ett hönshus är förmodligen inte ett bra ställe för barn.

Men det hjälper inte att ni bråkar framför honom.

Det var inte meningen att det skulle sluta såhär.

Jag blev inlåst i skåpet hela tiden. Det har inte påverkat mig.

Se till att han får vila mycket. Ring mig om det behövs, faster Joan.

Ut! Ut!

Nu åker vi tillbaka till skolan.

-Visste du att jag skulle komma? -Jag lagar mat. Kom in.

-Det gick bra i London, förstår jag. -Varför tror du det?

Du lagar alltid nåt exotiskt när du är glad och det är du så sällan.

-Det gick bra i London. -Det känsliga ämnet blodfobin då?

-Jag sa att det inte var nåt problem. -Men det är väl inte riktigt sant?

Du svimmar av en blodpåse. Det blir värre ju mindre tid det är kvar.

-Vill jag stanna undermedvetet? -Det hade varit stört.

Högst otroligt.

-Har du kvar kortet du fick? -Ja.

Dr Milligan är fantastisk.

Hans avhandling om terapi för de utan social förmåga var jättebra.

-Jag pratade med honom om dig. -Gjorde du?

Ja. Kan vi inte ringa honom och boka en tid? Rakt på sak.

Det behövs inte. Jag har en tid hos honom imorgon.

Jag är imponerad.

Bra gjort, Ellingham. Du börjar reda upp allt.

Njut av sushin. Utan nåt blod, så klart.

Vill du ha lite? Fisken räcker.

Tack, men jag har ätit. Gärna en annan gång.

-Jag visste att det skulle hända. -Att hon skulle låsa in nån?

Jag visste att nåt skulle hända när hon bor där helt ensam.

Det är så folk blir tokiga. Det är vindarna, de gör dem galna.

Det är bäst att du låser dörrarna ifall hon börjar jaga dig med kniv.

-Fortsätt ni. Bry er inte om mig. -Vi menade inget illa.

Jo, men det var inte meningen att jag skulle höra det.

Jo, och det sista var också rätt.

-Jag hörde om Jim. Jag beklagar. -Jag försöker ta mig igenom det.

Jag kan stanna till lite senare när jag är klar med mina leveranser.

Jag...

-Du var med Jim när han dog. -Ja.

Var det fridfullt?

Ja, mot slutet kan man säga att det var ganska fridfullt.

Vi började träffas när jag var 13.

Han såg ut som Donovan. Fast han hade eksem.

Vad vill ni?

Ja... Jag...

-Jag tänkte att ni... -Är det nåt medicinskt?

-Jag har ledinflammationer. -Tar ni nånting mot det?

-Jag har en spray från apoteket. -Bra.

1492 hissar Christoffer Columbus sina segel.

Vet nån vart han seglade?

Svaret står inte på bänken, Theo.

Du kanske inte gillar historia men på mina lektioner ska du...

...vara en del av diskussionerna.

-Doktor Ellingham. -Ja, jag vet. Får jag fråga en sak?

Jag blev solbränd på Costa Rica. Den börjar försvinna nu.

Jag skulle träffa Theo Wenn.

Jag tänkte bättra på den i solariumet men min vän säger att det är farligt.

Överdriven utsatthet för UV-strålar ökar risken för melanom och cancer.

-Jag förstod inte ett ord. -Det är farligt. Theo Wenn.

-Ni tog då er tid. -Ni ringde för en kvart sen.

Vi ser väl olika på nödsituationer då.

Tills vi hittar en ny lokal har vi ont om plats, så se er för.

Han kräkte en gång i skolan och två gånger i bilen.

Ni har rätt. Det är ingen nödsituation.

Vi kanske skulle ha ignorerat vår sons smärta istället, doktorn.

Sluta, Theo. Det kom olägligt.

Särskilt som vi har en bjudning i helgen. Det är en viktig insamling.

-Vi bjuder inte er längre. -Jag visste inte att ni hade börjat.

Dr Sim tyckte om att vara med, och om ni vill...

Han blir nog frisk inom 24 timmar.

Han bör dricka mycket och ge honom vätskeersättning.

-Han blev nog smittad i skolan. -Eller på din fasters gård.

-Det kan bero på många saker. -Som att bli instängd i hönshuset.

Mår han inte bättre imorgon, så ring.

Herregud...

Hans höghets lunch.

Nej. Ingen fast föda. Måste han äta så ge honom rostbröd utan smör.

Det blir han säkert glad av.

-Ni måste skriva ner er bedömning. -Det behövs inte.

Vår advokat tycker det. Er faster stängde in vår son i hönshuset.

Nu missar han skolan och behöver privatlärare. Er faster får betala.

-Vi behöver inte gå in på detaljer. -Det ska jag inte.

-Det blir säkert inget. -En advokat. Det här är allvarligt.

De har försökt roffa åt sig varenda öre sen Richard blev av med firman.

Jag gjorde inte pojken sjuk.

Det kan du mycket väl ha gjort.

-Förbannat! Du ska stötta mig. -Det gör jag.

Jag är ingen idiot. Jag vet att det är allvarligt.

Men jag kan inte ändra på det som hände. Herregud...

-Mår du bra? -Jag slutar snart som Jim Selkirk.

Du äter mycket bättre än honom.

Vi har varit grannar i flera år och så... Jag skulle ju stanna till.

-Du måste vila, faster Joan. -Ingen rast, ingen ro.

Jag ska träffa dr Milligan.

-Är ni dr Milligan? -Det stämmer.

Dr Montgomery... Edith har berättat lite om dina problem-

-men det vore bra om du kunde berätta själv.

-Okej. -Bara rent allmänt.

Jag känner olust inför åsynen av blod och för lukten av bränt kött.

Jag är kirurg. Det är extremt besvärligt.

-Hur påverkar det dig personligen? -Det är besvärligt.

Jag förstår.

Vad hoppas du på för resultat av de här mötena, Martin?

Jag vill att det slutar vara besvärligt.

Handlar inte kirurgi om kontroll och precision?

Det värsta för en kirurg är väl att tappa kontrollen?

Det kan vara rädslan för att tappa kontrollen som orsakar det här.

-Er teori eller dr Montgomerys? -Spelar det nån roll?

-Nej. Det är banal psykoanalys. -Då är det hennes teori.

Det hade hjälpt om jag förstod vad det är du brottas med.

Kan du låtsas att du står i operationssalen...

-...och beskriver allt steg för steg. -Nu?

Ja. Det kan hjälpa att blunda.

-Vad ser du? -Inget. Jag blundar.

Vad hade du sett om du stod i operationssalen?

-Jag hade sett operationssalen. -Och?

Du känner dig obekväm med det här.

Er näsa visslar när ni andas. Det är nog hål i skiljeväggen.

Du byter ämne, för du vill inte ta tag i problemet.

Du blir inte bättre om du inte tar itu med det. Det är viktigt.

-Jag kan sitta här hela dan. -Det kan inte jag.

Det är inte mig du flyr från, du flyr från dig själv.

Då avslutar vi för idag. Jag hör av mig.

Jaså? Har han gått ner i vikt?

Nej, han ser ut precis som vanligt. Eller hur, älskling?

-Mrs Selkirk vill träffa er. -Har ni ett medicinskt problem nu?

-Ni borde nog träffa henne nu. -Kom in.

Varsågod och sitt.

Vad har ni för problem, mrs Selkirk?

Jag vet inte varför jag är här.

-Jag såg Jim igår. -Drömde ni om er man?

-Nej, jag såg honom i köket. -Okej.

Han sa att jag skulle gå och träffa "den där idioten dr Martin".

-Så nu är vi här. -Vi?

Jag och Jim. Han sitter här.

Sorg kan skapa visuella och hörbara hallucinationer.

Jim vet nog att det är nåt fel på mig.

Okej, men det finns väl ingen riktig anledning att tro det?

De kan se sånt som vi inte kan se, doktorn.

Jag kan inte ställa en diagnos med hjälp av en hallucinations åsikt.

Jag misstänker att ni inte har sovit så mycket sen er man dog. Sov lite.

Claire!

Claire!

-Claire brukar öppna. -Det kan inte vara lätt.

-Jag tar hand om det, Richard. -Jag kan fixa det här.

-Jag skulle titta till er son. -Han mår sämre och kräker upp allt.

Vi bad Louisa att komma hit, vi ville ha hennes redogörelse med.

Ni bad mig att komma med de här. Ni sa inget om en redogörelse.

Ni ska fortfarande ha en advokat.

-Det är olaga frihetsberövande. -Han var där inne i fem minuter.

-Eller fyra, jag vet inte. -Så han kan ha varit där längre?

Kan vi skynda på? Vi väntar gäster.

Har du buksmärtor? Gör det ont där? Jag behöver ett avföringsprov.

Jag ska behandla honom för campy- lobacter tills vi får resultaten.

-Det beror på fågelavföringen. -Ja, men kanske inte från hönsen.

Han har nog blivit utsatt för mer fågelavföring. Du skyddar din faster.

Vad gjorde du när det här hände? Hejade du på mrs Norton?

Jag tänker inte skydda nån. Jag fokuserar bara på ert barns hälsa.

Antibiotika, två tabletter på morgonen, två på kvällen. Avföring.

Ge mig den. Du fixar inte det.

-Martin är en väldigt bra doktor. -Du bär på hans barn.

Det har väl inget med saken att göra?

Jag var en hårsmån ifrån att strypa båda två.

Du skulle ha varit tyst. Det blev bara värre.

-Du borde ha försvarat Joan. -Jag måste vara opartisk.

Opartisk är bra, men okänslig? Inget vidare.

Du har nog tillräckligt med känslor för båda.

Vad kallar du mig?

Känslig, naturligtvis. Hormonerna är i obalans.

Det är klart att det är bättre att umgås med folk utan känslor.

Du kan ju gnälla hos din vän Edith. Hon blir nog inte hindrad av känslor.

-Vadå Edith? -Jag är glad att jag är hormonell...

...för det är bättre än att vara kall och sur.

Men om du blir glad av att vara så, så var du det.

Du har olika skor på dig.

Håll tyst, Martin.

Ner med dig.

Det skulle ju räcka i två dar!

Jim sa att jag skulle gå tillbaka.

-Jag antar att han inte sa varför. -Nej.

-Ni tror inte på mig. -Jag tror att ni tror att ni ser Jim.

Det har nog med sorgen, sömnbristen och slarv med maten att göra.

Jag har ätit ordentligt idag.

Jag tror ändå inte att ni tar hand om er själv. Mrs Selkirk?

Förlåt, doktorn, men Jim vill verkligen att ni undersöker mig.

-Vad är det för datum idag? -Torsdag den 15.

-Bil. Penna. Ambulans. Upprepa det. -Bil. Penna. Ambulans.

Jag vill att distriktssköterskan kollar till er.

-Det behövs inte. Joan gör det. -Joan är inte kvalificerad...

Strunt samma. Kom, Jim.

Vi har saker att göra.

-Wenn bad om lagens långa arm. -Det var en olycka.

Hur råkar man låsa in nån i ett hönshus?

Jag menade att han fick panikångest och blev sjuk.

Du hade fått en medalj av mig.

De huliganerna rusar runt i stan och orsakar kaos-

-och respekterar inte lagen.

Jag vet att det var fel men jag är ingen dålig människa.

Ibland blir det bara för mycket.

Jag tänker inte skriva ner det för ni låter faktiskt lite galen.

Men advokaten har redan krävt pengar. Vad ska jag göra?

En bra början hade varit att inte låsa in barn i hönshus.

Jag lider med er. Alla vet att Wenn har pengaproblem.

Jag säger inte att de utnyttjar situationen för ekonomiskt gagn.

Men de här advokaterna som inte får arvode är som kamphundar.

De ger sig inte förrän de har tuggat sig igenom allt och bara ben är kvar.

Jag hade skaffat mig en bra advokat. Ni kommer att behöva det.

Ner. Ni har högt blodtryck.

-Wenn kräver mig på pengar. -Ignorera dem.

-Då stämmer de henne och tar allt. -Då ordnar jag en advokat.

Förhandling är mitt bästa vapen. Det och pepparspray.

-Det är bra att prata. -Håll tyst.

-Jag kanske kan förklara allt. -Jag hade inte gjort det.

Det här har spårat ur. Jag ber om ursäkt. Kan vi lägga det bakom oss?

Vår son blir bara sjukare och det beror på dig.

Halvhjärtade ursäkter förändrar inget.

Jag borde inte ha låst in er son. Jag gjorde inte honom sjuk.

-Du kan inte slingra dig ur det här. -Ni borde gå.

Vi sköter all kommunikation via vår advokat. Vi vill inte ha ursäkter.

Men testet visade att det inte var från kycklingarna. Jag är oskyldig.

Är ni säker? Jag vill gärna se de provsvaren.

-Vi ringde för en halvtimme sen. -Varför har vi inte fått provsvaren?

Jag vet att du skulle säga det men jag stod inte ut.

Jag måste träffa pojken. Vänta på mig där ute.

Det finns ingen pannkaksdag, inga fallskärmar och inga husdjur.

-Stäng av tv:n. -Men det är precis i slutet.

-Mår du sämre? -Ja. Du är ju här.

Borde inte du göra klart snittarna? Vad är det för fel på honom?

Det är inte campylobacter.

-Det har din faser redan sagt. -Ja.

-Vet ni vad det är, eller? -Nej. Jag ska byta medicin.

Utan att ni vet vad som är fel?

Jag behöver inte behandla honom alls.

Hur är det, mrs Selkirk?

-Det går. Jag behöver mer spray. -Är det ledinflammationen igen?

Har du fler såna droppar?

Det gör så ont i ögat.

-Kan jag också få en syl i vädret? -Det får ni.

Nej, jag menade inte er. Förlåt.

Jim! Jag har köpt hundmat, sa jag. Den ligger i påsen.

Jag ska bara hämta era saker.

Vänta ni här och prata klart.

-Jag menade inte att säga det så. -Du ljög för mig.

Jag sitter i en svår sits nu.

De tänkte stämma mig men det var inte mitt fel.

Tänk om svaren visar att det var ditt fel då?

-Du ljög och drog in mig. -Jag kan inte förlora gården.

Jag är doktor. Pojkens hälsa är viktigast.

Prioriterar du verkligen rätt? Familjeband betyder väl nåt?

Du sätter mitt rykte på spel och ger mig problem. Så gör inte familjer.

Din definition av familj står inte med i nån ordbok.

God eftermiddag, doktorn.

-400 mg Tinidazole, tack. -På momangen.

Ni vet att man inte får amma eller dricka alkohol samtidigt.

Patienten är en 7-årig pojke.

Jag vill prata med er om mrs Selkirk.

Hon kom in för sitt knäs skull men hon betedde sig märkligt.

Jag kan inte diskutera det.

Jag tycker inte om när folk bråkar, särskilt inte med nån som inte finns.

Hon bad om ögondroppar men bara till ett öga.

-Verkar inte det intressant? -Nej.

Jag är kanske lite fräck men jag har nog en diagnos.

Hon är i den åldern.

-Adjö. -Kom snart tillbaka.

-En dr Milligan skickade en skiva. -Ge mig den.

"Förlåt att du blev obekväm. Hoppas det här hjälper." Hurdan är hon då?

-Dr Milligan. -Han är en han.

Jag har flera tusen frågor just nu.

Al brukade göra blandband till mig när vi började träffas.

Han har hemsk musiksmak.

Svettiga män som bara skriker.

Amöbainfektion. Theo Wenn.

Det är en inhemsk sjukdom i områden utan moderna sanitetsanläggningar.

Vi räknas inte dit sedan Bert slutade med rörmokeri.

Men de blir säkert glada över att ni har löst det. Ni får nog lunch.

Okej. Boka om min nästa patient.

Joan. Lugna dig. Vad? Var är du?

Okej. Jag kommer genast.

Ambulansen är på väg och jag har inte rört henne.

Jag hittade henne bland fåren.

-Stängde du in henne där? -Nej. Runt hörnan här bara.

Kom igen, Martin.

Okej. Sjas. Ur vägen. Se så.

Mrs Selkirk? Herregud.

-Sheila attackerade mig. -Vem är Sheila?

Jims favorit. Det är hon där.

Hon knuffade omkull mig och trampade mig på armbågen.

Håll den, faster Joan. Få se på det här nu.

Det är från ett fästingbett. De brukar inte se ut så.

Mrs Tishell sa att ni hade problem med ert öga.

Har ni influensasymtom? Ni kanske lider av borrelia.

Om det inte behandlas kan det leda till hallucinationer.

-Jag hallucinerar inte. -Jo, det gör ni.

Vänta. Jim? Jag ska fråga. Vem tar hand om Sheila?

Jag tar hand om fåren.

Det var därför han inte kunde gå vidare.

Han fick Sheila att putta mig så att ni skulle undersöka mig.

Rent nonsens.

Men Sheila då.

Stannar du hos mrs Selkirk tills ambulansen kommer?

Jag måste prata med Wenn. Det är inte ditt fel att pojken är sjuk.

Det rättfärdigar inte din handling, även om snorungen förtjänade det.

-Tack, Marty. -Jim är stolt över er.

Det är han säkert.

De är upptagna.

-Har ni haft diarré sen semestern? -Det får alla på semestern.

-Claire! Vi behöver förrätterna! -Ja, ja!

-Hur länge har ni haft det? -Spelar det nån roll?

-Mamma, får de övernatta här? -Övernatta? Vem ska du...

-Vad vill du? -Medicinen verkar ha hjälpt.

Jag är fortfarande sjuk och kan inte gå till skolan på en månad.

Du är en ouppfostrad liten pojk. Du blir nog en hemsk och sur vuxen.

Jag har precis räddat ditt liv. Om ingen hade hjälpt dig, hade du dött.

Ursäkta mig.

-Välkommen. Känner ni alla? -Nej.

Har ni äntligen löst mysteriet med min sons sjukdom?

Var försiktig så att ni inte får amöbainfektion.

Man kan inte tro det, men doktorn har ett underbart sinne för humor.

Nej. Pojken har amöbainfektion.

Det är en vanlig sjukdom i områden med dålig hygien...

...och på ställen där au-pairer inte tvättar händerna.

Ni bör ta hand om er son bättre-

-och inte lägga tid på middagar för byfånar, och inte anställa advokater.

Ursäkta mig.

-De bad mig om läxor. -De brydde sig åtminstone om det.

Nej, de vill nog bara bestämma.

Det hade varit bra om de hade försökt uppfostra sonen istället.

Förr eller senare blir de tvungna att ta ansvar för sitt barn.

-Ska jag gå in med läxan? -Nej, det går bra.

-Jag har rätt skor på mig. -Ja.

Sätt dig ner. Andas djupt.

Blunda.

Du befinner dig i operationssalen. Allt är förberett och sterilt.

Försök minnas hur det känns att vara där, minns alla känslor.

Du går mot patienten. Du tar upp skalpellen.

Text: Linda Andersson www.sdimedia.com