All language subtitles for Doc.Martin.S04E03

Har du låst dörren?

Jag är chef för polisen i Portwenn.
Skulle jag glömma att låsa min dörr?

-Du var vaken sent i går?
-Jag kunde inte sova.

-Mamma sa att du förlorade jobbet.
-Nej, jag sa upp mig.

Jag sa till mamma att du säkert hade
blivit rekryterad eller nåt sånt.

-Hade jag rätt?
-Vissa personer sökte mig.

-Alltid efterfrågad.
-Antingen har man det eller inte.

-Fick de tag på dig?
-Varför frågar du så mycket?

Förlåt. Jag är väl van vid att
förhöra brottslingar hela dagarna.

När förhörde du en misstänkt senast?

Jag ska visa dig mitt område.

God morgon. Ditt kaffe.

-Varför packar du upp mina saker?
-Du har bott här i två veckor.

-Jag sa ju att det är tillfälligt.
-Din bror flyttar inte ut.

Du kan lika gärna
göra dig hemmastadd.

Följ inte med mig på toaletten.

Där är du ju. Hoppa in. Duktig pojke.

Varför är du inte i skolan, Louisa?
Har det hänt nåt?

Nej. Egentligen inte. Det är bara...

-Babyn rör sig inte.
-Har du besökt Martin?

Jag tänkte det, men jag ska till
sjukhuset i morgon så jag tar det då.

Hoppa in. Vi ordnar det här nu.

-Louisa behöver träffa dig.
-Varför? Är det nåt fel?

Förlåt att jag är sen.
Långsam pojkvän.

-Ta ut hunden!
-När du har tagit hand om Louisa.

-Jag kan åka till sjukhuset.
-Martin vill hjälpa dig.

-Vad är det?
-Babyn har inte rört sig på ett tag.

Gå in. Ta ut den där.

Den får stanna här, men inte där.
Det är olagligt.

Det är otroligt hur många
som lämnar värdesaker synligt.

Jag kommer hit två gånger om dagen
och erbjuder folk råd.

-Är du okej, Sam?
-Ja.

Jag brukar ha svårt
att hålla jämna steg med dig.

-Du är väl inte här över julen.
-Herregud, nej.

Det finns gott om plats. Det var
åratal sen vi delade på en kalkon.

Nej, jag har ett möte i Newlyn
nästa vecka.

-Gäller det ett jobb eller nåt?
-Ja.

Som patrullerande polis går jag inte
bara runt och låser in folk.

Jag kan också erbjuda min hjälp,
vilket är lika givande.

-Det låter inte så bra.
-Det menar du inte?

-Jag kan låta bogsera er.
-Låt mig gissa.

De blåser mig, kräver mig på en
förmögenhet och du får en liten muta?

Nej, jag vill bara hjälpa till.
Jag kan be Brian hjälpa dig.

Nu när jag har
din odelade uppmärksamhet.

Får jag fråga om du har lämnat
några värdesaker synliga?

-Kamera, kikare, handväska.
-Vilken handväska?

-Inte din. Kanske din frus?
-Hon är död.

-Försök nu.
-Tack så mycket.

Jag gör bara mitt jobb.

På den här modellen
lossnar ledningen.

-Den måste bara skruvas åt.
-Min bror vet allt om bilar.

Trevlig resa.

-När rörde det sig senast?
-Jag ställer frågorna.

-När rörde det sig senast?
-I går vid lunchtid.

-Allt är säkert bra.
-Det är mycket som kan ha hänt.

-Ska jag gå? Jag väntar utanför.
-Tack.

Kan du knäppa upp de nedre
knapparna på blusen-

-och dra ner kjolen en aning.

-Det är lite jobbigt.
-Varför kom du hit om det är pinsamt?

Det är svårt att knäppa upp.
Knapparna är små och fingrarna feta.

Låt mig hjälpa dig.

Jag ska bara...
Jag flyttar lite på den.

Det låter snabbt. Ska det vara så?

En fosters puls ska ligga mellan 120
och 160 slag i minuten. Helt normalt.

-Är allt bra?
-Ja.

Bortsett från att jag nu officiellt
är en neurotisk mamma.

-Okej. Vi vet när vi inte är önskade.
-Ja. Adjö.

Det har kommit ett till
från primärvårdsgrejen.

-En påminnelse om att måla om.
-Slöseri med tiden.

-Får jag störa? Han klämde fingrarna.
-Nej, den här idioten klämde...

Doktorn behöver inte veta allt.
Han ska bara undersöka skadan.

-Kom in.
-Var fjärde år. Det är nästan fem nu.

Det var doktorn. Och det här
är receptionisten Pauline.

Mottagningschef och flebotomi.

-Sam Penhale.
-Min storebror.

-Ser du inte likheten?
-Nej.

-Hörde jag att ni behöver måla om?
-Ja. Jobbar du med det?

-Bland annat.
-Han är konstnär.

Oljemålning. Vattenfärger. Pastell.
Inte på ett tjejigt sätt.

Han kunde ha spelat för Plymouth.
Hans ankel skadades.

-Hon vill inte höra min historia.
-Det går bra.

Du tittade på provets delning.
Klockformat.

-Ja.
-Selmhinnan var som en kupa.

Genomträngningen
följde enzymkinetiken-

-men det spermadödande medlet
ökade proportionaliteten-

-tills den nådde höjdpunkten.
Några frågor?

-Har ni bestämt er än?
-Biff. Väldigt blodig.

-Marulk. Inget smör.
-Ska jag hälla upp vattnet?

Vi klarar nog det.

-Det gör väl inget att den är blodig.
-Inte alls.

-Stör det inte dig?
-Självklart inte.

-Jag känner nån som kan hjälpa.
-Tack. Jag klarar det själv.

Ensam, icke längre.

Mitt hjärta slår i samklang
med ett annat.

Och nu, ömt av längtan-

-springer det som ett barn
till sin mor.

Du är den enda
som har skrivit dikter till mig.

-Jag kan leta upp den.
-Nej, gör inte det.

-Skriver du fortfarande dikter?
-Nej.

Jag ser att det är lite spänning
mellan turturduvorna.

-Vill du prata är det mellan oss.
-Ja, men du är hans pappa.

Under det här samtalet
är jag bara din vän Bert.

-Jag älskar honom. Han är underbar.
-Men...

Han följer efter mig
för han har inga andra vänner.

Han är så tråkig och monoton.

-Han gör aldrig nåt romantiskt.
-Han gjorde rostat bröd.

-Han planerar allt och gör inget.
-Han har varit sån sen han var liten.

Jag kan nog inte se mig själv
med honom för alltid.

Vet du vad som verkligen stör mig?
Han mumlar.

-Tack.
-Vad är det för parfym?

Jag minns inte. Det var en gåva
från ett infertilt och fult par.

-Det luktar ost.
-Inga fler behandlingar för dem.

-Signor. Signorina.
-Tack.

Pojk. Vi måste ha
en liten pratstund.

Nej. Jag vill inte ha dragspel
på terrassen.

Vill du förlora din tjej? Om du inte
är försiktig så förlorar du allt.

-Du följer efter henne som ett lamm.
-Nej.

-Jo, och Pauline gillar det inte.
-Hur vet du det?

För att hon sa till mig att inte säga
nåt. Och du är monoton.

-Vad?
-Monoton.

-Jag vet inte vad det betyder.
-Inte jag heller.

Jag gillar inte
att behöva säga det här-

-men du är lite svag
när det gäller romantik.

Du måste jobba på det.
Skärp dig annars är det över.

Hon ville också ha
en dragspelare på terrassen.

Okej, då säger jag adjö.

-Det var väl passande?
-Ja.

Din andedräkt är metallisk. Du
kan ha gulsot. Kolla upp det.

Det ska jag.

-Ny flickvän.
-Använd kondom den här gången.

Han är en riktig hingst.

-God morgon.
-Hur kom du in? Vad är det här?

-Din mottagningschef gav mig nyckel.
-Jag har ingen sån.

Hon sa åt mig att börja. Hon ville ha
den färgen. Rosa ger det mer värme.

-Ändra inget. Återställ möblerna.
-Hur ska jag kunna jobba?

-Har du rört mitt rum?
-Det gör jag på lördag.

-Det är klart. Fråga chefen.
-Jag har ingen mottagningschef.

Ja. Mr Routledge?

Är ni döende? Verkligen?
Det hoppas jag.

-Mr Routledge!
-Ni kan komma in!

Hur ska jag kunna öppna dörren
om jag har hjärtinfarkt?

Du lyckades visst
ta dig till kylskåpet.

-Vad gjorde du när det började?
-Jag satt på toaletten.

Jag spolade inte
om du behöver ett prov.

Hur skulle du beskriva smärtan
på en tiogradig skala.

Skalan är nog inte stor nog,
men en sak kan jag säga dig.

Jag skulle ha det bättre om jag
fick plats på ett vårdhem.

Inget.

Det behövs inte. Du får hemhjälp
och du förtjänar det inte.

Det är inte säkert här. Vägen
från taxin till dörren är farlig.

-Det är den enda motion du får.
-Kan du hämta en öl innan du går?

-Du ser ut som en madonna.
-Nej. Har du sett hennes ansikte?

Nej, jag menar... Glöm det.
Kan man få en kopp te?

Den står på skåpet. Du har inte
druckit upp den än.

Har du gjort nån nakenstudie?

-Vad håller du på med?
-Jag tänkte göra flera stycken.

-Måla bort den.
-Kan han inte måla runt den?

-Doktorn...
-Portwenns läkarmottagning.

-Och ditt rum?
-Varför är inte mattan övertäckt?

Den är lite hal.
När ska jag ta ditt rum?

Under helgen när mottagningen är
stängd. Vi sa det för en timme sen.

-Kom in.
-Varför? Vad har jag gjort?

Kom bara in.

-Var försiktig.
-Okej.

Pauline.

-Okej. Hej då.
-Jag kommer tidigt, Pauline.

-Ser du fortfarande dubbelt?
-Nej.

Ta en bild av mig och mitt porträtt.

-Ska du inte sparka mig?
-Varför skulle jag göra det?

Följ mitt finger.

-Undersöker du alla dina anställda?
-Bara om de visar tecken på sjukdom.

-Hur mycket dricker du på en vecka?
-Inget. Inte mycket.

Några öl då och då.

Din koordination och ditt minne tyder
på annat. Har du gått till läkare?

Jag funderade på det, men jag mådde
bra för fem månader sen.

-Måste du skriva ner saker?
-Ibland om det är viktiga saker.

-Har du glömt nån släktings namn?
-Jag tror inte det.

-Har nån i familjen några sjukdomar?
-En häst sparkade Joe i huvudet.

-Jag vet. Dina föräldrar?
-Mamma mår bra. Hon är gammal.

-Din far?
-Han stack när jag var fem.

-Han dog några år senare.
-Av vad?

Ingen aning. Jag stod min farfar
närmare, men sen dog han med.

-Hur gammal var han?
-Jag vet inte.

Ung. Han brände upp sin säng
så han sattes på hem.

-Tror du att jag har nån sjukdom?
-Pauline tar ett blodprov.

I värsta fall?

Det är nog bara ett virus,
men med din släkthistoria-

-finns en liten risk för en genetisk
sjukdom. Jag vill utesluta det.

-Men det är troligen ett virus?
-Ja, troligen.

Louisa Glasson?

-Är allt okej?
-Ett ögonblick.

-Miss Glasson.
-Hej.

-Sköterskan.
-Förlåt. Jag försökte bara titta.

-Det är okej.
-Du har rätt. SGA.

Litenhet vid födelsen.

Vid vecka 24
borde fostret vara 33 cm.

-Det här är inte ens i närheten.
-Kan du se nåt?

-Nåt fel?
-Var tyst, tack.

-Har du begått ett misstag?
-Misstag?

Jag menar inte när du blev gravid.
Har du tagit fel på datum?

Vilket datum?
Du är inte särskilt tydlig.

Jag försöker komma på om du
lider av nåt tillväxtproblem.

Jag behöver veta,
och det borde inte vara så svårt-

-när du hade sex med dr Ellingham.

Jag skrev inte ner det i min dagbok.

Men jag tror att senast vi hade...

De tillfällen vi hade...

Det var mitten på oktober. Den elfte.
Och några dagar efter det.

Så där. Det var väl inte
så farligt? Eller hur?

Det är så snällt av dig.
Jag kunde ha tagit en taxi.

Jag vill inte att du
ska slösa pengar på taxi. Kom.

Babyar är inte billiga. Du betalar
för ett rum när du kunde bo hos mig.

-Det är tyvärr för långt från skolan.
-Jag har inget emot att skjutsa dig.

Fram och tillbaka varje dag? Nej,
jag behöver ett eget ställe i byn.

Vaggavstånd.

Om du är säker på det
kan jag nog hjälpa dig.

-Överraskning.
-Vad håller du på med?

Du dödade mig nästan. Min bror
brukade göra så fast utan blommor.

Jag har bokat bord på en restaurang.
En romantisk restaurang.

Inte på din restaurang då.

-Du har inte slutat än.
-Lunchrast.

-Är du okej?
-Lite så där.

Doktor Martin tog ett blodprov.
Det är troligen bara ett virus.

Du vet hur läkare är.
De försöker alltid skrämmas.

Han tror att jag har det farfar hade.

Farfar var inte sjuk. Han var galen.

Ja. Eller så jobbade mjölkbudet
verkligen för KGB.

-Tror han att du blir galen?
-Nej.

Han sa att risken fanns
att det var genetiskt.

-Genetiskt.
-En liten risk.

Menar du att jag också kan ha det?

-Vad är det vi lider av?
-Du lider inte av nåt.

Du har inga symtom
och är alltså inte sjuk.

-Om det dödade farfar...
-Jag vet inte vad han dog av.

-Han var 49. Hur lång tid har jag?
-Det är er bror som oroar er.

Alla bryr sig alltid om Sam.
Han klarar sig. Han har tur.

-Jag borde oroa mig.
-Varför?

Är det genetiskt kommer det
att runda Sam och träffa mig.

Berätta vad du misstänker.
Jag måste få veta.

Din brors symtom passar på
Huntingtons, men det är osannolikt.,

Kommer jag att bli galen och dö?

Om du led av det
skulle du långsamt bli galen...

-...och till sist dö.
-Herregud.

-Det dödade farfar. Nu tar det mig.
-Slå dig ner och kavla upp ärmen.

-Vad gör du?
-Jag kan inte andas.

-Lugn. Du har en panikattack.
-Är det ett symtom?

-Tyst och låt mig ta ett blodprov.
-Du?

Knyt handen.

Håll den.

En mrs Henderson
söker dig på telefon.

Det ser ut
att vara Huntingtonskt. Nej!

-Okej. Då kan du svara i telefon.
-Va?

Du kan ju ta över mitt jobb helt.

-Adjö. Han tror att jag ska dö.
-Inte snart nog.

Ditt och din brors resultat kommer
i morgon. Ta på dig skjortan.

Jag kommer att sakna dig.

Okej, släpp. Så där.

-Det känns märkligt att knacka på.
-Han blir glad för att få sällskap.

Tack för skjutsen, Joan.

Om han erbjuder te
så måste du diska muggen.

Undersökningen gick bra. Louisa
gjorde en kontroll på sjukhuset.

-Intressera dig lite för ditt barn.
-Hon vill inte att jag ska vara med.

-Och du gör som du blir tillsagd.
-Ja.

Det vore första gången.

-Vad snällt att du besöker mig, Lisa.
-Louisa.

-Tack för gelégodiset.
-Förlåt att det var så få kvar.

Jag träffar inte så många nuförtiden.

-De som kommer klagar på lukten.
-Jag förstår inte varför.

-Det är en makrill.
-Vad?

Lukten.

Jag gjorde frukost när en makrill
gled ner bakom spisen.

Jag nådde den inte och hemhjälpen
är inte till nån hjälp.

Jag har inte lagat frukost
på ett bra tag.

Det är ett så trevligt hus
och så nära skolan.

Det passar inte mig. Alla trapporna.

Dåliga dagar kissar jag i diskhon
för att slippa gå upp.

-Vill du ha en kaka?
-Nej. Jag klarar mig.

Där borta. Vid diskhon.

-Du funderar visst på att bo på hem.
-Martin tycker inte att jag är sjuk.

Jag fick hjärtinfarkt i morse
och han brydde sig inte ens.

Vad skulle du göra med huset
om du åkte in på ett hem?

-Hyra ut det.
-Till turister eller nån i trakten?

-Nån som fortfarande jobbar i byn?
-Det är inte många kvar.

Det finns några på båtarna,
affärerna och skolan.

Var bor du, Lisa?

Läkare måste nämna det dåliga om
man är sjuk och stämmer dem.

Oftast är det ingenting.
Kan du gaska upp dig?

Jag har inte gjort nåt med mitt liv.
Du har gjort allt.

-Förutom att spela för Plymouth.
-Kan du hålla tyst om fotbollen?

Du kunde ha varit en mästare.
Du kunde ha varit världsbäst.

Du pratar mycket skit när du är full.

-Lämna mig inte.
-Jag ska bara skita.

Du får inte vara här.
Inga supermodeller i köket.

-Vart ska du gå klädd så där?
-Al ska överraska mig.

Jaså? Och du som sa att han inte
kunde vara romantisk.

-Älskling. Det har hänt en grej.
-Jag hör inte. Du mumlar.

Jag har träffat några gamla polare
och de...

Jag tänkte stanna och dricka lite med
dem. Tysta. Jag pratar ju med frugan.

Jag kan inte göra det där i kväll.
Kanske i morgon.

Jag måste lägga på.
Våra shots har kommit.

-Din romantiske son övergav mig.
-Gjorde han?

Han säger att han är ute
med några gamla polare.

Det vore synd att låta sån skönhet gå
till spillo. Du kan ta beställningar.

-Vad dricker du, Joe?
-Va?

Jag ska bjuda ut Pauline, men hon
tror inte att jag kan göra nåt själv-

-så jag tänker stanna här ett tag
med mina polare.

-Var är de, då?
-De kommer. Snart.

Vill du ha en öl under tiden?

Jag är mitt uppe i nåt.
En familjegrej. Med min bror.

Familjegrejer?
Jag älskar familjegrejer.

-Vill du ha efterrätt?
-Nej, tack.

Kirurgen minimerar blödningen
när han öppnar bröstkorgen.

När han öppnar vänster ventrikel
kommer blodet att flöda.

Assistenten är redo med sugen
så att allt blod kan återföras.

Det minimerar mängden
som behövs vid transfusionen.

Kvinnor vill alltid veta var man är,
men inte ha en i närheten.

Vi kommer väl alla att dö.

Man måste bara vänja sig vid tanken.

Jag avbokade det för hon är galen
nog att tycka att jag är klängig.

Jag? Klängig?

Inte ens Pauline går på toaletten
lika ofta som du.

-Jag är dålig i magen.
-Tack för att du delar med dig.

Du har inte rört den. Kom igen.

Skål.

Skål för den bästa bror
jag nånsin hade kunnat få.

Om det här är slutet på resan...

Du ska veta att jag är lyckligt
lottad som har dig i mitt liv.

-Vart ska du nu?
-Toaletten.

Han knarkar väl inte?

-Jag tyckte att jag hörde röster.
-Gå och lägg dig.

-Varför målar du på natten?
-Det är lättare när det bara är jag.

På egen hand. Ensam.

Den... Den är fantastisk.

-Vad vet du om konst?
-Jag vet vad jag gillar och den...

Ja, ja. Den är lysande precis
som allt annat jag har gjort.

Vet du vad?

-Jag måste göra klart den här.
-God natt.

I går ställde Al in så jag vakade för
att ignorera honom. Jag somnade.

I morse hittade jag honom
sovande på badrumsgolvet.

Han däckade när han borstade
tänderna. Jag var vaken i onödan.

-Var är målaren?
-I köket.

-Köket behöver inte målas.
-Jag vet. Han tar en kopp te.

Provresultatet är negativt.

Så jag kommer inte att dö?

Inte av Huntingtons.
Dina järn- och blodvärden är låga.

Okej. Jag vet inte vad det betyder.
Jag tar en trasa.

-Ta upp den.
-Jag torkar upp det.

Ta upp den nu!

-Det kan du inte.
-Var inte skadeglad.

-Är du svag i andra leder?
-Routledge har problem.

-Jag går inte till hypokondrikern.
-Han har bröstsmärtor, ont i armen.

-Får han en stroke?
-Nej.

-Det får mr Routledge. Han är ensam.
-Vi ses senare.

Krama. Nej, du får ingen stroke.

-Varför mår jag då så här?
-Du är en efterbliven tidtjuv.

Och den gång jag inte åker hit
kommer du att dö.

-Har det hänt Routledge nåt?
-Tyvärr inte.

-Är det min frukost?
-Två fina makrillar.

-När började du köra ut mat?
-Lisa tycker att jag borde do på hem.

-Han är väldigt skör.
-Nej, det är han inte.

Jag ska gå och kissa.

-Det vore nog det bästa.
-Jag får vård och Lisa får flytta in.

-Jaha. Jag förstår.
-Förstår vad?

Jag ska lägga in honom
så att du kan flytta in.

Nej. Inte alls.

-Vill du inte bo här?
-Jo, det skulle jag. Ja.

-Säg inte "mmm" till mig.
-Adjö.

Martin? Jag tänkte besöka dig.
Kan du titta på den här.

Herregud. Det är nåt fel.

Montgomery säger att det är SGA.
Hon ska undersöka mig mer.

-De kontrollerar att moderkakan...
-Det förklarade hon.

Men jag fick inte höra att babyn
mådde bra. Det vill jag höra nu.

Oroa dig inte för en bild.
De är lätta att misstolka.

Vissa foster är små i det stadiet och
växer sen. Vissa är små hela tiden.

Det betyder inte att det är nåt fel
på dig eller din baby.

Kan jag få tillbaka det?

Kan jag behålla det? Jag vill kolla
måtten och prata med Edith.

-Ska du prata med Edith om babyn?
-Är det ett problem?

Att du diskuterar min baby
med din f.d. fästmö?

Är det din baby när det passar dig,
men vår när du behöver hjälp?

-Ska jag börja packa?
-Nej, du får inte bo på hem.

Vårdyrke? Min stora, håriga...

Herregud!

-Rör dig inte.
-Ser jag ut att kunna det?

Han har brutit höften.

Jag blev jättearg i går, men vi
ska diskutera det ordentligt.

Som vuxna.

-Ignorerar du mig nu?
-Hybriderna känns fel.

Bilar ska ju låta.
De elektriska är bara läskiga.

-Det går inte mer. Du är så märklig.
-Jag har inte varit märklig.

-Okej, jag har betett mig märkligt.
-Du vill bli av med mig.

-Idiot. Jag vill att du ska stanna.
-Jag ger upp.

Nej, jag ger upp. Jag köper blommor
och du skäller på mig.

Jag avbokar för att du inte ska tycka
att jag är klängig.

Vet du hur mycket jag drack för
att vara ute så sent-

-för att bevisa
att jag har ett eget liv?

-Jag vill inte att du ska göra det.
-Jo. Pappa berättade det.

Bad han dig att bete dig
som en idiot?

Han sa att du inte gillar hur jag är.
Och han sa att jag mumlar.

Han sa... Han sa att jag mumlar.

Nej, det gör du inte.
Du behöver inte förändra allt.

-Så det finns saker som du gillar?
-Ja, ja, ja!

Ska du berätta vad det är
så att jag kan jobba på det?

Nej, du får lösa det själv.

Han har fint hår.

Vad är det som pågår?

Herregud. Du har gjort mitt kök
till en knarkarkvart.

-Är det kokain?
-Nej, det är färg.

-Jag gör färg.
-Man köper färg.

Jag trodde att du var sjuk,
men du är en knarkare.

-Du och ditt knark ska ut.
-Jag är ingen knarkare, din idiot.

-Jag är ingen idiot, din knarkare.
-Jag försöker bara...

Jag...

Herregud.

Ja.

-Har du ringt ambulans?
-Ja.

-Kommer han att klara sig?
-Hallå?

Hör du mig? Målaren!

-Han har ätit nåt dåligt.
-Varför säger det?

Han ser väl ut
som om han har ätit nåt dåligt?

Hans puls är förhöjd.

-Vet du om han har tagit droger?
-Hur...

Måste du veta det
för att hjälpa honom?

Självklart. Det ser ut som en
överdos. Jag måste veta vad det är.

Han har tagit crack.

Ser du?

Han sa att han har gjort färg. Det är
inte hans fel. Det är all stress.

Han har jobbat på den här på
nätterna. Bra för att vara pundare.

Samuel Birch, 1888.

Vakna!

-Varför signerade du den Birch?
-Han är en förfalskare.

Fan.

Ja. Blå missfärgning
längs tandköttet. Blyförgiftning

-Har du gjort blyfärg?
-Man kan köpa färg.

-Inte färg från 1800-talet.
-Är han ingen knarkare?

Nej, han är en skurk.

Nej, inte Sam.

Man blir inte blyförgiftad över
en natt. Han måste till sjukhus.

Det är inte som det ser ut.

Fick du ens provspela
för Plymouth Argyle? Fick du det?

Jag kan inte. Jag kan inte.
Det är för vackert.

-Det måste du medge.
-Det måste jag inte.

-Jag har rätt att vara tyst.
-Bra.

-Varför är den kvar?
-Några av patienterna gillar den.

Nej.

-Får jag prata med dig?
-Nej.

-Du tog ett blodprov.
-Du är frisk. Fysiskt sett.

-Jag tänkte att du ville ha den här.
-Det vill jag inte.

Du höll med om att det inte var illa
för en knarkare.

Jag har strukit över signaturen
så nu är det ingen förfalskning.

Jag försöker be om ursäkt.

För det min bror nästan gjorde
med vår speciella relation.

Men allt är väl bra nu?

Bra.

Samuel A. Säll
Sync: BetteKaj