Original subtitles

Ner med er! Försvinn!

Marty.

Jag gjorde två och tänkte på dig. Ner, ner!

-Vad är det? -En hund. Den är med mig.

Minns du min granne Sam? Det spelar ingen roll för han är död.

Nån var tvungen att ta hand om Buddy. Vad höll du på med där inne?

-Inget. Ropa på den. -Det är bara en hund.

Hit. Han är bra sällskap. Som hunden som följde efter dig.

Jag vill inte få hemmet förstört av mikrokontamination.

-Vad har han där? -Det är ju uppenbarligen inte hans!

-Okej. Vi har stannat för länge. -Ja, det har ni nog.

-Tack för pajen. -Smaklig måltid.

Det är kolsvart.

Man kan inte slappna av för det kommer snart igen. Man vet inte när.

-Jag hade ett får som snarkade. -Det är tystnaden som är värst.

-Har du hämtat min tvål? -Nej, jag försov mig.

Jag kunde inte sova. Min bror blev utslängd ur armén.

-Vem är nästa patient. -Jag.

För att han snarkar för högt. Nu håller han oss vakna hela nätterna.

-Var är hans journal? -Hon sov inte så bra.

Det är nåt misstänkt som pågår här. Den här fläcken dök plötsligt upp.

-Har den ändrat form? -Nej.

-Den är inte inflammerad. Kliar det? -Nej, men det känns inte rätt.

-Nej. -Är du helt säker?

Det var en sak till jag ville prata om. Jag har en känsla...

-Känns det inte rätt? -Det är som när man åker tåg.

Man har en tidning och te, men det känns fel för man är inte framme.

Har du bröstsmärtor, yrsel eller illamående? Gå härifrån.

Låt mig prata klart. Det är nåt fel. Det är som om nåt saknas.

När det gäller kärleken. Du vet vilken bit jag menar.

-Jag har en patient. Då stör du inte. -Jag vet.

-Då vet du att du ska gå i väg nu. -Okej.

Då får hon förblöda så du slipper åka. Det är ett akutläge på skolan.

-Vill du veta varför? Vill du det? -Vad?

-Det är därför man inte springer! -Jag vill ha min penna.

-Hon kan ha hjärnskador. -Den går inte in i hjärnan.

-Det ser du inte härifrån. -Det är min favoritpenna.

Föräldrar stämmer folk för sånt här.

-Varför gör du ingenting? -Jag utvärderar.

-Sitt still. -Ta inte sönder den.

-Kommer du att behöva sy? -Jag tror inte det. Håll i den. Tack.

Tack.

Här är tvålen. Jag läste en intressant artikel om Picasyndromet.

Det är när folk äter jord, papper och annat som de inte...

Förlåt. Det vet du ju. Förlåt.

-Usel sensationalism. Handskar. -Det var precis det jag tyckte.

Jag ska gå nu! Betala tidningen, återvinna flaskorna.

Jag spelar på lotto. Man vet ju aldrig.

Det här är Clive. Min make.

-Jag trodde att han var död. -Nej, han är här.

-Han jobbar som skyddsombud. -Skyddsombud. Inte länge till.

Det här är dr Ellingham.

-Sal pratar alltid om dig. -Inte alltid.

-Borde jag vara orolig? -Clive! Förlåt, förlåt.

Tunga maskiner dygnet runt. Det förstör öronen. Stackars mig.

Men väldigt snart skickar de hem mig till min fru på sjukpenning.

-Clive. Kan du... -Förlåt!

Men jag ser verkligen fram emot att komma hem till min fru.

-Lidokain. -En eller två procent?

-Tack. -Jag kommer snart tillbaka.

Clive är bara här i några veckor, doktorn.

-Vad gulligt. Döda inte den med. -Försvinn.

Ut. Ut! Ut med dig!

Okej, ut med dig. Ut!

-Buddy. Var var han? -Med sina loppor på mottagningen.

-Sprang han ända dit? -Han måste gilla dig.

Det är en hund. Den äter och luktar.

-Jag har hundvänner. -Beklagar.

Barbara Collingsworth är en god vän. Martin Ellingham, min brorson.

Det är bra att du är här. Jag tänkte besöka dig. Jag har lite ont.

Ring min receptionist. Få ut varelsen ur min bil.

Kom, Buddy. Hit. Duktig pojke. Hit, Buddy.

Låt mig försöka, Joanie. Kom hit. Kom hit.

Så ja. Kommunikation och förståelse. Det är allt som krävs.

-Barbara är beteendeterapeut. -Fascinerande. Adjö.

Hon kanske kan hjälpa dig. Martin har blodfobi.

Leta upp en främling och berätta om min barndoms sängvätning.

Tolv är knappast barndom.

Det kan vara värt ett försök. Jag brukar få snabba resultat.

-Jag fick ordning på en hynda i går. -Du är en hundtränare.

Hundpsykolog. Det handlar bara om att ändra tankebanorna.

Bind fast djuret eller analysera dess olyckliga barndom.

-Nu kommer du att åka dit. -Det tror jag inte.

Låt pengarna tala. Jag går all in.

Det är nästan en hel tändsticksask. Välkommen till elitserien.

Jag kan väl sockra potten lite.

-Ska du ge mig restaurangen? -Inte restaurangen, Pauline.

Det är bara mitt sätt att säga att du får flytta in om du vill.

Nej. Vad har du?

Ett par i åttor.

-Det slår mig. -Jaså?

Kanske en annan gång.

Vad har du i väskan?

-Se dig för var du går. -Jag ska panta. Varför frågar du?

Mr Tishell! Mr Tishell!

-Ring efter ambulans. -Va?

Ring... Glöm det.

Hon är chockad. Klar och inga uppenbara frakturer.

-Se till att den sitter tätt. -Vi har gjort det förr.

-Försökte hon varna dig? -Nej, hon flög bara över styret.

Hon kunde åtminstone ha ringt i klockan. Hon slog i backen.

-Skriv splatt! -Vad gjorde du direkt efteråt?

-Det ser smärtsamt ut. -Jobbigt.

-Är det din medicinska åsikt? -Du får följa med oss.

-Det behöver sys. Ska du göra det? -Ja.

Nej.

-Det är väl enstaka sutur? -Ja.

Inte för hårt. Man får inte strypa blodtillförseln.

Vill du göra klart det själv?

-Doktorn. Jag ville tacka dig. -Jag gjorde inget.

-Har de testat dina reflexer? -Hjärnskakning annars är allt bra.

Om du hade reagerat snabbare kunde olyckan ha undvikits.

-Du är rödflammig. Är du varm? -Ja, magen gör ont igen.

-Igen? -Som jag sa skulle jag besöka dig.

Sköterskan! Sköterskan! Kvinnan lider av akuta magsmärtor.

-Vem är du? -Hennes läkare. Ta hit en kirurg nu.

-Vad är det? -Jag vet inte. Du måste undersökas.

Ska det vara så?

-Ellingham. -Edith.

-En dålig pirog? -Nåt sånt.

Vad gör du i Truro?

Tja, jag skulle undersöka patienten men vi får prata i stället.

Sköterskan sa att din läkare sa att du hade magsmärtor.

-Var är han? -Jag är här.

Okej.

-Gör det ont när du hostar? -Ja.

På en skala från ett till tio hur känns det när jag...

Hur länge har hon...

Arton år.

Hur länge är det nu? Sexton? Sjutton år?

Vi har varit gifta i arton år! Arton!

Det känns inte så länge.

Det är fortfarande smekmånad. Eller hur, Sal?

Så där. Alla kammar är sorterade efter färg.

Vad sägs om att sätta upp skylten med tillbaka om fem minuter?

-Dr Ellingham. -Du kunde ha orsakat en olycka.

Som jag sa till polisen var det inte mitt fel.

-Du är en fara för allmänheten. -Du får inte säga så till mig!

-Har nån undersökt dina öron? -Nej, det är meningslöst.

Boka en tid innan du orsakar ännu fler olyckor.

-Jo! -Det behövs inte!

-Jag försöker hjälpa dig! -Jag behöver ingen hjälp!

Att vi står här och skriker visar väl att du behöver det!

Jag kommer aldrig få sova igen. De borde inte ha kastat ut honom.

De borde ha använt honom som ett massförstörelsevapen.

-Dr Ellingham, tack. -Han har en patient.

Jag tar nästa tid.

Är du krabbfiskaren Chippy Miller? Du har inte nån bokad tid.

-Jag är dr Montgomery. -Pauline, receptionist.

-Han tar emot mig. -Nej. Helt otroligt.

Man kan inte veta det. Kanske några veckor om hon har tur.

Man hör talas om det, men man tror inte att det ska hända.

Det är löss, kvinna. Inte leukemi. Sluta med det där.

Okej, nu räcker det. Vi är klara.

Kom, Grace.

Nej, nej, nej. Kom igen!

Kontrollera barnet. Vem släppte in hunden? Var är min moster?

Den här kvinnan tror att hon ska träffa dig.

Jag ser att du är upptagen så jag ska fatta mig kort.

Det är trevligt. Betalar de i kycklingar?

-Är du på genomresa? -Collingsworthkvinnan.

Spänd mage och smärta i blygdbenet. Röntgen visade en cysta.

Det var ett tag sen. 20 år.

Du gillar fortfarande opraktiska skor.

Vad gjorde du i Truro?

Obstetrik en dag i veckan. Samlar data. Jag har en fertilitetsklinik.

-Gift? -Inte länge nog för att ta skada.

-Du? -Nej.

Är det inte brukligt att skriva ett brev med diagnosen?

Då hade jag inte kunnat rota bland dina underkläder.

Jag hörde rykten om en kirurg med hemofobi.

-Hur är allmänläkarrollen? -Hektisk.

Okej.

-Har du tappat skärpan? -Försöker du ställa diagnos?

Det behöver jag väl inte?

Dagens fångst är havsbrax. Soppan är lök och potatis.

Det vegetariska alternativet är också lök och potatis.

Det är en stor dag för lök och potatis. Jag tar beställningen snart.

Här står jag. 58 år gammal och jobbar för min son.

Du fick mig att slå in 58.

-Kypare på restaurangen jag ägde. -Du äger den fortfarande.

10 % är inte mycket för ett livsverk.

Vi har pratat om det här. Vi har ett kontrakt. Vi kom överens om 10 %.

Nej, jag behöver lite sällskap. Det är det som saknas. Lite närhet.

-Du har ju alltid mig. -Mer det du har med Pauline.

Det var så länge sen att jag har glömt hur en kvinna doftar.

Känner du några kvinnor som skulle passa mig?

-I din ålder? -Jag vet att det är omöjligt.

-Du kan väl ringa Caitlin. -Caitlin?

Hon är singel, i din ålder och skrattar åt dina skämt. Sällsynt.

Jag vet inte. Hon är nog inte min typ.

-Martin. -Chris.

-Vad har hänt? -Inget.

-Vem har klagat på mig nu? -Får man inte bara hälsa på?

-Mr Turnbull eller mrs Felcher? -Mr Walton.

-Du sa efterbliven parasit. -Han är en efterbliven parasit.

Ja, han klagar på varje liten sak.

Jag har pratat med dig. Klagomålet hanterat. Färdigt.

-Hur har du haft det? -Besöken har ökat med 5 %.

-Hur har du haft det? -Det är väl bra.

-Det kunde vara bättre. -Ja?

Eftersom du frågar... Jag börjar tro-

-att min tid här kanske närmar sig slutet.

-Vill du byta praktik? -Nej.

Jag funderar på att återvända till kirurgin.

-Är du redo? Ditt problem... -Jag jobbar på det.

-Ska jag kolla vad som finns? -Ja. Ja, gärna.

Doktorn. Så bra att jag fick tag på dig och din skugga.

-Är inte du på sjukhus. -De opererar i morgon. Jag är okej.

De låter mig gå hem efter småsaker.

-Dr Montgomery är bra på sitt jobb. -Ja, det är hon.

-Men hon ger ingen information. -Jag förstår.

-Jag förstår inte vad som pågår. -Det är en logisk progression.

MRT:n visade anomalin och skiktröntgen bekräftade cystan.

Nu ska hon operera. Det är mycket enkelt.

-Nej, jag tror inte det. -Vad tror du inte?

-Att de gjorde allt det där. -Jo, det är standardförfarande.

-Skiktröntgen gjorde de inte. -Jo.

-Stor maskin? Det skulle jag minnas. -Gjordes ingen skiktröntgen?

-Jag vill inte vara till besvär... -Det är du och det är viktigt.

-Har du hennes nummer? -Ja, ja.

-Du gjorde ingen skiktröntgen. -Korrekt.

-Det borde du ha gjort. -Nej.

Uteslöt du divertikulit med kvinnlig intuition?

-Det behöver inte vara en cysta. -Det här är inte din patient.

-Det behandlas med antibiotika. -Jag vet inte vad du pratar om.

-Din diagnos är förhastad. -Håll dig till halsont och diarré.

Vi uppfattar situationen olika. Adjö.

Åker min bror inte snart mördar jag honom. Jag somnar nog mitt i det.

Pappa ser ut att ha kul, eller hur?

Han ringde tre gånger innan han vågade fråga henne.

Vi har servetter i fem år, men nu har han en dejt.

-Pauline. -Ja, ja.

Skriv ner det så läser jag det när jag vaknar. Jag går hem.

Sängen. Den sista utposten.

Det måste vara spännande att äga restaurang.

-Jag låter pojken försöka. -Det är väldigt flott.

-Du har vackra ögon. -De gillar det de ser.

Vill du gå vidare?

Solnedgångarna är fina så här års. Vi kan ta en promenad.

Jag är för trött för en promenad. Vi kanske kan lägga oss en stund.

Om du är trött kan vi alltid avsluta kvällen.

Jag menar, lägga oss tillsammans.

Vi kan väl fylla på våra glas först.

Vad kunde vara bättre? Du, jag och havet.

Vi kommer att ha enormt mycket tid tillsammans, bara du och jag.

Du borde gå till dr Ellingham.

Det här är mitt kors att bära. Jag klarar av det.

Var glad. Din make kommer hem.

-Samma igen? Ursäkta? -Apelsinjuice!

-Ursäkta? -Konjak. Jag tar en sexa konjak!

Vad i helvete? Jag kunde ha dödat dig. Jag är ett dödligt vapen!

-Jag klarar det inte längre. -Köp öronproppar.

-Flytta! -Mamma sa att jag fick stanna.

-Nästa gång gör jag det. -Jag väntar.

-Du kommer att snarka. -Stäng dörren efter dig.

-Förlåt, doktorn. -Du är sen.

Jag försov mig för att jag inte kunde sova

Det måste finnas nåt du kan göra åt hans snarkande.

-Stryk mina morgonmöten. -Vart ska du?

God morgon.

-Kan det bli bättre av sig självt? -Nej.

-Dr Ellingham sa... -Du har väl skrivit på tillståndet?

-Ja, men... -Du är bara nervös. Du klarar dig.

-Kan du hjälpa mig? -Nej.

-Edith. -Hej.

Collingsworth. Magsmärtor, feber och illamående.

Du har bara antagit att det är en cysta...

-...utan att utesluta divertikulit. -Vad sa du?

Som behandlas med antibiotika i stället för ett aggressivt ingrepp.

Du saknar att leka med alla maskinerna, eller hur?

-Hur länge har du varit specialist? -17 år. Jag har sett det här ofta.

-Har alla år gjort dig trångsynt? -Jag måste göra mig redo.

Edith. Jag tänkte inte lägga mig i, men du ger mig inget alternativ.

Jag insisterar på en skiktröntgen.

Hon är min patient. Du kan inte insistera.

Sätt dig. Rullstolen. Sätt dig. Kom igen.

-Vad är det som händer? -Jag ska skiktröntga dig.

-Så ja. Upp med fötterna. -Får du göra det?

Ur vägen! Ur vägen!

-Patienten behöver röntga magen. -Det behöver de också.

-Lägg dig på britsen. -Lägg dig inte ner.

-Vem är du? Vad gör du? -Det är kö och du står längst bak.

Okej. Dr Montgomery vill säkert operera blind.

När hon skär i tarmen kan du förklara det för hennes advokater!

Lägg dig på sängen.

Du var lätt att hitta. Jag följde bara spåret av arga människor.

Du stjäl min patient och utför en icke godkänd röntgen.

Hade du inte jobbat på vischan skulle du göra det när jag var färdig.

Det är divertikulit.

Okej. Goda nyheter. Du behöver inte opereras.

-Ingen ursäkt? -Observant.

Hej då.

Ursäkta mig. Rekommenderar du de här kondomerna?

-Clive! Kom hit! -Ja, miss.

-Sätt dig ner! -Okej.

-Det är nog bara vax. -Du kommer inte att hitta nåt.

Sitt still.

Lägg dig ner! Sluta kämpa emot!

Clive! Jag... Kan du inte...

Du får inte säga till doktorn att jag gjorde det här. Förstår du?

Du perforerade septum vid nåt tillfälle.

-Ärrvävnaden gör att du snarkar. -Väldigt högt.

Borde du inte sova vid skrivbordet?

-Du får lära dig att leva med det. -Det är vi som får lida.

-Hur får man en perforerad septum? -Med vilket vasst föremål som helst.

-Pauline stack in en klubbpinne. -Du var fem år.

-Perforerade du hans septum? -Han begravde min my little pony.

Du fick mig utsparkad ur armén. Jag har alltid velat skydda mitt land.

-Säg inget till mamma. -Det ska jag göra!

-Tack så mycket, doktorn. -Ja, självklart är det mitt fel.

Dr Ellingham! Det är nån som blöder!

Jag är nästan klar!

Jag sa åt honom att inte peta där. "Låt doktorn sköta det."

Ställ dig på ett ben, mr Tishell. Ett ben. Stå på ett ben!

-Hur länge ska jag göra det? -Balansprovet utesluter...

-Låt mig försöka igen. -Nej, sätt dig. Sätt dig!

Balans- och hörselproblem kan bero på många allvarliga problem.

-Det är maskinerna. -Men inte ljudinducerad dövhet.

-Då skulle du kunna stå på ett ben. -Jag har alltid haft klena anklar.

-Jag misstänker cholesteatom. -Precis det jag misstänkte.

-Vad är det? -Det är ett...

Stoppa den i ditt fungerande öra. Stoppa den i ditt fungerande öra!

-Du behöver en mastoidektomi. -Det är en operation som...

Det är en operation där man tar bort infektionen bakom trumhinnan-

-som kan förstöra benen i mellanörat om den inte behandlas.

-Kan det botas? -Ja, och din hörsel kan återställas.

-Kommer jag att kunna jobba igen? -Ja.

Vad synd. Att inte få ha dig hemma hela tiden.

-Men det är det som kan hända. -Jag antar det, älskling.

Det är bäst att vi tar igen tiden på bästa sätt.

Clive kommer att åka till jobbet igen. Långt bort.

-Och jag är ensam igen. -Bra.

-Är du okej, pappa? -Det är en skrämmande värld, pojk.

-Vad har hänt? -Caitlin gillade mig.

Hon ville lära känna mig. Jag menar ordentligt, om du förstår.

Det är väl bra, eller hur?

-Ta en titt på det här. -Okej.

-Det är snusk, eller hur? -Det är Caitlin.

Vi köper våra pappersartiklar av den kvinnan.

Hon skickade det en halvtimme efter vi sa godnatt. Sen började hon ringa.

Sjömän skulle rodna. Jag vet. Jag vet, men det är inte det jag vill ha.

Missförstå mig inte. Den fysiska sidan är fin, men bara en del.

Ett stort hjärta och en god vän är det jag vill ha.

-Hela kakan. Du förstår väl? -Ja, ja.

Skickade du nåt svar?

Lägg av! Försvinn! Nu!

Ett ögonblick. Chris är i telefon!

-Vilken Chris? -Parsons!

Jag ska koppla vidare dig.

-Är du klar för dagen? -Ja, det skulle jag tro.

Jag förstår. Det låter lovande.

När vill de att jag ska börja? Ja.

Säg till dem att jag är intresserad. Det är jag definitivt.

Jag tänkte ge dig en chans till att låta mig flytta in.

Då du är usel på poker blir det sten, sax, påse. Vinner du, flyttar jag in.

-Jag vill inte pressa dig. -Tre, två...

Jag ska ge dig en ledtråd. Jag tänker välja sten.

En liten varning. Tre, två... Varför gjorde du så?

-Jag trodde att du bluffade. -Jag försöker hjälpa dig, din idiot.

-Du behöver inte vara oförskämd. -Jag får sova på soffan hemma.

Adams snarkningar förvärras, men jag tänker inte böna och be.

Så du flyttar bara in om jag vinner dig? Som att vinna en guldfisk?

Du skulle ju kunna be snällt.

Jag är sten. Förstått? Sten. Tre, två...

En gång till. Tre, två... Nej. Tre, två... Tre, två...

-Herregud. Ge mig bara nycklarna. -Du är så förutsägbar.

-Jag godtar din ursäkt. -Tack.

Det du gjorde var nedlåtande och bröt mot regelverket.

Jag väntade mig inget annat.

-Du är dig lik. -Det är du med.

-Slå dig ner. -Tack.

-Hur är det med handen? -Jag har inte tittat.

-Vad hände? -Nån fullständig idiot.

En till?

Tillåt mig.

Jag trodde att du skulle hamna nån annanstans.

Du antar att det här är skärselden.

I mars har bönderna en tävling för att se vem som liknar sin gris mest.

De två senaste åren har de bett mig vara domare.

-Det ses som en ära. -Det förklarar varför du stannar.

Lite inflammerat, men ingen infektion.

Chris Parsons har kontaktat mig om en tjänst på Imperial.

-Chef för vaskulärkirurgi. -Jaha.

-Hur går det med ditt problem? -Jag hanterar det.

-Det här gör dig illamående. -Nej, det gör det inte.

Okej. Antiseptisk vätska.

-Louisa. -Hej, Martin.

Hur är det? Du är gravid.

Ja, det är jag.

Text: Samuel A. Säll Sync: BetteKaj