Original subtitles

-Nu är jag klar. -Vänta lite.

I går sa du: "Vänta lite. Samma sak i morse.

Jag har saker jag måste göra.

-Den jäkla generatorn har pajat. -Varför hyr du en skrothög?

-Du vet vad det kostar. -Nej, och jag måste gå.

Och sen går han bara och lämnar mig att klara mig själv.

Han har inte ens fem minuter till farsgubben.

Nu känner jag igen dig.

Louisa?

Ja.

-När kommer din taxi? -Klockan tio.

-Min första patient är här. -Ja.

Den måste plockas isär och gås igenom.

-Hur många timmar? Det börjar kl. 12. -Timmar? Det handlar om dagar.

Jag har inte råd att hyra en ny. Hör på.

Om vi drar några kablar från restaurangen, så har vi ström.

Du riskerar överbelastning.

-Vad vore livet utan lite risker? -Nej. Jag måste gå nu.

Javisst, ja. Din stora affärspresentation.

-Fiskesemester för turisterna. -Ja.

Jag fattar det bara inte.

Som tur är det Ruth jag ska presentera idén för.

Tio minuter... Det är allt jag behöver för att kablarna ska fungera.

Som längst en kvart. Kom igen nu. Vi har ont om tid.

Jag minns inte när det var, men det var i alla fall länge sen.

Det var innan min systers flicka kom. Och innan man vet ordet av...

Jag kan inte koncentrera mig på mina hästar...

-Doktorn! -Rulla upp ärmen.

-Vadå för nåt? -Ärmen.

Axel...

Ni ska ha två sprutor till inom kort.

-Varför då? -Annars...får ni rabies.

-Va? -Vaccin...

Jag kom inte hit för att bli vaccinerad utan för min huvudvärk.

-Va? Är ni säker? -Självklart är jag det.

1 000 mg paracetamol två gånger om dan. Håll er varm. Mycket vätska.

-Smärta bakom ögonen? -Nej. Jag har huvudvärk.

Det är därför det heter så.

-Jag kom inte hit för nån spruta. -Vaccinet är ofarligt.

Vissa patienter får biverkningar.

Låg feber, utslag, uppkastningar... Ni klarar er.

Tack, doktorn. Tack så mycket.

-Jag tar det här. -Ursäkta mig.

Bilen står där ute.

-Har du allt? -Jag tror det.

Jag kan köra dig till flygplatsen.

Taxin står där ute och du har din mottagning.

-Flaskorna. -Förlåt?

Nappflaskorna som stod där uppe, packade du dem?

Det gjorde jag faktiskt inte.

-Håll James. -Ja.

Jag är ledsen för allt det här.

-Jag ringer när jag är framme. -Ja.

Glöm inte...

Tänk på vätskebalansen och sträck på benen under flygturen.

Det lovar jag. Tack.

Förlåt mig.

Hörde ni, doktorn? Det knastrar och piper.

Och jag som ska sjunga på Braddocks folkmusikfestival.

Vem vill lyssna på det?

Sluta hosta!

Doktorn?

-Ruth? -Hon har nog gått upp till gården.

"Tack för hjälpen." Din idiot.

Jag har undersökt allt: blodtryck, blodsockernivå, blodnivåer-

-ECG, urinprov... Ingenting visar nåt onormalt. Har jag missat nåt?

Herregud, Martin. Det här är inget medicinskt. Det vet du väl?

Du älskade ditt jobb som kirurg.

Sen reagerade du psykosomatiskt på blod-

-vilket gjorde att du måste sluta.

Och du älskar Louisa.

Sen stängde du av dina känslor tills du stötte bort henne.

Jag ville inte att hon skulle åka.

-Varför hindrade du henne inte? -Jag kunde inte.

Du tror inte att du förtjänar henne.

Hur skulle hon kunna älska nån som dig?

Det är så du tänker.

Som jag tolkar det har hemofobi sitt ursprung-

-i en traumatisk händelse under barndomen.

Jag var frisk under barndomen.

Fysiskt sätt, ja. Men jag såg dig växa upp.

Jag minns en sårbar och känslig 4-årig pojke.

Och en 6-åring som nästan hade stängt av känslorna-

-på grund av en reserverad pappa och en kall mamma.

-Vill du verkligen leva med Louisa? -Det är klart att jag vill.

Då måste du förändra dig. Valet är ditt. Alla kan förändra sig.

Du måste arbeta hårt. Mer än de flesta.

Vill du inte det ska du lämna den stackars flickan i fred.

-Jag såg Louise åka i väg i morse. -Ja.

-Hon hade väskor med sig. -Det stämmer.

Vilken tur att jag är här.

Varför är du här?

-Vill du verkligen prata om det nu? -Ja.

Då så. Jag...

Jag har gjort mina misstag, Martin.

Jag sa några mycket otrevliga saker förra gången vi sågs.

Jag vill be om ursäkt.

Din far ville också säga några saker.

Som vadå?

Att han älskade dig men inte kunde säga det.

Det fanns många tillfällen. Varför sa han det inte?

Han ville att jag sa det. Han visste nog att tiden var knapp.

-Sa han det innan han dog? -Ja, på sjukhuset.

-Han hade ju fått ett slaganfall. -Ja.

-Med komplikationer. -Det var vad läkarna sa.

Sa min far det här när han var på sjukhuset för sista gången?

Han var stolt över dig. Han ville ha sagt det.

-Sa han det till dig? -Ja.

Sa han det efter att ha fått ett allvarligt slaganfall?

-Förstod man honom? -Ja.

-Var talet inte otydligt? -Nej, inte vad jag minns.

Märkligt. Ett sånt slaganfall har jag aldrig hört talas om.

Det var kanske inte nåt slaganfall. Jag var förvirrad.

Det kunde ha varit hans hjärta, Martin.

-Hjärtstillestånd? -De satte på såna där elektroder.

Det stämmer inte. Du hittar på alltihop.

Det var så han kände. Jag skulle försäkra dig om det.

-Du ljög. -För din skull.

Inte för min skull.

Jag har inget hem att åka till.

Din far dog och efterlämnade inget kapital att prata om.

Jag behöver pengar. Så att jag kan köpa en liten lägenhet i Lissabon.

300 000 pund kanske...

-200 000 pund? -Det tror jag inte.

Vill du se mig hemlös, utblottad och utkastad på gatan?

-Självklart inte. -Tack.

Jag vill inte ha nån som helst kontakt med dig.

Du har alltid varit en besvärlig och konstig liten pojke.

Träffades vi så ofta att du insåg det?

Inte konstigt att din fru gav sig av. Vänj dig vid att vara ensam.

Jag har en patient. Försvinn innan jag är tillbaka igen.

Förlåt att jag är sen, Ruth. Det var problem vid restaurangen.

Det gör ingenting. Ta det lugnt och hämta andan.

Hur vill du göra det här?

Jag antar att du har en affärsplan.

-Du får prata, så lyssnar jag. -Ja.

Okej. Så...

Titta på den här bondgården. Titta på den.

Den är underbar.

Men den bara ligger där. Ska vi ändra på det?

Tänk om man kunde ha bed and breakfast här.

Lunchbufféer... Unika möjligheter.

Knappast. Det finns hundratals ställen med bed and breakfast.

De flesta av dem ligger inte mitt ute på vischan.

Det är inte det som är unikt. Det är sjön som är det.

Den som ligger på din mark. Den är vår styrka. Hämta stövlarna.

Fiske... Det är mycket populärt.

Hur många procent tror du fiskar i Storbritannien varje år?

Jag vet inte. 15 procent?

Det är inte riktigt så många. Men det är ändå många.

Det är den sport som har flest utövare här i landet.

De flesta av dem fiskar i sjöar och strömmar.

Jag har några siffror...

...på de här...papperna.

Du har en sjö och en flod på din mark.

Olika miljöer, olika fisksorter, mångfald...

Förlåt, men var hittar jag siffrorna?

Jag tror... Den sidan lämnade jag nog hemma.

-Hunden kanske åt den. -Jag har ingen hund.

-Det vet jag. -Jaha.

Siffrorna som betyder nåt finns här.

Du kan erbjuda sjön, floden...

...bed and breakfast på bondgården och grillning av den egna fångsten.

Följ med här.

Jag kan komma förbi med de andra siffrorna senare.

-Det blir nog inte nödvändigt. -Okej.

Du ska bara veta att det här...

...är en bra chans.

Inte bara för mig, även om det är uppenbart. Utan för dig också.

-Jag hör av mig. -Okej.

Det är bara det... Du förstår...

Fisk...är framtiden.

Långt mörkt hår Ett hest skratt

Hon slank i väg

Dörren är öppen.

Hallå. Är det ni?

Var snäll och knäpp upp skjortan.

-Varför då? -Jag vill lyssna till bröstet.

Andas in. Andas ut.

Hosta.

Bronkit. Jag skriver inte ut nån antibiotika om ni inte blir sämre.

Drick mycket vätska. Undvik koffein och alkohol. Sluta röka.

Jag hade tänkt sluta.

Jag vill...be om ursäkt-

-för att ni inte fick en ordentlig undersökning förut.

Ingen fara, doktorn.

Det går rykte om att en viss person har lämnat stan.

Just det.

Jag har börjat skriva en låt om det. Vill ni höra?

Nej.

Hur står det till? Trevligt att se dig.

Hur är det? Har ni kul?

Har du nåt att dricka?

Varsågoda. Allt är gratis förutom vinet.

-Är ni i tjänst? -Ja, jag är i tjänst.

Jag är anställd vid New York-polisen - den största polisstyrkan i USA.

Okej. Vad bra.

-Vem är du? -Jag är ett misslyckande.

Jag förstår mig inte på era kostymer. Maskeraddräkt...

Sa jag det? Jag måste ha blandat ihop det med nåt annat.

Jag vill boka ett flyg till vilken som helst flygplats i södra Spanien.

-Nåt särskilt flygbolag? -Nej.

-Vänta lite, sir. -Nej.

Ut med det. Vad hände?

Du vet när man pratar och vet att man pratar strunt-

-men inte kan stoppa sig själv... Ungefär så.

-Så illa var det säkert inte. -Du var inte där.

-Hur gick det stora mötet, grabben? -Det är nog inte läge just nu.

-Bry dig inte om det. -Det gör jag faktiskt.

Jag hjälpte dig i stället för att jobba på mitt säljargument.

Jag varnade dig. Det var inte din bästa idé. Vi kommer på en ny.

Det här var inte för oss. Det handlade inte om oss.

-Skulle det inte bli Large och son? -Nej.

Några av gästerna säger att maten är kall.

Jag har nog glömt värmeplattorna. Vad tänker jag på?

Det förvånar mig att nån vill jobba tillsammans med mig.

-Kan jag hjälpa till? -Jag vill boka en flygbiljett.

Okej, sir.

-Hur var namnet igen? -Dr Martin Ellingham.

-Var snäll och stava det. -E-L-L-I-N...

-Hallå? -Det spelar ingen roll.

-Radiologi. -Louisa Ellinghams bilder...

Man tittade på dem innan gadolinium sattes in.

Ni missade en parietiel arteriovenös missbildning.

-Vem är det här? -Dr Ellingham i Portwenn.

Jag ska plocka fram bilderna.

Har jag fått fel bilder av misstag?

En onormal förbindelse mellan artären och venen. Ser ni den?

Ja, jag ser den nu.

Hon har tagit antikoagulantia. Opereras hon inte genast...

...kan hon få hjärnblödning.

-Jag ringer henne. -Nej. Hon är på väg till flygplatsen.

En tryckförändring kan starta blödningen.

Det vet jag.

-Martin? -Hör på. Stig inte på planet.

Va? Vi har pratat om det här.

Louisa. Det är livsviktigt att du inte stiger på planet.

Jag har huvudvärk och du gör den värre. Kan vi prata senare?

Hör på...

Det här är dr Ellingham från Portwenn.

Fixa en operationssal och ett team-

-för en operation av en arteriovenös missbildning

-Till i kväll? -Nej, om en timme.

-Vi är beredda. -Tack.

-Vad sjutton gör du? -Det var du som körde racerlopp.

-Jag behöver din bil. -Din egen bil, då?

Krockkudden har löst ut. Det är en nödsituation.

-Vet du vad, doktorn... -Jag har inte tid med det här.

Det här finner jag mig inte i. Här går min gräns.

Du sa att du ville önska nåt. Men vilken låt gäller det?

Jag vill bara kunna höra orden.

-Jag ska se vad jag har. -Tack.

Nu minns jag varför jag slutade med det här.

Mycket imponerande, Caroline.

Ur vägen.

-Jag behöver din hjälp. -Gissa vad jag är.

-Va? -Gissa vad jag är.

En idiot. Jag behöver den bil. - Ur vägen.

Nåt att äta, dr Ellingham? Falafel?

-Vart ska vi? -Till flygplatsen.

-Ett trevligt ställe? -Inte precis.

-Vänner? -Hoppa in och kör bara.

-Morwenna... Har du sett Al? -Han är på stranden.

-Ge honom en chans bara. -Ursäkta?

Det gick inte så bra i morse. Men om nån gav honom en chans...

Jag förstår att ni har ett förhållande, men det här är affärer.

Jag har inget förhållande med Al.

Då tog jag fel. Förlåt mig.

Det där var konstigt.

-Ja, men hon är synsk. -Psykiater.

De tittar på folk och märker saker.

Sånt som personen inte ens själv vet om.

Jag tror att du fortfarande pratar om en synsk person.

-Mer än sex miljoner. -Förlåt?

Mer än sex miljoner har fiskat under de senaste två åren.

Både i söt- och saltvatten. Du har rätt. Vi har tillgång till bägge.

Jag har själv undersökt.

-Du är kanske intresserad, då? -Det finns en hake.

-Du vill inte göra affärer med mig. -Dina siffror stämmer.

Men din stavning... Det är en annan sak.

-Vad är haken? -Jag vill slippa det dagliga arbetet:

Problem med gäster och andra saker.

Kan du acceptera det så har vi en överenskommelse.

Menar du det?

Tack, Ruth. Tack.

-Hur fort kör vi? -Förlåt. Jag sätter ner foten.

Det var inte det jag menade.

-När går hennes flyg? -Klockan ett.

Jag tar en genväg. Håll i hatten.

-Pappa? -Den funkar fortfarande inte.

-Ska jag titta? -Nej. Jag klarar mig utan dig ibland.

-Ruth vill göra affärer med mig. -Vilka underbara nyheter.

Jag har tänkt ut ett namn: Large, Large och Ellingham.

Eller: Bert, Al, Ruth - BAR. BAR:s fiskesemester.

Nej, pappa. Jag tror inte att du förstår.

Det är bara Ruth och jag som gör affärer.

Du har nog glömt hur lätt det är för farsgubben att reta upp dig.

Menar du allvar? Det där var inte kul.

Det finns alltid en plats för dig här.

Men jag hoppas att du inte behöver den.

-Kom igen nu. -Nej.

-Så där, ja. -Jag behöver mina revben, pappa.

Gå ner dit och fira de goda nyheterna.

Strömmen ska på hur det än ska gå till.

-Okej. Hej då. -Hej.

Vill du prata?

Nej.

Ja.

-Får vi strömmen tillbaka nån gång? -Pappa jobbar på det.

Ingen fest utan musik. Eller hur?

Äntligen. Du tog god tid på dig.

Nu sätter vi igång festen.

-Skicka en ambulans. -Hon andas inte. Ingen puls.

Portwenns strand.

-Louisa? -Nej, det är jag, doktorn.

Caroline har fått en strömstöt. Hon andas inte.

-Ambulans? -De är här om 20 minuter.

Det är för sent. En defibrillator finns i livbåtshuset. Hämta den.

-Starta hjärt-lungräddning. -Okej. - Herregud.

-Gör det, Morwenna. -Okej. Vänta i telefonen, doktorn.

Defibrillatorn. Livbåtshuset.

-Jag gör det. Jag är apotekare. -Jag kan det här.

Dr Ellingham hade velat att jag gjorde det.

Flytta dig, din knasboll. Tack.

Louise?

-Vad gör du här? -Det var dags att gå vidare.

-Reser du hem? -Ja.

Martin bad mig att stanna, men Portwenn är så litet.

Jag måste säga att det var bra gjort.

-Vadå? -Det är inte lätt, men du gör rätt.

Så enkelt är det inte.

Han ändrar sig inte och du förtjänar ett bättre liv.

-Är det där Martins klocka? -Tekniskt sett är det hans morfars.

Gav han den till dig?

Ja, han kan vara generös. Men tyvärr händer det inte så ofta.

Kan du inte säga nåt positivt om honom, för en gångs skull?

Om min ärlighet sårar dig, ber jag om ursäkt.

Apropå ärlighet, så tycker jag inte om dig.

Du behandlar inte Martin på ett bra sätt.

Du ringde inte ens och berättade att hans far hade dött.

Ni borde skämmas över ert beteende.

Och det säger hon som rymmer med hans son.

Jag vet inte vad jag gör, men det angår inte dig.

-Jag har den. -Al är tillbaka och han blöder.

Jag fick krossa ett fönster.

Slå på hjärtstartaren och sätt på elektroderna på bröstet.

Det bör finnas ett diagram som visar var de ska placeras.

Okej, doktorn. Vänta lite.

-De gör på fel sätt. -Nej. Låt dem fortsätta.

-Dr Ellingham förlitar sig på mig. -För Guds skull...

-Flytta er. Ge plats åt dem. -Ja, flytta er. Ge plats åt dem.

-Allt är under kontroll, doktorn. -Tryck på knappen.

Knappen... - Okej, doktorn.

-Det står "Chock rekommenderas". -Ge henne en stöt. Håll er undan.

Backa, allihop.

Hon andas.

Lägg henne bekvämt med huvudet upp, så att hon inte sväljer tungan.

-Jag hämtar filt och kudde. -Det gör jag med, dr Ellingham.

-Vad hände? -Du fick en elektrisk chock.

-Hjärtat slutade nog slå. -Era amatörer.

Är ni beredd att gå ombord? Förlåt.

Mitt boardingkort är här nånstans.

-Det är nog det ni har i handen. -Förlåt. Jag såg det inte.

-Inte er dag i dag? -Det kan man säga.

Ni kan inte parkera där.

Tack.

-Flyget till Malaga? -Ombordstigningen är i gång.

-En passagerare måste av. -Man måste ha biljett.

Jag ska inte flyga. En passagerare måste av.

-Ni måste ha biljett. -Ge mig en, då.

-Incheckningen har redan stängt. -Jag ska inte checka in.

-Boardingkort, sir. -Det här är brådskande.

-Incheckningen är vid ingången. -Jag ska inte checka in.

Då får ni inte gå ombord.

Det gäller en patient. Hon behöver läkarvård.

-Jag har inte fått nån rapport. -Släpp fram mig.

Gå nu, sir, innan jag tillkallar polis.

Jag är här. Släpp fram honom. Det är brådskande.

-Är ni polis? -Ja, men det är min lediga dag.

Gå tillbaka, innan jag tillkallar den riktiga polisen.

Hans fru behöver omedelbar läkarvård. Lättar planet dör hon.

Vill ni ha på ert samvete att ni vägrar rädda hennes liv-

-bara för att ni är en beskäftig liten...man som vägrar lyssna?

-Jag kan ju följa med honom. -Bra.

Men ni stannar här. - Följ med.

Jag måste träffa min patient.

-Martin? -Släpp fram honom bara.

-Louisa... Du måste stiga av planet. -Gör inte så här, Martin.

Du har en arteriovenös missbildning.

Ge mig handleden. Det syntes på en senare bild.

Du har svaga blodkärl i hjärnan. Du kan få hjärnblödning.

-Nån huvudvärk eller stelhet? -Ja, jag mår sämre hela tiden.

Blödningen kan ha satts igång av stressen.

-Vad betyder det? -Du måste till sjukhuset genast. Kom.

Snabbt. - Släpp fram oss.

-Vad kommer att hända? -De gör en embolisering.

Du får en injektion in i hjärnan.

De använder ett superklister för att försegla blodkärlen.

Det är som att få en tandfyllning.

Men den utförs i hjärnan.

Hon ska direkt till operationssalen.

Jag kan ta hand om honom. Gå och gör det du är bra på.

Ta honom till Ruth. Hon tar hand om honom.

Lycka till.

Bra. Jag kommer strax.

Jag heter mr Westmore. Det är jag som opererar.

Naturligtvis...

-Gör det nåt att jag assisterar? -Nej. Jag är faktiskt...

Jag har läst er avhandling om kärlmissbildningar.

Den var enastående.

Vilka är de fyra vanligaste kärlmissbildningarna?

-Infantil... -Hemangiom.

Och...kongenitalt granulom?

Ni refererar nog till kongenitalt hemangiom eller pyogent granulom.

Ja. Vad dum jag är.

-Kan vi prata utanför? -Ja. Det går väl bra.

-Ni verkar nervös. -Nej. Jo, kanske lite.

Ert rykte skrämmer mig nog lite.

Tänk om jag gör ett misstag.

Gå in här, är ni snäll.

-Varför då? -Ställ inga frågor.

Är det en trygghetsövning?

-Skåpet är en trygg och varm plats. -Nej, det är det inte.

Dr Ellingham...

Mr Westmore kommer inte. Jag utför ingreppet.

Kan ni hjälpa mig med tvagningen.

Då så. Jag tror att vi kan börja nu.

-Hur känns det? -Det är lite suddigt.

Det beror på premedicineringen.

-Du har ett mycket stort huvud. -Va?

Det liknar en fullmåne.

-Det gör det. Det är ganska fint. -Tack.

-Har du några badbyxor? -Ursäkta?

-Jag menar inte stringbadbyxor. -Jag förstår inte.

Skulle du inte till Spanien?

Jag såg dig på planet. Det finns stränder där.

Vädret är varmt och folk har flip-flop-sandaler på sig.

Du hade avskytt det.

-Jag hade tänkt åka till Spanien. -Nej.

Jag kom inte bara för att du var sjuk. Jag försökte köpa biljett.

Jag tror att jag behöver din hjälp.

Ska jag hjälpa dig med operationen har vi problem.

Jag behöver ingen hjälp med den. Jag har utfört den sju gånger.

Men jag har aldrig varit gift förut.

Jag är inte så bra på det, men jag vill lära mig det.

För jag vill bli mycket bättre på det.

Och det säger du innan du skär upp mitt huvud.

-Jag ska inte skära upp nåt. -Eller vad den tekniska termen är.

Oroa dig inte. Det kommer att gå bra.

Det hoppas jag.

Det här är allvarligt, va?

Kanyl.

Var snäll och håll den här.

Tack. Byt ut papperskorgen. Kateter.

-Allt väl? -Ja tack.

-Vill ni ha nåt att äta? -Nej tack.

-Nåt att dricka? En smörgås? -Nej tack.

-Vet ni om min man är här? -Det tror jag inte.

Men kirurgen tittar in.

När man talar om trollen...

-Hur mår du? -Jag har ont i huvudet. Jag är trött.

Men jag mår bättre än jag trodde.

-Du kan nog åka hem senare i dag. -Jaha.

Du ska inte flyga nånstans på ett tag.

Jag säger inte att du måste komma hem.

Du vet att det här inte ändrar nåt.

Jag vet.

-Vi kan inte låtsas att allt är bra. -Jag vet.

Och inte gå tillbaka till hur det var tidigare.

-Det vill inte jag heller. -Okej.

-Nu ska du få sova. -Martin...

Tack, för att du följde efter mig.

Du är min patient. Och du är min fru.

Text: Wanda Andersson Sync: BetteKaj