All language subtitles for Doc Martin.S06E05

-Är allt bra?
-Jag kunde inte heller sova.

-Jag ser det. Vad gör du?
-Oroar mig för att hon gör det igen.

Mrs Tishell.
Hittade ett liknande fall här.

-Inte en särskilt säker källa, va?
-En fallstudie från en journal.

Den här kvinnan stal ett barn
för att snärja en man.

-Var det andra gången?
-Nej.

Mrs Tishell har avslutat behandlingen
och kommer inte att göra om det.

Men hon är besatt av dig. Hur vet du
att hon inte är det fortfarande?

Det var en enstaka psykos
som orsakades av olika läkemedel.

De skulle inte
skriva ut henne annars.

-Hon har alltid varit konstig.
-Ja.

-Det är sent. Allt ser värre ut då.
-Jag kommer snart.

-God morgon.
Du var sen igår. Nåt att erkänna?

Det kom några från Delabole.
Jag trodde aldrig de skulle gå.

-Du behöver ett socialt liv.
-Jag jobbar på det.

Det finns en färsk limpa
om du vill rosta.

-Vi ses.
-Vi ses.

Vildmarksdagbok.
Tisdag den elfte, klockan 08.30.

På väg till avlämningsplatsen.
Min backup sköter logistiken.

Min uppgift är att ta mig tillbaka
till baslägret i Portwenn utan hjälp.

Varför filmar du.
Ingen kommer att titta.

Det är inlärningshjälp.
Urvalskursen är om några dagar.

-Sophämtningen var igår.
-Tusan också.

Jag var på väg till skolan
och jag hade liksom lite...

Jag skulle kunna bjuda på te
men ingen av oss har tid-

-så kom igen, ut med det.

-Mrs Tishell kommer tillbaka.
-Jag vet. Hela byn vet.

Jag läste igår kväll
om kvinnor som stjäl barn.

-Ingen munter kvällslektyr.
-Enligt Martin händer det inte igen.

Hur vet vi säkert?
Hur vet vi att hon inte är...

Mrs Tishell går inte hos mig
så jag vet inte.

Men psykpatienter utvärderas noga
innan de släpps ut i samhället.

-Vad säger Martin?
-Han sov dåligt, men av andra skäl.

-Jag litar inte på henne, Ruth.
-Jag hälsar på henne i eftermiddag.

-Gör du? Tack, Ruth.
-Gå nu. Du blir sen till skolan.

Hej då.

Snabba på.
Jag har inte hela dan på mig.

Du är snäll, Bert Large.

-Den går inte på frisk luft.
-Förlåt.

-Jag har bara fem pund på mig.
-Det får räcka.

Vi ses imorgon kväll på the Crab.
Jag bjuder på drinkar.

Jag kommer, men jag är inte säker
på dig.

-Jag är van att leva på det jag har.
-Räcker det?

Bara de bästa och modigaste väljs ut
till kursen. Jag vill åka med.

Om du säger det.

-Ring om du behöver mig.
-Experter behöver bara intelligens.

Nu är det bara du, jag
och det vilda blå.

Nu går vi.

Buddy! Kom hit!

Näsduk!

Gå in.

Jag behöver en minut.
Jag trampade på glas.

Ska du lägga ner den där och jobba
eller är det helgdag idag?

Du har fnittrat som en skolflicka.
Kom igen. Vad heter hon?

-Nefertari.
-Nefefertati?

Jag har spelat tio pund
på en häst med samma namn.

-Vad heter hon egentligen då?
-Jag vet inte. Det är det coola.

Jag träffade henne på en dejtingsida,
"Par i Cornwall".

Man använder användarnamn
istället för riktiga.

-Vad kallar du dig?
-Colin.

-Vet du hur hon ser ut?
-Nej. Som sagt, man är anonym.

-Det blir mer intressant.
-Jaha.

Om "Colin" har pratat färdigt
med kvinnan han inte känner-

-kanske han kan
duka färdigt borden.

Försiktigt, Doc!

-Hur gick det till?
-Glasdans. Det är det senaste.

Jag letade på stranden efter saker.
Jag gör smycken av det jag hittar.

De faller inte alla i smaken
men turisterna gillar det.

Du har en fru. Vad tycker du?

-Måste vara värt några pund.
-Det är grus.

Jag skriver det i reklamen:
"Det är grus." Doc Martin, Portwenn.

-Svullna vrister. Mycket salt mat?
-Nej.

-Hämtmat, mikromat?
-Ibland. Dottern jobbar i gatuköket.

Undvik salt och mättat fett.
Ha fötterna högt en kvart om dan.

-När fick du en stelkrampsspruta?
-Flera år sedan.

Såret är inte djupt.
Byt bandage när du badar.

Försök att stödja
så lite som möjligt på den.

Om jag missar hantverksmässan
till helgen, får jag sälja ett barn.

Undvik solen också. Ni har fått
för mycket ultraviolett strålning.

Axeln?

Vildmarksdagbok.
Tisdag den elfte. 11.20.

Första överlevnadsregeln:
"Döda eller..."

"Döda eller dödas."

För att överleva i vildmarken
måste människan bli jägare.

Då kör vi.

Jag klarar det.

Tack. Vänta en sekund.

-Hon vill träffa mig ikväll.
-Nosferatu?

-Dålig idé.
-Jag är ledig, och det är i närheten.

Kärlek på internet är för töntar.

Det är så längesen jag träffade nån.

Jag vill inte sitta ensam
framför tv:n varje kväll.

Inget fel med att ta det lugnt
efter en arbetsdag.

Vet du vad? Du har rätt.

Ibland måste man bara köra på.
Carpe diem och allt det.

-Tack.
-Ja, men... Pappa?

Vildmarksdagbok.

Tisdag den elfte, klockan 12.00.

Överlevnadsregel nummer två:
"Förvänta dig alltid det oväntade."

Tredje överlevnadsregeln:...

..."anpassa, improvisera
och övervinna."

PORTWENN
APOTEK

-Passa era barn, tjejer.
-Pillerknaprare.

Jag känner era mammor.

-Tack, miss Cardew.
-"Jenny" räcker.

-Hej, mrs Tishell.
-Megan.

Powers ringde och sa
att ni skulle komma tillbaka idag.

Jag ställer hudlotionerna
i fönstret. Folk vill se dem.

Jag heter Jenny Cardew och jag har
hållit ställningarna här. Välkommen.

-Varför är det så varmt här inne?
-Jag höjde värmen lite.

Jag föredrar att ha en kofta på mig.

-Mår ni bättre?
-Det är snart slut på B-vitamin.

Tack, allt är bra.
Nu ska jag börja jobba.

Bra, men överansträng er inte.
Jag kan ta över tills ni mår bättre.

Hudlotionerna stod direkt i solen där
så jag tänkte att de stod bättre där.

Då så.

Hur länge tänker ni stanna?

Jag vet inte.
Tills jag hör nåt annat.

Kan jag hjälpa er?

-Hej, Sal. Välkommen hem.
-Tack.

Hon har inte ens packat upp än.

Vad kan jag göra för dig, Bert?

-Om det går bra, Sally?
-Förlåt?

Jag har nåt personligt
som jag vill prata med Jenny om.

Ursäkta då, Jennifer.
Eller ska jag säga "Jenny"?

-Det låter spännande.
-Kanske, men hoppas inte för mycket.

-Ut med språket.
-Kan du tänka dig...

Vi blir ju inte yngre
inte för att du är gammal.

-Vill du träffa mig imorgon?
-Ja.

Jaha. Okej.

Vildmarksdagbok. Tisdag den elfte
klockan 16.00.

Inte långt kvar till kvällen.

Jag har hittat ett bra ställe
att sova på...

...och har rest tältet.

Nej! Nej!

-Mrs Tishell.
-Ja?

-Är ni ensam?
-Miss Cardew gick till brevlådan.

Jag får tydligen inte betjäna er.
Utan tillsyn...?

Det är roligt att ni är tillbaka.

-Var konvalescensen framgångsrik?
-Ja, tack.

-Mår ni bra?
-Jag mår bra, tack, igen.

-Kognitiv beteendeterapi?
-Ja, för att styra negativa tankar.

-Är det effektivt?
-Jag tror det, ja.

-Det är en långsam process.
-Terapeuten var underbar.

Provade ni andra metoder?

Guided discovery, diagnostisk
validitet och tankedagbok.

Känns det bra att vara tillbaka?

Det vore bra att slippa vakthunden.
När man talar om trollen.

Hej, dr Ellingham.
Kan jag hjälpa till med nåt?

Nej tack. Jag skulle bara hälsa
på mrs Tishell.

-Då sticker jag.
-Lycka till, Colin.

"JAG ÄR GLAD ATT JAG LEVER"

-God kväll. Vad vill ni ha?
-En stor lager.

-Al? Vad gör du här?
-Ska träffa nån.

-Visste inte att du skulle ut?
-En sista minuten-grej.

-Du skulle kunna sitta här, men...
-Ja, ja. Inga problem. Samma här.

Du skämtar.

-Nej. Nefertari?
-Colin?

Är du Colin? Jag trodde
att det var hans riktiga namn.

Vem väljer "Colin" som namn?
Du var entreprenör.

-Du sa att du var läkare.
-Att jag jobbade inom medicin.

Du matar får
och städar efter pappa.

Så du är inte intresserad
om jag inte har ett fint jobb?

Lite ytligt, va?
Attraherad av jobbet.

-Varför ljög du om det då?
-Bra fråga, ja.

Och nej, Nefertari ville inte träffa
Colin för att han var entreprenör.

Han verkade rolig och charmig.
I verkligheten är han Al.

Det betyder inget.
Vi visste ju inte vilka vi var.

-Ett datorfel.
-Så går det när man litar på robotar.

-Den visste vad du gillade.
-Jag gillar inte...

-Vi borde kräva pengarna tillbaka.
-Fast, det är gratis.

Inte undra på, va?

-Jag följer dig hem.
-Ja, vi ses..."Colin".

-God morgon.
-Sovit gott?

Sov du gott? Det finns te i kannan.

God morgon Doc.
Hej, uppnosige gubbe, hej.

Jag såg Louisa på väg till jobbet.

-Du ser trött ut. Sov du gott?
-Bra, ja.

Jag brukade räkna får för att somna.

Fast jag dubblerade dem.
13, 26, 39, 52, 65...

Jag kom till 2041 när jag märkte
att det inte hjälpte.

Hur länge har du haft OCD?

Hela mitt liv. Jag trodde
att armén skulle passa mig.

Detaljstyrningen, och jag hade
det bäst städade skåpet på enheten.

Men det blev inte som jag trodde.

Min första flickvän gick
för att hon inte stod ut.

Jag sa:
"Stäng dörren fem gånger när du går."

-Du gillar inte skämt, va?
-Jag visste inte om du skämtade.

-Hej.
-Hej.

-Du är tillbaka.
-Ja, tack.

-Hur mår du?
-Bra. Och du?

-Mår du bättre?
-Ja, tack.

Jag mår bra.

Louisa, jag vet vad jag gjorde
och jag tar fullt ansvar för det.

-För att du tog mitt barn?
-Ja, det gör jag.

Och jag ber om ursäkt.

Och dina problem med min man?

-Med din...
-Vi är gifta.

-Jag hoppas att du och...
-Min man.

Dr Ellingham känner
att ni kan förlåta mig.

-Varför gör du så där?
-Det gör jag inte.

Hur mår lille James?
Han måste ha vuxit?

Han har en barnflicka, vakt.
En man, före detta militär.

-Ska ni be Martin om ursäkt?
-Ja.

Sen kan vi dra ett streck över det
börja om, som om inget hade hänt.

Ja. Jag kommer för sent.

Hallå! Hallå!

Jag behöver bandage till foten.
Jag skulle köpa det här.

-Varsågod.
-Tack.

Har ni nåt uppiggande?
Jag är trött hela tiden.

Få se. Kanske nåt naturligt?

Det här kanske gör susen.
Ger dig lite energi.

Vissa skulle råda dig
att söka läkare.

Kineserna har lovordat ginko biloba
och dess effekter i tusentals år.

Jag visste inte
att ni hade levt så länge?

-Vad är bandagen för?
-Krossat glas, strand.

Och gamla Lorna
som inte såg sig för.

-Dina vrister är väldigt svullna.
-De ser värre ut idag.

Såret kan ha blivit infekterat.
Gå tillbaka till doktorn.

Eller låt bli, och infektionen kan
sprida sig ut i blodet-

-till andra kroppsdelar.
Det är upp till er.

-Lungor, hjärta...
-Nej! Jag går tillbaka till doktorn.

Tur att jag var här, eller hur?

Hur gick det?
Hör jag bröllopsklockor ringa?

Det gick bra, ja.

-Ska ni gå ut igen?
-Jag tror inte det.

-Så hon var ingen Mona Lisa?
-Hon var trevlig. Underbar.

-Men hon gillade dig inte?
-Jo, hon gillade mig.

-Men det fanns ingen gnista.
-Vi kom bra överens.

Om hon var underbar
och gillade dig-

-och ni kom bra överens
varför ska ni inte träffas igen?

Privatlivet är privat.
Därav meningen.

Du kunde inte hålla tyst igår.

CORNISH COUPLES.CO.UK

Syns det?
Man måste lära sig efter hand.

Att se vilka som är simulanter,
oroliga och de som är riktigt sjuka.

Jag är nog ingen människokännare.

-Nästa patient.
-Det är ni.

CORNISH COUPLES.CO.UK
ÄR DU SÄKER? GÅ MED GRATIS

Hej, Doc.
Förlåt, det är min fot igen.

Mrs Tishell sa att mina vrister är
svullna på grund av en infektion.

Såret är inte infekterat
men vristerna är större.

Några andra symtom
sen ni var här senast?

Jag ställde en fråga.

Jag har haft lite ont i lederna
men det har jag alltid.

Och jag är alltid trött.
Jag trodde att det var åldern.

-Varför sa ni inte det förra gången?
-Jag vet inte.

På sommaren har jag mest att göra.
Borde ha i alla fall.

Jag har räkningar och skulder
och ingen vill ha dåliga nyheter.

Rädsla för en diagnos
ändrar inte problemet.

Mamma hade reumatism...
Men hon var mycket äldre.

Hon blev nästan krympling på slutet.

-Vilka leder gör mest ont?
-Handleder och armbågar.

Svullna vrister ser man inte
vid reumatism-

-men det kan tyda
på leversjukdom eller hjärtproblem.

Nej, nej, doktorn. Fortsätt.
Linda inte in det.

Provet visar problem i lever, hjärta
samt inflammationsmarkörer.

-Hur snabbt vet ni?
-Svaret borde komma imorgon.

Stanna! Stanna!

-Är dr Ellingham ledig?
-Har ni bokat tid?

-Ni kan inte bara gå in.
-Är det nån där? Bra.

-Hej, doktorn.
-Det är inte mitt fel.

-Ni har inte bokat tid.
-Fem minuter bara.

-Jag ville träffa er.
-Varför?

-För att rensa luften.
-Är det nödvändigt?

-Är allt bra?
-Fint.

Läkarna sa att det är bra
om allt blir som vanligt.

Bra. Vad vill ni?

Ni som är väl ansedd
kanske kan ringa apoteksledningen?

Ni kan tala om att miss Cardew
inte behövs längre. Jag klarar mig.

Jag är allmänläkare, inte
psykiatriker. Jag bör inte yttra mig.

Vi har ju varit vänner så länge.

Om ni skulle kunna tänka er...
Tänka er att...

Ni bör fortsätta jobba
med miss Cardew-

-tills ledningen bestämmer
att ni kan arbeta utan handledning.

Jag förstår.

Tack.

Och förresten,
grattis till bröllopet.

Nej! Ut med dig! Ut!

Förskräckligt.

Martin. Jag hörde av Louisa
att du hade sovit dåligt.

-Det kom fram när vi pratade.
-Ja, det tror jag säkert.

Du nämnde också att du trodde
att din blodfobi var tillbaka.

Det kan vara det
som påverkar din sömn.

Jag ska till London om några dar.
Jag känner nån där. Han är bra.

Du kan få träffa honom.

-Ruth, hej.
-Jag ville berätta om mrs Tishell.

-Hon mår som förväntat.
-Ja, jag träffade henne också.

Hon var precis här.
Hon var inte särskilt glad.

Jag vägrade ringa apoteksledningen.

Du gjorde rätt
som inte blandade dig i.

-Hur tyckte du att hon var?
-Försökte vara trevlig, men knäpp.

När Martin kom upp
drog hon i ett gummiband.

Det är ett verktyg i KBT. Det hjälper
henne att undvika negativa tankar.

-Tankar om mig och Martin?
-Det vet bara hon och läkaren.

-Alltså är hon inte bättre.
-Vad menar du?

Om hon vore frisk
skulle hon inte behöva gummibandet.

-Det tar tid att bli helt normal.
-Jag kommer att kolla henne.

Jag tror inte
att du behöver oroa dig.

Hoppas inte.

-Jag ska gå.
-Ja.

-Hej då.
-Hej då.

Vem vill Ruth att du ska träffa?

-En psykiatriker.
-Varför?

Hon tror att min sömnlöshet kan
hänga ihop med min blodfobi.

Jaha.

-När kom den tillbaka?
-För ett tag sen.

-Varför sa du inget?
-Jag vet inte.

-Jag ville inte oroa dig.
-Jag är din fru.

Jag vet att det är stängt
men Joe Penhale är illa däran.

Kan du skölja frukten?
Det var en hund på bordet.

Lägg dig på undersökningsbritsen.

-Jag antar att du kan förklara.
-Jag sköt mig själv lite.

Jag vet inte, nånstans på heden.
I foten.

Gör vad ni måste. Jag tål.

Försiktigt.

-Vad i jösse namn är det?
-Mossa.

-På ett öppet sår?
-Det stod i min överlevnadsbok.

-Det finns sporotrikos i den mossan.
-Skulle jag inte ha använt den?

Inte i dess naturliga tillstånd.
Den behöver torkas och steriliseras.

När du la mossan där
släppte du in svampsporer i blodet.

Du får en kur med svampmedel
och jag tvättar rent såret.

-När är jag tillbaka på banan?
-Du behöver vila den.

-Jag ska gå en fortbildningskurs.
-Nej, det ska du inte.

-Är du säker?
-Ja.

Min morfar gav den till mig.
Den kunde hjälpa mig att rädda liv.

-Sa han att du kunde bli förgiftad?
-Nej.

God morgon, Lorna.
Härlig morgon för det.

Lorna!

-Vad är det?
-Lorna har kollapsat på stranden.

-Har hennes provsvar kommit?
-Ja, mejlet kom precis.

-Jag tar det när jag är tillbaka.
-Ursäkta.

Föll som en säck potatis, Doc.

-Bröstsmärtor, andfåddhet?
-Jag mår bra. Bara ett anfall.

-Har det hänt förut?
-Nej.

-Vilade du som jag sa till dig?
-Som sagt, mycket att göra.

Jag har tagit det där kinesiska
och järntabletter för att må bättre.

Väldigt dumt gjort! Dina prover visar
att du har hemokromatos.

-Dina järnvärden är skyhöga!
-Vad betyder det?

Din kropp innehåller en enorm mängd
järn, som har gjort dig blank i hyn-

-och antagligen gett dig arytmi
och samlats i dina leder.

-Så jag har inte reumatism?
-Nej, det går att bota på nån månad.

-Underbart. Jag skulle krama dig.
-Nej!

Hjälp henne till min mottagning.
Jag tar väskan.

Jag trodde att du var på jobbet.

Jag skulle bara hämta den här.

-Ska du ut?
-Ja. Jag tänkte skriva en lapp.

-Ja.
-Vill du flytta?

Det är obekvämt, eller hur?
Förut var det kul och nu...

-Det kanske är bäst?
-Ja. Jag är en hemsk rumskompis.

Tur att du blir av med mig.

-Har du nånstans att ta vägen?
-Javisst.

Jag ska inte vandra planlöst
på gatorna.

Vi ses. Tack.

-Mitt "ferret"-värde?
-Ferritin, järnhalten i blodet.

-Och 2 000 är högt?
-En metalldetektor skulle ge utslag.

-Hur fick jag det?
-Det är ärftligt. Mer hos kelter.

-Jag är från Cornwall.
-Typiskt efter menopausen.

-Mår ni bra?
-Ja.

Du måste tappas på en halv liter blod
varje vecka tills värdena är normala.

Är allt bra med er?
Ni ser lite hängig ut.

Tryck.

-När mår jag bättre?
-Med vila, om en vecka.

Jag kan nog be min Annie
att ta över.

-Vad gör ni med den?
-Det är kliniskt avfall.

Du kan känna dig yr en stund.
Be Morwenna om en kopp sött te.

-Vi ses nästa vecka, Doc.
-Ja.

Jag tänkte göra
ett par manschettknappar som tack.

-Vill du ha sällskap?
-Vad har hänt med dig?

En krock med moder natur.
Jag går inte kursen i år.

-Gör det nästa år.
-Vad gör ytterligare 12 månader?

-Vad gör du här ute?
-Har ingenstans att bo.

-Hos Morwenna då?
-Prata inte om det.

-Du har alltid din pappa.
-Jag kan inte alltid komma hem.

Undrar du nånsin
var det gick snett?

-Jag har ett extra rum.
-Har du?

-Du kan bo där.
-Nej, det fixar sig.

Tänk på saken. Det kan bli kul.
Du och jag som bor ihop.

Två av Portwenns mest eftertraktade
ungkarlar som delar allt.

Det kunde vara värre.
Det är det eller stranden.

-Jag har inte mycket till val.
-Så ska det låta! Kom.

Jag skulle hjälpa dig
med väskorna men...

Kom.

Text: Marie Ramel
Sync: BetteKaj