Original subtitles

William Arthur Newcross 1927-2013 Älskad far och farfar

God morgon, Portwenn!

Det är Caroline igen. Vi har en bonus idag.

Vår egen dr Ruth Ellingham kommer hit för att rota i våra hjärnor.

Hoppas att hon är försiktig! Men först trafiken:

En traktor blockerar Fitzsimmons Lane, så ta en annan väg-

-tills Ned och Westie kan flytta på den. Vilken katastrof!

God morgon!

Förlåt! Jag måste byta farfars blommor.

-Jaja. Lumsden? -Martin, ta över tills Mel kommer.

-Vad menar du? -Jag kan inte vara sen första dagen.

Får jag prata med dig, Louisa?

-Mottagningen öppnar halv nio. -Snälla, Martin!

-När kommer din kvinna hit? -08.15. Och hon är vår barnvakt.

-Du valde henne. -För att du skrämde alla.

-God morgon! -Ni är sen!

God morgon, Mel. Kom nåt i vägen? Det är ingen fara.

Jo, mottagningen öppnar 08.30, och ni ska vara här då enligt avtal.

-Varför kliar ni er? -Stickig tröja?

-Jag kommer att sakna dig. -Va?

-Jag kommer att sakna dig. -Ja...

Han åt ordentligt vid sju, så prova vid nio.

-Hejdå, älskling! -Hejdå!

Fundera på det. Ett så stort hus är onödigt.

Du kan få både sällskap och delade räkningar.

-Kanske. Det känns vanvördigt. -Kom då! Anteckningarna?

Du är skyldig honom det, rar som han var. Du bör dela din lycka.

-Du, det var ett trevligt par. -Jaså?

Jag sa att rummen på The Crab är lite lyhörda och dyra, så de vill bo här.

-Vad menar du? -Ditt rum. Du kan sova hos mig.

Vi har inte råd med lyx. Ett rum var är dumt i den rådande ekonomin.

Det här är Radio Portwenn som sänds i Portwenn.

Vi är tillbaka med dr Ruth Ellingham.

Dr Ruth, psykiatri... Anser ni att det funkar?

Jag har ägnat mitt liv åt det, så visst tror jag att det funkar.

Det måste vara intressant att veta hur folk är funtade-

-att förstå hjärnans djupaste vrår, så att säga.

-Anser ni att det gör folk vaksamma? -Ursäkta?

Bara av att sitta här med er bävar jag lite-

-då ni kan se rakt igenom mig.

-Jag dömer inte. Jag är läkare. -Vissa läkare är ganska fördömande.

Men det är inte jag. Det framgår väl i boken?

Jag fick inte tag på en kopia innan ni tog med en.

-Stonemans i Wadebridge har den. -Samtal på linje tre.

Ett ögonblick, vi har ett samtal från...Cliff.

Hej, Cliff! Du är i etern med dr Ruth. Varsågod!

-Hallå, doktorn? -Hej, Cliff.

-Har du läst dr Ruths bok? -Inte direkt.

-Men jag behöver lite råd. -Vad för sorts råd?

-Jag har svårt att få vänner. -Nej, jag gör inte sånt här.

-Hur kommer det sig, Cliff? -Problemet är att jag inte vet.

Jag tycker att jag är rätt trevlig-

-men jag tycks stöta ifrån mig folk.

Vad tror ni att det beror på, doktorn?

Prata med honom!

-Ställer du höga krav på dig själv? -Väldigt.

-Och är du lika kritisk mot andra? -Å... Det är ju briljant!

-Är det? -Det är en möjlighet, Cliff.

Ingen gillar att bli kritiserad hela tiden. Det är stötande.

-Så sant! Förstår du, Cliff? -Ja, självklart.

-Tänker du göra ett försök? -Med vad?

-Det som doktorn sa. -Ja, det tänker jag.

Vi tar en paus och drar till Mexiko.

Jättebra!

-Varför försöker jag ens? -Nu går jag. Er faster är på radion.

-Är hon? -Ja. Vi ses i morgon!

-Har ni utslag? Låt mig se. -Jag mår bra, tack. Hejdå, Morwenna!

Morwenna, boka in en tid åt... vad hon nu heter i morgon bitti.

Mel!

Hur mår du, James? Kliar det?

För att summera är ert främsta råd att göra det bästa man kan?

-Nej! -Är det Ruth?

-Om ni läst boken skulle ni förstå. -Tack, dr Ruth. Mycket intressant!

-Vad gör hon på radio? -Säljer in sin bok.

-Hur var din dag? -Jo, konstigt att vara utan er två...

...men rätt bra. Hur klarade ni er utan mig?

-Bra. -Bra...

Hallå!

-Hej... Läget, Crystal? -Är det en dubbel?

-Dubbelsäng i rummet du hyr ut? -Jag vet inte om jag ska hyra ut än.

-Är det gratis- eller betal-teve? -Vet inte.

-46 tum. -Okej, vi testar väl, då.

-De tar det. -Nej! Jag ska träffa andra också.

Kom igen, det var min idé! Crystal har bott hemma i 19 år.

-Jag vill inte ha ett par. -Äsch, hon kan flytta själv.

-Nej, det går inte! -Tyvärr, nej. Hejdå!

Vi kan väl ta och testa i natt och se hur det funkar?

Snobb!

-Han sover gott. -Ja.

Vad gör du?

Kom och sätt dig så visar jag.

Ser du att det är slitet här?

Varje heltimme släpper lyftarmen den här sprinten. Ser du?

Och därmed utlöses slagmekanismen.

-Vi firar två veckor i morgon. -Av vad?

Vår bröllopsdag. Den är i morgon.

Då är det ingen årsdag, bara två veckor.

Det här hålet har blivit ovalt av slitage-

-och man kan antingen byta ut en del av plattan här-

-eller borra i den och placera en större sprint där.

Titta här, det här är...

Tack! Glöm inte att ta hand om barnen som är nya den här terminen.

Ta hand om dem ordentligt.

Just det, ja. Hör upp, allihop!

Ni som spelar i orkestern måste vara här vid sex.

-Prick. -Prick, för genrep med miss Woodley.

Konserten börjar vid sju, så vi ses då!

Tillbaka till lektionerna nu. Tack!

-Larva dig inte. -Det lär bli katastrof.

-Barnen minns ingenting efter lovet. -Äsch, det går bra. Fortsätt!

Några av oss tänkte gå ut och käka efteråt. Vill du följa med?

Eller vill du hem till dr Ellingham? Ni är välkomna båda två!

-Men han går väl inte ut? -Jo, han vill det nu när vi är gifta.

-Han kommer till konserten. -Nej!

Jo, men vi går nog hem efteråt. Vi lämnar inte gärna James Henry.

-Men båda kommer till konserten? -Ja. Det blir roligt.

Det var som... Seså, skynda er!

Kom in!

-Vad är det? -Min läkartid?

-Tack. Morwenna! -Vad är det?

Kan du passa James medan jag undersöker...Kelly?

Hon heter Mel. Jag passar inte barn.

-Bara fem minuter. Tre? -Nej.

-Jag kan ta honom. -Nej.

-Ta av er blusen och sätt er. -Tack...

-Har ni fler symtom än kliandet? -Jag är trött, men sånt är livet.

Nej, det är det inte.

-Hur gammal är ni? -45.

-Motionerar ni alls? -Det kliar lite, men det stör inte.

-Vad är det? -Svamp.

Candidal intertrigo, en svampinfektion.

-Som ett virus? -Nej, en jästsvamp som frodas...

-...i fuktiga hudveck hos feta. -Ursäkta?

Tvättar ni er alls? Dags att bada mer.

Spola rent vecken och torka er ordentligt.

-Använd ren handduk. -Mina handdukar är alltid rena!

Hoppas inte att det här speglar er omvårdnad av vår son.

Bebisvård kan tyckas enkelt, men det kräver viss standard.

-Jag har god standard! -Ni har även hudsvamp.

Passa honom ni, då. Jag kom för att alla vägrade och Louisa bönade.

Och vi betalar. Jag har fler patienter.

Då får ni jobba på simultanförmågan. Inga problem för nån så smart, väl?

Seså, var inte larvig. Milly!

Förklara för Louisa varför jag inte är barnvakt ikväll. Hejdå, Morwenna.

-Så det funkade inte? -Jag vet inte hur du står ut.

Nästa patient!

-Så ni pratar i radio nu? -Ja. Fast bara den gången.

-Ni borde göra om det. -Caroline föreslog det.

-Kan ni skriva upp dessa? -Ni var makalös.

-Nej. -Jo, verkligen...

-Hej! -Du var med i radio.

-Lyssnade du? -Lite.

Det var för bokens skull. Varför bär du på bebisen?

Kan du passa honom ikväll? Louisa vill ha med mig ut.

Nej, Martin. Jag har försökt och det är ett av få områden...

-...där jag helt saknar begåvning. -Okej.

-När blir det igen? -Vad tyckte ni om?

Allt, hela grejen. Ni och Caroline, inslaget med killen som ringde in.

Är det inte underligt att ringa radion med personliga problem?

Vad skulle han göra? Cliff, han hette Cliff...

Han hade det svårt, ni är expert - varför är det underligt?

Fast jag är inte säker på att han förstod ert råd.

Inte? Jag kanske inte förklarade särskilt väl.

Hans problem kanske inte är det jag trodde.

Han kanske känner sig otillräcklig inombords-

-så han uppväger det med att alltid låtsas vara stark och viktig.

-Det kan irritera folk. -Irritera?

Verka stötande. Han borde glömma sig själv och fokusera på dem.

Beundra något hos dem - alla gillar att bli beundrade.

Då skulle han få gott om vänner på nolltid. Bara en tanke.

-Hur ofta händer det? -Jag räknar inte.

-Genomsnittet är 15 gånger per dag. -Det kan nog stämma.

-Och mildrar det obehaget? -Inte direkt.

Det är sista patienten, så jag går.

Hej, Morwenna! Var är James Henry?

-Han har gråtit mycket. -Har han?

RUM UTHYRES TILL EN PERSON RING MORWENNA

-Hej... Var är Mel, barnflickan? -Hon slutade.

Jag har passat honom och drivit min läkarmottagning.

-Borta? -Jag vet!

-Vad hände, Martin? -Minns du klådan hon hade?

Jag ordinerade behandling och hon fick spel. Jag har en patient.

Martin, skolkonserten är ju ikväll. Vem ska sitta barnvakt?

-Ingen fara, jag stannar hemma. -Men du förväntas gå!

-Av vem? -Mig!

-Ingen tror att du går nånstans. -Nu hänger jag inte med.

-Rektorns make bör vilja gå. -Det vill jag, men hon slutade ju.

Mrs Ellingham...

Hoppas inte att jag är sen. Ni behövde visst en barnvakt?

Jag hjälpte er faster med elen när ni var i stugan.

Jaha, är du Mike? Mike fixade er el när din faster passade James.

Hon är dålig med barn, men Mike har det i sig. Stor familj, massa barn.

-Inte egna. Du är väl farbror? -Jag hjälper gärna till.

Då så, inget att oroa sig för.

Han...

-Nån behöver byta blöja. -Han är nybytt.

Kom!

Sätt dig. Seså, det här är inget zoo!

Man läser ju om mobbning och så-

-och hon är ett känsligt barn, gillar dans, musik och så.

-Lola ska nog passa in, oroa er inte. -Tack.

-Är er son musikalisk, dr Ellingham? -Jag vet inte.

-Han är en bebis. -Nickar han till musiken på teven?

Vi ser inte på teve.

-Bra konsert! -Tack.

-Kan du inte försöka lite? -Med vad?

Du är här och det är jag tacksam för, men du kan väl försöka prata lite?

-Men om vi inte har nåt gemensamt? -Det är trevligt ändå.

Louisa!

Fin kväll, Louisa. Bravo! Satsar du på bonusen?

Äsch. Vi ska nå en kvot för fritids- aktiviteter för att få en bonus.

-Och den är väldigt liten. -Jag tar den om du inte vill ha den.

Dennis är ordförande för skolstyrelsen.

-Känner du min make Martin? -Nej.

Jag håller mig undan advokater och läkare.

Ta inte illa upp, Martin. Jag har ju hört talas om dig.

Vilken ära att han är här, Louisa.

Eller tog mrs Ellingham bara med dig för att smöra?

Vi tänkte bygga en härlig lekplats, men Dennis anser att det är för dyrt.

-Är det bäst med så små medel? -Det tycker jag!

-Tråkar vi ut dig, dr Ellingham? -Vill ni komma över på middag?

Ta gärna med er partner eller fru.

-Vad säger du, älskling? -Javisst...

-Det vore trevligt. När då? -I kväll.

-Vi har inget hemma. -Lite kort varsel.

-I morgon, då? -Varför inte.

-Vilken tid? -19.30.

Ursäkta mig.

Vad är det?

-Varför han? -Jag var bara trevlig.

-Du verkade gilla honom. -Se här!

-Du ser fantastisk ut, Louisa. -Gör jag? Tack, Joe.

Jag beundrar verkligen er klänning.

Jag beundrar er också. Slipsen, allt - fantastiskt!

Båda två, likadant. Ni mår säkert bra - det borde ni!

-Trevligt att ses, Joe. -Nej, det var det inte.

-Jag hinner inte handla. -Nej, jag gör makrill.

-Hur var konserten? -Jättefin, tack. Är allt bra här?

1,7 dl välling vid 19.25, blöjbyte 20.05-

-lampan släckt 20.14 och sovande runt 20.25.

Är det här okej?

Visst...

-Vad gör du? -Maximerar förvaringsutrymmet.

Mamma blir tokig av det, men hon är rätt virrig.

-Jag går upp och tittar till honom. -Ja.

Ja...

-Han har städad där inne också. -Lite pedantisk, eller hur?

-Och tallrikarna i köket? -Utrymmesrationalisering.

-Rent hus, rent sinne. -Men det var rent.

Martin...

Tack, Mike. Han sover gott och allt är så städat.

Inga problem.

-Vad blir vi skyldiga? -14 pund och 30 pence.

Vi säger 15 jämnt. Tack så mycket, du var strålande.

-Jag har växel. -Nej, ingen fara. Tack för hjälpen!

-Vi söker faktiskt nån dagtid... -Nej, jag har ordnat det.

Tack så mycket, Mike. Godnatt!

Jag bytte er strömbrytare sist. Ni behöver en för högre volt.

-Ska jag komma förbi med en? -Är den säker?

Annars hade jag inte använt den, mr Ellingham. Godnatt!

Det är doktor Ellingham. Tack...

-Vad ska vi göra? -Jag vet inte, Martin.

Du kommer säkert på nåt.

Jag hittar dem inte!

Två papper med skolans logga och en underskrift.

Jag lämnade dem på bordet. Du har inte flyttat dem?

-Var hade du dem sist? -På bordet! Före konserten.

-Mike la dem säkert nånstans. -Det är min PCT-rapport.

-Jag borde ha ett eget kontor. -Du arbetar nog bättre på skolan.

Martin! Dumma pappa...

-Allt bra? -Bara räkningar. Söker du hyresgäst?

Min grabb kommer hem nästa vecka och det skulle passa perfekt.

-Är fängelsestraffet över, då? -Hälften, så han får fotboja.

-Men huset är ju så stort. -Det funkar nog inte, George.

-Han är lugn när han tar medicin. -Frestande, men nej.

-Hur länge denna gång? -Det började på onsdag kväll.

-Är det värre eller bättre än sist? -Svårt att säga.

-Va? -Svårt att säga. Lite värre kanske.

Kunde inte frun din ha tagit med honom till skolan?

Va?

Tiny Help är i telefon. Dagbarnvårdarna.

-Kan de skicka hit nån? -En barnvakt?

De har inga barnvakter lediga förrän på fredag.

-Fredag? -Hallå?

Ursäkta! Kan jag stänga av elen i 30 sekunder och sätta dit säkringen?

Här, låt mig ta honom.

-Ja. -Hejsan!

Ta katten. Tackar.

-Då så, jag har en patient. -Du är verkligen jättebra med honom.

Ursäkta, mr Tinner. Lyft undan händerna.

-Behåller du hela stjälken? -Ja. Många äter bara toppen.

Det är som att slänga tårtan.

-Jag hittar inget sen Mike var här. -Det är ett bra system.

-Vad letar du efter? -Vinglas.

Vänster skåp i köksskänken där.

Jag övertalade honom att komma i morgon.

-Vem då? -Michael.

-Utan att diskutera det med mig? -Diskutera vad?

-Vem som ska passa vårt barn. -Det är en lösning.

-Nej, vi vet inget om honom. -James Henry gillar honom.

Vi testar till fredag och fattar beslutet då.

-Vad för beslut? -Om vi ska anlita honom permanent.

Permanent?

Vi ska prata mer om det här.

-God kväll. -Dennis! Hej, Karen!

-Det här är min make Martin. -Hur står det till?

-Doktorn. -Varsågod.

-Vi tog med både rött och vitt. -Har ni varit på fest?

-Nej. Hurså? -Jag undrade bara.

Här har inget förändrats sen Jim Sims tid?

Nej, inte direkt. Förutom möblerna, de är mina.

-Ska jag hjälpa dig? -Jag slog nog ner väggen här.

Det är väl 20 år sen, skulle jag tro. Jag jobbade för Danny Parton.

-Nu driver jag ju eget, förstås. -Bravo.

Jag sätter in den i kylen.

-Martin, ordnar du drinkarna? -Ja. Vi har sherry.

-Eller kanske nåt alkoholfritt? -Jag tar gärna ett glas vitt.

De har redan druckit. Kände du lukten?

-Och du, Dennis? -Jag säger aldrig nej till rött.

-Herregud... -Javisst.

-Var är lillkillen, då? Sussar han? -Ja, tyvärr missade ni honom.

-Jag älskar bebisar. -Funderar ni?

-Vi vill gärna ha barn, eller hur? -Mina första tre är ju utflyttade.

Jag längtar efter nästa lass. Synd på all ungdomlig kraft annars.

Ursäkta. Martin dricker inte.

Tack.

-Dennis, vill du ha lite rött? -Absolut.

Jag gör dig nog sällskap.

-Skål! -Nazdravlje!

-Har ni salt? -Det är kryddat.

Ja då, jag hämtar det.

-De lär älska lekplatsen. -Hade vi inte velat ha en rektor...

...med starka åsikter skulle vi inte ha valt dig.

Har ni sett nån stor sporthändelse nyligen?

Ursäkta?

Har ni sett nån fotbollsmatch eller hästkapplöpning?

-En dålig Champions League-match. -Jag älskar fotboll!

-Dricker du nånsin, Martin? -Nej.

För att du inte gillar alkohol eller av ren princip?

-Å, han låter ensam. -Han lugnar sig snart.

-Disciplin, va? -Man kan inte disciplinera små barn.

Jo, det kan man.

Har du svårt att roa dig? Släppa loss och ha kul?

-Vi lever bara en gång. -Är det kul att marinera hjärnan?

Alla känner väl till hälsodepartementets riktlinjer.

Överdriven alkoholkonsumtion är förödande för fertiliteten.

-Det kan orsaka spontanabort... -Inom hälsa är man aldrig ledig.

-Martin, tittar du till James Henry? -Ja.

Ursäkta mig.

-Han är torr. -Du kan inte behandla gäster så.

-Jag nämnde medicinska sanningar. -Nej, du var medvetet ohövlig.

-Han var ohövlig först. -Det är klart!

Han är en idiot, och det visste du redan.

Han är styrelseordförande så le och var glad.

-När ska de gå? -Det vet inte jag.

Vi får vara trevliga.

-Varför dricker de så mycket? -För att de är fyllon!

Han var inte det före henne. Vi dömer inte - det är upp till dem.

-Jag är faktiskt läkare... -Nej, du är värd, de är dina gäster.

Nu går vi ner, ber om ursäkt och försöker göra det bästa av kvällen.

Han ville bara säga hej.

Titta vem som vill vara med!

Karen, Dennis det här är James. James - Karen och Dennis.

-Kära nån... -Ta dina saker, Karen.

Vi kan väl ta lite kaffe och lugna oss. Vi kan säkert lösa detta.

-Händer det ofta med din arm? -Nej. Kom, Karen.

-Hur ofta? -Det är artrit.

-Dennis, jag ber om ursäkt. -Glöm det, Louisa.

Vi har aldrig varit överens. Nu är det offentligt.

Kom, Karen. Idioten ska gå hem med dig.

Godnatt!

-Det gick ju bra. -Varför tittar du på mig så där?

-De är ju hemska. -Varför bjöd du dem, då?

-För din skull! -Å, Martin...

Louisa... Louisa!

-God morgon! Ledsen. -Han kan sova hela dagen.

-Om du inte snarkar. Åker ni idag? -Men ni återvänder nästa sommar?

De träffade en familj i Posef som flyttar in i eftermiddag.

De stannar i två veckor. Underbart!

God morgon, mr Dodds! Låt mig hjälpa er. Tjusig bil!

Toppskikt, inte billig. Men värd varenda slant. Ett bra val!

-Tillåt mig. -Tack.

Det är ett privilegium... Kul att hjälpa samhällets stöttepelare.

-Mår du bra, Dennis? -Ursäkta?

Ta inte illa upp, men jag undrar om du är lite...

-Vad då? -Bara lite lullig, kanske?

-Va? -Å, det visar att ni kan ha kul.

-Klockan är 08.30. -Lite ovanligt, ja.

Har ni möjligen, trots goda försök, lite alkohol kvar i blodet sen igår?

Av misstag, naturligtvis. Ni kanske ska gå.

-Idiot! -Jag kan ta maten. Glöm inte bältet!

-Förlåt. Jag betalar för det. -Nu så...

-Blås här, ett djupt andetag. -Nej. Du parkerade för nära.

Jag har inget val. Dennis Dodds, ni grips härmed för vägran...

-Negativ. -Självklart. Vad tror du om mig?

Jag är inte nöjd med det här Joe.

-Ett försök till? -Det här är inte över.

Allt bra, Cliff?

-Jag hälsar på honom på vägen. -Om du vill det.

Självklart inte, men de vantrivdes som gäster här.

-Vi bad dem inte komma berusade. -Vissa kallar det muntert.

-Och du tjafsade så. -Du kallade honom idiot...

-...och båda två fyllon. -Doktorn, Louisa.

-Hej, Joe! Allt bra? -Vad vill du?

-Officiellt polisärende. -God morgon! Hur mår du?

-Kan vi tala privat? -Ja, gå in dit.

Hur fuskar man på ett alkotest?

En onykter förare fuskade precis. Rattfylleri - Dennis Dodds.

-Hur vet du att han var onykter? -Han var stupfull.

Ingen balans, talsvårigheter, men sen blåste han noll.

-Vad mer? -Han kan göra livet till ett helvete.

-Vad gjorde han mer? Är du säker? -Det är känt. Fråga vem som helst.

-Allt bra? -Ja...

-Vad vill du? -Hej, Karen! Ursäkta...

-Jag ville se hur det är med er idag. -Du får prata med Dennis.

-Han är i nya huset. -Toppen. Tack!

Dennis? Dennis?

Dennis, får jag prata med dig?

-Jag ville bara prata om igår... -Det var ett nödvändigt uppvaknande.

Jag är tacksam. Jag har varit för maklig-

-med att låta dig styra och ställa med din jag-vet-bäst-attityd.

Har du glömt vem som gav dig jobbet, mrs Ellingham? Det har inte jag.

Du kan glömma lekplatsen.

Jag förstår om du har problem med mig...

Ursäkta mig! Dennis, jag försöker prata med dig!

Dennis! Om du är sur på mig är det en sak.

-Låt det inte gå ut över barnen. -Lägg av!

Du är ohövlig, arrogant och ett fyllo.

Du borde verkligen granska dig själv och göra nåt åt det.

-Dennis! -Dennis! Herregud...

-Louisa? -Dennis Dodds har fallit illa.

-Var är du? -5 Tregellas Way, vid nybygget.

-Ligg stilla. -Jag tappade nog bara andan.

Gud, din stackare!

-Vad har hänt? -Äsch. Han trillade däruppifrån.

-Och han är nog onykter sen igår. -Nej.

Han blir lätt trött och då blir talet slöare.

-Har du förlorat känseln? -Nej, jag tappade bara andan.

-Hur är luktsinnet? -Som vanligt. Jag har knappt nåt.

-Sen när då? -Nåt år, skulle jag tro.

-Det där känns! -Jag tror att det är Parkinsons.

Man slutar blinka efter ett par slag, men inte om man har Parkinsons.

Och det är inte artrit. Det kräver ordentliga tester, men så är det.

Ni hade märkt det om ni inte var fulla eller bakfulla.

-Jag beklagar verkligen, Dennis. -Vi kan behandla det.

-Vi går till mottagningen. -Kan du gå? Ta det lugnt.

-Det är ingen fara. -Det ser otäckt ut.

-Det gör lite ont. -Rör det inte med smutsig hand.

-Jag gör rent det sen. Vad hände? -Jag gick in i en glasdörr.

-Varför då? -Det var inte med mening, Martin.

-God morgon! -Al!

-Dörren var öppen och ingen var här. -Vill du boka tid eller...?

Morwenna...

Får jag bo med dig? Inte så, utan som hyresgäst.

Jag har sovit med pappa och det...

Ja... Snälla!

-Det är rätt dyrt, tyvärr. -Hur mycket?

-50 i veckan. -Sätt dig ner och vänta.

-Kom, Louisa. -Ska du inte ta Dennis först?

Han har haft det i flera månader, fem minuter till kvittar.

Ja, fint. Och så har vi depositionen.

Sätt dig längt ut på britsen.

Det känns lite dumt att du tar hand om mig när Dennis sitter där ute.

-Vad är det? -Hur ofta tvättar du håret?

Ofta nog.

-Vad är det? -Pityriasis capillitii.

-Och vad är det? -Mjäll. Det är vanligt hos yngre.

-Du kanske inte sköljer så noga. -Jo, det gör jag.

Jag hämtar lite vadd.

Text: Linda Jansson Sync: BetteKaj