Original subtitles

-Vem ser efter barnet när ni jobbar? -Min mamma.

Om hon kommer ihåg att komma.

-Och om hon inte gör det? -Erbjuder du dig, Ruth?

Jag? Nej, jag undrade vad ni har för reservplan.

-Barnet kan följa med till skolan. -Nej, det går inte.

-Ta mer sallad. -Kycklingen var jättegod.

-Dödade Al en av dina fåglar? -Nej, jag körde över den.

Det var inte meningen men den var inte helt mosad så...

Joan gillar väl att döda kycklingar.

Hon bokförde deras hälsa, hur mycket de åt.

Jag hittade en kycklingdagbok i en av hennes lådor.

Och nåt annat som du kanske tycker är intressant.

Här borta. Akta huvudet. Martin!

Här har vi Joans lilla skattkista undangömd i hur många år som helst.

-"Pappas" som jag inte fick säga. -Jag hade aldrig fått röra den.

-Du hade väl sönder fickklockan? -Jag ville laga den.

Du var sju. Du hade nog inte klarat det.

-Har du nyckeln? -Den är nog där nånstans.

-Titta. -Herregud.

Det är jag på min första skoldag.

-Åkte du taxi till skolan? -Nej, bara till stationen.

-Du ser inte glad ut. -Jag skulle ju vara borta i månader.

-Jag var sex och tre fjärdedelar. -Martin, det är fruktansvärt.

Han hade det bättre i skolan än hemma.

-Vi behåller dem inte, va? -Jo. Jag ska fixa ett album.

-Varför? -Det är så man gör, Martin.

Jag vet inte vad som hände. Jag är här med Joe.

Nej, inte så. Joe är Joe, om du förstår vad jag menar.

Ja, jag är tillbaka imorgon.

Ja, så snart som möjligt. Hej då.

-Allt bra? -Jag ska till doktorn.

Nolltoleransen ger äntligen utdelning. Inga parkeringsböter idag.

Ingen parkerar fel när du är i närheten.

-Jag är hård när det gäller brott. -Det minns jag.

Jag måste gå.

Är det på väg tillbaka, ditt minne?

Kommer du ihåg vårt bröllop?

Jag minns vår smekmånad.

De i husvagnen intill slutade aldrig att svära och spela hög musik.

-Du gick inte och sa till dem. -De var fler.

-Två killar. -Och en hund.

Jag har förändrats, Mags.

Gabby från salongen ringde. Hon har en möhippa bokad i helgen.

Sex som ska fönas och en permanent.

Så du åker?

Om Doc Martin säger att jag är frisk då åker jag.

Det är tråkigt att du åker, Mags.

Du kanske inte får resa för doktorn. Jag håller tummarna.

James, jag är nervös för att börja på skolan igen.

Nya elever, nya föräldrar, nya lärare...

-Vad sa du? -Inget. Jag tänkte högt.

Klär du på James innan mamma hämtar honom?

Visst. När du har tid vill jag höra vad du tycker.

ST BENEDICT'S PREPARATORY SCHOOL

-En förberedande skola. -Anmälan. Inget bindande.

-Det vore bra att anmäla honom. -Nej, absolut inte!

-Det är en väldigt bra skola. -I Hampshire!

Han är 8 veckor, och du tänker redan på att skicka bort honom.

Jag vill inte ha honom i nån träig, gammal institution.

-Det är bara en broschyr. -Ja, jag ser det.

Förlåt, kan vi prata om det här senare?

-Ja, jag antar det. -Hej då.

-Ska du inte önska mig lycka till? -Jag var på väg. Lycka till.

Tack.

Vad gör ni där. Ni rör väl inte min frukt och mina grönsaker?

-Det är inte dina. -Era små... Håll er undan!

-Har ni problem, mr Coley? -De får inte vara där jag odlar.

-Vi har inte varit där. -Ni får inte vara här utan en lärare.

-Inget mer bråk idag. Förstått? -Ja, fröken.

Hur var semestern? Var var ni?

-Ingenstans. Det regnade. -Vilken otur.

-Det luktar konstigt i... -Bournemouth! Där var vi.

Härligt. Som sagt, lite unket.

-Ljuset i korridoren behöver fixas. -Det står på min lista.

Jag tror att ni har lite raklödder i örat...

Jag hade bråttom.

Ditt EEG visar inget onormalt alls.

Exakt vad betyder det?

Att det inte är nåt onormalt. Inget neurologiskt fel heller.

-Kan jag resa? -Javisst.

Då åker jag tillbaka till Bude.

-Har du en husläkare där? -Jag tror det.

Jag skickar mina anteckningar. Om det kommer tillbaka, sök läkare.

-Tror du att det kommer tillbaka? -Det är möjligt.

Vad menar du?

Transitorisk global amnesi är ovanligt.

Man vet inte mycket om dess patofysiologi.

Kan du ta om det en gång till?

Varför då? Du förstod ju inte första gången. Jag har fler patienter.

-Är det slut på besöket? -Ja.

-Ja! -Louisa behöver dig på skolan.

-Men jag har fler frågor. -Ställ dem i Bude.

Försiktigt!

-Han har kräkts och har halsont. -En allvarlig allergisk reaktion.

-Han slickade golvet. -Varför?

-Han blev utmanad. -Han tvingade mig.

-Ingen kan tvinga dig till något. -Jo, i utmaningsklubben.

-Inget mer sånt. Förstått? -Ja, fröken.

Adam utmanades att slicka golvet från ena sidan till den andra.

Jag tar ett blodprov. Vilken sorts golvrengöring använder ni?

Jag vet inte. Jag torkar inte golven.

Barn är barn, Martin. Det är normalt.

Susan utmanade mig att äta en sked jord. Jag gjorde det.

Det var säkert bra för ditt immunförsvar.

Jag ser inget rengöringsmedel. Jag frågar mr Coley.

Jag måste veta exakt vad medlet innehåller.

-Skolan luktar konstigt. -Det behöver vädras efter lovet.

Jag måste tillbaka till mottagningen.

Ska du inte ta ett prov från hallgolvet?

-Jag är ingen kriminaltekniker. -Nej, men kan du improvisera?

Fortsätt!

Håll er undan!

Martin, du skrämmer dem.

-Försöker du uppfostra dem alls? -De är väldig väluppfostrade, oftast.

Var gömmer du dem?

-Vad fick du för diagnos? -Han var så oförskämd.

-Lyssnade inte, svarade mig inte. -Så är han mot alla.

Och det accepterar de? Du gör förstås det.

Nej. Jag tänker inte finna mig i det här längre.

-Han har gått för långt. -Kom igen, Joe.

Jag ska inte göra honom illa bara sätta honom på plats.

Joe Penhale.

Stäng munnen och öppna öronen! Just det.

Om man gör Maggie ledsen blir jag ledsen. Det vill du inte.

-Förstått? -Vad pratar du om?

Bra. Jag ska framföra det.

Han bad om ursäkt och det ska aldrig hända igen.

Tack, Joe.

-Vad sa han om din hjärna? -Testerna såg bra ut.

Jag går och packar. Bussen går halv sex.

-Ska jag köra dig? -Nej, nej.

Du har gjort tillräckligt.

-Mr Coley. -Ja, Linda?

-Det är jag, Louisa. -Jag vet.

Det hände en sak förut med en av pojkarna.

-Han slickade hallgolvet. -Med tungan?

-Hur slickar man annars golvet? -Ni har en poäng där.

Pojken fick en reaktion mot nåt i rengöringsmedlet.

Dr Ellingham vill veta vad ni använder.

Ja det är klart. Det är...

-Vet du viket märke? -Jag kommer snart på det.

Mr Coly, ni målar med ert te.

Ni distraherar mig.

-Fröken, det har hänt en olycka. -Oj, kom då.

-Ja, Louisa? -Jag är ledsen att jag stör.

-Har du tid i en minut? -Jag har mycket att göra idag.

Jag också. Men jag blir avbruten av en elev med medicinska problem.

Jag är rädd att jag behöver din hjälp.

Han sa att han hade köpt den men den var min.

Bäst före-datum var förbi men han hade kvitto.

-Vart ska du? -Ta en kaffe på Bert's. Ska du med?

Kan inte. Möjlig stöld i en närbutik.

-Vad menar du med "möjlig"? -Vad synd.

Hans fingeravtryck kan finnas över hela min kyldisk.

-Det är stängt. -Va?

Om han återvänder till brottsplatsen kan du ringa mig.

-Men han är... -Du har mitt nummer, 112.

-Han kommer undan med mord. -Nej, med snatteri.

Bert. Det är akut.

-Vad är det som händer, Joe? -Kan du göra mig en tjänst?

-Om det är det du vill. -Tack.

-Hur mycket? -Va?

-Hur mycket betalar du? -Tio pund.

-Då är det inte värt det. -20 pund?

-Vad vill du? -Bara ha en kopp kaffe.

-Har du bokat? -Nej.

Jag kan väl klämma in dig men inte om du inte äter lunch.

-Dra ut den är fel metod. -Jag ville inte behöva ringa dig.

Du gjorde det värre. Den satt ju fast.

-Det kändes som om jag störde dig. -Så det är mitt fel?

-Blev du utmanad? -Nej.

Jag vill inte se sånt här uppförande i skolan.

Hur ska du uppnå det? Skicka hem dem och stänga skolan?

Doktorn ska hjälpa dig att må bättre, eller hur Martin?

Jag ska försöka få loss fingret och lägga om såret.

Går det bra? Eller ska du bränna ner något?

Jag vrider din hand medurs.

-Gör det ont? -Vi får se.

-Det gör ont! Det gör ont! -Jag tänkte det.

Bra gjort. Du var duktig.

Varsågod. 3,50 pund.

Nej, jag tar inte kort innan du frågar.

Verkar lite dyrt.

-Kaffet är iskallt. -Sluta klaga, kvinna.

-Jag är trött på såna som du. -Vad är det som händer?

-Du kan dra åt fanders. -Bert.

-Ta med din gnälliga fru. -Jag gnällde inte.

Hon är min exfru.

-Ni två ska ut, nu. -Det kommer inte att hända.

-Vad ska du göra? Gripa mig? -Ja, om du fortsätter så här.

-Du vågar inte din lille... -Nu räcker det, mr Large!

Vad har flugit i dig. Be om ursäkt för att du var oartig.

-Kom igen. -Förlåt.

Inte till mig, till henne.

-Förlåt. -Det var bättre.

Kom, Mags. Vi går från den här syltan.

-Kom inte tillbaka, era tokstollar. -Det räcker!

Får jag bjuda på en pirog?

-Jag trodde du var i tjänst? -Regler är till för att brytas.

Jag vet hur jag ska sköta min skola, Martin.

Det är klart. Du verkar bara ha en avslappnad attityd till disciplin.

Jag tänker inte dela ut stryk till femåringar.

Naturligtvis inte. Aga passar inte i skolan, fast...

-Vad? -Ingenting.

Vad tänkte du säga?

Skönt att James inte kommer att influeras av såna pojkar.

Det här är en underbar skola. Jag gick här och jag blev bra.

Är jag kanske en besvikelse?

-Naturligtvis inte. -Bra.

-Hej. -Hej.

-Jag måste bara lämna honom. -Men, mamma, jag jobbar.

Jag ska träffa en skaldjurshandlare som åker ut med tidvattnet.

-Bad du Martin om hjälp? -Han sa "nej" förstås.

Förlåt. Det tar bara ett par timmar.

-Har han sovit? -Han är på gång. Vi ses sen.

Spring inte inomhus!

-Mr Coley. Gick det bra? -Jag tror det, Linda.

Nej, det är jag, Louisa.

Ungarna sprang in i stegen och jag flög.

Ni två, mitt kontor, nu!

Gå till dr Ellingham.

-Jag måste jobba. -Det kan väl vänta.

Har du barn?

Allvarligt, du bör gå till doktorn.

-Smärta, domningar eller stickningar? -Nej.

Jag ville inte komma. Det var miss Glassons idé.

Andas in. Ut.

Ytliga blåmärken. Inga frakturer.

Du verkar frisk för din ålder.

-Äter du någon medicin? -Bara aspirin.

-Hur ofta då? -Barnen ger mig ofta huvudvärk.

Jag går tillbaka till jobbet.

-Jag måste ha rest mig för snabbt. -Det gick bra. Sätt er.

-Kände ni er yr innan? -Nej. Jag åkte i golvet förut.

Det är ingen ordning. Getterna gör som de vill.

-Getterna? -Jag menar ungarna.

-Hur mycket alkohol dricker ni. -Jag dricker inte.

-Problem med minnet, humöret? -Nej.

Har nån tagit upp ert uppförande? Er fru, om ni har någon?

-Lämna min fru utanför. Jag går. -Men jag är inte klar.

-Allt var ju bra. -Jag sa att inget var brutet.

Det räcker för mig.

Vad vill du ha till middag ikväll?

Du skulle ju ta bussen till Bude.

Jag tänkte vara här en dag till.

-Har du tappat bort något? -Ett paket Digestive med choklad.

-Var har du gjort av dem? -Jag tänker på ditt bästa.

Nej. Ett digestivekex med choklad är det bästa för mig nu.

-Hur då? -Det skulle ge mig energi.

-Socker, stärkelse, mättade fetter. -Handlar det om min storlek?

Man kan väga mer när man är gravid men nu är det två månader sen-

-du kan lätt gå ner nåt kilo.

Kallar du mig tjock?

Jag hittade den, nyckeln till klockan.

Den låg i en tobaksburk med några valnötter.

-Fler bilder på Martin. -Tack.

St Benedicts. Hörde du att den förre rektorn slutade abrupt?

-Varför? -Förskingring.

Har du tänkt på det där stället i Kent?

Ja, det ska vara ganska bra, eller hur?

-Pratar ni om internatskolor? -Ja.

Långt bort från oss. Varför vill du bli av med vårt barn?

-Han ska få den bästa utbildningen. -För pengar?

Att bo på internat som sjuåring, är det en bra start i livet?

Om han inte lär sig att slicka golv.

-Vill du ha ett kex, Ruth? -Nej, det vill jag inte, men...

Kom, James.

-Kakao? -Nej tack. Jag har borstat tänderna.

Går det bra i gästrummet? Sängen är inte för knölig, eller...?

-Kanske imorgon. -Vad?

Vi får se hur det går. God natt, Joe.

-Louisa! Louisa! -Du behöver inte skrika.

-Mamma skulle ha varit här nu. -Det är därför jag skriker.

Martin, jag åker till skolan.

-God morgon. Mr Bunting är här. -Min första patient.

Vad föreslår du, att jag tar med James-

-och försöker ta hand om 100 andra barn samtidigt?

Louisa?

Om din mamma inte var så opålitlig skulle det inte vara nåt problem.

Vårt barn är inget "problem" och min mamma är inte...

Hon kanske är lite sen ibland men vi har tur som har henne.

Förutom att vi inte riktigt har henne.

De flesta dagar. I London är barnomsorg inte gratis.

I London behöver vi ingen barnomsorg.

-Men när vi är på jobbet? -Det är några år tills dess.

-Tror du att jag tänker bli hemmafru? -Vad då?

-Jag älskar mitt jobb. -Han behöver sin mamma.

-Ja, men jag ska skaffa ett jobb. -Det behöver du inte.

Inte du heller. Bara en av oss behöver jobba.

Nu är du bara löjlig. Louisa!

Doktorn, han blöder näsblod igen.

Louisa!

Kom in.

Vad ska jag göra? Fem barn kräks.

Åh, nej. Sex ungar kräks och jag vet inte vad jag ska göra.

-Har alla slickat på golvet? -Martin!

Kom så fort du kan. Jag behöver hjälp.

Kära nån.

-Samma symtom som golvslickaren. -Han heter Adam.

-Är det här en av utmaningarna? -De lovade att det inte var det.

De är förgiftade av nånting.

-Provet från golvslickaren är här. -Eller "Adam".

Spår av nån sorts rengöringsmedel.

Kommer rengöringsmedlet från golvet?

Golvprovet visade inga spår av rengöringsmedel.

-Men där fanns konstgödsel. -Konstgödsel?

Dina elever kanske har det på skorna.

Alla elever är inte bondebarn.

-Hur hamnade konstgödslet där? -Vi har konstgödsel i skolan.

-Mr Coley använder det till i landet. -Vad är det?

Det är en liten trädgård på baksidan.

Så den nollan har haft gödsel på golvet och skurmedel i landet?

De kanske har slickat trädgården.

-Ella, var du i landet imorse? -Nej, fröken.

Blev du utmanad att göra nåt?

Visa att jag inte är rädd för mr Coley.

Vad gjorde du?

Jag åt en jordgubbe, fröken. Jag ville inte, men...

Upp med handen alla som åt en jordgubbe.

Satte du inte stopp för det här tramset?

Klass lila har jordbruk nu på morgonen.

Varför ska vi äta fem portioner frukt och grönsaker varje dag?

Nån annan än Lola?

Garth, varför är frukt och grönt nyttigt?

Ingen får äta nåt som odlats här.

-Allt det här är giftigt. -Var inte oroliga.

Har nån tagit nåt från landet imorse?

Nej, fröken.

-Var är vaktmästaren? -Han var i skjulet på rasten.

Förstör alla produkter.

-Pippa, gör som han säger. -Verkligen?

Var ligger skjulet?

Hur länge har han varit förvirrad?

Han öppnade skolan förra veckan och då verkade han må bra.

Mr Coley?

Det är Louisa, mr Coley.

Lämna dörren öppen.

Bor han här?

Nej, han har en lägenhet i byn men han ser ut att ha bott här.

-Gick det bra. -Ja.

En fotogenkamin.

Har han sovit här med dörren stängd är han koloxidförgiftad.

-Är det därför han har varit konstig? -Han kunde ha dött.

-Fröken! Mr Coley är på taket! -Va?

Visa mig.

Där uppe.

-Mr Creely! -Coley.

-Hallå? -Här nere!

-Vem är ni? -Dr Ellingham.

Ni är inte frisk, mr Coley. Var försiktig, är ni snäll.

-Vad gör jag här uppe? -Jag vet inte. Kom ner genast.

-Ska jag hoppa ner? -Nej! Använd stegen.

Stanna där uppe.

Ring Morwenna. Säg att hon tar med syrgas och mask. Hämta Penhale.

-Vad ska du göra? -Hindra ett fall.

-Jaså? -Ja.

Jag borde inte göra det här, men...

Jag har tänkt lite. Det finns ingen skönhetssalong i Portwenn.

-Och? -Folk behöver klippa sig här också.

Joseph Penhale, 3021.

Ta det lugnt, Louisa. Vem är på taket?

Uppfattat. På väg. Ledsen, Mags, nåt har hänt.

Mr Maynard, kom hit till stegen.

Herregud.

-Vem är ni nu igen? -Dr Ellingham.

-Är det nåt fel på mig? -Ni lider av delirium.

Ni har gett er själv koloxidförgiftning.

-Hur har jag gjort det? -Sovit i ett skjul med fotogenkamin.

Ett skjul? Ja.

Vet du varför jag sover där? Hon slängde ut mig. Min fru.

-Jag tror det. Och nu detta... -Försiktigt.

Jag har jobbat här i flera år. Det är ett ganska stort ansvar.

Mr...?

-Varför gjorde ni så? -Adam! Var tyst!

Nu sover jag i ett skjul och tvättar kalsingar på skoltoan.

Allihop, gå undan. Det är inget att se.

Jo, det är det. Mr Coley är på taket.

Fortsätt prata. Låtsas att ni är på hans sida.

-Alla krav måste godkännas av mig. -Var tyst!

-Alla tar det lugnt. -Joe, gör nåt.

-Jag upprätthåller ordning. -Du måste gå upp på stegen.

-Dr Ellingham klarar sig bra. -Joe...

Du ansvarar för åskådarna, Luisa.

-Släpp inte in nån i dödszonen. -Va?

Det område där kroppar kan landa om nån faller ner.

Mr Munsen.

-Ni slog mig igen. -Vi måste ner från taket.

Jag vill att ni tittar noga på mig...

...och gör precis som jag.

-Doktorn! Jag kommer upp! -Nej! Stanna där.

Jag vet vad jag gör.

Sätt höger fot på den här stegpinnen.

Jag vet hur man använder en stege.

Så ja. Håll i er.

Väldigt försiktigt.

Doktorn, det är högre än jag trodde. Jag sitter fast.

Ni skulle ju inte komma upp, idiot!

Rör er inte. Jag tror att jag faller.

-Släpp mig, Penhale. -Kom igen, Joe. Du klarar det.

Sätt händerna på stegen.

Så där.

Gå ner! Gå ner! Inte ni, mr Munsen!

Kom igen, Joe. Du klarar det.

Du klarar det. Kom, jag har dig.

-Skynda på! -Lyssna inte. Kom ner sakta.

-Gick det bra? -Så klart.

Jag var inte rädd. Jag stod kvar ifall den misstänkte skulle falla.

Mr Munsen, nu är det er tur. Försiktigt. Håll i er.

-Jag är här, doktorn. -Har du syrgasen?

Jag har ringt ambulans. Den är snart här.

Mr Munsen, håll i er. Ni är nästan nere.

Varför skällde ni ut mig?

-På telefon. -Vad pratar ni om?

Ni ringde mig och bad mig hålla tyst.

Det har jag inte...

Maggie, förlåt.

Jag förstår inte vad jag har gjort. Ni behövde inte skrika åt mig.

Kom, Mags, vi går. Den här tjejen är tydligen full.

Okej, mr Munsen, håll i er. Nästan nere.

Så där. Nu är ni nere på marken.

Nu går vi in, allihop. Föreställningen är slut.

-Bra gjort. -Ja.

Se till dina illamående elever och ring föräldrarna.

Det är gjort. Har du tid med detta?

Jag tar mig tid. Har du fler överraskningar?

-Nej, det tror jag inte. -Bra.

Om någon fortfarande kräks imorgon ska de komma till mig.

Joe, jag har tänkt på dig och mig.

Jag har också tänkt. Du ska nog inte stanna här.

Polisjobbet är farligt.

Nån kan knacka på när som helst och ge dig dåliga nyheter.

-Vadå för nyheter? -Att jag är skjuten eller knivhuggen.

Eller att jag har blivit påkörd. Hursomhelst, att jag är död.

Det är inte rättvist att du ska behöva hantera det.

-Vill du inte ha mig längre? -Jo, det vill jag...

Jag måste bara släppa taget, Mags.

Jag älskar dig för mycket för att hålla kvar dig vid fronten.

Okej.

Säg inte emot.

Det var härligt att träffa dig igen.

Ta hand om dig.

-Hej, Ruth. -Louisa!

-Mycket att göra på skolan? -Det kan man säga.

Tack för bilderna på Martin. Men, de är ganska sorgliga.

Han ler inte på något av dem.

Att be honom säga "omelett" var ingen idé. Man förändras inte.

Det kan man, om man vill.

Jag kanske har fel. Jag måste åka.

Jag ser fram emot den tjugotredje!

-Vad händer då? -Dopet. För James.

Martin bad mig skriva upp det i kalendern.

Ja, just det. Dopet.

-Hej då, Louisa. -Hej då.

Den tjugotredje? När skulle du berätta för mig?

God kväll.

Den tjugotredje?

-Vad pratar du om? -Bara om dopet.

-Det är det enda datumet som funkar. -Du frågade inte mig.

-Jag kollade i din kalender. -Men du frågade inte mig.

-Har du andra planer? -Det har inte med saken att göra.

-Vad är det då? -Martin...

Du ska inte anta att du gör rätt som om min åsikt inte räknas.

-Jag förstår. -Gör du?

Det verkar inte så komplicerat.

-Ska vi ta nåt att äta? -Jag antar det.

Röd snapper, gröna bönor och ris.

-Nej, det vill jag inte ha. -Va?

Måltiden som du har planerat alldeles själv. Jag vill inte ha den.

Vad vill du ha?

Ursäkta.

-Det är inte frukost, Louisa. -Jag är sugen på det.

Jaha.

Räcker det där? Det finns mycket fisk.

Hur många gånger ska jag säga det? Jag vill inte ha.

-Så här ska det inte vara. -Är det för löst?

Inte ägget. Du och jag.

Vi ska vara överens. Om James skola och dop.

Nånting, men det finns ingenting.

-Vi vill inte ens ha samma middag. -Jag åt ägg imorse.

Var tyst. Det handlar inte om ägg.

Det är så här det kommer att vara? Du och jag?

Du som är...du. Och jag som är... Du vet.

Jag klarar inte av det längre.

Vad menar du?

Jag är ledsen.

Min lilla flicka.

Få mig inte att gråta. Ansiktet får inte spricka.

Kör du mig hem? Du kan ta cykeln på biltaket.

Jag är läkare, inte taxichaufför.

-Så där. Vi syr igen. -Jag kan sy igen om du vill.

-Jag kan försöka om du leder. -Var inte dum.

Text: Marie Ramel Sync: BetteKaj