Original subtitles

Far? Jag har hittat en, tror jag. En ljusgul hö...

Man ska alltid knacka innan man går in - sir.

Gå då ut och knacka!

-God morgon. -Din tumlare av venetianskt glas...

-Förlåt. -Å, gud... Jag ska hjälpa dig.

Nej, jag gör det...

God morgon!

-Vad gör du? -Kollar att han är sanitär.

Nej, med allt det där!

Jag hade lagt upp skolschemat. Trodde du att det var pynt?

Vi ska ju äta frukost.

God morgon, Doc!

-Vad vill du? -Ni måste ge lillen ett namn.

42 dagar är deadline. Jag ville bara förvarna er.

Missar ni deadline blir det statens uppgift att ge barnet ett namn.

Nej. Det ska bara registreras i närvaro av folkbokföringschefen.

Inte lika spännande. Mycket byråkrati, så ge honom ett namn.

Ni säger antagligen nej-

-men jag undrar bara om ni har lust att ta en öl nån gång.

Nej.

-God morgon! -Uppe med tuppen, pojke?

-Jag har ju bokföringen. -Allt är under kontroll.

Ge mig det där. Det är inte tidningen jag vill ha.

-Utan det du gömmer. -Det är bara en räkning.

-Sista kravet. -Jag ska allt betala den.

Du är ju jämt hos Ruth och jag måste sköta allt själv!

Därför ska jag ordna med bokföringen!

-Du har aldrig varit bra på ekonomi. -Du ska lyda din pappa!

Jag är faktiskt ingen idiot!

Nu är det jag som pratar! På tiden att du visar respekt.

Vad vet du om hur man sköter en firma?

Låt mig nu sköta det här!

Du är sen igen! Och du blöder. Inte på mattan!

Oroar ni er för mig eller mattan?

Jag trampade på en spik. Den gick rakt genom skon.

På bänken.

Hasa ner.

En av jobbets förmåner.

Som att få bullar när jag jobbade på bageriet - i tre minuter.

Ni tänker väl inte göra det? Kräkas?

Så dumt. En doktor med blodfobi.

Som om jag skulle vara rädd för telefoner.

-När fick du en stelkrampspruta? -När jag var liten.

Jag ska ge dig en boosterdos. Det går fort.

Bäst att jag svarar. Alla vill ha en tid. Jag sätter på ett plåster.

Hej! Ellie!

-Vem är det? -Det är jag!

-Du är dig precis lik! -Paul!

Paul...? Hur är det med dig?

-Vad är det? -Jag tror att jag är okej.

Eller inte.

Å, herregud...

Ursäkta, Doc. Det är akut. En man har tuppat av i hamnen.

Boka en tid hos receptionisten.

En sån sötnos. Inte som doktorns.

-Vad heter han? -Boris.

-Skoja inte. Vad heter han? -Han heter Boris.

Jag höll handen sänkt. För att stoppa blodflödet.

Helt fel metod.

Plötsligt låg jag på marken.

-Miste ni medvetandet? -Han kraschade.

-Har ni varit yr tidigare? -Nej.

-Och kosten? Äter ni ordentligt? -Jag hoppade över frukosten.

Blir ni trött?

Jag har jobbat hårt, måste betala för min exfru.

-Vem gifte du dig med? -Susan Smith.

Jag är förvånad att hon inte lämnade dig.

Sluta prata!

Jag hörde att hon hade bekantat sig med halva hummerflottan.

Lågt blodsocker. Ni borde alltid äta frukost.

-Inget allvarligt. -Jag är inte klar.

Kom till praktiken sen, så lägger jag om såret. Ni sjukskrivs i två dagar.

Jobba ni tills vävnaden infekteras. Sen amputerar jag gärna handen.

-Gick resan bra? -Utmärkt!

Men jag hoppas att det införs döds- straff på mobilanvändande på tåg.

-Jag hittade det här i ladan. -Å, Joan dyker upp överallt!

Vilka skatter har hon gömt åt oss?

Ingen tröst under kulna vinterkvällar.

Men kanske det här... Joan var urdålig på schack.

Det var aldrig kul att slå henne.

-Ska vi ta en vänskapsmatch, då? -Spelar du?

Skulle jag inte kunna spela för att jag är en rörmokarson från vischan?

Nej, men för att du är ung.

-Ni låter som min pappa. -Det kunde vara värre.

Föräldrar ser barnen som odugliga, men inte i ditt fall, förstås.

Det är faktiskt tvärtom.

Jag sa till pappa att jag inte tyckte att han kunde driva krogen ensam.

Jag lärde mig schack på mina resor.

Okej, i morgon tar vi en match!

Där fick jag dig!

Jag förlåter dig aldrig.

Du kunde åtminstone låtsas se glad ut.

Vi har haft våra problem, men man behöver inte fly. Det är patetiskt.

-Vad gör du här, Maggie? -Jag fick fråga efter dig i Bude.

-Men vi har ju gjort slut, Mags. -Det är vad du tror.

Du verkade också tro det.

Du ska alltid överdriva. Är det nåt fel, pratar vi om det.

Man försvinner inte bara.

Jag fattar inte att du är här.

-Så kalla dina händer är. -Det var iskallt i taxin. Lång resa.

Vilken dag är det?

Den dag du och jag sätter oss ner och ordnar upp det här.

-Månad och år? -Var inte dum.

Det är bara polisrutiner. Säg det nu.

April, 2008.

-Har du några fler dumma frågor? -Nej, det var inget mer. Tack.

-Du får inte rymma igen. -Det ska jag inte.

Det är allvarligt, Doc. Väldigt allvarligt.

Jag har akut generitis.

-Ursäkta? -Generitis.

En åkomma där någon är så generös att det är hälsofarligt.

200 pund, och ni får döpa min restaurang till vad ni vill.

Ellingham's! Fullt synligt för alla. Vilken marknadsföring!

Man tigger inte om pengar hos läkaren!

150 pund och den får er sons namn.

En sån förtjusande dopgåva till den lilla gossen!

-Hundra...? -Nej! Nästa patient, tack.

Flytta till Portwenn? Varför diskuterade du inte det med mig?

Är det mer action här?

Maggie, jag försöker bara förstå...

Tror du att vi fortfarande är gifta?

Nej, jag vet att vi fortfarande är gifta.

Varför är du så konstig?

Vill du inte...? Vill du inte vara ihop med mig längre?

Visst vill jag det! Det går inte en dag utan att jag önskar det.

Varför flyttade du i så fall bara hit utan att säga nåt?

Jag ville överraska dig.

Och det gjorde du!

Samma gamla Joe.

Tänker sig aldrig för.

Om vi ska bo här, men det är fortfarande inte bestämt-

-kan vi lika gärna ta oss en titt.

Jag är i tjänst.

Du har väl din radio? Kom, då!

Spring inte!

-Hej, Joe. -Hej! Ursäkta, men vi har bråttom.

-Till vad då? -Vår sightseeing.

-Å! Vad heter han? -Vi har inte bestämt oss än.

Desto större skäl att du går hem och jobbar på det.

-Ska du inte presentera oss, Joe? -Tydligen inte. Maggie.

-Maggie? Är du inte...? -Hans fru. Just det.

Jag skydde äktenskap som pesten tills den här virvelvinden for fram.

-Nu ska vi inte tråka ut Louisa. -Nej, det var trevligt att träffas.

Så trevligt att Joe redan har skaffat sig vänner.

-Han hade problem i Bude. -Det var längesen - relativt sett.

-Å, en sån fin bebis! -Tack.

-Snart börjar vi på vår egen kull. -Just det!

-Trevligt att träffas -Detsamma!

Säg till om det inte angår mig, men här är en lista på pojknamn.

-Oliver, Jack, Harry, Alfie, Joshua. -Det angår dig inte.

-Man måste fundera på namn. -Dags för din stelkrampsspruta.

Jag döptes efter Sankta Morwenna. Dog som jungfru. Tack, mamma!

-Kom. -Foten känns mycket bättre nu!

Kan ni inte ge mig ett piller eller en sockerbit?

Farfar väntar. Dröjer jag för länge, går han med den som matar honom.

Det tar 30 sekunder!

Jag har ett litet problem - stort. Jag vägrar ta sprutor.

-Struntprat! -Ser jag en spruta, svimmar jag.

Morwenna? Morwenna?

För i jösse namn!

-Vad gör du här? -Praktiken har öppnat.

-Vad lider ni av? -Va?

"Va" är ingen åkomma. Sluta öda min tid. Ut, ut, ut!

Jag imiterar dig.

-Kan du inte göra det där i köket? -Nej, jag får inte jobba i köket.

-Du får jobba i köket. -Jaha... Okej.

-Men inte när vi ska äta. -Tur för mig!

Vi borde diskutera barnets namn.

Just det. Ja, jag ska boka en tid.

Det behövs inte.

I dag har ni tur. Jag kommer med gåvor.

Inte direkt gåvor, utan föremål att sälja.

De låg på vinden. I händelse av nödfall.

Det är min försäkring.

-15 pund för allt. -Sa du 50 pund?

Den blicken har jag sett. Jag vill hjälpa dig.

Jag vill inte ha ett lån.

-För vek, kallas jag. Visst, Norman? -Ja, pappa.

-Hur mycket? -En annan gång.

Enas om villkoren med Norman och pengarna är dina.

Vänligt av er, men jag ska titta på andra lösningar.

Om du skulle ändra dig, så vet du var du hittar oss.

-Hur går det med boken? -Ser du mig skriva den?

-Nej. -Då vet du.

-Buddy är hemma. -Martin smyger nog hit honom.

Schack.

-Nu gjorde du dig sårbar. -Kanske.

Kanske inte.

Vi får kalla det oavgjort.

Oavgjort? Det var shackmatt. Jag hade dig!

-Verkligen? -Ja.

Nej, nej, nej... Den hade jag låtit vara kvar där.

Barjobbet i Spanien gav dig kunskap om schemaläggning för skolor-

-men jag klarar mig.

Det var inget... Jag ägde faktiskt den där baren.

-Imponerande, Eleanor. -Jaså, har du blivit tonåring igen?

-Och vad vet du om det? -Jag försöker bara hjälpa dig!

-Å, det där är till mig! -Mamma?

Det är inte till dig.

-Hej, El. Är du redo? -Utsvulten!

Ska du inte stanna på middag?

Paul bjuder på Portwenns berömda fish & chips.

-Jag har själv fångat fisken. -Inte i dag, hoppas jag.

Nej, jag vilar upp mig precis som ni sa.

Jag behöver byta bandaget.

-Vi ska ut nu, Doc. -Lär din man lite hyfs, Lulu!

Kom i morgon bitti! - Inte du.

-Vad tror du? -Hon tror att hon bor här!

En sån röra! Hon behandlar det som ett hotell.

Nej, Paul. De har ju en dejt. Värst är att jag är lite avundsjuk.

Hon får gå ut och roa sig medan jag är fast här hemma med lillen och dig.

På ett bra sätt.

Skönt med sovmorgon!

-Glöm inte hans mössa. -Det har jag inte.

Innan du får alldeles för fullt upp, vad tycker du om det här?

-Vad ska jag säga? -Blir persika fint i vardagsrummet?

-Det där vardagsrummet? -Nej, vårt i London. När vi målar om.

Det är klart. En målare fixade det. För tre veckor sen.

Vilken färg? Eller ska det bli en överraskning?

Det är vitt. Genomgående.

-Så väldigt kliniskt av dig. -Ja, jag tyckte det var lämpligt.

Jag hade velat säga att jag har producerat äggen.

-Men flickorna samarbetar inte. -Du är inte bondtypen.

De är höns, de lägger ägg. Hur svårt kan det vara?

Spelar du fortfarande schack? Jag spelade mot Al. Han vann.

Det är väl inte min mentala hälsa som sviktar?

-Du blir inte yngre. -Tack för det.

Han var lika duktig som du.

Jag spelade post-schack med en mördare från Southend on Sea.

Tills jag spelade mot Al var han den bästa jag har mött.

Men han förhastade sig när han var i knipa, liksom i verkligheten.

-Hur var det i London? -Buller, folksamlingar, föroreningar.

Jag stortrivdes! Det var lite av en kulturchock att komma hit.

Det blir nog likadant för Louisa, fast omvänt.

-Hon har varit London. -Inte gillade hon väl det?

-Var inte ihop bara för hans skull. -Det visste jag inte att vi var.

Din son försöker få din uppmärksamhet.

Såja, såja.

Det lärde jag mig på Broadmoor.

Mums!

Jag värmer bara lite gryta.

-Jag pratar inte om maten, dummer. -Vad gör du?

Jag trodde... att du kanske var hungrig.

Vill du ha en skiva bröd till?

Är det här så lyckat, tror du?

Nej, vi får inte!

Jag hade glömt att jag måste göra en sak!

-Jag har saknat dig. -Och jag dig.

Salt! Den behöver mer. Grytan!

Snälla...

Jag måste svara!

Jag söker assistent Penhale. Jag letar efter er exfru Maggie.

Jag hittade er via polisen i Bude. Maggie har liksom försvunnit.

Hör ni nåt, så ring mig.

Tony Crawford, Maggies pojkvän. Tja, fram till häromdagen.

Hur som helst, ring mig om ni ser henne. Tack.

Mags... Känner du en Tony Crawford?

-Nej, det tror jag inte. Hur så? -Glöm det.

-Det är ett dåligt tecken. -Att inte kunna välja namn?

-Hur var din dejt? -Vilken dejt?

Hur många har du haft? Med Paul.

Jaså, det där... Mycket produktivt.

-Var ni skolkamrater? -Ja, han var kär i mig.

Han gjorde allt för mig. Mina läxor i matte och engelska.

-Tycker fröken illa vara? -Inte alls.

-Du verkar mycket lyckligare här nu. -Ja, jag är väl det.

-Hur ofta får du minnesluckor? -Det minns jag inte.

En gång blev jag sparkad av en häst i skallen. Det kanske beror på det.

Högst osannolikt att det visar sig först nu.

-Dagens datum? Vad hette din skola? -St Petroc's.

Vem var landets första kvinnliga premiärminister?

-Svara bara på frågan. -Det vet jag inte.

Minns du inte eller vet du inte?

Jag gör pubquiz varje vecka. Mrs T går jag inte bet på.

-Då kommer du alltså ihåg det? -Ja, nu gör jag det.

Men förut gjorde jag inte det. Typ.

Tänk om jag minns det mesta, med vissa undantag?

Då får du en remiss till MRT-röntgen.

Nej, gör er inga besvär. Tack, jag ska inte öda er tid igen.

Det betvivlar jag starkt.

Hur gick det?!

Krabborna hoppade ner i tinorna!

Hjälp, hjälp! Kom! Man överbord, man överbord!

Hjälp!

Dr Ellinghams mottagning.

Just det. Ja. Okej, okej...

Doc! Jag knackar sen. Ni måste gå!

Undan!

Okej...

Billy drog upp honom, men han var död för världen. Ni förstår säkert.

-Han andas inte! -Ja, jag ser det.

Har nån ringt ambulansen?

Stå inte bara där!

Vad gör du?

Huden. Det är ingen solbränna, utan hyperpigmentering.

-Har han varit sugen på nåt? Salt? -Han hällde en hög på sina pommes.

Det kan tyda på binjuresvikt. Han ska få en hydrokortisonspruta.

Dr Ellinghams praktik. Jag skickade henne på ett ärende.

På vänster sida i medicinskåpet hittar du en flaska hydrokortison.

-Hydrokortison. -Uppfattat. Okej.

Jag är i hamnen.

Här!

Undan!

Han är i goda händer, mamma.

-Vad håller ni på med? -Jag fick fart på ert hjärta igen.

-Kan jag jobba nu? -Självklart inte.

Ni nästan drunknade och har dessutom Addisons sjukdom.

Era binjurekörtlar producerar inte tillräckligt med steroider.

Sjukdomen kan tyglas med hydrokortisonpiller-

-men ni måste ligga på sjukhus i några dagar.

Ni blir sjukskriven i tre veckor.

Förlåt, El. Jag ville inte svika dig.

Du kan besöka honom på sjukhuset.

Paul? Varför det? Jag kan lätt hitta nån annan.

-Är inte det lite väl hårt? -Alla affärer drabbas av bakslag.

-Vad pratar du om? -Trodde du att vi hade sällskap?

Du är så romantisk!

Efterfrågan på skaldjur i Spanien är stor, och han fångar dem.

Tills han fick problem med handen.

Du stressade honom väl inte att börja jobba igen?

Jag sa bara att jag i annat fall fick hitta nån annan.

Kom du hit för vår skull eller affärernas?

Två flugor i en smäll, du vet?

Morwenna!

-Jag skulle just göra nåt. -Sätt dig.

Ni kan inte tvinga mig ta en spruta.

Sporer förgiftar din kropp, ger dig kramper och därmed ryggradsbrott.

-Det låter inte så farligt. -Ingen spruta, inget jobb.

Det där får duga.

-Det gjorde inte alls ont. -Jag har inte gett dig sprutan än.

-1 000 pund. -Räcker det?

-Det får inte vara för lite. -Tack, det räcker.

-Du kan väl betala tillbaka det? -Det är en kapitalinvestering.

Jag tycker synd om småföretagare som ignoreras av bankerna.

Bara det inte blir problem med återbetalningen.

Självklart inte, Norman. - Han oroar sig jämt.

-Jag gjorde ett misstag. -Det är bara ett schema.

Med mamma. Jag lovade att aldrig mer lita på henne, men...

Glöm det. Du har förstås inte lust att gå ut och äta middag?

-Jag tänkte väl det. Kylen är tom. -Okej, då äter vi ute.

Är det säkert? Okej.

-Vem var vår första premiärminister? -Det vet jag inte.

-Den första kvinnliga, alltså? -Varför undrar du det?

-Vi måste prata om en sak. -Prat, prat!

-Du gör inget annat än pratar. -Nej, jag har förändrats.

Du lovade mig så mycket. Det skulle bli en bergochdalbana.

Och jag menade det - menar.

Vi går ut i kväll. Bara vi två.

Vi äter middag, dansar... Vad du än vill göra.

-Ditt livs mest romantiska kväll. -I Portwenn?

Vad som än krävs.

Vad sägs om James?

-Bra eller dåligt? -Henry.

-Henry? -Farfars namn. En duktig läkare.

Han gav mig en groda att dissekera.

Min farfar hette James och han var brevbärare.

Inte den tonen. Det gör inte ditt val mer tungt vägande.

-Vad sägs om båda? -Henry James.

-James Henry. -Nej.

-Martin... -Vad då?

Hej!

-Vad gör du? -Vi ber dem göra oss sällskap.

Gör du så för att jag föredrar Henry James framför James Henry?

-Hejsan. -Doc. Louisa...

-Trevligt att ses igen. -Slå er ner.

-Nej, vi ska inte störa. -Det är inga besvär alls.

-Varsågod! -Tack.

-Och vem är det här? -Martin. - Martin, detta är Maggie.

-Joe? Ska du inte sätta dig? -Okej.

Varsågoda. Jag kommer snart och tar beställning.

Det här är ju trevligt.

-Du hittade resten, ser jag. -Ja.

Jag har pratat med banken och ordnat med en höjning av överdraget.

-Allt kommer att ordna sig. -Hur ska du betala det? Ursäkta.

Du har gjort det här länge. Jag borde visa dig större tillit.

Det värmer mitt hjärta.

Jag har allt under kontroll.

-Hur träffades ni? -Inte mycket att berätta.

Han klev in på salongen, där jag jobbade, i sin polisuniform.

Jag trodde att han skulle gripa mig, men han ville bara bli klippt.

-När blev ni ihop igen? -När jag hade hittat honom.

Idioten flyttade hit utan att säga nåt.

Barnnamn! Har ni fått fram några?

Vi funderar på några.

-Vilka tycker ni om? -Henry.

Ett sånt fint namn! Henry Ellingham.

Hej, Henry. Hur mår du?

Vi diskuterar det bara.

-Varför gnuggar du händerna? -Det är lite kyligt, tycker jag.

Ja, det är lite kyligt. Bert borde ställa ut såna där värmelampor.

-Det är ju en varm kväll. -Fryser du över hela kroppen?

-Doc, vi ska beställa mat. Inte nu! -Det är bara händerna.

Varför sa du att Penhale precis har flyttat hit?

Nu räcker det! Varför alla frågor?

Än sen att hon har kalla händer? Det är inget brott.

Ibland vill folk bara äta mat utan att få en massa frågor1

Och fler saker. - Kom, Mags!

-Vad är det med dig? -Jag?!

Vad gör du?

När du kom till praktiken förut...

Det gällde inte mig, utan Mags.

-Vad menar du? -Förlåt, men du var borta så länge.

Sen kom du tillbaka och jag ville bara ha en dag till.

Då så, är ni redo för desserten? "Chokladdöden" är livsfarligt god!

Har ni haft huvudvärk, illamående eller kräkningar?

-Minns ni var ni var i morse? -På polisstationen.

Och i förra veckan?

Jag trodde att jag... Jag trodde att jag var i Bude med Joe, men...

-Hur kan det ha gått flera år? -Har ni haft migrän?

Ofta när jag var yngre, bara nån enstaka gång numera.

Släcka lampan, dra för gardinen, vila.

Ursäkta, men det här är så konstigt!

Vad är det sista ni minns innan ni kom hit?

Jag vaknade i lägenheten.

Halva garderoben var tömd på Joes saker. Han hade lämnat mig.

Det gjorde jag inte. Varken då eller nu. Du lämnade mig.

-Gjorde jag? -Du sa att du var uttråkad.

Jag gjorde allt för att få tillbaka dig, men det funkade inte.

-Kan vi återgå till saken i fråga? -Du träffade en annan. Tony.

Han jobbade på bilverkstan mittemot salongen.

Jag känner ingen Tony.

Det kan tyda på transitorisk global amnesi.

Menar du allvar eller är det en av dina dumma lekar?

Jag ringde just Tony. Du tänkte tydligen gifta dig med honom.

Men han var otrogen och du sparkade ut honom.

Det var inte mina kläder i garderoben utan hans, Mags.

Jag förstår inte. Vi är ju gifta.

Nej, inte nu längre.

TGA kan spåras till fysiskt eller psykiskt stressande händelser.

Det brukar bara vara i några dagar. Det är inte skadligt.

Det beror på hur man ser det.

Jag ljög för dig. Jag borde ha tagit hit dig genast.

Du måste hata mig mer än nånsin.

Det borde jag. Det kommer jag kanske att göra...

Men jag vet att du älskar mig och jag vet att...

-Jag vet inte vad jag vet... -Tony vill komma och hämta dig.

Nej, om det här hände på grund av... Vad kallade ni det?

En psykiskt stressande händelse.

Jag stannar hellre här.

Tills allt kommer tillbaka och jag kan fundera på en lösning.

Er hjärna skiktröntgas i morgon för säkerhets skull.

-Stackars Joe. -Karln är en idiot.

Han dolde hennes allvarliga sjukdom för egen vinning.

-Ja, men det var lite romantiskt. -Idiotiskt!

Ja, men ändå. Varför ens diskutera det med dig?

Du är knappast romantisk.

Att utnyttja en persons sjukdom är knappast höjden av romantik.

Vi måste registrera ett namn i morgon.

Jag har faktiskt... redan fyllt i blanketten.

-Nej, Martin! -Det var på tiden.

Du hade ingen rätt att bara bestämma vårt barns namn.

Nu är det gjort. James Henry blir säkert nöjd.

-James Henry? -Ja.

Tack.

Hejsan, James Henry.

Se nu till att du har armbågen under hans huvud.

-Stöd hans rygg med underarmen. -Jag vet.

-Jag ger dig bara några råd. -Tyst, Martin.

Ja.

Kallar du mig tjock?

Den som gör min Maggie upprörd gör mig upprörd, så akta er!

-Ska jag hoppa ner? -Nej!

Okej, okej! Stanna där uppe!

Text: Christina Nilsson Sync: BetteKaj