Original subtitles

Åtta minuter sen.

Jag beklagar, doktorn. Jag fattar inte att Joan är död.

Tabletterna ni gav mig förra veckan gjorde mig yr.

-Illamående. Kan ni ändra... -Gå härifrån!

Hej.

-Mina kondoleanser, och sånt. -Ja.

Din pappa är väl inte här, så klart? Bra.

-Får jag presentera mig? -Ja, han gör det ju inte.

Jag är Louisa Glasson.

Skollärarinnan som Joan pratade om.

Jag ser att du har fått barnet. Jag är Ruth, Martins faster.

-Följer du henne in, Louisa? -Javisst.

-Du är Joans syster. -Just det.

-Martin har väl berättat allt om mig? -Ja, det har han.

Ljug inte, kära du. Om du måste, var övertygande.

Stackars Joan. Hon betydde allt för dig.

-Jag såg att det var på väg. -Vad då?

Mrs Nortons hjärtinfarkt. Tecknen är tydliga för apotekare.

-Då borde du ha sagt nåt. -Det var inte min uppgift.

Hon slapp plågas.

Nån enda gång hoppas jag få hand om nåt våldsamt, suspekt.

Ett mord eller ett dråp. Även ett självmord skulle duga.

Låt oss hålla tummarna.

-Mina kondoleanser, sir. -Ni är sena. 10 minuter.

-Vi hamnade bakom några kor. -Ni borde ha haft marginaler. Kom!

-Har vi sex kistbärare? -Fem. Han kan inte lyfta tunga saker.

-Det kan jag visst. -Då blir nästa begravning din.

-Jag kan vara nummer sex. -Nej.

-Jag klarar det, pappa. -Verkligen?

För Guds skull! Få in min faster i kyrkan.

Kom hit, Al.

Jag förväntade mig mer blommor. Jag vet inte varför.

Men många har kommit hit. Joan hade varit nöjd.

-Om hon inte vore... -Död.

Hur som helst.

-Jag är inte bra på att småprata. -Ingen fara.

Min uppväxt gjorde mig socialt avvikande.

Mellanbarnssyndromet. Distanserad mamma, myndig pappa.

En serie kvasisexuella möten i mycket ung ålder.

Jag drar mig undan eller säger för mycket. Som nu.

-Träffar du Martin mycket? -Inte mycket.

Vi pratar per telefon till jul.

Tänker du göra ett till bröllopsförsök?

-Du verkar vara den typen. -Det är lite komplicerat.

-Går det bra? -Ja.

-Jag snubblade! -Gjorde du illa dig?

Upp med dig! Tyst! Ta hans plats.

Säkert att du är okej?

Joan Norton dog av hjärtinfarkt.

Hjärt- och kärlsjukdomar dödar fler i det här landet än nåt annat.

Joan var överviktig, vägrade motionera och åt dålig mat.

Jag går ut med honom.

Hjärt- och kärlsjukdomar orsakas av atherom-

-i pulsåderväggarna runt hjärtat.

3021 från TD.

-3021? -Fortsätt, TD.

En lastbil har tappat lasten på A39.

Vänta.

Jag ringer tillbaka. Jag är i kyrkan. Begravning.

Många i den här kyrkan är medicinskt sett obesa.

-Ska jag kalla på hjälp? -Jag är okej, tack.

Det är ryggen. Jag har fått en sträckning.

-Du borde nog gå till Martin. -Han vill nog inte bli störd.

På sjukhuset. Han är kvar här till fredag.

-Jag har några alvedon. -Jag har redan tagit ganska många.

Nu måste jag gå. Jag beklagar.

En sund diet och fysisk aktivitet skyddar inte bara hjärtat.

Det minskar även risken för stroke och demens.

Det var allt.

Psalm 13, "Bliv kvar hos mig".

Har nån en blå Merca?

Hoppade Pauline över det?

Det är en bra bit från Bristol. Hon fick inte ledigt.

-Sa hon inte till bossen... -Jag vet inte, pappa.

De här aptitretarna serverar inte sig själva.

Vi ses!

-Vad är vitsen? Jag åker hem. -Du kom just hit.

Alla dricker vinet. De märker inte oss.

Jag stannar ett tag till om du inte har nåt emot det.

-Är du okej? -Ja.

-Får jag? -Ja.

Tänk att jag gör så här med ett av dina.

-Fortfarande inget namn? -Inte riktigt.

-Du ringde Imperial? -Ja, till Robert.

-Han låter dig väl stanna? -En vikarie behövs två veckor.

Jag är tacksam.

Du får ha kvar Martin ett tag till, innan du måste klara dig själv.

Ingen fara. Jag klarar mig bra utan Martin.

Jag menade inte...

Maten. Jag är jättehungrig.

Om du stannar två veckor borde vi kanske bo i läkarbostaden?

Det antog jag.

Det verkar vettigt att umgås den korta tid vi har kvar.

Om du vill förlänga den tiden kan du följa med mig.

Ja, men jag har mitt jobb.

Det finns skolor i London också. Eleverna är lika korkade där.

-Kan jag fresta er? -Nej, jag ska gå.

-Gör det. -Ja.

Jag tar gärna nåt, Al.

-Bert Large, ägaren. -Ruth Ellingham, psykiatriker.

-Kan jag få ett glas vatten? -Javisst.

Äter du middag med mig, Martin? Jag bor på Crab & Lobster.

Nej, jag ska flytta mina saker till läkarbostaden.

Så synd. Jag reser härifrån i morgon bitti.

Du kan väl stanna några dagar? Vissa formaliteter måste klaras av.

Det blir lite krångligt för mig.

Joan lät dig ärva gården.

Den jäkla kvinnan.

Jag som bara gav henne tofflor i julklapp.

-Hon ville få mig bort från London. -Det är ett alternativ.

Inte utan Joan. Tack.

Nej! Bort härifrån! Gå!

Ut! Du bor inte här. Gå!

Då så.

Gå härifrån!

Jaha...

Jag är med i ett mammaforum. Får jag låna datorn?

Du vet väl att Internet är fullt av självutnämnda experter?

Om du vill ha medicinska råd kan jag hjälpa dig.

Säkert? Okej, doktorn.

När du ammar, har du problem med vänstra sidan?

Jag bär upp de här.

Han har fått äta och har rapat. Jag har bytt blöjan.

Jag har gosat med honom. Inget hjälper.

-Är han varm? -Han borde må bra, men gör inte det.

Ibland gråter bebisar, helt enkelt.

Ska jag ge honom en napp? Då kanske han somnar.

Nej, det ökar risken för infektioner i öronen och magen.

Det skadar tänderna och han lär sig inte prata.

-När öppnar apoteket? -Problem med ögonen?

-Jag behöver droppar. -Det kanske beror på havsluften?

Den irriterar ögonen och gör håret stripigt.

-Bet du dig? -Tungan är öm.

-Är allt okej? -Det är ingenting.

-Be din brorson undersöka dig. -Ett bra råd. Det är noterat.

-Andas in. -Benen låter också.

-Tyst. -De klickar.

Sitt kvar.

Jag vill bara få receptet förnyat.

Ellingham. Är det en nödsituation?

Är det en nödsituation? Ring igen vid lunchtid.

Hej.

Doktor Ellingham!

-Klick-klick i trappan. -Är det nåt fel på hörseln?

-Jag hör perfekt. -Sluta prata, då.

En lättare luftvägsinfektion. Jag skriver ut ampicillin.

-Gör benen ont också? -Nej, de bara klickar.

-Doktorn? -Ut!

-Av med byxorna. -Kan jag inte bara rulla upp dem?

Jag sa inte att du får prata.

Hallå? Hej, Sue. Det är Louisa.

Kära nån. Det var tråkigt.

Han kan nog träffa dig på torsdag. Klockan 14?

-Ja. -Då noterar jag det.

Krya på dig. Hej då!

-Nån måste göra det. -Ja.

Tänker du titta på benen?

God morgon!

Kycklingar och unga män. Joan hade ett riktigt menageri.

Jag är Al.

Jag såg dig på vakan igår. Al på restaurangen Large.

Ja. Joans djur måste skötas tills det har ordnat sig.

Det har ordnat sig. Joan lät mig ärva gården.

-Hon älskade det här stället. -Ja, och nu måste jag städa det.

Jag blir kvar en vecka eller två. Sen ska jag bestämma mig.

Ska jag fortsätta göra det?

Det verkade inte så svårt. Jag kan nog mata dem lika bra.

-Fåren behöver äta. -Jaha.

-Hur många är de? -Ett dussin. Några kan ha rymt.

De behöver vatten under dagen. Grönsakerna ska grävas upp.

Fälten behöver klippas.

Ja.

Du borde kanske stanna, trots allt.

-Tack, doktorn. -Inga patienter?

Harry Pote dyker nog upp snart.

Jag vet inte vilka fler det är.

-Blir det för mycket för dig? -Nej. Jag klarar det, tills du åker.

Ett ögonblick! Blöjpåsar! Påminn mig om det.

Jag har min son med mig.

-Sen igen. Fler kor på vägen? -Nej. En kremering brådskade.

Det blev ingen självantändning...

Gå in. Inte du! Bara patienten. Vänta här.

-Jag vill veta vad som är fel. -Fråga honom efter undersökningen.

-Fortfarande ont i ryggen? -Ganska mycket.

Ta av dig kavajen och skjortan.

-Är du frisk i övrigt? -Jag mår bra.

Svettas du på natten? Trötthet?

Jag är lite trött. Vi har haft fullt upp. Många döda.

-Tar du medicin? -Bara alvedon.

Ställ dig på vågen.

-Har du tappat vikt? -Nej, jag har alltid varit sån.

-Dina axlar är brända. -Jag somnade på stranden.

Kliv ner från vågen.

-Gör det mer ont på den sidan? -Jag tror inte det.

Klä på dig. Jag behöver ett urinprov.

-Kom smärtan fort eller gradvis? -Det var som att bli knivhuggen.

-Vad gjorde du när det hände? -Styrketränade i gymmet.

-Hur ofta går du till gymmet? -Varannan dag.

-Varför då? -Jag försöker bygga upp musklerna.

Jag behöver inte...

-Sluta nu! Det kan inte ha gjort ont. -Mitt ben!

-Stukade du fotleden? -Det var nåt som gick av.

-Vad är det som händer? -Han knuffade omkull mig!

Du fick mig att snava!

-Varför skriker han? -Skenbenet är nog brutet.

-Jag ringer efter en ambulans. -Nej. Jag kör honom till sjukhuset.

Hjälp mig bära honom!

-Tappa honom inte! -Akta huvudet.

Tror du nån bonde vill köpa soporna som grismat?

Släng det här på en gång.

Det är vårt banksaldo. Värdelöst.

-Vi har ju gäster varje kväll. -De spenderar inte.

Ingen panik, min son. Jag vet ett och annat om affärer.

Varje problem har en lösning. Och vice versa.

Det är allt han gör. Han sitter där och pillar på den.

Jag kan inte få honom att sluta. Konstigt att händerna inte ramlat av.

Han är beroende. Datorspel borde förbjudas.

Är det ett medicinskt besvär? Ett ögonblick.

Ellingham. Vänta.

-Behöver du sova? -Jag nickade bara till.

Prata med den här personen. Tack.

Hej! Ursäkta att det dröjde.

Kära nån. När vill du komma hit?

Al! Nu har jag funderat.

-På Crab? -Det går bäst med en pint eller två.

Det var bra att jag gjorde det. Jag såg deras meny. De kör gastro.

"Stekt i panna. Lokala källor. På en bädd av rucola."

De har höjt priserna också. Lugn, jag har en plan.

-En plan? Herregud... -Lyssna nu.

De har blivit tjusigare. Vi ska bli mindre tjusiga.

-Går det? -Vi ska ha traditionellt pubkäk.

Paj med ärtor. Korv med mos. Pommes frites.

-Tror du att det fungerar? -Låt mig ta hand om det här.

-Doktor Ellingham? -Det finns inte varmvatten på gården.

Joan hade problem med pannan.

Nåt att äta? En stor tallrik spaghetti carbonara?

Passa på. Snart blir det en ny kulinarisk väg.

Nej. Vad ska jag göra? Finns det en rörmokare i byn?

Jag kan titta på den i morgon när jag ger djuren mat.

-Du? -Jag var rörmokare, med pappa.

Vi ska ju göra en nystart här.

Al gör sysslor på gården åt mig.

-Gör du det? -Jag hjälper bara till.

Känner ni er hotad, mr Large?

Ni gör sån där psykiatri.

Ni har en tjusig mottagning med akvarium, kuddar och soffa.

Jag utvärderar galna brottslingar på Broadmoor.

Jag spanar alltid efter störningar. En yrkesskada. Jag ber om ursäkt.

-Kan jag få ett glas vatten? -Ja.

På den här restaurangen är två saker alltid gratis.

Vatten och ett leende.

Ja?

Stig på!

Är det du?

Stäng dörren.

-Hur är det med benet? -Inte bra.

Jag fick det här kuvertet. Läs det och titta på bilderna.

-Har du med dig urinprovet? -Ja.

Det var inte lätt med de här. Jag fick vänta i evigheter.

-Skyller du på mig? -Du knuffade omkull mig.

Jag knuffade dig inte. Du var i vägen.

Såna frakturer brukar man få av en våldsam vridning.

Så var det inte i ditt fall. Återvänd till sjukhuset.

En frisk ung man bryter inte benet av ett sånt fall.

Blod i urinen. Du har nog njursten.

Ryggont på ena sidan. Ultraljud behövs.

Skenbenet gick av. Kalcium och bentäthet ska kollas.

-Gör det ont? -Inte skanningen.

Njurstenen kommer du att märka. Värktabletter hjälper, lite grann.

Drick mycket vatten. Tre liter om dagen.

-Du tror att det bara är ett apotek. -Det är det.

Nej, det är första stoppet för de sjuka i Portwenn.

Ja. Men om det är allvarligt går de till doktorn.

Doktorn och jag samarbetar. Han är beroende av mig.

Det låter underbart.

Din första kund. Kom.

Hej! Vad är problemet?

-Jag har brutit benet. -Hur gick det till?

Jag körde motorcykel. Fort och som en galning.

Verkligen? Så en viss doktor har inte ramlat över dig?

Han skadar inga patienter.

-Det gjorde han faktiskt. -Det tror jag inte på.

Var snäll och ge mig de här värktabletterna.

-Lite torskleverolja också. -Bara om du backar lite.

Lite till.

Vänd dig om och ta munvattnet. Mot fiskandedräkten.

Faster Ruth. Grönsaker växer på din gård.

Om de hoppade upp sköljda skulle jag kanske tillaga dem.

Tänker du bli kvar?

Tills vidare.

Jag trodde inte att du skulle ägna dig åt medicin igen.

Det gör mig mycket stolt.

Faster Ruth?

-Är allt okej? -Ja. Nu måste jag gå.

Vill du ha ett glas vatten?

Jag blir arg om maten inte står på bordet klockan sex.

-Är du allergisk? -Mina kassar, tack.

Hälsa familjen.

Det blir 620 pund.

Vänta lite.

9 pund och 80 pence.

-Ms Glasson! -Hej! Hur är det med benet?

Fortfarande brutet.

-Hej, Morwenna! Bagerijobbet, då? -Jag fick sparken.

De sa att jag åt mer än jag sålde, men...

Jag måste tillbaka. Blöjor, tack.

Har de tagit slut? Du lär dig snart hur man gör.

Jag trodde att jag hade fler, men hittade dem inte.

Blöjor, Morwenna. Sätt fart!

-Hej, master Ellingham! -Master Glasson.

Javisst! Han gifte sig aldrig med din mamma.

-Han är väldigt trött. -Vad gör du?

Jag kanske kan resa till London på helgerna?

En lång resa med ett litet barn.

Det är sant. Men det vore trevligt att träffas.

Han kanske vill göra saker.

Lägenheten ligger nära vetenskapsmuseet.

-Hurdan är den? -Vetenskapsmuseet?

-Nej, lägenheten. -Sjätte våningen.

80 kvadratmeter. Balkong med utsikt mot gatan.

-Den är väldigt ren. -Trevligt.

Läkarmottagningen.

Lugn, mr Pote. Vad har hänt?

Okej.

-Det är bara två veckor. -Det finns ingen vikarie.

En nödsituation! Det är Neville Pote.

-Än sen. -Ringer jag olägligt?

-Sonen har smärtor. -Varför?

-Jag kan återkomma. -Vänta lite, tack.

Harry är på toan. Neville vet inte mer.

Säg åt honom att ta reda på det.

Jag ska fatta mig kort. George Melton tar över åt dig.

Han vill jobba minst två månader. Vad säger du om det?

Ska jag vara här till oktober?

Då löser sig saken för mig. Det är upp till dig.

Harry ligger på golvet och skriker som ett barn.

Du borde åka dit och hjälpa till. Martin?

Hallå?

Mr Pote?

Varför dröjde det så länge?

-Vad har hänt? -Nåt kom ut när han kissade.

-En njursten? -Du är doktorn. Stackars gosse.

-Är stenen kvar? -Jag spolade bort den.

Gode Gud! Vad gör han?

Jag ville muntra upp honom. Han får ligga i solariet ibland.

D-vitamin. Han måste bli starkare för att kunna lyfta lik och kistor.

Och risken för hudcancer?

En promenad i solen dagligen ger de D-vitaminer man behöver.

-Du luktar fisk. -Jag äter torskleverolja då och då.

-Jaså? Tar han nåt mer? -Han dricker såna där shakes.

-Vad då för shakes? -Det är bra saker. Nyttigt.

Proteinshake? Hur många om dagen?

En till varje måltid, en innan han går och lägger sig.

För mycket protein leder till acidos.

-Det låter allvarligt. -Det är allvarligt.

För att kompensera det ger skelettet ifrån sig kalcium.

Benen blir svaga och sköra.

Hur många D-vitamintabletter tar du?

-Två eller tre. -För Guds skull!

-Vitaminer är nyttigt. -Inte om man tar för mycket, idiot!

-Du uppmuntrar honom, dåre! -Jag har aldrig brutit av hans ben!

Benet bröts av för att det var skört. För mycket protein och solande.

För mycket fiskolja och D-vitamin. Det gav dig en njursten.

Sluta ta skräpet och bränna huden. Då kan du må bra vid årsslutet.

Jag är ledsen.

Jag ville bara se snygg ut.

Jag har aldrig haft en flickvän.

Oroa dig inte. Du får snart en.

-Du är en fin pojke. Eller hur? -Herregud!

-Det kan du säga som har en hustru. -Vi är inte gifta.

Jag ska göra mitt bästa, men en ny panna kanske behövs.

Kan du inte bara banka på den med en hammare?

Min syster trodde att fettsnål mat bara drabbade andra människor.

Artrit? Pappa har det lite grann.

Bara ett svårt fall av klumpighet.

Jag tappade en bricka med glas i restaurangen. Jag...

-Du har skurit dig. -Jäklar!

-Låt mig få titta. -Ingen fara. Det gör inte ont.

Du borde gå till doktorn. Det där måste kanske sys.

Tyvärr, men det går inte. Han gör bara hembesök vid nödfall.

-Louisa! -Fredag klockan 10.30.

Nej, du kan inte boka två tider för säkerhets skull.

-Så går det inte till. -Louisa!

Bra. Då ses vi klockan 10.30.

Mrs Crumbys provsvar? Jag hittar det inte.

-Gör det inte här inne. -Var ska jag annars göra det?

-Var på skrivbordet? -Jag minns inte varje liten detalj.

Nånstans i det rummet.

Kanske inte på skrivbordet, men nånstans i rummet? Utmärkt!

-Behöver du hjälp med barnet? -Det går bra, tack.

-Jag kan vara nanny. -Du har redan ett jobb.

-Inte längre. -Vad hände med mrs Tishell?

Ingenting. Jag kallade henne gammal kossa.

Louisa! Vi har ett problem här.

Kära nån. Martin!

Den här vägen.

Jag skar mig på en glasbit.

Kom hit. Jag ska skölja det.

-Det är djupt. Gör det ont? -Nej.

Jag måste försluta det. Kläm hårt och sätt dig.

-Gjorde det inte ont? -Nej.

-Känner du det inte? -Sluta, Martin!

-Vad gjorde du när du skar dig? -Gör det och låt mig få gå.

Tack.

-Jag vill göra några tester. -Jag har inte tid.

Inte? Ska en höna matas?

Du döljer nåt.

Jag är döende.

Jag fick veta det för sex månader sen.

Jag har lupus. Systemisk lupus erythematosus.

Din mamma dog av det.

Jag är ledsen, Martin. Du har just mist en faster.

Det här är det sista du behöver.

-Hur kan jag hjälpa dig? -Bara finns där.

Att dö är nåt naturligt.

Men jag...

Snälla, ge mig en näsduk.

Du behöver ingen. Det kommer inga tårar.

Vilka prover har din läkare tagit?

Irriterade ögon, muskelförsvagning och utslag betyder lupus.

-Ställde du diagnosen själv? -Ja.

-Blodtester? -Det behövdes inte.

-Du är inte den ende läkaren. -Räck ut tungan.

-Är rodnaden permanent? -Den kommer och går.

-Kramper? Balansproblem? -Nej.

Du har inflammerade ögon. Inga tårar, torr mun.

Din kropp angriper de körtlarna.

-Du har fel. Du har inte lupus. -Det tror jag.

Jag tänker testa dina antikroppar. Du har Sjögrens syndrom.

Det är lättbehandlat. Saltlösning, saliversättning.

Tyvärr, faster Ruth. Du kommer att leva vidare.

Inte för evigt, så klart.

Jag skriver ut ett recept. Jag har saltlösning som du kan få.

Martin!

Jaha. Det var det.

Det stinker i det här huset. Uppstött bröstmjölk.

-Allt väl? -Hallå där, gosse.

Jag körde Ruth till doktorn. Hon skar sig.

-Är hon okej? -Ja.

Behöver du hjälp med nåt?

Jag tar honom. Tack.

Jag vill prata med dig, Louisa.

-Lämna inte receptionen obemannad. -Jag var där uppe.

-Reception är här nere. -Jag vet det, Martin.

Du pratar som om jag vore ett barn.

Har du problem med mitt sätt att jobba?

Det handlar inte om mina problem...

Bra. Jag slutar.

-Louisa! Ta hand om barnet. -Det är inte vårt barn.

Många av mina patienter tycker att en lantlig miljö är avkopplande.

Det är en bra plats att gömma kropparna på.

Att sälja gården blir inte svårt. Alla vill ha ett hus på landet.

Jag tänker behålla det. Gör mig sällskap.

Tystnaden kan hjälpa mig att bli klar med min bok.

Och att börja med den.

-Ska jag fortsätta med djuren? -Gärna.

Hjälp mig att fixa till stället. Rustikt måste inte vara kaotiskt.

Är din dagstaxa orimlig?

Inte om man betänker att jag kan fixa rör, träarbeten och det elektriska.

Det vore trevligt med lite hjälp!

-Då så. Skål! -Skål!

De patienter som har bokat tid måste få gå in först.

Ge doktor Ellingham deras journal.

-Det verkar tråkigt. -Det är det inte.

Jo, kanske det. Men du behövde ett jobb.

Var uppmärksam. Martin avgör om du får jobbet.

-Vem är hon? -Morwenna.

Morwenna Newcross. Den nya receptionisten.

-Har hon rätt kvalifikationer? -Det beror på vad du menar.

-Utbildning? Erfarenhet? Datorn? -Jag jobbade på ett bageri.

-Är det relevant? -Vet inte. Men jag nämner det.

-Jag får rabatt på bakverken. -Hon har lätt för att lära.

-Du var inte nöjd med mig. -Jag vill inte ha vem som helst.

Jag tror att hon kommer att klara det bra.

-Verkligen? -Javisst.

Det är bara några veckor.

Nej, två månader. Robert ville ha det så.

-Det kände jag inte till. -Jag hade tänkt säga det.

-Är det bra? -Veckor? Månader? Får jag jobbet?

Nej, självklart inte.

Jag tar hand om det här.

Jag litar inte på honom längre. Han tänker nog göra nåt med mig.

-Gör som jag. Börja dagen med en öl. -Tyst! Ut härifrån.

-Släpp den där! -Jag tänker inte kasta den på dig!

Okej. Inte idealiskt, men det duger.

Text: Håkan Axén Sync: BetteKaj