Original subtitles

Louisa... Jag vet att du har hört om jobbet i London.

Varför sa du inget? Jag ska föda ditt barn!

-Gratulerar! Det är en pojke. -Det är en pojke, det är en pojke!

Allt är perfekt, ms Glasson. Ni får gärna ta med er barnet hem.

Martin måste till London.

Å, det var synd. Då får vi ordna med nåt.

Ja, tack.

Jag kan köra dig. Jag har lite tid - om du vill.

Ja, det hade varit bra.

Louisa Glasson. Hon har fått barn.

London är kanske fel nu när vi har barn.

Barnet visste vi ju om hela tiden. Jag var ju gravid.

Ja, men det är annorlunda nu när det är fött.

-Är det, Martin? -Där är ni!

-Ni kan fly, men inte gömma er! -Hej, Joe.

Ett gossebarn... Fantastiskt! - Vem är pappan?

-Jag hade tänkt hålla honom. -Då bryter du mot lagen.

Nej, det är föraren som begår brottet. Det var i sista minuten!

-Terry? -Både min pappa och farfar hette det.

Men han ser inte ut som en Terry.

-Vad tycker du? -Är det inte lite ordinärt?

Det finns ju redan så många Terry.

Hur blir det med London?

Jag har ledigt i sex veckor.

Vi kan komma på semester när du har gjort dig hemmastadd.

-Nu pratar vi ju inte om Portugal. -Nej.

Tycker du inte att det vore lite olämpligt nu när han är född?

-Att du redan ska börja jobba? -Du jobbar ju.

De klarar sig utan dig.

Om du så hade dött.

Det var som sjutton... Du har ju just flyttat ut.

-Ska du inte lägga honom? -Han har ingen säng.

-Varför inte? -Den är inte monterad.

Han kan sova i min säng.

Gör inte det. Du kanske rullar över på honom.

Det tror jag inte att jag gör. Här...

Gunga honom. Gunga honom upp och ner lite grann.

"Risken för plötslig spädbarnsdöd är dubbelt så stor i en barnsäng"-

-"än dem som ligger i sängen med föräldrarna eller föräldern."

-En amerikansk bok? -Amerikaner får också barn.

Han vill nog till dig.

-Vad gör du? -Jag tror att han är hungrig.

Var har du sängen, barnsängen?

I mitt rum - bakom gardinerna.

-Du är duktig på det där. -Inte svårt, om man koncentrerar sig.

Jag är imponerad. - Visst är vi imponerade?

-Louisa! -Där har vi halva byn.

Hej, Doc!

-Ja? -Gratulerar!

Har doktorn ändrat sig? Välkommen hem!

Louisa blev överrumplad och jag gör mitt bästa.

-Blir doktorn kvar? -Du flyttar väl inte till London?

-Vet inte, terminen börjar snart -Hon vill stanna, ni vill flytta.

-Det angår er inte. -Då ska vi lämna dem i fred.

-Showen är slut. -Louisa?

Får jag stanna?

Bara i natt. Resan är lång och klockan sen.

-Javisst. -Om det finns plats, alltså.

Det ordnar sig säkert.

Blöjsalva.

Tre minuter till. Blöjsalva.

-Men han är ju så liten... -Ja, men han måste börja lära sig.

Gråter nån, kramar man dem.

Jag varnar dig. Kramar du bebisen blir det bara upptakten.

-Har ni kommit i ordning? -Ja tack. Så vackert det är!

Joseph Penhale, polis.

Dr Dibbs, doktor. Jag är uppenbarligen läkare.

Vi hade inte väntat oss en kvinna, men välkommen till distriktet.

Tack ska ni ha. Fortsätt ni. Tack!

Känner du till I.S.E.R?

Institutet för social och ekonomisk forskning.

-Det har jag inte hört talas om. -Det är bevisat...

...att barn till mammor som återvänder till jobbet tidigt-

-blir sämre på läsning och matte än barn till mammor som är hemma.

Ja, det är en åsikt, men alla håller inte med om det.

Jag läste nåt som sa tvärtom.

-Jaså? Var då? -Jag minns inte. En professor.

-Amerikan? -Nej, det var hon nog inte.

-Tack. -God morgon. - Är doktorn kvar?

-Nej, han ska snart åka. -Titta vad jag har här!

-Till oss? -Ja, absolut.

-Så snällt av dig, Bert! -Till låns. Den var Als - och min.

-Vad då? -Den är väldigt traditionell.

Javisst... Titta!

-Kom in och hälsa. -Lite te vore gott.

Jag går till apoteket.

Doc! Kör ni med bröstet eller flaskan?

Er gosse grät halva natten. Kan det vara kolik, tror ni?

-Säljs den som gel? -Ni kom tillbaka!

Bara på besök. Har ni det här?

-Till ert barn? -Ja. Och 500 mg paracetamol.

-Är ni säker, dr Ellingham? -Det är till mig.

Är ni dr Ellingham som slutar?

Jag är er efterträdare, dr Dibbs. Kalla mig Di.

-Har ni några råd? -Vad då för slags råd?

Till kvarterets nya flicka.

Er acne behandlas inte med salva, ni behöver subdermal kortikosteroid.

-Tror ni det? -Jag kan beställa det.

-Stannar ni länge? -Nej.

-Har doktorn lite tid? -För vad då?

Till bebisen?

Ur vägen!

-Ligg still. Hör ni mig? -Ja. Det var mitt eget fel.

Nej, rör er inte.

-Domningar? Känner ni benen? -Ja, tack. De känns bra.

Ni fick ett jack, men skallen verkar vara hel. Andra smärtor?

-En sån tur! -Hur ser prognosen ut, Doc?

Ni kommer antagligen att bli helt bra. Håll i den här.

Tryck i 15 minuter till tills det slutar blöda.

Främre parietal stöt efter fall, ytligt skärsår.

Inga tydliga tecken på skallfraktur och nacken är hel.

-Men pupillerna är utvidgade. -Vad heter han?

Hej. Jag är dr Dibbs. Jag är er nya doktor.

-Var gör det ont? -I skallen, men det är ingen fara.

Doc!

Jag har ett problem...

-Ett medicinskt problem? -Ja, det är lite pinsamt. I morse...

Hon är er doktor nu.

Så fort vi hade bytt blöjor, fyllde Al dem igen!

-Vad gör ni? -Jag får en lektion i blöjbyte.

Köpte ni dem utan klor? De är bäst för känslig hud.

Kära nån. Ingen fara, men kolla nästa gång.

-Blod? -Ja, nån föll ner från en stege.

-Vem då? -Kort, tjock, astmatiker. Fiskare.

Mike Chubb... Är han okej?

Ja, den nya doktorn har allt under kontroll.

-Hurdan är han? -Det är en kvinna.

Fluoxetin? Insulin?

-Å, det här tillhör den nya doktorn! -Hur gick det till?

-Praktiken öppnar först i morgon. -Var är doktorn?

-Brådskar det? -Hon har min kasse. Här!

Verkligen? Å, jag ber om ursäkt!

De måste ha förväxlats i allt ståhej. Jag hämtar...

Är ni den gamla doktorn? Di nämnde er. Gavin Dibbs, maken.

-Vad gör ni med journalerna? -Gavin tittar på ert system.

Receptionisten förstår sig på det.

-Pauline? -Hon har slutat.

-Nej, det har hon inte. -Jo, faktiskt.

-Gavin ska vara min receptionist. -Praktikchef. Spelar roll.

-Då såg ni mina mediciner? -Ja.

-Fluoxetinet är bara i nödfall. -Och Zolpidem?

Hon behöver sin sömn, stackaren.

Stimulerande och lugnande? Ni borde bestämma er.

Ni borde titta till skalltraumat. Mrs Tishell vet var han finns.

-Vart ska ni? -Hur så?

Vi kan ta sällskap.

Vi har ju ett förflutet, ni och jag.

Den nya doktorn är säkert bra, men jag frågar hellre er.

Jag tittade på nätet om min åkomma och det kunde vara flera saker.

-Ja? -Hur säger jag det...?

Jag brukar inte ta på mig själv, men...

Ett polisärende. Assistent Joseph Penhale, 3021. Japp, japp.

Jag står på Trevarthen Street. I Portwenn.

Jag pratade just med honom.

Fick ni med er allt nu, Doc? - Okej, då går jag.

-Jag förmodar att det är farväl, då? -Ja.

Var är den nya doktorn? På läkarpraktiken?

Det måste ha känts konstigt för dig att besöka det som utomstående.

-Hon verkar inte ha nån koll. -Ingen kan ju fylla din plats.

-Pauline sätter pli på henne. -Hon har slutat.

Doktorns make ersätter henne. Allt verkar lite amatörmässigt.

-Hejsan, Joe. -Okej, kom in, då!

-Är allt bra med dig, Joe? -Jadå.

-Vad har hänt? -Det har skett en liten olycka.

-Olycka? Var då? -Bodmin Moor.

En trafikolycka - fast ett fordon, så ingen egentlig olycka.

En isolerad dödsolycka kan man säga.

Kära nån... Var det nån från byn?

Er faster Joan.

Jag beklagar, dr Ellingham.

-När då? -I går.

Det lär ha varit en hjärtattack.

Hon bara satt där i en truck i ett ärttörne utan en skråma.

De får inte tag på hennes närmaste, och ni står som nästa på listan.

Ursäkta mig... Assistent Penhale, 3021.

Ja, jag har just berättat det för honom. Ja, det är uppfattat.

De vill att hon identifieras på bårhuset.

Jag kan köra över er dit. Inte "köra över".

Jag kan köra er, om ni känner er darrig.

Det vore inte så konstigt. Jag hade känt mig darrig...

Vi ringer dig om det behövs.

Jag är hemskt ledsen, Martin.

Sjuttiett år... Hon fick ett rätt långt liv, ändå.

Då så, doktorn, jag tror minsann att vi är redo att börja jobba!

-Ja. -Å, kära nån...

-Är det till att vara dyster igen? -Nej, jag mår bra.

Jag är så stolt över dig, Diana.

Så orättvist att du ska få diabetes till råga på allt annat. Kämpa på!

-Hej. -Jag skulle få såret omlagt.

Det är jag som föll ner från stegen.

-Hur var namnet? -Mike Chubb.

-Så trevligt att se er igen! -Jag ska bara hämta era papper.

Ursäkta röran. Vi öppnar först i morgon.

-Snällt av er att ta emot mig. -Ingen orsak.

-Lite högt. -Ja, jag får piller för det.

Vi borde kanske höja dosen. Vet ni vad er medicin heter?

Perindopril, 4 mg, men jag gillar dem inte.

-Varför inte? -De ger mig rethosta.

-Är det allvarligt? -Nej.

Men jag kan ge er nåt som inte ger er hosta.

Apoteket är stängt i dag.

-Det räcker gott med i morgon. -I morgon?

Vet ni vad? Ni kan få några av mina.

-Sen får ni receptet för i morgon. -Så hemskt snällt av doktorn.

-Såg du henne? -Ja.

-Vart ska du? -Bara handla lite i affären.

-Är du okej? -Javisst.

-Är den här tingesten ren? -Jag torkade den. Är du okej?

Å, titta på den nya familjen!

Usch! Hon blev bara gravid för att snärja pappan.

Inte alls. Så styggt sagt av dig!

-God dag! -Jag beklagar sorgen, doktorn.

-En sån chock! -Nej, inte direkt.

-Hjärtfel orsakar flest dödsfall. -Ja, men mitt i vardagsbestyren.

Det sker ofta utan förvarning om man äter för mycket och inte motionerar.

Och hon fick aldrig se barnet. En liten pojke? Å, så fin han är!

Har ni något namn på honom än? Inte det?

-Vem är han lik, tro? -Martin, säger Bert.

Ett sånt vackert barn!

-Jag beklagar sorgen, dr Ellingham. -Ja.

-Tack, Mike. Hur är det med skallen? -Okej.

Den nya doktorn tar hand om mig. Han har kraft i lungorna.

-Höll han dig vaken? -Jag sov inte djupt. Hög pollenhalt.

Hur är det, Louisa? Bortsett från Joan, förstås.

Bra, fast jag är lite trött.

Det känns som att ha blivit rånad de första månaderna.

-Jaså? -Ja. Är du öm?

-Lite grann. - Det var inget. -Var är du öm nånstans?

-Var tror du? -Är det bara perineum?

Mellan anus och vagina.

-Vi står i en butik. -Då går vi hem och tittar på det.

-Bevara romantiken, dr Ellingham. -Gå till den nya doktorn i morgon.

-Tack ska ni ha! -Ingen tid att förlora.

De har inte öppnat än. I morgon blir bra.

Kom, det går fort!

-Varsågod! -Jag vill testa utan lugnande.

-Få se om jag klarar mig ändå. -Så ska det låta!

-Det känns lite som att fuska. -Hallå?!

-Det är doktorn! -Nej, Di, du är doktorn.

-Säkert? -Hallå?!

Kan jag hjälpa er?

Ursäkta. Vi kan komma tillbaka senare.

Hej. Jag är Louisa Glasson.

Födde barn två veckor för tidigt, klagar på perineal smärta.

Jag är bara lite öm.

Gavin Dibbs, praktikchef.

Doktorn kikar nog gärna på er.

-Ja, naturligtvis. -Gå in.

-Så snällt av er! -Ingen orsak.

Jaså, du är fortfarande kvar?

Du blev befordrad, sa Di. Kirurg i London? Intressant jobb.

Men det här är ju fronten, vill jag påstå, en allmänpraktik,

-Är du gift, Martin? -Nej.

Ja, jag tänkte väl det.

Det måste vara svårt i er bransch. Di hade inte klarat sig ensam.

Ja, vägen har varit lång och krokig.

Hon blev klar med sin AT-tjänst i förra månaden.

-Hon måste ju vara 50 år! -Hon blir så nervös av prov och sånt.

Hon lägger ner hela sin själ i arbetet.

Sen dyker ett prov upp, rösten i skallen börjar mala-

-och plötsligt har hon glömt allt.

-Okej? -Ett ögonblick.

-Vad har ni hittat? -Inget speciellt.

-Är det nåt ni vill fråga om? -Hon är läkare, och vet säkert bäst.

-Svårt att släppa taget? -Har hon kuggats i prov i 30 år?

Gud nej! Hon var nöjd med att vara sjuksköterska.

Sen träffades vi och jag såg genast vad det var frågan om. Hon...

Hon visste inte ens att hon ville bli läkare.

Vi satte i gång och det har varit en glädje att få henne i hamn.

En del hinder på vägen, men vi kom fram.

-Såg allt bra ut? -Ja, allt ser väldigt fint ut.

-Jag mår redan bättre. -Ännu en nöjd kund!

-Ursäkta allt ståhej. -Bäst att inte ta onödiga risker.

Vad anser doktorn om Metformin för typ 2-diabetes?

Di har inte känt sig helt hundra på ett tag.

Kan Metforminet vara i obalans med insulinsprutorna?

-Kontrollerar ni det regelbundet? -Ja, men glukoset härjar vilt.

-Inte direkt... -Vi tror att det är oro.

Det går nog över efter ett par veckor här.

-Har ni medicinsk utbildning? -Jag?

Nej, men jag läser branschtidningarna och man lär sig ett och annat.

Hur många olika mediciner tar in totalt?

-Var ska jag börja...? -En del, alltså?

Den stackars kvinnan har många krämpor.

-Besläktade eller skilda? -Ursäkta?

Kan de härledas till en gemensam orsak eller inte?

Ska jag undersöka er? Ja, ni verkar inte må så bra.

Hon kan nog mer om aktuell medicin, då hon fick behörighet mer nyligen.

Tyst! - Ni övermedicinerar. Ska jag undersöka er?

-Det behövs inte, tack. -Det är er begravning.

Tack för att ni lugnade oss.

Han är bara en snobb! Du är tio gånger bättre än han.

Jag kan komma vissa dagar om det behövs.

Ja, som ni vill, då hörs vi då. Ja. Adjö.

-Hur gick det? -Corbett tar min lista en vecka...

...så jag kan stanna till begravningen eller ta in på hotell.

Nej, du får gärna bo här tills allt har ordnat sig.

Ursäkta... Nej, det blir jättebra.

Nu kan du börja äta lite mindre.

Du ger honom fortfarande näring, så du måste se upp.

Normala regler gäller. Frukt, grönsaker och så vidare.

Du behöver vitamintillskott. Det ordnar jag.

Det är aldrig för tidigt att tackla ovanor man fått under graviditeten.

Amning förbrukar fettdepåer.

Louisa?

Louisa?

Då så, doktorn, våra första officiella patienter är här.

Ska jag släppa in dem?

Praktiken har öppnat!

-Ni är lite onödigt stor. -Ja, men kilona sitter som berget!

Jag vet. Vad säger ni?

Ny antiinflammatorisk medicin, samma hypertonimedicin-

-trappa upp diabetesmedicinen och kanske något som muntrar upp?

Jaha... Tackar!

-Hej, Joe. -Hurdan är hon?

-Förtjusande! Hon gör allt. -Er tur, konstapeln.

Varför är du här, Joe?

Joseph Penhale.

Hejsan.

Jag har en knöl på pungen och det kan vara flera saker.

Men det kan ju vara - "det", och jag borde få det undersökt.

Jag är ledsen, men nu är ni min doktor.

En knöl?

Det är nog inget att oroa sig för.

Det är nog bara en cysta eller ett vattenbråck.

Inget att oroa sig för.

Ska ni inte ta en titt?

Då så... Klä av er.

-Det här har jag aldrig gillat. -Är ni tvungen...att ta på den?

Värst för mig!

Jag ska fundera på det. Tack, doktorn!

Ut!

Doc, Doc! Skynda er!

Akut vårdfall!

-En snabb titt, bara. -Gå till doktorn.

Hon ville inte titta på den.

Är det ett godartat vattenbråck, en cysta eller - ja, ni vet?

-På era testiklar? -Min pung.

-Lite ömt? -Lite.

En ögonblick bara, Nigel.

En cysta, men få den röntgad.

Tack, Doc!

Martin?

Martin!

Kan ni bekräfta adressen, mrs Bollard?

-12 Treemain Road. -Har ni tagit medicinen förut?

-Nej, och varför inte det? -Jag vet inte.

Ni har redan skadat er lever med alkohol. Diclofenac gör det värre.

-Hon skrev ut det för mina vrister. -Hon har fel. - Vad är era till?

-Ni vet att de här inte hjälper! -Jag fick ett andra utlåtande.

Jaså, det säger ni? - Vad är era till? Försök inte!

-Vad är det här? -Ett recept.

-Vad då? -Det handlar om toalettbestyr.

Varsågod.

Har du din inhalator med dig? Var är din inhalator? Å, herregud!

Här... - Var är din inhalator?!

-Var fick han tag på dessa? -Inte här, doktorn.

-Jag har använt den ofta. -Mrs Tishell?

Ambulansen är på väg.

Det är en inhalator han behöver. - Hur många piller har ni tagit?

De är livsfarliga för astmatiker.

Dr Dibbs gav dem till mig.

Då så... Undan!

Försvinner det inte, dubblar ni dosen.

-Mr Trivet. -Ett ögonblick, Gavin.

-God morgon. -Jag måste prata med doktorn.

-Hon är tyvärr upptagen. -Det kvittar. Jag vill träffa henne.

-Får jag fråga varför? -Nej. Jag vill prata med er fru.

Kan ni precisera er, tack.

Hon gav en astmatiker betablockerare!

-Och? -Han kunde ha dött.

Det måste vara ett missförstånd!

Förhasta er inte. Hon är en fantastisk doktor!

Hon är en förfärlig doktor. Släpp!

Dr...Dibbs. Öppna!

Öppna dörren! Öppna, jag måste prata med er!

-Har du sett Martin? -Ja, han gick till läkarpraktiken.

-Med bebisen eller hur? -Nej, Joe Penhale tog honom.

Dr Dibbs, var snäll och öppna!

Ursäkta mig... - Di? Di, det är jag, älskling!

Är du okej, min skatt?

-Dr Dibbs? -Låt mig vara!

För guds skull, kvinna! Ni kollapsar! Jag sa ju det.

Diana...? Diana! Säg nåt till mig, min älskling!

Hämta hennes väska, hennes läkarväska. Hämta den!

Vilken medicin tar ni?

Vilken medicin tar ni just nu?

Fluoxetin, Zolpidem, Metformin och insulin. Nåt mer?

Betablockerare för blodtrycket, statiner för kolesterolet-

-Tetracyklin och Isotron...?

-Isotron...? -Isotretinoin. För acnen?

Just det. Raloxifen för benskörhet.

Och ibland Alprazolam så att stackaren får sova.

-Vi tar bara ditt blodtryck. -Vad har hänt?

-Doc Martin jagade henne. -Ring efter en ambulans.

Joe? Joe!

Vad har hänt?

Hallå? Det är jag igen.

För i jösse namn!

-Vad är det? -Vad tror ni?

-Vad...? -Det är bara bristningar.

-Det är Cushings syndrom. -Vad är det?

Ja, vi har en läkare på plats. Två stycken, varav en patient.

Hon har feldiagnostiserat sig själv.

-Vad är Cushings? -Flera åkommor, men bara en orsak.

För mycket kortison. Livsfarligt. En riktig doktor hade upptäckt det.

När beräknas ni vara här? Det ska jag framföra.

Ingen fara, han har botat dig.

Nej, jag fixade bara blodtrycket. Hon behöver opereras.

-Gavin... -Ingen fara, din Gavin är här.

-Det gick fort! -Avbokade du den till fiskaren?

Då så, raring. Upp med den! Oroa dig inte. Jag följer med!

-Ta det lugnt, Doc. -Oroa sig inte, mr Dibbs!

Synd på en sån trevlig kvinna!

Tack för att du tog hand om barnet, Joe.

Vi borde ta hem honom. Han måste vara hungrig.

Undan! Tackar.

Doktorn? Min arm svullnade och jag har stickningar i handen.

-Kan ni knyta handen? -Inte så bra.

-Är det allvarligt? -Inte än.

Bäst att ni kommer in.

Jag ammar honom medan du är upptagen.

Mr Hubble!

-Hej. -Ruth. Martins faster.

-Jag beklagar sorgen. -Ni är sen.

-Joan hade varit glad, om hon inte... -Hade varit död, ja.

En hel del av er här i dag är sjukligt feta.

Text: Christina Nilsson Sync: BetteKaj