Original subtitles

Jävlar vad äckligt! Kommer han att resa sig upp med ett vrål nu?

-Det händer inte så ofta. -Men det händer?

Det är helt sjukt!

-Ska vi gå vidare? -Jag ska bara se om det händer.

Om du börjar jobba här, får du se det ofta.

Dina värden har försämrats, Olle. De ligger något högre.

Men det ser ändå stabilt ut.

-Hur känner du dig? -Jag ska bli pappa.

-Jag vet, du sa det i går. -Va?

Jag trodde att det var den andra läkaren jag pratade med.

Hej!

"Allting är möjligt" står det på stenen. Vi ska använda den i dag.

Den som håller i stenen får prata till punkt.

-Ingen avbryter. Låter det bra? -Absolut.

-Ska du börja? -Ja...

Vi är alltså nyskilda, och vi har ett barn ihop.

Det tar ett tag. Man måste stöpa om vissa grejer så att det fungerar.

Men i stora drag löper det på.

Jag tycker att det är en massa saker som inte fungerar.

Det tar tid att hitta nya rutiner efter en skilsmässa.

Som du ville ha, ja.

-Stenen... -Ingen av oss ville vara kvar.

Jag älskar inte dig längre. Du är ointresserad av din familj.

Stenen... Jag kan ta den.

-Du håller inte med Anna? -Nej.

-Hur känner du? -Jag sliter som ett djur för Stella.

-Du jobbar mer än nånsin. -När har jag valt bort Stella?

Du somnade på hennes uppspelning.

Du har stenen.

Mitt jobb kräver slit och tid. Det är väl inte kriminellt?

-Jag älskar henne. -Du glömmer bort henne.

Är det därför vi sitter här? Då blir det här billigt.

-Varför skulle jag glömma Stella? -Varför vill hon inte bo hos dig?

Du har fortfarande stenen.

"Jag avgudar dig, du är det bästa som har hänt mig. Mina älsklingsjeans..."

-"Mina älskade älsklingsjeans..." -Fortsätt.

"På morgonen kändes allt mycket bättre."

"Kanske skulle hon bli en i gänget igen tack vare sina jeans."

Och för att hon är en trevlig person-

-som struntar i ytliga saker som kläder och sånt. Slut.

-Det står inte så, pappa! -Nu är det nattdags.

-Har du sett min teckning? -Den där?

-Å, vad fin den är. -Kan vi hänga upp den?

-Eller så skickar vi den till mamma. -Mm.

Försök att sova nu. God natt.

Jag har inte hittat nåt jobb som har "triggat" mig än.

Hej!

-Lotta. -Mats.

-Vad var det där? -Det där är Lotta, och hon är min.

-På allvar? -Nej, jag skojar.

-Annars? -Dagarna bara rusar i väg.

På morgonen är det lämning, sen är det möten, möten, möten.

Jag låtsas ha koll på vad jag gör. Sen är det hämtning, nattning-

-jobb sent på natten och ingen sömn.

-Vad kan du göra, då? -Jag har ingen aning.

Jag måste få kontroll på situationen.

-Det där fixar du, du är bäst. -Hej igen. Den var god.

-Vad är det? -Kul att se att du är i gång igen.

-Men du... -Lägg av!

Hur mycket kan du bidra med?

Ingenting. Men jag får a-kassa nu när jag går runt och visar upp mig.

-Hur går det? -Vad då?

-Bli inte arg. -Jag tar inte vilket jobb som helst.

-Du ska tjäna pengar. -Jag ska vara lycklig.

-Du har väl aldrig varit lycklig? -Nej, tänk på det, Charlotte.

-Nu är pengarna slut. -Slut?

-Slut-slut? -Ja.

-Herregud! -Ja, jag håller med.

Nu får alla dra sitt strå till stacken.

Va...? Men... Var äter du lunch? Vad kostar ditt gymkort?

Det är ju redan betalt.

DÖRRKLOCKAN

Det handlar om att du måste ta ett jobb, Mats.

Tack för att jag får ha den här.

Den är gjord för vår matsal, men Louise ville inte ha den uppe.

Jag beställde den av en ung konstnär. Jag angav bara mått och färger.

Vilken konstnärssjäl!

I dag ska jag HÄRMAR ROBOT göra en tavla på 1,20 x 2 meter.

Han gör i alla fall NÅT. - Charlotte, vad tror du om här?

Då tar vi den här. Han kommer att vara en av de största inom tio år.

Och jag var hans första mecenat. Kom nu, Mats.

Försiktigt!

-Fyrtio tusen. -Fyrtio tusen?

Jag kan måla precis vad du vill för tjugo...tjugofem.

-Ser du vem det är? -Nej.

Det är jag, Mats.

Hej. Jag har bokat en biljett.

Vad säger vi om nån frågar?

Att den var kul, men att slutet känns gammalt.

-Tittade du på filmen? -Ja, lite.

-Jag höll på med helt andra saker. -Jag ska gå på toaletten.

I am a woman in love, and I do anything

-Vad roligt att se dig! -Detsamma.

-Var har du Buster? -Jag tycker om att gå på bio ensam.

Du kan väl följa med och ta en kopp kaffe?

-Har du tid med det? -Ja, jag följer med.

Vad trevligt.

-Hej! Lunch. -Härligt!

-Är inte du sjukskriven? -Jag hatar det redan.

-Ska inte du vila? -Jag kan inte. Hej!

-Hur mår du? -Bra.

Hur mår DU? Och barnet?

Mår du illa? Bra. Ju jävligare du mår, desto gladare barn.

Du har väl inte berättat för nån om barnet?

Vi kan väl vänta lite?

-Hur länge då? -Några veckor till, bara.

-Inte för nån? -Nej.

-Du får råna en bank först. 2 500. -Å jävlar.

-Fin liten bil. -Den kom in i går.

Lite liten för dig, va?

-Vad är det? -Vad är det? Är det nåt som har hänt?

-Vad är det? -Vi ska ha barn.

Det är en liten Olle där nere.

-Vilka fler vet? -Bara de. Och Charlotte och Frida.

Och så ringde jag Annie. Jag pratade in ett meddelande på svararen.

-Jag kan inte vara tyst om det här! -Knäppskalle.

-Nu har jag en upp på dig. -Absolut.

Jag vill att du ska gå till Gösta. Du blir inte friskare.

Tänk om vi får behålla barnet. Du kommer att vara svag när det föds.

Du har examen i...

Jag siktade på bred allmänbildning. Det är 164 poäng.

-Men i övrigt är det rätt? -I grova drag. Som sagt - 164.

Du träffade begravningsbyrån. Hur kändes det?

-Väldigt obehagligt. -Du kan inte tänka dig att...?

Då ska vi se...

Affärsbiträde? En gardinaffär på Kungsholmen.

-Nej, aldrig i livet. -Lagerarbetare? Vänta... Körkortet.

Psykiatrivården. Ingen erfarenhet.

Taxichaufför. Nej... Körkortet.

Finns det ingenting? Jag är akademiker i grunden.

Ska man ha rymdexamen för att jobba på lager?

Här...

Åk dit och prata med dem i alla fall.

Finns det nån fröken här nånstans?

Bakom huset?

Barn och pedagog: Hej då, Mats, vi ses i morgon!

För att vara två som inte har kontakt ses vi ganska ofta.

-Vad vill du den här gången? -Jag måste få tillbaka mitt jobb.

-Har du fått sparken? -Jag är sjukskriven.

-Fy fan. Hur länge ska du vara borta? -Tre år.

-Tre år? -Så lång är väntetiden på en njure.

Jag ber dig bara tänka över det.

-Du kanske inte ens KAN donera. -Jag är hundraprocentigt frisk.

-Och det vet du? -Det vet jag.

Jag beklagar ditt öde, Olle. Jag gör verkligen det.

Och vet du vad? Jag skulle kunna tänka på det.

-Jag skulle faktiskt det. -Jaså?

-En liten detalj, bara. -Vad då?

-Jag vill att du ber om ursäkt. -För vad då?

-Spela inte dum nu. -Vad fan snackar du om?

Tjugo år, Olle.

Av total tystnad, till och med isolation.

Utan att du svarar på mina brev eller samtal.

-Så behandlar man inte sin far. -Vad fan snackar du för jävla skit?

Det är du som ska be om ursäkt.

Miljoner människor har gjort likadant som jag.

Det här är barnsligt, ovärdigt. Två vuxna män!

Här, ta min hand. Ett litet "förlåt".

-Va? Menar du allvar? -Ja.

-Vad sa han? -Äh, inget speciellt.

-Han måste väl ha gett en anledning? -Egoism, självgodhet, rädsla...

-Vad är det? -Det känns helt absurt.

Han är ju sån.

-Det är David. -Jenny: Det är jag.

Du tog väl inte illa upp sist?

Vi kan väl ses och göra nåt?

Gå stavgång. Eller gå på krogen om du hellre vill det. I morgon?

-Jag har middag då. -I övermorgon?

Jag har en kund. Hej.

Kan jag hjälpa dig med nåt?

Nej, jag har bara hört så mycket om den här affären.

-Bara bra saker, hoppas jag? -Ja. Vad kostar den?

-2 500. Jag har redan en spekulant. -3 000. - Buster.

4 000. Tänk på saken.

-Jenny: Är du upptagen? -Nej, men jag höll på med en affär.

-Vad ska jag göra med Thorsson? -Han måste ta sig i kragen.

-Hej. -Hej.

-Vad vill du? -Jag ska på ett möte i närheten.

-Har du tid en liten stund? -Javisst.

Vad stort du har fått!

-Tack för teckningen. -Den kom fram? Bra.

Jag har tänkt lite grann... Jag var kanske lite hård hos terapeuten.

Det är ingen fara. Ordet är fritt.

Jag tycker fortfarande att du prioriterar fel ganska ofta.

Men du kanske klarar av allt det här OCH ett liv tillsammans med Stella-

-nu när du inte behöver tänka på mig.

-Jag anar en baktanke. -Nej.

Jag tänker bara att...vi ska vara vänner.

Vi har ju trots allt barn ihop.

Jo... Du är så klok.

-Ja. Vänner? -Vänner.

-Oj, förlåt. -Det är ingen fara. - En kollega.

Anna, exfru. Moder till alla barn...barnet.

Anna. - Lotta.

-Jag tänkte... Vi kan ta det senare. -Okej.

Trevligt att träffas.

-Kollega. -Nähä?

Hej då.

Hej.

-Var det nånting du ville? -Vill du göra nåt på lunchen?

-Som vad då? -Typ äta.

Fast du kanske redan har en lunchdejt?

Nej, aldrig!

-När vill du...? -Typ nu.

-Ska jag...? -Jag kan ta den själv.

-Ska vi... -Va?

-...kolla vidare? -Ja.

Snygg. Snygg. Snygg.

-Snygg. -Tycker du?

Ja...eller halvsnygg.

Kolla den här. Skulle inte den vara fin på ditt rum?

Då kan du sitta där som värsta James Bond-skurken.

Jag vet inte...

-Man ser inte länderna tydligt. -Skämtar du?

Man ska inte kolla gränsdragningar. Det är stil och klass, liksom.

Den här jordgloben är du hela vägen. Sober, stilig, snygg.

-Va? Tycker du det? -Ja.

-Köp den. -Ja...

1 635. Tackar.

-Hinner vi med en snabblunch? -Inget flott, det blev en dyr dejt.

-Dejt? -Ja, eller...

Jag skojar bara. En korv hinner vi med.

Tack så mycket. Hej då.

-Vad gör du? -Kolla här.

-Det ser jättespännande ut, farsan. -Vad elaka ni är!

-Det är inte jag som är otrogen. -Äter du med oss?

Hallå?

Mats?

Är det här du ligger?

-Hur är det? -Helt jävla värdelöst.

-Helt jävla värdelöst? -Helt jävla värdelöst.

Det luktar fortfarande bävernylon!

Lova att inte bli arg nu.

Du har ofta fokus på vad du INTE vill.

Vi gör tvärtom och struntar i alla yrken som du tycker illa om.

Vad har du alltid drömt om att göra?

Mats, lägg av nu! Inget snusk, allvar. Vad vill du?

Du får inte skratta nu.

Jag ser mig själv på Bokmässan i en monter. Jag signerar böcker.

-Nåt mer? -En lång kö som ringlar sig fram.

-Nåt mer yrke, menar jag. -Jaha. Nej, det är det enda.

-Då är det det du ska göra. -Tror du att jag klarar det?

-Vi är ju helt panka. -Vi är gifta. Dina problem är mina.

Jag käkar lunchlåda och du skriver böcker. Dessutom...

Vad då?

-Vad? -Mannen i fiskemundering...

-Är det säkert att du inte vill låna? -Jag klarar mig bra med gympaskor.

-Ja, ja. Du kommer att bli blöt. -Äh!

-Så. -Det här ska bli mysigt!

-Är du fiskeintresserad? -Det har jag alltid varit.

Vi fiskade alltid med drag på släp.

Trolling? Det är förbjudet.

-Inte i den sjön. -Jo, överallt.

-Fast inte på den tiden. -Jo, alltid.

-Men vi fick aldrig nåt. -Ingenting?

-Nej, ingenting. Det var tur. -Ja, det var tur.

Naturen... Man är här alldeles för lite.

Man laddar verkligen batterierna.

-Har du nåt? -Ingen risk, de är rädda för ljud.

Claes, jag har en idé VISKAR på en bok.

Jag vet inte hur jag ska...

Jag behöver dra in pengar, men man får inte betalt när man skriver.

-Berätta om idén. -Här?

-Ja. -Okej, okej.

Var ska jag börja? Okej, så här...

En polis har tappat synen under ett utredningsarbete...

...och får skrivbordstjänst.

Men på grund av sin nedsatta syn utvecklar han de andra sinnena.

Han blir oerhört perceptiv och känner genast när nån darrar på rösten.

I stället för att bli en kontorsråtta som arkiverar olösta fall-

-så tar han sig an dem och löser dem. Typ så.

Blind kommissarie löser omöjliga fall?

Ja. Oj! Nej!

"Voila!" Gädda! Fångad och lagad av kocken själv.

-Fångade du båda två? -Min svärfar fångade den lilla.

Det är sant! Jag räddade hela fisketuren med mitt bauta-napp.

Stella, du tror väl på mig? - Där ser ni. Ärlig människa.

Efter alla dessa år handlar det om ett löjligt litet "förlåt".

-Sa du det? -Förlåt till Gösta? Nej, nej.

-Jag fattar inte hur du tänker. -Allt släcktes ner, jag blev 17 igen.

-Jag blev lika förbannad nu som då. -Men du får en njure mot "förlåt"?

Ring honom, då.

Jag menar det aldrig när jag säger "förlåt".

Ett samtal - billigare kilopris på njure hittar du inte.

Han visste att mamma var sjuk. Ändå stack han.

-Var det verkligen så? -Men är det helt oförlåtligt?

Jag vill inte ge honom det.

Nu tycker jag att vi skålar för Claes-

-som betalar Mats för att skriva en bok och är en rackare på gäddfiske.

-Claes... Det är helt sjukt. -Jag var med om det allra sjukaste.

Jennys man var här. Han kom hit och bara spände ögonen i mig.

Han kom fram till mig och sa att han hade hört mycket om affären.

Sen gick han.

-Det låter inte superotäckt. -Vet han nåt om dig och Jenny?

-Var han här och "markerade"? -Ja, han ser helt livsfarlig ut.

Oj. Det låter som duell.

I gryningen. Men jag ställer upp för dig.

Jag hade gärna ställt upp, men jag måste skriva boken först.

-Hur är det med förläggaren? -Bra. Finfint. - Eller hur, Stella?

-Ja, men du jobbar väldigt mycket. -Det blir bättre.

Det är väl bra även på "jobb-jobbet"?

Ni vet..."jobb-jobbet".

Vad är ett "jobb-jobb"?

-Det mest intressanta på jobbet. -Hallå...!

Okej. Förlåt. - Hörde du? Där sa jag det.

Så det finns ett "jobb-jobb"?

-Va? -Jag vet inte.

Kanske. Nej, jag vet inte.

Jag bara jobbar. - Eller hur, Stella?

-Det ska bli väldigt roligt att se. -Det är inte mycket att visa.

-Finns det inget du kan berätta? -Nja...

Nej, jag ska inte förstöra nåt. Gör det du är bra på.

Här är ett kontraktsförslag. Ersättning, rättigheter, leverans.

Jag utgår från tio sidor om dan som Jan Guillou.

Skriv på det, så sätter jag in pengarna direkt.

-Tio sidor om dan? -Hinner du mer, är det bara bra.

-Jag har bara en liten önskan. -Jaha?

Jag vill att kommissarien heter Claes.

-Jag är dålig. -Det kommer att gå jättebra.

Dra det för mig. Jag är klassen, så övar du på mig.

-Det är inte det. -Vad är det, då?

-Jag är dålig. -Nej, nu jäklar...

Du ska få mina bästa tips om hur man håller föredrag.

Det är ett knep som ingen vet om. Du kommer att framstå som ett geni.

Ett: När du kommer fram till katedern och ska prata inför klassen-

-så räknar du tyst för dig själv till fem.

Två: Tala långsammare än du tror. Tre...

-Jag visste inte att du hade besök. -Det är ingen fara.

Jag är som en magnet när du har andra kvinnor i närheten.

-Vad var det? -Jag undrade bara om vi skulle...

-Äh, du är ju med... -Skulle vad då?

Om vi skulle göra nåt ihop. Inget stort.

-Kanske käka lite efter jobbet. -I kväll?

Det fixar jag. Det fixar vi...jag.

-Vi ses i kväll, då. -Mm.

Japp. Jag ska bara...

-Var det Lotta? -Ja. Det här kommer att gå jättebra.

Glöm inte din "mind map".

Vi lägger ner den i min väska, så glömmer vi den inte.

-Här är den. -Bra.

Gösta?

Hej.

Hej.

Du förstår nog inte hur mycket Olle behöver dig.

Jag förstår hur mycket han behöver min njure.

Du förstår inte hur mycket JAG behöver dig.

Kicki bara svepte in i mitt liv. Allt klickade.

Jag vet att det låter som klyschor, men så var det.

Jag insåg hur det skulle kännas att vara tillsammans med någon.

-Förstår du vad jag pratar om? -Ja.

-Tog du inget ansvar för din familj? -Jo, verkligen.

Jag träffade Kicki i smyg ett halvår.

Sen kunde jag inte ha det på det sättet.

Jag var tvungen att leva med Kicki.

De pratade om otrohet, att jag hade förstört allas liv-

-och att jag gjorde så att Olles mamma blev sjuk. Tvärtom!

Jag hade träffat kvinnan i mitt liv. Jag hade mött mitt livs kärlek.

Hon var helt rätt. Problemet var att jag redan hade fru och barn.

Sen levde vi tillsammans till för två år sen.

-Vad hände då? -Kicki dog i bröstcancer.

Vi var som gjorda för varann.

Det kan inte vara helt fel att gå på den känslan. Det kan inte vara fel.

Vem är det, mamma?

Där har du en sorglig historia.

Där bor Margareta och där bor läkaren. Honom minns du väl?

Och hans fru Barbro.

Margareta och läkaren har haft ett förhållande i åtta år.

Alla vet att läkaren aldrig kommer att skilja sig.

Det är bara Margareta som hoppas år efter år.

Men han kommer aldrig att skilja sig.

Hallå?

-Tjena. David? Var så god. -Tack.

Ska vi göra ett nytt försök?

Förlåt... Jag tycker att det här är fantastiskt ordnat-

-men det känns förnedrande att smyga med att vi är ihop.

Jag vill kunna vara med dig utan att oroa mig för om Buster vet.

Jag vill kunna kyssa dig utanför en bio, inte hålla på att smyga.

-Se dig omkring. -Jag vill att du väljer.

Jag vill att du väljer NU.

Nä...

DÖRRKLOCKAN

Öppnar du?

-Kan inte du öppna dörren? -Sten, sax och påse?

Vi har besök.

Så du är ordförande i fäktningsklubben?

Det låter flottare än vad det är. Jag skriver fakturor och städar lokalen.

Så ni har snackat lite vid sidan om?

-Umgåtts på tu man hand? -Monika frågade om Kicki.

-Jag bjöd Gösta så att ni kan prata. -Om vad då?

Du ska lyssna på Göstas version.

Kicki-var-min-stora-kärlek- versionen? Jag kan den.

-Ligger det inte nåt i den? -Kanske det. Spelar det nån roll?

-Det är klart. Varför säger du så? -Därför att alla har sin version.

Gösta anser säkert inte att han svek mamma-

-i ett läge när man inte sviker nån. Men han ser det på ett annat sätt.

Han kanske våndades, eller...

Men i min version svek han en människa som stod mig jävligt nära!

I ett läge när man inte sviker en annan människa!

Och nu ska vi låtsas som om vi är vänner.

Snart ska kanske Olle säga förlåt.

-Jag ber att få rekommendera mig. -Gå du, det brukar du göra.

Tänk vad sjukdom kan göra med människor. Det är tragiskt.

-Adjö. -Hej hej.

-Du är en idiot. -Kanske det.

-Jag sviker inte när det gäller. -Är du säker på det?

Du sviker mig just nu, och barnet.

DÖRRKLOCKAN

Vem har du bjudit nu, då?

Ingen.

Den kom med ett bud.

"Till Knodden från farbror David, farbror Mats och farbror Pontus."

Ska ni ha barn?

Vad uppklädd du är för ett jobbmöte.

Hellre uppklädd än avklädd..."nerklädd".

Snällt av dig att ta henne en dag tidigare.

-Jag vet hur viktigt jobbet är. -"I owe you one."

Hej då. Vi ses nästa vecka.

Nu ska jag berätta sagan om Claes, den gamla flintskalliga polisen.

Vet ni vad det var med Claes? Han var dum i huvudet.

Han var otroligt korkad, han var helt "koko".

"Hej, jag heter Claes och är helt dum i huvudet."

"Jag heter Claes och är dum i huvudet."

Han var så "koko i bollen" att han inte ens kunde knyta skorna själv.

Jag kan knyta skorna!

Ni är mycket smartare än Claes, tio tusen gånger smartare - minst!

Jaa!

Textning: Anders Kaage Svensk Medietext för SVT