Original subtitles

-Kommer du? -Gå du. Jag kommer.

MOBILSIGNAL

Din pappa ringde. Det var en trevlig gubbe.

-Har du pratat med Gösta? -Det kunde ha varit från sjukhuset.

-Vad sa han? -Han bad dig ringa.

Du sa väl inget om mig? Jag ringer honom sen.

-Varför inte nu? -Jag har lektion.

"Pappa, jag är sjuk och behöver en av dina njurar."

-Han kommer inte att ställa upp. -Ring honom, han vill det.

VÄCKARKLOCKA

-Hej! Sovit gott? -Var sov du?

-Jag sov på...soffan. -Kan jag få serierna?

Var så god. Jag ska göra frukost.

-God morgon, älskling. -Pappa sov på soffan.

-"We have to tell her." -"I know that."

-"I want it to be the right time." -"There is no right time."

"I want to be more finished with the apartment."

-Sluta prata engelska! -Okej.

Okej betyder "okej" på båda språken.

Hör ni! Hör ni...

-Ser ni vad det här är? -En väldigt liten herrsko.

Hundbajs. Det är tionde gången i år som jag trampar i hundbajs i Humlan.

Vårt Östermalm förklarar krig mot otyget.

Redaktionen blir sambandscentral och du, Mats, blir stormtrupperna.

Tala med folk. Gör ett "knäck" av det. Det är massmedia till för.

-Göra "knäck" av hundbajs? -Skapa opinion. - Håller ni inte med?

-Det är dags att göra nåt åt det. -Många är skitförbannade.

Folk är förbannade, Mats! Fånga det.

-Du Anki... -Glöm det, du får ta Humlan.

Dessutom vill jag hålla öppet för fredagskrönikan.

Hundbajs i Humlan? Är det Ankeborgs-nytt?

De kommer att skicka sina svarta påsar hit i stället.

-Varför tog du inte mitt parti? -Du är vår fackla i mörkret, Mats.

-Otto... Skriv klart först. -Jag kan lyssna medan jag skriver.

De här hundarna... Kan inte nån annan ta det?

Jag har så mycket annat som vill ut...

-Vill du skriva fredagskrönikan? -Ja, om den är ledig så...

Jag kan inte skriva om bajs. Inte hundarnas.

Har du nån på krönikan? Jag kan göra det tio gånger bättre.

Vem är det? Jag kan nog göra det lika bra. Eller nästan lika bra.

Okej, jag pausar här så får jag se vad du har.

Ja...det var ju din sko.

Krönikan blir en blandning av Hunter S Thompson, "Spanarna" och Anrell.

-Du avskyr ju Anrell. -Man ska inte förakta det folkliga.

En lätt populistisk ton, några nya iakttagelser och en skarp konklusion.

-Vad ska du skriva om, då? -Jag har inte bestämt det än.

-Skulle jag använt rosa? -"Är det för lite rosa i våra liv?"

Kanske inte just det, men idéerna finns runt omkring oss.

Jag kanske ger ut den i bokform sen.

Fan, jag börjar bli hungrig.

Jag drar mig för att berätta för Stella. Hon blir förtvivlad.

Det vet du inte. Hon måste ha känt av att ni har haft det knaggligt.

Hon kanske tycker att ni ska flytta isär.

Inte grämde man sig så här när man gjorde slut förr i tiden.

Man skickade nån annan. Eller skickade sms.

-Har du skickat sms? -Nej...ja, en gång.

Jag ska alltså säga till min dotter: "Mamma och pappa älskar inte varann."

"Och du har inget hem, utan två halva hem."

-Barn överlever det. -Så här känns det:

Som att ha en nyfödd kattunge och kasta sten...

Kastar du på kattungen?

Om Anna och jag skiljer oss, vet jag inte om Stella vill bo med mig.

Jag är livrädd för det.

Tack.

-Sover hon? -Mm.

Bra. Jag tänkte börja lite...

-Hur gör vi med vårdnaden? -Den delar vi på.

-Vi är hennes föräldrar båda två. -Femtio-femtio?

Halva tiden hos dig och halva hos mig. En vecka i taget?

-Menar du tidsuppdelningen? -Ja.

Det är nåt helt annat än vårdnaden.

Vårdnaden är vårt juridiska åtagande gentemot Stella.

Då är det tiden jag vill prata om. Jag tycker femtio-femtio.

-Vi ska se till Stellas bästa. -Vad menar du?

Att vi ska se till Stellas bästa. Vi ska lyssna på henne också.

-Ska hon bestämma? -Nej, men hon ska få säga sitt.

-Vår dotter är ganska klok. -Är det inte ett väl stort beslut?

Det här är inget problem.

Jag går och lägger mig. Slå igen dörren när du går.

-Men älskling, är du vaken? -Jag hade en mardröm.

-Är mamma i sovrummet? -Ja.

Det är bra, lägg dig hos mamma.

-Är du vaken? -Jag hade en mardröm.

Hoppa in och lägg dig under täcket.

Är jag sen? Jag åker till Kina om några dar.

Fram till dess är nästan varenda minut schemalagd.

-Vad ska vi göra här? -Hålla oss i trim.

Jag är inte helt sopig, jag har en livsfarlig backhand.

-Vad...? Stavgång? -Jag måste i alla fall köra.

Det är enda chansen för oss att ses. Sen är jag bortrest.

-Klar? -Ja.

Vad ska du göra i Kina? Är det semester?

-Vi köper in oss i en fabrik där. -Leksaker, eller? "Made in China."

Företaget utvecklar tekniken som ska rena Kinas kolkraftverk.

Om tio år är det min bästa affär.

-Hur går det? Ska vi gå vanligt? -Nej, det går fint.

-Coola stavar... -Ha-ha!

-Tungt? -Ingen fara. Jag är vältränad.

-Vad har du för planer för i dag? -Jag ska köpa en present.

-Till vem? -Mamma fyller år.

-Då följer jag med. -Följer med? Alltså, jag har inte...

-Och köper present, menar jag. -Jaha...

-Den här, då? -Snygg.

Nämen... Den här.

Björn Skifs? Skämtar du?

Jag tänkte mig nåt som Simon & Garfunkel.

Sånt har hon redan. Ta nåt som hon inte vet att hon saknar.

-När är hon född? -1953.

"Härligt, härligt, men farligt, farligt" finns med.

Härligt, härligt, men farligt, farligt

Ganska vanligt, men oförsvarligt

Ja, den är lite "catchy".

-Jag skulle bli skitglad för den. -Skulle du?

-Björn Skifs, alltså... -Okej, jag erkänner.

Det finns inget som jag inte har gjort till den låten.

Vad är det? Du räknar ut hur långt det är mellan din mamma och mig.

Vi tar den här. Det blir skitbra.

Jag får inte ur mig en enda vettig mening.

Allt jag vill skriva om har genier gjort bättre.

Vilket jävla misstag det här var!

Jag sitter i ett plan som får slut på bensinen, joysticken går av...

Mats...läs för mig.

Då måste du vara ärlig. Inte genomärlig, utan stöttande...

Läs nu.

"Varför längtar jag inte efter våren?"

"Mörkret som omger oss är inte livet till gagn."

"Ändå är det som om jag trivs i det."

"Är det fel på mig, eller är det fel på våren?"

-Vadå? Ut med det. -Jag märker inget av dig i det.

-Tack så otroligt mycket för stödet. -Fortsätt bara att skriva på...

Om vad? Det är det som är problemet.

Jag skiter väl i våren. Jag hatar alla jävla årstider.

Om du har tålamod, så kommer det. Andas in nu.

Okej, tack.

-Hej. -Hallå.

Hej, älskling. Jag visste inte att du var här.

Kan du vänta lite så äter vi lunch?

Hur går det med krönikan, min duktiga, duktiga man?

Jag har skrutit om dig här. Är du stressad över att det ska bli bra?

-Bara över en pytteliten detalj. -Nämligen?

Bra att du är kvar, Charlotte. Vi behöver en snabb budget-dragning.

Du kan käka nåt senare. - Hej, Mats.

Jag vet vad jag hade skrivit min krönika om - chefer.

Jag älskar dig.

Har du prövat stavgång? Jag har sån jävla träningsvärk.

Jag har massor av mat. Ta en tallrik, så delar vi.

-Nej tack, jag har mitt här. -Är det din lunch?

Ja...den smakar lite stek-os. Billigt och gott.

-Allvarligt talat, hur mår du? -Bra.

-Fattar du inte att jag blir orolig? -Varför det?

För att medicinerna smakar stek-os och du vägrar ringa din pappa.

Varför ringer du honom inte? Hur svårt kan det vara?!

Samma skit i det här brevet också. Han skriver om sig.

Han hoppas att jag ska ta kontakt. Han tigger inte ens om det.

Han ber artigt att "hans vuxna son ska hitta tid att skriva tillbaka".

Han måste hata mig. Tänk att efter alla dessa brev inte få nåt tillbaka.

Och då ska jag be honom om en njure.

Är det inte föräldrars jobb att ställa upp?

"Dealen" från födseln gäller livet ut.

Även om du har brutit kontakten, så måste han stötta dig när det gäller.

Det är väl det som är att vara förälder - att ställa upp?

Hej.

Så här är det: Jag har full kontroll över mitt liv och mitt arbete.

-Men dig vet jag inte var jag har. -Jag är ju här och säljer prylar.

Nej, du har stängt en stund till.

-Du vet den där skivan... -Som du har gjort allt till?

Jag var sexton när den kom.

Du var inte ens född. Du ska få en sak av mig.

Du sa att ditt bröllopstal var som en kontaktannons. Du förtjänar ett svar.

-Vare sig du vill eller inte. -Har det hänt nåt?

Jag vill att du bestämmer dig för om åldersskillnaden är ett problem.

Läs det här innan du bestämmer dig. Jag vill bara ha en ärlig chans.

Hallå? Mamma?

-Hej. Grattis! -Tack.

Blommor har du med dig. Och present.

Och här åker den...krasch! Oj, nu åkte den ut igen.

Är du färdig? Kom.

-När kommer du hem med barnbarn? -Tre räcker väl?

Låt grabben vara. Han är fikus. - Jag har inget emot det.

-Jag är inte det. -Då är du osexuell.

-Asexuell, älskling. -Ja ja, nåt är det.

Med Davids yttre beskickning borde man inte leva ensam.

Det är "anaturellt". Men vad det än är så har jag inget emot det.

MUSIK: HÄRLIGT, HÄRLIGT, MEN FARLIGT, FARLIGT

Herregud, vad länge sen. - Visst, Janne?

Härligt, härligt, men farligt, farligt

Ganska vanligt, men oförsvarligt

Aj! Mitt knä.

Aj, aj, aj...

-Hur gick det, mamma? -Mitt knä...

Vilken otur.

-Är den här din eller min? -Jag vet inte. Få se...

Du kan inte bläddra i alla. Du får den.

Ska vi inte vänta med att berätta för henne tills vi är klara med flytten?

Nej, vi kom överens om i dag. Det finns inga bra dagar för sånt här.

-Jag tycker också att det är otäckt. -Du får ju som du vill.

Jag är bara en ofrivillig passagerare på det här helveteståget. Stella med.

Det är väl ännu grymmare att inte berätta för henne?

Jag försöker föreställa mig hur hon ska reagera, men det är helt svart.

Jag kan inte förutse vad som händer.

De här ska in i hennes rum.

MOBILSIGNAL (LICK IT UP)

-Pontus. -Vad gör du?

Jag har träffat moder-ådran av goda idéer.

Jag tar ut fingret ur dammsprickan och upptäcker att det är guld-

-fast rinnande, som olja.

Säg att jag inte är en dålig pappa.

Nämen...du är ju den bästa pappa jag nånsin har träffat.

Jag är så jävla rädd. Jag är livrädd för hur hon ska reagera.

Ta det lugnt nu. Ta det så lugnt som bara du kan.

-Säg att jag är bäst. -Du är bäst.

Ska vi...?

Frida!

-Hjälp till. -Och få foglossning - nej tack.

-Du är väl inte gravid? -Som chef får du inte fråga det.

Helvete!

Hej!

Gå i förväg, så kommer jag.

-Hur är det? -Bra. Hur är det själv?

Så du har skaffat hund? Vill du ha hjälp?

-Vad kul att det flyter på. -Ja.

Eller så sjunker det bara långsamt.

Men...ha det så bra. Ta hand om dig. Hej då.

David?

Jag skulle gå och ta en kaffe, men om du har tid och lust så...

-Nu? -Ja. Om du vill.

Javisst. Kom in.

-Två latte. -Tack.

-Varför har hon aldrig tyckt om mig? -Hon tycker inte om nån.

Har du nån ny? Förlåt, det har jag inte med att göra.

-Nej, jag har så mycket med affären. -Det löser sig säkert för dig.

-Och du? -Ja...

Jag hade ett övergångsförhållande.

Men till slut kände jag mig så elak.

Jag jämförde honom med det som var tidigare, så det höll inte.

-Det var dömt att misslyckas. -Tråkigt.

Och så var han gynekolog.

Han var det.

Jag ser inte problemet med att investera i Kina.

Det vidmakthåller ett odemokratiskt system.

Så utan investeringar upphör det odemokratiska systemet?

Hej, David. Hoppas att jag inte är för påflugen.

Jag vill berätta lite om vem jag är.

Jag kan salta pastavatten, och smiter inte från gårds-städning.

Under älgjakten hejar jag på älgarna.

Jag har böckerna i bokstavsordning, men inte cd-skivorna.

Ibland saknar jag min mamma. Jag är lite flygrädd-

-något jag avslöjar för första och sista gången.

Jag tycker också om skogspromenader och ett gott glas vin.

Kram, Jenny.

Det blir kalasbra. Stella får sovrummet.

Varför tog du inte bud med bärhjälp?

-Är det mycket? -Bord, stolar, nån hylla, säng...

-Jag känner av knät. -Så otippat...

Lätt för dig att säga som har "fel på njurarna".

-Här var det bärhjälp... -Hugg i nu.

Då kan ni börja. Vem är Pontus?

-Nystart? Jag har varit där själv. -Jaha...

Det är tufft i början, men sen brukar det bli bättre.

En signatur där.

Tack. Fraktsedeln och kvittot är allt du behöver-

-om du behöver byta nåt eller om jag har glömt nåt.

Tina heter jag. Du får mitt mobilnummer för säkerhets skull.

Om det skulle vara nåt, vad som helst, så ring.

MOBILSIGNAL

Tveka inte att ringa.

-"Tveka inte." -Du är väldigt fokuserad.

-Hon stötte ju på dig. -Jag fick numret om nåt är fel.

-Hon gav dig sitt nummer. -Nu bär vi.

Hon råraggade ju på dig.

-Kolla, värsta hantverkarblåsan. -Manligt...

Kantareller? Det är inte flugskivling som gör att vi hamnar på akuten?

Sluta noja. Jag har plockat dem själv. Stoppa inte in dem i näsan.

-Har du varit på skogspromenad? -När David går till skogs...

Enligt receptet ska man ha kantareller.

-Jenny... -Jag köper champinjoner nästa gång.

-Har hon gjort slut? -Har du...doppat tomten?

-Matat hästen? -Kramat katten?

-Vi har inte gjort nåt. -Ändå lommar du ut till skogs?

-När gjorde du det senast? -Två år sen.

Minns ni resan till London när David blev lite berörd av flygvärdinnan.

Hon har gett mig ett brev.

Äktenskapsförord. Skriv inte på, hon tar dina kavajer.

Jag kan åtminstone skriva. - Vet ni att Mats inte kan skriva?

Ursäkta, men jag skriver som en gud. Jag kan revolutionera krönike-genren.

Går det bra nu? Läs nåt för oss.

Nej, mina idéer är som ett fjäderdun.

Om det kommer en vindpust i fel riktning, så är de borta.

-Vadå? -Jämför du idén med en fjäder...dun?

ETT fjäderdun. Det är neutrum.

-Låter som ETT toppkrönika. -Är du en eller ett pucko?

Okej, okej, ni får läsa snart - i tryck.

Tack för att ni hjälpte mig i dag, det var verkligen sjyst.

Annars hade Stella och jag fått sova på en bäddmadrass bland kartonger.

-Hur tar Stella det? -Bra, eller...

Jag kanske läser in för mycket i det, men det känns som om hon sluter sig.

Hon bara accepterar att mamma och pappa är skilda.

-Det kanske är bra? -Hon verkar klara det jättebra.

Jag tycker att hon ställer upp på det här alldeles för lätt.

Jag vill att hon ska reagera. Bli arg, gråta och skrika så att...

-Så att...? -Så Anna vet vad hon gjort mot henne.

Och mot hennes pappa?

Apropå pappor, har du...?

Nej, inte den pappan. Inte i kväll.

-Varför inte? -Jag har inte ringt honom.

-Jag kan bara inte göra det. -Inga problem, då ringer vi nu.

Pontus, mobilen. Du har fria samtal.

Jag har aldrig haft fria samtal.

Tre år i donationskö när du har honom är bara jävligt dumt.

-Vi övar. Vad heter han? -Gösta.

-Ring mig, så är jag han. -Nej...

-Dagis-beteende... -Det är en terapeutisk övning.

Har du ingen jävla gräns alls?!

Lägg ner. Vad fan...

Lyssna på det här.

Jenny har bestämt sig för att inte se åldersskillnaden som nåt problem.

Det är väl bra?

Vi pratar om en kvinna som övningskörde i vänstertrafik.

Och nu kör hon Ferrari.

Skriv in i äktenskapsförordet att du får bilen.

Du sticker alltid när det börjar bli allvar. Alltid är det nåt som är fel.

Anja kom förbi affären häromdagen.

Hon som samlade på glasdelfiner?

-När gjorde du slut med henne? -För ett halvår sen.

-Och? -Hon lämnade sitt nummer bara.

-Ringde du? -Vill du öva? Jag kan vara Anja...

Varför blir det alltid så här? Nu börjar jag tänka på Anja.

Vad var det för fel på henne? Vi hade väl det bra?

-Det var väl glasdelfinerna. -Ingen är ju felfri.

Jag gillade Anja - så när som på glasdelfinerna...

-Det är nåt med Jenny. Hon är... -Rik.

-Snygg. -Smart.

Och rolig. Jag vet inte vad jag ska göra.

Tänk så här, David:

När du vaknar på morgonen och din hjärna är ren-

-låter du bara impulserna komma.

Den du tänker på vill du vara med.

-Är det så enkelt? -Lita på mig - så enkelt är det inte.

-Skål för de få gånger man blir kär. -Skål!

Kom ihåg det nu - den första du tänker på när du vaknar.

VÄCKARKLOCKAN RINGER

Hej, jag söker Jenny.

Tyvärr, ingen under vice vd kommer i närheten av henne just nu.

Kan du ge henne den här?

-Ska jag hälsa henne nåt? -Nej, hon kommer att förstå.

Ursäkta, vet du var seminariesal "Klein" är?

-Gösta! -Olle?

Ser man på... Den förlorade sonen.

-Imponerande. Stör jag? -Nej, inte alls.

Jo, jag tänkte fråga...

Du har ju inte varit hemma hos Monika och mig. Har du lust att äta middag?

Hemskt gärna. Träffa Monika, väldigt spännande.

-Bits hon? -Nej.

Nej, det gör hon inte.

Men...kanske redan i kväll?

Jag tackar ja utan att ens konsultera almanackan.

-Vilken tid? -Klockan åtta.

Passar utmärkt. Jag har adressen.

-Då säger vi så. Hej. -Hej så länge.

-Har du skickat den? -I går kväll. Det känns "meget godt".

Min duktige, duktige man. Vi är ett bra team.

-Hur tänker du nu? -Vem kläckte idén?

-Här handlar det om genomförandet. -Ursäkta?

Det känns som min grej. Små korta, kärnfulla iakttagelser.

Tänk om det här är min grej.

-Ska vi gå tillsammans? -Ja, jag ska ta emot applåderna.

-Är du nöjd själv? -Kanske lite. Självklart är jag nöjd.

"Eller när chefer delegerar arbete."

"Tänk efter en sekund, om din chef tillåter det, vad chefer delegerar."

"Utvecklande arbete? Ansvar? Icke."

"Allt meningsfullt behåller chefen eftersom han har högre lön."

"Han delegerar monotona uppgifter som han är för lat för att göra."

"Skit rinner neråt. Är du inte chef, får du snällt gapa och svälja."

Gapa och svälja. Det är bra.

Vet du vad jag gjorde när jag hade läst texten?

Jag bad min fru hålla om mig och så grät jag.

Jag visste inte att du tyckte så illa om mig.

Det handlar om chefer, inte om dig.

Lustigt, det sa min fru också. "Otto, det där handlar inte om dig."

Hon har rätt. Hälsa henne det.

Det handlar om krönikören. Om dig.

Om din låga självkänsla, din bitterhet-

-och ditt meningslösa liv.

RINGER PÅ

Hej.

Hej! - Jag gick lite tidigare från jobbet.

-Är ni inte klara? -Jo.

-Du verkar ha mycket grejer. -Vi har gympa i morgon.

Vad bra...

Hej då, älskling.

-Får jag ringa dig? -Du får ringa hur mycket du vill.

Hej på dig.

Det är här i närheten. Nära pizzerian.

Spännande, va? Det är fint här. Eller hur?

Här är det.

Gå in, du.

-Snyggt skrivbord. -Jag tyckte att det passade här.

-Jag målade vitt, men vi kan måla om. -Jag vill ha vitt, det är snyggt.

-Pizzorna! -Just det.

DÖRRKLOCKAN RINGER

Kommer du?

Hej. Kom in.

-Hej. Välkommen. -Jag lät papperet sitta på.

-Det blir bra. Kul att träffas. -Jag säger detsamma.

Kom in. Jag kan ta rocken.

-Behåll skorna på, här är så skitigt. -Då blir det en spännande middag.

Du anar inte vad vi har det smutsigt i köket.

Jag måste säga att ni har det väldigt fint.

Olle har gjort det mesta. Han har slagit ut väggen och renoverat köket.

Jaså, minsann. - Kan du sånt? Nu blev jag verkligen imponerad.

Apropå imponerad så var det här utomordentligt gott.

Utsökt, skulle en del säga. Tack för det.

Men jag skulle också vilja passa på...

...att tacka dig, Olle, för att du bjöd hit mig.

För ett par veckor sen kunde jag inte tänka mig att det skulle hända.

Det värmer så...att bara få umgås.

Tänk att jag skulle få umgås med dig och din Monika.

Ingenting kunde göra mig gladare, Olle.

-Skål för det. -Skål!

-Om ni ursäktar... -Ut i hallen och sen till höger.

Till höger?

-Känns det bättre än du trodde? -Jo, jo.

Jag tycker om honom. Han är snäll.

Du måste säga det. Allt kommer att gå bra.

Gick det bra? Du Gösta, det är en sak som vi måste prata om.

Det är så att jag är sjuk. Ganska svårt sjuk.

Jag har fått nåt som heter SLE. Känner du till det?

Det är när man drabbas av njursvikt.

-Nämen... -Båda mina njurar har slutat fungera.

-Vad kan man göra åt det? -Inte mycket.

Eller...det finns bara en sak man kan göra.

Och det är därför jag tänkte fråga-

-om du som min närmaste släkting och pappa-

-skulle kunna tänka dig att donera en njure till mig.

Jaså...

Du ville ha nåt, det var så det var. Du ville ha nåt från mig.

Efter alla år tar du kontakt med mig...när du behöver nåt.

Nu förstår jag. Nu faller det på plats.

Du behövde något av mig. Då är det tillåtet att börja umgås.

Då ska vi äta middag tillsammans och trolla bort allt som har varit.

Och bara vara glada. Tack för maten.

Handelsministern möter dig.

Här är morgondagens program och dina anteckningar.

Och den där killen lämnade den här. Du hade glömt den.

-Hälsade han nåt? -Nej, han sa att du skulle förstå.

Hej, det är David. Jag vill bara säga att...

Jag gillar Skifs-låten. Den svänger jättebra för att vara så gammal.

Den låter inte gammal, utan som bra musik.

Bra musik har ingen ålder, den är tidlös. Den är skitbra.

Dessutom vet jag flera saker som du säkert inte har provat till låten-

-som jag är sugen på att prova. Bara så att du vet.

Jag kommer från Vårt Östermalm. Har du nån uppfattning om hundbajset?

Inga tankar om det? Nej, det förstår jag.