Original subtitles

(olycksbådande musik spelas)

[svagt statiskt]

[telefonlinjen ringer]

[statiskt knastrande]

[datorn piper]

[telefonlinjen ringer]

Becs, svara i telefon.

(otydliga kommentarer)

[duschvatten rinner]

[telefonlinjen ringer]

[vattenavrinning]

[ringning fortsätter]

(dramatisk musik spelas)

[duschvatten rinner]

(telefonen ringer)

[Hej, det är jag.

Vi har saker att prata om.

Okej.

Så varför kommer du inte komma till Anne's?

Jag vill inte diskutera det framför Anne.

Så kom bara hem, snälla.

Jag har precis lagt barnen.

Väck dem och och sätt dem i bilen.

Martyn, jag tar inte hem barnen hem förrän mannen där nere

och allt det här är sorterat, och jag menar det.

Så, kom igen, kom runt.

Det finns en restaurang nära mitt kontor. The Gannet.

Möt mig där om en halvtimme, okej?

OKEJ.

Hej då.

[Paul?

Paul?

Vad tror du händer med mamma och pappa?

[Jag är inte säker.

- Hej. - Hi.

- Jag ska bara sätta mig vid det bordet. - Visst, kan jag ta din jacka?

Nej, tack, jag kommer inte stanna kvar.

Vill du ha en aperitif?

Åh, nej, tack.

- Vatten? Stilla eller kolsyrat? - Det är bra, tack.

Jag ska inte heller äta.

Jag tar ett glas Merlot och fläskkött med spenat, tack.

Jag har inte ätit, okej?

Och det här är jag som kämpar emot.

Det här är jag som säger att mannen inte kommer att förstöra liv.

Tja, han gör ett ganska bra jobb.

Och sen ringer du inte.

Jag försökte göra saker rätt.

Så när jag ringde kunde jag säga: "Det är okej, jag har fixat det.

[Martyn.

Er Merlot, sir.

Hur mår barnen?

Du har inte frågat.

I kväll, hemma, när det hemma, när det blev mörkt,

Jag kände mig inte trygg.

Inte bara för mig, utan för Paul och Fay,

för igår var det där arbetet på nedervåningen

började involvera dem.

Han riktade sin strålkastare mot dem.

Han höjde rösten och sa saker till dem.

Jag vet,

men du ensidigt flyttar ut är att ge efter,

och vi kan inte låta honom driva ut oss ur vårt hem.

- Det har han redan gjort. - Nej, det har han inte.

Ja. Barnen kommer inte tillbaka tillbaka så länge han är kvar där.

Och ändå frågar du inte frågar du inte hur de mår.

Men det gör du inte.

Och låt mig säga dig en sak.

Det här kan bli mycket värre.

Socialtjänsten kommer till skolan skolan för att prata med dem båda.

Ja, att få dem involverade, vilket drag det var.

Det var rätt sak att göra. att göra. Vi har inget att dölja.

Är det sant?

Ja.

Vi har inte gjort någonting.

Så när barnavårdscentralen Services pratar med dem

och en av dem råkar nämna hur de hamnar i säng med oss.

- Alla barn gör det. - Ja, det gör jag.

Men ibland har vi inte har vi inga kläder på oss, eller hur?

Och ibland hoppar de i badet med oss.

Vad är det du säger?

Vad kommer socialtjänsten att tänka och fråga om de hör det?

Vad kan barnen säga som de skulle kunna missuppfatta?

Vi har inte gjort någonting.

Ja, jag vet det, och du vet det.

Gud, vi vill komma hem. Och vi måste, och vi kommer.

Men det måste vara säkert, och det här måste vara över.

- Vi ska gå till den där advokaten. - Nej, jag går inte tillbaka till henne.

Vad är det du vill ...göra? Sälja och flytta?

Nej, det gör jag inte.

Nej, det gör jag inte.

Vi rör oss inte.

[Patronerna skrattar]

Det är bäst att jag går. Barnen barnen kanske vaknar.

Hur mår de?

Jag har ingen aning.

Kanske okej.

Jag antar att vi får reda på ut längs linjen.

(dramatisk musik spelas)

[mobiltelefon ringer]

Hej.

Mamma, det är jag. Är pappa tillbaka än?

Det är han inte, älskling. Nej, jag är ledsen.

Varför har han ingen telefon?

Mår du bra?

Nej, jag mår bra.

Säg bara åt honom att ringa mig tillbaka, okej?

Kan jag ge honom ett meddelande?

Nej, det gör jag inte.

Hej då.

[linjen kopplas bort]

(dramatisk musik spelas)

[skratt och högljutt prat]

[Hur ska det här någonsin bli bättre?

Barnomsorgen är inblandad, och när Martyn känner sig pressad,

blir han taggig och defensiv.

Ja, han måste hålla koll på det.

Du vill inte att de tar emot dig.

Vad ska jag göra?

Jag...

Vill Martyn stanna här?

Han verkar tycka att det är viktigt att stanna kvar.

Vad som är viktigt är att du och barnen

gå inte tillbaka till huset förrän det är säkert, okej?

Jag kommer att behöva ett löfte om det.

Jag lovar.

[Rebecca flämtar tungt] Hallå, släpp. Släpp mig!

[Varför?

[Rebecca flämtar fortfarande] Var är du just nu?

- [Martyn] Vad menar du? - [fordon närmar sig]

[bildörr öppnas]

[dörrklockan ringer]

[ringer på dörrklockan]

Martyn, var i helvete är du?

Jag är utanför din lägenhet. Var är du? Var är Becca? Var är Becca?

Vad menar du med att hon har flyttat ut? Flyttat ut vart? Vart är du?

På Gannet?

Rätt, så klart. Perfekt.

Okej, nej, nej. Stanna där. Jag... kommer och hämtar dig. Stanna där.

Okej, hej då.

[bildörr öppnas]

[bildörren stängs, motorn startar]

Otroligt, verkligen.

Jag är förskräckt. Jag kan inte tro att du har låtit honom driva ut dig.

Nej, det har jag inte.

Var är din fru och dina barn då, Marty? Va?

Det är en jävla biff, förresten, tack.

Jag är mållös

och besviken. Mycket besviken.

Okej, vad skulle du göra?

Vad skulle jag göra?

Ja, vad skulle du göra?

Jag skulle...

Ja, jag förstår. Det är inte så lätt, eller hur.

Fortsätt, då. Vad?

Du kan inte gå och sparka skiten ur honom honom som du borde ha gjort, eller hur?

Hur många gånger har polisen varit här?

Tre.

Precis, precis. Det skulle inte vara särskilt smart.

Det slutar med att du förlorar allt.

Huset och Becca.

Hej, jag har just fått veta att socialtjänsten vill träffa Paul och Fay i morgon,

- och de vill prata med oss efteråt. - Okej.

Så, um, varför kommer du inte över till Anne's ikväll,

och vi kan få hennes råd om vad vi ska säga och inte säga.

Ja, ja, ja... JA, OKEJ.

Och, uh, ja, du kan träffa barnen efteråt.

De har en massa grejer som de vill ha med sig.

Ja, vi hörs med dig snart. Hej då.

Hej då. Hej då. Hej då.

[mobiltelefonen ringer]

[Hej, pappa, vi saknar dig!

- Vi älskar dig! - [Fay] Kan du ta med min rosa delfin?

[Boken under min kudde, vattenpistolen.

- [Fay] Den röda bollen. - Roboten Ronnie.

Soldaterna, helikoptrarna...

[Dinosaurierna, bilarna...

[Min trike.

[Bye, bye, bye, vi älskar dig, vi har saknat dig!

[Hej då!

[fotsteg närmar sig]

(dramatisk musik spelas)

[dörrlåsbultar]

[fotsteg över huvudet]

[dramatisk musik fortsätter]

Åh, hej, lille man.

Hur är det med dig?

Paul, kan jag få prata med mamma, snälla?

Ja, sätt bara på dig din mumie på en sekund.

Paul, om du inte ger mig mamma.., tar jag inte med mig nåt, okej?

Hej, jag kom precis tillbaka.

Jag har tittat på den här listan som Paul och Fay ville ha.

Jag menar, hur länge planerar du planerar du att inte vara här?

Ja, jag vet, men det här är.., ta med hela leksaksskåpet.

Jag vet, jag vet.

Ja, ja, ja. OKEJ, JAG GÖR DET. Jag gör det.

Jag gör det, okej? Jag är på väg hit.

(dramatisk musik spelas)

(gråter tyst)

[skakig andning]

[Fan.

[mobiltelefon ringer]

[suckar]

(andas tungt)

Ja?

Mr Berwick, det är...

Det är, eh, det är Jan från nedervåningen.

Jag vet vem det är.

Vad är det du vill?

Hör på, jag...

Jag... Jag tror...

Vad tror du?

Du låter arg.

[skrattar]

(med sammanbitna tänder) Jag är mer än arg, Mr Boyd.

Jag är långt bortom jävla arg just nu.

Kan vi prata?

För jag är förvirrad.

[Martyn flämtar]

Jag är inte säker på vad som har och inte har hänt, och jag vill inte...

Jag tror att det kan ha varit ett missförstånd...

[linjen kopplas bort]

(stönar högt)

[hyperventilerar]

[stampar med foten]

OKEJ.

OKEJ.

[huffing]

[fotsteg dunsar över huvudet]

(olycksbådande musik spelas)

Mr Boyd?

Mr Boyd, det är Martyn Berwick.

Min telefon dog precis,

men det lät som om du hade något att säga som jag skulle vilja höra.

Okej, jag står tillbaka. tillbaka, okej?

Så var snäll och öppna dörren dörren eller kom till fönstret,

men låt oss prata.

Eller prata genom dörren, och jag stannar där jag är.

Säg bara var du vill ha mig.

Jag kan inte se dig.

[Okej.

Jag kommer inte närmare. Jag flyttar bara över, okej?

Telefonen är död, okej?

Den är strömlös, så...

Vad sa du?

Jag känner mig inte bekväm med var vi är.

Det är som om din fru och dina barn inte är här på grund av mig.

Naturligtvis är det på grund av dig.

Varför hittar du på upp det här om oss?

[Ursäkta, menar du att att allt jag har anklagat dig för är en lögn?

Ja!

Utan tvekan, ja.

Vi har aldrig gjort något olämpligt mot våra barn, någonsin.

Och att du anklagar oss för att göra exakt det är oacceptabelt.

För att det är en lögn.

Men du fortsätter att upprepa det,

så naturligtvis kan Rebecca och barnen inte kan vara här.

Okej, då tar jag tillbaka den.

Jag ska säga att jag fick fel,

- och jag ska be om ursäkt. - Nej. Nej.

Det kommer inte att funka.

Du sa det förut. Du sa... att du var en miljon gånger ledsen,

och sedan började det hända igen.

Jag vet, det är för att ibland triggar saker mig.

Det är du!

Det är inte vi. Vi försöker bara försöker gå vidare med våra liv.

Det vill jag också. [nervös andning]

Titta...

Hör på, om jag...

Om jag skriver till polisen och och tar tillbaka allt, så kommer Rebecca...

Rebecca går inte...

Skriv till polisen.

Definitivt.

Skriv ett uttalande och säg att allt är påhittat,

och det är en startpunkt.

- Och Rebecca kommer tillbaka? - Det kan jag inte säga.

Men om jag skriver till polisen... polisen, för annars, jag menar...

Hur länge planerar du att hon inte ska vara här?

Skriv till polisen.

Låt oss börja med det.

Med en kopia till oss. Gör det, okej?

För att bara säga saker kommer inte att förändra någonting.

(dramatisk musik spelas)

(mikrofoner väsnas)

[tangenter klackar]

(olycksbådande musik spelas)

Din jävel.

Du kommer att få betala för det här.

[slår igen datorn]

Din jävel!

(flämtningar)

Nej, det gör jag inte.

Nej! Nej!

[dörrklockan ringer]

[dramatisk musik sväller]

Pappa?

Bjuder ni inte in folk här uppe?

Självklart, förlåt. Kom in.

[dörren stängs]

Vilken plats du har här, min son.

Vardagsrummet är rakt igenom här.

Din bror Brian ringde.

Vad sa han?

Han är ganska orolig.

[suckar]

En kopp te?

- Visst. - Stark.

Milky.

Jag vet.

(dramatisk musik spelas)

(andas tungt)

- [leksakwarbles] - [flämtningar]

Jävla...

Fan också.

(andas tungt)

[suckar]

[Fem hopp, och du har gjort 15.

[Du sa att pappa skulle komma ikväll.

[Ja, du lovade!

[Okej, vad vill du att jag ska göra?

- [cellphone ringing] - ...fyra, fem.

Här är din pappa nu.

Pappa! Pappa!

Jag har sagt till dem att det är för sent för dem att träffa dig ikväll,

- så underminera mig inte, okej? - Hej, pappa.

Min pappa är här.

Okej, snabbt, hoppa i säng.

Gå på snabbt, snabbt, snabbt, snabbt.

Fortsätt.

Det var allt.

Han kom precis hit...

Vadå, på egen hand?

Ja, på egen hand.

Han är där nere.

Jag tror Brian har berättat hur illa det har blivit.

Hur vet Brian det?

Jag sa det till honom.

Vilken tid är vi på skolan imorgon?

11:30.

Jag ska...

Jag ska låta dig veta vad Anne rekommenderar.

Jag borde gå.

OKEJ. Hej då.

[Fay] Jag måste sitta... I måste stå upp, först och främst.

[pistolmekanism klickar]

Du sätter upp ett foto av din syster.

Ja.

[Hon skulle inte ha dött om han hade satt henne på den där rättegången.

[Det fanns inget mer mer någon kunde göra.

Varför var det tvunget att vara hon?

Tja, från vad jag förstår, du har du en ohållbar situation här.

Ja, men...

Vad?

Jag pratade med mannen där nere bokstavligen precis innan du kom,

och han skriver till polisen att ta tillbaka alla sina anklagelser.

Brian säger att han inte är någon som håller sitt ord.

Han har gjort det förut, ja.

Vad får dig att tro att den här att det blir annorlunda den här gången?

Jag måste ge honom tvivelsmålets fördel.

Men jag kommer att jaga honom.

Har du ätit?

Det har jag.

Har du ett ledigt rum?

Ja, det är klart.

Vilket håll?

En trappa upp, andra till höger.

[dramatisk musik stiger]

[tangenter klackar]

[mobiltelefonen ringer]

[mumlar]

[dator tjuter]

Ja.

[dramatisk musik avtar]

[pistolmekanism klickar]

Overslept.

Du har inte hört från din man där nere ännu.

Hur lång tid ska du ge honom?

Jag skickar ett nytt sms.

Han svarade inte på den sista frågan.

Jag ska säga till honom att jag måste ha hans brev vid middagstid.

[pistolmekanism klickar]

[mobiltelefonen ringer]

[släpper mobiltelefon]

[skrivaren surrar]

(olycksbådande musik spelas)

[telefonlinjen ringer]

Becs?

Säg inte att du inte kan komma.

Jag vet inte vad jag ska göra eller vad jag ska säga till min pappa.

Men precis innan han kom igår kväll,

Jag laddade min telefon och lampan på den bärbara datorn var tänd.

Kameraljuset längst upp på överst på skärmen.

Vad menar du?

Jag menar, jag tror att det där äcklet där nere har spionerat på oss.

Vad? Hur?

Genom bärbara datorer, smarta högtalare, surfplattor, allt.

Jag tror att han är... i hela huset.

Vad han... han har... ...han har tittat på oss?

Vi...

och kanske barnen.

Barnen?

Genom deras leksaker, genom de där jävla robotarna.

Jag vet inte om han tittar, men han lyssnar definitivt.

Han har upprepat exakta fraser som vi har använt.

Som häromdagen, du sa att han bara tog 10 pund ur luften.

Varför 10?

För vi sa 10, sa barnen 10.

Åh, herregud!

Hur bevisar vi det? Vad ska vi göra?

Stäng av Wi-Fi.

Det måste vara så han gör det.

Jag har bett honom att skriva till polisen polisen och ta tillbaka allt.

Är du säker på att du inte vill komma runt?

Jag måste tillbaka till jobbet, okej?

Vi ses på skolan.

(dramatisk musik spelas)

[andningssvårigheter]

[andas ut kraftigt]

(andas tungt)

[mjuka flämtningar]

[gråter]

(grymtar)

(olycksbådande musik spelas)

[mjuk flämtning]

[mjuk flämtning]

Jag tror att du har fått post.

["Martyn Berwick försökte lura mig

till att skriva och underteckna ett brev som skulle återkalla mina tidigare uttalanden

anklaga honom för att sexuellt sexuella övergrepp på sina barn.

Som ett resultat av detta,

Jag tar gärna tillbaka alla anklagelse jag har gjort

mot sin fru, Rebecca Berwick.

Hon, inser jag nu, har varit varit lika mycket ett offer

av sin mans perversion som hennes barn har.

När det gäller Martyn Berwick,

allt jag har anklagat honom för är sant.

Han är en bestämd fördärvare av barn.

Låt mig katalogisera hans brott:

Under förevändning att ge hans son och dotter ett bad,

skulle han göra de nakna barn..."

Nog är nog.

Det här slutar nu.

Just nu.

Inte det.

[mekanism klackar]

Behöver göras.

Du gör dådet, så tar jag på mig skulden.

- [pistolen spänns] - Pappa...

- Jag kommer. - Gör det inte.

[Jag kommer strax.

Eller så gör jag allt.

Hur som helst,

den där skiten avföring där nere

kommer att vara död inom de närmaste två minuterna.

Och jag hamnar i fängelse.

Lyckligt.

Jag skulle gladeligen gå till fängelse för dig och Rebecca.

Paul.

Wee Fay.

Det du måste vara säker på är...

...kan du leva med vetskapen om att... när du var som mest behövd...

gjorde du inget för att skydda din familj?

Ta upp pistolen, min son.

(flämtar mjukt)

(olycksbådande musik spelas)

[dörren stängs över huvudet]

[andas skakigt]

(flämtar mjukt)

(flämtar, andas in)

[Jag... jag... jag... behöver hjälp! Hjälp! Hjälp!

[mjukt stönande]

[Backa.

- Är du okej? - Jag är... Jag är vilse.

- Jag är ledsen. Jag är ledsen. - Jag är ledsen, jag kan inte höra dig.

Jag... jag... jag är... Jag är l-l-lost.

Okej, låt mig hämta lite vatten till dig.

Du gjorde min sons liv till ett elände.

(Skottlossning)

(flämtningar)

[rethosta]

(tung andning)

Tja...

Det var det, då.

Är han död?

Ja, just det.

Okej, du ringer polisen.

(polissirener tjuter)

- [helikopterrotorer som slår] - [polisradio chattar]

(dramatisk musik spelas)

[radioprat fortsätter]

[siren tjuter]

Vi tar ditt uttalande nere på stationen om det är okej.

Min fru. Mina barn.

Oroa er inte, Mr Berwick. Vi ska ta hand om det.

[Okej, gå på. Hoppa in i bilen.

[Hej, Martyn Berwick Architects.

Lämna gärna ett meddelande.

Du missade mötet, Martyn. Missade mötet.

Och det var intensivt, okej? Och gissa vad? För de behöver fortfarande prata med dig,

måste vi göra om hela hela grejen igen.

Jag menar, varför skulle du inte dyka upp? Varför inte?

Okej, lyssna, ni två. Stanna i bilen och sitt kvar på era platser.

[Mrs Berwick...

- Vad är det som händer? - Någon kommer att vara där inne för att prata med dig.

Ursäkta, vad har hänt?

- Nu går vi in. - OKEJ.

[dyster musik spelas]

Vad är det som händer?

Jag vet inte. Jag vet inte.

Kom igen, tillbaka till våra platser.

Varför då?

[För mamma sa...

(andas tungt)

Okej, jag ska bara sitta ner en stund.

Åh, herregud!

[mjuk flämtning]

Åh, herregud!

[dörrklockan ringer]

Vill du ha något att dricka?

Nej, tack.

Titta!

Det är vårt hus.

Det där är ditt rum. det där är mitt och Pauls.

Det är underbart.

(dramatisk musik spelas)

Du nämnde inte att du tog pistolen från din pappa på sjukhuset, eller hur?

Nej, det gör jag inte.

För om du gissade att han hade en pistol, då...

Ja...

[dyster musik spelas]

[Hej.

Hej.

Socialtjänsten har avslutat sin utredning om oss.

Inga bevis har hittats. Inga ytterligare åtgärder krävs.

Vill du läsa den?

[Allan Berwick, du har erkänt dig skyldig

till mordet på Jan Boyd

genom att skjuta ihjäl honom död på hans egen tröskel

på nära håll, med ett handeldvapen.

Jag är medveten om att Mr Boyd hade engagerat sig i att göra

vad polisen och barnomsorgen Services nu säger var grundlösa

och därför illvilliga och plågsamma anklagelser

mot din son och svärdotter.

Men jag kan inte låta bli att notera att du lämnade ditt hem i Ayrshire

med mordvapnet vapen och ammunition,

vilket tyder på att dina handlingar var beräknade och överlagda.

Jag har studerat de psykiatriska rapporterna som rör mannen du mördade.

Och Jan Boyd var en person som, från en mycket ung ålder,

och över hela av hans barndom,

drabbats av de mest fruktansvärda känslomässiga, fysiska,

...och sexuella övergrepp...

som desperat försökte övervinna trauman från den uppväxten

som för bara tre veckor sedan bokade in sig sig in på en avlastningsklinik

som han tidigare hade deltagit i,

att ta itu med hans tvång att göra felaktiga anklagelser.

Han var en plågad själ, Mr Berwick...

och en ångerfull sådan.

En man som ångrade sina handlingar.

Detsamma, har jag upprepade gånger noterat, kan inte sägas om dig själv.

Du har varken uttryckt ånger eller ångerfullhet.

Och jag måste säga dig, det inte räknas till din fördel.

Med hänsyn tagen till din ålder och balansera alla frågor...

Jag sätter straffdelen av din dom till 18 år,

minskas från 20 för att för att återspegla den tidiga erkännandet.

Notera dock detta,

du kommer endast att vara berättigad att bli övervägas för frigivning på licens

efter dessa 18 år.

För bort honom.

(handfängsel klickar)

[Kedjorna skallrar]

(dramatisk musik spelas)

[interner skriker otydligt]

[suckar]

[tärningar skramlande]

- Vad är det? - Det är en en.

[skrattar]

Fem och en. Sex.

Ett, två, tre, fyra, fem, sex.

[tärningar skramlande]

Upp med armarna.

Varför har du sagt att du inte vill träffa mig?

Du har Rebecca och barnen att ta hand om.

Och du har ett liv att leva.

Och...

Jag mår bra.

Hur går det på jobbet?

Jag har inte varit inne på ett tag.

Måste jobba, grabben.

Ta hand om din familj.

Pappa...

Kan vi prata om vad som hände?

Eller hur det hände?

Jag kan inte få hans ansikte ur mitt huvud.

Och jag vill bara veta veta hur vi hamnade här.

Handlar det här om att jag stoppade dig när jag var liten?

Försöker du kompensera för Corrine? Jag bara... ...jag kan inte...

Det kan jag inte.

Jag måste förstå mig på det. I...

Martyn, Martyn, gör det inte.

Gör det inte.

Allt är bra.

Och jag är... Jag är stolt över dig.

(andas tungt)

(dramatisk musik spelas)

[skakig andning]

Du gjorde min sons liv till ett elände!

(Skottlossning)

(dramatisk musik spelas)

Gå tillbaka till övervåningen.

Gå.

Spring inte.

(dramatisk musik spelas)

(hostar)

(flämtar och flåsar)

Kom hit.

Jag ska berätta för dem att jag gjorde det.

Ja, det gör jag. Och jag ska ställa dem till rätta.

Ring polisen.

Det är bra att vara upprörd.

Du skulle bli upprörd.

(gråter mjukt)

[Allan gråter]

Kom inte tillbaka.

(sorglig, dramatisk musik spelas)

(dramatisk musik spelas)

[bollen studsar]

[Kom igen, Paul. Dela bollen med mig.

Jag måste berätta en sak för dig.

Jag gjorde det.

Jag dödade Jan.

Jag vet.

Varför har du inte sagt något?

Vad är det värt om om du tvingas säga det?

Jag önskar att jag inte hade gjort det.

Kommer vi att klara oss?

[Jag vet inte.

Becs...

allt jag vill är att att vi ska vara en familj.

[barn skrattar]

[Kom igen på, du långsamma tränare.

[Ja, vi är tänkt att ha kul!

[Fay och Paul fnissar]

[dramatisk musik stiger]

[avslutande temamusik spelas]