All language subtitles for Doc Martin - S03E06

Martin? Du smiter väl inte iväg?

Nej, jag ville bara inte väcka dig.

-Du ångrar inte...?
-Nej!

-Förlåt.
-Det är okej.

Det gör inte jag heller.

Ta det inte på fel sätt,
men kan du be mig igen?

I går kväll blev jag så chockad
och det har inte sjunkit in.

-Förlåt.
-Nej, jag förstår.

Vill du gifta dig med mig?

-Var det bra?
-Ja, Martin. Det var bra.

God morgon!

-Ikväll?
-Vi kan väl ses.

-Middag?
-Ja.

Hej då.

-Hon hade morgonrock på sig.
-Morgonrock.

De hade den där glimten i ögat.
Sånt ser en brevbärare.

Vår doktor hade
ett riktigt pyjamasparty.

God morgon, doktorn.

Sovit gott?

-Mår du bra?
-Ja.

-God morgon.
-God morgon, Dave.

Idag är det bara räkningar.
Skjut inte på budbäraren.

Bruna kuvert blir min undergång.

Kan en folkets tjänare
få lite frukost?

Snart får du betala själv. Men jag
får goda nyheter ibland så...okej.

Toppen! Ett stekt ägg
och lite bacon, tack.

Jag...

Ni fick en ny knäled för två veckor
sen och gick hem mot doktorns order.

Janet sa
att jag kunde få MRSA igen.

Som jag sa är risken för
resistenta stafylokocker liten.

Det var dumt av er
att skriva ut er från sjukhuset.

-Gör ni sjukgymnastens övningar?
-Jag försöker.

Det gör ont.
Därför behöver jag de här.

-Tar ni fortfarande smärtlindring?
-Knäet gör ont.

-Det är nog ännu värre.
-Det borde det inte vara.

Janet tyckte
att jag borde komma hem.

-Vem är Janet?
-Min syster.

-Är hon ortoped?
-Nej.

-Men hon är forskare.
-Det är inte samma sak, eller hur?

Antibiotikan verkar inte fungera.
Det borde ha läkt bättre.

Jag har tagit medicinen.
Jag vill bara bli av med stygnen.

-Sen ska jag inte besvära er mer.
-Infektionen oroar mig mer.

-Ni ska få starkare antibiotika.
-Men stygnen...

-Först ska såret läkas.
-Janet säger att de ska tas bort.

Jag sköter eftervården - inte
er syster. Stygnen ska vara kvar.

-Se till att skaffa medicinen snabbt.
-Ja.

Blir infektionen värre
kan ni mista benet.

-Janet säger...
-Alldeles för mycket.

Det skulle han inte göra.
Jag känner honom.

Gå försiktigt.

Gjorde hon? Jösses.

Han verkar
lite konstigare än vanligt idag.

Han ville inte ta bort dem, Janet.

Jag bad honom. Jag försökte!

Förlåt.

Pauline, ring Beth Sawle
och boka en tid om en vecka.

Hon är så söt,
men hennes syster, Janet...

När vi var barn
kallade vi henne Svarta Änkan.

Hon var ogift,
men "Svarta Ungmön" passade inte.

Hon var hemlig forskare
åt regeringen-

-på det hemliga stället
där de testar biologiska grejer.

-Porton Down.
-Ja. Hon blev galen.

Hon testade dem på människor för
hon var avundsjuk på andra forskare.

Hon dödade dem och fick sparken.

Får jag bli brudnäbb?

-Kila iväg, du.
-Hej, Martin!

-Folk känner till vår förlovning.
-Ja, så brukar det vara.

-Har du berättat det för nån?
-Jag kan ha nämnt nåt.

-Det får jag väl?
-Ja.

-Då ses vi klockan sex.
-Ja. Adjö.

-Min fästman.
-Jaså, minsann.

-God morgon, Joan.
-Du är sen idag.

Har mrs Walton uppehållit dig
med sina muffins?

Nej, mrs Westbrook.
Hon en plåt nybakade kakor.

-Det kunde jag inte stå emot.
-Vänta dig sånt inget från mig, bara.

-Du kan korka upp champagnen.
-Varför då?

-För Martin och Louisa.
-Vad är det med dem?

-De har förlovat sig.
-Larva dig inte.

Hela byn känner till det.
Han tänkte säkert berätta det.

Ja, han försökte nog ringa i morse,
och...

Jag måste fortsätta.

-Är räkningen klar?
-Man hör hjärnans kugghjul gnissla.

-Mår du inte bättre, pappa?
-Nej, men räkningarna ska betalas.

Kan du gå igenom bokföringen?

Vänj dig inte vid det.
Jag är rörmokare.

-Borde inte jag sköta det där?
-Han vill ha det ordentligt gjort.

Nu har jag fått nog av er två!

Det är illa nog att vara krasslig
utan att ni tjafsar.

Lös det här, mina damer.

-Farsan har väl en poäng.
-Jag antar det.

-Vi måste jobba ihop, så...
-Sant.

-Du är ändå en idiot.
-Du också.

Bränn maten du
så låtsas jag begripa bokföring.

Doktorn! Får jag gratulera?
Jag hoppas att ni blir lyckliga.

Passa på och njut.
Snart är ni fast i bojorna.

Varför associeras ordet "bröllop"
till klichéer?

Det går upp och ned för alla. Snacket
om "Mars och Venus" är nonsens.

Kvinnor vill vara som vi.

De kompenserar med yoga och tjat.
De rår inte för det.

Det är jobbigt för dem
att se oss roa oss-

-medan deras hjärna
är trög av hormoner.

Medlidande är vad ni behöver.

-Hur länge har du varit skild?
-Det ligger nåt i det.

Varsågod.

-Tack. Så fina de är.
-Vi fick dem av en patient.

Goddag.

Jag förstod det här från början.
Vår doktor och vår rektor.

Det blir väl en mottagning.
Har ni funderar på catering?

Jag har bara ett ord att säga:
Quiche.

Ni vet var jag finns.

Vi borde väl boka en kyrka,
om du vill ha ett...

-Ja, om du vill.
-Det gör jag.

-Det är mycket att planera.
-Ja.

Jag har inte en
börjat fundera på hästarna.

Man kan inte åka häst och vagn
utan hästar. Och duvor!

Ett dussin som släpps utanför kyrkan!

Jag vill bara ha ett enkelt bröllop
och en enkel mottagning.

-Du skojade?
-Ja.

Ursäkta.

Jag kan inte andas.

-Ge mig en stol.
-Jag kan inte andas!

-Tryck över bröstet? Smärta i käken?
-Nej.

Armarna? Är ni allergisk?

-Har ni det hänt förut?
-Lunginflammation för två år sen.

-Har nån astma?
-Ja.

Ge mig er inhalator. Tack.

-Andas in djupt.
-Jag har inte astma.

Det utvidgar luftvägarna.
- Herregud...

En gång till.

Känns det bättre?

-Jag måste ta prover på kliniken.
-Jag är på dejt.

Du stod nyss på knä
utan att kunna andas.

Det är ett dåligt tecken.
Eller hur, Dave?

-För säkerhets skull.
-Vi ses i morgon.

-Louisa.
-God morgon.

-Förlåt för igår.
-Jag förstår. Hur mår Dave?

Han ska få ta fler prover.
Jag har varit hos grönsakshandlaren.

Ikväll lagar jag middag åt dig.

-Det skulle inte låta som en order.
-Hemskt gärna.

Jag ringde till kyrkan och det är kö.
Men kyrkoherden gör vad han kan.

-Bra.
-Nu måste jag gå.

-Jag ska till mrs Tishell.
-Dit ska jag också.

-Mrs Tishell?
-Mrs Tishell!

Förlåt, jag höll bara på med...
Vad kan jag hjälpa till med?

Har Beth Sawle hämtat ampicillin
idag eller igår?

Nej, tyvärr.

-Har nån annan hämtat det åt henne?
-Nej.

Då behöver jag 28 ampicillin. 500 mg.

28 ampicillin... Jag har inte
sett Beth Sawle på åratal.

Inte systern heller.
De håller sig för sig själva.

Var det inte nån kärlekstriangel?
Inte för att jag lyssnar på skvaller.

Ni får det att låta så banalt.
Det var åratal sen.

Det går illa när två kvinnor
älskar samma man.

Han borde ha valt Janet.
Stark, intelligent, stadig.

Inte den lättsinniga yngre.
Han såg aldrig spårvagnen.

-Pang!
-Bara medicinen, tack.

-Just det. Varsågod.
-Tack. Adjö.

-Vi ses sen.
-Ja.

-Han är alltid i farten.
-Ja.

-Jag hörde nyheten. Gratulerar.
-Tack.

-Sköt om honom väl.
-Det ska jag göra.

Jag talade med en av systrarna
Sawle. "Svarta änkan". Janet.

Hon sa att systern var trött.
Hon ville inte ta hit henne igen.

Jag ville inte säga emot nån
som sägs ha mördat sina kollegor.

Du får nog åka dit själv.
Jag slår vad om att det blir roligt.

Men inte på riktigt
på grund av "Anonyma spelare".

Dr Ellingham, antar jag.
Vilken trevlig överraskning.

Ni borde ha kört
er syster till kliniken.

Jag ber om ursäkt
om det var nåt missförstånd. Kom in!

Gå in, bara.

-Ni behövde inte komma hit.
-Ni hämtade ju inte medicinen.

-Du sa inget om nåt recept?
-Jag glömde.

Jag skriver inte ut dem
för skojs skull. Fyra om dagen.

-Måste ni be er syster om lov?
-Hon har alltid sökt stöd hon mig.

Det kan hon trösta sig med
när de tar bort benet.

Oroa er inte.
Jag har en viss erfarenhet.

-Ni är inte läkare.
-Nej. Biokemist på Porton Down.

-Inte på tio år.
-Jag jobbar kvar.

Vi var bara oense om proceduren.

Jag är tjänstledig.
Det löser sig snart.

Fyra gånger om dagen.
Jag får nog titta till dig i morgon.

Gör som doktorn säger.
- Jag beklagar.

Jag menar inte att vara till besvär.

-Ni rosslar när ni talar.
-Hösnuva. Det får jag varje år.

-Tar ni nåt mot det?
-Bara receptfritt.

-Om det blir värre...
-Så berättar vi det.

Oroa er inte. Tack för att ni kom.

Vi ses i morgon.

Han kommer tillbaka i morgon.

Det vill jag inte.
Han avbryter mitt arbete.

Han är bara orolig för mig.

-Är inte jag det, då?
-Självklart är du det.

Tack.

Faster Joan.

-Har du äntligen tänkt berätta?
-Javisst, ja.

Nej, det är bättre att få höra det
av brevbäraren. Håll här.

Jag är verkligen glad.

-Jag tänkte berätta det själv.
-Nej, du hälsade på Beth Sawle.

Jag ringde till mottagningen.

-Har du köpt ringen än?
-Nej, inte än.

Vill du ha mammas förlovningsring?

Jag tänkte ge den till mitt eget
barn, men du får väl duga.

Det blir ingen förlovning utan ring.

Tack.

-Det är gott.
-Tack.

Optimalt näringsvärde.

-Är allt som det ska?
-Ja, jag har nåt till dig.

Förbaskat.

-Den tillhörde farmor.
-Den är vacker.

Ska jag sätta på mig den, då?

Den passar nog inte.
Hon hade reumatism, men...

-Den passar perfekt. Tack, Martin.
-Det finns en ask också.

Potatis innehåller nog med natrium.

Det visste jag inte.
Det blir godare med en nypa salt.

Vätskeansamling.
Man sväller av för mycket natrium.

-Är det personligt menat?
-Nej.

Vad har du planerat
för resten av kvällen?

Jag trodde
att jag skulle stanna kvar.

Men det behöver jag inte.
Jag kan gå hem.

Nej, det blir ost och äpple efteråt.
Och jag vill gärna...

Om du vill sova över går det bra.
Vill du ha mer salt?

God morgon. Jag har ett paket
till den andra miss Sawle.

-Ni måste skriva under.
-Tack.

Jag vill gärna höra slutet
på historien idag, Dave.

-Jag är inte i form idag, Beth.
-Men den var ju så spännande.

-Jag måste verkligen...
-Snälla.

Hon har inget emot det. Hon jobbar
med sitt projekt i källaren.

Bara en minut, då?

-Hur är det med knäet?
-Man får inte klaga.

Nej, det är bara att knega på.

Jag har varit lite sjuk själv.
Jag hostar och väntar på provsvar.

Vilket par vi är, du och jag!

Kanske Janet kan hjälpa till.
Hon har gjort mycket för...

Du kanske ska gå nu.

-Blir det inget te?
-Nej, jag är tröttare än jag insåg.

Du borde gå.

Då, så.
Jag hoppas du snart blir bättre.

Jaha...

-Det var bara en kopp te.
-Jag försöker hålla dig frisk.

Men du bjuder in
varenda karl som passerar!

-Det var bara brevbäraren.
-Ursäkta?

Förlåt. Jag ska inte göra om det.

Förlåt, jag försov mig.
Jag mår lite dåligt.

Men inventeringen är klar.

-Hur länge tänker du låtsas?
-Vad?

Du lurar inte mig. Jag fattar.

Vilken min!

-Den borde ha fotograferats.
-Sluta.

Ska jag inte ta redovisningen?

Jag känner till det här stället
bättre än nån annan.

God morgon, pojkar.
Jag mår inte bättre.

Ska jag gå till apoteket?

Nej, jag borde gå till kliniken.

-Mår du bra, Mick?
-Ja.

Du borde följa med mig
till doktorn.

Jag sa att jag mår bra.

Det kom plötsligt.
Jag har inte mått så dåligt sen...

-...jag hade bronkit som liten.
-Andas djupt.

-Hur gammal var du?
-Nio. Åtta. Kanske nio.

Det slutade när jag nådde puberteten.
Åtminstone trodde jag det.

Det känns som om nåt kryper i örat.

I morse var det gegga
över hela kudden.

Jag behöver ett prov.
Inte därifrån. Spotta.

-Pauline.
-Vänta. Jag tränar.

Doktorn? Doktorn!

Så, ja.

-Ingen panik, andas normalt.
-Det går inte, jag är rädd.

Ring ambulans, Pauline.
Jag hämtar syrgas.

Upp med dig, min vän. Så där, ja.

Kan jag få hit en ambulans?

-Han andas väldigt tungt.
-Portwennkliniken. Doktor Ellingham.

-Sätt på den.
-Det är brevbäraren.

Kliv upp bara. Så där, ja.

-Har jag samma sak som han?
-Båda har problem med andningen.

Eftersom det kom så snabbt har du
utsatts för nåt allergiframkallande.

-"Utsatts"? Det låter inte bra.
-Det kan vara aspergillos.

Hur är andningen?

Det kan vara allvarligaste formen
av aspergillos.

Vi vet mer
när vi har fått provsvaren.

Vad är den där "aspgrejen", doktorn?

Man andas in sporer
från möglet aspergillus.

Dina lungor är försvagade av bronkit,
vilket gör dig mer känslig.

Injektionen bör vidga luftvägarna.

Röntgen och sputumprov visar mer.
Du kan behöva behandling.

-Ska jag också invänta ambulansen?
-Nej, du är inget akutfall.

Han är tillbaka. Igen.

-Jag sa att det här skulle hända.
-Förlåt.

Du springer bekymmerslöst omkring
medan jag slavar på.

Vi borde öppna.

Janet!

Hallå?

Det är dr Ellingham.

Kom ni ända hit
för att träffa lilla Beth?

-Vilken tur hon har.
-Jag gör bara min plikt.

I framtiden
ska hon komma till kliniken.

Det har jag sagt från början.

Hon har alltid varit lite besvärlig.
Den här vägen.

Jag förstår inte
varför det inte läker.

-Hur mår ni?
-Bra.

Jag ber om ursäkt om det är nåt
missförstånd med medicinen.

Det ska inte hända igen.

Jag ska se till att Beth tar dem. Det
tar några dar innan det blir bättre.

Men blir det inte bättre snart
måste du till sjukhus.

Än en gång, tack för att ni kom.
Jag ska sköta om stackars Beth.

Sjukhus?

-Jag måste öka doseringen.
-Men Janet...

-Du vill väl bli bättre?
-Ja.

Vill du till
det smutsiga sjukhuset igen?

Minns du hur sjuk du var?
Vill du det?

-Nej.
-Var då tyst.

Du behöver din vila
och jag måste arbeta.

Så mycket arbete
bara för din skull, min kära.

-Tre veckor?
-Ja.

Kyrkoherden fick ett återbud.

-Är det för tidigt?
-Nej, tycker du det?

Nej.
Vi vill gifta oss, så varför vänta?

Jag antar att du inte
kan strunta i den där?

Jag är så ledsen.
- Ellingham.

Andas djupt.

En gång till.

-Känns det bättre?
-Ja, tack.

-Han låg på golvet när jag kom in.
-Jag är bara yr.

Du ska till sjukhus med Bert,
för röntgen och sputumtest.

-Det är väl den där "aspgrejen"?
-Aspergillos. Troligen.

Jag, Dave och Mick.
Rena rama pesten.

-Snart är hela byn drabbad.
-Tyst.

-Jag hörde att vi har en epidemi.
-Jaså?

Polisen har rätt att veta.
Om det krävs akuta åtgärder...

Vissa har utsatts för sporer
av aspergillusmögel.

Det förstör lungorna eller orsakar
blödningar. Vad planerar ni att göra?

Just det.

Jag fick ett mej. Du hade rätt.
Aspergillos.

-Var börjar vi leta?
-Det gör vi inte.

Sporer. Mögel. Det låter som
"Världsrymden anfaller".

Vi måste ingripa.

Möglet kan komma
från många olika källor.

Då hänger det på mig och doktorn.

Han menade nog
att ni skulle lämna honom i fred.

Då hänger det väl på mig.

Bra att du är tillbaka, Joan.

Men jag kan inte sänka priserna ännu
mer. Ni har redan vänskapspris.

-Så pappa låter dig ta över?
-Han är sjuk. Mick också.

Vi kanske inte ens
kan ha öppet ikväll.

-Vi har bara råd en gång i veckan.
-Så har det ju alltid varit.

-Står det inte två i boken?
-Nej.

-Vad är det?
-Medicin mot mögelallergi.

Testerna tyder på allergi
mot aspergillussporer.

-Vad fick vi det ifrån?
-Från Dave, eller hur?

Man blir sjuk av att andas in sporer.

Då skulle David utsätta sig
för källan och bära med sig den.

Dave blev sjuk först. Då är traktens
alla bakande kvinnor smittade.

Vi har bara haft tre fall
än så länge.

-Varför ser du så orolig ut?
-Sitt rakt.

Jag har ont i bröstet.

Jag kan inte ens stå upp,
så trött är jag.

Du hörde vad jag sa till doktorn.
Det tar tid innan medicinen verkar.

Jag har ökat dosen.

Jag vill inte till sjukhus,
men ser ingen annan utväg.

Du ska inte till sjukhus, jag lovar.

Du ska ingenstans.

Tack, doktorn. Behöver ni
en matleverantör till bröllopet...

Pauline, ge mig en lista på patienter
med andningsbesvär.

-Det är mr Balls tur.
-Gäller det bröstet? Varsågod.

Kliniken i Portwenn.
Kan ni komma hit?

Skaffa nån som kör er?

Andas in genom näsan
och ut genom munnen.

Det är Beth Sawle, den trevliga.
Hon har svårt att andas.

-Säg till om det blir för mycket.
-Tack, Bert.

Pappa.
Jag har gått igenom böckerna.

-Vi har fler fakturor än leveranser.
-Tala med grabben som levererar.

Du har betalat för saker
som du inte har fått.

-Du sköter väl alla order, Mick?
-Sen starten. Det är ett misstag.

-Böckerna är en enda röra.
-Nej.

Du har väl tagit mellanskillnaden?

-Bert? Prata allvar med din son.
-Jag har gått igenom den två gånger.

Joan gör en leverans i veckan.
Vi har fakturor för två.

Samma sak
gäller alla andra leverantörer.

-Hur mycket har vi förlorat?
-Den mesta vinsten sen han kom hit.

Jag har försökt
vara trevlig mot honom.

Han har velat bli av med mig
sen han kom hit.

Jag hade inte sagt nåt
om det inte vara sant.

Pappa, kom. Titta här.

Jag är säker.

-Kom igen, Bert.
-Det är bäst att du går.

Jag har ett viktigt hembesök
och du blockerar vägen, Bert.

Nu förstår jag. Allt blir begripligt.

Du berättade väl att jag har
suttit inne? Just en fin doktor!

-Nej, det gjorde jag inte.
-Fängelse?

Jäklar.

-Du kunde ha sagt nåt.
-Jag vet inte vad det handlar om.

Jag tänkte
betala tillbaka allt, Bert.

Förolämpa oss inte.
- Du borde ha sagt nåt.

-Din bil!
-Jag fixar det.

Miss Sawle?

-Miss Sawle?
-Doktorn.

-Förlåt att jag ringde.
-Försök inte prata. Andas djupt.

En gång till.

Vad är det för fel med mig?

-Är det sjukhussjukan igen?
-En svampinfektion.

-Du måste till sjukhus.
-Det går inte.

Tänk om jag får MRSA igen?

Vad är det här?

Det här är inte från nåt recept.
Vad kommer de ifrån?

-Vem fick du dem ifrån?
-Janet.

Jag måste prata med din syster.
Var är hon?

Jag måste hålla tyst.
Jag har alltid pratat för mycket.

Var är er syster, miss Sawle?

Hon är i källaren.

Tack.

Det är dr Ellingham från Portwenn.

Jag behöver en ambulans-

-till Threthwick Lodge nära
St Breward och Bodmin Moor.

Vad i helvete gör ni här?
Det är privat egendom. Försvinn!

-Ni odlar kulturer.
-Det stämmer, doktorn.

Är det en pillerpress?

Säg att ni inte försöker
göra egen antibiotika.

-Har hon fått min medicin?
-Den är meningslös.

Alla bakterier är immuna mot
åtminstone en antibiotikatyperna.

Modern medicin klarar det inte.
Se bara på MRSA.

-Så du tänkte bota henne själv?
-Så fungerar vetenskapen.

Genom djärva steg
och att erövra det okända.

Vet ni hur Fleming
upptäckte penicillinet?

Han använde inte sin syster
som försökskanin.

Du är som alla andra.
Saknar visioner.

Under tiden frodas
immuna bakterier som MRSA.

När de ser vad jag har gjort
inser de att min metod är bäst.

Utan omedelbar vård kan er syster
mista både benet och livet.

-Förstår ni vad ni har gjort?
-Jag hjälper henne.

Ni har infekterat fyra personer,
däribland er syster, med aspergillos!

Skyll inte på mig. Ingen kommer hit.

Brevbäraren fick diagnos först.
Ni får väl post?

-Han har inte varit här nere.
-Där är köket! Titta på ventilen.

Alla som sitter där kan få sporer
på sig och smitta vem som helst.

Er syster ska till sjukhus.
Hon är svårt sjuk.

Hälsovårdsmyndigheten får
rensa här. Otäcka gamla kärring.

Jag har tänkt. Du och jag.

Vi har varit med om mycket.
Du behöver en brudnäbb.

Jag har aldrig varit brudnäbb.

Jag ska försöka
att inte vara vackrare än du.

Ska jag välja klänning
och ge dig kvittot?

Tack, men en väninna har redan sagt
att hon vill bli min brudnäbb.

Jag vill inte ha nån.
Ännu mindre två. Jag beklagar.

Jag ville inte säga det här,
men det är doktorn.

Han behöver mitt moraliska stöd.

Han har inte sagt det,
men jag vet att det är så.

Så tänk på saken.

Förlåt att jag är sen.

Det är bara tio minuter.
Oroa dig inte.

-Men det är sött att du gör det.
-Punktlighet är en dygd.

Roger Fenn kan föra mig
till altaret. Pappa...

-...sitter i fängelse.
-Ja. Tack, Martin.

Ursäkta.
Kan jag få er uppmärksamhet?

På grund av omständigheterna
och att pappa har sparkat kocken-

-har följande rätter
strukits från menyn.

Entrecote
med Yorkshire pudding.

Fläskbog med äppelsås.
Lamm med myntasås.

Stekt rödmulle
och ostsufflé från West Country.

Men man kan fortfarande få frukost.

-Underbart...
-Jag har redan ätit frukost.

Jag kan laga till nåt.

De skulle uppskatta din hjälp.

Åt oss, menar jag. Hos mig.

Det vore trevligt.
Jag har nåt åt dig.

Tack.

-Det är mot ditt snarkande.
-Jag snarkar inte.

-Jo.
-Nej.

Jag behöver sömn,
om vi ska tillbringa nätterna ihop.

De är självhäftande och ger ett lätt-

-men konstant tryck
och håller näsborren öppen.

De öppnar näspassagen
och ökar luftgenomströmningen.

Man ska bara
ha dem på sig på natten.

Text: Gunnel Lindskog
Sync: BetteKaj