Original subtitles

Nej, gör inte det. Det står nämligen att ni kan ha vunnit en miljon pund.

Vad gör du?

Amiralgrått. Bra val, om än lite andefattigt.

Men Pauline sa att det var det som behövdes.

-Kan man få en kopp te? -Nej.

-Varför målar han mitt hus? -Huset såg ju sjaskigt ut.

-Han är en riktig målare. Porträtt. -Målare, min... Färg på mattan!

Det är bara lite, ju.

Lite är lika illa som mycket. Gör rent det!

-Ingår det i min arbetsbeskrivning? -Ja!

På tiden att nån tänkte på att pigga upp det här huset.

Synd att det inte är mer jobb.

Mitt kök kan behöva ett nytt lager färg, om du har tid.

Visst, jag kan ta en titt senare.

Joan Norton, Haven House Farm vid klipporna.

Då säger vi det. Edward.

Ursäkta.

Marty, jag förmodar att det gäller ett nytt recept?

Nej. Jag fick just svaret på din bentäthetsmätning.

-Å... Är den här...är den här ny? -Nej.

Det bekräftar tyvärr att du har osteoporos.

Sätt dig.

Du behöver en högre dos östrogen än från dina piller.

Jag anser att ett östrogenimplantat vore den bästa lösningen.

Jag kan göra det här på praktiken.

Det är inte större än ett riskorn och förs in under huden på buken.

Och om jag inte vill ha ett implantat?

Dina ben blir svagare och knäcks lätt.

Implantatet är ditt bästa alternativ.

Då så... Då gör vi det nu!

Faster Joan...

Om du får irritationer eller biverkningar, tveka inte...

Är hon okej?

Då ses vi sen, Joan.

Jag kan trycka ut några häften...

Martin, det har redan varit en lång dag.

Doktor Ellingham... Vad tycks?

Jag är ute!

Panikångesten är under kontroll.

Till er. Födelsedagsfest. På Wilson Hotel, nu på fredag.

Det är snarare en samling.

Jag får träffa dem och vice versa. Man vet var man har varandra.

Jag är upptagen.

Jag förstår.

-Hur ofta ser ni suddigt? -Bara en gång i duschen.

Men häromdagen kliade det i mina händer. Kliade.

-Båda eller bara en? -Båda. Definitivt, båda.

Jag tror jag vet vad är är för fel.

Det är nog början på multipel skleros.

-Det där såg ni på internet. -Ja, faktiskt...

I en hand hade det varit ett symptom, inte i båda.

Synnervspapillen hade varit blekare om ni hade haft MS.

-Jag kan kolla upp det på nätet. -Men symptomen...

-Är inledningen på medelåldern. -Å, herregud...

Ni anar inte hur rädd jag var!

Jag har just fått tillbaka mitt liv efter det att Stephen gav sig av.

Men om ni är säker på att allt är okej, så... Tack, doktorn.

Ursäkta, men nu har jag patienter som kan vara sjuka.

Å, Prinsessan Tinkle!

Hej, raring. Hälsa på doktorn.

Tinkle är en utställningshund.

Inte på min praktik, tack. Hundar kryllar av sjukdomar.

Jag kan inte återgälda er genom att bjuda på lunch?

Ändrar ni er, vet ni var jag är.

The Wilson Hotel. Carrie Wilson. Wilson Hotel.

Hej då.

Hon är inte så dum som hon ser ut.

Hon fick guldgruvan, maken fick schaktet.

-Gör det där hemma. -Det gör jag.

Å, vad synd!

Pappa...? Det är jag, pappa!

Det är lugnt. Jag bor här.

-Tar du dig alltid fönstervägen? -Nej, men... Jag är Al. Vem är du?

-Lägg händerna på bilen. -Vänta lite!

Jag är polisassistent Penhale, Al. Vi har intrång och inbrott.

Lägg inte till motstånd.

Nej, jag är Al Large, Berts son. Visst känner du Burt?

-Bert Large bor inte här. -Va? Jo, det gör han.

Nej, han bor på andra sidan byn. Är du säker på att du är hans son?

Jag har varit ute och rest. Afrika.

Har de inga telefoner där? Jag ringer pappa två gånger i veckan.

Jag har varit i djungeln.

Om du bara berättar var pappa är, kan jag fortsätta.

Jag kör dig till hans restaurang, men jag håller ögonen på dig.

Hans restaurang?

Hallå!

Jaså, är det du? Kom in.

Jaha. Tja...

Något somrigt? Soluppgångsgult är vackert.

Allt blir ändå smutsigt till slut.

Inredningens existentialism.

Ja, det är trist att diskutera färg. Inte därför jag gick på konstskola.

Vet du vad, Joan? Jag skulle vilja måla av dig.

Ett porträtt.

Det sista världen behöver är en tavla av mig.

Något nyklassicistiskt.

Nej.

Du kanske inte ser dig själv som du verkligen är.

Försvinn!

-Jag menade inte... -Jag vet precis.

-Vad tar du? 100? 200? -De hade varit en present.

Det var ett tag sen jag målade av någon. Förlåt mig!

Jag är så dum.

Det är nog bäst att du går nu.

Ja, det vore ju ridderligt att fly när en kvinna gråter.

Jag vet, ursäkta att ni får vänta. Er mat kommer alldeles strax.

-Al! -Hej, pappa.

Där är du ju, pojke!

-Varför ringde du inte? -Jag ville överraska dig.

Du kunde ha ringt när som helst...

Inte för att jag var orolig när min ende son reste.

Det förtjänar jag. Jag borde ha skrivit, jag borde ha ringt.

Ungdomens dårskap.

-Är allt det här ditt? -Ja, varenda liten kastrull.

-Gav du rörmokeriet på båten? -Det här är min dröm.

Bert! Jag har beställningarna klara.

Visst minns du Mick? Ni var skolkamrater.

Kom,då.

Det här är min pojke!

Faster Joan?

Faster Joan!

-Martin! -Broschyrerna jag berättade om.

-Körde jag på er? -Nej, det tror jag inte.

-Är ni okej? -Ja, det är ingen fara.

Jag såg mig inte för.

Jag kände på mig att vi skulle stöta på varandra igen.

Känner ni varandra?

-Är det mitt? Tack... -Louisa.

Javisst!

-Är ni okej? -Lite yr.

Min första olycka.

Tur att det inte var nån olycka.

Det kan vara chocken.

Eller så blev du bara rädd. Det är stor skillnad på det där.

Jag känner mig lite klaustrofobisk.

-Ge henne lite utrymme, Louisa. -Jag tjafsar nog för ingenting.

Många blir ju nästan överkörda varje dag.

Om det inte är för stort besvär... Kör ni mig hem?

-Ja, naturligtvis. -Tack ska ni ha.

Bort!

Den där tar jag. Tackar!

Sådan far, sådan son.

-Han var orolig. Du kunde ha ringt. -Det angår inte dig.

Han har varit snäll mot mig.

Han är nog lite blind när det gäller dig.

Han är min pappa, du jobbar bara åt honom, så inbilla dig inget.

Jag hör dig, men nu är det ju inte jag som sover på soffan.

Jag finns på mitt rum.

Adjö.

Hjälper ni mig in? Det måste vara chocken.

Stora händer.

Stark puls och torra händer. Ni är inte chockad.

Jag förstår.

Det här måste vara långt under er medicinska expertis.

Det vet jag just inte.

Tack för skjutsen hur som helst. Martin...

Ut, seså nu... Sjas, sjas. Försvinn!

Edward har fått en attack!

Lägg nåt i hans mun. Martin, han sväljer tungan!

-Mrs Wilson, låt mig sköta mitt jobb! -Säg Carrie.

-Epileptiker? -Vet inte.

Han målar och sköter trädgården mot kost och logi. Han är vegetarian.

Hör ni mig, mr... Mr Melville?

Jaha, det är ni...

Edward, du fick ett anfall.

-Har det hänt förut? -Nej, aldrig.

Du har slutat krampa, men måste ta EKG på sjukhus.

-Jag ringer Joan. Hon kör mig. -Nej, en taxi går fortare.

Martin... Jag tog med några ägg.

Jag kände dina ilskna blickar från andra sidan byn.

De har skickat hem Edward.

-Är ditt implantat infekterat? -Det är ålderskillnaden eller hur?

Jag tänker inte sitta framför brasan och låta tiden gå.

Mitt liv är inte över. Jag tänker göra det bästa av det.

Säg nåt för i jösse namn!

Stör mitt förhållande dig, kan vi prata om det.

Det är inget riktigt förhållande.

Sex på köksbordet med en 50 år yngre man är inget äkta förhållande.

Implantatet går illa åt din hormonbalans.

Det här är inget medicinskt problem. Han gör mig lycklig.

Han får mig... Han får mig att känna mig yngre.

Han kunde vara din son!

Han har nog ett oidipuskomplex, tror att du är hans mamma!

Jag vet vad det betyder.

Har du rätt att kritisera med tanke på ditt eget kärleksliv?

Vill du att alla ska vara lika ensamma och olyckliga som du?

Jag tänker fortsätta träffa Edward. Det är verkligen inte äkta kärlek-

-men det är vad jag vill ha, så vänj dig vid det!

Osteoporos och samlag på köksbord går inte ihop!

-Kan jag hjälpa er? -Det hoppas jag.

Har ni cimetidin? Magen krånglar.

Å, ni får nog be dr Ellingham om ett recept, är jag rädd.

Det kunde jag ha bett Martin om i går!

Men vi hade så trevligt att jag glömde!

Dr Ellingham är samvetsgrann när det gäller recept.

Inte sorten man tvingar att göra nåt.

Han påminner om min första pojkvän. Han var också lite av en rebell.

-Vad tycks? -Den är väldigt frän.

Nåt annat jag...? Inget hyfs dessutom. Adjö!

Hon stinker billig parfym!

Det krävs alla sorter. Vad sa hon om sin första pojkvän?

Jag är inte den som skvallrar, men ett kan jag säga...

-Doc gör klokt i att undvika henne. -Hur så, vad menar du?

Även den modigaste av själar kan distraheras av harpan.

Män kan inte rå för det.

Dukas det upp, tar de fram kniv och gaffel.

Min beställning gäller alltså den med ett beige lädersäte?

Och den brandgula hjälmen.

Hejsan.

Doc har ingen tid. Återkom i morgon. Jag pratar inte med dig.

-Jag ville överraska dig. -Det gjorde du.

-Hade du för kul för att ringa? -Jag ringde.

En gång första veckan när du var full.

-Du har gått ner en del i vikt. -Ja. Ja, det stämmer.

-Varför är du redan tillbaka? -Tja, jag bara...

Jag har saknat dig.

Berätta nu allt. Såg du några lejon? Några elefanter?

Kan jag få en kopp te? Jag är lite...

Sen kan du ge mig presenterna.

-Al... -Ja, det är bra.

Jag hade kul i Kampala, såg en massa grejer.

-Nu är jag hemma. -Bra!

-Doc? -Ja.

-Har ni tid ett tag? -Ja.

-Jag behöver sömnpiller. -Varför det?

Jag är jetlaggad, sover hela dan och sen somnar jag inte på natten.

Uganda, sa du. Det är två, tre timmar framför oss.

-Det får man inte jetlag av. -Men jag är helt slut.

Var du sjuk?

Nej, jag hade jättekul. Höll till vid Viktoriasjön, badade och grillade.

Varför är du inte solbränd?

Ja...okej...

Eftersom jag inte hade så väldigt kul.

Jag har jobbat i en flaskfabrik de senaste två månaderna.

Fjorton timmars skift, Doc. Sov ute. Jag levde på Mars och Coca-Cola.

Mitt pass, mina kläder, kontanter... Allt var stulet.

-Jag måste tjäna ihop till hemresan. -Därav tröttheten och sömnmönstret.

-Kan ni ge mig nåt för det? -Nej, det går över på några dagar.

-Det är akut, Doc. -Ursäkta mig.

Ellingham... Mrs Wilson, mrs Wilson, inte så fort.

Här inne!

-Jag hoppas att det är allvarligt. -Hjärtat.

Det bultade och jag fick andnöd.

-Klassiska hjärtattacks-symptom. -Sluta prata.

Pulsen är stadig och stark.

Det måste ha lagt sig lite.

-Så blir det jämt när doktorn kommer. -Nej. Andra symptom?

Inte direkt. Jag måste ha fått lite panik.

Men nu är ni ju här, så får jag bjuda på kaffe?

-Hur många koppar har ni druckit? -Två, tre och min frukost-espresso.

Måste jag peka på kopplingen-

-mellan ert koffeinintag och hjärtklappning?

-Jag har patienter som är sjuka. -Det hade räckt med ett nej.

-Det här är ingen artighetsvisit. -Ni kan gå.

Sluta...prata!

Jag bokade en tid hos er i morgon. Sjukhuset gav mig mitt EKG.

Adjö.

-Det är bäst att jag går. -Stanna. Jag behöver omvårdnad.

Du är en vuxen man, Edward. Du klarar ett par timmar utan mig.

Sjas! Försvinn!

Jag måste ha slumrat till.

Ingen fara, jag köpte en öl till dig. Den är nog lite avslagen.

Vad ska du göra nu, då?

Jag har ingenstans att bo, och pappa har gjort mig arbetslös.

Varför inte leva som Bruce Wayne?

Ja, men han var även Batman. Du måste ha en plan. Och?

Varför slutar folk inte ställa en massa dumma frågor?

Inte den tonen, Al Large.

-Förlåt, jag bara... -Ge mig ett pund.

Ursäkta att jag ville prata. Jag har faktiskt saknat dig.

Ofta undrade jag: "Vad gör Al nu?" Därför är jag full av frågor...

Herregud, Al. Vi har vunnit.

Tja, egentligen bara jag, men...

-Okej? Du ser lite degig ut. -Ja, jag mår bra.

Antagligen matförgiftad av Mick Mabeys mat.

Hallå? Det var öppet.

Praktiken har stängt.

Vad ni än tror er ha får vänta till i morgon!

-Det gäller er hund. -Jag har ingen hund.

-Den där saken är inte min. -Det sa folk.

Ut! Ut, ut, ut, ut!

Han har blivit lite för kärvänlig mot min hund. Hon har ju stamtavla..

Jag är inte intresserad av er hunds parningsmönster.

-Ursäkta att jag är jobbig. -Ni rår väl inte för det.

Ni verkar strunta i vad folk tycker.

-Ni är som en frisk fläkt! -Är jag det?

Oh, ja!

-Ursäkta, men rodnar ni? -Nej.

Ska ni gå på Penhales fest i morgon?

Det var synd.

Jag hoppades få lära känna er.

Det vore hemskt om ni trodde att jag är en hysterisk hypokondriker.

Ni kanske ändrar er?

Jag ändrar mig inte.

Ni rodnar absolut.

Nej, jag är bara varm.

Hej, Joe.

Ursäkta, assistent Penhale. Här ser man dig sällan.

Vatten. Jag spanar just efter minderåriga med alkohol.

Kommer du på festen i morgon. Jag får in svaren.

Ja, jag har funderat på det.

Jag gillar inte fester. För mycket folk och saker som kan gå snett.

Men det borde ju bli kul.

Ja.

Å, jag borde verkligen åka hem till gården.

Fem minuter till. Vi kan äta glass.

Hönorna matar sig inte själva.

-Snälla! -Edward...

Mamma sa exakt så när hon var arg.

-Okej, då ska jag inte säga det igen. -Jag har inget emot det.

Hur mår gamla mrs Norton?

Hon mår bra.

-Vad gör ni här? -Mr Melvilles EKG-svar har kommit.

Dörren.

Hittade de nån hjärnaktivitet?

Sätt er.

Ert EKG var negativt.

-Det är bra. -Jaha.

Inga tecken på epilepsi.

Jag fick ett till anfall häromdan.

-Vem är er husläkare? -Jag har ingen. Jag flyttar så ofta.

-Tar ni någon medicin? -Nej.

Någon viktig medicinsk händelse de senaste fem åren?

-Svårt att minnas... -Försök.

Okej, för cirka två år sen var jag deprimerad.

En mindre depression.

Plus lite erektil dysfunktion.

-Fick ni behandling? -Nej.

Har ni fortfarande samma problem?

Jag har inga som helst problem där nere.

Är ni fortfarande deprimerad?

Min mamma har just gått bort och... Såna här saker tar tid, antar jag.

Men nu mår jag bättre. Själaglad.

Om två timmar brakar det loss.

Jag vill se ert brandsäkerhetsintyg och kolla alla nödutgångar.

Jag väntar mig en hel del folk hit i kväll.

Man vill ju undvika tragedier.

-Var det min sista patient? -Ja.

Jag är orolig för Al.

Han sover hela tiden sen han kom hem och ser ut att bli sjuk.

Immunförsvaret är svagare när man är utkörd.

-Då är det bara jetlag, alltså? -Inte alls.

Det är nog tröttheten efter skiftjobbet och uteliggandet-

-som gör honom sårbar för allt möjligt.

-Vill han undersökas, får han komma. -Han har inte jobbat skift.

-Vet ni nåt? -Det angår mig inte.

-Ni vet alltså nåt! -Pauline! Sluta vara barnslig.

Nej, jag är upprörd.

-Varför jobbade Al skift?! -Fråga Al!

-Vad är det? -Du sa aldrig att du jobbade där!

Sen sov du dessutom ute.

Du som sa att du kom tillbaka eftersom du saknade mig.

-Slut på pengar? Vad la du dem på? -Inte nu, Pauline.

-Är Doc där? -Ja!

Al Large! Våga inte slänga luren i örat på mig!

Vakna! Hjälp mig, Bert! Snälla Bert!

-Martin. -Louisa.

-Är du upptagen? -Nej.

Jag ville bara säga hej.

-Hej. -Hej.

Penhale fick mig att lova att komma. Det blir säkert hemskt.

Ska du kanske ändå dit eller ska vi träffas där? Man kan gå när man vill.

-Ja. -Ja?

Penhales fest på mrs Wilsons hotell. Jag kommer.

-Jaha? -Vad då?

-Jag trodde att du avskydde fester. -Nej, det beror på.

-Varför vill du då gå på den här? -Det vill jag inte, men du bjöd mig.

-Ja, men det förvånar mig ändå. -Frågade du för att få ett nej?

Nej, men jag hade hoppats att få ett ja.

Jag måste ju jämt tvinga dig.

Vad vill du att jag ska säga? Ursäkta mig.

Ellingham.

Pauline, men...

Lägg honom i framstupa sidoläge.

-Ursäkta, akut. Jag måste... -Gå. Ja, jag vet.

-Om festen... -Jag måste gå!

Jaha. Ursäkta.

-När vaknade du? Pauline? -Strax efter det att jag ringde.

Ut.

In- och ut.

-Hur mår du nu? -Inte så bra.

Är du fortfarande vaken hela natten och sover hela dagen?

-Har du drogat dig? Säkert? -Ja.

-Vad är det med honom, Doc? -Dina lymfkörtlar är något svullna.

Blev du biten av insekter?

-Ja, den här kliar som sjutton. -Nej, riv inte upp det.

Det liknar en tsetsefluga.

-Humörsvängningar? -Om!

Det kan vara östafrikansk sömnsjuka.

Flugan biter igenom huden och parasiterna tar sig in i blodet.

Sen fortsätter de att reproduceras på väg till hjärnan-

-tills de har invaderat hela det centrala nervsystemet.

Ta ett blodprov, Pauline.

-Vet du vad du gör? -Jag gick en kurs, har ett intyg.

-Kommer han att bli frisk? -Ja, det är otäckt, men han blir bra.

Du behöver Melarsoprol.

Fungerar inte det, kan du behöva behandlas på sjukhus ett tag.

Skynda dig, Pauline.

Tinkle, Prinsessan Tinkle! Var är du nånstans, älskling?!

Hej, Louisa.

Först vill jag att ni tittar på den person ni har bredvid er.

Enligt statistiken kommer en av er att bryta mot lagen inom en månad.

Senare blir det tombola.

Första pris är en guidning på polisstationen.

Har du sett Princess Tinkle? Min hund. Hon har försvunnit.

Hon terroriserar nog traktens hundpojkar.

Ingen av oss har haft svårt att få vänner.

Ursäkta, jag måste hitta Tinkle.

Hjälp, hjälp mig! Var snäll och hjälp mig!

Å, Martin, jag har försökt nå dig! Jag tror att han är död.

Snälla, snälla, kom nu! Skynda dig, fort, fort!

Han är här inne. Där!

Håll!

Han lever. Vad hände?

-Tja, vi bara... -Jag förstår.

Sen fick han ett anfall, men hans EKG var ju bra.

När tuppade han av?

För nån minut sen. Jag gick för att hämta hjälp...

-Sprit, droger? -Vi är inga tonåringar.

Han tar allergitabletter mot sin hösnuva.

Det står...Vardenafil.

Han tar några stycken, men nyser aldrig.

De hjälper mot erektionsproblem.

Man ska bara ta ett. Tar man fler, kan man få anfall.

Mr Melville, ni ljög om medicinen och riskerade ert liv. Idiot!

Håll er till doseringen eller byt hobby.

Martin, nu räcker det!

Jag har förklarat situationen.

-Behöver ni poliseskort... -Ambulansen kommer strax.

Jag har fest, men jag ändå i tjänst.

-Gå in igen. -Ja.

Faster Joan.

Ursäkta det jag sa om oidipuskomplex. Det var elakt.

Nej, jag tror att du slog huvudet på spiken.

Läskigt.

-Hör ni mig, sir? -Är det du, mamma?

Tack, tack...

-Martin... Hur mår mr Melville? -Han mår bra.

-Konstigt att du stannar. -Har du sett mrs Wilson?

Å, Martin! Jag tänkte just på dig. Vill du ha nåt att dricka?

Ursäktar du oss?

Jag har dödat er hund.

Det var en olycka. Den låg under min bil.

Den dog genast - tror jag.

Som hundens ägare är det ert ansvar att göra er av med kadavret.

Bäst att vi lägger på lite is.

Ingen fara, det var andra kinden. Är det där vin, du dricker?

Martin, man är ingen alkoholist bara för att man dricker lite vin.

-Vilka symptom du än tror dig... -Nej. Vill du ha ett glas till?

Jaha... Ja, tack.

Lystring, lystring...

Lystring! Här har jag resultatet av lottdragningen.

Bert tar hand om Al och jag ville bara se vem som vann.

Den lyckliga vinnaren av pris nummer fyra är...

-Nummer 52. -Det är jag!

-Hon gav dig en rejäl örfil. -Jag hade ju kört på hennes hund.

Det är nog de som tycker att hon är lite...

Narcissistisk, hypokondrisk och extremt irriterande.

-Ja. -Nummer tolv!

En vän har konsert med sin orkester nästa vecka. Jag har två biljetter...

-Ja. -Ja...?

-Om det var en inbjudan? -Ja, det var det.

-Men de är amatörer. -Tja, alla är vi ju barn i början.

Å, Mart... Vad gör du?

-....Y149 ULD... -Det är min bil!

-Därför ordnade jag med bärgning. -Nej! Ursäkta, jag måste gå.

Då ses vi nästa vecka på konserten?

Hej då.

Text: Christina Nilsson Sync: BetteKaj