Original subtitles

Det var en gång ett kungarike långt, långt borta.

En dag kom det dit en prins, som letade efter sin prinsessa.

Prinsen var stilig, charmig och hård.

Med sin trogne hund vid sin sida letade prinsen dagarna i ända.

Han slogs mot drakar, trollkarlar och troll.

Just som han trodde att hoppet var ute...

...anlände han till slottet där prinsessan satt fängslad.

Prinsen klättrade uppför berget...

...för att rädda prinsessan innan hon...

-Ur vägen. -Kolla!

Louisa?

-Martin. -Vad hände?

Mår du bra, fröken?

Ja, jag mår bra. Tack.

Jag svimmade lite. Måste nog dricka mer vatten.

Vi borde alla dricka mycket vatten när det är varmt, inte sant?

-Kom med till mottagningen. -Barnen måste tillbaka till skolan.

Din hälsa är viktigare än att de kommer i tid till vad de nu ska göra.

Jag har ansvar för dem. Jag kan inte lämna dem.

När kan du komma in?

I eftermiddag, om du inte har andra planer.

Planer? Nej.

Kan ni ställa er upp? Och kan nån av er plocka upp min bok?

Isaac och Ray står längst fram. Otis och Drew går längst bak.

Akta bilarna.

Gå i par.

Rektorn säger att hon är ett störande element.

Att hon inte sitter still måste ju inte vara störande för de andra.

Om hon är uttråkad borde skolan ge henne nåt intressant att göra.

-Sluta med det där. -Du säger inte vad hon ska göra.

När hon är på min mottagning är det jag som bestämmer.

-Är hon verkligen sjuk? -Du är läkare.

Jag hoppas att du ska beskriva några medicinska symptom.

Hon gör saker hela tiden, är aldrig still. Hon är rastlös hela tiden.

Det kallas rastlöshet. -Låt den vara!

Hon har varit borta från skolan hela veckan. Avstängd.

Hon förstörde några av lärarnas bilar.

Hon menade det inte. Hon hoppade på dem för skojs skull.

Det är lustigt, men inget medicinskt symptom.

Hon var inte så här tidigare. Förr fick hon diplom för gott uppförande.

Fråga fröken Glasson. Du har säkert hennes nummer.

-Jag har andra patienter nu. -Du har inte sagt vad som är fel.

Hon är väldigt irriterande.

-Har du hört nåt från Al? -Inte på ett tag.

Inte jag heller. Han har inte hört av sig. Jag vet inte var han är.

-Det finns tid på torsdag. -Jag träffar honom hellre nu.

-Vad är det för fel? -Det är privat.

Det är inte vad du tänker på.

Kläm in mig innan nästa. Det tar fem minuter.

-Jag frågar doktorn. -Underbart.

Återkom gärna när din dotter behöver läkare istället för ordningsvakt.

Nu har jag sjuka människor att hjälpa. Hejdå, mrs Lane.

Det är inte "mrs". Jag är skild.

Det förvånar mig inte.

Gå ner därifrån, nu!

-God morgon, doktorn. -Ut med dig.

Var inte sån. Jag tror att jag är deprimerad.

Eller så är jag så där bipolär.

Jag diskuterar inte din hälsa i köket.

Har du medicin åt mig eller ska jag pröva terapi?

-Har Bert bokat tid? -Han gick in ändå.

Ta ut honom och boka tid. Ut ur mitt kök, båda två.

Det är bara jag. Jag har ställt tillbaka fiskgrytan.

-Jag skulle hämta den. Du haltar. -Inte alls.

-Nej, för nu står du still. -Det är bra med mig.

-Har inte du patienter? -En hel del, faktiskt.

-Kaffe? -Jag har inte tid.

-Kom igen. Det går bra. -Ta ut hunden. Det här är inget zoo.

Ray är min ledarhund. Jag är blind.

Visst. Slå dig ner.

Nej. Akta kaffet. Här borta.

Så där, ja. Här finns en stol.

-Luta dig bakåt. Så där. -Sitt.

Vad kan jag hjälpa dig med, mr Cleary?

Min stortå. Den gör väldigt ont.

-Vilken fot? -Höger.

Ursäkta, han blir lite beskyddande.

Det är gikt.

Dr Sim brukade säga att det var gikt.

Det är för att det var gikt.

Den här vägen.

Nej, nej, nej.

Jag tar hunden. Ge mig hunden. Vi ska åt det här hållet.

Var försiktig.

Ta din hund. Där är den.

Jag lägger receptet i bröstfickan.

-Nästa patient, tack. -Mrs Tyson!

Efter dig.

-Går det bra, mr Cleary? -Inte helt, nej.

Jag fick det här. Jag vet inte vad det är bra för.

Indometacin. Ska jag söka efter det på datorn?

-Har du tid för det? -Jag har sex timmar att fördriva.

-Vad är det för fel, Alison? -Förlåt, det är inte mitt fel.

Jag glömde sätta på ugnen. Inget är tillagat.

-Hur är det inte ditt fel? -Du får skylla på Doc Martin.

Vad har han gjort?

Jag var dit i morse. Han tittade knappt åt Delph när vi väl kom in.

Han sa inte heller vad jag kan göra för att få henne mindre galen.

-Hon är väl knappast galen. -Hon hoppar på lärarnas bilar.

Ja, det var förvånande. Hon var en ängel när hon var här.

Jag försökte förklara det, men han lyssnade inte. Typiskt män.

Han sa att hon inte är sjuk, men hon springer runt som en galning.

Du kan ha rätt, men nu oroar jag mig för de där barnen.

Ge dem bröd och sallad. De måste ha något att äta.

-Hallå? -Vad gör du?

-Försöker se om du är död. -Det är jag inte. Tackar som frågar.

-Du såg medvetslös ut. -Jag tänkte.

Med stängda ögon och hängande huvud?

Det finns ingen lag mot det. Jag är polis, så jag vet sånt.

-Hur många fingrar? -Vad håller du på med?

-Jag är läkare. -Är det så?

-Jobbar du här i närheten? -Ja, jag är distriktsläkare här.

Vet du vem som är sjuk, vem som låtsas och vem som blivit skjuten?

-Jag tar emot skadade, ja. -Då bör vi nog prata.

Förstås. Jag hittade dig medvetslös bakom ratten.

Kom in till mottagningen idag. I eftermiddag.

-Har du ätit frukost? -Bara en kopp te.

-Har du svimmat förut? -Inte på väldigt länge.

-Är du trött? -Lite.

Jag har haft några sena kvällar. Inget spännande, bara jobb.

Inga klubbar eller så.

Du har nog blodbrist. Jag ska ta ett blodprov.

Varför skulle jag ha blodbrist?

-Kraftiga menstruationer? -Vad?

-Eller har du pms? -Nej, det har jag inte.

Kan det vara så att du är gravid?

Hur skulle jag kunna vara gravid?

-Är det ett nej? -Ja.

Bra... Jag menar...okej.

Jag tycker inte om att prata med dig om sånt här.

Varför inte?

Du frågar olämpliga frågor.

-Jag är din läkare. -Ja, men du är också min...

Du och jag har ju nån sorts...

Ska jag gå till doktorn i Weybridge istället?

-Det är upp till dig. -Ja, allt är alltid upp till mig.

Du gör aldrig något för att vi ska komma vidare. Vi går bara i cirklar.

Louisa?

-Joe! Hur är det med dig? -Det är bra.

-Jag har inte sett dig sen...när? -Evigheter. Fem, sex år sedan?

-Är du här på besök? -Jag jobbar. Portwenn är mitt område.

-Har vi två polismän? -Nej, Mylow är borta. Karriärbyte.

Sist jag hörde skulle han bli rörläggare i Polen.

-Går hororna på knark? -Det där är inga horor.

Inte? Jag antar att jag inte... Att jag inte...

Joe?

-Joe? -Vad är det?

Mår du bra?

Jag mår bara bra. Du, då?

-Jag ska gå hem. -Maken ska ha sitt te, förstås.

-Jag är inte gift. -Pojkvän, då?

-Inte direkt. -För upptagen med ungarna.

-Jag har inga barn. -På skolan. Jag trodde du var lärare.

Förlåt. Ja, det är jag. Vi ses.

Vi ses!

-Kan jag hjälpa er med något? -Penhale, här.

Jag ska träffa dr Ellingham.

-Har han gjort något? -Nej.

-Är han bara ett vittne? -Till vad?

Brottet ni undersöker.

-Jag är inte här i sådant ärende. -Vad ska ni träffa honom för, då?

-Det kan jag inte berätta. -Jag arbetar här.

-Är du receptionist? -Så kan det vara.

Jag har tagit över efter Mark Mylow och vill få ansikten till alla namn.

Vem är du?

-Pauline. -Det ska jag komma ihåg.

Om du ursäktar, Pauline...

Var är han?

Hallå?

-Varför knackar du inte? -Inte min stil.

Slå dig ner.

Vi hälsade inte ordentligt tidigare. Poliskonstapel Joseph Penhale.

-Dr Ellingham. -Legitimerad läkare och kirurg.

-Det stod på plaketten utanför. -Så observant.

Det måste jag vara, speciellt nu när jag är områdets nya polis.

-Visst. -Förlåt att vi fick en dålig start.

Du är ju områdets läkare så vi bör ha en relation-

-som är gynnsam för oss båda, om du förstår vad jag menar.

Det gör jag inte. Vad menar du?

-Hallå? -Hallå.

Tänker du svara på min fråga?

Vilken fråga?

-Blir du ofta trött? -Jag jobbar dygnet runt.

Du sov i bilen. Somnar du ibland mitt i en mening eller när du äter?

Nej. Det händer ibland när jag äter.

Och ibland mitt i ett samtal.

Om du skrattar eller är arg, känns nackmusklerna svaga då?

Det har hänt ett par gånger. Är det whiplash?

Nej, det är något annat.

-Går det bra? -Tyvärr inte.

När Al var här klarade jag av såna här saker, men nu...

-Skulle han stanna här för evigt? -Allt finns ju här i Portwenn.

Är det inte lite tidigt för det där?

-Vill du ha ett glas? -Visst.

Först ville inte Al att Pauline skulle åka till Bristol-

-sen planerade han själv en resa till regnskogen.

Vill man ha regn kan man åka till Newquay.

Ungar.

Ett elände från början till slut. Det märker du när du får egna.

Inte för att du verkar vilja ha familj.

Jag trodde du hade valt bort egna barn.

-Jag vill ha massa barn. -När då?

När jag har träffat den rätte.

Narkolepsi.

Det är ett neurologiskt tillstånd där man somnar överallt när som helst.

Hade du skadat huvudet innan det började?

Huvudskador kan orsaka tillståndet. Har du ramlat eller krockat?

-Sparkad i huvudet? -Det är nog förklaringen.

Det var några år sen. En bonde hade problem med tv-licensen.

Han ville inte följa med, så jag skulle sätta handklovar på honom.

Jag jagade honom, ramlade och hamnade under hans häst.

Sjukvårdarna sa när jag vaknade att hästen hade sparkat mig i huvudet.

Jag var dränkt i blod.

Frugan klagade efter det. Sa att jag var konstig.

-Vad gjorde du? -Inget.

Hon tjatade om humörsvängningar och att jag glömde saker-

-och tjatade om humörsvängningar.

Vi är inte tillsammans längre.

Jag skriver ut något som håller dig vaken.

Tack, doktorn.

Du får inte köra bil förrän du har påbörjat medicineringen.

-Men jag... -Bra.

-Jag har problem. -Du får inte köra.

Inte det. Om jag hämtar ut det här, kan det gå rykten om att jag är sjuk.

Skurkar kanske tar tillfället i akt.

Portwenn kanske blir ett brottsnäste. Kan du hjälpa mig?

Vill du att jag hämtar ut receptet åt dig? Jag gör inte sånt.

-Jag kan få p-böter att försvinna. -Jag har ingen bil.

-Vill du ha vapenlicens? -Nej.

-10 000 pund, då? -Okej.

-Ritalin. -Jag vet inte ens om jag ska ta det.

-Varför inte? -Jag tar inte knark.

Det är skillnad på receptbelagd medicin och sånt från langare.

Det är en snårig väg. Jag vet inte ens hur medicinen påverkar mig.

Jag har tio minuter över. Jag kan berätta.

-3021 från Middlemoor. -3021 här. Över.

Någon har låst in sina nycklar i bilen. Kan du?

Säg att jag tar hand om det. -Jag kollar upp det senare.

Tar du nån annan medicin? Har du astma?

-Hej, miss Lane. -Magsår?

-Vad kan jag göra för dig, Alison? -Du kan gå före.

-Du var först. Jag ska handla också. -Jag har inte bråttom.

-Inte jag heller. -Jag kommer tillbaka senare.

Hon har nog problem med sköldkörteln. Det förklarar vikten.

Inte undra på att hon är...

-Inte undra på vad? -Inget.

Vi tar en titt på listan.

Delph!

Delph! Vad håller du på med?

Delph!

Det där är farligt.

Hon gör så hela tiden. Jag försöker säga åt henne men hon lyssnar inte.

Nu är hon inte i skolan. Jag kan inte vakta henne hela tiden.

Har inte skolan nämnt något om att utreda henne för ADHD?

Det är Attention Deficit Hyperactivity Disorder.

-Är det vad hon har? -Det kan inte jag avgöra.

Det kan förstås Doc Martin göra, men han gjorde ingenting.

Han knuffade ut mig innan jag hann få en syl i vädret.

-Kan inte du berätta om Delph? -Jag?

-Han lyssnar på dig. -Det är möjligt.

Om det är ADHD, vad kan doktorn göra?

Det finns medicin. Som Concerta eller Ritalin.

-Det hjälper koncentrationen. -Det är vad Delph behöver.

-Var försiktig. -Delph!

-Var försiktig, Delph! -Delph!

Louisa?

-Kom in. -Tack.

-Har du skrivit in dig i Weybridge? -Inte än.

Jag ska inte prata om mig utan om Alison Lanes dotter Delph.

Tjock tjej. Störig mamma.

Hon är orolig för att något är fel och det är jag med.

-Delph kommer snart att skada sig. -Jag diskuterar inte patienter.

Om du får besök av en hyperaktiv flicka med misstänkt ADHD-

-skulle du skriva ut Concerta eller Ritalin då?

-Bara så där? Nej. -Varför inte?

Beteendeproblematik kräver utredning.

Det behövs grundliga utredningar och anpassad behandling.

Hon åkte på taket på en bil som körde i 50 km/tim.

Jag förstår inte hur hon lyckades sitta kvar.

Slå dig ner.

Det är lätt att glömma att vissa barn...

-...bara är olydiga. -Ursäkta?

Det är en tunn linje mellan dem som behöver medicin-

-och dem som bara är olydiga.

När jag var olydig slog pappa mig med ett bälte eller ett tennisracket.

Och du tycker inte att det har haft några...

-Vad vill du? -Jag vill prata om min depression.

Jag har tänkt på mitt liv.

-Jag vill ställa några fler frågor. -Jag ska gå nu.

Varför tror du att jag är olycklig hela tiden?

-Den är tuff, jag vet. -Det är den inte.

Du är ensam, uttråkad, oälskad och har passerat bäst före-datum.

Jag trodde du skulle muntra upp mig. Komma med några kloka ord.

Behöver jag nya utmaningar, något att fokusera på nu när Al är borta?

Förmodligen.

Du säger alltså att jag behöver en utmaning.

Kanske ändra inriktning helt i livet.

Jag borde alltså ge upp rörmokeriet.

Tack, doktorn. Jag hittar ut själv.

-Hur mår du idag? -Tack, jag mår bra.

-Har du ätit frukost? -Ja, det har jag.

Ray, var är du?

-Hur fort körde du? -Jag vet inte, men inte för fort.

-Du kanske är för gammal. -Hur vågar du?

Går det bra?

Prata inte med den misstänkta innan jag är färdig med förhöret.

Misstänkt? Det är min faster.

Då släpper vi det hela. Vad säger du om det, doktorn?

Har du ont i benet?

Ja, och ryggen tar kål på mig.

Mr Cleary är blind, tack och lov. Han vet inte att det var du som körde.

-Det var inte mitt fel. -Inte mitt heller.

-Det sa jag inte heller. -Bra.

Ryggsmärtan kan vara benskörhet. Jag skickar dig på röntgen.

Det var därför jag inte ville gå hit.

Det gör inte ont. Man mäter bara benens mineraldensitet.

Jag måste sitta på nån hemsk klinik en hel dag.

Lever du hellre resten av livet i smärta, med brutna ben...

Jag gör väl den dumma undersökningen, då.

De kommer ge dig dumma hormonpreparat också.

-Varför? -Det är vad jag skriver ut åt dig.

Martin...

Östrogenet minskar försvagningen och främjar återväxt.

Visst. Tack.

-Kom direkt nästa gång. -Du behandlar mig som en patient.

Du är en patient.

-Har du tid för mig nu? -Jag säger till.

Det där du skrev ut åt Penhale. Jag sökte på det på nätet.

Istället för att surfa, kan du beställa handskar och tungspatlar.

-Mrs Tishell ringde. De kan hämtas. -Varför har du inte hämtat dem?

Jag glömde. Jag läste om Ritalin och man verkar inte ge det till vuxna.

Hur vågar du? Du har inte betalt för att kontrollera mina recept.

Det jag får betalt för är tråkigt. Jag vill göra något utmanande.

Kan jag göra nåt annat förutom att svara i telefon och boka tider?

-Och glömma att hämta mina varor? -Ja, något mer.

Du kan sluta lägga dig i. Försök.

-Är doktorn inne? -Tyvärr.

-Jag måste träffa honom genast. -Jag står på tur.

-Har du ont? -Ja, lite grann.

-Har du bråttom? -Nej, men jag har väntat...

Jag ska vara på jobbet om fem minuter. Jag går före.

Varför ändrar miss Lane min kalender? Mr Cleary står på tur.

-Det gör han inte. -Vänta lite. -Inte än.

Folk går inte in hit utan min tillåtelse.

Ändå är jag här.

Det handlar väl om din dotter.

Skolan ringde i morse. Delph ska träffa en psykolog på måndag.

-På måndag. -Och?

Du måste skriva ut lugnande medicin åt henne.

Du måste ge mig Ritalin.

-Vem har berättat om Ritalin? -Det säger jag inte. Har Delph ADHD?

Säkert inte, men i såna fall skulle jag skicka henne till barnpsykolog.

Där skulle specialister utreda henne.

-Innan måndag? -Givetvis inte.

Jag måste ha något nu. Tror skolan att hon är normal, får hon vara kvar.

-Tills hon hoppar på biltak igen. -Det kanske bara är en fas.

Akne är en fas. Hon behöver uppfostran. Där har du misslyckats.

Det är inte mitt fel. Hon har aldrig hoppat på bilar förut.

För två månader sen kunde hon spela tv-spel i timmar.

Nu kan hon koncentrera sig i max en minut.

Om du hade avbrutit spelandet och uppmuntrat henne att träna-

-skulle hon inte vara fet. Vad får hon för mat?

Vad har det med saken att göra?

Barn påverkas av den mat de äter. Får hon färsk frukt?

Jag är inte här för att prata mat.

Du vill kunna låtsas att hon är en duktig liten flicka.

-Hon är en duktig liten flicka. -Det finns inget litet med henne.

-Du menar att hon är fet. -Ja.

-Det tycker du väl om mig med. -Ja.

Vi kan vara hur feta vi vill, jag och Delph. Din idiot!

-Mr Cleary! -Du kan gå in nu, mr Cleary.

-Tack. -Är allt bra, mrs Lane?

Han vill inte hjälpa mig. Han skulle kunna om han ville.

Var försiktig. -Jag behöver mr Clearys papper.

-Du har fått dem. -De är inte här.

-Då ligger de på skrivbordet. -Leta upp dem.

Den här vägen, mr Cleary.

-Jag vet inte vad som hände. -Du gick ut framför en bil.

-Varför sprang Ray iväg? -Han behöver tränas mer.

Dumma hund.

Inget är brutet. Det blir bra så fort gikten är borta.

-Vad har du i paketet? -Makrill.

Där finns puriner. Det är dåligt vid gikt.

-Pauline sa att jag ska äta mer fisk. -Jaha, ja.

-Frukt, grönsker och fisk. -Inte sån fisk.

-Hon sa inte vilken. -Inte det, nej.

Jag sa vad som stod på hemsidan.

Vilken hemsida? Den för folk som glömmer att de är receptionister?

Hänvisa dem till mig om de har problem.

Jag är bara en receptionist...

Vad sa du?

Ursäkta.

-Du klämde min ciabatta. -Gjorde jag?

Det är räkor överallt och jag fick majonnäs på mig.

-Nej då, det gick bra. -Okej, tack.

-Ska jag köpa en ny smörgås åt dig? -Jag äter den med sked.

Okej.

Jag måste köpa den här för att Alison Lane var sen till jobbet igen.

Hon sa att hon hade träffat dig. Är allt bra?

Jag antar att du har pratat med henne om Ritalin.

Jag kan ha nämnt något om det.

Jag har haft andra elever som fått Ritalin och vet att det kan hjälpa.

Det räcker att min receptionist ifrågasätter mina diagnoser.

-Jag försöker bara hjälpa. -Det gör jag med.

-Mrs Tishell. -Ursäkta, doktorn.

Du har mina tungspatlar, och mina gummihandskar.

Ja, just det. Var har jag lagt dem?

Förlåt mig. Jag är lite snurrig.

Jag har haft Alison Lane på besök.

Hon var påstridig.

Hon menade att jag hade starkare bantningspiller än de som är framme.

-Ville hon ha aptithämmare? -Ja.

Bingo.

-Har hon köpt av dig tidigare? -Ja, för några månader sen.

-Förlåt. -Tack.

Gå ner från min bil!

Delph?

Skynda!

Ring efter ambulans.

-Gick det bra? -Behöver du hjälp?

Bort med er. Hon måste ha luft.

Du förlorade. Spela igen?

Läkarmottagningen.

Ambulansen är på väg. Se så mycket blod.

-När ska den komma? -Det sa de inte.

Ursäkta mig.

Din väska.

Går det bra?

Rulla henne på rygg.

-Jag behöver en artärklämma. -Hur ser en sån ut?

Som en tång med saxhandtag.

Ta den och håll i.

Ge mig kniven.

Kan du öppna den?

Håll er undan.

-Har ni ringt ambulans? -Ursäkta! Släpp förbi mig.

-Herregud, Delph! -Hon kommer att bli bra.

Får hon bantningspiller? Pillren från mrs Tishell ger hyperaktivitet.

Jag har inte gett henne några bantningspiller.

-Jag har gett henne Ritalin. -Hur mycket?

Två piller i morse. Jag trodde att de skulle lugna henne.

-Var fick du dem ifrån? -Det fanns på ditt skrivbord.

Jag hade inte tagit dem om du hade gett mig.

Sår på huvud, nacke, bröst och armar. Jag satte artärklämma.

Dropp behövs. Ge kolloider och kolla trycket.

Försiktigt.

-Jag trodde hon skulle dö. -Du hade Ritalin på skrivbordet.

-Det var du som ställde dem där. -Inte alls.

Du tog dem i köket, ställde ner burken och gick sen till mrs Lane.

Du gjorde det. Burken var full så jag gav den till konstapel Penhale.

Vi ska prata mer om det här.

-Jag vill växla ett ord med dig. -Kan det vara "du är avskedad"?

-Det är mer än ett ord. -Du avskedar mig. Det är orättvist.

-Flebotomi. -Jag vet inte vad det betyder.

Du har inget problem med blod. Jag vill att du går en kurs nästa vecka.

Där visar de hur man hittar vener, sätter nålar och tar blodprov.

Jag säger vems blod du ska ta men du tar själva blodprovet.

Blod. Herregud.

-Hur mycket mer betalt får jag? -Vad?

Är det inte en befordran? Då borde jag få löneökning.

-Vi ser hur kursen går först. -70 pund per blodprov låter rimligt.

10 pund per provrör och mer om det går fortare än förväntat.

Får jag ha en vit rock?

-Förlåt att jag stör så sent. -Kom in.

Det är någon som vill träffa dig.

Det är du.

-Hur går det för din dotter? -Det går bra.

Vad sa de på sjukhuset?

-Att hon överlevde tack vare dig. -Det stämmer.

Alison, säg "tack".

-Tack. -Det var så lite så.

Alison var rädd för att du skulle vara arg, så jag...

...följde med för att skydda henne.

Förlåt att jag stal Ritalin. Men hade jag fått det av dig...

Din dotter är en ungdom, inte ett barn.

Hon reagerade på Ritalin på samma sätt som en vuxen. Blev piggare.

Dessutom gick hon väl redan på bantningspiller.

-Det är ju inte så, sa jag. -Du sa det, ja.

-Påstår du att jag ljuger? -Ja.

Bantningspillren är till mig.

Hon kan ha tagit några i smyg.

Lås in dem, eller hitta andra sätt att gå ner i vikt.

-Som? -Stäng munnen.

Och det blev dags att gå. Hon är verkligen tacksam.

-Får jag stanna här? -Visst får du det.

Jag ska skjutsa Alison hem. Jag menar på mottagningen, som patient.

-Vill du att jag är din läkare? -Ja, det vill jag.

-Vad fick dig att ändra dig? -Jag vet inte riktigt.

-Tror du att jag...? -Vad?

-Tror du att jag har blodbrist? -Det är inget att oroa sig för.

Men jag oroar mig. För allt.

-För vad jag gör med mitt liv. -Det är inte ovanligt.

Oroar du dig för ditt liv?

Jag brukar inte älta sånt. Jag håller mig upptagen-

-med jobb och min hobby.

-Din klocka. -Jag är snart klar.

Sen då?

Då kanske det är dags för något nytt.

Jag hoppas det.

Bra.

Ja.

Text: Ulrika J Hellsten Sync: BetteKaj