Original subtitles

Hör nu på, go'vänner, så ska jag för er berätta

vad en gosse gjorde, det är nu längesen

Men nog lever minnet kvar i Smålands sköna dalar

Katthult, Lönneberga, det var den gossens hem

Sing-dudel-dej, sing-dudel-dej, sing-dudel-dudel-dej

Sing-dudel-dej, sing-dudel-dej, hujeda-jeda-mej

Sing-dudel-dej, sing-dudel-dej, sing-dudel-dudel-dej

Sing-dudel-dej, sing-dudel-dej, hujeda-jeda-mej

Emil i Lönneberga som bodde på gården Katthult i Lönneberga i Småland.

Har du nånsin hört talas om honom?

I Lönneberga fanns ingen som inte kände till-

-Katthultarnas pojke Emil som gjorde fler hyss än det var dagar på året.

Stackars Svenssons i Katthult.

Sång Hujedamej sånt barn han var, ej värre tänkas kan

Och Emil var det namn han bar Ja, Emil hette han

Stackars Svenssons i Katthult som hade en sån pojk.

När hans pappa hade glömt sin hatt vid bäcken, vad gjorde Emil då?

Det var inte av elakhet, han ville bara se om hatten flöt eller inte.

Sång Hujedamej sånt barn han var, ej värre tänkas kan

Och Emil var det namn han bar Ja, Emil hette han

Emil gjorde sällan samma hyss två gånger-

-utan hittade på nya hela tiden.

Skitstövel!

Nej, stövlarna var inte vattentäta, men andra stövlar var kanske det.

En god sak var att Emil ville undersöka allt.

Hur skulle man annars få veta nånting här i världen?

De håller vatten bättre än mina.

Hästgnägg Hur kommer det sig?

Emil!

-Vill du öppna, förgrymmade unge?! -Jag är väl inte galen, heller.

Öppna! Aj!

Det var bra att snickarboden kunde haspas både från ut- och insidan.

Pappan haspade den utifrån för att stänga in Emil.

Emil haspade inifrån när han inte ville att pappan skulle komma in.

Ja, sitt där då och tänk över dina hyss. Det kan du behöva!

Varje gång Emil satt i snickarboden täljde han en liten rolig trägubbe.

Det här är nog den största trägubbssamlingen i hela Småland.

-Det var en vacker liten samling. -Och fler blir det - undan för undan.

Katthult var en fin gård som låg på en kulle bland äppelträd och syrener.

Runt omkring låg åkrar, ängar och hagar.

Det var här Emil bodde, och hans pappa förstås - Anton Svensson.

Och Emils mamma, som hette Alma Svensson.

-Vad får vi till middag i dag? -Köttsoppa.

-Och Emils syster, som hette Ida. -Hujedamej, köttsoppa nu igen.

En dräng som hette Alfred och en piga som hette Lina.

-Bara dra på. Bara stanna inte. -"Bara dra på!" Ja, ja...

Krösa-Maja får vi inte glömma. Hon bodde i en liten stuga i skogen.

Hon hjälpte till på Katthult med byk, korvstoppning och sånt.

Hon satte skräck i Emil och Ida med historier om spöken och mördare.

Djur fanns det också i Katthult. Två hästar: Markus och Jullan.

Två oxar.

Åtta kor och tre kvigor.

Tre grisar.

Tio får och lamm.

1 5 höns och en tupp.

-Och en katt. -Du är en snäll katt, Månsan.

Emil hade två kära ting: En mössa som hans pappa hade köpt i stan.

Det andra var en träbössa som Alfred i sin godhet hade täljt åt honom.

Det gick nästan inte en enda dag utan att Emil gjorde hyss.

De hade aldrig en lugn stund i Katthult.

Emil!

Det fick de minsann höra i Lönneberga.

Varje gång berättade Krösa-Maja det vitt och brett.

Nu ska ni få höra vad Emil har gjort!

Emils mamma var duktig i skrivning och skrev varje kväll upp hans hyss.

Emils pappa tyckte det var onödigt.

Vad ska det tjäna till? Med alla hyss den ungen gör-

-så sliter du ut vår blyertspenna.

-Då köper jag en ny. -Du är inte rädd för utgifter.

Hon skrev: "Gud hjälpe den gossen. I dag satt han i boden hela dagen."

Den natten hände nåt hemskt i Katthult.

Men det var inte Emils fel.

Hon skriker

-Kära barn, vad skriker du för? -En råtta sprang rakt i ansiktet!

Har vi fått råttor i köket? De kan ju äta upp vårt bröd och fläsk.

-Och mig. -Ja, men tänk på vårt bröd och fläsk.

-Här är råtthålet. -En sån rackare! Det får vi laga.

-Du får ha katten här om nätterna. -Jag ska sätta dit min råttfälla.

Vi lägger oss. - Sov lite till, Lina. Du ska snart ut och mjölka.

Ja, ja, jag kommer.

Varje morgon när Lina mjölkade-

-satte sig Emils pappa i köket och drack morgonkaffet i lugn och ro.

Han gillade att sitta ensam och höra fåglarna sjunga och hönsen kackla-

-medan han drack sitt kaffe.

Han nynnar

-Är du redan uppe? -Jag ska gillra min råttfälla.

-Råttan kommer inte förrän i natt. -Ja, men då åker hon fast.

Ja, då blir det inte nådigt att vara råtta, inte!

-Hur många trägubbar har du fått ihop? -97 stycken.

Det var som attan! Har du gjort så många hyss?

Alla trägubbar finns kvar än i dag, utom en som hans mamma grävde ner-

-för att den liknade prosten. Man kan inte visa honom på det sättet.

När jag får ihop hundra ska jag ställa till kalas här i snickerboa.

-Jaså? Vem ska du bjuda då? -Bara dig.

Du och jag, Alfred. Det vet du.

Tror jag, det. Du och jag, Emil.

Nu du, Månsan, är du så god och tar råttan åt mig i natt.

Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är...

Nu sov hela Katthult. Lina på en knölig madrass i kökssoffan-

-som tusen andra pigor i Småland.

Emils pappa, mamma och lilla Ida sov i kammaren bredvid köket.

Alfred sov i sin drängkammare precis som tusen andra drängar.

Ja, nu sov hela Katthult - både människor och djur.

Bara Månsan var ute och jagade råttor, fast inte i köket.

Och i sin säng i kammaren låg Emil pin klarvaken och funderade.

Det kanske inte är så bra att råttfällan står precis vid råtthålet.

Råttan kanske blir misstänksam när hon får syn på den med detsamma.

Jag kanske skulle sätta den i Linas ansikte.

Det är där råttan ränner om nätterna, men då vaknar hon väl och skriker-

-lättskrämd som hon är.

Under bordet! Där blir bäst.

Där letar råttan efter brödsmulor, och då får hon syn på fläskbiten.

Sen kröp Emil till sängs och somnade mycket nöjd med sig själv.

Pappan nynnar

-Aj! -Vad i alla tider!

Aj! Aj!

Emil! Emil!

Aj! Aj! Var är Emil?!

De är så glada att de skriker för att råttan är fast.

-Emil! -Fort ut i snickerboa med dig!

-Annars är din sista stund kommen! -Mamma, min "bysse"!

Emil!

Emils mamma haspade på utsidan-

-och Emil på insidan så pappan inte kunde komma in.

Det var bäst att de inte träffades på ett tag. Det tyckte mamman också.

Emil började tälja sin 98:e gubbe. Han gladde sig åt att snart ha 1 00-

-så han fick ha sitt 1 00-gubbe-jubileums-kalas.

Fram på eftermiddagen blev han utsläppt i vanlig ordning.

Vi får palt till middag.

Vet du vad palt är? De hade slaktat en gris och då måste man göra palt.

Det är grisblod och mjöl som kokas till svarta klumpar med fläsk i.

Det smakar som blodpudding, fast olika och bättre.

-Jag ska äta 1 8 stycken. -Det får du inte för pappa.

-Du orkar bara en. Var är pappa? -Han ligger där ute och vilar sig.

I vanliga fall vilade sig Emils pappa efter middan.

Han var väl trött. Man blir nog det när man börjar dan i en råttfälla.

Emil skämdes när han såg stortån och ville gärna göra sin far glad.

Pappa, vi får palt till middag. Titta här!

Titta så mycket paltsmet!

Oj...

-Emil! -Fort ut i snickerboa med dig!

Förgrymmade unge! Vänta bara!

Vänta bara!

Nu är det slut med käre far i Katthult!

Emil har slagit honom så blodet sprutar.

Skrapa upp det, så det räcker till en tre-fyra palter.

-Det som är förspillt är förspillt. -Vi får ingen middag alls i dag!

Lina fick göra raggmunk i stället. Du kanske inte vet vad det är heller?

Det är ett slags pannkakor med riven potatis. Det är godare än det låter.

Nej, nu måste väl middagen vara klar snart, det är långt över tiden.

Nu är jag trött på att springa och hämta dig.

Sicken blås!

-Sicken blås! Sicken blås! -Ska du springa i skjortan hela dagen?

Det var väl inte Emils fel att hans pappa just då kom in-

-vild av hunger och fick...

-Emil! -Nej, snickerboa, Emil!

Kan jag hjälpa att pappa är i vägen? Man kan inte ens rigga en råttfälla.

Emils 1 00-gubbes-jubileum blev inte som tänkt.

Det var ju lördagskväll, så han kunde inte ens bjuda Alfred.

Lina sjunger ...när Herman henne sin trohet svor men falskhet uti hans hjärta bor

Amanda, jag dig ej längre älskar ty nu en annan mitt hjärta fängslar

Och hon ska bliva min trogna brud Gråt ej, Amanda, nu e' det slut!

Vilken usling!

Amanda dignar då ner till jorden Himlars Gud, vad är jag då vorden

Må Gud allena nu straffa dig som är så otrogen emot mig!

Nej, det var inte som Emil hade tänkt sig.

Sitta här i bara skjortan en hel lång lördag!

Nu var han arg, men det var väl i snickarboden de ville ha honom.

Då ska de få det också!

I det ögonblicket fattade Emil ett hemskt beslut.

Han skulle stanna i boden resten av sitt liv.

Ensam och övergiven av alla, skulle han stanna där så länge han levde.

Då blir de väl äntligen nöjda.

Men försök inte komma in i snickerboa, för då skjuter jag!

Emil? Emil lille?

Du behöver inte vara rädd längre. Pappa har lugnat sig, du kan komma ut.

Kom ut nu.

Jag kommer aldrig mer ut. Försök inte komma in, för då skjuter jag.

Kom ut nu, Emil, så jag får tala med dig.

-Emil... -Nej, har jag sagt!

Emil tänker aldrig komma ut ur snickerboa mer!

-Vad är det för galenskaper? -Kom ut och tala honom till rätta.

Emil? Emil!

Emil!

-Du kommer ut när du blir hungrig. -Ha! Ha!

Emils pappa visste inte vad han hade i en låda - ett präktigt matförråd.

Han hade sett till att han inte skulle svälta ihjäl.

Då får vi ta ut dig med våld. Du kan inte sitta där inne hela natten.

Försök bara! Den första som kommer in, den skjuter jag.

Emil! Emil, kom ut nu, så går du och jag till sjön och badar.

Åh nej, sitt du på bänken med Lina. Gör det, för all del. Jag stannar här.

Låt honom sitta där då tills han tröttnar. Kom nu.

Samma elände jämt och samt. Nu får man inte ens sova på nätterna.

Bara man kunde lita på att han satt kvar, så skulle jag vara glad.

Det var en sorglig lördagskväll. Emils föräldrar saknade sin pojke-

-som brukade ligga i lillsängen med sin "mysse" och "bysse" bredvid sig.

Sång Amanda gångar sig ner till stranden

Hon tager avsked med vita handen

Adjö farväl, min otrogna vän

Vi träffas åter i himmelen

Den där Herman skulle jag vilja tala med.

Det man har lovat, har man lovat. Glöm inte det.

-Jag kan inte rå för vad Herman gör. -Bara inte du gör likadant.

-Jag har inte lovat dig nåt särskilt. -Åh jo!

Jag skulle kunna gå med Alfred och bada och krypa in här igen.

Det gör jag!

-Emil förstod vem som lagt på haspen. -Jag ska visa henne, den maran!

Hej du, måne! Här ska du få se på en som kan klättra!

Aaaah! Titta, det är en myling på taket!

Nej, den där lilla mylingen känner jag igen.

Mylingar - det var en sorts små spökbarn-

-som Krösa-Maja berättade många hemska historier om.

Jag ska riva snickerboa, så att jag aldrig mer behöver sitta här.

Kom nu, så går vi och badar. Hopp!

Och Lina som trodde att du var en myling.

Ja...det var den lördagskvällen, det.

-Du simmar ju riktigt bra. -Ja, det är tack vare dig, Alfred.

-Du och jag, Alfred. -Du och jag, Emil. Tror jag det.

Skratt

Och så var den dagen slut, men det kom nya dagar med nya hyss.

Nu ska ni få höra huru han i grönsakssoppan

dök på huvet ner och sen satt där stenhårt fast

uti mor sins soppskål ty hans öron var för stora

så det blev att fara till doktorn det med hast

Hujedamej sånt barn han var, tror inte också ni

att den som blott en soppskål har vill ej ha gossar i

Sing-dudel-dej, sing-dudel-dej, sing-dudel-dudel-dej

Sing-dudel-dej, sing-dudel-dej, hujeda-jeda-mej

Den dagen åt de köttsoppa med grönsaker till.

-Måste du sörpla så, Emil? -Annars vet man inte att det är soppa.

Alla fick äta så mycket de orkade.

Det var bara en liten slurk kvar, som Emil ville ha.

Enda sättet var att köra ner huvudet i skålen och sörpla i sig slurken.

-Nej, men Emil...! -Jag sitter fast!

-Käre barn, kom ska jag hjälpa dig. -Vad skulle du köra ner huvudet för?

-Skålen sitter där den sitter. -Vad ska vi ha ärtsoppa i på torsdag?

Vi ska inte ha pojken i skålen till på torsdag! Vad ska vi göra?

-Vi slår sönder den med spiskroken. -Är du från vettet!

-Skålen kostade ju fyra kronor! -Stackars Emil.

-Var inte ängslig, Emil. -Låt bli! Släpp ner mig!

Låt bli!

-Emil gråter. -Nej, det är köttsoppa!

-Vi får ta till spiskroken ändå. -Aldrig, skålen kostar fyra kronor!

Doktorn i Mariannelund tar bara tre kronor, då tjänar vi en krona!

-Köp nåt åt mig då. -Köp och köp...!

Vi måste komma i väg innan doktorn stänger.

Ja, nu fick de bråttom i Katthult.

-Vi får snygga till honom lite. -Kamma honom går i alla fall inte.

-Inte att tvätta öronen heller. -Nej, men det skulle behövas.

Jag får försöka krafsa ur lite i alla fall. Nej, men oj! Aj!

-Vad är det nu då? -Jag sitter fast!

Är alla från vettet? Är det ingen mer som ska klämma in sig i soppskålen?

Jag kan ta stora höskrindan och frakta hela Katthult till doktorn!

Nej, du får nog ha öronen som de är, Emil.

Då har jag lite nytta av soppskålen!

Detta elände, ska det aldrig ta slut? År ut och år in.

Lycka till!

Det kommer att pratas i Lönneberga om det här!

-Det ser väl du till. -Se efter lilla Ida ordentligt!

-Adjö! -Adjöss med soppskålen.

-Nej, men vad i alla tider?! -Ja, den ungen... Stackars Svenssons.

-Titta! -Det måste vara Emil!

Det är märkligt vad han kan hitta på.

Det är inte roligt att fara omkring som ett spektakel.

Tänk på att du tjänar en krona.

Det ser inte klokt ut! Ha! Ha!

-God dag, Jocke. Hur är det med dig? -För all del.

Vilken underlig "mysse". Ska man ha såna nuförtiden?

Nej!

Emil tyckte det var roligt att åka till Mariannelund-

-fastän han inte såg mer än kängorna under skålkanten.

Opp och ner, ner och opp, grisen gal i granens topp

och en mus i vårt hus svär och tuggar snus

Lammet skäller värper karameller

Hunden jamar, lilla grisen gal

Opp och ner, ner och opp grisen gal i granens topp

och vår stut flyger ut nu är visan slut

Där är prinsen som rider på en häst.

-Kära nån, hur har det gått till? -Det var en ren olyckshändelse.

-Fryser du om öronen, pojk? -Nej, inte när jag har den på huvudet.

Jo, jo, Emil kunde minsann göra sig rolig, han också.

-Det är mer angeläget, så gå före ni. -Får vi det? Tack så hemskt mycket.

Ett ögonblick! Ni har alltså hosta och smärtor i bröstet?

Nej, det är så att pojken vår... Han...

-Det är så att han har fastnat. -Va...? Ha! Ha!

-God dag på dig! Hur mår du där inne? -Tackar bra.

Oj! Ha! Ha!

-Där rök fyra kronor. -Kostade skålen fyra kronor?

Tur i oturen. Jag tar fem kronor, ibland mer.

-Att få ut huvuden ur skålar är svårt. -Jag trodde doktorn tog tre kronor.

Nej, fem kronor och aldrig ett öre under det.

-Men pojken klarade ju av det själv. -Ja, det gjorde han!

-Så då kostar det ingenting, då? -Nej, det gör det inte.

-Det var ju angenämt. -Var så god.

Ni kan kasta skärvorna i soptunnan där ute.

Tack, tack.

Soptunna? Den här kan vi ju limma ihop.

-Vad ska vi köpa för kronan vi tjänat? -Ingenting.

Men det var bra gjort av dig, Emil. Du ska få fem öre.

Den kan du lägga i din sparbössa.

Om Emil varit en vanlig unge, hade det inte hänt mer i dag-

-men det var han inte. Gissa vad han gjorde?

Oj...

Femöringen... Den ligger i magen nu.

Kära hjärtanas, det menar du inte?

Hur ska vi få ut femöringen ur pojken? Vi får fara tillbaka till doktorn.

Du kan räkna, du! Ska vi ge doktorn fem kronor för att få ut en femöring?!

Vad hade du för betyg i skolan? Det skulle jag gärna vilja veta!

Jag kan vara min egen spargris och ha femöringen i magen.

Ni pratar som ni har förstånd till. Jag sa inget när han åt byxknapparna-

-men en femöring... Den är mer hårdsmält.

-Menar du det? Kan det vara farligt? -Ja.

Bäst vi vänder om då.

-Har ni glömt nånting? -Nej, men Emil har svalt en femöring.

-En femöring? Och han har svalt den? -Ja, Emil kan allting.

Kan doktorn operera för fem...fyra kronor eller så?

-Femöringen får ni behålla. -Den är min!

En operation behövs inte. Senast på torsdag kommer slanten ut igen.

Det sköter naturen. - Men ät fyra vetebullar.

Slanten behöver sällskap, så den inte river dig i magen.

Vad kostar det den här gången, för ordination?

-Det blir ingenting. -Det var ju angenämt.

-Tack så mycket. -Nästa - var så god!

Ingenting tog han. Tänk vad mycket pengar vi har tjänat nu!

-Det är en bra doktor. -Nu köper vi en bulle till Emil.

-Vi har bullar hemma så vi klarar oss! -Jag är hungrig nu.

Om jag får låna fem öre-

-så betalar jag tillbaka om ett par dagar.

Det var den bästa medicin jag har fått i hela mitt liv.

Min märr ho' lunker fäller me' fast ho' så knägerbenter e'...

Emils pappa var glad, så bra affärer hade inte han gjort på länge.

Lina! Nu kommer de!

Nu kommer de!

Vad skönt att vara hemma igen!

Lilla Ida, kom till mamma.

Så ja.

-Nej, men... -Jo, du. Bara ingen rör den.

Nu du, Alfred! Nu blir det köttsoppa igen i Katthult!

Vilken tur att pappa kunde Iaga soppskålen.

Hur gjorde du för att få in huvudet i skålen?

Det var ingen konst. Jag gjorde bara så här.

Aj! Jag sitter fast!

Förgrymmade unge!

Nähä!

Två dagar senare fick Emils pappa tillbaka femöringen - en liten tröst.

Var så god! Betalar mina skulder, det gör jag i alla fall.

Det var historien om Emil i soppskålen.

Hör nu på, go'vänner, så ska jag för er berätta

vad vår Emil gjorde en dag i sköna maj

Upp i Katthults flaggstång hissa' han sin lilla syster

stod sen lugnt och såg henne hänga där på svaj

Hujedamej sånt barn han var fast Ida var rätt nöjd

ty ingen annan svävat har på denna höga höjd

Den här söndagen skulle det bli kalas i Katthult.

-Kon kalvar! Kom med detsamma! -Just som vi ska till och ha kalas!

-Kom, Ida! Det måste vi se. -Inte nu, när ni har finkläderna på.

Upp!

-Åh, så hög! -Ja, det är en hög flaggstång vi har.

Där uppifrån kan man nog se ända till Mariannelund.

-Vill du att jag ska hissa upp dig? -Det går väl inte?

-Det vet du först när vi har försökt. -Jag vill se Mariannelund.

Då ska du få det också!

Nu började gästerna komma och flaggan gick i topp.

Den fina fru Petrell kom ända från Vimmerby-

-för att smaka på mor Almas goda korv.

Och prosten och prostinnan. Jo, det var fint folk på kalaset.

Kära fru Petrell, ett sånt välsignat väder vi har fått.

-Ja, inte sant. -Vad skönt det är att få komma ut.

-Vad ser du för nåt där uppe? -Allt möjligt - kyrkan i Lönneberga.

-Ser du inte Mariannelund? -Nej.

-Vill du komma ner? -Nej, det är roligt att se Lönneberga.

Skratt

Och flaggan är också hissad! Just det!

Fru Petrell var närsynt.

Hon såg nåt vitt och rött som inte alls såg ut som svenska flaggan.

-Goddagens! -Ursäkta att jag inte tar emot.

En ko kalvade mitt under kalaset.

Anton, nu får du förklara det här. Varför har du hissat Dannebrogen?

Emil visste inte vad Dannebrogen var.

Han visste inte att det var Danmarks flagga-

-men han visste att det han hissat inte var nån Dannebrog.

Det är inte Dannebrogen, det är lilla Ida.

Det är bara jag. Jag ser hela Lönneberga.

Förgrymmade unge! Hur bär du dig åt?

Nej, jag vill vara här uppe. Ta inte ner mig.

-Ida! -Jag vill vara här uppe.

-Ida! -Förgrymmade unge, in i snickerboa!

-Där får du sitta i tid och evighet! -Hon ville se Mariannelund!

Sitt här inne och begrunda dina hyss! Begrunda dina hyss!

Det här går jag bara inte med på! Men jag struntar i deras gamla kalas!

Fy tjyvingen, vad mycket nässlor!

I matboden kunde man verkligen bli hungrig.

I taket hängde skinkor, korvar och runda paltbrödskakor i långa rader.

Emils pappa tyckte om paltbröd med fläsk och vit sås.

Vi har glömt Emil! Han har suttit alldeles för länge.

-Anton, du kan väl hämta honom. -Ja, inte ska han sitta där så länge.

Lugnt och skönt har det varit.

-Nu får du komma ut. -Emil är inte här.

Vart har han tagit vägen? Han har väl rymt genom fönstret.

Nej, här kan aldrig stå rätt till. Här har ingen människofot trampat.

Han kan väl inte ha flugit, heller?

Han kanske har blivit förvandlad till en duva.

-Här syns då inte till några duvor. -Nej, men det där kanske är Emil.

Det tror jag knappt, du lilla Ida.

Alma! Alma! Emil är försvunnen!

Emil?

Lina sjöng en visa om en tös som blev en duva och flög till himlen.

Varför skulle inte Emil kunna bli en höna?

-Han måste vara i snickerboa. -Han är inte där.

-Var kan han då vara? -Se efter själva.

Emil?

-Vad är det här? -Borta är han, det är visst och sant.

-Vem har gjort alla trägubbarna? -Vår lilla Emil, och nu är han borta.

Emil, flyg inte till himlen.

Du ska få så mycket hönsmat du vill, bara du stannar i Katthult.

Kom fram nu, Emil!

Vad de stackars människorna letade. I vedboden och mangelboden.

I fårhuset, hönshuset och brygghuset, men ingen Emil.

-De underjordiska har tagit honom. -Då har de gjort nåt de får ångra.

De letade i stallet, ladugården och svinhuset - ingen Emil.

Då tittade de i brunnen.

Om brunnsgubben har fått tag i honom, då är det ute med honom.

Det fanns ingen Emil där heller. Då sprang alla till bäcken.

Som tur var hittade de ingen Emil där heller.

Det är Näcken - barn är han ute efter. De är lättast att fånga.

Det vänjer Emil snart honom av med.

Det är inte Näcken. Det är klart Emil finns nånstans.

-Han kommer snart till rätta igen. -Nej, det tror jag inte.

-Jo... -Det som skulle bli ett roligt kalas.

Anton... Vad i all världen ska vi ta oss till?

Vi får ta fram maten. Folk kan inte svälta ihjäl när vi bjudit hit dem.

Vi går hem, så inte maten blir fördärvad!

Det var bra sagt, alla hade blivit hungriga när de sörjde och letade.

-Alma, korven. -Javisst, ja - vi har ju glömt korven!

-Lina, vill du hämta korven. -Ja.

Många barn har försvunnit och aldrig synts till mer.

Kära Krösa-Maja, nu får vi inte tro det värsta.

Vad är det med dig? Var är korven?

-Följ med mig, så ska jag visa er nåt. -Vad har du nu hittat på för dumheter?

-Följ med mig, så ska ni få se. -Det var en underlig piga ni har.

Ja, hon liknar ingen annan piga, men det är bäst vi följer med.

Lina?

-Emil! -Emil, lille pojk!

Han är inte förvandlad, inte mycket åtminstone.

-Lever han? -Ja, Gud vare tack och lov!

-Emil, vakna. -Han tycks ha ätit korv.

Nu förstår ni varför jag inte kunde hämta korv.

Lille Emil, vad du har skrämt oss!

Tänk att en upphittad pojke full med korv kunde göra så många glada.

Huvudsaken är att han lever. Korven gör detsamma.

-Jag lämnade en snutt i alla fall. -Den får vi ge till fru Petrell.

Hon är nästan lika galen i korv som Emil.

På kvällen var kalaset i Katthult slut och alla for hem till sig.

Tacka Emil för att han sparade korven, det var verkligen snällt.

-Adjö! -Adjö!

Alla hade fått en ny historia att berätta-

-om Svenssons illbattig till pojk.

Så kom hösten med regn och rusk.

Knalla på!

-Din latoxe, dagen är inte slut än! -Hör du det, din latoxe!

Tur för Alfred att han hade Emil att prata med. De talade om viktiga ting.

Lina går där och tror att du ska gifta dig med henne.

Det tänker du väl inte göra?

Nej, det törs jag inte, men jag törs inte tala om det för henne heller.

Vill du att jag ska göra det åt dig?

Nej, det måste sägas lite fint. Man kan inte busa iväg hur som helst.

Alfred, det vore väl det bästa för oss att i graven tillsammans vila få

där inga falska vänner kan skilja oss åt

och vårt bröllop i himmelen ska stå

Ja, nu så är det färdigt, tjolittan, littan...

Månsan, du ska ta den stora ladugårdssorken!

Förgrymmade unge, ser du inte vad du gör?!

Här gör man lite snyggt, så drar du in halva Småland på köksgolvet!

-Ta det lugnt, Lina. -Ja, du håller med vad han än gör.

Hon är petnoga, den som gifter sig med henne får det inte lätt. Hujedamej!

Nu låg höstmörkret tungt, redan vid tretiden tände man fotogenlampan.

Var och en satt i köket och pysslade med sitt.

Emils mamma spann fint vitt garn. Lina och Krösa-Maja kardade ull.

Emils pappa pliggade skor, så slapp han betala byskomakaren för det.

Alfred lagade sina egna strumpor, och det behövdes.

Emil och Ida lekte under fällbordet, som barn i Småland alltid gjort.

Ja, ja, du kan slita skor, Alma.

Som du går på får man köpa nya skor ideligen - minst vart tionde år.

-Ja, just det... -Du kunde spara lite på skodoningarna.

-Du kunde ju gå barfota på sommaren. -Ja, och hoppa på ett ben på vintern.

-Vad i all världen har ni för er? -Vi har en varg här under bordet.

-Emil säger att Månsan är en varg. -Då har han aldrig sett en varg!

Har du det, då?

Förr fanns det massor av varg här i Lönneberga.

Manfolket grävde varggropar som de föll ner i, sen sköts de ihjäl.

En vinterkväll när jag var liten och på väg hem hörde jag en flock yla.

-Huvale, vad jag sprang! -Då var väl du rädd, Krösa-Maja?

-Men vet du vad som var värre? -Nej, vad då?

-Det fanns varulvar. -Vad är det?

Varulv, det är... Jag vågar inte ens säga det.

En varulv är... Den ena hälften är människa och den andra är varg.

Han är bara ute och smyger i månsken. Han är så gott som ett spöke.

Möter du en varulv på natten, är det ute med dig.

Hemskare odjur finns inte. Folk borde stanna hemma om nätterna-

-och inte ränna omkring ute när det är månsken.

Sitt inte och skräm upp barnen igen.

Jo, berätta om gamla mördare, spöken och mylingar och sånt.

-Nej, nu är det slut med det. -Berätta hur man gör en varggrop.

Nästa morgon grävde Emil en varggrop.

Har man en varggrop så får man en varg, trodde han.

Den måste bli klar tills snön kommer.

När det är snö och kallt kommer vargen ut ur skogen!

-Hujedamej! -Jag tror att Alfred hjälper mig.

Och det gjorde han.

När det kommer snö på det här så trillar vargen rakt i.

-Tjong, så ligger han där! -Tjong, så ligger han där!

Sen var det bara att vänta på vargavintern - och den kom.

Strax före jul kom köldknäppen, sen satte det igång att snöa!

Över hela Katthult, Lönneberga och Småland snöade det.

Nu var det bråttom i Katthult, där gjorde man jul ordentligt.

Man fick knappt plats i köket för all palt, fläskkorv, grynkorv-

-skinka, sylta, revbensspjäll och jag vet inte allt.

Alltihop kom från den stora slaktade julgrisen.

Ljus skulle man också ha.

Emils mamma och Lina höll på nästan en hel natt och stöpte ljus.

Stora ljus, små ljus och grenljus, för nu skulle här minsann bli jul!

Emils pappa gick ner på logen och rotade fram havrekärvar åt sparvarna.

Vilket slöseri, men sparvarna ska ju leva de också när det är jul.

Den där sparar jag till nästa jul. Det gör jag.

Det var fler som måste leva när det var jul - alla hjonen i fattigstugan.

Du vet väl inte vad fattigstuga och hjon är - det ska du vara glad för.

Fattigstuga var nåt som fanns förr i världen.

Tänk dig en liten stuga med ett par rum-

-full med fattiga, utslitna, gamla människor-

-som sitter där i en enda röra av lort, löss, svält och elände.

Då vet du vad fattighjon och fattigstuga är.

Jaså, där är du, Jocke. Har jag inte sagt att du ska hålla dig inne?

Han hade inte gått så långt. Jag fick tag i honom.

Gör inte om det! Jag har annat att göra än att leta efter dig.

Du är inte klok nog att hålla reda på dig själv, begriper du det?

Hon går fram som ett rytande lejon bland fårahjorden.

Det var kommandoran som bestämde i fattigstugan.

Emils mamma skickade honom till fattigstugan med julmat-

-och en dosa snus till Alfreds farfar.

Kom in!

Nej, men vem kommer här? Är det inte Emil?

Mamma ville skicka lite julmat till er.

Gud signe henne!

Hon har ett gott hjärta.

Käre mor i Katthult vet vad de fattiga behöver.

-Snuset är till Alfreds farfar. -Jaså? Ja, då ska han väl få det.

-God jul, allesammans! -Hälsa och tacka mor så mycket.

-Det ska jag göra. -Får se vad som finns här nu?

-Det är palt. -Vi tar och steker lite med detsamma.

-Det kan du tro. Det är till julafton. -Och jag som var så hungrig.

inte före julafton!

Jag sätter den i mitt skåp på vinden. Gud nåde den som sticker näsan dit!

Och så kom julen.

Under hela julottan satt Emil stilla och tyst.

Han uppförde sig så fint att hans mamma skrev i den blå skrivboken:

"Den gossen är egentligen from och gör inga hyss i kyrkan åtminstone."

Barnen lekte snällt med julklapparna. Över Katthult vilade en ljuvlig frid.

På annandagen skulle Emils föräldrar fara på julkalas till Skorphult.

Alla i Lönneberga kände ju till Emil, därför var barnen inte bjudna.

Lina skulle egentligen passa dem-

-men hon ville hälsa på mor sin som bodde i ett torp nära Skorphult.

Hon var arg så hon tjöt för att hon inte fick följa med.

Tjut inte, Lina. Du får följa med, i aIlsin dar!

-Får jag det? -Jag kan se efter barnen.

-Du vet hur det är med Emil. -Han gör inga hyss när det är jul.

Nej, du gör inte det, förstår du!

-Hörde du vad jag sa? -Ja!

Nu ska vi ha livat! Sicken blås!

Sicken blås!

Konstigt att han inte har kommit än. Var i alla tider kan han vara?

Han har väl gått till Katthult, som vanligt.

-Vad har han jämt där att göra?! -I dag har han nog en del att berätta.

Vad menar du med det?

Klossan, gå till Katthult och se till att få hem Stolle-Jocke!

-Nej, det menar du väl ändå inte?! -Jo...

Ge mig min "bysse" så jag får ta ihjäl kommandoran!

-Emil, det är inte bra att bli så arg. -Det struntar jag i, för jag är arg!

-Titta, där kommer Lillklossan. -Ja, det gör hon.

För att ta hem mig.

Jo, minsann, hon hade gömt allt i sitt skåp uppe på vinden.

När hon skulle ta fram det på julafton fattades det en liten korv-

-då blev hon alldeles galen och sa:

"Om inte den som hade tagit korven bekände"-

-"då blir här en julafton så att Guds änglar gråter."

Det blev det också. På hela julen har vi bara haft härsken sill att äta.

Men kommandoran satt på sin kammare och åt palt och korv.

Det var underligt att det inte pep ut genom öronen på henne.

Jag kikade på henne en gång i timmen och hon bara satt där och åt och åt-

-och så snusade hon lite då och då av Jockes snus.

-Mitt snus... -Det är bäst att vi går nu, Jocke.

-Upp! -Farfar, stackars den som är fattig.

-Jag vet en som ska ställa till kalas! -Vem då?

Det ska jag! Varenda hjon ska komma till Katthult på kalas!

-Inte kommandoran, va? -Nej, men de andra.

-Emil, är inte det ett hyss? -Ja, som sagt, är det det?

Det är inget hyss. Det är ett påhitt som Guds änglar klappar i händerna åt.

-Mamma skulle nog också tycka om det. -Men pappa, då?

Men det blev som Emil ville. Det blev det ju alltid.

Vid det laget snusade kommandoran upp det sista av Stolle-Jockes snus.

Hon blev dyster, som man kan bli när man gjort orätt-

-och dessutom har ätit på tok för mycket palt.

-God dag. -God dag på dig, lille Emil.

Nej, men se, lille Emil. Vad vill du?

Glömde jag min fällkniv här?

Nej, nån fällkniv har åtminstone inte jag sett.

Har nån av er sett Emils kniv här inne?

-Nej, inte har jag sett till den. -Nej, där hör du, Emil.

Då får jag väl gå igen. Smakade korven bra och syltan och allt det andra?

Ja... Javisst.

-Hälsa mor att det verkligen var gott. -Det ska jag göra när hon kommer hem.

Mamma och pappa är på kalas i Skorphult i dag.

-Jaså, de bjuder på kalas igen! -Jojomänsan! Och 1 7 ostkakor!

Och bevare oss! Tänk så många ostkakor...

Nu ska ni få se att hon sätter av till Skorphult.

En sån mara, hon låser dörren.

-Vi får ta ut dem genom ett fönster. -Innanfönster går ju inte att öppna.

Hur ska vi få ut er? Finns det inget fönster att öppna?

Jo, det fanns det - fönstret i kommandorans kammare.

Det var tur att Alfred var stor och stark och hjonen så magra och lätta.

Tappa henne inte, hon är så gott som min fästmö.

Mig får ni inte ut på stolleprov. Mina ben orkar inte gå på kalas mer.

-Jag skickar med lite kalasmat hit. -Gud välsigne dig för det, Emil.

Vi går i förväg och gör i ordning!

Andfåddheten gör att man inte kan gå så fort.

Tänk när kommandoran kommer hem och fattigstugan är tom.

Rätt åt henne. Där står hon utan hjon, så får hon se hur gott det är.

-Det är 20 år sen jag var på julkalas. -Då är det verkligen på tiden.

Nej, men titta! Det var det värsta!

Se där är ljus och salighet utan gräns.

Välkomna, allesammans! Nu ska här bli kalas!

Du ska veta vad som stod på bordet i Katthult den här annandagen.

Där stod: ett fat med palt, ett fat med fläskkorv-

-ett fat med sylta, ett fat med leverpastej-

-ett fat med bräckkorv, ett fat med köttbullar-

-ett fat med kalvkotletter, ett fat med revbensspjäll-

-ett fat med grynkorv, ett fat med potatiskorv-

-ett fat med sill-sallad, ett fat med salt kött-

-ett fat med rimmad oxtunga, ett fat med hackekorv-

-ett fat med stora julskinkan på, ett fat med stora julosten på-

-och limpbröd, sirapsbröd och fint rågbröd.

Enbärsdricka, en kanna mjölk, en karott risgrynsgröt-

-en bunke med ostkaka, en skål katrinplommon, en äppelkaka-

-en skål med vispgrädde, jordgubbssylt och ingefärspäron-

-samt en liten helstekt spädgris garnerad med sockerkristyr.

Lilla Ida såg på hur alla vräkte i sig.

Hon förstod att så äter bara riktigt utsvultna.

Men så blev hon rädd. Plötsligt kom hon ihåg att i morgon-

-skulle alla släktingar från ingatorp komma, och här gick kalasmaten.

Säkert att det inte är nåt hyss? Tänk på att släkten kommer i morgon.

De är redan tjocka. Det är bättre att maten kommer dit den gör nytta.

Va? Vad vill det här säga?

Var är ni?! Var är alla människor?

Kommandoran blev räddare än hon hade varit nån gång i sitt liv.

Vem kan gå genom låsta dörrar? Ingen mer än Guds änglar i himlen.

Ja, så måste det vara, trodde kommandoran.

De usla stackarna som hon hade lurat på deras korv, palt och snus.

De hade blivit hämtade av Guds änglar till ett bättre ställe.

Bara henne hade de lämnat kvar i jämmer och elände.

Hon snyftar

-Vad skriker du för? -Vad var det? Vad är det?

-Ligger du där? Var är alla andra? -Det säger jag inte.

Det säger du visst!

Nu har jag tagit tabberas på sill-salladen.

Nu har jag tagit tabberas på revbensspjällen.

"Tagit tabberas", sa de. Det betyder att de hade länsat alla faten.

Kalaset kallades därför sedan i alla tider "Stora tabberaset i Katthult".

Det berättades länge om det efteråt, både i Lönneberga och andra socknar.

-Nu är det bara grisen kvar. -Den ser ut som ett litet spöke.

-En sån har aldrig jag sett förr. -Saliga Amalia, henne har vi ju glömt!

-Vad ska vi ta med till henne? -Vi får väl ta grisen, då.

-Eller vad säger du, Emil? -Ja, hon får väl ha grisen då.

Ett litet fattigt barn jag är

men glad jag är ändå

Jag vet min gode Fader kär

bär omsorg om de små

Han älskar mig, han är mig huld

Hans hand mig leda skall

Hans kärlek är mig mer än guld

Ja, mer än världens all

Nu skäms kommandoran och vågar sig inte in.

Hon vill kika genom fönstret för att se om fattighjonen är där inne-

-men hon behöver en låda att stå på. Hon går runt och letar efter nåt.

Och nåt hittar hon, men inte en låda. Hon hittar...

En korv!

Nog är jag mätt, men en korv är i alla fall en korv! Aaah!

Det var så man fångade varg i Småland förr i tiden.

Gästabudet är slut och mina sorgedagar skola också hava en ände.

-Jag är så mätt att jag inte orkar gå. -Då får vi ta vedkälken.

I väg bar det så det bara rök om det, och alla hjonen skrek av fröjd.

Det var längesen de hade åkt kälke.

Skratt

Det är roligt i alla fall, att åka kälke!

De kom hem till fattigstugan och hittade märkvärdigt nog dörren öppen.

De vacklade till sängs alldeles förbi av mat och kälkåkning-

-men gladare än de hade varit på många år.

Men stackars kommandoran var lagom glad. Emils varggrop var djup.

Men skrika på hjälp ville hon inte, för hon skämdes-

-och trodde nog att hon skulle kunna ta sig upp själv.

Vad var det?

-Det har kommit varg i min varggrop! -Mamma...

Det var ett konstigt läte på den vargen. Hör!

-Hjälp! -En varulv!

Hjälp!

Emil blev besviken när han såg vad det var för varulv.

Men han tänkte att man kunde tämja kommandoran så att hon blev snällare.

Kom får ni se vilken lurvig, ful best det har kommit i min grop!

-Är du säker på att det är en varulv? -Ja, en arg gammal varulv.

-Det är de farligaste som finns. -Ja, för de är så glupska.

Den har nog glufsat i sig mycket i sina dagar.

-Ge mig min "bysse". -Emil, du ser väl vem det är?

Nu blev kommandoran rädd, hon visste inte att det var en leksaks-bössa.

-Hörde du vad varulven sa? -Nej.

Inte bryr jag mig om det heller. Ge mig min "bysse".

-Är inte varulven lik kommandoran? -Jo, fast hon är värre.

Ja. Undrar vem det var som tog den där korven ur skåpet.

Det var jag. Herre Gud, förlåt mig för detta. Jag tog korven, det gjorde jag.

Alfred, ser du inte att det är kommandoran och ingen varulv?

Jo, kors i krösamose! Hur kunde vi ta så fel?

Alfred, hjälp henne upp.

Här!

Jag tog korven, men det hade jag glömt på julafton!

Bra att hon fick sitta där och tänka efter. Varggropar är inte så dumma.

Det var tredjedag jul och släkten från Ingatorp skulle komma på kalas.

Ack, ack, ack, hurdant kalas kunde det bli!

Det fanns nysaltat fläsk i matboden.

Stekt fläsk med potatis och löksås kan man bjuda en kung på.

Men Emils mamma skrev i den blå skrivboken:

"Tredjedag jul - i dag har han suttit i snickarboden hela dagen."

"Han är egentligen from, fast ibland tror jag att han är skvatt galen."

I början av mars kom årets sista snöstorm.

Första veckan i april var det islossning i Katthultsbäcken.

14 dagar senare låg marken bar-

-men när Alfred vårplöjde började det snöa igen.

Men sen gick det undan och det blev mer och mer vår.

Ja, vintern hade gått. Det blev vår och sommar och allt var sig likt.

Emil! Emil!

Förgrymmade...! Nu ska du få!

-Förgrymmade... Nu öppnar du! -Lugna dig, Anton.

Lugna mig och lugna mig! Anton och Anton! Var är tofflan?

-Anton och Anton...! -Här är tofflan.

Öppna!

Men ibland var Emil en snäll gosse som smällde flugor.

I dalen där som de stämt sitt möte där vilar hon sig i kvällens sköte

Så går hon längtande dalen om men ingen Alfred till henne kom

-Aj! -En fluga gick och spatserade på dig.

Hon går i oro och längtans kvalen då hördes ljuda ett skott från dalen

Hon dignar ner men hon fattar mod ty Alfred ligger där i sitt blod

Hujedamej, såna slagdängor du sjunger.

Lina, kom och hjälp mig ett slag!

Alfred, har du sagt till henne än att du inte vill gifta dig med henne?

-Nej, det har jag inte. -Varför inte?

Det måste göras lite fint.

Det är lite finkänsligt. För annars blir hon ju ledsen.

-Men du måste säga det snart. -Jag ska...

...om jag bara kunde komma på nåt fint sätt.

Flickan sa kommer höst finns för mig ej kärlekströst

Som en dröm svinner bort så är livet kort

Men i jordens famn där jag når min hamn

ska jag ännu sakna den ljuva kärleken

Sucka då i min grav ge mig en att hålla av

Inget mer ber jag om kärlek kom och kom!

Alfred!

Alfred?

-Jaså, där är du, Lina? -Ja.

Lina, det är en sak som jag länge har tänkt att säga dig.

Vad då, Alfred lille? Vad är det du ska säga?

Det där gifteriet som vi har talat så mycket om.

Det tror jag att vi tar och skiter i.

Ja, så sa han. Jag borde knappt berätta det-

-för jag vill inte lära dig några ful ord.

Glöm inte att Alfred bara var en fattig dräng, och det är inte du.

Han kom inte på nåt finare sätt att säga det på, stackars Alfred.

Lina blev inte ledsen.

Skiter i...?! Tror du, ja! Det ska du få se!

Då förstod Alfred att han nog aldrig skulle komma ifrån Lina.

Den här kvällen ville han vara lycklig och fri-

-därför gick han och Emil till Katthultssjön för att meta abborrar.

Så sköna kvällar kan det nästan bara vara i Småland.

Koltrastarna sjöng och myggen surrade.

De satt där. De pratade inte mycket-

-men de hade det ganska bra.

-Vet du vad jag ska göra i morgon? -Nej.

-Är det nåt hyss? -Nja...

Det vet jag inte. Det vet jag aldrig förrän efteråt.

Emil!

Hujedamej sånt barn han var ej värre tänkas kan

Och Emil var det namn han bar Ja, Emil hette han

Sing-dudel-dej, sing-dudel-dej, sing-dudel-dudel-dej