Original subtitles

NOTHING UNDERNEATH-SISTA VISNINGEN

Alexandra, skynda dig. Det �r din tur.

Du ser fantastisk ut.

Perfekt.

Fantastisk.

V�nta!

Tack.

Tack.

Max, kom och sk�la med oss.

- Du �r stor. - Tack.

Lillsyrran, kom.

- Succ�n �r �ven din f�rtj�nst. - Nej, det �r du som �r konstn�ren.

- Alexandra, underbar som alltid! - Hurs�, det �r ju bara som vanligt.

- Jag d�r av hunger. Var �ter vi? - Jag har bokat p� Nobu.

Du �ker med oss, Alexandra.

- Nej, Frederico. Jag �ker inte med dig. - Det �r v�r kv�ll.

V�ra kv�llar �r f�rbi sedan l�nge.

Strunta i henne. Festa med oss i familjen.

- Ska vi g� till "Cuba Libre"? - Okej.

Beppe har kommit.

Vi ses efter�t.

Jag h�rde att kv�llens visning var en triumf.

- F�r mig �r det likgiltigt. - Och med krisen f�r hon mindre betalt.

Bara lugn, det h�r bjuder huset p�.

- Vad g�r du? - Jag �r ju sn�ll mot dig...

Lugna dig, inte ikv�ll.

- Varf�r? Det �r ju inte f�rsta g�ngen. - L�t bli mig!

- Cris, vi drar. - Hej d�.

Killar, det �r en bil som f�ljer oss. Kan det vara polisen?

Cris, ta det lugnt. Lika paranoid som vanligt.

Vi m�ste ha p�fyllning. Stanna vid f�rsta �ppna bar.

- Alexandra, kommer du? - Jag kommer. Jag tappade ett �rh�nge.

- Kommisarie Malerba. Vem �r offret? - En fotomodell, Alexandra Larsson.

N�gon bilistgalning s�g henne inte, k�rde p� henne och smet.

Hon var h�r med n�gra v�nner, men de var i baren och s�g ingenting.

Okej, bra jobbat.

- Han s�g inte henne, allts�... - Han s�g henne inte.

- Mancuso, vad ser du? - Samma som ni, kommisarien.

Ett stort ingenting. Inga sp�r efter v�jning eller inbromsning.

Goddag, polisen. Jag vet att ni var h�r med offret, men inte s�g n�gonting.

Vi var i baren och h�rde sm�llen.

Jag tyckte s� mycket om henne. Vi gjorde en visning tillsammans.

Hennes sista visning.

- Vart var ni p� v�g? - Hem till mig f�r att festa.

La ni m�rke till n�got m�rkligt n�r ni k�rde hit?

- Nej. - Nej.

Jag fick en k�nsla i bilen av att en bil f�rf�ljde oss.

En bil? Vad d� f�r bil?

- Den var svart och stor. - S�g du vem som k�rde?

- Nej, det var f�r l�ngt bort. - Det kan jag t�nka mig.

Jag beh�ver veta allt f�r unders�kningen. Om ni kommer p� n�gonting...

tveka inte att ringa mig. Jag heter kommisarie Malerba.

- Tack. - Hej d�. - Hej d�.

Du m�ste f�lja med mig. Daria!

- Frederico! Vad �r det som h�nt? - En tragedi. Alexandra �r d�d.

Nej...

�h, nej!

Ikv�ll i Milano f�rolyckades modellen Alexandra Larsson i en bilolycka.

Hon ans�gs vara modeskaparen Frederico Marinonis st�rsta inspirationsk�lla...

och gjorde en visning f�r honom n�gra f� timmar f�re sitt tragiska slut.

Hela modev�rlden �r chockad. Kondoleanser...

Stackars liten.

Vilket tragiskt slut. D�d under en bil.

Jag tror inte det var en olycka.

Jag �kte dit och tittade, precis som jag brukar.

- Vad �r det? - Den r�rde p� sig.

Hur d� r�rde p� sig?

- Vilken spark, det m�ste vara en kille. - Jag hoppas det �r en tjej.

- Varf�r d�? - Annars l�r han bli en polis som du.

�r det f�r att det finns poliser du inte gillar?

De �r alltid borta p� n�tterna och jobbar.

D� f�rst�r jag.

S�na m�nniskor borde inte gifta sig utan f�rbli singel...

och bo i ett r�rigt hus, eller hur?

Hj�rtat, du vet ju att jag �r annorlunda.

Jag har ju dig.

- N�, vad kan ni ber�tta? - Hon hade tagit b�de alkohol och droger.

Allt det tog hon p� "Cuba Libre".

Jag hittade lackfragment fr�n bilen som k�rde p� henne. Den var svart.

Med teknikens hj�lp kan jag hitta m�rke och modell, men det kommer att ta tid.

Tack s� mycket, Morabito. Snyggt jobbat.

Urs�kta mig, men jag tror att den h�r tillh�rde er dotter.

Ja. N�r hon fyllde 18 fick hon dem av oss i present.

- Var hittade ni den? - P� olycksplatsen. Jag �r polis.

- Tack. - Adj�.

Fru Larsson...

- Mina kondoleanser. - Jag beklagar verkligen.

- Mina kondoleanser. - Tack f�r allt ni gjorde f�r v�r dotter.

Jag skulle vilja att Alexandra b�r den h�r f�r sin sista resa.

Jag designade den f�r henne.

Vi hade t�nkt oss att ordna begravningen.

- I kyrkan precis bredvid hennes bostad. - Nej.

S� snart vi kan tar vi henne med oss hem.

Vi �r lutheraner och skulle vilja ha en begravning i stillhet.

Vi m�ste b�rja leta efter n�gon likadan: blond, bl� �gon.

Skandinavisk, sensationell.

�k genast och kom tillbaks med den nya Alexandra.

STOCKHOLM

Hej, Monica. Det �r Heidi.

Nej, jag �r i Stockholm, men jag har inte hittat n�gon h�r heller.

Boka in mig p� ett flyg till Oslo imorgon bitti.

Ja, bekr�fta med ett mail. Tack. Hej d�.

- Du tror att Alexandra Larsson m�rdades? - Ja.

- Malerba, din fantasi jobbar �vertid. - F�r jag?

Det h�r �r en ritning �ver korsningen �r olyckan h�nde.

X-et visar var hon blev p�k�rd. Det finns tv� lampor i n�rheten som �r t�nda.

D� blir natten lika ljus som dagen.

Det finns inget p� marken som tyder p� att f�raren sladdat eller bromsat.

En smitare bromsar eller sladdar innan han ger sig iv�g.

Dessutom finns v�ninnans vittnesm�l...

- Cristina Landolfi. - Just det.

Hon hade lagt m�rke till en m�rk bil som f�ljde efter dem.

- Chefen, det var mord. - Ni syditalienare �r s� envisa.

Vi �r envisa, men ocks� mot oss sj�lva.

Vi s�ger en sak och g�r n�got annat.

H�r i norr �r ni tv�rtom, ni g�r en sak och s�ger sen n�got annat.

Nu snurrar det i mitt huvud. Unders�k saken, men ta det lugnt.

Jag f�rstod inte ett dugg av det h�r med nord och syd.

Tro mig, det betydde ingenting.

Jag lekte lite med hans huvud f�r att f� en f�rdel i unders�kningen.

�r ni s�ker p� att det �r mord?

Mancuso, det finns en vana h�r...

att s�tta etiketten "olycksh�ndelse" p� olika h�ndelser.

Halsen avskuren, olycksh�ndelse. N�gon s�ndersliten, olycksh�ndelse.

Livet har l�rt mig att saker s�llan �r vad de verkar vara.

Och innan man s�tter en etikett p� n�gon typ av h�ndelse...

m�ste man g� till botten via en unders�kning. S� vad s�ger du?

- Vi gr�ver vidare. - Tack och lov.

Hon �r h�r med mig.

Alla ut!

Var bara lugn.

Brigitta. Frederico Marinoni.

Hon �r precis det jag letade efter. Bra gjort.

Jag �r Daria Marinoni, Fredericos syster.

Brigitta, men alla kallar mig Britt.

V�lkommen till v�r familj, Britt.

Tack.

- Har du hittat n�got? - Ja.

En annan fotomodell i Milano har nyss d�tt under mystiska omst�ndigheter.

Desideria Scotton, 27 �r. F�dd i Bassano del Grappa.

F�r 5 �r sen f�ll hon fr�n sj�tte v�ningen d�r hon bodde.

"Smaragden".

Samma adress som Alexandra n�r hon skulle bo h�r i Milano.

- Jas�? - Ett "kallt fall".

Ett ol�st, undanlagt fall. Ser ni inte p� tv, kommisarien?

Sj�lvklart.

Det blev aldrig klargjort ifall hon hoppade eller knuffades.

D� tar vi reda p� det.

- Godkv�ll. Rum 108, tack. - Genast, fr�ken Olsson.

- Vars�god. - Tack.

Vacker, eller hur?

- Verkligen. - Hon har precis kommit.

H�r �r alltid en strid str�m av modeller. De kommer, �ker...

Eller s� d�r de n�r de faller ut fr�n f�nstren, som Desideria Scotton.

Den kv�llen jobbade jag i receptionen.

Jag h�rde en duns. Hon f�ll ner d�r.

Hon dog omedelbart.

Varf�r f�ll hon ut genom f�nstret?

Den fr�gan fick jag av era kollegor f�r 5 �r sen ocks�.

Hur ska jag veta det? De �r alla lite konstiga, de d�r flickorna.

N�r man ser dem ser de s� sj�lvs�kra ut, men ist�llet...

Saker �r aldrig som de verkar vara.

Tror ni att det kunde varit mord ist�llet f�r sj�lvmord?

Ska jag veta det? Det �r ju ni som �r polis.

Efter 5 �r tar ni �ntligen upp fallet igen.

De sa sj�lvmord, men jag trodde aldrig p� det.

Varf�r inte?

F�r att en mor k�nner p� sig s�na saker.

Ni k�nde aldrig min dotter Desi.

Hon var en solig och livlig flicka, full av liv.

Allt gick bra, hon blev modell, tj�nade bra. Varf�r skulle hon ta livet av sig?

Hon reste v�rlden runt, tr�ffade k�nda m�nniskor.

Hade hon n�gon pojkv�n eller f�stman?

Inte vad jag vet.

Fast en av de sista g�ngerna vi s�gs bar hon en vacker klocka med briljanter...

- och hon sa att det var en present. - Fr�n vem?

Jag har ingen aning. Hur som helst...

F�rra �ret visade mig min kusin, som bor i Milano...

den h�r notisen f�r mig.

"Till dig, underbara blomma som plockades alldeles f�r tidigt."

"Till dig, underbara varelse..."

"ger jag en g�va f�r din ungdoms skull"

"Till Desi, f�r alltid"

N�r jag l�ste namnet Desi fick jag n�stan en chock.

Det h�r sattes in p� �rsdagen av min dotters d�d.

Ser ni att det inte st�r n�got namn under?

Det �r m�rkligt.

Nej, det �r inte m�rkligt. Det �r n�gon som inte vill avsl�ja vem han �r.

Det kanske �r samma person som gav henne klockan.

Efter s� l�ng tid t�nker han p� henne. Det m�ste ha varit en stor k�rlek.

Eller stor �nger.

Jag har v�ntat p� ett svar i 5 �r. Tror ni han m�rdade min dotter?

Ser du? Det h�r gjorde du! Du kommer att ta dig till toppen.

Ses�, Cris. Du ska in, r�r p� dig!

En sk�l f�r nya Alexandra!

- Gratulerar. - Tack.

Jag skulle ha suttit p� din plats, det lovade du mig!

Jag har gjort mina hund�r h�r och det har inte du!

Du har druckit f�r mycket. �k hem och sov.

- Kom, Cris. Jag f�ljer med dig. - R�r mig inte!

Och du, Pippi-j�vla-L�ngstrump, �r ingen alls!

Du kommer aldrig att bli som Alexandra! Du �r en kopia, en nidbild!

Nu f�r det vara nog, sluta!

Cris! Du g�r dig till �tl�je.

Vi �ker nu. Kom!

Och du och jag, Frederico, ska snacka om dig och Alexandra i Milano. F�rst�tt!

Sluta nu! Lugna dig.

Vilken vacker familjebild.

Man ber�ttade f�r mig att du har gjort en fantastisk kollektion.

Tack, Tanino. Trevligt att h�ra det fr�n dig...

Bruce, vilken �verraskning!

- Jag tog dig i Hollywood. - Lugn.

Britt, f�r jag presentera Tanino And�.

Designern som m�nga s�ger �r min rival.

Trevligt att tr�ffas.

Britt �r f�dd i Stockholm, men hennes mamma �r italienska.

Det �r sant, hon �r vacker, din "lilla gr�nsak".

- "Lilla blomma", tack. - Urs�kta. Vilken liten personlighet.

Hur kunde du vara med honom i 2 �r?

Jag hittade det ni s�kte, kommisarien.

Den som betalade annonsen f�r Scotton heter Massimo Liverani.

Jag har skrivit upp adressen dit vi skickade fakturan.

Via Baldissera 5.

Tack s� mycket. Ha en trevlig dag.

Jag kan kanske hj�lpa er.

N�r jag letade p� datorn s�g jag att de senaste 5 �ren...

har vi publicerat 4 andra annonser till Desis minne.

Och alla har fakturerats till Massimo Liverani.

H�r �r nummer fem. Stanna.

Massimo, vad ser du?

Marinonis kontor!

Precis! Liverani arbetar f�r Marinoni, precis som Alexandra Larsson.

G� och ta en fika s� ses vi h�r lite senare.

- Vill ni ocks� ha kaffe? - Nej, tack.

- Jag ber om urs�kt f�r att ni fick v�nta. - Det g�r ingenting.

- Max Liverani. - Vincenzo Malerba. Angen�mnt.

- Vars�god. - Tack.

Vi h�ller p� och lanserar en ny parfym och jag har mycket att g�ra.

Det kan jag t�nka mig.

- Har ni jobbat l�nge f�r Marinoni? - Hela mitt liv i stort sett.

Vi �r som en klubb.

Han skapar och jag arbetar med den mycket l�ngtr�kiga finansbiten.

Fast utan den skulle ingenting skapas.

P� vilket s�tt kan jag hj�lpa er?

Den h�r annonsen har ni satt in, eller hur?

- Ja, det har jag. - Fem �r i rad?

Jag och Desi hade en speciell relation.

Hon arbetade hos oss som modell.

Hon var fantastiskt vacker.

En av de vackraste kvinnor jag n�gonsin har k�nt.

Jag...

tappade huvudet.

Hon ville jag skulle l�mna min fru, mina barn och jag...

har aldrig k�nt s� f�rut.

S� jag l�mnade dem.

Men s� en kv�ll kom ett telefonsamtal

d�r n�gon ber�ttade f�r mig att

hon hade kastat sig ut fr�n sin l�genhet p� sj�tte v�ningen.

Eller s� knuffade kanske n�gon ut henne.

Kv�llen hon dog var jag och Marinoni i Tokyo...

f�r att inviga v�r butik.

Varf�r har ni �ppnat fallet igen?

F�r att nu �r det tv� modeller som har hittats d�da p� asfalten.

Och b�da tv� arbetade f�r er hos Firma Marinoni.

Ett m�rkligt sammantr�ffande, eller hur?

Ha en trevlig dag, doktor Liverani.

- Fr�n och med idag bor du h�r. - Men jag trivdes p� residenset.

Du �r inte "residens-typen".

- Heidi! - Hej, Giorgio!

Britt, f�r jag presentera Giorgio Viganotti.

Den st�rsta skvallerjournalisten i Milanos modev�rld...

men ocks� den allra b�sta.

- Trevligt att tr�ffas. - Trevligt att tr�ffas.

- Brigitta Olsson! - K�nner vi varandra?

Jag var p� visningen i Rom. Hur skulle jag ha kunnat missa er?

Jag skulle vilja ha en intervju innan ni blir mycket ber�md.

Om s�na saker f�r ni tala med huvudkontoret.

Daria Marinoni.

Vi �r goda v�nner. Jag ringer henne.

Bodde inte �ven Alexandra i det h�r huset?

Ja.

Hej d�, Giorgio. Vi h�rs snart igen skulle jag tro.

Hej d�, Britt. Och mina gratulationer.

Varf�r har du inte ber�ttat att Alexandra bodde h�r?

Britt, att du f�r bo h�r �r en stor �ra.

Frederico l�ter bara nummer ett bo h�r.

F�r m�nga �r sen bodde �ven jag h�r.

Om n�gra dagar h�mtar vi hit alla dina saker.

S� vacker hon var.

H�r. Det �r dina nycklar.

Nu �r det ditt hem.

N�r Alexandra kom till Milano...

var hon som du �r nu: enkel, oskuldsfull.

Sen f�r�ndrades hon. Och hon f�rlorade sig sj�lv.

Droger, m�n...

Hon fick ett fult slut.

H�r p�, Britt. T�nk bara p� jobbet.

Njut av det, s� l�nge du kan.

F�r i det h�r yrket �r du slut n�r du har blivit 26 �r.

Som om du fyllt 80.

Om kom alltid ih�g det h�r:

I modev�rlden kan du bara lita p� en enda v�n...

Spegeln.

Hej, det �r Heidi. Jag ringde agenturen i New York.

De v�ntade p� dig och du d�k aldrig upp.

Vill du sl�nga bort din karri�r?! Frederico �r utom sig av ilska.

Ring mig omedelbart!

Vilken hagga!

Hall�?

Hej, Cris.

Nej, Frederico �r inte hemma �n.

Skitsnack! Han vill inte prata med mig, han vill ha iv�g mig.

Men jag �ker inte till New York. Jag t�nker stanna h�r och ruttna!

- Lugna dig, Cris. - Jag �r j�ttelugn!

Och n�mn f�rresten ordet "Davos" till din bror n�r han kommer tillbaks.

Han kommer att f�rst�.

Har du kommit hem nu?

Vem fan �r du?! Vad fan vill du?! Din j�vla galning!

L�t mig vara ifred, f�rst�tt! Dra �t helvete!

- Hall�? - Det �r Cristiana Landolfi, minns ni mig?

Ja, jag minns. Vad har h�nt?

En galning som har f�rf�ljt mig ringde. Han ringde �ven Alexandra. Jag �r r�dd.

Kan ni komma f�rbi stationen imorgon s� pratar vi d�?

Nej, sn�lla, kom genast. Det st�r en m�rk bil utanf�r...

precis som den som f�rf�ljde oss. Jag �r ensam och hotad.

- Vad har ni f�r adress? - Via Silicone 21.

- Porttelefon? - Det finns en, den g�r bara till mig.

L�s �verallt och sl�pp inte in n�gon.

Vad �r det? M�ste du iv�g?

Precis som du sa till mig s� arbetar poliser p� n�tterna.

F�rsvinn iv�g, j�vla svin. Jag har ringt polisen och de �r p� v�g. Fattar du?!

Har du f�rst�tt?!!

- Godmorgon, doktorn. - Godmorgon.

Jag hittade henne s� h�r. Naken.

Obduktionen f�r visa om hon blev v�ldtagen.

M�rdaren l�mnade avtryck efter sig.

- Galoscher, skulle jag tro. - Vilken typ.

�verdragsgaloscher. Det regnade.

Du hade r�tt, din envisa syditalienare. Nu har vi tv� d�da modeller.

Kanske tre med Desideria Scotton. Alla tre jobbade f�r Marinoni.

Vad g�r du h�r egentligen?

Hon ringde mig. Hon hade f�tt ett samtal fr�n n�gon galning som f�rf�ljde henne.

Samma som hade ringt Alexandra Larsson.

Mancuso, jag vill ha en lista �ver alla inkommande och utg�ende samtal...

p� Landolfis nummer. V�nta!

�ven p� mobilen. Och kontrollera hennes dator.

Jag tar itu med det.

Doktorn, om ni urs�ktar...

Det �r m�jligt att vi k�nner till den sista personen som ringde henne.

Hej, det �r Heidi. Jag ringde agenturen i New York.

De v�ntade p� dig och du d�k aldrig upp.

Vill du sl�nga bort din karri�r?! Frederico �r utom sig av ilska.

- Vem �r Frederico? - Frederico Marinoni, designern.

- Tack. - Adj�, signorina.

Madonna, vilken uppenbarelse.

Vet du var jag s�g henne? Hos Smeraldos residens.

Huset d�r Desideria Scotton dog. R�tta till slipsen.

Det g�ller er ocks�.

En present fr�n min fru. Nog snackat.

- Exakt. - Jag h�rde dig.

Jag f�rst�r inte vart ni vill komma, kommisarie...

Malerba. Vincenzo Malerba.

- Och jag heter Carmine Mancuso. - Men sn�lla...! - Urs�kta.

Jag f�rs�ker ta reda p� vem som m�rdat era tre modeller.

Och d� letar ni h�r?

De flickorna var en del av familjen.

Varf�r ville ni d� skicka Cristiana Landolfi till New York?

L�ngt fr�n familjen.

- H�r p�, signor Malerba. - Schh...

Jag tar inte liv, jag skapar.

Och jag �r den som har drabbats h�rdast av den h�r historien.

Marinonis modeller tar droger, m�rdas...

- Ingen vidare PR, eller hur? - N�gon kanske vill �t er?

- Har ni n�gra fiender? - Jag har tappat r�kningen.

Man blir inte Frederico Marinoni utan att skaffa sig fiender...

min gode kommisarie Malerba.

Kan ni ge mig ett exempel?

Tanino And�...

En s�mmerska, en patetisk nolla.

Han ogillar mig f�r att jag �r mer k�nd �n honom...

och f�r att jag tog Bruce ifr�n honom.

Nu slutar vi med det d�r.

Jag skulle vilja prata mer om era fiender, signor Marinoni.

Kan ni komma p� n�gon annan?

Daria, varf�r svarar inte du? Du tog in honom i familjen.

Min bror pratar om min ex-make.

- Beppe Luini �r en... - ...typ av playboy!

Han gifte in sig f�r pengarna, men nu �r vi fria fr�n honom.

- �ven om det kostade oss en hel del. - Desto mer f�r mig.

Vad arbetar han med?

Han driver en nattklubb, "Cuba Libre".

- Ja, Mancuso. Vad h�nder? - Jag �r i Brera.

Beppe Luini gick in i ett hus p� via Marco Formentiti 1.

Marco Formentini? �r du s�ker?

J�ttes�ker, jag st�r utanf�r.

Fan ocks�, d�r bodde ju Alexandra Larsson. Jag kommer genast.

Du vet inte det h�r om familjen Marinoni.

De �r h�nsynsl�sa m�nniskor som saknar hj�rta.

Inbilla dig ingenting, de kommer att utnyttja dig.

F�r eller senare kommer de att skada dig, som de gjorde med mig.

Vad vill ni mig?

G�ra dig rik.

Skulle du vilja tj�na en miljon euro?

Det finns n�got du skulle kunna g�ra f�r mig. Du r�r dig i casa Marioni.

Du �r hans skapelse.

Man litar p� dig f�r du �r oskuldsfull, d�rf�r borde det vara l�tt f�r dig.

G� in i hans panikrum...

och fotografera hans nya kollektion.

Vem har skickat er? Ni �r ingen designer.

En miljon f�r att ta foton, inte f�r att st�lla fr�gor.

Om jag st�ller upp. Som ni sa �r jag oskuldsfull. Och nu ska ni g�.

�r det samma s�ng som f�rut i ditt rum?

Jag har m�nga fina minnen fr�n det h�r huset.

Vet du att du liknar Alexandra?

Var f�rsiktig.

- �r han kvar d�rinne? - Han �r kvar.

- Forts�tt att f�lja efter honom, okej? - Okej.

Mannen som kom ut nyss, vem hade han bes�kt?

Han var p� andra v�ningen, d�r den nya modellen bor.

Tack.

Goddag, jag �r poliskommisarie.

Kom in.

- Vars�god. - Tack.

Ni minns nog inte mig, men vi har setts tv� g�nger.

- I Smeraldo-residenset... - ...och utanf�r casa Marinoni.

Just det.

Vi f�ljde efter den man som alldeles nyss kom ut h�rifr�n.

Beppe Luini. K�nner ni honom v�l?

Nej, jag hade aldrig sett honom f�rut.

Han presenterade sig som Daria Marinonis make och d�rf�r sl�ppte jag in honom.

Ex-make. Och vad ville han er?

Han ville jag skulle hj�lpa honom att stj�la Marinonis nya kollektion.

Jag sl�ngde ut honom.

Bra gjort. Det �r b�st att inte ha n�gon som honom hemma hos sig.

Han hotade mig ocks�.

H�r �r mitt telefonnummer.

Kom ih�g det. Ring mig om han visar sig igen.

- Tack, kommisarien. - Adj�.

- Svara ni, jag klarar mig. - Tack.

Hall�?

Hall�?!

Sn�lla, sluta!

Hall�? Hall�?

Har det h�nt f�rut?

Ja, tre-fyra g�nger.

Han s�ger inget, fl�mtar bara.

- Har ni gjort n�gon anm�lan? - Inte �nnu.

Jag s�tter genast er telefon under bevakning.

- Ta det bara lugnt, signorina. - Tack, kommisarien.

Herregud, Tanino And�.

V�lkommen.

Hej.

S� det d�r kr�ket erbj�d dig en miljon.

Ja, han ville att jag skulle fotografera m�nstren till din nya kollektion.

Min kollektion �r v�rd mer �n s�. Nu vet jag att jag kan lita p� dig.

Inser du nu vem du gifte dig med? Toka!

Tack och lov att jag jagade iv�g honom.

Och d�rf�r fick du ocks� en fiende f�r all framtid.

Sk�l och v�lkommen.

Sa han vem som skulle k�pa fotona?

- Nej. - Men det vet vi redan. Eller hur, Bruce?

- And�. - Men du har ju inget bevis!

- Hur vet du att det �r han? - F�rsvarar du honom nu?

F�r i s� fall skulle jag inte gr�ta om du �terv�nde till honom.

Kom hit. Jag ber om urs�kt.

Jag �ker hem nu.

- Jag k�r dig. - Nej, tack. Jag tar en taxi.

Vi fick fram varifr�n galningen ringde.

Fr�n en telefonkiosk p� via Pontaccio.

Via Pontaccio?

Via Pontaccio, Via Pontaccio...

Det �r 100 meter fr�n signorina Olssons hus.

- Ta det lugnt, det �r jag. - Det �r n�gon d�r inne!

Polisen! Stanna! Stanna!

Upp med h�nderna!

Ses�, Viganotti, snacka nu! Vi har ingen tid att f�rlora. Snacka, f�r fan!

Jag s�ger det igen...

- Jag har inte d�dat n�gon. - Det s�ger ni, ja.

Ni visste att hon var hemma och gick dit f�r att m�rda henne!

Jag vet att det kan se ut s�, men jag gick bara dit f�r...

Jag gick dit f�r de h�r.

Vad fan grinar du f�r, din pervese j�vel?

Ni ringde anonymt till Brigitta Olsson, Cristiana Landolfi och vem vet mer!

Bara f�r att h�ra deras r�ster, f�r att f� lite kontakt.

S�na som de skulle aldrig g� ut med n�gon som jag.

Och d�rf�r m�rdade du dem! Du hatade dem f�r att du inte kunde f� dem!

Nej. Nej!

Jag �r ingen m�rdare.

Jag �r bara en vanlig stackare.

En ensam man.

Jag skulle aldrig g�ra en fluga f�rn�r.

Det f�r lagen avg�ra. F�r du �r arresterad.

- Det �r en fin t�sabit. - T�sabit!

�r du n�jd? Nu l�r det inte bli en polis.

M�n �r b�ttre poliser...sk�mtar bara. Vi ska bli pappa och mamma!

Ja, j�klar...

Grattis p� f�delsedagen, mamma.

Mamma, du �r fantastisk.

Det beh�vdes en f�delsedag f�r att ni skulle komma ih�g er gamla mamma.

Jag �r placerad i den lilla sj�villan och ni bes�ker mig s� s�llan.

Vilken katastrof.

Urs�kta, jag ska bara byta skjorta. Jag kommer strax.

- Du b�r den v�l, Bruce. - Det f�r vi hoppas.

Flaskan �r �ppnad. Det �r ju till min f�rdel.

Britt, du skulle ha sett min Frederico n�r han var liten.

Han var galen i film, sk�despelerskorna och deras kl�nningar.

N�r han kom hem l�ste han in sig p� sitt rum...

och ist�llet f�r att g� och leka som de andra barnen...

tog han fram sina f�rgpennor...

och b�rjade rita kl�der f�r Elizabeth Taylor...

eller Deborah Kerr.

Jag sydde och han hj�lpte mig.

Och p� det s�ttet blev han den som han blev.

Mamma, ikv�ll ska din lille son ge dig en speciell present.

Du ska f� se min nya kollektion.

Ni har tur, signora Pina. Ni �r den f�rsta som f�r se den i Milano...

ja, i hela v�rlden skulle jag tro.

Jag blir r�rd.

F�lj med mig, mamma.

S�g till Bruce att vi �r i panikrummet.

Jag kanske la nyckeln i de andra byxorna. Jag ska h�mta den.

- D�rren �r �ppen. - Vad?

D�rren �r �ppen.

Vad g�r du?

N�r gick du tillbaks till Tanino?

Hur kan du g�ra s� h�r?! Jag har gett dig allt!

Det var jag som gav upp allt f�r dig och nu vill jag ha n�got tillbaks!

- Du vet vad jag pratar om. - Du kommer aldrig att f� det, inte nu.

Ut h�rifr�n! F�rsvinn och l�t mig aldrig se dig igen!

Det h�r var grymt av dig.

Du �nskar allts� att jag ger mig iv�g s� h�r!

F�rsvinn! Ut h�rifr�n!

Det slutar inte med det h�r, Frederico!

Har du inte gl�mt n�got?

Kom, mamma.

Och ni vill...?

- Vad �r klockan? - 14, signor Luini.

Urs�kta, jag sov. Jag jobbar p� n�tterna.

Det vet vi.

Kanske ni ocks� g�r annat p� n�tterna? Till�ter ni?

- Vad vill ni mig? - Vackert hus, signor Luini.

- Vad kan jag g�ra f�r er? - Bruce Norton m�rdades inatt.

Jag kan inte tro det. Hur d�?

Ig�r kv�ll hittade Marinoni honom n�r han tog foto av den nya kollektionen.

Han fick betalt f�r det.

Och det var ni som betalade.

Precis det ni f�rs�kte med Brigitta Olsson.

Antagligen arbetar ni f�r Tanino And�...

som ni tr�ffade i parken.

Ni vet vad jag pratar om, eller hur?

Det kallas industrispionage.

Det �r ett brott. S�g mig, var befann ni er ig�r kv�ll?

P� min nattklubb.

Och sen �kte jag hit med s�llskap.

Jag beklagar, men jag har ett alibi. Tv� alibin, faktiskt.

Fan ocks�, Mancuso. De har alla ett alibi.

Marinoni var hemma. And� var p� La Scala med 3000 andra...

Och Beppe Luini tillbringade natten med tv� snygga tjejer.

Men vem m�rdade d� de d�r modellerna?

Absolut inte Viganotti. Han satt i en cell i natt.

Han �r pervers, men ingen m�rdare.

Jag m�ste tyv�rr s�ga att vi f�r b�rja om fr�n b�rjan.

Ni som har pluggat och �r l�rd borde v�l veta n�got?

Vad fan har det med utbildning att g�ra?

Jag fr�gar mig, varf�r pratar jag ens med dig?

- Goddag. - Goddag.

Kommisarien, kolla vilken snygg k�ndis som v�ntar vid ert skrivbord.

Ig�r tog de Alexandras saker.

Det d�k det h�r fotot upp. Det l�g i en bok.

Det kanske kan hj�lpa till med utredningen?

Verkligen. Det �r n�got intressant som �ndrar m�nga saker.

Alexandra Larsson i s�ng med Bruce Norton.

F�stman till Marinoni eller Tanino And�?

Vi beh�ver ta reda p� n�r fotot togs...

och framf�rallt vem som tog det. Det d�ljs av blixten.

Fy fan, vad det h�r kaffet �r �ckligt!

Urs�kta. Vet ni n�got st�lle med bra kaffe? Skulle ni vilja g� dit?

Mina f�r�ldrar �r inte rika. De har s�lt blommor hela livet, precis som jag.

Det �r ett tufft jobb. Man m�ste upp tidigt, st� ute i kylan.

Sk�ra stj�lkar, ta bort blad, akta sig f�r taggarna.

Och s� st�r man hela tiden, som om man paraderade.

Jag kommer ocks� fr�n en fattig familj, de var b�nder i s�dra Italien.

Varf�r blev ni polis?

Det blev s�.

Mina f�r�ldrar slet f�r att kunna l�ta mig studera.

Jag hade t�nkt bli advokat. Kan ni t�nka er, jag som advokat!

Efter studierna hade jag tv� alternativ.

Antingen st� och g�ra fotostatkopior p� n�got kontor.

Sen l�ste jag att det var en t�vling f�r att bli polis.

Och nu sitter jag h�r.

Ni gjorde r�tt val. Ni �r duktig i ert yrke.

- Det var v�nligt sagt av er. - Sn�lla, s�g du till mig.

- Okej, det var sn�llt av dig... - Britt.

- Tack, Vincenzo. - Det �r bara min plikt.

Ni �r den enda i Milano som jag kan anf�rtro mig �t.

N�r jag kom till Milano var det som en dr�m, en saga.

Men jag fick ett bryskt uppvaknande.

Modev�rlden �r inte som jag trodde.

Jag trodde jag skulle �ka bort ett tag och sen �ka hem igen.

Det var ett tillf�lle jag inte kunde missa.

- Absolut inte. - Tursamt nog fanns du d�r.

S�g inte s�, jag rodnar.

- Tack. - Det var s� lite s�.

Tycker du om k�ttbullar och inlagd sill?

Jag f�rst�r inte...

Det �r svenska matr�tter. Om du kommer n�gon kv�ll ska jag bjuda p� dem.

Det skulle vara j�ttetrevligt.

Men jag kan inte.

Av 2 anledningar. Jag �r polis och kan inte umg�s med n�gon i en utredning.

Och f�r det andra...

Vi ska ha barn.

- Du vet inte hur ledsen jag �r. - Jag f�rst�r. Hej d�.

Ja, Mancuso?

Verkligen?

Jag kommer genast.

�nnu en ur modev�rlden som l�mnar in.

Fast den h�r gjorde det helt sj�lv.

De sparkade honom fr�n tidningen.

Han l�mnade en lapp efter sig.

Imorgon �r han �terigen p� f�rstasidan i tidningen.

Det h�r var kanske det han ville? Att g�ra en stor sorti fr�n scenen.

"Modets Hemligheter" av Giorgio Viganotti

Det finns tre typer av modeller: A, B och C.

A-typen paraderar, B-typen lockar k�parna...

och C-typen �r sm�fnask.

Som man brukar s�ga: "Under kl�nningen finns ingenting".

Vart 10:e �r dyker det upp en super-A, som Alexandra Larsson.

- L�ser du fortfarande? - Ja.

Kom och l�gg dig.

Jag kommer strax, �lskling.

Alexandra Larsson var den perfekta modellen f�r Marinoni. Hon var hans ikon.

Men pl�tsligt, h�sten 2007...

f�rsvann Alexandra Larsson. Under 4 m�nader vet ingen vad hon gjorde.

Men sen en kv�ll d�k hon upp i Milano i all sin str�lande sk�nhet.

Vad fick henne att f�rsvinna s� mystiskt...

p� h�jden av sin karri�r? Vart tog hon v�gen?

Hall�? Mamma.

I salongsm�beln hittade jag n�gra gamla papper g�mda.

- Vilka gamla papper? - Vad menar du med, "vilka papper"?

Papperen som beskriver vad du gjorde i Schweiz. I Davos.

Varf�r har du aldrig ber�ttat det f�r mig?

Gjorde du det h�r utan att ber�tta ett dugg f�r mig?

Jag som �r din mamma!

Vad h�nde?

Svara mig! Svara mig!

Vi hittade henne s� h�r, men d� var det f�r sent. Jag beklagar.

Nej, mamma...

Sn�lla, f�rl�t mig.

I Davos, i Schweiz.

Det var d�r Alexandra befann sig h�sten 2007.

- Hur hittade du det? - P� Cristiana Landolfis dator.

Jag kollade bland hennes mail och d� d�k det h�r upp, fr�n h�sten 2007.

"Hej Cristiana. Jag �r fortfarande i Davos".

"Du vet inte hur vackert det �r h�r".

"Varje dag g�r jag till en restaurang, il Tofi..."

"d�r jag tittar p� bergen och skogen. Det �r fantastiskt. Kram. Alexandra".

- Duktigt, Mancuso. - Tack.

Du �r v�rd en fin resa. Till Schweiz.

- S�kert? - Det har du f�rtj�nat.

Hon kom ofta till oss. Jag fick hennes autograf.

Jag har en p�se med autografer.

Jag fick en av agent 007. Roger Moore.

- T�nka sig. - Han �kte skidor h�r.

Men p� h�sten har ni inte sn�, eller hur? Vad gjorde Alexandra Larsson h�r?

- Kanske f�r den rena luften? - Var bodde hon. P� hotell?

Nej, i en stuga utanf�r byn.

Det ber�ttade en kompis som k�r taxi f�r mig. Han k�rde henne dit.

- Vart d� h�n? - Hon levde tillbakadraget.

Han k�rde henne ofta till regionsjukhuset.

Dit �kte hon varje vecka.

Alexandra Larsson...

Nej, jag kommer inte ih�g n�gon Alexandra Larsson.

Sn�lla, g�r en anstr�ngning f�r att minnas.

Hon fanns i alla tidningar.

Vi pratar om en av v�rldens vackraste kvinnor.

Hit kommer m�nga ber�mda personer f�r att bli behandlade.

De litar p� v�r totala sekretess...

och v�r vanliga diskretion.

Jag beklagar, men jag minns inte henne.

Och nu har jag saker att ta hand om. Ha en trevlig dag.

- Adj�. - Adj�.

- Koppen, Mancuso. - Javisst. Auf wiedersehen.

Jag ska s�ga dig vad hon gjorde h�r. Hon kom hit f�r avgiftning.

S�na d�r modeller lever ett visst liv...

Det g�r de alla. Britney Spears, Lindsay Lohan, Kate Moss...

- K�nner du till alla dem? - Vi �r facebook-generationen.

Du ber mig bli din v�n, jag ber dig bli min v�n...

Mancuso, var tyst och k�r till Milano. Jag vill inte h�ra ett ord fr�n dig.

Ziegler h�r. Det kom tv� italienska poliser hit...

...f�r att st�lla fr�gor.

F�lj med mig. Jag ska visa dig n�got.

Min mamma bodde h�r. Vars�god.

- Nu ska du ocks� bo h�r. - Jag?

Ja, tillsammans med mig. Jag kommer ocks� att bo h�r.

Nu n�r min mamma �r d�d beh�ver jag en kvinna vid min sida.

- Hej, signor Frederico. - Nej, nej...

D� forts�tter vi v�r lek. Den h�r?

- Hund. - Visst �r han fin. Det �r Luigino.

Min mamma tog hand om honom. Jag har adopterat honom.

- Den h�r? - Krokodil.

Jag m�ste t�nka p� framtiden och kunna l�mna �ver allt jag skapat till n�gon.

En vacker dag �r allt h�r hans. Och ditt.

Jag vill att vi gifter oss.

Marinoni vill gifta sig med mig.

Vadd� gifta sig med dig?

Ja. Han har en son och vill att jag ska bli hans mamma.

- En son. - Han �r 3 �r och adopterad.

Han bor d�r. I villan d�r hans mor bodde.

Ska du gifta dig med honom?

En man som honom?

En b�g?

Det blir ett sken�ktenskap.

Jag beh�ver bara ta hand om barnet.

Det �r d�rskap, skulle jag s�ga.

Du kan inte acceptera den typen av frieri.

- Det �r sjukt. - Varf�r d�?

- Vadd� varf�r d�? - Jag har t�nkt igenom det h�r.

- Du har t�nkt... - Ja.

Vilken kvinna som helst borde g�ra det innan hon tackar nej.

Om jag accepterar blir jag rik och kan k�pa ett hus �t min mamma p� landet.

- Det har alltid varit hennes dr�m. - L�ter det bra, tycker du?

Hur har han kunnat adoptera ett barn?

Lagen till�ter det bara f�r gifta par.

- Med pengar kan man g�ra allt. - Ja, med pengar kan man alltid g�ra allt.

Man kan �ven k�pa det naturliga s�ttet.

- Vad pratar du om? - Fotot, Britt. Det som du gav mig.

Ja, Alexandra Larsson har varit gravid.

Vid obduktionen fann jag tecken p� episiotomi.

Kan ni s�ga det p� italienska, tack?

Det �r ett ingrepp som g�rs mellan anus och vagina.

Ett s�tt att underl�tta f�rlossningen.

Och det tyder p� att barnet i huset �r Alexandras son.

D�r �r Alexandra och Bruce son.

Han f�ddes p� regionsjukhuset i Davos. Urs�kta. Vad har du uppt�ckt, Mancuso?

- Kommisarien, stora nyheter. - Ber�tta.

Jag har f�tt resultatet av den billack som hittades p� Alexandra Larsson.

Bilen �r en svart Mercedes CLK 200.

Tillverknings�ret �r 2005. Och det �r inte allt!

Jag gjorde en s�kning fr�n 2005 till 2006...

och det finns ungef�r 200 s�na bilar registrerade i Milano.

- Vet ni vem som �ger en s�n? - Nej, det vet jag inte.

Marinonis fd sv�ger, Beppe Luini.

Jag �lskar dig, Mancuso!

- Vad vill ni, kommisarien? - Arrestera er.

Den h�r g�ngen har ni inget alibi som h�ller. Jag har bevis.

Det var er bil som m�rdade Alexandra Larsson.

- Vilken bil? - En svart Mercedes med nummer DM472CF.

Den d�r Mercedesen...

Den var min, men inte l�ngre.

Ber�tta! Blev den stulen? Dessa j�vla tjuvar!

Det k�nns som om den blev stulen. Jag var tvungen att ge tillbaks den.

Jag fick den som present av Marinoni n�r jag gifte mig med hans syster.

N�r vi skiljdes tog han allt.

Huset, b�ten och �ven Mercedesen.

Det d�r hittar ni p�.

Var sn�ll och h�ll h�nderna synliga, tack.

Jag �r inte bev�pnad. Jag ska bara ta fram ett papper. Okej?

Vars�god.

H�r �r det. En lista �ver allt som jag fick �verl�mna till Marinoni med datum.

Det �r 3 �r sen han tog bilen.

- Sant, han �r inte adopterad. - Det �r Bruce och Alexandras son.

Ni tog det h�r fotot, eller hur?

Ni hittade er pojkv�n tillsammans med en kvinna.

Men Alexandra blev gravid och d� fick ni en id�.

Ist�llet f�r att hon gjorde abort tog ni henne till Schweiz, till Davos.

Ni ville att hon skulle f�da d�r, l�ngt ifr�n Milano.

Sen tog ni hem honom till Italien.

H�ll honom g�md i villan i Como.

Bara hans f�r�ldrar visste att han var d�r.

Och d� m�rdade ni dem.

Ni m�rdade �ven Cristiana Landolfi f�r att hon visste och kunde ber�tta.

Jag har inte stulit Luigino fr�n n�gon.

Alexandra och Bruce var helt inf�rst�dda med allt.

Barnet f�ddes inte av misstag. Det var jag som hade ordnat allt.

Det avlades f�r min skull. Det var ingen erotisk lek.

Ni har r�tt p� en punkt.

Jag �r rik, ber�md och har allt.

Men vem ska �rva mitt imperium n�r jag d�r?

Jag har inga barn, ingen kan �rva mig.

Ingen utom min syster, tyv�rr.

Jag beslutade att jag skulle ha ett barn fr�n n�gra utvalda...

och jag ville att barnet skulle bli det vackraste i v�rlden.

D� v�nde jag mig till tv� perfekta personer: Alexandra och Bruce.

Tv� personer som jag �lskade och som inte kunde v�gra.

Tv� som inte kunde backa ur.

I utbyte mot barnet erbj�d jag dem guld.

Villkoren i kontraktet var klara och definitiva.

Bruce var inget problem, inte f�rr�n p� slutet.

Han var mycket uppr�rd.

- Ut ur mitt liv! - Nej, du har ju min son.

Vi �r bundna tillsammans f�r alltid nu.

Med Alexandra var det annorlunda.

F�r en kvinna �r det inte samma sak.

Hon b�r ett liv inom sig i nio m�nader.

Det skapas ett band av beroende.

Inget kontrakt kan ta bort de k�nslorna.

Jag gl�mmer aldrig �gonblicket d� jag tog honom ifr�n henne.

Hon kunde inte beh�lla honom. Hon hade skrivit under och f�tt pengarna.

De var tvungna att avst� fr�n honom.

Fr�n den dagen b�rjade hon att hata mig och �ven sig sj�lv...

eftersom hon hade avst�tt fr�n sitt barn.

Hon b�rjade dricka, anv�nda droger och gick i s�ng med massor av m�n.

Vem vet, hon kanske l�rde k�nna sin m�rdare n�gon av de n�tterna.

F�r jag har varken m�rdat Alexandra eller Cris.

...eller Bruce.

Det h�r �r er version.

Och ingen av de tre kan mots�ga den.

Men verkligheten �r en annan. Ni m�rdade dem, det ska jag bevisa.

Jag har hittat er bil, en Mercedes med nummer DM472CF.

Den bil som k�rde p� Alexandra Larsson.

- Jag har aldrig haft en Mercedes. - Ja, det har ni.

L�s, det st�r h�r. Jag fick det av Beppe Luini.

D�r st�r det att ni tog tillbaka er br�llopspresent.

En svart Mercedes.

D�r nere finns er underskrift.

Ja, nu minns jag.

Men jag h�mtade den aldrig.

Det gjorde en annan person.

Har du g�mt dig?

Nu kommer jag.

V�nta tills jag tar dig.

Luigino! Var har du g�mt dig?

Var �r du?

Du ska aldrig gifta dig med Frederico.

H�r du mig?!

Du ska aldrig bli en del av v�r familj.

Luigino kommer aldrig att bli din!

Han �r min.

Jag ska vara hans mamma.

�ven om jag aldrig kan f� barn.

P� grund av Desi.

De hade sex i min s�ng...

d�r han sov med mig p� natten.

Du bara sitter d�r! Inser du hur illa du har gjort mig?

Jag borde l�mna dig f�r du behandlar mig s� illa.

I min s�ng! Hur kan du!? Vem �r du!?

Han blev till ett odjur. Han sparkade mig ursinnigt.

D�rf�r kan jag inte f� barn.

Min man spr�ckte min livmoder med sina sparkar och...

det var slynan Desideria Scottons fel!

Hur kunde du g�ra s�? Vet du vem jag �r?

Nu kunde inte hon heller f� barn. De trodde det var ett sj�lvmord.

Det gick ett �gonblick d� jag inte r�rde mig. Det var klart.

Men det b�rjade om 3 �r senare.

Vart t�nker du g�?

P� min sista visning.

Sen g�r jag och tar Luigini med mig.

Till priset av ett krig med din bror. Jag har best�mt mig.

Hon skulle inte f� ta dig, Luigino.

F�r jag hade planer f�r henne!

Det blev verkligen hennes sista visning!

Och sen tog jag hand om Cris.

F�r hon visste. Och framf�rallt pratade hon.

Pratade f�r mycket! Med den d�r lilla munnen!

Om n�gon fick reda p� allt om Luigini...

var de tvungna att tas bort!

Jag skulle ha f�rlorat honom f�r alltid! Den siste var Bruce.

Han var sn�ll...

men han t�nkte ber�tta allt.

Det kunde jag inte l�ta honom g�ra.

- Vad g�r du? �r du galen? - Du ska inte prata n�got mer!

Nej, faster, sluta!

Vad g�r du h�r?

Kom hit, min �lskling.

Faster tycker s� mycket om dig.

Nu g�r vi.

Stanna!

Stanna!

Kom inte n�rmare!

Signora, g�r inget dumt nu, sn�lla.

Nej, lilla gubben.

Kom hit nu.

Herregud.

Vad vacker hon �r. S� fantastisk. Gud, s� fin hon �r.

- Hon liknar dig. - Ja.

Hej. Hej...

Hej. Hej.

Vad ska hon heta?

Det har vi inte best�mt �nnu.

- Visst �r hon fin? - V�ldigt fin.

Jag ska inte gifta mig med Marinoni l�ngre.

- Jag tror det blir b�st. - Vad ska du g�ra nu?

Jag ska �ka hem igen.

Det h�r var som en semester i Milano, det �r allt.

�ven vad g�ller mode?

Modet v�xlar varje �rstid. Jag tror inte jag beh�ver det.

Fast man vet aldrig.

Vi f�r se.

- Lycka till. - Lycka till du ocks�.

- Hej d�. - Hej.

Jag fick aldrig veta hur dina k�ttbullar och sill smakade.

Ja, det var synd.

Tack.

Kom.

Luigini, det h�r �r dina morf�r�ldrar.

De kommer att tycka mycket om dig, skulle jag tro.

Min skatt!

Kom.

Tack, Marinoni.

�versatt av: Profondo rosso