Original subtitles

Vem... är du?

Du ska tala om för mig vem du är.

Jag frågar vem du är.

Hur många har du dödat med din egen hand?

Med dina handlingar?

Säg det.

Säg det.

Säg det!

Vem är du?

Säg för fan vem du är!

Då ska jag berätta för dig.

Vem är han?

Joseph Bednarsky. Tog cyanid när jag kom in i hans lägenhet.

Och varför är jag här?

Han är en engelsk medborgare, tydligen.

Vad gör vår vän från Gestapo här?

Mm, vi är alla vänner i Budapest.

Hm.

Varför anta att han är engelsk?

Flickan sa det.

Vem är hon?

Vem är du?

Jag är en hora.

Och jag har fortfarande

20 pengo innestående.

Stopp. Stopp.

Kärringen har tbc.

Få ut henne härifrån. Nu.

Snyggt trick, Krystyna.

Jag bet nästan av mig tungan.

Men vi är fortfarande överens, eller hur? Vår deal?

Stig in.

Du vet, de flesta i Polen vill desperat härifrån,

och du vill desperat tillbaka in. Ge mig en anledning.

För att jag älskar mitt land.

Ah. Standardsvaret från alla galna volontärer vi avvisar.

Är det din fars katolska skuld som talar,

eller din mors judiska envishet?

Oavsett vilket är det fel anledning.

Då får du säga mig den rätta.

Du vet att allt det här är ett spel, och du vill ändå vara med.

Ge mig falska papper, så är jag tillbaka om en vecka som planerat.

Mm.

Du får din mamma, vad får vi?

Jag gör det Bednarski inte kan, nu när han är död på den där bårvagnen.

Ta med ditt kommuniké till polackerna och ta tillbaka deras mikrofilm.

Brydde du dig om Bednarski?

Nej.

Gjorde du?

Hej, dumma kvinna. Göm dig! Det är fortfarande utegångsförbud.

-Gus, kom. -Vänta.

Jag kom angående fotograferingsjobbet.

Från London.

Några problem?

Jag trodde inte att du skulle klara det.

Du har levererat en avledningsmanöver,

desinformation för när du blir fångad.

Litar du på britterna?

Jag lär mig att inte lita på någon.

Och du kommer att gå långt.

Mikrofilm. Huh.

Se till att den kommer tillbaka till London.

Vi har inte lyxen att slösa volontärer

på avledningsmanövrer här i Warszawa.

Är det något mer?

Jag behöver hjälp. En personlig sak.

-Falska papper till min mor. -Oh.

Hitta en annan idiot.

Jag behöver inga fler namn de kan tortera ur mig

innan de begraver mig i en grop.

Maman.

Maman.

"Jag var en snäll flicka hela veckan.

Mamma var så nöjd.

Det gjorde mig också glad.

Prästen sa att jag var en djävul.

Min mor sa att innerst inne var jag god.

Jag ska bitas.

Jag ska klösas.

Jag ska resa mig.

Jag... ska... sväva.

Jag var elak igen.

En kvinna låste in mig på ett mörkt ställe

och berättade sin saga för mig.

Det var en gång,

en snäll kvinna som räddade sin lilla fågel

från jägare,

men hon visste att dess enda chans att överleva

låg i att bli tackad."

Krystyna?

Vad gör du här?

Jag blev vräkt från mitt ställe,

men det var inte säkert här för din mor.

Vart tog hon vägen?

Jag har sett henne i någon gammal kyrka.

Den på Wowska.

Jag tror... hon har funnit Jesus.

Krystyna...

du skrämmer mig.

Bra.

Jag ska hitta min mor.

Du kommer tillbaka, va?

Vi blev alla kära i dig, vet du?

Alla killarna i vår klass.

Och alla tjejerna också.

Det var inte jag.

Det var bara spänningen i att bli förledd.

Jag måste gå.

Vem är du?

Göm dig! De tar över byggnaden.

-Vem då? -Tyskar.

Vad gör hon här?

Jag-jag-jag driver städfirman.

Jag kom för att titta på stället.

Det finns mycket arbete att göra.

Och vem är du?

Ingen.

Jag-jag kom hit så fort jag hörde att ni var på väg.

Vad exakt hörde du?

Att jag borde vara rädd.

Och... är du det?

Ja.

Det är jag med min mor och far.

De dog strax efter...

Jag vill ha den här byggnaden skinande ren.

Den stinker av ohyra.

Ja.

Stopp!

Krystyna, spring!

Kom tillbaka hit!

Raus!

Medborgare i Warszawa.

För varje handling finns det en reaktion.

Idag dödade ni en representant för Riket.

Detta svek mot vår faderliga kärlek kan inte gå ostraffat.

Raus! Raus, schnell!

Medborgare i Warszawa.

För varje handling finns det en reaktion.

Hej, lilla björn.

Jag kom för att rädda dig.

Rädda mig?

Över bergen.

Jag har rutten.

Tillsammans kan vi klara det.

Och det är därför du är här?

Ja.

Ljug inte för mig.

Varför skulle jag annars komma tillbaka?

Jag vet vem du är, Krys.

De där barnen du såg.

De behöver mig.

Jag undervisar dem här i hemlighet.

Undervisar dem i vad?

Att man inte behöver armar eller vapen för att slåss.

Du kommer inte med mig, eller hur?

Och jag vet vem du är också.

Vem?

Samma envisa gamla jude som jag lämnade för två år sedan.

Minns du senast jag gjorde det?

Ja.

De där två pojkarna.

Du var så elak mot dem.

Du krossade deras hjärtan.

Den som hoppade från bron. Jag slår vad om att du har glömt hans namn.

Självklart har jag inte det.

Varför gråter du inte då?

Om du kommer med mig är jag redo att lära mig.

Följ med mig.

Snälla.

Ja.

Kör. Kör, kör!

Vem är du?

Vem är du?

Jag frågar dig...

vem du är.

Vem är du? Säg för fan vem du är!

Jag ska berätta.

Du är en bedragare.

Plocka upp den.

Snälla. Gör det!

Snälla, gör det inte.

Plocka upp den!

Plocka upp den.

Stoppa nu den i munnen.

Impulsiv, oansvarig,

brist på realistiska mål.

Män, många av dem.

Genomfört 13 framgångsrika uppdrag i Polen.

Det är också många av dem.

Och varför det?

Har du en klåda du inte kan klia?

Påminn mig om din första.

Jag levererade mikrofilmen till dig.

Utan att någonsin förklara vad som gick fel.

Tyskland invaderade Polen, visste du inte det?

Min dotter är borta.

De tog henne, eller hur?

- Vem? - Din mor.

Nu kommer du att säga att det inte är din jävla ensak.

Hon gick för att gottgöra sig.

Det är inte din javla ensak.

Du är en utbränd person som har glömt hur man spelar spelet.

Är du vid dina sinnens fulla bruk?

Jag skulle inte vara här om jag var det.

Påminn mig, hur många uppdrag har du genomfört?

Att ragga på Old Compton Street räknas inte. Medan

han tänker, kan du kanske förklara varför jag är här?

Bra fråga.

Varför du är här

är för att du är vår bästa kandidat för nya jaktmarker,

som min vän här mycket väl vet.

Låt mig bara skissera några av de breda detaljerna först.

Du är Pauline Granville, en lärare.

Du kommer att släppas ner i Frankrike vid nästa fullmåne,

och träffa vår man på fältet, Roger.

Han är den absolut bästa vi har.

Han är också djupt involverad med Maquis.

Den så kallade franska motståndsrörelsen.

Till vissa medlemmars i ledningen missnöje,

har vi gett löften som vi är bundna att hålla.

Vi skickar Maquis en liten gåva.

-Vilken typ av gåva? -Haubitsar.

Många av dem.

Så det är ditt jobb att göra det Roger inte kan,

att vara vårt skyddsnät på fältet.

Det kommer att bli den största

vapenlandningen bakom fiendens linjer

som någonsin har genomförts.

Med det framgångsrika resultatet vilande i dina vårdslösa händer,

Krystyna-jävla-Skarbek.

Håll nu masken på plats.

Så fort du landar, hitta ditt säkra hus.

Hitta sedan Rogers plats hos tobakshandlaren.

Kom ihåg, Christina...

vid problem, avbryt.

Crest, tack.

Vill du ha?

Tack.

Jag heter Pauline.

Dubois.

En passande berlock.

En passagerare lämnade den.

Sagoböcker.

Dean Garrison.

Håll dig undan.

Du är inte härifrån.

Är det så uppenbart?

Jag är från staden, letar efter ett jobb.

Glad att komma bort.

Var inte det. Det är värre här.

- Tack. - Är det tillräckligt?

-Det är för mycket. -Extra för brödet.

Tack.

Ah, uh, det här är, uh, mitt... leveransschema.

Jag kör dessa vägar hela dagen,

om du behöver mig.

Toppen.

Tack. Ha en bra dag.

Ha en bra dag.

Stopp, mademoiselle.

Din elaka man.

S'il vous plait, madame.

Merci.

Du måste vända om.

...på nummer sex är borta.

Det är snarare färre.

Hon tittar på det.

Chefen kommer att ta henne.

Här kommer han nu.

Ursäkta mig, monsieur. Jag undrar om du kan hjälpa mig.

Um...

Vem är du?

Jag har gått vilse, jag...

Jag är lärare. Jag kom angående ett jobb.

Jag letar efter skolan.

Från Lyon?

Oui, monsieur.

-Merci. -Det är en lång väg att resa.

Vad har du där?

Det är min familj.

Runt min hals.

Uh...

Visst.

Öppna öronen.

Följ ljudet.

Uh.

Le

nästa gång.

Okej.

Prata inte.

Gör bara som jag säger.

En milisofficer kommer. Titta inte.

Du kommer att få oss dödade.

Jag är Mademoiselle Granville.

Jag är en lärare som söker arbete.

Le.

Le.

Skaka min hand.

Bra gjort.

Är han bakom mig nu?

Nicka.

När han kommer tillbaka,

säg att du inte hade något jobb åt mig.

Fortsätt le.

Nicka att du förstår.

Nicka. Bra.

För om du säger något annat när jag blir fasttagen, kommer

jag att säga att du hjälpte mig, och de kommer att begrava oss

i en grop sida vid sida.

Förstår du?

Okej.

Nu...

ska du ringa i din klocka.

Ring i din klocka.

Hallå. Ingen tur?

Tyvärr.

Säg inte att du inte blev varnad om det här stället.

Jag åker om 10 minuter.

Sitt.

Tack.

-Varsågod. -Merci.

Vacker fågel.

Tack.

Herregud.

Han går in där bak.

Omöjligt, monsieur.

Han är värd mer än oss alla tillsammans.

Ja, kanske inte mademoiselle, men vi, ja.

Backa.

Backa.

Du kan passera.

Det finns tillräckligt med utrymme.

Jag förstår inte.

Nej!

Monsieur!

Snälla.

Åh, min dyrbara kyckling.

Vi går åt varsitt håll härifrån.

Vilka var männen bakpå lastbilen?

Åh.

Motståndsmän.

De skulle avväpnas,

för att dö för sin förlorade sak.

Varsågod.

Merci.

Sakta, monsieur.

Uh...

Jag hoppas en vacker flicka väljer min grav en dag.

Men inte riktigt än.

Roger.

Pauline.

Du måste vara Armand.

Det måste jag vara.

Till höger och vänster är Armands män, sända hit för att hämta dig.

Den i mitten...

...trodde vi var du.

Hon var min avledningsmanöver.

Hur många har ni förlorat?

Hälften döda.

Resten är skingrade.

Och hur kommunicerade du min landning?

Via La Clope, tobaksförsäljaren.

Han hämtar och levererar mina meddelanden.

Och varför är han inte där uppe också?

För att han är en mullvad.

Tyskarna måste ha vänt honom.

Ditt nätverk är sprängt.

Jag avbryter det.

Dra åt helvete.

Skit i ditt beslut.

London lovade oss kanoner.

Du svor att du skulle få dem att hålla det löftet.

Han dog för det löftet!

Backa.

Backa.

Jag vet var du är.

Och var är det?

Hemma.

Vinkar adjö.

Typiska fransmän. Alltid offret.

Hmm. Smug engelsman.

Trygg på din jävla lilla ö.

Och om det vore tvärtom,

skulle du aldrig ha kommit för att hjälpa.

Jag skulle ha dött för dig, min bror!

Och du...

Jag vet inte från vilken kall grav de grävde upp dig...

...men det här...

...det här är mitt land.

Du har ingen aning

hur det känns

att se detta sköljas bort med ditt folks blod.

Förbannade vare ni alla!

London... med sina spel...

och du med dina hemligheter.

Kom igen.

Armand, för Guds skull,

vart är du på väg?

En vapengömma. Etoile Vert.

Allt vi har kvar.

Om 24 timmar omgrupperar vi.

Och sen... kommer vi ut ur skuggorna,

för att avsluta det som soldater!

Det är ingen idé att visa mig.

Mitt löfte till Armand.

Ingen landningsbana.

Haubitsar här uppe hade förändrat allt.

Riskar du piloternas liv där nere nu?

Jag skulle helst inte säga det.

Vi skickar Armand i döden.

Det finns ingen räddning för oss.

Tänk om vi skickar tyskarna till Armand?

Vi har deras mullvad.

När hämtar La Clope nästa gång?

I morgon.

St Jude's Shrine.

Etoile Vert.

Nu har Armand en chans att slåss.

Ge mig nu ett ställe att radio-anropa London från.

Kust klar.

Jag är framme.

Meddelande mottaget.

Det är äntligen över.

Med de vapnen kunde Armand ha återtagit hela dalen.

Jag sa till dem att det är säkert.

De godkände vapenlandningen.

Vi kommer ut ur skuggorna och slåss.

Tänker du någonsin på hemma?

Att undra över morgondagen är nog.

Var är hemma?

Jag trodde du hade gett upp att ha hemligheter.

Radhus vid Themsen.

Familj som väntar där.

När var du där senast?

Känns som år.

Lång tid att bära en mask.

Min son hade vuxit, och...

min fru verkade annorlunda.

Och jag insåg att de var desamma.

Det var jag som hade förändrats.

Nu är det din tur.

Vem är du?

Ingen viktig. Jag...

var lärare. Ja, jag är fortfarande lärare.

Nu är jag bara här...

och söker arbete.

Jag borde nog ta mig till Etoile Vert.

Om tyska lastbilar kör förbi på morgonen,

vet du att Le Clope har lämnat vidare vårt meddelande.

Du måste döda honom, vet du.

Har du gjort det förut?

Jag menar, den riktiga du. Under den masken.

Bättre på att springa iväg.

Titta bara inte honom i ögonen.

Vem är du?

Pauline Granville.

Lögnare.

Säg sanningen.

Det gör jag.

Säg sanningen.

Vem är du?

Lögnare.

Vem är du?

Pauline Granville. Snäll och ärlig.

Vem är du?

Det skulle du allt vilja veta.

Idag lagade jag min cykel.

Jag snurrade hjulen så fort att det surrade,

som en bisvärm.

Jag var rädd,

men jag sträckte mig in ändå

och bröt armen.

Ibland har man inget val.

Jag vet vem du är, Krys.

Mamma?

Mamma.

Man behöver inte pungkulor eller vapen för att slåss.

Hej.

Hej!

Stopp!

Stoppa den där kärringen!

Tillbaka, tillbaka, tillbaka.

Nej.

Kör!

Kör.

Kör!

Vem är du? Vart kan vi ta vägen?

Din vän. Etoile Vert.

Det där är tyska lastbilar.

Stanna här.

Håll er nära. Inte ett ljud.

Kom igen.

Dubois! Dubois, kom tillbaka.

Dubois.

Dubois.

Sch.

Gå.

Ner.

Aah!

Räknade 93 döda.

Ta allt.

Du måste utplåna det från dina tankar.

Utplåna det från dina tankar.

Utplåna vad?

Att döda Le Clope.

Jag hemsöks av andra spöken.

Roger sa att han var din första.

Min var i förra kriget.

Det enda...

de här händerna...

någonsin gjorde då...

var att bruka jorden.

Efter... min sergeant hittade mig

halsdjup i blod.

Den där gamla sergeanten

lade sin arm om mig.

Allt han kunde säga var... utplåna det från dina tankar.

Jag visste att det fanns mer,

men...

vi kunde inte finna orden.

Ah, det är ett...

dårars råd, i alla fall.

Du har mer att säga, eller hur?

Innan jag berättar,

måste du lova att inte tänka på mig som en jävla idiot.

Självklart.

Hur skulle jag någonsin kunna tänka det om dig?

Jag trodde du var Londons marionett.

Jag är ledsen.

Jag felbedömde dig, och jag är glad att du ändrade dig.

Vet du varför jag gjorde det?

Motbevisa en jävla idiot.

Modig som ett lejon, är du inte, flicka?

Ah, Roger, hur ser det ut?

De tyska patrullerna passerade aldrig.

Bergsvägarna är fria.

Tillräckligt bra.

Du...

kom hit.

Var inte blyg.

Du är en av oss nu.

Så le lite.

Ta deras lastbilar till landningsbanan.

Om ett par dagar har vi varenda metall att hålla i.

Då är rekordet vårt.

Whoo.

Du klarade det, Armand.

Fantastiskt.

Mmh.

Merci.

Merci.

Kom igen.

C'est pour toi.

De börjar tillsammans.

Alla frågar efter dig.

Jag hittade dem i stadshuset.

Vichy-resepass.

De rika och mäktiga använde dem för att fly genom Spanien.

Jag såg den här där.

Då är det kört för henne,

precis som för oss.

Vad är fel?

Va?

London har ställt in vår landning.

De har bekräftat att en storskalig invasion kommer att ske istället.

Våra order är att fortsätta som om landningen fortfarande gäller.

Och berätta inte för någon om ändringen av planerna.

För vår egen säkerhet.

Hela staden kan vända sig mot oss nu.

De utnyttjade oss.

De utnyttjade oss för att sälja lögnen.

Det är bättre så här.

Är det inte?

Vi kan åka hem.

Din chans att hitta dig själv igen.

Den mannen är borta för alltid.

En fegings minnessak.

Jag är en vapenvägrare,

en pacifist.

När kriget förklarades vägrade jag att

slåss. Det orsakade ganska stor uppståndelse.

Min bror ryckte in direkt.

Jag älskade honom. Självklart gjorde jag det. Men...

det sista jag sa till honom var, um...

Jag hoppas att jag aldrig ser dig igen.

Min önskan gick i uppfyllelse.

Han dödades här i Frankrike.

Så du tog hans plats.

Och nu sitter jag här.

En man med blod på händerna och utan övertygelser.

Vi gömmer oss alla.

En så lycklig liten flicka.

Åh, det var jag inte.

Jag stal den.

För att påminna mig själv om vem jag förväntas vara.

Behåll din fjäder.

Nu måste du göra samma sak som jag.

Ici Radio Londres.

Innan vi börjar,

vänligen lyssna på några personliga meddelanden.

Vårt meddelande kommer att säga en penny för dina

tankar. Detta kommer att bekräfta landningen.

En regnjacka för solen.

Francois stal mina citroner.

Fisken arbetar på vatten.

En slant för dina tankar.

Jag var en snäll flicka igen.

Mamma var så glad.

Hon sa att solen skulle skina på oss för evigt nu.

Jag väntade vid mitt fönster för att se om hon hade rätt.

Jag var ledsen för min mors skull

för att natten kom tillbaka

som den alltid gör.

Du är sen. Vi borde redan vara vid landningsbanan.

Ja. Jag förklarar allt när vi är långt borta.

Dubois, vad i helvete är det här?

Titta inte på det där. Glöm det, och glöm landningsbanan.

-Vad pratar du om? -Det blir ingen landning.

Det kommer inte att bli någon landning.

Hur kan du veta det?

-Stanna bilen! -Inte förrän vi är långt borta.

Hur kunde du inte...

Släpp mig, snälla. Nej. Nej, sätt dig i bilen.

Nej, Pauline.

Nej. Rör inte den här.

- Vad är det där? - Lämna den i bilen.

Jag förklarar senare.

Snälla, jag gör det här för dig. Nej, nej, nej. Du måste lita på mig.

Jag gör det här för dig.

Var fick du de här passen ifrån?

Pauline, jag ber dig, gör inte så här.

Jag ska göra allt bättre, du får se.

Snälla lita på mig. Snälla.

Ugh.

Titta vad du har... Titta vad du har gjort.

Lögnare.

Resväskan.

Ge mig den.

Snälla.

Ge mig den, snälla.

Ge mig den.

Jag är ingen lögnare.

Jag stred för Frankrike i en dag innan jag blev tillfångatagen.

Jag försökte ta livet av mig,

men den här tyska officeren hjälpte mig att fly...

...genom sin nål istället.

Han var fiskaren, och jag var hans nät.

Han drogade mig, i vetskap om att en missbrukare skulle krypa tillbaka.

Jag passerade La Clope i månader,

och pillade på de där helgedomarna

innan jag förstod att de var brevlådor.

Men...

Jag såg honom.

Jag såg honom med Milisen.

Du såg vad du ville se.

Han spelade bara spelet.

Det här är tyska lönepengar.

Jag stal dem.

Jag var helt borta.

Men jag kom tillbaka,

även om jag vet... vem du egentligen är.

Vem är jag?

En bluff.

Du låtsas bry dig om deras sak.

Vad bryr jag mig om?

Va?

Spänningen.

Den svåraste lögnen att känna igen

är den du berättar för dig själv.

Erkänn då att du inte kom tillbaka för mig.

Du kom tillbaka för Pauline.

Du gav mig modet, men...

hon är anledningen till att jag har dig för att komma ut ur den här svarta farsen.

Du, jag och Pauline.

Det är min chans att rädda oss alla innan det är för sent.

För sent för vad?

Ser du inte?

Ibland... har man inget val.

Okej, kör, kör, kör, kör, kör, kör, kör.

- Kör tillbaka. Kör tillbaka till... - Var är Roger?

Kör! Ta henne!

Armand?

Det är min...

Det är min...

Armand... Armand...

Armand. Armand.

Armand.

Armand.

Nej, nej, nej, nej.

Armand.

Armand.

Det är jag.

Det är jag.

Vi var...

...Londons avledningsmanöver hela tiden.

Jag vet.

Jag vet.

Jag är...

Jag är så ledsen.

Jag är så ledsen.

- Nej. - Jag är så ledsen.

Jag är så ledsen.

-Jag är så ledsen. -Nej.

Snälla förlåt mig.

Jag är så ledsen. Jag är så ledsen.

Nej.

Jag är så ledsen.

Du...

Du gav oss Etoile Vert.

Ja.

Ja.

Ja.

Om ni hittar några överlevande, döda dem.

Göm mig från idioterna.

Okej.

Okej.

Hittade du något?

En vigselring och en guldtand.

Jävla bönder.

Inte tillräckligt för att ta oss över gränsen

ut ur den här jävla stormen.

Är det vi... eller amerikanerna?

Vad tror du?

De tror att det är över.

Först tar vi de här jävlarna till Digne,

sedan har vi order att förstärka kusten.

Ja, jag tror också att det är över.

Okej, ut. Au revoir.

Jag önskar... Jag önskar...

Vad önskar du dig, min lilla björn?

Jag stal min mammas nyckel idag...

och låste in mig själv på en mörk plats.

Jag ser det nu.

Jag var aldrig instängd här inne.

Hon var instängd där ute.

Jag ska bita.

Jag ska riva.

Vakna, min älskade.

Min dotter har kommit.

Hon gick för att gottgöra sig själv.

Jag ska resa mig.

Jag... ska... sväva.

Åh...

Ugh...!

Han lyssnar inte.

Stå stilla. Ner på marken!

Rikta den där någon annanstans, din idiot.

Vi är på samma sida.

Vem är du?

Din vedergällning.

Här för din kommendant.

Era sårade kommer snart att krypa förbi

med 50 000 blodtörstiga amerikaner tätt efter.

Vi bjuder dem också på cigaretter.

Ur vägen.

Du vet ingenting.

Tärningen är redan kastad för oss alla.

Ta då vad de erbjuder.

Annars... dra åt helvete.

Vi ses där.

Backa.

På knä.

Titta på mig.

Du ser in i en spegel.

Du ska frige fångarna...

sedan ska jag se till att du kommer säkert över gränsen.

Och... vem är du?

Du är den enda som är kvar, eller hur?

Pauline...

den sista av motståndskämparna.

Den där idioten Dubois berättade allt om dig för mig.

Du ljuger för dig själv att du kom hit för att befria dem.

Du kom hit för att...

att dö med dem.

Inte dem.

Ditt krig är förlorat, ändå dödar du fortfarande.

Vad letar du efter?

Uh...

anledningen att bry sig.

Jag letade också efter en.

Tror du på sagor?

Det var en gång...

en snäll kvinna

som räddar en liten björn från jägare.

Då hon inte hade några egna barn,

ägna hon sitt liv åt att tämja dess vilda natur.

-Aha. -Men hennes metoder var grymma.

Hon satte den i bur

och kedjade fast den

och släppte bara ut den med en krok genom nosen.

Du sa att hon var snäll.

Det var hon.

Hon älskade den lilla björnen väldigt mycket.

Men hon visste att dess enda chans att överleva

låg i att den blev tämjd.

Jag är ingens husdjur.

Nej, kommendant.

Det är väldigt tydligt.

Om du bara lät mig berätta klart min historia.

Självklart. Självklart, fortsätt.

En morgon,

efter att ha förlorat allt hopp, gick kvinnan till buren

för att lämna tillbaka den lilla björnen till jägarna,

men hon fann ett mirakel istället.

Björnen var borta.

En söt liten flicka hade tagit dess plats.

Flickan tittade på sin mor med kärlek i ögonen

och började dansa.

Stackars lilla björn.

Min mor brukade gråta

medan hon berättade den här historien.

Men det gjorde aldrig jag

för jag hittade på mitt eget slut.

Aha.

Berätta.

Du förstår...

allt den lilla björnen hade lärt sig

var hur man döljer sin sanna natur,

och nu var den ännu dödligare

för den var äntligen fri...

att visa tänderna.

Och med sin mänskliga mask,

skulle ingen jägare se den komma.

Sluta förhala.

Den snälla kvinnan borde ha låtit jägarna sköta sitt jobb.

Det behövs inte nu.

Du var inte värd en kula i Warszawa.

Du var inte värd en kula i Warszawa.

Du är inte värd en nu.

Jugens!

Organisera arkebuseringsplutonen

och avrätta fångarna på gården.

Du är redan död!

Stå undan!

Du är redan död!

Stopp, stopp, stopp, stopp!

Okej.

Ett steg till!

Rör dig inte!

Ett steg, så dödar jag henne.

Åh...

Nej!

Nej!

Vem är du?

Har du en haubits på dig?

Du saknar det fortfarande, eller hur?

Hur skulle jag kunna?

Omgiven av all denna romantik och äventyr.

Trots det,

hoppas jag att du tar mig upp på mitt erbjudande.

Ett skrivbordsjobb?

Åtminstone här får jag lite motion med min mopp. Hur

som helst, det visar sig att jag är en naturbegåvning.

De befordrar mig till att städa chefens kontor. Åh.

Och när han är oförskämd,

ska jag drömma om att dra fram min gamla dolk

och... hugga honom genom hans kalla, belåtna hjärta.

Jag skojar, såklart.

Hm.

Du vet, du ljuger för dig själv

om du tror att det här verkligen är du.

Den svåraste lögnen att känna igen är den du berättar för dig själv.

Du visste hela tiden att det inte skulle

bli någon vapenlandning, eller hur?

Gjorde jag?

Och du då, Krystyna?

Vad visste du innerst inne?

Adjö, Krystyna.

Om du ändrar dig angående jobbet.

Jag lämnar ett meddelande på ett cigarettpapper.

Minns du när jag först anmälde mig som frivillig i Budapest?

Hur skulle jag kunna glömma?

Du sa till mig att jag var

tvungen att lära mig spela spelet.

Hur skulle man annars överleva i skuggan? Jo, genom

allt detta spelade jag aldrig spelet en enda gång.

Vet du varför?

För att det var den enda gången i mitt liv jag inte behövde det.

Jag kunde bara vara jag.

Hm.

Och jag njöt av varje sekund av det.