Original subtitles

-God morgon, Elaine. -Nej, det är det inte.

Jag kommer om fem minuter. Jag ska bara...

-God morgon, Louisa. -Hej, Martin.

-Förlåt. -Jag tar den. Oroa dig inte.

Jag har gått med i en surfklubb. Barnen sa att jag var för gammal.

Strunt prat. Folk i alla åldrar surfar.

Du kanske skulle följa med?

Det kunde vara kul att se dig utan kostym. I en våtdräkt.

Förlåt. Hej då.

Okej, sir. Vi har er snart på benen.

Ta det lugnt. Ge mig handen. Så där, ja.

-Allt under kontroll. -Vi måste få upp honom. Hör ni mig?

-Jag är doktor Ellingham. Vem är ni? -Marty?

-Okej, Marty. Kan ni gå? -Inte jag. Du är lille Marty.

Luta er mot mig, sir. Det är lite slipprigt här.

Titta rakt fram, är ni snäll.

Titta på mitt finger.

-Nån lätt huvudvärk eller yrsel? -Nej.

-Vad hände med jollen? -Gashandtaget hängde upp sig.

Ni verkar inte ha fått nån hjärnskakning. Ta av skjortan.

-Jag vill undersöka bröstet. -Nej tack.

Om jag inte får undersöka er...

-Jag sa att det inte behövs. -Jaha.

Ge mig era personuppgifter så ska jag kontakta er läkare.

Under tiden kan ni stanna kvar för observation.

-Minns du mig verkligen inte? -Nej.

John Slater. En vän till Joan.

Jag bodde i trakten för länge sen.

Du och Joan åkte båt med mig till Padstow en gång.

Vi fick åka tillbaka tidigt för du kissade på dig.

Joan hade inga extrabyxor med sig.

Vilket kul minne. Namn och adress på er läkare...

Jag har ingen läkare. Hur mår de?

-Vilka då? -Joan och Phil.

Phil? Han är död.

-Är han död? -Det är många år sen.

-Och Joan? -Hon är stark som en oxe.

Det tror jag säkert.

-Vad hände med honom? -Han bara dog.

Jag kissade väl på mig, så jag missade alltihop.

Om du känner Joan kan du väl fråga henne.

-Har hon fortfarande gården? -Min arm!

Ursäkta mig.

-Jag varnade dig. -Din idiot. Min arm...

-Vad står på? -Han har skadat min arm.

-Låt mig titta. -Rör den inte!

-Vad hände? -Han använde kung fu.

-Hon tror att hon äger fjärrisen. -Hjälp mig.

Vad heter du? Gå in i mottagningsrummet. - Du väntar där.

Tack för sandalerna, lille Marty. Du får tillbaka dem senare.

-Hjälp mig, doktorn. -Fortsätt gå. Rakt fram.

-Knäppskalle. -Hjälp mig.

-Jag sa att du inte fick röra den. -Okej.

-Axeln har gått ur led. -Låt mig vara.

Var snäll och hjälp mig.

Vad gör du? Nej! Nej!

Snälla!

Så där.

Titta på mig nu.

-Ja. -Hur gjorde du?

Din axel var ur led. Det kan göra ont i några dar.

Får du problem så kom hit igen.

Herregud...

-Hej då. -Ja...

Mottagningen är kass här. Bara en stapel.

Grejerna är på apoteket. Det är bäst att hämta dem.

-Nej. -Prata inte med mig just nu!

-God morgon, doktorn. -Hej, Al.

Den där är kass. Och skrivaren funkar inte.

Visa hur du gör.

-Är du och Greg... -Det är historia.

Ja. Jag gjorde slut.

-Mår du bra? -Ja. Som om jag skulle bry mig.

Ja.

Ja, det är mottagningen.

Vi har öppet till sex. Ja.

Titta...

Och klicka.

Och...

Där.

Hur gick det till?

Lugn. Så smart är det inte.

-Faster Joan? -Marty.

En man påstår att ni är vänner. John Slater. Han är motbjudande.

Men han visste inte att farbror Phil var död.

John? Var är han?

Hans båt ligger på andra sidan udden.

-Han bor i Hongkong. -Hans kvaddade sin jolle i Portwenn.

-Gick det bra? -Det tror jag.

Bert Large försökte ge honom en hjärnskakning.

-Men är han oskadd? -Det sa jag ju att han var.

Frågar han efter mig kan du säga att jag har åkt till London.

-Varför då? -Sluta fråga. Jag är bara inte här.

-Han har frågat. -Jag vill inte träffa honom.

Han står rakt bakom dig.

-Joan vill nog bli lämnad ifred. -Stick nu, lille Marty.

-Vänta lite... -Ingen fara, Martin.

-Du ser fantastisk ut. -Vad gör du här?

Jag är på genomresa med min segelbåt.

Du kan inte bara dyka upp efter...

Vi kanske kan träffas och besöka några av de gamla favoritställena.

Nej, John. Det är nog...

Det är nog bäst att du går tillbaka till din båt.

-Hej. Hur är det? -Varför undrar du det?

-Du räddade mig verkligen. -Jag gjorde bara mitt jobb.

-Jag har bakat en kaka, som tack. -En kaka? Melanie...

-Folk glömmer säkert att säga tack. -Det har du rätt i.

Varsågod. Det är mammas bästa blockchoklad.

Tack. Den ser verkligen god ut.

-Du är väldigt trevlig. -Det är du säkert också.

Vi ses.

Ursäkta. Det här är Martys skor. Har han kommit tillbaka?

-Vad har du hållit på med? -Vad är problemet? Här är dina skor.

-Du ser rödflammig ut. -Det är backigt i Cornwall.

Din andning borde inte vara så häftig.

Jag ska titta på dig. Följ med.

-Har du haft hjärtproblem? -I mer än ett avseende.

-Varför sa du ingenting? -Jag kom inte hit för att få vård.

-Du har en besynnerlig hjärtrytm. -Förmaksflimmer.

Jag fick reumatisk feber i Hongkong.

Emboli. Angioplastik. Stent. Allt möjligt.

-Medicinerar du? -Båten skakar när jag går omkring.

Det var alltså inget gashandtag som krånglade?

Jag har glömt vad det heter. När jag står upp kan blodtrycket falla.

-Ortostatism. -Ja, jag mister kontrollen.

Det varar inte särskilt länge och är inget problem ute på havet.

Men det är inte så bra i en motorbåt. Du kunde ha dödat nån.

Ja.

Hur är det?

Jag skickar i väg blodet och bokar in några tester i Truro.

-Nej tack. -Du kan vara allvarligt sjuk.

Jag kom inte hit för att sitta på ett sjukhus i Truro.

Jag gör inte det här för att jag gillar dig.

Jag ska inte till sjukhuset vare sig du gillar mig eller ej.

Du bestämmer själv.

Proverna är klara om ett par dar. Adjö.

Förresten... Jag vill inte att Joan ska veta nåt. Förstår du?

Det angår mig inte...men låt bli...

-Vadå? Ska jag lämna Joan ifred? -Ja.

Du har rätt. Det angår dig inte.

-Lunch? -Va?

Vill du ha en iPod? Jag kan ladda upp till dig.

-Va? -Du kan digga hela dagarna.

-Säg inte digga. -Okej.

Jag förstår.

-Gillar du Corrs? -Ja.

-Vad lyssnar du på? -Allt möjligt.

Jag gillar rap. Jag har Eminem i bilen.

Dido, Alanis...

-Gillar du Portishead? -Ja.

-"Glory Box" är en genial låt. -Ja.

Har du hört John Martyns cover på "Glory Box"? Sanslöst bra.

Känner du till John Martyn?

Ingen känner till honom.

Jag har alla hans låtar.

Har du hört hans remix-version...

Hallå?

Ja, pappa. Jag kommer senare.

Det gör detsamma. Jag vet inte.

Faster Joan...

-Vad vill du, Marty? -Jag ville bara se om du mår bra.

Jag mår bra. Det har jag gjort i hela mitt liv.

Pålitliga gamla Joan. Varför detta plötsliga intresse?

-Den där...Slater... -John.

-Det är nåt fel på honom. -För sjutton, Marty.

Tror du att han vill åt mina miljoner?

Tja... Jag begriper...att han har sårat dig en gång.

Dina föreställningar om förhållanden är från 1700-talet.

Jag sårade honom. Jag skickade bort honom.

Var snäll...

Döm inte folk förrän du har fakta.

-Ni var alltså förälskade i varandra? -Vi hade ett kärleksförhållande.

-Men du gifte dig med Phil. -Det stämmer.

Kan John Slater inte finna sig i att du gifte dig med Phil?

Jag var redan gift med Phil.

-Jaså? -Ja.

-Jag förstår. Jag är ledsen... -Martin!

Gå och gör ditt jobb. Gör folk friska.

Ursäkta mig.

Martin kom till mig och jag började försvara dig.

Jag kom fram till att det vore ohyfsat att inte prata med dig.

Jag fick precis höra om Phil. Jag beklagar.

En nervsjukdom är väl inte det trevligaste.

Jag hoppas att det finns folk som sköter sina närstående bättre än jag.

Om jag bara hade vetat det.

Till vilken nytta? Du hade precis gift dig.

-Är din fru med dig här? -Min fru? Vem då? Amy?

Vårt förhållande varade i fem minuter.

-Amy var inte du. -Var inte löjlig.

Jag slutade fundera på giftermål efter det.

-Varför kom du inte tillbaka? -Du skickade bort mig.

Jag var i exil och ensam. Jag hade inga pengar.

Hur länge då?

Finanserna ordnade upp sig.

-Du var listad på Hongkong-börsen. -Det dröjde lite längre.

Fanns det en börs för kvinnotjusare hade du varit noterad på den också.

Vad säger du...

Vad säger du om nu? Vad säger du om oss två?

Jag har inte plats i mitt liv nuförtiden.

Hur som helst är vi båda 105 år.

Melanie?

Jag ska träffa pappa. Han blir arg om jag är sen.

-Hur smakade kakan? -Bra. Kortet var inte nödvändigt.

Jo. Du är underbar.

Folk tror att du är en lustig typ. Men du är häftig.

-Alla läkare hade gjort likadant. -Ja, men du är speciell.

-Du var chef i London, eller hur? -Jag var kirurg.

-Du skryter inte heller. -Hör på, Melanie.

-Båda våra namn börjar med M. -Va?

Martin. Melanie.

-Melanie... -Kom igen.

Jag måste gå. Vi ses.

"Det var fantastiskt. Kära hälsningar, Melanie."

Herregud...

Allt väl?

-Jag väntade på dig. -Jaha?

-Varför bjuder du inte ut mig? -Du var ihop med Greg.

-Du var också en nolla. -Jag antar det.

Men det är du inte längre.

Du skulle kunna bjuda ut mig.

Okej.

-Vill du gå ut med mig? -Jag vet inte.

-Är du bra på att kyssas? -Jag vet inte.

-Vem är det? -Det är Al.

Det är Al och jag, så håll klaffen.

Ni har inte sett nåt.

Förlåt, Elaine.

-Inte illa. Och din rumpa är läcker. -Tack.

Du får ringa, men jag är inte din tjej.

Just det.

-Okej. -Okej.

Hej, Melanie.

Jag tog med mig Mary. Du kan gå med din. Då misstänker ingen nåt.

Misstänker? Jag har ingen hund.

Du vet vad jag menar. Och du har visst en hund.

Det har nog blivit ett missförstånd.

-Om vadå? -Jag är inte intresserad av dig.

-Du tog emot kakan. -Jag var artig.

Du sa att jag var en trevlig person.

Oroa dig inte. Jag skvallrar inte.

För det finns ingenting att skvallra om.

Jag kan inte säga nåt förrän jag är 16 år. Då får man bara problem.

Ja.

Ring inte när jag är på väg till jobbet, Al. Vänta tills jag är inne.

Jag sa kl. 8.35 och inte 8.30.

Ja.

Var tillsammans med mig i dag.

Jag vet vad du tänker.

Ger du upp nu kommer jag kanske tillbaka om 30 år igen.

Det är en risk.

Är allt som det ska?

Hej, Al.

Vad vill du?

Det är inte jag som ska säga nåt. Du ringde mig.

Ett ögonblick. - Läkarmottagningen i Portwenn.

Ni kan inte komma när ni vill. Vänta lite.

Ring tillbaka när du har nåt att säga.

-Mark? -Hej, doktorn. Allt väl?

-Jag vill fråga dig en sak. -Vadå?

En ung flicka verkar ha blivit betagen i mig.

-Det är ett problem. -Jag hade inte haft nåt emot det.

-Det hade du med den här. -Varför tar du upp det?

-Det är inte mitt turområde. -Det är ingen tävling.

Varför berättar du det för mig? Jag får ju inte bjuda dig på öl.

Jag har din favoritöl. Och så dyker det upp en tjej...

Jag är faktiskt inte intresserad.

-Hon är 15 år och patient . -Det var illa.

Det är det jag säger och jag vill vara helt ärlig.

Jag är inte intresserad av en 15-årig tjej.

Jag drog axeln på plats. Nu är jag en hjälte.

-Det är alltså Melanie Gibson. -Ja.

-Du sa väl att du var ointresserad? -Jag sa att hon var trevlig.

Det var oklokt under de omständigheterna.

Det var innan jag visste att hon var...

Hon gav mig en kaka och jag ville vara artig.

Tar man emot en kaka i Portwenn betyder det att man är förlovad.

Jättekul, Mark.

Gör henne inte besviken. Hennes pappa sysslar med kampsport.

-Han undervisar i idrottshallen. -Tack, Mark.

"Fotens och nävens väg." Taekwondo.

-Det har inte förändrats. -Du borde ha sagt nåt.

Då hade jag tagit med ost och pickles-smörgåsar.

Vi har nog gått lite vidare sen dess.

Titta på det här. Nån...

Nån verkar ha lämnat en korg här.

Nu ska vi titta. Champagne, jordgubbar...

Smörgåsar med ost och pickles.

Varför har du inte öppnat posten, Elaine?

Ursäkta, men jag har varit upptagen.

Läkarmottagningen.

-Greg borde ha en egen linje. -Det är faktiskt inte Greg.

-Då håller mitt resonemang inte. -Nej.

Ja.

Ja, jag har fått det.

Mjölk och två sockerbitar?

Ja.

Ja. Jag ringer klockan fem.

Okej. Hej då.

Hör på.

Det är din telefonräkning och du tjänar egna pengar...

Det är bra. Men det är inte det jag vill säga.

Mobiltelefoner kan förstöra hjärnan om man överdriver användandet.

-Jag har bluetooth, pappa. -Det är precis det jag menar.

Dessutom väntar Mrs Braithwaites avloppsrör.

Berätta nu för mig...

Du ringer väl inte till de där sexsidorna på internet?

Tack för en underbar dag.

Du behöver inte åka hem.

Du kan följa med till båten och övernatta där.

Vart tänkte du segla efter Portwenn? När du hade hälsat på Phil och mig.

Jag hade tänkt ut allt.

Längs kusten till Cork i Irland.

Tillbaka igen och upp till Yttre Hebriderna.

Vill du ha besättning?

Jag måste ordna några saker, men vad säger du?

-Är du säker? -Ja, helt.

Tack, doktorn.

Kom in och sätt dig. Jag är strax klar.

Vad är problemet?

-Melanie? Du borde vara i skolan. -Jag är inte riktigt frisk, va?

-Vad är det? -Jag kan inte koncentrera mig.

Jag ska vara mycket tydlig. Du ska inte komma hit igen. Förstår du?

-Inte nu. -Tänk om jag är sjuk.

-Det gäller några blodtester. -Låt dem vänta.

Om du behöver medicinsk hjälp måste du komma med en vuxen.

-Jag är ful, va? -Nej.

Du är en patient och du är 15 år gammal.

Miss Glasson är patient. Men henne...

Doktor Ellingham. Det är från sjukhuset. Är allt som det ska?

Ja. Vänta lite, är ni snäll.

Melanie... Gå nu.

Ja.

John Slater. Ja.

Och blodsänkan?

Har du sett dig i spegeln?

Du är på en av världens vackraste platser... Har du en kaktus i arslet?

Jag har fått svar på blodtesterna.

-Är det dåliga nyheter? -Ja.

Det har jag fått förr. Jag steppar än.

-Reumatisk hjärtsjukdom. -Det sa jag ju.

-Vad hade jag för sänka? -Hög.

Men det finns tyvärr värre saker.

De har odlat en streptokock. Du har infektiös endokardit.

-Hur länge? -Det krävs fler tester.

Om du skulle gissa.

Med lite jobb på dina läckande klaffar, och om hinnorna...

-Säg det bara. -Ett år, sex månader...

Gå nu. Jag måste prata med Joan.

Det var faktiskt det andra problemet.

I ditt tillstånd... Är det lämpligt att bete sig som en tonåring?

Vad är du orolig för? Att jag ska stjäla lite av Joans kärlek?

Folk frågar mig varför jag kom tillbaka. Varför gjorde du det?

Du kom hit för att ha en medelålders kris med din faster.

Vad handlar det om?

Jag är säker på att du fortfarande kissar på dig.

-Faster Joan? -Har du fem minuter?

Marty...

-Jag älskar honom nog fortfarande. -Jaha.

Det har jag nog alltid gjort. Jag jagade bort honom.

Nu är det möjligt. Förr hade jag Phil och dig.

Nu finns det inget skäl...

Förutom att jag är ett fornminne.

-Är det dumt av en i min ålder? -Det är ingen bra idé.

Du tycker ingenting är en bra idé.

-Det är verkligen inte nån bra idé. -Varför inte?

Han...kommer inte...

Jag behöver inte din välsignelse, men det hade varit trevligt.

Varför sa du att du hade Phil och mig att tänka på?

-Minns du när dina besök slutade? -Pappa...

Han fick nys om det där med mig och John.

Du skulle inte vara hos en moraliskt fördärvad kvinna.

Det var ett effektivt hot.

Han visste att jag älskade dig som en son.

Skickade du iväg John för min skull?

Ta det lugnt. För din skull, men även för Phils.

Säg nåt, Marty. Kom igen.

Var glad för min skull.

Det skulle bli som Romeo och Julia.

Jaha...

Inte genom fönstret. Ytterdörren blir bra.

Al!

Vad gör du? Jag har stekt bacon till dig. Nu blir de kalla.

-Du får äta i bilen. -Jag följer inte med i dag.

-Va? -Jag måste fixa ett par saker först.

Okej. Jag klarar mig själv.

-Okej. -Okej.

Det är jag, faster Joan. Det är Martin.

Jag hatar telefonsvarare.

Jag måste ha ett förtroligt samtal med dig om John Slater.

Kan du ringa mig? Tack.

Kan du ställa in mina bokade besök i förmiddag?

Jag måste träffa Melanie Gibsons föräldrar. Har du adressen?

Hennes pappa är här. Han vill träffa er.

Elaine.

-Vet han att jag är här? -Ja, för det är ni ju.

-Ellingham? -Ja, det är jag.

-Kom in. Varsågod och sitt. -Nej tack.

Min dotter bakade en kaka till er.

Ja. Tack för att ni kom hit.

Ni sa att hon var en trevlig person. Hon har varit i ert sovrum.

-Låt mig få... -Ni vet hur unga flickor är.

Hon har vuxit ifrån mig de senaste månaderna.

Klassisk, tidig pubertet.

Jag väntade på att hon skulle vända sig till en annan auktoritet.

Ni befinner er bara på fel plats vid fel tidpunkt.

Jag ber om ursäkt. Ni ordnar hennes axel och säger att hon är trevlig.

I nästa stund tror hon att ni är Guds gåva. Dumma flicka.

Jag hoppas att det inte har varit för besvärligt.

Nej. Inte alls.

Jag har pratat med henne och jag ska hålla ett öga på henne.

-Trevligt att träffras. -Detsamma.

En sak till. Kan jag få tillbaka kakformen?

John... Vad har hänt? Har du hittat en annan flicka?

Vi måste prata med varandra.

Vad är det?

Jag sa att jag inte var gift längre. Det var inte sant.

Du sa att äktenskapet inte varade.

Inte med Amy. Men jag träffade en annan.

Hon ringde i morse. Hon kommer på oväntat besök.

Hon flyger till Newquay. Jag hämtar henne där.

-Vad heter hon? -Det spelar ingen roll.

Laura.

Vad har allt det här handlat om, John?

Jag ville ha lite kul. Du skulle inte ta det så allvarligt.

Vad har hänt med dig? Du brukade vara en bra människa.

Nej, inte jag. Du måste tänka på nån annan.

Ja. Jag vet inte vem jag ska tycka mest synd om - dig eller din fru.

I 30 års tid har jag trott att jag krossade ditt hjärta.

Men ditt hjärta, om du har nåt, verkar vara genomruttet.

Ja?

Hej, Greg.

Om du är så ledsen kunde du ha ringt.

Ja?

Ja?

Greg? Ja.

-Vad gör du här? -Fick du mitt meddelande?

Vilket meddelande?

-Vad är det? -Jag har varit en idiot.

Nu vet du det. Han seglar i gryningen.

Du visste att nåt inte stämde. Och jag lyssnade inte.

Jag tyckte att du bar dig barnsligt och förorättat åt.

Jag trodde att du ville ha bort honom till varje pris.

Förlåt mig. Jag underskattade dig.

Hallå! Vad håller du på med? Om jag hade vetat att du var gift...

Skulle du ha gett mig på käften. Sänkt båten.

-Hade du uppfört dig som en man? -Håll käften.

Du fattar ingenting.

Vet du vad hon gjorde för 30 år sen? Hon lät mig gå.

-Jag gör henne en gentjänst nu. -Vad pratar du om?

Hon har redan vårdat en döende man. Det räcker.

Jag ljög för henne.

-Du är alltså inte gift? -Jag ville stoppa henne.

Jag är inte gift. Det har aldrig funnits nån annan än Joan.

Säg sanningen till henne. Du skulle se hur hon mår nu.

Hon är upprörd en tid. Men det är bättre än att se mig gå i upplösning.

-Vad gör du här? -Jag kunde inte sova.

Alla gånger du tog mig hit... Var det för att se honom segla?

Förlåt. Affärer smutsar ner allt.

-Men det fanns bra stunder också. -Ja.

Du hatade honom, så du blir glad att se honom försvinna.

Det du sa tidigare... Att jag kände mig undanskuffad.

Kanske...låg det nåt i det.

Jag hade sagt vadsomhelst för att mota bort honom.

Du underskattade inte mig.

Men jag underskattade John.

Om du vet nåt måste du säga det.

Okej.

Text: Wanda Andersson Sync: BetteKaj