Original subtitles

-Susan! Förlåt. -Jaha.

Ursäkta, har ni kalkonen nu?

Taxi!

Jaha.

Är du okej?

Glöm det.

Vilken melodi.

Herregud, vilken melodi.

Det är dörren längst ner i korridoren, sir.

-Jaha. -Betty?

-Vad? -Får jag låna lite läppstift?

Igen? Du är hemsk.

Lämna tillbaka det.

Du lämnade aldrig tillbaka mitt förra gången. Ursäkta mig, får jag...

Bra föreställning i kväll, mina damer och herrar.

-Mmm. -Glöm inte, det är matiné i morgon.

Första kallelsen är fem i två.

Jaha. Hej, Barrow. Fick du vårt meddelande?

Jag hoppas att vi inte är till besvär. Inte alls, mylord.

Mr Dexter.

Hej.

Vad sägs om ett glas champagne?

Vi får inte uppehålla er.

Det är så spännande att vara backstage.

Bitter Sweet verkar vara en stor succé.

Vi lever i Noel Cowards tidsålder.

Exakt. Även om jag inte antar att Noel

skulle uttrycka det riktigt så.

Hur skulle jag uttrycka det?

-Jaha. -Vi sa just

att din stjärna lyser klarare för varje ny föreställning.

-Jaha. -Känner du lord och lady Grantham,

lord och lady Hexham?

-Föreställningen var fantastisk. -Ja.

Även om vi inte är kvalificerade att bedöma, förstås.

Alla är kvalificerade att säga något snällt, lady Grantham.

Mr Dexters påklädare arbetade tidigare för oss,

så vi tänkte titta in.

Guy gjorde den filmen hemma hos er, eller hur?

Jag tyckte så mycket om den.

Jag hoppas att ni en dag återvänder till platsen för er triumf.

Åh, det skulle vi gärna göra, milady.

Och vi borde nog gå.

Vi ska äta på nya Ivy på West Street.

Mitt favoritställe, om det inte vore för priserna.

Senast jag åt där,

bad jag om notan och en pistol.

Hur mycket kostade det?

Tio pund för oss tre.

Tio pund för tre personer?

Tja, vi måste väl inte gå dit.

Jo, det måste vi.

Vi måste skynda oss om vi inte vill

-förlora vårt bord. -Ja.

-Tack. -Hejdå. -Hejdå.

-Vi älskade den. -Tack. -Åh. Tack.

-Milord. -Adjö. -Tack.

Sceningången stänger om 30 minuter.

De är väldigt hjärtliga mot varandra, eller hur?

Dexter och Barrow?

De måste resa mycket tillsammans.

Just det, förstås.

Hur länge arbetade ni för dem?

-Ganska många år. -Och var ni lycklig?

Inte så lycklig som jag är nu.

Vilken härlig kväll.

Säsongen i London är alltid rolig.

Sedan åker vi tillbaka till Downton.

Är de fortfarande vakna?

Jaha. Där är ni.

Hur var det?

Det var en härlig kväll.

Vi promenerade tillbaka längs Piccadilly,

sedan ner genom Green Park.

Vi såg vad de har byggt för att ersätta Devonshire House.

Du får inte göra för mycket, inte i ditt tillstånd.

Jag mår bra. Ärligt talat.

Det var skönt att vara ute i luften.

Det verkar som att det nya Grosvenor House Hotel

äntligen har öppnat.

Jag är imponerad.

Det är sorgligt att tänka på att London berövas

sina privata palats.

Det var tvunget att hända, Charlie.

Med de här nya skatterna har ingen råd med dem längre.

Vem kan det vara så här dags på kvällen?

Nej, nej, nej. Jag tar det.

Berätta mer om Mr Dexters föreställning.

Det var en sång som fortsätter

-att snurra i mitt huvud. -Sir, har ni något

-att säga om lady Mary? -Absolut inte.

Tack, miss Baxter.

Låt henne inte avskräcka dig.

Vem var det?

Någon idiot som ställde oförskämda frågor om familjen.

Jag stängde dörren framför näsan på honom.

Det är konstigt att tänka att i morgon är din sista dag.

Vad ska vi göra när du inte längre är här för att skydda oss?

Andrew kommer... Jag menar

Mr Parker kommer att ta hand om er i stället.

Hur känner du inför din nära förestående befordran, Andy?

Jag känner mig redo.

Jag har gjort mina år som matros.

Jag hoppas bara att du har rätt.

Charlie...

handlade det där om lady Mary?

Det kommer säkert att finnas en del intresse.

Efter vår lilla ordväxling kommer han inte att besvära oss igen.

Hmm.

Gud vet vad jag skulle ha haft på mig i kväll om den inte var klar.

Du kommer att göra succé.

Hörde jag att en av Petersfields döttrar

-är förlovad? -Gwendolen.

De har just tillkännagett det.

Någon trevlig?

Lord Belsay.

Mycket passande.

Åh, Catherine.

Du är snäll som stannar i London för farbror Harolds skull.

Tror du att han äntligen har rett ut mormors dödsbo?

Det verkar orättvist att både pappa och mamma

ska förlora sina mödrar så tätt inpå varandra.

-Pappa var åtminstone där för farmor. -Mmm.

Det har varit mycket svårare för mamma.

Att vara den sörjande och plikttrogna dottern

från andra sidan havet.

Desto större anledning att hoppas att Harold har ordnat allt.

Vi har redan spenderat halva summan.

Den klänningen lär inte ha hjälpt.

-Hej, Mary. Edith. -Fru Vanneck.

-Hur mår ni? -Mycket bra.

Jag såg era föräldrar på nya lady Roseberys fest.

Lika energiska som alltid.

Ja, de håller ställningarna.

Hur mår Henry och Bertie?

Vi mår alla ganska bra, tror jag.

Så, Henry är hemma från sina resor?

Ja.

-Ja, det är han. -Tyvärr måste vi gå nu,

men vi ska hälsa dem från er.

Jaha.

Tack för det.

Jag hjälper gärna till.

Hoppa på.

Jag har inget emot att erkänna det.

Efter i kväll är jag redo att åka tillbaka till Downton.

Säsongen i London är oändlig.

Jag är helt slut.

Du gillar säsongen. Det vet du.

Det gjorde jag förr, men nu när flickorna är ute,

är jag inte säker på att jag ser poängen längre.

Det här har just levererats.

Vad snällt av er alla att stanna kvar till min kusins fest i kväll.

En inbjudan till Petersfield House känns som

en ganska het biljett.

Jag är glad att de har behållit sitt högkvarter.

-Inte så länge till. -Åh nej.

Petersfield-balen har varit en institution hela mitt liv.

Man kan inte klandra dem för att de inte vill driva

ett fullt bemannat hus stort som Selfridge's

för att hålla en fest om året.

Antagligen inte.

Det var ett tag sen vi såg mr Levinson.

Han har varit upptagen med att ordna min avlidna mormors

affärer. Han och mamma är båda testamentsexekutorer,

men eftersom dödsboet är i Amerika,

har det verkligen fallit på honom.

Jag är säker på att han och Hennes Nåd kan hantera det sinsemellan.

Du måste säga till när det blir för mycket för dig.

Jag kan alltid dela Baxter med mamma

tills barnet är fött.

Det finns tid än, och dessutom har jag gjort det förut.

Sådär.

Jag tror att det var allt, milady.

Sista dagen med Carson som chef.

Och Mrs Patmore slutar om några veckor.

Men jag tror att Parker kommer att klara sig bra nog,

även om det kommer att kännas konstigt utan Carson.

Saker förändras, milord,

och på något sätt måste vi förändras med dem.

Mycket sant.

Såg du att de river Dorchester House?

Vi brukade vara där mycket när familjen Reid hade det.

Men många familjer kastar in handduken.

Jag hoppas att Grantham House inte är i fara.

Hur länge har det varit i familjen?

Vi köpte det runt 1760,

och min farfar byggde om det 1854.

-En ganska lång tid. -Du har rätt.

En ganska lång tid.

Och det betyder något för mig.

Kan du knyta den här?

Älskling, vad fin du är.

Men jag önskar att du kom hem med oss i morgon.

Någon måste vara här för att välkomna farbror Harold

när hans skepp anländer.

Jag bjuder honom på middag och tar honom norrut över helgen.

Helgen?

Jag är glad att mamma inte lever och hör dig säga det ordet.

Bilen är utanför, milord.

Skilsmässa i de högre kretsarna!

Köp er tidning!

Skilsmässa i de högre kretsarna!

Kom igen, läs allt om det!

Varsågod, sötnos. Tack så mycket.

Den här vägen. Den här vägen, tack.

Milady, milord, den här vägen.

Har ni ett citat för Herald?

Lady Mary, ni ser utsökt ut.

Varför vill alla ha en bild på Mary?

För att hon är så vacker, förstås.

Det är Mr Carsons sista kväll i tjänst.

Det kunde jag inte låta passera obemärkt.

Ni kommer inte vara långt efter honom,

vilket jag är säker på att er man är mycket glad över.

Mr Mason har varit mycket tålmodig.

Ni har sett familjen Crawley genom några prövande tider,

-Mr Carson. -De har varit goda mot mig också.

Alla skulle inte ha tagit emot en före detta varietéartist,

inte på den tiden.

Du pratar inte ofta om det.

Och det tänker han inte göra nu heller.

I slutet av en karriär ser man tillbaka mer än man gjorde

och tänker på alla förändringar man har bevittnat.

Ska vi höja ett glas för Mr Carson?

-Ja. -Jag ska inte långt.

Men vi kommer att sakna att se er varje dag.

Jag vill tacka er, Mr Carson.

Ni har lärt mig så mycket,

och jag hoppas att jag en dag blir en värdig efterträdare.

Mm.

Mr Carson.

Mr Carson.

Lady Mary.

Kan jag få ett ord med er?

-Ursäkta mig. -Självklart.

Mamma?

Vad är det som händer? Är allt bra med dig?

Jag är så ledsen, men en...

en ganska knepig situation har uppstått.

Varför? Vad har hänt?

Min kammarjungfru berättade just...

Vad berättade din kammarjungfru?

Att lady Mary är frånskild.

Hon sa att det stod i kvällstidningen.

Det här är nonsens.

Det är inte nonsens.

Jag fick skilsmässodomen i dag.

Det förklarar fotograferna.

Menar du att det är sant?

Jag är ledsen att säga att det är det.

Då är jag rädd att ni inte kan stanna.

Prins och prinsessan Arthur av Connaught är på väg,

och prinsessan kan helt enkelt inte vara i samma rum

som en frånskild kvinna.

Jag ber om ursäkt, men lady Mary måste gå nu.

-Sarah, är det här verkligen... -Nej, jag måste verkligen insistera.

Kastar du ut min dotter ur ditt hus?

Mycket motvilligt, det försäkrar jag er, men Deras Kungliga Högheter

skulle bli svårt komprometterade om någon fick reda på det.

Jag har aldrig hört något så löjligt i hela mitt liv.

Pappa, det är lugnt. Jag går.

Jag är väldigt ledsen, lady Petersfield.

Jag borde inte ha kommit.

Vänta.

Det kommer att bli svårt för henne.

Mycket svårt, är jag rädd.

Den yngre generationen kanske accepterar det,

men du måste komma ihåg,

att min mor skulle inte ha haft en frånskild kvinna i huset.

Det är helt chockerande.

Jag tackar er

för er vänliga förståelse.

Jag har bett betjänten att hämta er kappa.

Där är han.

Tack.

Jag är ledsen.

Det fortsätter du att säga.

Ers Kungliga Högheter.

Snabbt.

Göm er, göm er!

Ers Kungliga Högheter.

Vilken strålande kväll

ni har ordnat för oss, lady Petersfield.

Er närvaro är det som ger kvällen dess glans, ers nåd.

Låt mig ta er upp till balsalen.

Vilket förtjusande

litet hus det här är.

Vilken absurd kvinna.

Du behöver inte låta så indignerad.

Du visste att Henry och jag skulle skilja oss.

Men inte att det hade gått igenom.

Nu har det gjort det.

Och du tänkte aldrig på att berätta för oss?

Varför i hela friden inte?

För att jag är en idiot.

Och jag antar att jag trodde att jag kunde få en sista kväll

innan himlen föll ner.

Självklart är allt löjligt.

Löjligt eller ej, det är dags för mig att gå,

och med så lite väsen som möjligt.

Då följer vi med dig.

Försök inte att övertala mig.

Pappa, du vet mycket väl att du inte kan gå före prinsen och prinsessan.

Gå upp igen och kom hem när de har gått.

Jag menar det.

Vad ska du göra?

Jag tar en taxi.

Om jag kan hitta en som vill köra en frånskild kvinna.

Lady Mary, en bild, tack.

Lady Mary, en bild!

Lady Mary, ett fotografi, tack!

Är det sant vad de säger?

Vad är anledningen till uppbrottet?

Det var dumt.

Jag klandrar ingen annan än mig själv.

Jag slår vad om att Hans Nåd var rasande.

Ja, men det var inte rättvist.

Lady Petersfield gjorde vad hon var tvungen.

Jag är frånskild och inte önskvärd i anständigt sällskap.

Säg inte så.

Varför inte, om det är sant?

Vad vet tjänstefolket?

De visste att det skulle hända, och...

i kväll vet de att det har hänt.

Det stod i The Evening News.

Det verkar så.

Var det illa?

Nej.

Nej, inte så farligt.

Bara att mr Talbot har åkt och...

...du driver Downton med Hans Nåd.

Vilket allt är sant, antar jag.

Men nu kommer de andra tidningarna att plocka upp det.

Jag är ledsen om tidningarna gjorde er olycklig, milady.

Skilsmässan har gjort mig olycklig.

Mamma, om du har lämnat festen...

De kungliga gick före oss.

De gick tidigt, tack och lov. Men jag har bestämt att jag

inte kommer att besöka någon plats där du inte är välkommen.

-Var det allt, milady? -Nej. Du kan höra det här.

Och sätt dig ner.

Mamma, jag förbjuder det.

Pappa skulle hamna i en hopplös situation.

Du skulle göra alltihop mycket värre än det är.

-Men vad kan jag göra då? -Om du vill göra mig glad,

ska du bete dig helt normalt.

-Hur? -Jag vet inte.

Vissa vänner kommer gärna att bryta mot reglerna.

Men till resten går du utan mig.

Det skulle jag inte kunna.

Vi får helt enkelt vänja oss vid det.

Godnatt, min älskling.

Försök att sova.

Tja, nu vet vi vad jag har att kämpa mot.

Jag beundrar er, lady Mary.

Ni är mycket modig.

-God morgon. -Är den?

Jag har inte sovit en blund.

Vi visste att det skulle hända, Charlie.

Vi har vetat det i månader. Det kommer dock att

förändra våra liv, nu när det är ute i det fria.

Hur tar lady Mary det?

Hon är inte glad. Det kan jag säga.

Jag är bara glad att den gamla damen inte levde för att se det.

Han tvingade henne till det.

Mr Talbot,

med sina fasoner och sina snabba bilar, jag tror inte det.

Han pressade och lurade henne

och drog skandal över denna en gång stora familj.

Vi vet inte allt.

Jag vet tillräckligt för att känna igen en mobbare

och en ansvarslös playboy när jag ser en.

Jag vet inte, mamma.

Ju mer han körde, desto mer reste han runt i världen,

desto mindre brydde han sig om mig.

Vad mer kan jag säga?

Det irriterar mig fortfarande att Henrys flickvän

inte namngavs i rätten och att han

anlitade den där slynan istället.

Du känner till reglerna.

Mannen namnger en betald slampa,

inte sin riktiga älskarinna.

Allt är mycket korrekt i sin pryda oärlighet.

Jag skyller fortfarande på Mrs Baron.

Hon var inte problemet.

Henry hade bestämt sig, och så var det med det.

Det är vad som har hänt,

och nu måste vi bara gå vidare med det.

Så talade engelsmannen.

Jag är engelsman, och jag tackar Gud för det.

Vi vet.

Tack gode Gud att vi snart är hemma.

Hemma ljuva hem.

Har du saknat mig?

Självklart.

Hej.

Säg inget till Nanny.

-Tack. -Tack.

Var är Mrs Patmore? Har ni lämnat henne kvar? Hon stannade i London med lady Mary.

De kommer tillbaka på fredag, men du får laga mat tills dess.

Det gör inget. Det är inte långt kvar tills jag tar över.

Så det här är början på vår tid.

Hej, Andy.

Kan vi gå och titta på Mr Masons grisar?

Bra idé, master George.

Efter dig.

Är mamma också tillbaka?

Lady Mary kommer hit på fredag.

"Man överbord!

Det skrämde alla."

Jag är så ledsen.

Det måste ha varit fruktansvärt upprörande för henne.

Hur mycket vet George?

-Jaha. -Jag är inte säker,

men jag tycker att vi ska låta Mary

berätta för honom.

Jag tänker hela tiden på Mary.

Kommer hon att bli behandlad så här uppe?

Inte om jag kan hjälpa det.

Hon kommer inte att ha det lätt som utstött.

Hon var alltid balens drottning.

Vad har hänt sen vi var borta?

Mest att Isobel organiserar länets utställning.

Har du något emot att de gjorde henne till ordförande?

Skämtar du? Hon är min räddare.

Mamma tyckte om det.

Hon klagade alltid, förstås.

Den svåraste uppgiften

är att få över Sir Hector Moreland på sin sida.

Lycka till med det.

Mamma kunde inte tåla honom.

Daisy!

-Daisy. -Hej, mr Molesley.

Vad har du där?

Senaste numret av Picturegoer.

Den har en artikel om min nya film.

Jag köpte några exemplar till huset.

Vad spännande.

Men det är också ett stort ansvar.

Vad är det?

Att vara berömd i filmvärlden.

Kom alltid ihåg--

en skådespelare är ingenting utan ett bra manus.

Om publiken gillar dem, är det bara på grund av vad vi säger åt dem att säga.

Det tänker man inte på när man sitter på parkett.

Ja.

Tja, hejdå.

På många sätt är författarna de verkliga stjärnorna inom film.

Vad menar du med en hyllning?

Kommer den avlidna lady Grantham att godkänna att vi rubbar

de etablerade traditionerna för länets utställning?

Kanske kan vi etablera en ny tradition till hennes ära.

Hmm.

Jag behöver övertygas.

Här är deltagarna i jordbrukskategorierna.

De är bekräftade. Tack. Det kommer att vara till stor hjälp.

Och här är min lista över prisutdelare.

Inklusive nuvarande lady Grantham?

Hon kan säga något snällt om sin svärmor

som ger dig vad du vill ha.

Även om jag inte tyckte att gamla lady Grantham var särskilt lätt.

Hon kunde vara så sentimental.

Violet sentimental?

Hon ville ha barnpriser för allt. Och eftersom hon

var ordförande och jag bara var styrelseordförande,

fanns det inte mycket jag kunde göra.

Tack och lov satte jag stopp för allt det där förrförra året.

Jag hoppas att det inte irriterar dig,

men jag har faktiskt några egna idéer.

Verkligen?

Om ni tar mitt råd, jag...

Jag ska vara så tacksam för ert råd, Sir Hector.

När jag ber om det.

Farbror Harold.

Jaha.

Bedrar mina ögon mig,

eller är denna syn den stora lady Mary Talbot?

Jag är så glad att se dig.

-Ja. -Vi är ivriga att få höra dina nyheter.

-Tja... -Presentera oss, är du snäll,

-Harold. -Jaha.

Får jag presentera Gus Sambrook.

Har ni kommit för att träffa min farbror, mr Sambrook?

Jag har kommit med er farbror.

-Varnade du dem inte, Harold? -Jag hade tänkt det.

Jag måste ha glömt.

Men är inte huset tillräckligt stort? Jaha.

Du menar att du vill stanna här?

Är det till stort besvär?

-Nej. -Tack.

Jag gick för att göra några Old Fashioneds.

Här är en till dig.

Du skulle ha ringt på klockan.

Det gjorde jag, men ingen visste hur man gör dem.

Mr Sambrook kommer att bo hos oss.

Mr Levinson sa det, milady.

Jag har lagt honom i Fågelrummet.

Mycket bra. Gus var inte säker på om han kunde komma

förrän precis innan båten seglade.

Och varför kom du?

Han kan allt om affärer. Han kan hjälpa mig att förklara saker för Cora.

Tja, det är en lång väg att resa för det.

Jag har också en häst som springer i Gold Cup på Ascot.

Den här är väldigt stark.

Du vet, jag borde gå.

Jag ska äta middag på Savoy, och jag är sen.

Nattvakten släpper väl in mig?

Nattvakten tillhör det förflutna.

Men jag har en nyckel till dig.

Jag följer dig ut.

Varsågod.

Så låt mig gissa--

Robert är rasande

och Cora är sympatisk.

Pappa är olycklig såväl som arg.

Cora är amerikan.

Hon vet att samhället kan lära sig att leva med skilsmässa.

Det kommer att vara sant här inom kort.

Men det är inte sant ännu.

Men Downton håller mig sysselsatt.

-Vad håller du på med där? -Mest renoverar jag stugorna

och gör i ordning det gamla rökrummet.

Jag tänkte att ett musikrum skulle vara ett underbart minnesmärke

-för båda mina farmödrar. -Mm.

Det är en fin idé.

Även om min mor var mer Gershwin än Rachmaninoff.

Det är mycket att få gjort,

men det är där du kommer in.

Jag måste verkligen gå.

-Trevlig middag. -Godnatt.

Godnatt.

Kan jag hjälpa till med något?

Allt är under kontroll.

Och jag har roat mig.

Det var ett tag sen jag lagade mat åt familjen,

och då var det med Mrs Patmore som chef.

Du får vänja dig vid det.

Jag tror att de kommer att bli nöjda.

-Det är jag säker på att vi blir. -Lady Merton.

Vad kan vi hjälpa er med?

Det är Daisy jag har

kommit för att träffa.

Mig, milady?

Ja.

Det är en enkel förfrågan,

men det kommer att kräva en del av din tid.

Som du kanske vet,

stöds varje ordförande i länets utställning

av en kommitté, och jag vill att du ska vara medlem.

Men varför jag? Utställningen har alltid drivits

av en ganska snäv grupp av människor.

Jag vill göra den mer modern,

och jag skulle uppskatta nya ögon som hjälper mig.

Ett klokt val.

Om jag får säga det, milady.

Snälla,

tänk på saken.

Det ska hon.

Ni har gett henne en stor komplimang,

och ni kommer inte att ångra det.

Inte på en månad av söndagar.

Varför skulle någon av dem lyssna på mig?

För din erfarenhet.

Här och på gården.

Men tänk om lady Merton inte håller med mig.

Det är ett gott tecken att du redan vet att ni kommer att argumentera.

Varför följde du inte med Harold?

Så att jag kunde äta middag med dig.

Har du många hästar?

Några stycken, men jag har aldrig haft en i Gold Cup tidigare.

Vi borde ordna en grupp.

Även om jag antar att Ascot är slut för mig.

Om du kan komma,

skulle det belöna mig för mina ansträngningar för Harolds räkning.

Får jag fråga om dessa ansträngningar?

Är du en sorts affärsrådgivare?

Jag hjälpte honom ur lite trubbel för ett tag sedan.

Men egentligen är vi vänner.

Kan jag fylla på? Det borde jag inte.

Jag har fått mer än nog.

Okej då.

Hej.

Jaha. Jag väntade mig inte att du skulle vara tillbaka på flera timmar.

Hennes Nåd skickade hem mig tidigt

så att vi kunde äta middag tillsammans.

Jaha.

Hur var London?

Hektiskt.

För dem, i alla fall.

Jag har också varit upptagen.

Jobbat med manuset till Held to Ransom.

Är du nöjd med det?

Det tar lite längre tid än den förra...

Du arbetar för hårt.

Ta det lugnt.

Nej, det kan jag inte.

Det här är mitt ögonblick.

Efter år av att ha varit i bakgrunden, jag...

Jag förändrar liv.

Du förändrade liv när du var lärare,

eller hur?

Ja, du har rätt, men det här är annorlunda.

Det är...

Du vet, jag måste fortsätta.

Några av oss gick för att se mr Dexters nya pjäs.

Mr Cowards nya pjäs, menar du nog.

Vad jag skulle ha älskat att ha sett den.

Tänk att mr Dexter återupptog sin karriär på

Downton. Jag undrar om han kommer tillbaka.

Det här stället kommer att vara en öken för honom,

utan någon att prata med.

-Han har ju mr Barrow. -Mr Barrow är en tjänare.

Jag är en tjänare.

Och jag har sagt till dig, du kan sluta.

Och jag har sagt till dig att jag inte vill.

Hur som helst är mr Barrow inte en tjänare längre.

Ja, men faktum kvarstår,

mr Dexter och jag, vi förstår varandra

på ett sätt som ingen av de andra kan.

Det låter som att Isobel kan komma att ångra att hon tog

sig an länets utställning. Hon har fått en svår uppgift

med den där uppblåsta dåren Moreland.

Hon blev chockad när jag berättade om lady Petersfield.

Jag tror inte att hon riktigt hade förstått

vad en skilsmässa skulle innebära.

Om det är hennes reaktion, tänk då vad alla andra kommer att tycka.

Henrys beslut har gjort Mary till en utstött.

-På något sätt måste vi leva med det. -Mm.

Inklusive Isobel.

Tack.

Jag skulle inte bli förvånad om folk börjar undvika Downton ifall Mary är här.

Då måste vi utmana dem och ändra deras åsikt,

eller hur?

Som gäst,

får jag erbjuda dig en drink till?

Jag tycker verkligen vi ska sluta.

Trams. Du sa själv att du hade förlorat din ställning.

Låt oss fira.

Finns det något kvar av det vinet vi hade till middagen?

Milady?

Hämta lite champagne.

Carson skulle ha lämnat en flaska i isskåpet.

Jag tänkte att ni kanske skulle vilja ha...

Var snäll.

Du har rätt. Jag har förlorat min ställning.

Har du någonsin blivit utkastad ur ett hus?

Det är en ganska speciell upplevelse.

Jag hör att prinsen av Wales

är förtjust i min landsmaninna lady Furness,

och hon är frånskild.

Prinsens intresse kommer inte att förbättra hennes ställning i societeten.

Det är inget fel med att tycka att någon är attraktiv.

-Man kan inte klandra honom för det. -Mm.

Eller mig, för den delen.

Vad menar du med det, exakt?

Jag menar det här.

Ställ det bara där.

Vi klarar oss själva.

Du kan gå och lägga dig.

Om ni är säker, milady.

Jag är helt säker.

-Vem? -Daisy Parker.

Hon arbetar i köket på klostret.

Sir Hector kommer inte att gilla det.

Nästa gång frågar jag Carson.

Han är väl ansedd i området,

så han kommer att vara till stor hjälp.

Så du tänker verkligen reta Sir Hector?

Jag tänker reta honom väldigt mycket, minsann.

Herregud.

God morgon.

Säg inte "god morgon" som om allt är bra.

Är det inte det?

Nej.

Det här är inte jag.

Det är absolut inte så här jag beter mig.

Jag antar att vi båda var ganska berusade.

Jaha.

Jag hade en fantastisk tid.

Det hade inte jag.

Jag är ledsen.

Jag menar inte riktigt så.

Men jag hoppar inte i säng med främlingar

vid minsta vink,

och jag godkänner inte folk som gör det.

Har du aldrig gjort något du inte godkänner?

Det är inte poängen.

Du har precis fått din skilsmässa,

och en gammal käring förolämpade dig.

Visst är du berättigad att dricka för mycket

och ha lite kul med mig.

Ingen skulle klandra dig.

Jag skulle klandra mig.

Och det skulle alla andra också.

Gå nu tillbaka till ditt rum innan min kammarjungfru kommer.

Jag hoppades på en andra omgång.

Jag säger inget om du inte gör det.

Gå bara.

Snälla.

-Gå. -Okej.

Men jag går med en sång i mitt hjärta.

Jag hoppas ni sov gott, milady.

Kan du hitta lite aspirin åt mig?

Jag har lite huvudvärk.

Jag trodde att ni kanske hade det, milady.

Ni hittar två på er bricka.

Vad har du för planer för dagen?

Jag har mitt första möte med lady Mertons kommitté

i eftermiddag.

Just det.

Det är smickrande av henne att fråga dig.

En riktig komplimang.

Om jag kan vara till hjälp på något sätt, så blir jag glad.

Jag är säker på att du kommer

att vara till stor hjälp.

Jag kommer upp till huset för lunch.

Charlie, det behövs inte.

Du kommer bara att trötta ut dig själv.

Om du menar att jag ser utsliten ut,

har du rätt.

London tog kål på mig.

Vila då.

Njut av din frihet.

Tack gode Gud för denna stuga.

Var du orolig att lady Mary skulle kasta ut oss?

Det skulle hon aldrig göra.

Jag hoppas bara att mr Talbot inte vill ställa till problem.

Det kanske han vill.

Ingen vet hur man ska bete sig längre.

-Det är hårt. -Om det inte vore för honom,

skulle lady Mary aldrig ha gått med på en skilsmässa.

Många i adeln levde med makar och fruar

som var svåra eller tråkiga eller bara rent av elaka.

Och vad tror du de gjorde?

De bet ihop och fortsatte att kämpa.

Hur går det för dig?

Ganska bra, tror jag.

-Vi är nästan där. -Du är duktig.

Åtminstone är de saker mamma älskade säkra nu.

Det gjorde mig nervös att veta att Änkesätet

var fullt av hennes ägodelar när ingen bodde här.

Vad ska du göra, hitta en hyresgäst?

Antagligen. Några förslag?

Kanske. Låt mig tänka på det.

Låt oss åka hem om vi ska träffa Mary och Harold

och den mystiske mr Sambrook.

Hur kunde Harold ha sadlat på oss honom?

Och varför är han här? Det är inte ett särskilt engelskt beteende.

Vi är inte engelsmän, min bror och jag,

vilket jag vet tar lite tid att vänja sig vid.

Adjö, mamma.

Ah.

Cora.

Fortfarande lika glamorös, ser jag.

Om du säger det, min bror.

-Hej, Mary. -Mamma.

Och ni måste vara mr Sambrook.

Välkommen till Downton. Men jag hoppas att ni inte kommer att ha tråkigt.

Harold och jag har mycket att prata om.

Du kan prata inför Gus.

Kom in och ta lite te.

Vi tyckte att begravningen var fantastisk.

Mor skulle ha blivit mycket rörd.

Synd att ni inte kunde stanna kvar i New York lite längre.

Det skulle vi ha gjort om jag hade vetat vilken tid det skulle ta -att ordna allt.

Mm.

Robert, hur går det

med Marys plan att installera rör i stugorna?

Inte Marys plan. Vår plan.

Om det var förnuftigt återstår att se.

-Det verkar förnuftigt för mig. -Gör det?

Jag måste få dig att gå igenom våra räkenskaper när du är här.

Kanske kan du berätta för mig hur vi ska betala för det.

Pappa, vad är det med dig?

Mammas arv kommer att täcka det nya arbetet.

Jag förstår bara inte varför allting...

Äh, strunt i det.

Jag ska ta en promenad.

Var är Teo?

Eftermiddagsposten, Ers Nåd.

Tack.

-Varför går inte ni alla? -Bra idé.

Inte du, Harold. Vi har mycket att prata om, du och jag.

Jag går.

Han är så lättretlig på sistone.

Jag antar att vi har skilsmässan att tacka för det.

Skilsmässan och insikten

att hans dagar som kung på slottet börjar gå mot sitt slut.

Jaha.

Mamma, är det något som är fel?

Jag tänkte att en middag skulle kunna hjälpa

återställa Marys tro på mänskligheten, så jag

skrev till några grannar, och alla har tackat nej.

Alla? Oj.

Till och med Anne Manville har sagt nej

när hon alltid har varit så förtjust i er flickor.

Vi kan inte bara ge upp.

Ska du med, eller?

-Vi kommer, pappa. -Vi kommer, pappa.

Jag är ledsen att du har kommit när spänningarna är lite höga.

Jag har något till dig.

Mm. -Herregud.

Ja. Jag lät göra den här till henne när hon

förlorade broschen hon hade burit på sitt bröllop.

Hon ville att du skulle ha den.

Kanske borde vi också ta en promenad,

för nyheterna är dåliga, eller hur?

Hur kunde du veta det?

Jag har känt dig sen du föddes.

Gus borde följa med oss

eftersom han kan hjälpa mig att förklara allt.

Det skulle jag gärna göra.

Kommer hon?

Hon kommer vilken sekund som helst.

Ni har säkert träffat mr Carson.

Inte riktigt.

Självklart har jag sett honom när vi har ätit middag på klostret.

Nu vill jag komma igång.

-Förlåt att jag är sen. -Ah.

Jag var tvungen att avsluta lunchen.

Kom in.

Det här är Mrs Parker.

Lady Manville, mr Saunders, fröken Bell, mrs Dewlish

och vår ordförande, Sir Hector Moreland.

Välkommen.

-Hej, mr Carson. -Daisy.

Det vill säga, mrs Parker.

Lady Merton tror att våra nya medlemmar kommer att ge oss ett annat perspektiv.

Vi vill inte störa något.

Men vi kanske har något att säga.

-Det hoppas jag verkligen. -Vi får se.

Så, nu, äntligen...

kan vi börja.

Vad jag inte förstår är,

eftersom vi överlevde kraschen, vart har pengarna tagit vägen?

Gus tog ut allt från marknaden före kraschen.

Om det inte vore för honom,

skulle vår mors pengar ha gått förlorade.

Menar du att de skulle ha gått förlorade tidigare?

Gus, förklara är du snäll.

Harold har haft otur, det är sant, men han var inte ensam om sitt lidande.

Jag förlorade ganska mycket själv faktiskt.

Och nu vill du sälja egendomen som finns

kvar, och för det behöver du mitt tillstånd?

Det kommer att hjälpa honom att återhämta sig och bygga upp igen.

Harold...

...du förlorade kapitalet jag lämnade i din vård.

Hur vet jag att du inte kommer att förlora resten av pengarna?

Jag vill ha chansen att tjäna tillbaka pengarna.

Jag måste leva, och jag måste betala tillbaka Gus.

Han har finansierat mig hittills, men det kan inte fortsätta.

Nej.

Vi ska utarbeta en plan för att återbetala mr Sambrook

men som inte innebär att riskera det som finns kvar.

Så, punkt sex,

på själva dagen har vi kommit överens om

att förra årets arrangemang i stort sett kommer att gälla.

Ja, absolut.

Är det en bra idé?

Mr Carson?

Hmm?

-Vad? -Tja...

ärligt talat, förra året var kaotiskt.

Boskapen var knappt övervakad.

Jag tror inte att någon annan skulle hålla med dig där.

Mr Carson.

Kom ihåg vad du sa.

Daisy.

-Vad menar hon? -Snälla,

jag vill inte vara oartig mot Sir Hector eller Lady Merton.

Upplys oss, är ni snäll. Vad sa ni?

Bara att...

hon har rätt.

Saker och ting var ganska hopplösa, och de sprang runt

överallt, men jag är säker på

att Sir Hector snart skulle ha fått allt under kontroll.

Är du?

Ser du vad du har gjort?

Du tar in folk som detta...

Folk som vad?

Vi kan väl låta dem tala.

Så boskapen var dåligt skött?

Och det fanns inga åtgärder för försvunna barn heller.

Ingen som hjälpte till att hitta dem, ingen säker plats för dem att gå till.

Vi kan inte hållas ansvariga för varje barn i länet.

Men är vi inte ansvariga?

För varje barn som är en gäst på vår utställning?

Behärska dig, jag ber dig.

Jag är säker på att Sir Hector blir glad att få veta

var han gjorde fel.

Ursäkta?

Ska vi hålla oss till dagordningen?

Jag kan inte se att det skulle skada

att överväga dessa punkter.

Snälla.

Jag måste verkligen insistera.

Så, punkt sju.

Föreläsningar och demonstrationer om biodling

och konservering av frukt med jämna mellanrum under dagen.

Ska vi tolka det som att ert samtal inte gick bra?

En stor del av min mors förmögenhet har gått förlorad.

Vad?

Och nu behöver vi en ny plan för att skydda det som återstår.

Vad hände?

Vilken roll spelade du i allt detta?

Inget av det är Gus fel.

Utan honom kunde det vara mycket värre.

Jag tog besluten.

Varför delade du dem inte med mig?

Och varför sa du inget när allt gick fel?

Du gav mig ansvaret.

För Guds skull, Harold.

Ser du inte vad detta betyder för Downton?

Är det verkligen så illa som du säger?

Är allt borta?

Det finns en del egendom, inklusive huset i Newport.

Som Harold hoppas kunna sälja.

Men vad betyder det -för arbetet som pågår här?

-Jag är rädd att vi har spenderat pengar

vi inte har på ett projekt vi inte har avslutat.

Men jag tänker inte tillåta en snabbförsäljning när

det som finns kvar inte skulle räcka för att lösa saker

på Downton och täcka vår skuld till mr Sambrook.

Herregud.

Är det dags att överväga att sälja Grantham House?

Vad?

Var kom det ifrån?

Vi måste vara realistiska, pappa.

Att ha ett hus i London är en stor belastning på våra resurser.

Det skulle ge oss det kapital vi behöver.

Sälja Grantham House?

Vilket fullständigt vansinne!

Jag ska byta om.

Den andra sidan av den gulliga Lord Grantham.

Jag tror aldrig jag har sett den förut.

Det var du som gjorde honom arg.

Vi verkar leva under en ganska mörk skugga

för tillfället.

Om inte Grantham House, vilka andra alternativ har vi?

Det var tur att middagen inte blev av.

Vilken middag?

Bara att jag bjöd in några grannar på middag

och de kunde inte komma.

På grund av mig?

Jösses.

Ett hus fullt av jänkare, och det är jag som håller folk borta.

Precis när jag trodde att jag inte kunde sjunka lägre,

sjunker jag igen.

Du borde kanske vara tacksam för jänkarna.

Vi ska byta om.

Kom igen, Bertie.

-Jag är så ledsen. -Nu kanske vore

ett bra tillfälle för mig att visa Gus Della Francesca-målningen.

Presentera det inte som ett sätt att skaffa kapital.

Pappa är inte rättvis.

Det måste du väl ändå veta.

Tycker du inte att han har rätt att vara lite orättvis

med farmors död, din skilsmässa

och Harolds dumheter?

Harold har verkligen ställt till det, eller hur?

Det är egentligen mitt fel.

Det var som att sätta en alkoholist ansvarig för en bar.

Gå ni. Jag ska ringa ett telefonsamtal.

Ställ dem här.

Det där gick inte så bra.

Det är inte över än.

Inte på långa vägar.

Jag kunde inte låta bli att undra hur det har hänt.

Vi skulle ha fördubblat min mors förmögenhet,

och nu är det mesta borta.

Men det kommer tillbaka med ränta, det lovar jag.

Det är en ny marknad.

-Jag förstår den bättre. -Hmm.

Men jag måste ha fria händer.

De byter om för middag.

De samlas i biblioteket klockan åtta.

Tack så mycket.

Så, du såg honom lämna mitt rum?

Jag skulle aldrig ha nämnt det, milady.

Du skulle aldrig ha glömmit det heller.

Tack, Anna.

Jag hoppas pappa inte upprörde dig.

Inte lika mycket som du gjorde med middagen som aldrig blev av.

Bertie borde inte ha sagt något.

Förresten, Tom ringde – han kommer och stannar.

Jag vet.

Han ska träffa Henry i York.

De har äntligen sålt bilfirman.

Låt oss hoppas att han kan lugna din fars sinnen.

Jag försöker inte pressa pappa till något, du vet?

Jag tror att du gör det. Jag misstänker att

du försöker pressa honom till ganska mycket.

Men jag tror du har goda skäl.

Vi borde gå.

Jag väntar på din far.

Är vi de första?

Det verkar så.

Jag vet att du gillar champagne.

Påminn mig inte.

Du borde prova Amerika, vet du.

Vi bryr oss inte om skilsmässa där borta.

Jag tror Downton behöver mig.

Vad tror du Harold kommer att göra nu?

Mamma kommer inte att ändra sig.

Jag undrar.

Undra inte. Det kommer hon inte.

Jag älskar min morbror,

men han har knappast visat sig vara en affärsgigant.

Men till skillnad från din morbror vet jag hur man får tillbaka pengarna.

Vill du inte hjälpa mig?

-Fånga den! Fånga den! -Det var ett bra skott!

Kom igen, flickor, vem ska få den?

Tack.

Sybbie, älskling, har du också kommit?

Så trevligt.

Most Edith.

Gå och säg hej till de andra.

Välkommen tillbaka till Downton, sir.

-Tack, Parker. -George!

-Edith. -Tom.

Gå inte in än.

Jag vill uppdatera dig.

Hur går det för Mary?

Skilsmässan har skadat henne svårt,

-som vi visste att den skulle. -Mm-hmm.

Jag ville hjälpa henne att bygga upp medan hon skötte Downton

-för att få henne att tänka på annat. -Men?

-Socialt är det svårare än vi förväntade oss. -Jaha.

Och med godset,

är pappa ovillig att ge henne den makt hon behöver.

Vi skulle älska om du kunde övertala honom

att låta Mary ta tyglarna på riktigt.

Självklart.

Betyder Harolds närvaro

att Mrs Levinsons dödsbo äntligen är klart?

Tyvärr inte.

Han har gjort en fullständig röra av allt.

Hur mår Lucy? Bra, hoppas jag.

Vi mår alla bra, och det var en lättnad att sälja företaget.

Pengar kommer in för en gångs skull.

Så du har gjort hela resan

från revolutionär till kapitalist?

Jag föredrar att kalla det att vara förnuftig.

Hämta den. Hämta den.

Mycket bra.

Tom är här. Han har gått till sitt rum.

Du borde veta att jag ringde Guy Dexter.

Hans pjäs är slut, och han kommer och stannar,

och han tar med sig Noel Coward.

-Vad spännande. -Det kommer att muntra upp Mary.

Och de bryr sig förstås inte det minsta om att hon är frånskild.

Jag tänkte också att det skulle kunna

locka tillbaka adeln till huset.

Smart tjej.

Om vi kan hitta ett sätt att låta dem veta.

-Har du sagt till i köket? -Jag går ner nu.

-Edith. -Hmm?

Tack.

Mr Carson, kan jag hjälpa till?

Ja, jag har tänkt på dessa Lamerie-ljusstakar.

Hans Lordship gillar att se dem på bordet.

Vi använder dem ofta.

Och du rengör dem med tvål och vatten?

Inte de där hemska krämerna de fortsätter att komma med nu?

Allt görs som ni skulle ha velat, mr Carson.

Då kommer jag att sova lugnare.

-Det låter som Lady Hex... -Lady Hexham.

Och glöm inte, det är en hemlighet för Lady Mary.

Självklart, milady.

Vad ville Lady Hexham?

Hon kom bara ner för att berätta att det ska bli en middag

kvällen före länets utställning.

Mr Dexter, mr Barrow och mr Noel Coward

kommer ner från London.

Jag noterar att du listar mr Barrow

mellan mr Dexter och mr Coward.

Kommer han också att närvara vid middagen?

Det tror jag inte, Charlie.

Men var snäll och var inte elak mot honom.

Jag hoppas mr Molesley inte blir för exalterad

över att mr Coward kommer.

Vi nämner det inte.

-Hmm. -Hmm.

Din sista middag.

Ja, men borde vi inte göra det till den första middagen

där Daisy har ansvaret?

Jag kommer att vara här, förstås,

men jag skulle vilja se henne i aktion innan jag åker.

Ser du fram emot att sluta?

Jag vet inte svaret.

Jag kommer att ha mr Mason, så jag kommer inte vara ensam.

Ingen av er kan hålla er borta!

Ah, mr Molesley.

Vad trevligt att se dig.

Jag tänkte titta in och säga hej.

Vi har läst om din senaste film.

-Vi är alla så stolta över dig. -Åh, tja.

Vi pratar just om planer för Daisys första stora middag.

Mr Dexter och mr Barrow kommer.

Och mr Coward också.

Noel Coward?

På Downton?

Det bara slank ur mig.

De kommer förstås inte att bjuda oss.

Du kan inte förvänta dig att Hennes Nåd

bjuder in sin egen kammarjungfru till middag.

Det här är inte Ryssland, mr Molesley,

och vi är inte bolsjeviker.

Jag har fått en idé.

Ni har ingen betjänt nu,

så varför kan inte jag vara er betjänt för kvällen?

Du är inte en tjänare nu, Joseph.

Du har lämnat allt det där bakom dig.

Nej, nej, men ser ni inte?

Jag kommer in med den första rätten,

och när jag kommer till mr Dexter,

kommer han att känna igen mig och presentera mig för mr Coward.

Även om han inte gör det, kan jag behöva lite extra hjälp

i matsalen för att...

Nej, det kommer han, det kommer han, och det kommer att bli roligt.

Ser ni, det är vad författare gör.

Vi hittar på saker för att underhålla folk.

Åh!

De kommer att berätta den här historien i många år framöver.

Har du en häst som tävlar på Ascot?

Vilken dag? Vi är där på torsdagen.

Min häst är med i Gold Cup,

så ni kommer att kunna heja på den.

Inte jag.

Jag är ingen kapplöpningsman, tyvärr.

Några dåliga vad på Belmont kurerade mig för gott.

Om det bara hade gjort det.

Okej, om vi pratar om det,

vill jag att ni alla hör Gus om hur man hanterar förlusterna.

Menar du dina förluster?

Diskutera pengar vid middagsbordet?

Farmor skulle inte ha gillat det.

Bry dig inte om det. Fortsätt, Gus.

Jag är säker på att ni vet, kraschen förändrade allt.

Förmögenheter förlorades, män tog livet av sig.

Det var en fruktansvärd tid, och vi lever fortfarande med det.

Men Coras pengar förlorades inte i kraschen.

Tack vare Gus.

Mm, kanske,

men saker och ting förändrades, och

vi måste hantera den förändringen.

Ni har ett hus i Newport,

som inte är lika eftertraktat som det var före kriget.

Så Harold borde sälja det innan dess värde sjunker ytterligare?

Ni skulle kunna återfå en del av förlusterna

och använda en del av det för arbetet som pågår här.

Och betala tillbaka till dig, antar jag?

Men om vi ska tala öppet har Harold inte klarat sig bra

sedan Lady Grantham bad honom att sköta sakerna.

Han hade extrem otur.

Om man vill ha stora vinster, måste man vara djärv.

Men marknaden är inte säker, inte ens nu.

-Jag skulle hålla mig till fastigheter. -Jag håller med.

Lady Mary, vad tycker du?

Jag tror att mamma vet vad hon gör,

och jag skulle lita på hennes instinkter.

Ursäkta, Ers Nåd, Lady Mary har inte kommit upp än.

Nej, nej, det var dig jag ville träffa.

Visste du att Hennes Nåd

planerade middagen för Lady Mary innan mr Coward blev bjuden,

men att alla våra lokala vänner tackade nej?

Fröken Baxter nämnde det.

Min plan, om mr Coward och mr Dexter tackade ja,

var att de skulle ändra sig.

Men nu när jag har lyckats är jag inte

säker på hur jag ska berätta det för dem.

Kan du lämna detta åt mig, milady?

Tack, Anna.

Är du intresserad av konst?

Jag är intresserad av många saker.

God natt.

Men jag blev lite ledsen

att du inte stod upp för mig vid middagen.

Jag är säker på att du

inte behöver min hjälp.

Kanske inte, men jag trodde vi var vänner.

Vad skulle hända om jag berättade

för dem att vi var älskare

den dagen vi träffades?

Det skulle ställa till det.

Hotar du mig?

Engelsmännen blir så lätt chockade,

tanken på deras ansiktsuttryck

om jag bara slängde ur mig det, det är frestande.

Då är det en frestelse du måste motstå, mr Sambrook.

Jag önskar att jag förstod Sambrooks roll i allt detta.

Jag antar att han ser till att han får tillbaka sina pengar,

men Tom ska undersöka det.

Jag gillade inte att han fiskade efter Marys stöd.

-Hur mår hon, tror du? -Tja, du känner Mary.

Hon gillar att se ut att ha kontroll, vare sig hon har det eller inte.

Säg inget till henne, men vi ska anordna en ganska speciell fest

för att få henne att tänka på annat.

Kommer någon?

De kommer.

Mary må ha tappat fotfästet på sistone, men det har inte jag.

Där är hon.

Hej, fröken Grant. Hur mår ni?

Mycket bra, mrs Bates.

Ni minns väl fröken Grant, Lady Osbornes kammarjungfru?

Självklart.

Jag är ledsen att hon inte kan komma på Hennes nåds middag.

De var också ledsna,

men jag är säker på att jag inte behöver förklara.

Men det är synd att de missar att träffa Noel Coward.

Kommer Noel Coward till Downton?

Hmm.

Och filmstjärnan Guy Dexter.

Så det blir roligt för oss i alla fall.

Det kommer det verkligen att bli.

Jag borde skynda mig. Adjö.

Hej då.

Jag skulle tro att Lady Osborne kommer att ha ringt

när vi kommer hem.

Jag vet inte.

Det ser mer ut som ett tivoli än en länsutställning.

Bra gjort, mrs Parker.

Jag hoppas ni är här tidigt på dagen.

Jag ska göra mitt bästa, men jag har en stor middag kvällen före.

Åh, den blir fortfarande av, gör den det?

Javisst. Vi får besök av Noel Coward

och alla möjliga.

Kommer Noel Coward att vara på middagen?

För mig ser det hela fel ut.

Jag hatar att säga emot er, Sir Hector,

men ger vi dem inte en ordentlig dag ute

med god mat och åkturer för barnen att njuta av?

Dessa människor arbetar hårt.

Förtjänar de inte det?

Ser ni, Carson, vi ska nog göra en socialist av er än.

Det kommer ni inte, milady.

Vi gör det till en cirkus.

Det kanske kommer som en överraskning, Sir Hector,

men vi vill att våra besökare ska ha roligt.

-Åh. -Åh.

Lugn.

Lady Manville ringde,

och Lady Osborne och många av de andra,

och sa att saker och ting har ändrats och att de kan komma i alla fall.

Ni vet ju anledningen.

Mr Levinson ringde, milady.

Han sa att han och mr Sambrook

inte kommer tillbaka i tid till middagen.

Tack, Parker.

Vispa det till hårt skum åt mig.

Hej, Charlie.

Hur var mötet?

Bra.

Men jag la märke till i matsalen,

att middagen har dukats med Sèvres-servisen,

så jag har bett om Meissen-servisen istället.

Det är bra, Mabel.

Låt Sèvres-servisen vara som den är.

Jag vill inte undergräva er, mr Parker,

men ni kanske inte förstår.

Sèvres-servisen är ett mjukt porslin,

mycket skörare än det hårda Meissen-porslinet.

Jag förstår fullkomligt, mr Carson.

Hennes nåd bad om Sèvres-servisen.

Tack, Mabel.

Låt honom göra sitt jobb.

Så får det bli.

Det är skönt att ha en kväll ledig från mr Sambrooks vakande ögon.

Han är väldigt självsäker, eller hur?

-En ganska stor kontrast till Harold. -Låt oss vara trevliga.

Vi hejar på honom på Ascot, sen åker vi hem

utan att ett enda ovänligt ord har sagts.

Hmm.

Robert, du frågade om försäljningen.

Den verkar ha gått igenom väldigt smidigt.

Hmm.

Henry har inte varit det minsta besvärlig.

Mm, hmm.

Han frågade om Downton, om ni hade fler boskap.

Det låter inte som Henry.

Han brukar inte vara intresserad av något

som inte går på bensin.

Jag sa till honom att jag inte visste svaret.

Det finns inget svar.

Jag har ännu inte bestämt vad svaret kommer att bli.

Jag vet vad det här är.

Vad ni alla tänker. Jag slår vad om att du inte gör det.

Har du fått dem till det här, Mary?

Så du kan få som du vill?

Verkligen, pappa?

Du sa att jag var kapten på skeppet nu,

eller har skilsmässan på något sätt uteslutit mig?

Robert, du har arbetat hårt för den här familjen i många år.

Det är dags att lägga upp fötterna.

Lämna det tunga arbetet åt Mary.

Och vad ska jag göra?

Vad är mitt jobb?

Att gå runt i mina tweedkläder,

och le och hälsa på arrendatorerna så att när jag är död

alla kan säga vilken trevlig man jag var?

Så länge de gör det.

Säg något, Bertie.

Du nickar ivrigt.

Tack, Parker.

Jag fick Brancaster när jag var ung nog att göra förändringar.

Jag skulle säga att stället och människorna som bor där

har det bättre som ett resultat.

När du tog över fanns det kejsare i Moskva,

Wien och Berlin,

och dina föräldrar var kung och drottning

av den här delen av länet, men den världen är borta nu.

-Det är en annan plats. -Så säger alla.

Och den är inte annorlunda för att vi kan ta oss till

Kapstaden på några dagar istället för ett halvår.

Vi förändras också.

Sättet vi pratar, sättet vi klär oss,

sättet vi behandlar varandra.

Det här är Marys tid.

Hon är i takt med hur man driver det här godset

på 30-, 40- och 50-talen.

-Och det är inte jag? -Du vet att det här systemet

inte fungerar om folk håller sig kvar för länge.

Jag är positivt överraskad över att du tror att systemet fungerar överhuvudtaget.

Jag har något att tillägga.

Den saknade detaljen i detta

är att vi alla, varenda en av oss, älskar dig.

Väldigt mycket.

Alla kommer, har Hennes nåd sagt till mig.

-Åh, tack. -Tack.

Och några försöker få inbjudningar

när de inte blev bjudna från början.

Då är det bra gjort av oss.

Sorgligt dock. De var glada att överge Lady

Mary, fast de har känt henne hela hennes liv.

Nu skulle de göra vad som helst för att få äta middag med ett känt ansikte.

Sådan är världen numera. Det är ingen större mening med att invända mot det.

-Åh, tack. -Mr Branson var

verkligen hård mot Hans nåd vid middagen.

Det är konstigt att tänka på att han brukade tvätta deras bilar.

Jag tycker synd om Hans nåd.

Han har alltid gjort sitt bästa.

Åh, mr Mason, kom in.

Det här är glada tider, att få tillbaka din fru.

Det är det.

Men hon kommer att sakna er alla.

Det kommer att bli konstigt att laga mat för två istället för 22,

och i tystnad istället för det ständiga kommenterandet.

Jag kommer snart tillbaka.

Så många förändringar.

Och vi behöver verkligen en ny betjänt, vet ni.

Andy kan inte göra allt.

Jag är inte säker på att Lady Mary skulle hålla med.

Hon vill spara varhelst hon kan

när hon tar över.

Det kommer inte vara lätt för henne

med den där skilsmässan hängande över henne.

Då måste vi alla visa att vi stöttar henne

-där vi kan. -Jag håller med.

-Varsågod. -Åh...

Tack, Daisy.

Det här ser läckert ut.

Utmärkt.

Skål för mrs Patmore.

Skål för mrs Mason.

Mrs Mason.

Är du redo för mr Cowards middag?

Åh.

När min tid slutar och din börjar.

Gör det dig ledsen?

Lite, men jag kämpar inte emot det.

Våra liv levs i kapitel,

och det är inget fel när ett kapitel är över

och ett nytt börjar.

Det är din tid nu, och jag...

och jag är stoltare över det än något annat.

Du är dottern jag aldrig fick.

Jag kommer att värdesätta de orden.

Det kommer jag.

Milady, telefonsamtal.

Lady Falmouth.

Se till att de får kaffe när de kommer in.

Edith, kan jag få ett ord med dig en stund?

Om du vill.

Ska jag få en ny omgång stryk?

Ingen mer stryk.

Men jag vet hur det är,

och jag undrade om pengarna från försäljningen av företaget

skulle kunna hjälpa er överleva.

Åh, Tom.

Min käre vän, tänk inte ens på det.

Jag menar allvar.

Du och hela Sybils familj har gett mig allt.

Är inte det värt något?

Det är värt mycket, men inte pengar.

Ta nu för dig av portvinet och skicka det vidare

innan vi alla brister i gråt.

Du låg med en främling?

Det låter förstås hemskt

när du uttrycker det så.

Hur ska jag uttrycka det?

Han är väl inte turk?

Jag tyckte han var attraktiv.

Jag tycker fortfarande det,

men jag tror han känner att han har ett grepp om mig.

Han vill att jag ska hjälpa honom att övertyga mamma,

vilket jag förstås inte kommer att göra.

Varför berättar du det här för mig?

Jag är inte säker.

Sanningen är att jag är i en knipa,

och en stor dam som du kanske har en åsikt som är värd att höra.

Var inte nedlåtande.

Jag skulle inte våga.

Men vad tycker du?

Ska jag försöka blidka Sambrook eller bara ignorera honom?

Kan jag fråga Bertie om det?

-Måste du? -Jag tror jag måste.

Om han ger mig konstiga blickar resten av mitt liv,

kommer jag att skylla på dig.

Tom erbjöd oss pengarna från sin försäljning.

Jag sa förstås nej, men jag blev rörd.

-Och det har fått mig att tänka. -På vad?

Mary har rätt.

Vi har inget annat val än att sälja Grantham House.

Det är dags att gå vidare.

Vet hon att du har insett sanningen?

Inte än.

Och vad gäller att hon ska driva Downton?

Vadå då?

Jag har inte en säck över huvudet.

Jag ser hur du behandlar henne.

Vill du inte att hon ska ha befälet?

Jo, det gör jag. Det har jag sagt.

Men nu när stunden är inne...

Du kan inte förmå dig att släppa ifrån dig kronan.

Jag hoppas att det inte blir för mycket för dig.

Och du har utställningen nästa dag.

Lady Merton lät mig göra en verklig skillnad.

Om man är tydlig med sina argument,

kan man få saker att hända.

Till och med med Hans Nåd Sir Hector Moreland.

Jag visste att du skulle klara dig utmärkt.

Inte undra på att du säger att du

inte alltid kommer att vara i tjänst.

Nej, det kommer jag inte, men jag har inga dåliga minnen från min tid här.

Detta är en stor ära, milord.

Det vet jag inte, men sanningen är att jag...

Jag behöver ditt råd.

Uh...

Hur? Om vad?

Sätt er.

Vi var unga män när ni först kom till Downton.

Ni var vid min sida när jag ärvde,

och här är vi fortfarande hur många år senare som helst.

Jag har haft ett gott liv i er tjänst, milord.

Det hoppas jag.

Ni har skött huset bra, förstås,

men jag tror att ni har gjort det till en glad plats också.

Det är viktigt för mig.

Vi passade bra ihop, milord,

vilket var vår lycka.

Har ni kommit för att diskutera Lady Mary?

Ni ligger som vanligt steget före,

och ni vet säkert att Lady Mary tycker att det är dags

att jag lämnar över.

Hennes nåd håller med, och det gör nog, misstänker jag, även Lady Hexham.

-Mer överraskande... -kanske även jag.

Men gör du verkligen det?

Tycker ni att jag är dum som tvekar?

Det skulle jag aldrig säga, milord, aldrig.

Men jag tror att ni skulle kunna njuta av...

en lugnare tid från och med nu,

fri från bekymmer.

Men jag oroar mig.

Jag oroar mig för att skilsmässan har förändrat saker och ting.

Kan hon spela sin roll i länet som en social paria?

Eller...

...borde jag stanna kvar i några år

tills saker och ting lugnar ner sig?

Lady Mary kommer att vara en snäll och pålitlig godsägare,

så hennes plats i länet kommer snart att vara tryggad igen.

Tror ni att hon skulle klara det?

Jag vet att hon skulle klara det mycket bra, milord, och det vet ni också.

Varför tar du inte den där på slutet?

-Pickwick Papers, sir. -Åh.

Ursäkta mig.

Verkligen.

Jag tror att en dag på Ascot kommer att göra oss alla gott.

Inte mig.

Portarna till det kungliga området

kommer att vara ordentligt stängda.

Men ni måste komma.

Säg det till henne, Bertie.

Jag ska ordna lunch för oss i White's tält.

Så ni behöver inte gå i närheten av området.

Jag håller er sällskap.

Området lockar mig inte alls.

Hur är det med er, mr Sambrook?

Tycker ni om dessa märkliga engelska ritualer?

Ja, mycket.

Edith kommer att ordna fram många kungliga högheter

för att göra det roligare.

Jag känner mig ganska avundsjuk,

men inte tillräckligt avundsjuk för att riskera att följa med er.

Nej, jag stannar här och läser mr Charles Dickens.

-Tio shilling på... -Varsågod, sir.

Kom igen, mina damer och herrar! Nu kör vi!

Columbus Boy verkar klara sig väldigt bra.

Är det den där?

-Grön och vit. Den gröna och vita. -Grön och vit.

Kom igen, Meadows Barron!

Åh.

Var han favoriten?

Borde ni inte vänta och se om det blir en utredning?

Inte när den kom näst sist.

Ska vi gå till det kungliga området?

Låt honom inte vänta längre, Bertie.

Han längtar efter det.

Jag skulle vilja se det.

Gå, allihop.

Vi stannar här.

Är du säker?

Ja.

-Två pund på att Bosworth vinner. -Det blir Bosworth.

Tom Branson.

John Bevan, sannerligen.

Jag trodde du fortfarande var i New York.

Det var jag tills för ungefär en månad sedan.

Säg mig, den där mannen som du var med tidigare,

kallar han sig fortfarande Gus Sambrook?

Varför? Känner du honom?

Tyvärr måste jag säga att jag gör det.

Kan jag ge dig ett kort ifall du någon gång är i New York?

Om vi hade vetat att ni skulle komma,

kunde vi ha bjudit er alla på lunch.

Oroa er inte, Ers kungliga höghet.

Vi trivdes bra i White's tält med min svärfar.

Är Lord Grantham här?

Han är med Lady Hexhams syster.

Jag är rädd att Lady Mary har det ganska svårt.

Vi borde inte prata om det inför Lady Petersfield.

Jag gjorde vad jag var tvungen att göra.

Lady Mary kommer att klara sig bra.

Självklart gör hon det, men det är de regler vi lever efter.

Cora.

Tom, var har du varit?

Vad är det för fel?

Jag har nyheter till er alla.

Det handlar om Sambrook.

Han är en bedragare av värsta sort,

och det verkar som att Harold har varit hans måltavla

och hans senaste offer.

-Varför har han inte åtalats? -Det har han.

Några skickliga advokater fick honom frikänd på

grund av en teknikalitet, men han är en skurk likväl.

Han borde ha fått tio år.

Han höll Harold utanför kraschen för att vinna

hans förtroende, sedan stal han pengarna.

Och nu försöker han få mer från oss.

-Är du säker på allt detta? -Helt säker.

Bevan var ett vittne vid rättegången.

Jag ska tala med mr Sambrook.

Vilka formidabla döttrar vi har.

Har ni först nu märkt det?

Tom, vi bjuder dig på en drink.

Du har förtjänat det.

Är du förvånad över att Sambrook visade sig vara en skurk?

Jag kan inte bestämma mig.

Jag tycker synd om morbror Harold.

Sambrook hade nog kunnat lura vem som helst av oss.

Han lurade nästan mig.

Jag vet att du inte åker tillbaka till Downton ikväll med mamma.

Hon sa att du vill ta en andra titt på ett hus

som du har hittat åt oss alla.

Inte ett hus.

En lägenhet.

Jag kanske stannar och följer med dig.

Skulle du tycka om det?

Mycket.

Men var öppen för det.

Du kan vara det när du försöker.

Jag ska försöka.

Mycket hårt.

Har du en häst i nästa lopp?

Det stämmer.

Där är hon.

Jag hoppas verkligen att ni har njutit av dagen...

...men upplys mig.

Jag har hört att ni inte bara stal

pengarna som Harold anförtrodde er

utan att ni nu planerar att stjäla det som är kvar av mammas egendom.

Och det är inte första gången, eller hur?

Jag har hört att ni utnyttjade kaoset efter kraschen

för att lura er till en förmögenhet.

Jag är säker på att ni vet hur absurt det är.

Dessutom, enligt vissa,

blev ni nästan dömd för stöld och bedrägeri i New York.

Jag blev inte dömd. Jag blev frikänd.

På grund av en teknikalitet.

Nu säger Mary att du låg med henne i London

och att du hotar att berätta för hela världen.

Hon bryr sig förstås inte-- klassisk Mary-- men jag bryr mig.

Jag hotade inte.

Jag skämtade.

Hon måste ha missförstått.

Jag vet att du tycker vi är mycket dummare än du.

-Det har jag aldrig påstått. -Men du inser säkert

att Lord Hexham och jag har en viss social makt.

I en perfekt värld kanske vi inte skulle ha det, men det har vi.

Vad menar du?

Bara att om jag hör om något hot från dig mot min mor,

min morbror, min syster, mot någon överhuvudtaget,

lovar jag att Lord Hexham kommer att göra dig oberörbar.

-Det skulle ni inte göra. -Skulle vi inte?

Pröva oss.

Då får du hitta en annan plats för din lekplats.

England kommer vara dött för dig.

Så de nya kontakterna du har knutit hela dagen

kommer inte vara till någon nytta.

Har jag uttryckt mig klart?

Åh, kära nån.

Det är inte din turdag, eller hur, mr Sambrook?

Ditt lopp ska strax börja.

Kanske kommer din häst att vända på steken för dig.

Se den där!

Kom igen!

Kom igen.

Kom igen, Hasteway!

Kom igen, Hasteway, kör!

Vilken var du, mr Sambrook?

Den med prickar.

Bättre lycka nästa gång, va?

Jag är glad att jag hittade dig.

Jag åker,

och du är den enda jag ville säga hej då till.

Vet du vad som gör mig ledsen?

Du minns förmodligen inte ens namnen på

de män och kvinnor vars liv du har förstört.

Jag hoppas att jag inte har förstört ditt.

Adjö, mr Sambrook.

Ingen kan påstå att

Pickwickklubben är för kort.

Nej, sir.

Finns det någon deckare jag kan läsa?

Agatha Christie, något sådant?

Det kan finnas några i barnkammaren.

De ska med sista tåget,

så de vill inte ha middag, bara smörgåsar och ett glas vin.

Vad ska mr Levinson göra med allt detta?

Jag skulle tro att han kommer att klara av det utan problem.

Den här här.

Stig på.

Tack.

Så här slutar världen.

Inte med en smäll utan med ett kvidande.

Vad är det?

Jag vet inte.

Familjen på övervåningen.

"Familjen på övervåningen"?

Hur är det på undervåningen?

Bor det en familj där också?

Jag vet inte om det är en familj.

Så egendomligt.

En sorts tårta av främlingar.

Och när jag vill gå och lägga mig?

Du går inte upp. Du går längs med.

Extraordinärt.

Är det inte konstigt att bo i en byggnad full av främlingar?

Du sover i ett hus med främlingar

på varje jaktfest.

Jag vet att du tycker att jag har hållit dig tillbaka.

-Tja, jag... -Du har rätt.

Det har Tom också.

Jag uppmuntrade dig att ta kontroll,

men det är svårt att acceptera att det är dags att gå.

Familjer som vår måste fortsätta

att röra sig för att överleva.

En dag kommer George att säga att det är dags för mig att gå.

Jag kommer inte heller att skonas.

Du är inte särskilt sentimental, eller hur?

Det ärftliga systemet har inte råd att vara sentimentalt.

Men nu är det dags att tänka på saker

för dig och mamma att njuta av.

Fler resor, mer London.

Inget mer Downton.

Nonsens.

Du kommer att vara den grå eminensen,

makten bakom tronen.

Nej, det kommer jag inte.

Du kommer att vara makten på tronen.

Tack.

Vi hör av oss...

Om ni kan sälja Grantham House tar vi det.

Mycket bra, milord.

Om Lady Mary tar över,

kommer hon vilja att hennes föräldrar flyttar ut?

Du får fråga henne.

Menar du att du inte tänker berätta för mig?

Men är det rätt?

Bör fruar ha hemligheter för sina män?

Definitivt.

Men inte tvärtom.

Om de flyttar, var lämnar det oss,

med dig som arbetar för Lady Mary och jag med Hans Nåd?

Vad som än händer, hittar vi ett sätt att få det att fungera.

Vi kommer ju snart ha ett nytt liv att tänka på.

Mycket sant, mrs Bates.

Där är de.

Vi måste bestämma vem som ska dela ut den sista pokalen

för den lokala hjälten.

Har ni någon kandidat i åtanke?

Jag tänkte att kanske jag i år skulle dela ut den.

Åh, nej.

Vi kan omöjligt be er.

Inte med allt annat ni måste göra.

Nej, jag tänkte be Lady Mary Talbot.

Definitivt inte.

Hon är känd för sitt intresse för jordbrukets framtid.

Hon är också frånskild och en skandalfigur.

Jag skulle tro att hennes blotta närvaro på utställningen

skulle få de flesta anständiga kvinnor att känna sig obekväma.

Anständiga kvinnor är tuffare än du tror,

och äktenskap misslyckas i de bästa kretsar.

Fråga Henrik VIII.

Jag förstår. Så vi lever i en moralisk avloppsbrunn nu, eller?

Lady Mary Talbot är en ansvarsfull,

intelligent och generös kvinna.

Vi skulle ha tur om vi hade henne.

Håller ni inte med, mrs Parker?

Jag arbetar i köket,

så jag känner henne inte som mr Carson,

men jag har inget att klaga på.

Jag är inte intresserad av åsikterna

från en fjäskande kökspiga eller en stövelslickande butler,

och det kommer att bli en kall dag i helvetet

innan Lady Mertons frånskilda ex-svärdotter

delar ut våra priser.

Snälla, säg vad du verkligen tycker.

Jag tvivlar på att du är redo för det.

Humph.

Lämna mig aldrig ensam med honom.

Jag är inte till stor hjälp.

Han hatar mig.

Men du är till stor hjälp.

Ni skulle ha ringt, milady.

Jag ville fråga om allt är klart

för mr Cowards middag.

Om Daisy lagade mat med ögonbindel för kungen i hans palats,

skulle hon inte göra någon besviken.

Stora ord från er, mrs Patmore.

Det är bara det att det är vår första fest sedan Lady Marys problem,

och jag vill verkligen att den ska bli en succé.

Men hon kom inte tillbaka med er?

Hon visar Hans Nåd en lägenhet.

Det låter som ett stort steg.

Det är det.

Skulle vi kunna få te på terrassen, tror ni?

Självklart, milady.

Um...

det är ett stort steg för mig också.

Pensionering?

Efter 50 år

och att flytta till ert hus med mr Mason.

Det kan man tro.

Nej. Det är inte det jag menade.

Vad menade du?

Du har rätt.

Jag har aldrig bott med mr Mason.

Inte... riktigt.

Inte än.

Åh.

Jag förstår.

Och jag undrade, eftersom du skickade mig till mr Carson

för så länge sedan...

Jag tänker inte ifrågasätta mr Mason.

Bara att jag är nervös.

Om han skulle vilja att vi... ni vet...

Och av vad han har sagt, tror jag att han kanske gör det.

Du får inte vara nervös. Varför inte?

För jag ska berätta en sak för dig.

Det är väldigt roligt.

Ja.

Är du säker?

Tom vet vad han pratar om.

Om Sambrook inte är en dömd brottsling, borde han vara det.

Hur övertalade han dig att skiljas från så mycket?

Det var den argentinska valutan.

Gus sa att växelkursen från guld till papper

som erbjöds av Banco de Córdoba gav mycket högre vinster

än något annat på aktiemarknaden.

Och du litade på honom?

Tja, han var väldigt övertygande, så jag gav honom pengarna

att investera i företaget som gjorde affären.

Men kort därefter berättade han för mig

att företaget hade kollapsat och alla pengarna var borta.

Vem vet om det fanns ett företag?

Men vi kan vara säkra

på att pengarna hamnade i mr Sambrooks fickor.

Varför tog du med honom till England?

Tja, han hade sin häst, som du vet,

och han sa att om vi...

övertalade Cora att ge oss det som var kvar,

skulle han dubbla summan jag förlorat.

Kan vi stämma honom?

Åtal i den här typen av fall är notoriskt svårt.

När allt kommer omkring, godkände Harold allt.

Jag är rädd att de är borta.

Jag kan inte fatta att jag var så naiv.

Åh, här är de nu.

Ni måste vara utmattade efter er resa.

-Det är jag. -Nå, Robert, hur var det?

Är allt bra, morbror Harold?

Inte när jag har varit en så stor idiot som man kan vara.

Mm. Det var en ganska stor chock för oss alla.

Vi hittar ett sätt att muntra upp dig.

Några grannar kommer på middag före föreställningen.

Kommer de inte att ta en titt på mig och springa sin väg?

Var inte löjlig.

Tack.

Englands ståtliga hem.

Så vackert de står.

Vart ska du?

I det här huset är min plats i köken.

Nåväl, då går vi alla tillsammans.

-God eftermiddag. -Åh, Thomas.

-Åh, mr Dexter. -Hej.

Mr Coward, detta är en stor ära.

Inte alls. Vi var tvungna att träffa Thomas medbrottslingar.

Ni borde hälsa på Lord och Lady Grantham.

Arbetade du med Thomas?

Ja, det gjorde jag.

Mr Parker har precis börjat.

Som butler.

Så ni har gått i pension nu, mr Carson?

Man skulle inte tro det med tanke på tiden han tillbringar här.

Ni är i alla fall fortfarande kvar, mrs Patmore.

Bara tills nu.

Daisy lagar middag ikväll.

Imorgon bitti har jag också gått i pension.

Så kom till mig med era klagomål.

Vilken karusell.

Daisy, du ser väldigt bekant ut.

-Det gör jag säkert inte. -Jo, det gör du.

Mycket bekant, faktiskt.

Ni borde gå upp.

Och du stannar här nere?

Vi kan inte ändra hur England fungerar på en eftermiddag.

Det får vi se.

De kommer att vara i musikrummet klockan åtta.

Jag meddelar mr Dexter.

Herregud.

Har de kommit?

Mr Molesley, ni är i god tid.

Ni missade dem precis.

Mr Dexter kom ihåg mig.

Jag ser fram emot att han presenterar mig för Noel Coward.

Jag är så ledsen.

Jag måste ha räknat fel.

Jag trodde att det här var mitt rum.

Det tror jag inte.

Om de inte planerar en mysig natt för oss båda.

Mr Coward.

Det är vänligt av er att komma hela vägen hit.

Det kommer att göra stor skillnad.

Åh?

För Marys återkomst.

Blev hon straffad för sin skilsmässa?

Det har inte varit lätt,

men ni kommer att göra det mycket lättare.

Det är min roll.

Att sprida solsken var jag än går.

Edith säger att ingen kan motstå chansen att träffa er.

Betet för att fånga makrillen.

Mm, makrillen för att fånga betet.

Vi ses på middagen.

Milady.

Vad är det här?

Jag ville ha idéer för änkesätet.

Verkligen?

Du kanske vill sitta ner.

Om du vill.

Men jag tänker inte bråka med dig.

Om vadå?

Om att vi ska flytta in i änkesätet.

Det var en överraskning.

Varför?

Det är en bra idé.

När kommer det att vara klart?

Det är klart nu.

Jag har låtit städa det och ställt tillbaka allt.

Du har varit upptagen.

Det har jag,

och din förståelse gör sakerna mycket enklare.

Min favorit är Madeleine Carroll.

Hon har aldrig låtit berömmelsen stiga henne åt huvudet.

Jag såg henne i "American Prisoner".

Vi pratar om England varje gång vi ses.

Vi tre.

Och miss Dalgleish, mår hon bra?

Ja, men hon umgås inte så mycket med engelsmän.

Hon har återfötts som amerikan.

Äter ni middag med dessa människor?

Självklart gör jag det, mr Carson.

Det är lite okonventionellt, mr Barrow.

Det kan ni unna mr Carson.

Jag antar att skådespelare och tjänare inte är så långt ifrån varandra.

Mr Barrow är inte en tjänare nu.

Jag är fortfarande organisatören.

Jag ser till att allt flyter på.

Vad skulle du kalla det?

Jag har några förslag. Charlie.

Jag borde gå tillbaka till ankan.

Bra. Du ser helt rätt ut.

Kontrollerar du mig innan jag går ner?

Kanske.

Jag ville inte ha några spår av säck och aska.

Menar du att du försöker återlansera mig

som socialt önskvärd?

Varför tävlar du alltid om vem som vinner priset?

Du är mycket tuffare än du brukade vara.

Har det att vara en stor dam gett dig en rustning?

Så du kunde tvinga Sambrook att inte lura mamma?

Jag tycker nästan synd om honom. Nästan.

Du kan inte vara tacksam, eller hur?

Ska vi slåss? Det är ingen idé att slåss med dig.

Du erkänner aldrig när du har förlorat.

Jag erkänner det nu.

Jag har varit väldigt vilsen ett tag...

men jag tror att jag äntligen kommer ur det.

Tack gode Gud för det.

En perfekt martini görs genom att fylla ett glas med gin

och sedan vifta med det i allmän riktning mot Italien.

-Mr Levinson. -Åh.

Nej, de här sakerna är verkligen utsökta.

-Aldrig för tidigt för en cocktail. -Äntligen.

Vad gör Molesley här?

Skriver han inte film numera?

Ingen aning.

-Vem vet? -Lady Mary.

Kom och träffa Noel.

Jag trodde det bara var några lokala. Det är

så vänligt av er att komma hela den här vägen.

Det är underbart att vara tillbaka här och att se dig må så bra.

Jag talade tidigare med din morbror om din skilsmässa.

Vad hände?

Den frågan kommer jag nog inte få igen ikväll.

Eller är det research för en pjäs?

Kanske.

Men oroa dig inte om du hellre inte säger något.

Nej, jag berättar.

Vi bråkade som hund och katt.

Han ville vara den som bestämde,

men jag var arvtagerskan och han var bara maken.

Det hatade han.

Så spännande.

Mr Coward måste vara van vid att bli serverad

den bästa maten i England.

Kanske, men mr Molesley läste i Picturegoer

att hans favorit är korv med mos.

Ikväll får han

pilgrimsmusslor och Gressingham-anka,

och det är bäst att han gillar det.

Mr Coward, kan ni säga vad som kommer härnäst?

-Jag har en idé till ett slags spektakel med musik. -Mm.

Med Titanic på scen...

...och världen i krigets grepp.

Det låter spännande.

Två av mina kusiner dog på Titanic,

så jag kan ha svårt att sjunga med.

Men vi förlorade alla människor vi älskade i kriget,

och ändå har underbara pjäser kommit ur det.

Jag är säker på att den kommer att spelas länge.

Nej. Noel hatar långa spelperioder.

Bara om jag är med i dem.

Tre månader, sen vidare till nästa.

-Det är mitt sätt. -Hmm.

-Ursäkta mig. -Åh.

Jag antar att allt det här är ditt verk.

Mitt och mammas, och Anna hjälpte till också.

Allt för att få mig in från kylan.

För att visa att du fortfarande har ett liv i Yorkshire.

Och med tålamod kan du få ett i London igen också.

Jag är mycket tacksam.

Var inte det.

Du är min syster.

-Jag ska... -Hej då.

-Ah. -Tack, gamle vän.

-Skynda dig. -Ja, mrs Parker.

Det finns mycket att göra. Jag litar på dig.

-Dela melonen i fyra delar. -Genast.

De kommer inte att äta den, men se till att den ser fin ut.

Jag hoppas att er närvaro här

betyder att ni har glada minnen av Downton.

Mycket.

Downton förändrade mitt liv.

Jag är glad. -Jag förstår inte.

Han leker med mig.

Han låtsas inte känna igen mig.

Jag gillar inte långa tal,

det gläder er säkert att höra, men jag kunde inte låta denna kväll passera

utan att tacka er alla för att ni kom.

Mary har gått igenom svåra tider på sistone,

och er vänskap har aldrig betytt mer för henne,

för oss alla, än vad den gör nu.

Ni bör veta att från och med nu,

kommer hon att vara Downtons härskarinna.

Ni kanske till och med är glada

eftersom ni inte längre kommer att ha med mig att göra.

Cora och jag har bestämt oss

för att flytta in i änkesätet medan Mary regerar här.

Hon känner till detta gods bättre än jag

och älskar det lika mycket.

Jag kan lova med hela mitt hjärta

att hon är mer än värdig den position

som hon har kallats till.

Ni har varit goda grannar till Cora och mig, och

jag hoppas att ni fortfarande kommer att vara det,

men framtiden för Downton Abbey

ligger nu i Marys och, senare, Georges händer.

Må Gud välsigna dem.

Jag utbringar en skål för Mary och George.

Mary och George.

-Det var fantastiskt. -Bra gjort, Robert.

Nu går vi in tillsammans.

Allt detta prat om drottning Mary får en att glömma

att hennes farfar jobbade med textilier.

Kan jag hjälpa er med något mer, sir?

Har vi inte alla ätit färdigt?

Jag antar att ni är förvånad över att se mig.

Uh...

Joseph Molesley.

Jag...

Jag skrev filmen.

Självklart.

Men du är betjänt igen nu.

Bry dig inte om det, gamle vän.

Det är en nyckfull bransch.

-Åh... -Guy.

Gå och bjud in Barrow

att ansluta sig till oss.

Vad? På övervåningen?

Han arbetar inte här längre,

och för dig är han uppenbarligen mer en vän än en tjänare.

Du har rätt.

De gamla indelningarna verkar inte betyda lika mycket som de gjorde.

Jag är inte övertygad om att de någonsin betydde mycket för dig.

Kan jag följa med dig?

Varför?

Han vill se deras miner

när du kommer med förslaget.

Den här vägen, Noel.

Allt jag ville var att träffa mr Coward, och nu tror han att jag är en betjänt.

Den sista måltiden.

Stanna kvar.

Thomas, Lady Mary undrar

om du vill ha kaffe eller en drink.

Vill Lady Mary att mr Barrow ska

ansluta sig till henne på övervåningen?

Han arbetar inte här

och han är i huset nu som en vän till mig.

Det är sant.

Det här är verkligen natten som skakade världen.

Åh.

Ni tycker nog att Lady Mary har tappat

sin moraliska kompass, mr Carson.

Kanske borde vi alla ha en annan kompass nu för tiden.

Kommer du?

Tycker du att jag borde?

Absolut.

Okej.

Muntra upp er, mr Molesley.

Ni har ett gott äktenskap.

Ni är en framgångsrik manusförfattare.

Är inte det något?

Vänta lite. Så, du skrev "The Gambler"?

Ja, det gjorde jag.

Du hade tur med Guy.

Författare kan få vänta i åratal innan de får en rollbesättning

som visar dem från sin bästa sida.

Jag vet det,

och jag vet att det är en ära att ha er här, mr Coward.

Åh.

Jag förstår inte, om du är en författare,

varför är du då betjänt nu?

Det är en lång historia.

Jag hoppas att ni har njutit av er vistelse på Downton.

Absolut.

Och Lady Mary har gett mig en idé.

Vad menar du?

Tja, hon pratade om sin skilsmässa,

och jag kan se pjäsen i mitt huvud.

Åh, men är det rätt?

Att använda vad folk anförtror om sina privatliv?

Privata liv.

Mycket bra.

Tack, mr Molesley.

Jag är tacksam.

Tills nästa gång.

Men, Joseph, du har skapat ett gott liv för oss.

Ett underbart liv.

Kan du inte snälla låta oss vara lyckliga?

Jag ska försöka. Jag lovar.

Det är allt jag begär.

Är allt bra med dig?

Jag önskar att jag hade rätt kläder på mig.

De ser helt rätt ut för mig.

-Herre Gud. -Vem är det där?

Är det Barrow?

Åh.

Ja, och ni ska inte göra någon stor sak av det.

Tack.

De är väldigt informella.

Jag antar att det kommer med att bo i Amerika.

Vi ser alla fram emot föreställningen.

Jag hoppas att det är en

som Violet skulle ha varit stolt över.

Jag känner att det är det sista jag kunde göra för henne.

Hon skrämde livet ur mig.

Kanske, men i själva verket var hon snällare, roligare,

visare än de flesta visste.

-Helt oersättlig. -Jag håller inte med.

Jag tror att Mary kommer

att ersätta henne,

-om hon inte redan har gjort det. -Mm.

Jag önskar verkligen att du ville sjunga för oss, Noel.

Jag behöver aldrig bli tillfrågad två gånger. Underbart. Ska vi samlas?

Noel ska sjunga något för oss.

-Åh, mr Branson. -Thomas.

Kul att se dig.

Är detta roligt eller oförskämt?

Tyck att det är roligt, tack.

Mycket bra, mr Coward. Mycket bra.

Ooh.-

-Ska jag sjunga med? -Ja.

Bravo!

-Bravo! -Bravo!

-Bravo. -Bravo!

Vi borde också ge oss av, efter en riktigt trevlig kväll.

Men först vill jag be om ursäkt.

Be om ursäkt, Anne? För vadå?

När ni först frågade, var vi tveksamma.

Det var fegt.

Konventionen gör oss alla till fegisar.

Lady Osborne sa att hennes hembiträde berättade för henne

att mr Coward skulle komma, men hur visste hon det?

Våra tjänare vet alltid mer om oss än vad vi vet om dem.

Mary har övervunnit sina prövningar, och det är jag glad för.

Jag hoppas att hon kommer att blomstra från och med nu.

Jag är inte säker på att jag är ämnad för att vara den förlorade dottern.

Jag vill att mina dygder ska hyllas,

inte att mina synder ska förlåtas.

Du borde ta vad du kan få.

Åker du före föreställningen?

Ja. Jag har åkt när du kommer hem.

Middag i Southampton,

sedan ombord på Leviathan nästa morgon.

Åh, Harold.

Jag hoppas att jag inte har svikit dig.

Var inte löjlig.

Det är jag som har svikit alla.

Du litade på mig, och jag var inte värdig det förtroendet.

Du är värdig min kärlek, och det kommer inte att förändras.

Önskar att du inte var så långt borta.

Kanske jag flyttar hit.

Jag är säker på att jag skulle vara

mer engelsk än Robert på nolltid.

Låt oss hålla bättre kontakt i framtiden, så får vi se.

Teatern är en underbar investering,

om man gillar att chansa lite.

Vad heter er nya föreställning

med Titanic och kriget?

Jag tror jag ska kalla den Kavalkad.

Jag kanske prövar lyckan som finansiär.

Jag är väldigt glad att du hittade någon att ta över efter mrs Patmore,

men är inte tiden inne då vi lagar mat själva,

åtminstone i London?

Absolut inte.

En dag kommer 1900-talet att hinna ikapp dig, Mary,

och sluka dig hel i en enda tugga.

Inte om jag ser det komma.

Här är en överraskning till er.

Jag skulle vilja övertala Cora

att vi borde investera i mr Cowards nya pjäs.

Jag hoppas att ni inte värdesätter er skjorta.

Struntprat, Guy.

Har du inte hört? Jag är ett geni.

Det har varit ett produktivt besök.

Faktum är att Lady Mary har gett mig en idé till en komedi.

Nej, jag kan inte förstå hur.

Den handlar om ett frånskilt par som fortfarande är kära,

men de driver varandra till vansinne.

Vad tror du?

Jag tror inte att jag fortfarande är kär,

och jag är inte riktigt redo att finna skilsmässa lustigt.

Jag kommer att sakna Downton när jag åker.

Men du älskar Amerika.

Åh, ja. Och vi får ständigt höra att Europa är gårdagen

och Amerika är morgondagen, men jag vet inte.

Ibland känns det som om det förflutna

är en bekvämare plats än framtiden.

Din far skulle vara så stolt.

Jag hoppas det är sant.

Borde du inte vara på föreställningen?

Jag kom för att önska min son lycka till innan jag går.

Kan jag ge dig skjuts?

Det vore vänligt. Tack.

Mr Dexter måste ha varit så tacksam mot er

för att ni skrev filmen.

Den bästa pjäsförfattaren i världen är ingenting

utan bra skådespelare.

Så mycket har jag i alla fall lärt mig.

Nu kör vi.

Åh, åh.

Åh.

Öh...

Förlåt.

Öh...

God eftermiddag, mina damer och herrar,

och välkomna till Yorkshire County Show, 1930.

Vi hoppas att ni alla får en underbar eftermiddag.

Var har du varit?

Är du okej?

Du ser lite skakad ut.

Molesley körde mig.

Och på uppdrag av vår nya ordförande, Lady Merton,

hoppas vi att ni alla uppskattar de nya tillskotten.

Tivolit ser jag har blivit mycket populärt.

Åh.

Fårklippningsdemonstrationen äger rum

just nu i den södra änden av mässområdet

i fårhagarna.

Inget har förändrats här sedan 1850.

Man kan se kvinnors anklar nu.

Det har vi inte mycket nytta av.

Anna.

God eftermiddag.

Tack för er hjälp med middagen.

Det var allas förtjänst, milady.

Då ber jag er tacka dem alla.

-Det ska jag absolut göra. -God dag.

I huvudarenan nu,

bedömningen av höglandsboskapen.

Och i tältet för borttappade barn,

finns det en ung flicka klädd som Guinevere.

Hon är för blyg för att berätta sitt riktiga namn.

Mm.

Det är du, det.

Titta.

Vill du klappa honom?

Han är så söt.

Hej, Raffi.

Huvudprisutdelningen kommer att äga rum

i slutet av mässan klockan 16:30 precis i tältet.

Inta era platser i tid.

-Tack. -Ha en trevlig dag.

Cora.

Mary.

Följ mig.

Är du säker?

Ska jag inte bara hålla mig i skuggorna?

-Självklart inte. -Lady Merton.

Där är ni.

Lady Grantham.

Och, Lady Mary, jag visste inte att du skulle komma.

Låt mig hitta en plats åt dig.

Lady Mary sitter på första raden med familjen.

-Är du säker? För ni har gott om... -Jag är helt säker.

Lord Grantham.

Vi har en plats reserverad för er.

Så vänligt, Sir Hector.

Hur var er middag igår kväll?

Bara en supé, egentligen.

Jag vet allt om den.

Ingen vrede är som den hos en föraktad snobb.

Gratulerar, mr Anderson.

-Ah. -Tack så mycket. Tack.

Och nu vårt sista pris idag till vår Lokala Hjälte.

Men först, som en hyllning till min företrädare,

har vi döpt om detta till Violet Grantham Cup.

När bestämdes det?

Och jag skulle vilja bjuda in Lady Mary...

-Ah. -...att dela ut det.

Va?

Helt rätt! Kom igen!

För det första kan jag inte förklara

hur mycket ert stöd idag betyder för mig.

Men jag vill att ni ska veta att ni alla,

är viktigare för mig än jag kan säga.

Det här priset är till någon som har gjort verklig skillnad.

En bonde i 60 år till sin pension.

Det är med stor glädje jag delar ut pokalen

till mr Albert Mason.

Va?

Gå, gå, gå. Nu.

Tack så mycket.

Tack.

Tack så...

Tack till er alla för denna stora ära,

och tack till Lady Mary,

den nya härskarinnan över Downton Abbey.

Liksom vi alla, önskar

jag henne lycka till.

Alla verkar vara mycket nöjda, Sir Hector.

När standarden sänks så här mycket,

är det oftast fallet.

Vi behövde bara ha tålamod.

Jag är nästan klar, milady.

Mr och mrs Bates kommer att åka i förväg, och allt borde vara klart när ni anländer.

Det är vänligt av er att ha tillåtit detta.

Inte direkt.

Ni känner mrs Bates väl, och självklart,

är jag glad att arbeta för Lady Mary.

Hon kommer att behöva allt stöd hon kan få.

Hon kommer inte att bli besviken.

Inte om jag kan hjälpa det.

Tack, Baxter.

Så, nu bär det av mot vårt nästa äventyr.

Jag ser fram emot det, milord.

Jag är hedrad över att vara både betjänt och butler.

Jag kommer inte att svika er.

Tänker ni någonsin på var allt började, Bates?

Den dagen vid Tugela Heights, under general Buller,

väntandes på att marschera mot Ladysmith?

Ärligt talat, milord, trodde jag inte att vi skulle ta oss därifrån levande.

Jag skulle inte ha klarat mig utan er.

-Det vet jag inte. -Det gör jag.

Jag vet det mycket väl.

Ni tog en kula för mig, och jag tänker ofta på det.

Jag ville träffa dig inan du åkte.

Jag var precis på väg upp för att säga adjö.

Vi kommer att ses mycket,

även om dina nya plikter håller dig upptagen.

Det ser jag fram emot, milady.

Men... jag har en sak jag skulle vilja fråga, om jag får.

Självklart. Vad är det?

När barnet föds,

skulle ni kunna tänka er att vara gudmor?

Jag skulle bli hedrad.

Det betyder så mycket för mig, milady.

Så mycket.

Nu tror jag att jag har berättat för miss Baxter

allt hon behöver veta.

Det är jag säker på att du har, men jag

kommer fortfarande att förlita mig på dig.

Det vet du.

Jag tror att vi alla förlitar oss på varandra, milady.

Så som människor borde.

Vi ska bara säga hej då till Robert, Cora och Mary,

och sedan ger vi oss av.

Jag säger hej då nu.

Jag lovade Lucy att vi inte

skulle komma tillbaka för sent.

Du har varit till så stor hjälp, Tom.

Med alltihop.

Du vet att jag kommer att ringa dig hela tiden,

och be om råd.

Jag tvivlar på att jag kan erbjuda mycket du inte

redan vet, men jag hjälper alltid gärna till.

Hej då, älskling.

Sybil skulle vara så stolt över dig.

Hej då, faster Mary.

Kära Sybbie.

Jag fick goda nyheter i posten.

Goda nyheter för dig i alla fall.

Ett bud på Grantham House.

Jag visste inte att det hade gått så långt.

Du hade rätt.

Det var dags.

Vi borde gå. Alla väntar.

Vi har bestämt oss för att gå.

Kom, George.

Herregud. Tack.

Som på den gamla goda tiden.

Köksperosnalen var inte inkluderad på den gamla goda tiden.

Det var då, det här är nu.

Jag är glad att se er, mrs Patmore.

Jag hörde att ni skulle åka, milady, och jag ville säga hej då.

Tack, milady.

Var snäll och tacka mr Mason för det han sa på mässan.

Det ska jag, milady.

Ooh.

Mm.

Det var väldigt vänligt av Hans Nåd att låna oss bilen.

Jag tycker att ni har förtjänat det.

Och min plan var att svinga

genom det där fönstret där uppe...

Vill ni ha ett besök till änkesätet

för att hjälpa er att komma till rätta?

Ge oss några dagar, så skulle vi älska det.

Nu åker de.

Ja. Vi måste också verkligen gå.

Är du redo?

Det är jag.

Sådär. Tillbaka till arbetet.

Mr Carson.

Tack.

Säg snälla att du inte är ledsen över att åka.

Det är jag inte.

Vi har gjort vår plikt.

Jag har gett halva mitt liv till Downton,

och jag är glad att jag har lite kvar att ge till dig.

Jag tror vi kommer att vara lyckliga i änkesätet.

Och dela det med mammas ande.

Hon är en del av vår historia.

Och allt är en del av vår historia.

Och jag älskar dig.

Det är det som gör det helt värt det.

Hälsa din bror.

Är du säker på att du inte vill stanna? Vi borde ge oss av.

Och jag längtar efter att få träffa Peter.

Och du är nöjd med hur sakerna har löst sig?

Varje gång en plats som denna går vidare till nästa generation,

är det en seger i sig.

Länge leve Downton Abbey.

Amen på det.