Original subtitles

- God kväll, madam. - God kväll.

Hej, Flora.

God kväll.

Hej, Diomede. Hur mår du?

- Hej Diulio. Jag tog med jordgubbar. - Sätt dem där, vi ska tvätta dem senare.

- Sätter du stjärnor på det? - Nej, det vill säga prickar på "i".

"I" av en konstnär.

Flora, har du inget att göra i salongen? Var snäll.

Du kan inte ta in motorcykeln.

-Det regnar ute, jag kan inte lämna den ute!

Jag kommer att fördärva och dumpa den!

- Det här är ett kök, inte ett garage! - Ägaren tillät mig.

Jag är chef här. Du är en plåga.

- Jag kommer att rosta. - Ut!

Jag tar dig i handen...

...och utan ett ord, tar jag dig till mitt hjärta...

Jag kommer inte att vara rädd, och som du säger, det ska vara vackert...

- Gillar du dem? - Vadå? - Mina skor.

- Röda? - Ja, röda.

God kväll, professor.

Det räcker inte att drömma, att man är en kung, du måste hitta en drottning, för att bli lycklig.

Du kommer att få mig att rodna. Vid min ålder...

Om du bara varit 30 år äldre...

Sitt ner.

- Ditt bord är klart. - Tack.

- Jag tar av mig själv. - OK.

- God kväll. Ja, det är upptaget. - Detta bord ? Tack.

Jag ska visa dig, var du ska sitta. Jag vid framsidan, och damerna vid min sida.

God kväll, Adriana. Hur mår du? Här?

- Förrätt "Carpacho de lubina"

- Hej, professorn. - God kväll.

Det vanliga riset ?

Låt mig utöva min fantasi. Rökt forell, vol-au-ven...

utan ett t. Bra !

Bresaolarullar med ost. Bra

Det vanliga riset.

- Den här vägen. - Tack

Gillar du det här ? Du sa i telefon, att du ville prata?.

Så, kära... Jag skulle dö,för att träffa dig.

- Är allt bra vid internatskolan? - Ja, allt är bra.

Valde dur ett universitet? Det är ett mycket viktigt beslut.

Du gillar inte språk. Men språk tar dig vart du vill.

Herre gud! Detta har fastnat!

I Skottland skruvas vi upp. Vi förstod inte en sak.

Men i år, på Ibiza, gick det bättre med vår spanska.

Har du inte bestämt dig ännu?

Jag har det!

- Jag är rädd för att du inte kommer att gilla det. - Så länge du gillar det...

- Följ med. - Tack.

- Vad önskar du beställa ? - Tack, vi läser.

En biff med sallad, med dressing.

Min fru upprepar detta, sedan vi träffades. Ordförande: Giovanni Leone.

- Jag sa inte det. - Och damen?

- Har du makrobiotisk mat? - Grönsaker, bläckfisk...

En bönsoppa kanske?

Var så god.

Ett foto? Herregud.

Unge herrn.

Bra. Du kan visa det senare.

- Ketchup, tack. - Vadå ?

- Ketchup, tack. - Ketchup. Kommer strax.

Ketchup, madam.

Jag kommer att leta efter de tunisiska dukarna.

Butiken ligger bakom Plaza Vittorio. Jag kommer att gå med dig när du säger så.

Och kom ihåg att du lovade min cykel, att ta en åktur.

Din cykel är galen, det lovade jag inte.

- Vad gör du? - Ketchup, för japanerna.

Det ska inte blandas med "carbonara". Säg åt dem, att vi inte har någon.

Diomede, kunden har alltid rätt.

Jasså ?

För två? Vi förväntade er.

- Här är ditt ris.Världens mest ätna mat.

- Jag trodde det var pasta. - Du måste vara italienare.

- Vill du beställa? - Nej. Men nu,fyra flaskor kall champagne.

God kväll, vill du beställa?

Nej, jag väntar på någon. Jag är inte ensam.

Jag är inte förvånad. Om du behöver mig, är jag här.

Du har ingen reservation?

- Nej... Jag går. - Nej vänta.

- Är du ensam? - Jag är ensam.

Kom, låt oss hitta något.

Denna bord är upptaget, det här också.

Vänta här. Ta av dig rocken. Ett ögonblick.

Sådär! Ursäkta mig, professorn.

Det är litet, men det kommer att bli bra.

Hej, Sandra.

Fotot?

Jag blev bra.

Du ser bra ut. Du har vuxit upp.

- Åldersmässigt ja. - Jag, viktmässigt.

Hur mår din fru?

Bra, tack.

- Den vanliga grytan ? - Nej, en grönsaksomelett...

med potatismos. En rejäl portion .

Under tiden, om du vill läsa...

Vad är det? Poesi!

Hej, professorn.

- Hej Arturo. Hur mår du? - Bra.

- Bra. En omskrivning. - Ursäkta?

Bara babblade.

Arturo har varit sjuk, sedan blev han bättre...

Men han är i ett tillstånd av kronisk konvalescens, inte bra, inte illa.

Han är ingen gäst, han är ägare av denna restaurang...

Och make till den vackra Flora. Ställ inga fler frågor.

- Hur mår du? - Bättre idag.

- Hur går det här? - Som vanligt.

God kväll, Arturo.

Om du kom hit oftare... Du vet, ägaren ser ...

Flora är här, det är nog.

Jag kommer att ge dig fisken.

- Och vattnet! - Och vattnet.

Ursäkta mig.

- Ursäkta mig. - Ingen anledning att fråga.

- Lola! - Rino!

Ängel!

- Vill du beställa? - Ja.

Jag föreslår lite kallskuret, till att börja med.

- Jag är vegetarian. - Det också!

Jag tar hand om dig då. Du med.

- Lolla! - Vinicio!

En blomma till dig.

Varför vill vi ha andra? Jag trodde vi skulle träffas ensamma.

Vi måste klargöra något.

- Idag måste vi klargöra. - Låt oss!

Det har alltid funnits en passionerad relation mellan oss.

Den kan inte hejdas.

Lola, jag ser att du inte svarar.

Jag tror, att när jag gick för att träffa min gudmor, bedrog du mig med honom.

Jag förstår inte en sak.

Mina beteenden är bara en spegel av mina motsägelser.

Men jag har aldrig bedragit dig med mitt hjärta.

Var inte ouppfostrad.

- Sedan när, bär du glasögon? - Sedan länge.

- Förra året,bar du inte dem. - Jo, och du frågade samma sak.

- Ska vi beställa, eller vänta på Francesco. - Som du önskar.

Ursäkta mig.

- Redo att beställa, frun? - Hon är min dotter.

- Hon är vacker. Grattis. - Fetuccini med svamp. - Och du?

- Bresaola med sallad. - Ingen dressing.

Killarna blev aldrig slagna av polisen.

Gick du ut på gatorna i Genua, för att kasta ut Tamburinis regering?

Jag ser att du inte vill prata.

Är bläckfisken redo?

Tillbaka dit, gratulerade de dig med mineralvatten.

- Idiot, du och dtt mineralvatten! - Här, det varma, vinet...

Detta är Veronica...

Pippo... och Lucia.

Det är sant vad de säger. Hade jag vetat...

Jag skulle ha haft barnbarn innan jag hade barn.

Ditt himmelska bröd kan gå till uslingens bord ?

"Svar... Jag lyssnar".

- Vad ska jag säga? - Det är en tom paus.

Tecknet säger "tala", men han svarar inte.

En extra text...

...av de bästa författare jag någonsin bearbetat för en pjäs.

Det är en anklagelse mot kristendomen. En bomb!

- Den har fått kropp. - Hur mycket är du skyldig?

Måste vara torsk. Mycket salt.

Om det inte finns någon dialog mellan mor och dotter, är det slutet.

Jag måste prata med dig...

- Om ett projekt. - Ett projekt? Har du en pojkvän?

Hur är han? Stilig, söt, lång?

Är ni gifta?

Naturligtvis inte. Jag har ingen pojkvän.

- Inte alls. - Inte alls ?

- Kycklingbuljong? - För mig, tack.

Mycket bra.

- Och inälvor för damen. - Tack. jag svälter

Bättre. Ät bra. Vi ses senare.

Inälvor. Jag drömmer om detta.

Sabrina, vad betyder "inte alls" ?

Tiden går fort, Sabrina.

Och helt plötsligt, är du gammal. Se mig i ögonen.

Jag har aldrig frågat, men... Är du oskuld ?

Du har frågat detta, sedan jag var 13.

Men du är 19 nu. Har du älskat?

Kärlek och sex är en rättighet...

Även en plikt!

- Jag har aldrig berättat. - Jo, du har.

Vill du vänta tills du är 80 och benen är slaka?

Alla lyssnar!

Jag säger inte något fel.

Kan du förklara för mig, varför du är vänsteranhängare? Jag är inte det.

Höger och vänster är mentala burar.

Naturligtvis måste vi tänka med hjärnan.

Jag slåss för en jämnare fördelning, jag talar inte om rikedomar...

Som redan spridits ut, talar jag om rättigheter.

Medborgarnas rättigheter, måste garanteras.

Även rätten att anställa arbetare utan papper?

Är det roligt? Är allt lagligt i dina affärer ?

I år har du redan haft 12 utförsäljningar...

Och det finns bara fyra säsonger. Tvinga mig inte att skratta!

Hej. Hej, Giovanna. Vi har middag ute.

Berätta. Nej, i morgon måste jag meditera.

Jag måste gå på toaletten, Jag har fått för mycket vatten.

- Ta inte så mycket. - Jag måste ha tre liter.

Det är, för att bekämpa celluliter.

Såg du dessa två bakom oss? De stirrar på oss.

- Naturligtvis stirrar de . - Berätta senare.

Vi får se, vem som kommer att vara ordförande i rådet.

Nej, det är OK. I morgon klockan sju. Idiot.

Visste du, att Dr. Flamimni Minuto gick med på att vittna?

- Gigi, jag kommer kanske inte att gifta mig med dig. - Vadå ?

Jag måste veta.

Om det bara är ett uppehåll, gifter vi oss. Om jag är gravid, gör vi det inte.

Du måste mena tvärtom. Jag gör inte det.

Du får inte det, eftersom du tänker som våra föräldrar.

Jag kommer inte att gifta mig, bara för att barnet behöver en far.

Vi måste bara gifta oss av kärlek. Vi måste vara säkra.

Om det är ett barn på väg, kommer vi att gifta oss om ett par år, av kärlek.

Nu när du är chefen...

och min roll som volontärrådgivare är PLEONASTISK, jag...

Det var så hon sa det. Med ett pund av färg i sin mun.

Som den kvinna som bara gick ut.

Hon är svartsjuk eftersom jag umgås med barnen...

Och hon kan inte.

- God kväll. - Jag har gjort reservationer på telefonen. Di Fonzi.

Jag kände igen dig, professorn. Följ mig.

Ert bord är klart.

Jag vill ha dig!

Jag vill ha dig, älskling! Jag vill ha dig, en miljon gånger!

Jag gillar allt med dig! Allt!

Och vet du framför allt varför?

- Glöm det. - Du vet.

Dina strumpeband.

Första gången jag såg dig i underkläder gillade jag dig direkt.

Låt mig se dem.

Snälla, visa dem för mig. Jag kommer att skrika!

Snälla.

Du kan inte förstå.

"Först måste du föda mig och min familj...

sedan kommer jag att acceptera det himmelska brödet"

Vad kommer du att svara? Varför svarar du inte ? Tala. Jag lyssnar.

- Tala! - Måste jag prata?

Nej, idiot! Jag sa ju att du bara ska lyssna och hålla tyst. Fattar du ?

Jag säger: Jag fattar?

Mycket bra. När jag säger: Svara. Vill du svara?

"Sanningen är, att du bara älskar dem som prisar dig

Din kärlek är inte oändlig, det är ett privilegium för dem som älskar dig

Förneka det, om du kan. Eller hur ?

Prata . För hela skapelsen. Svara.

- Måste jag svara? - Kom igen...

- Nej, du måste inte svara. - Sköt dig själv.

Jag känner till texten, varje onsdag,när jag går till teatern. Det är min lediga dag.

På "Argentina", såg jag Karmazov Brothers av Ronconi.

Ja, men det är en av mina idéer från 1985.

Vi ska göra något annorlunda. Kom och se oss.

- Jag väntar på sallad, och gentlemannen på sina kronärtskockor. - Det kommer.

- Trevligt. - Mycket.

På telefonen talade du om en lek med två tecken...

...dialog. Men här, när...

Menghi! Känner du inte till "The Great Inquisitor"?

Och "Bröderna Karamazov"?

- Jag ser aldrig Ronconi. - Vad måste Ronconi göra?

- Har du läst Dostoievski? - Inte alla.

Ivan läser en berättelse för sin bror Aliosha...

med en domare i den heliga inkvisitionen.

Förälskelse är inte tillräckligt Vi behöver anledning

Kärleken gjorde, att du kom tillbaka efter 1500 år

Reason befaller mig att skicka dig till din död

Vet du det ? Ja, du vet allt

Du har kommit tillbaka, och vet att ödet är ett andra offer.

Prata för en gångs skull och för alla ! Svara! Jag kommer att krossa ditt ansikte om du talar!!

Den smakar som kork. 1994, Eller hur?

- Ja, 1994. - Fruktansvärt år.

- Jag ska ta en annan. - Nej.

- Vad tror du? - Det är fruktansvärt. Rimmet är helt fel.

"Speglad i vattnet, avseglade fartyget". Fartyget ?

Det rimmar med kärlek. Jag kommer att hoppa över det.

"Den lätta vinden av en kärleksdröm" Det är dåligt. Väldigt fattigt.

"Vi ser, skakningar, en rökig dröm" Det är oanständigt!

"Under himlen som bär våra förhoppningar"

"Det återspeglas i vattnet, en kärleksdröm"

"Vi ser, darrande vår avbild".

Det är fortfarande dåligt, men det är mer mänskligt. Här.

- Tack. - Nämn det inte.

- Jag skrev det i tunnelbanan. - Du är bättre,när du reser till fots.

- Tack, professorn. - Utveckla din själ...

Ingen framtid som poet, men han är envis. Han insisterar.

Hur går det med den vegetabiliska tortillan till professorn?

Den finns inte på menyn. Du kan laga den själv, till den där jävla professorn!

Inte för mycket salt. Professorn har högt blodtryck.

Jag har fått nog!

Duilio går... Ja! Helt plötsligt! Jag går, Diomede!

Jag också. Vi slutar i morgon,för att få ett nytt jobb. Vad är det?

- "Timbale" Duilio stil? - Nej, ska bara försöka.

- Får jag rekommendera detta till någon sofistikerad gäst? - Som du önskar.

Kunderna vill ha stek...

Personalen kan inte laga en hamburgare, köttfärslimpa...

en sås, en bas. Det finns ingen utbildning.

Varför? Eftersom det inte finns någon passion!

Du måste bli en man, innan du blir en servitör!

Annars är du en halv kock, en halv människa, en halv medborgare!

Jag är mitt emellan två vägar.

Det är som om andra bodde i mitt ställe, som en utlänning.

Aldo!

Lola!

Det är trångt i kväll.

Jag har inte haft nöjet. Vem är det?

- En idiot, som förföljer henne. - Var ska jag sitta?

- Ni talade om två vägar. - Jag måste förtydliga saker med honom.

Du passar inte här med den madrassen du har på dig! Och denna fot!

Det var min fot!

Jag träffade Lola, för tre månader sedan, vid Vía Corso.

- Jag svär! - För en gångs skull är vi överens.

Hon grät vid ett skyltfönster. Sedan köpte hon en skjorta.

Gul och grön, minns du?

Jag undrar vad jag skulle ha gjort om jag inte hade träffat dig.

- Du skulle ha köpt en annan skjorta. - Och sedan?

Han köpte mig en drink och tog mig hem med 75-bussen.

När jag kom tillbaka till barackerna, blev jag straffad, för att vara sen.

Jag bryr mig inte om det.

- Vid barackerna skrev jag ett brev till dig. - Väldigt rörande!

- En av dina kompisar gav det till mig. - Vilket bekände allt om er två.

Vi läste det tillsammans. Jag grät.

Olycklig. Han tröstade mig. Men jag såg aldrig honom igen.

- Han förflyttades till Bergamo. - Annars skulle han också varit här.

- Hej, farbror! - Hallå.

Var är min faster?

Hej, moster. Här är nio av oss. Chopper är också här.

Chopper? Är han en seriefigur?

Han är underbar ! Och så vacker!

- Du gillade inte Lorenzo? - Jo, för århundraden sedan!

- Vilken är Chopper? - När han kommer hit, kommer jag att gå...

- Det är ditt bord, vid balustraden. - Tack, faster. Jag älskar dig.

Vilken stank! Du röker en hel del ?

Nej, en av oss alla. De anländer.Hej då!

Efter denna måltid, kommer ingenting att vara detsamma.

Tack.

... Albaneser, turkar, marockaner, alla åtskiljda.

Även om jag gillar extra-samhället.

- Berätta för honom. - Vadå? Visst. Förutom att filippiner kommer att städa ditt hus.

- Låt mig se. Ett afrikanskt landskap. - Det är Colosseum i själva verket.

Hur är han?

Vad förväntar du dig? Ganska bra.

Jag har inte sett mycket av honom sedan han lämnade samhället.

Jag har inte sett mycket av dig heller.

- Jag kan inte tvinga dig. - Du behöver aldrig.

Om vi alltid måste tala om samma saker, är det bättre att vi går.

Glöm det...

Är du intresserad av en målning? Titta på den här...

- Jag gjorde den i dag. - Nej, jag kommer inte att släppa den!

Vad ler du åt? Är det mitt fel att vi lever som främlingar?

Nej, ingen har anklagat dig!

När vi var barn då. Vem beslutade då?

Mamma, medan hon levde. Aldrig du!

Jag reste i arbetet... för dig.

- Du saknade aldrig något- - Ni gav oss allt vi ville!

Resor, åka till Indien, röka, knulla... men hacka inte på mig.

- Jag förstår inte - Du förstår inte?

Har du någonsin skällt ut mig?

Har du någonsin slagit mig?

Ska jag slå dig nu, här?

Jag kommer att slå tillbaka. Be om notan.

Är du klar?

- Stekt fisk för mig. - Italiensk stil? - Ja, och du?

- Gillar du ångkokt aborre? - Det är bra. Tack.

Utmärkt val.

De känner också till kärlekens lidande.

Men han är äldre än dig. Och inte så söt.

- Igår berättade jag allt allt för Luca . - Jaha ?

Var det fel att berätta för honom om oss?

Nej, du gjorde det rätta.

Jag visste att du skulle hålla med. Jag känner dig väl, min älskling.

Vad sa du till honom?

Sanningen. Att det är slut mellan honom och mig.

Och att i ett år har professorn och jag varit förälskade.

Och att vår kärlek inte bara är någon ...

...utan snarare en perfekt, en evig kärlek som du definierar det på ditt kontor.

Naturligtvis.

Det var titeln på din filosofi uppsats.

- Professorn? - Ja?

Jag pratade med Luca. Pratade du med din fru?

- Om vad? - Om dina avsikter.

- Du menar... ingen.

- Berättade du för henne att du inte kommer att leva med henne? - Det är hennes födelsedag snart.

- Säkert, att du inte har berättat för henne ännu? - Ärligt talat... inte.

Inte berättat någonting.

- Inte? - Inte berättat någonting.

- Jag kommer att prata med henne. - Det skulle inte vara rättvist.

Jag skrev ett brev till henne, efter att ha lämnat Luca.

Jag har inte skickat det ännu.

Jag kommer att läsa det för dig.

Vad säger du? Skall jag läsa det?

"Min fru, jag känner dig, som mannen som levt med dig i 40 år

Låt mig fråga dig

Tror du inte, att dessa 40 år har varit som att driva på din lycka ?

Är det inte att missbruka lyckan ? Skulle det inte vara demokratiskt att kalla det avslutat ?

Du betraktar honom din man

För mig är han inte bara min filosofiprofessor

Giulio är första mannen som tar mig till sig själv...

och återuppbygger mig som rent poetisk råvara.

Jag älskar din man, och jag har gett allt för honom.

Vi har alla rätt att vara lyckliga, det finns i den amerikanska konstitutionen.

Och du, min fru...

Vem har klippt håret på dig? Har din hund bitit av det?

Du ska inte prata. Inte spela idiot.

En farbror till mig använder hårda droger...

Två gånger i månaden, men han har inte förlorat en enda hårstrå.

- Min mammas pojkvän har något på bröstet. - Är han "Michelin Mannen" ?

I lördags skiljde sig min far.

Han lämnade sin fru och fyra barn, jag bland dem.

- Titta på ingenjören, han tystnade. - Och hur är det med de andra ? Fin råtta!

En råtta? Hon är en plåga. Jag föredrar hellre min mamma.

Hon är som du, eller hur?

- Röker du, Flora? - Nej nej.

Jag kommer att ta ut det.

- Och sedan? - Till mig, pappardelle.

- Ursäkta mig, damerna först - Tack

... Grönsakssoppa, ingen selleri.

Den har selleri. I Rom innehåller allt selleri.

- Vad rekommenderar ni ? - Åk till Toscana, vi använder inte selleri

Ej ingång.

Jag ska be kocken göra en lätt blandad stek åt dig

Toppen framför allt Och en fjäril.

- Ge mig blandad småfisk. - Det kommer.

Det är dumt, eller hur? Säg mig om jag har fel.

Du är galen!

Har du någonsin serverat en måltid för 5000 människor på "Fiesta de la Unidad

Vad har du gjort ? Inget !

Du har inget historiskt minne.

Ni, från '53, '78 , '84 och '89...

...kan bara komma ihåg vem som vann San Remo festivalen.

- Anna Oxa y Fausto Leali - Bra, det är allt du vet

- Självklart. - Jag blir ledsen.

Du tar hand om fisken, jag vet inte hur man rensar den, jag förstör den.

Tyvärr, Flora, jag glömde Arturos potatis...

- Jag tror att du måste göra något. - Ser jag dålig ut? Jag är deprimerad.

Nej, du är bra. Det är denne servitör, från Toscana.

- Uliano? Vad har han gjort? - Han gör som han vill.

Han lyder inte, han är en olägenhet. Han ska få sparken när som helst.

- Men inte... - Ser ni? Han är aldrig på sin plats.

- Är det är allt? - Han är rolig, folk som honom.

Flora också. Och han använder det. Som sagt, gör som du vill.

Vad ska jag göra? Avskeda honom, för att han är glad på jobbet?

Jag vet inte, säg något. Varna honom, prata med honom.

- Har du pratat med honom. - Jag ? Du är chefen. Du är maken.

- Ja, jag är som de två copas. - Ät.

Goda möjligheter är på väg.

Ett viktigt möte kommer att ske i kväll.

... Kanske är det bara en försening, men om jag är gravid...

vill jag veta vad du vill, vad du tror.

Kanske vet jag redan, vad jag vill. Om du vill det samma, bra...

Men om du har andra idéer, kommer jag att besluta...

- Tyvärr, Olga. Det är bara vatten. - Oroa dig inte. - Förlåt.

Och du har redan haft en del av hans lycka. Nu är det min tur.

Inte bara på grund av den rätt, en ung människa som jag har...

av att ha tagit emot gåvan, som andra kvinnor redan haft...

Men även för rätten till en rättvis fördelning av lycka och smärta.

Fortfarande här?

... Till framtidens nostalgi...

som Vittorio Foa säger i sina Ungdoms Letters.

Ja, vi har träffat, profeter, hypnotisörer...

Magiker !

Sluta! Ut! Jag varnade dig, in och ut. Ut!

Var tolerant. Detta är mitt jobb.

- Du har ett jobb, och så gör jag. - Mitt är att kasta ut dig.

Låt mig åtminstone få dela ut mitt visitkort.

- Uliano! - Ursäkta.

- Professorn... - Snälla.

Tack.

Jag står till ert förfogande.

Maestro Adam.Italiensk- fransk magiker från Rom.

Spåman, hypnotisör, graphologist. "

Lycka, affärer, hälsa, kärlek ?

Du betalar endast efter att ha fått resultatet.

Kan du skriva en fras eller ett ord på detta kort

Vad som helst, som du kommer på.

Hjälp !

Vertikala konsonanter, I lutar, litet utropstecken.

Osäker personlighet, med en tendens att begära hjälp från de andra

En noggrann diagnos.

Vill du ha något att äta?

- 09:48. OK. - Servitör.

Ge oss något att knapra på.

Han sade: att knapra på.

- Nå? - Vad kan jag få ?

Här är menyn.

- Jag har rissoppa... - Det är bra, men inte för min mage.

Jag vill ha pasta med räkor. Och sedan...

- Du kan fråga mig sedan. - Nej nu.

Vi vill inte bli störda senare.

Stekt fisk. Och rödvin.

Fisk passar till rödvin.

Det är inte vetenskapligt, men i vissa fall.

Vi vill inte bli störda.

Varför kommer du inte? Vi är bara på den andra kursen.

Upptagen ? Synd. Du förlorar något bra.

Min fru är splittrad.

Vill du ha kyckling, eller stek?

Är det stekt eller stek?

Mamma, jag kommer att bo på klostret i år.

Hur kommer det sig att du stannar? Det var först bara grundskola...

sedan gymnasiet, och nu vill du tillbringa sommaren där?

Nej, mamma. Jag stannar.

Frun!

Ursäkta min fräckhet: Var köpte du dessa underbara skor?

- Skulle du tänka dig att tala om det för mig? - Inte alls.

Jag kommer att skriva ner det för dig.

Tack, jag kommer att gå och köpa dem i morgon kl 9.

- Tack så mycket. - För all del.

Vad sa du ?

Jag kommer att bo tre år på klostret, som novis.

Nej, jag har redan två par röda skor.

Som vadå?

Hörde jag rätt?

Det är inte sant.

Som när du var liten, och du ville gömma dig, för att skrämma mig.

Berätta åtminstone varför.

- Det finns ingen anledning varför. - Det måste bli så.

Det finns många. Varför vill du gå in i avskildhet?

Varför begrava dig levande? Varför vill du...?

Förstår du ? Jag kan inte ens säga det.

Ursäkta mig, en person... inte...

helt plötsligt får du höra: "Mamma jag vill bli nunna".

Jag sa "nybörjare". Först får jag tillbringa tre år som novis.

Heliga Guds moder!

Det kan vara bara en fördröjning, vi måste vänta på proverna.

Men om jag är gravid kommer vi inte att gifta oss... jag vet inte.

Vi behöver ett hus, för att leva tillsammans.

Med ditt jobb och mitt kunde vi köpa ett.

Gigio, jag vill veta vad du tycker i kväll.

Det är ett viktigt beslut och vi borde ta det tillsammans.

- Vad tror du, Gigio. - Jag går, går på toaletten.

Vad stirrar du på? Gillar du att stirra på kvinnor i restauranger?

- Bravo! - Nej, det var jag inte...

Du följde mig, du bryr dig inte om den där kvinnan med dig...

- Nej, jag ville gå på toaletten. - Till damrummet?

Vad ville du? Vad förväntade du dig? Detta? Eller den här?

Varför har du detta mellan benen?

Känner du dig bättre på grund av det?

- Säg att det är min. Säg det! - Det är din.

Håll den. Vad ska jag göra med den?

"Din kärlek korrumperar din flock och min makt räddar den".

Kan du inte bara se, hur närvarande inkvisitorns budskap är?

Folk kommer att prata om det här.

Det är en grov kritik mot Kristus.

Säg ja: 80,000 för en kväll, Jag kan inte ge dig mer.

Du nämnde en lek med två tecken.

- Du spelar Jesus Kristus - Men Jesus gör ett misstag.

Det är budskapet i tystnad.

Han svarar genom att hålla tyst. Vad kan han lägga till, vad han sa för 2000 år sedan?

1500 år senare, återvänder han till jorden...

Gigio,gick du till badrummet för att gråta, på grund av vad jag sa?

Du är mycket känslig, det räcker för mig.

Låt oss gå. Jag har redan betalt.

Låt oiss gå hem. Det finns ingen där. Vi ska vara ensamma.

Lycklig, min älskling?

Och dessutom,är jag en vän till mamma...

Men jag kan inte berätta för henne, att hennes 15-åriga pojke blev kär i en gammal gumma.

Och han fördömer honom igen.

Inte för korsfästelsen, utan för elden.

"I morgon,kommer de människor som älskar dig, att mata elden"

- Och han är fortfarande tyst. - Det är den stora dramatikerns intuition.

Verkar inte bra för mig.

Du spelar en Kristus som inte kan sätta två ord tillsammans.

Hörde du det? Det är mina kulor som slog i marken.

- Men du säger... - Jobb problem?

Nej, det är inte det.

Jag jobbar heltid som revisor på livsmedelsmarknaden.

Mitt marknadspris är lågt: Jag får 1.700.000 lire i månaden.

Ingen tvekan.

Män som har sin personlighet begränsad till 50%...

...får alltid ödmjuka jobb. Vet du varför?

Det finns fler människor i dag som vill befalla hellre än att lyda.

Utomordentligt ! Det förklarar saken.

- Narciso kommer aldrig att vara undergiven. - Lapidarian.

Glöm Narciso.

Jag gillar inte mig själv alls.

Jag vill bekänna något. Ser du detta hår?

- Falskt - Vadå? - En peruk.

- Kan du berätta ? - Nej, det gjorde jag.

Tror du att det är självklart?

Att smälta in, är en del av naturen.

Det är rätt.

- Här. - Nu talar du, jag lyssnar.

- Hur lång är den? - En timme och tio minuter.

Jag tror, att dagens shower är kortare.

Du har fel.

Jag måste sitta i 1:10 timmar, med en peruk, ett skägg och mina händer på mina knän.

Och du tar 90.000 lire per natt. Terni, Sulmona y Ascoli.

Och jag avslutar en affär med Rovigo för att gå till Veneto.

I juli, kanske Ostia Antica.

Jag har ett namn Vad kommer min publik att säga ?

Menghi! Sluta prata, och folk kommer att tacka dig.

Din publik...

Den är inte som du tror.

Där studerar du, du arbetar...

vi går dit vi behövs, vi hjälper våra män.

Amen.

Det finns goda människor vid klostret, systrar och mödrar jag älskar.

Din mamma, som du inte uppskattar eller älskar, är mycket tacksam.

Det är inte det, mamma, men inte alla av oss, vill samma sak:

Tjäna pengar, gå på semester, köpa ett hus i Sestrière.

Inte alla skäms för sin ålder, eller låter sina ansikten och bröst opereras.

Vad sa du? Jag hörde.

Har jag fått mina bröst opererade?

Ja, mamma.

Nu måste du lyssna på mig. Det var han. Det är hans fel.

Hej, Giuliano? Detta är Isabella. Jag är med din lögnaktiga dotter.

Vet du vad hon vill? Gjorde du ? Och du sa inte något.

Du har tagit henne ifrån mig, sedan den dagen vi separerade.

Jag kommer att sätta på henne. Gör någonting! Övertyga henne. Du är hennes far!

Här, det är din far.

Ja...

Nej, jag behöver inte någonting.

Okej, tack, pappa.

"Tack pappa?" Vad sa han?

Ingenting, naturligtvis. Jag känner honom väl. Han är självisk.

Om du blir nunna eller dansare, det gör detsamma för honom, han bryr sig inte .

Hej pappa. Hej Aless.

- Hej, Francesco. - Jag plockade upp en kronärtskocka, judisk stil.

- Jag såg det. Sitt ner. - Eller var det romersk stil ? Är de stekta ?

Judiska, tror jag.

Romersk stil, de föll isär.

Herrarna blev glada när jag plockade upp dem.

Vad annat kan jag säga?

- Varför ser du på mig på det sättet? - Jag är glad att se dig.

- Hur mår du? - Jag mår bra.

Du ser också bra ut, pappa.

Om du varit en kvinna, skulle jag förälskat mig i dig. Han är min far.

Ser du hur vacker Alessandra är ? Hon är min syster.

Jag var alltid den fulaste av de tre. Det beror på att jag saknar drift.

Varför... ingen drift?

Jag vet inte. Eftersom två av oss har, men inte tre, vet jag inte.

Don Pierino skulle berätta för oss: Var motiverad,annars blir du påsatt.

Han kanske inte sa påsatt. Jag gick för att träffa honom. Har Alessandra berättat ?

Jag planerade att stanna den kvällen, men jag stannade i 15 dagar

De är bra, Don Pierino också.

Han har bara problem med benet. Han går böjd, med en käpp.

Vad gjorde du med ditt jobb, bad du om en licens?

Vilket jobb?

Jag sa till pappa, att du arbetar hos De Simone, advokaten.

Ja, jag ger honom en hand. Jobbet är inget att skriva hem om.

Det skulle varit bättre för en ung man.

Dessutom, med undantag för systern, är de inte så värst trevliga på det kontoret.

Ångkokt aborre till damen. Jag har rensat dem.

Kronärtskockor, zucchini och stekt hjärna till gentlemannen.

Vad vill den unge mannen ha?

Ät detta nu, jag har redan fått pasta.

- Nej, tack. - Han har hepatit, minns du?

Nej, jag hade alla tre: A, B och C. Om jag äter något stekt, kommer jag att dö.

Jag hade glömt det, OK?

Mannen väntar...

...han kanske inte bryr sig om, att lyssna på våra berättelser.

Oroa dig inte.

Ibland pratar gästerna stället för att beställa.

Det är vår enda chans att vila.

Spaghetti till mig. Jag anrättar dem med olja.

- Perfekt. - Tack.

Varför äter du stekt mat? Det är gift för levern.

I samhället åt vi bara naturliga grejer, som vi producerade.

Ursäkta mig, jag har också ett prostata problem.

Vi har alla blivit gamla.

- Du får vänta. - Tack.

Petrosillo Vincenzo. Polischef. Distrikt Numidio Quadrato.

- Har du kommit hit på egen hand, eller blev du skickad ? - Jag bad honom komma.

- Får jag lov. - Våra gäster är sena.

- Snälla. - Jag förstår inte.

Måste vi också klargöra vissa saker med Petrosino?

- Jag tror det. - Lllo. Petrosillo.

- Ditt är en bekännelse. - Vilken bekännelse?

- Att du också umgås med poliser. - Sanningen dyker alltid upp.

- Som olja. - Om det är jungfru.

- Var inte materialist, Vinicio. - Titta på de människor du är med.

De är verkligen inte dåliga, Vincenzo.

Så mycket förtroende.

Jag träffade Petrosillo när jag kom till distriktet...

för att rapportera min make för misshandel.

Och eftersom mannen lade sin hand på dig...

trodde polischefen, att han också kunde erbjuda sin. Någon annanstans.

Jag är polischef och dina vulgära anklagelser är inte sanna.

Jag medger att jag attraherades av damen.

- Trots att hon var ganska uppblåst. - Du förförde mig, med din ömhet.

Väldigt roligt.

Titta in, och du skall finna anledningen till min ensamhet.

- Ensamhet? - Du är ensam, bara om du håller dig i dåligt sällskap.

Tyvärr kan vissa inte möta ensamheten på egen hand.

Du har inte berättat, att han stannade så många dagar hos Amelia.

Han var så glad när han ringde. Han sa, att han blev väl omhändertagen.

Naturligtvis känner han sig skyddad där. Med den prästen, som hjärntvättar honom.

Och utanför? Var det bättre när han använde droger?

- Åtminstone bestämde han sig. - Vad bestämde han ?

Att ligga under en bro?

Naturligtvis skulle jag gått och räddat honom. Medan du var "i utlandet", "arbetade".

Kanske med den mulatten.

Vad pratar du om?

Jag tillåter inte detta! Förstår du ?

Varför hamnar du alltid i slagsmål ?

- Pappa, Alessandra gråter. - Jag ? Var inte dum.

Jag trodde du var.

Här är spagetti och specialoljan.

Fin olja.

Shatsbury, som studerade den ursprungliga etiken, sade att...

tänkande ger människan substans.

Om kroppen kunde separeras från sinnet...

Jag föreslår, att du håller Giulios kropp, vilken fortfarande är magnifik...

speciellt när han bär strumpeband, och lämnar mig sin själ.

Giulio lärde mig... att vi måste få ut våra egna tankar

Det är därför han kommer att vara min, i kropp och själ, som han redan är

Din ärliga, Cecilia Nobis.

Vad tror du? Är den för lång ?

- Ska jag läsa den igen? - Servitör!

Ja, professorn.

Jag beställde en kokt mix. Vad är detta?

En kokt mix.

En kycklingvinge och lite torrt kött?

Är detta grön sås ? Det är gul! Gammal persilja!

Och kalvköttet ? Damen är förkrossad.

Detta är inte kalvkött, detta är den berömda panerade biffen.

För din vägledning, måste kalvköttet vara fingertjockt och tillagas i smör.

- Vi är inte i Milano. - Vadå ?

Du behöver inte berätta var jag är.

Om jag hade beställt lax, skulle du berättat för mig att vi inte är i Norge ?

Vad är poängen?

Kalvköttet är inte stekt.

Känner du till skillnaden mellan bryna och steka?

Har du en kock eller en vaktmästare? Vi borde ha gått till något gemensamt.

- Vill du beställa något annat? - Nej, ta bara bort detta.

- Ska jag byta duken? - Nej, glöm det!

- Jag gillar den panerade biten. - Vadå ? Nej... Jag är lite nervös.

- Mycket nervös. - Ja, väldigt nervös!

- På grund av brevet? - Brevet ? Nej... men...

Det är bara ett utkast, Giulio. Vi kan rätta det tillsammans.

Även om jag tror, att det inte är rätt att du gör detta...

Vi pratar om det senare.

Nuförtiden är min visshet skjuten till helvetet.

- Det är dumt. - Vadå ?

Filosofi. Det är en tom himmel...

Där alla hänger sina lyktor, och misstar dem för stjärnor.

Kork är bra. Vi smakar som kork. Vi är korkar!

Korkade anledningar, korkade sanningar.

När jag var liten brukade jag leka med en spegel på balkongen.

Min far frågade mig: Vad gör du? Jag bländar solen, sa jag till honom.

Och han sa till min mamma: "Vår son kommer att bli en bedragare".

Han hade rätt. Jag är en filosof.

Filosofen är en bedragare, eller bedragaren en filosof. Du väljer.

Vadå, en bedragare ? Jag förstår inte det, Giulio.

Hittills, har olika filosofier levt sida vid sida, för ett gemensamt mål:

Att möta förtryck, nazism, fascism, kommunism och allt det där.

Men nu är mina berättade ideologier slut.

Det betyder, att filosofisk spekulation var en medicin.

När sjukdomen är botad, blir medicinen en farlig drog.

Ärligt talat, jag förstår inte essensen av ditt tal, Giulio.

Giulio, mina bollar! Jag vill inte ha någon narkotika längre! Förstår du ?

- Sänk din röst... Jag... jag... jag... - Du... du... du, vadå ?

Jag tror vad jag vill, okej ?

Vem tror du att du är?

Du talar om filosofi, lycka, tankar.

Du är bara halv Ofelia, och du kommer att dö, dränkt av dina illusioner.

Har du någonsin undrat, varför det aldrig funnits en stor kvinnlig filosof?

En Socrates, en Platon, en Nietzsche...?

Varför förresten, var alla bögar.

- Men... - Ja, bögar!

I "Anden och Universala rättigheter", sa du, att varelsen...

...de är alla i det förflutna! skräp att dumpas i toaletten!

Ta tag i dig själv, Giulio!

Jag ? Du försöker förminska dina ord...

...och gå mig inte på nerverna, då kommer jag att smälla till dig!

Ja! ja! Kan jag röka!

Jag håller med dig, men utan diskriminering.

Jag har många homosexuella kunder.

Kläder måste vara demokratiska.

Mamma, det är inte din.

Ja, vems är det?

Giovannas ? Igen ? Berätta för mig.

... Dina änglaögon, du, i centrum avi detta samtal. Lyssnar du på dem?

Din man är sämre.

Ursäkta mig, en liten blåskatarr. Var snäll och fortsätt.

För mycket sorg, Mirella. Låt oss rymma, vi två.

- Nej, Giovanna, jag kan inte. - Giovanna är en plåga!

Långt bort, utomlands, vart du vill, min älskling.

Till Batticaloa, Sri Lanka, där min vän Fabio är.

Låt oss hälsa på honom, han skrev till mig många gånger. Han säljer pälsar.

Lokal arbetskraft. 5.000 lire om dagen. Barn till halva priset.

Vi pratar om det.

Tänk över det, och svara på onsdag, på Hilton. Kommer du att acceptera?

Ja, jag också. Hej då.

740 kommer alltid till Neapel 07:40.

Men vi har rekordskatter.

Jag håller med. Jag respekterar mina skattemässiga skyldigheter...

...så länge vi alla betalar.

Och eftersom inte alla betalar, undviker du.

Du får inte det, jag är trött på att betala plågoskatter.

Nästa gång kommer jag att göra som Cutazzi från Strongwatt gjorde. Minns du ?

- Ja, kontot i Japan. - Vad är det? Vem är Cutazzi?

Ett geni på att undgå skatter.

En kille som ska betala staten 500 miljoner lire om året.

Så fort han får meddelandet, skriver han en check på beloppet...

...och deponerar den hos Bank of Kioto på ett skattekonto.

På tio år har han samlat på sig nästan 8000 miljoner i kvarskatt.

Med räntan, betalar han tre advokater...

...som varje år sätter hans företag i konkurs, och öppnar ett annat.

Och jag undrar: Har Cutazzi fel...

...eller är hans attityd ett resultat av vårt skattesystem?

Jag skulle vilja veta vad vänsterpartiet tänker.

Vänstern ! Personligen tror jag Cutazzi har rätt.

Som du ser, har vi alla våra åsikter.

Hörde du? Dessa saker händer.

Kan vi säga, att Cutazzi har fel?

Cutazzi är känd för att producera produkter snarare än tankar.

Det är vad han föddes till, låt oss inte lura honom med våra speglar.

Låt oss inte stänga vägen till den enda räddningen av vårt samhälle.

Och vad ska den enda räddningen av vårt samhälle vara ?

Individualism. Privata intressen. Vinst. Med andra ord...

Ska jag säga det?

Marknaden!

Du måste veta, borgerliga flicka...

...att du inte äter tack vare slaktarens solidaritet ...

...utan snarare för att han därmed får sin heliga vinst.

Att äga, sälja och köpa är den nya komersiella humanismen.

Nu kan jag tänka mig motivet för min nästa bok.

Det kommer att bli: Svindlarnas etik. Jag vet inte titeln ännu.

Vad sägs om "Dödsdom för Sokrates: En rättvis dom"?

För lång. Och: "Sokrates efterlyst", Amerikansk stil ? Vart ska du ?

Till badrummet.

Ursäkta mig, jag känner mig yr, förvirrad.

Som när du drömmer, att du är död.

Kanske denna restaurang är paradiset.

Som ett paradis, det är inte dåligt. Ursäkta.

Vill du ha efterrätt? Citronglass?

Skogsbär... du gillar det.

Ursäkta mig...

- Har du någon växel till telefonen? - Självklart.

- Var så god. - Tack.

Får jag be om en annan tjänst?

Gamla män ber bara om obetydliga tjänster. Berätta för mig.

Får jag?

Det var ett jobb ledigt i Rådhuset. 50.000 personer för 25 jobb.

Och 1984...

med Berlinguer på San Giovanni, för rulltrapporna. Vem var där? Ingen.

Jag såg inte heller dig 1953, mot bedrägerilagen.

1953 var jag inte född ännu, morfar.

Morfar? Om jag varit din morfar skulle jag smiskat upp dig.

Det är inte, att du inte var född då, du är inte född sedan dess...

...eftersom han som inte visste, inte existerar.

- Så är det. - Vad gör du här?

Jag kom för att fråga damen om fisken till ett av borden.

Jag ska göra det. Till hur många?

- Fyra. - Fyra.

Jag ser att du och jag gråter.

Du vet inte ens varför de kallade dig Uliano.

Vet du vem Lenin var? Kanske en sångare?

En av Beatles, från Liverpool ? Känner du till John Lenin?

- John Lenin, ja. - Gör det igen, och jag kommer att kapa din hand.

- Jag svär, att jag ska. - Han är tyst i dag.

Varför ser du på mig?

Jag måste berätta något, som jag inte vill berätta för dig.

Vadå ?

Jag vill inte skydda någon. Särskilt dig och andra.

Vad säger du ? Skydda ? Vem är den andra? Jag får inte det.

Du vet mycket väl. Den där killen från Toscana.

Och du skämde bort honom. Vilket alla kunde se.

Betala inte för uppmärksamhet. Han är galen.

Visa lite hänsyn för den fattige, Flora.

Arturo, innan jag blev din maka,var han min vän.

- Akta dig, Flora. - Diomede. Har du blivit galen?

Diomede har inte blivit galen.

Du har svängt om... ska jag säga det? Ska jag?

Ursäkta mig.

Ursäkta mig, min idiot.

- Har du druckit ? - Förnekar du det...

- Ja, du är berusad. - Uppmuntrar du honom?

Den tidigare restaurangägaren gav honom cykeln. Vad ger du honom?

Titta på honom. Och i så fall vad?

- Det är inget du skall bry dig om! - Din man är som en bror för mig.

För mig är han också som en bror.

Det är inte på grund av min make, som det stör dig.

Det är på grund av dig, eftersom... Det hade varit bättre att hålla tyst.

Nej, varför? Säg det!

Kom igen, Diomede. Jag har alltid låtsats, att jag inget märkt.

Vill du veta sedan när?

Sen när vadå ? Vad är det du inte låtsas bry dig om? Berätta för mig.

Du vet mycket väl.

Du har inte låtsats märka, att jag har märkt.

Och detta för oss samman. Det är okej, är det inte?

Inget för oss samman, Flora.

Låt oss sluta med det här. Jag vill inte bli sjuk, för en galen gammal gubbe.

Två saker:

Första: Uliano existerar inte. Andra: Jag var på väg att slå till dig.

Det finns inget att se eller höra.

Sista gången, försökte jag med en dam på Viareggio.

Hon var skeptisk, men inte jag.

- Du har gissat många gånger. - Förutsägelser är min verksamhet.

Men du måste känna till dina egna gränser.

Gränser? Du är ett geni.

I Italien och utomlands, "International Honors"

- Specialmedaljer ? - Påskägg.

Du måste ha mer självförtroende.

Du har inte en osäker personlighet som jag.

- Ska vi försöka ? Nu ? - När ? I morgon ?

OK. Låt oss sluta.

Jag kommer att skriva något, du kommer inte att förstå det.

Jag vet inte, om detta kommer att bli okej.

Titta.

Titta här.

Rör dig inte. Tänk inte på någonting, som vanligt.

Jag vill, jag befaller och jag svär, den oändliga framtiden.

Det är salt.

Herregud. Det är omöjligt! Du hade skrivit "Salt i vinet"

Gör plats.

Detta är inte viktigt.

- Men det är, kan du inte förstå ? - Enkelt.

Om jag verkligen haft dessa gåvor, skulle jag göra en hel del saker.

Vet du vad jag skulle göra med servitören ?

Vad skulle du göra?

Jag skulle låta honom ramla med alla dessa tallrikar.

Heliga Guds moder!

- Ingenting hände honom. - OK.

Det finns ingen anledning att vänta.

Hej.

Ja, ja...

Visst tänkte jag på det, hela tiden.

Jag vet inte... jag sa inte nej. Jag sa varken "ja".

Jag vet inte... Jag vet ingenting.

- Det var en tillfällighet. - Nej, du kan känna din energi. Gud!

Titta vad jag kommer att göra. Jag skulle aldrig ha vågat utan dig.

Adam... vad som än händer...

Det är konstigt, ingen kom. Men du åt fyra pund linser.

Ursäkta mig. Jag råkade höra.

Jag säger alltid det, men den här gången ville jag höra.

- Vad har du hört? - Ditt samtal.

Nej, inte ett ord, men jag vill säga något till dig...

att också betala min skuld.

I över 15 år har du debiteras mig samma priser.

Tack vare dina rabatter, inflation...

...besatthet av de underprivilegierade, existerar inte för mig.

Dina konton avslutades 1980. Kanske mitt liv också gjorde.

Du låter inte vettig.

- Jag kanske måste avstå vinet. - Kanske ja.

- Vad ville du berätta? - Ah, ja.

Mat och dryck är en symbol för människans tillstånd...

...enligt en vän till mig, en poet, men inte Maurizio.

En riktig poet, för 2000 år sedan. En grek. Ja.

Att bara ha en måltid, på något bord...

...vare sig det är med främlingar eller med vänner, handlar mer om hjärtat än magen.

Dessutom innebär det att leva med andra,

Och du, min vackre krögare, har det vackraste yrket.

Men ikväll är du ledsen. Varför?

Kanske är det en ny längtan efter lycka. Men var försiktig...

...eftersom när vi tror att önskningen kan bli verklighet, är det ett problem...

Det är då sorgen flyttar in, och sedan, förväntar jag mig inte, att det är sant.

Blandade jag ihop allt ?

- Ja, något. - Hej, Arturo. - Professorn.

- Det är jag som är skyldig dig. - Bra. Jag gillar att samla.

När män pratar med kvinnor, skäms de för att visa en dygd...

...som de tror är feminin: respekt.

Några av er skäms inte , mycket få av er.

- Tack, i männens värld. - Du är välkommen, i kvinnornas värld.

Räkningen. Notan.

- Vad säger du? Ska jag sätta på den? - Har ingen betydelse.

Jag kanske blir bättre.

Vi talas vid på söndag. Gör inte som du gjorde i söndags.

- Vad hände? - Du ringde 07:00.

- Jag sa inte ett ord, och la på luren. - Jag visste att det var du.

- Hej. - Så länge. - Adjö.

Han bad om sin fars örhängen för sin födelsedag.

Hur kan han vara en sådan slav åt sin mamma?

Du fick det inte. Max gick till stationen.

För att göra vad?

- Han hjälper hemlösa. - Vilka ?

De hemlösa, du vet? Han ger dem kaffe, filtar.

Kaffe, vid midnatt?

Den här killen borde sättas i tvångsarbete, för att förstå.

Varför sa han inte, att han hjälper de hemlösa?

Så att ingen kommer att fråga: "Kaffe, vid midnatt?"

Du lever i en bubbla.

- Jasså ? - Nej.

Du kommer att ångra detta beslut.

- 100.000 en kväll, men ingen vitlök. - Vad har vitlök med saken att göra ?

- Du kan inte äta vitlök. Kyssen. - Vilken kyss?

Slutet.

Forskaren håller käften, och slutar provocera Jesus, för att försvara sig.

Jesus reser sig och långsamt, under tystnad...

...går till honom och kysser honom.

En riktig kyss?

På munnen. Författaren är ryss.

Måste jag kyssa dig varje kväl l?

Varje natt, plus repetitioner. Och söndagar, dubbel kyss.

- Går ridån ner med kyssen? - Ja.

Jesus svarar på forskarens argument med en enda kyss.

Och allt faller ner. Ett upplopp.

Vackert, Bricco! Du kunde ha berättat, att slutet var så här.

Nu när du har berättat för mig, känner jag ett oljud här, i magen.

Forskaren samtalar, föredrar, samtalar...

Han verkar även ha rätt. Jag svarar inte . Inte ett ord.

Då kommer jag upp till dig och kysser dig.

Och som genom ett trollslag, har forskaren pratat strunt.

- Tja, inte nonsens. - Nej, nonsens!

Detta är den dramatiska intuitionen:

Inte ett ord, bara en enkel kyss: Så är det, som genom ett trollslag!

- Bricco ? - Här är jag.

Givetvis accepterar jag. Jag är angelägen om att göra detta.

Och istället för en rysk kyss, kommer jag att ge dig en fransk kyss.

100.000 per natt, två shower på söndagar.

Fantastiskt, utomordentligt, exceptionellt !

Här Bricco. Låt oss dricka för det.

Tja, jag har en idé. Det har redan gjorts i en pjäs.

Vi kunde turas om, en kväll spelar jag forskaren, och du Jesus...

Och nästa kväll gör du forskaren... - Nej, ursäkta mig.

Du har övertygat mig. Jag accepterar. Du är komikern, du pratar, och jag lyssnar.

- Jag spelar Kristus och du... - Bastarden.

Höstens revolutionen är nu höst-vinterns revolution.

Bertinottis "Pret a porter".

Vem tittar på denna fisk, idioter ? Det brinner!

Den varma hösten. Vilken värme? Höstens försäljning.

En San Giovanni startar stället för kommunistledare.

"Papa-rock" konserter, modevisningar. .

I stället för Luther King, har vi nu Naomi Campbell.

Och vi saknar ingenting! Även vår kompis Fidel...

- Lyssna. - Jag ? Vad är det ?

- Vart ska du imorgon? - Ingenstans.

Bra, då kan du komma in vid 9, för att polera besticken.

- Kan inte Maurizio handha det? - Nej, inte ens Maurizio. Det är 1.200 delar.

- Jag har en träff i morgon. - Jag tänkte det.

- Vi kunde skjuta upp det. Om du inte vill få sparken, var här vid 9-tiden.

Du kan skjuta upp det, eller ge upp din träff.

Och om du förväntar dig att få en större motorcykel, har du fel.

- Jag förstår inte. - Du förstår mycket väl.

- Och om jag inte förstår ? - Strunt i det, jag gjorde det .

- Hur är det, chefen? - Nej, men han förstod också. I morgon vid 9-tiden.

- Och gå nu, du slösar bort tid. - Förstått.

Och slå inte igen dörren.

- Professorn, dina päron. - Tack. - "Till vaktmästaren"

Lolla, det är dags att berätta vår plan för dina ex-pojkvänner .

Vi ska förlova oss och när hon får skilsmässa: gifter vi oss.

Tack, älskling.

- Är du säker? - Ja.

Du kommer inte att bli nöjd med mig, Jag är alldeles för extravagant.

- Jag missar ett tåg varje minut. - Du kommer att bli fru Petrosillo.

Du skulle inte ha en framtid med någon av de tre, och de vet de om. Istället...

- Ursäkta att jag stör... - Ja ?

Med tanke på den tid det är, tror jag att dina gäster måste ha haft ett problem.

Kanske...

Skulle inte du kunna ta emot dessa herrar, som är ganska påstrukna ?

Självklart! För all del. Snälla du.

Damen erbjuder dig en plats vid sitt bord. Varsågod.

Låt oss sitta, miss Lolla... du stannar där. Du, här borta.

- Chefen, här. - Vad du än säger.

Tja, inget skämt. Du, sitter här...

Så att du kan roa damen med din aristokratiska brittiska humor.

Är det inte bättre nu?

Du behöver mycket lite, för att lösa saker.

- Ha en bra tid. - Tack.

Vinicio, de stekta grejorna.

Vi bjöd in några vänner till min son, för att fira hans examen...

...men kanske blev det ett missförstånd.

Tillåt mig. Meralda Pierra DallOrto.

- Trevligt att träffas. - Lolla Traversi - Rino Esposito.

- Petrosillo Vincenzo. - Tittoni Vinicio.

Min son Raniero... säg hej.

- God kväll. - God kväll. - God kväll.

Hej.

Jag kunde inte hitta dig. Jag var orolig.

Men jag berättade ju igår.

Jag kan inte komma ihåg vad du sa, i gryningen för två dagar sedan.

- Vad sa du till mig? - Att jag skulle fira min födelsedag med vänner.

Ursäkta mig, hon är min mamma.

Precis, eftersom det är din födelsedag, tänkte jag...

Hej, barn.

- Hej. - Hur mår ni?

- Och var är moster? Inte med dig? - Nej.

Ett kök är en spegel av landet, av dess kultur.

För i kök och i fabriker kämpar vi, för att förändra saker och ting.

Marina, jag är här. Kom.

- Hur mår du? - Förfärligt.

- Allt är som vanligt, då. - Kakan, ljusen...

Jag lämnade ett meddelande om Simonas middag, men du var inte där.

Hur kan du tro, att jag kan glömma min dotters födelsedag?

- Jag minns perfekt. - Förivra dig inte.

Jag trodde aldrig, att du skulle glömma din dotters födelsedag.

Jag glömde. Jag glömde helt.

I morse gratulerade jag inte henne, eller gav henne en present, ingenting.

Flora, jag är ett odjur. Jag är förstörd.

Jag avslutade min terapi, och det blev en stor röra.

Jag hade ett bråk med min analytiker.

Vi slog även varandra. Jag slog honom först, och dåliga handlingar reagerade.

"Stackare", min idiot. De borde ta licensen från honom.

Vad menar du "slog varandra"? Slogs ni ?

Jag har en otrolig överföring med honom, och han har en kontraöverföring.

Och vad fick jag reda på, för en månad sedan?

Han är kär i en annan.

Han är kär i dig.

- I Mig? Jag känner inte ens honom! - Men han gör.

Du var i centrum av min psykoterapi.

Vadå? Stod jag i centrum?

Vad sa du till honom? Pratade du med honom om mig?

Vad ska jag säga? Psykoterapi är något personligt, intimt, hemligt.

Nej, hemligheten om du pratar om mig till andra.

Vad sa du till honom?

Att du är bra, glad, stark, trevlig.

- Vad mer ? - Att sedan vi var små, har du alltid haft pojkvänner, men inte jag.

Och att när jag fick en, skulle han sedan förälska sig i dig.

Du är galen.

Vad vill du nu? 35-timmar i veckan ?

Och vad gör du nu på fritiden? Tittar på tv, spelar på lotteri.

Och på onsdagar, spelet.

Du gör mig sjuk!

Hur vet du att han är kär i mig?

Du är min besatthet, och han fick mig alltid att prata om dig.

Med alla slags detaljer, nyanser, frågor.

Vi missade bara din storlek på behån.

Du är galen, helt galen.

Du bör låsas in, och nyckeln kastas i havet.

Det är lätt för dig att prata, fröken Perfekt.

Vatten kommer alltid till din kanal. Du är lycklig.

- Hur är dina beundrares situation? - Som vanligt. Massor av dem.

Vill du skratta?

Människor som slutar röka är en plåga för sin omgivning.

Det finns någon. Jag träffade honom på en konsert.

- Finns det någon romantik? - Vilken romantik?

Vi gick till en bar, och sedan såg vi varandra ett par gånger.

Han är trevlig, mild. Han gav mig böcker. Allt gick bra.

- Men han blev kär i mig... - De blir alltid det.

Vill du höra mer? Han bad mig följa med honom.

Följa med ? Vart ?

- Bergen. - Var är det?

I Norge. Han arbetar på italienska kulturinstitutet.

Han tog ett sabbatsår, och nu måste han återvända.

Vad är det, Flora?

Jag har inte sett dig gråta sedan du var fem.

Men sedan... du också...

Nej, det är inte det.

Det är det...

Han ringer mig, han tittar efter mig varje dag.

Han ringde i kväll.

Vad ska jag göra? Ge upp allt vid 50 ? Restaurangen, Arturo...

... Jag, Simona. Skojar.

- När reser han ? - I morgon.

Jag var säker på, att mina vänner inte skulle komma i kväll.

De är dumma. Alltid samma skämt.

De stjäl mina grejor,häller socker i min mopeds bensintank.

Häromdagen, under en tenta, låste de in mig i damrummet.

De är riktiga idioter.

Han är så känslig,vad som helst kommer att skada honom.

- Får jag ? - Nej. Låt mig.

Kan du ta med champagnen, tack?

- Nu? Jag trodde att du väntade... - Ta fram den. Med sju glas.

- Kommer. - Champagne! bra!

- Flora, ursäkta mig. Kan du hjälpa...? - Ja, jag kommer.

Du gör det, det vanliga.

Jag är ledsen, jag vet inte vad jag ska säga. Jag kan inte hjälpa dig.

Måste jag hjälpa dig? Jag tror inte det.

Här. En present. Det är till Simona.

Du ger den till henne.

Flora, jag hatar dig.

Den fastnade på tredje våningen.

Avtalet gick inte igenom. Professionalism räknas inte längre.

Ner kommer en flicka med snygg rumpa, och hon anställs. Det finns allt i trosorna.

Det finns en som fungerar som en fax.

Den är tillverkad i Taiwan.

Jag gräver om detta, som vi också använder för att reparera datorer.

Ja, respappa ringer dig.

- Lyssna, Francesco... - Jag pratar med damen.

Ursäkta mig.Vad sa du ?

Du pratade om datorer.

- När jag var på föreningen... - Varför pratar du på det sättet?

För att damen ska känna sig bekväm.

Tja, när jag var på terapeutiska föreningen, du kanske känner dem...

Visst, jag ingår i en supportkommite.

- Verkligen? - Ja.

Bra! Förlåt.

I början kallades de något annat. Jag talar om 1973.

Jag var en av de första. Jag var sjutton.

Och drogen kallas fortfarande "narkotika".

Och min far...

Min far... är ingenjör, och han rökte det då.

Han hade långt hår, använde en chilensk poncho och holländska träskor.

Det är inte sant, ge honom inte uppmärksamhet.

Vi skämdes för att gå ut med honom. Minns du, Alessa?

När han hittade mig, sade han: "Francesco, jag är förvånad".

"Pappa, jag är ännu mer förvånad, än vad du är"

- Så kul... - Francesco, okej...

- Alessa, är detta mitt glas? - Nej, det är inte ditt.

- Det är faktiskt mitt. - Jag är ledsen.

- Du borde inte dricka. - Du har rätt, vackra dam.

Och jag ? Jag ?

Prata inte om att hjälpa medmänniskor!

Mamma, vi kommer närmare, du ska få se.

Mamma, jag måste gå. Jag måste ta ett tåg.

Jag älskar dig.

- Adam. - Ja?

Han sa, att min koefficient är ca 50% av genomsnittet.

Min är inte så bra heller.

- Hur mycket? - 19 tusen.

- Balans mellan pris och kvalitet. - Vilken är din koefficient?

- Jag skulle vilja säga... 60-65% - Du och jag blir tillsammans 110-115%

- Väl över genomsnittet. - Exakt.

Kan du inte se vår potential?

Du menar tillsammans är vi redo för...?

- Nej, - För vad ?

För Bruckner experimentet.

Möjligen. Men, har vi rätt koncentration?

Vågar du utmana naturens gränser?

- Är det olagligt? - Man vet aldrig med Bruckner.

Professonr, vad är Bruckners experiment ?

Fritt svävande ! Upp till taket!

Ta din stol. Redo? Titta här! Rör dig inte.

Grattis på födelsedagen !

Grattis på födelsedagen, Simona

Grattis till dig.

- Till dig. - Tack.

Den är vacker, mamma.

- God kväll. - Hej, Flora.

- Vilka är de? - En överraskning för dig.

För dig, professorn. Åtminstone kommer du att äta detta.

Här. Adressen för skorna.

Du har en vacker ring.

- Den här ? - Nej, den här.

Tack. Den gavs till mig, när min dotter föddes.

Jag skulle ha velat haft det så, en son... en dotter.

Och... du fick inte?

Hellre det än att se dem gå och förlora dem för alltid.

Din dotter reste långt bort ?

- Nej, till Bagnoregio, jag vet inte om du... - Visst.

Mindre än 100 km från Orvieto, på motorvägen.

Ja, men...

Mellan mor och dotter räknas inte kilometer.

Relationer, oavsett slag, växer inte ensamma.

Man måste odla dem, vattna dem, titta efter dem, liksom mina blommor.

Gillar du växter?

Ja. Men de gillar inte mig.

Jag har... hur säger man? Svarta händer.

Tja, det krävs tid och tålamod.

Kan du inte prova det? Duilio, är utmärkt för godis.

Jag skulle älska det också, men... Jag måste ta hand om mig själv, kolla på det här.

Vad klagar du på ? Men jag då? Kolla på det här.

I min makes stad säger de: Har du använt Saint Josephs pensel?

- Flora? - Ja, Marina. Kommer.

Min syster... ledsen.

Ursäkta mig.

God natt.

Ursäkta mig, professorn...

Jag vet inte om jag ska, eller inte ska säga det här...

Du bestämmer.

Jag vill inte vara nyfiken...

...och män, utan solidaritet...

Den kvinna som var med dig, när jag tog hennes saker till henne...

...pratade i telefon med en viss Luca.

- Det var förutsägbart. - Ja, Horacio.

Tacka den delade kraften, som beviljats honom... på Frascati, tror jag ...

Jag visste inte det.

Jag vet inte om jag skulle sagt detta, men du verkar nöjd.

Lycklig ? Kan man vara glad i vår ålder ?

Och detta med kärlek... är löjligt.

- Ursäkta mig. - Tack.

- För din hälsa. - Tack.

- Och din. - Skål.

Säg mig, ärligt talat...

- Med den damen, låtsades du bara vara... - En skitstövel.

Tack för tvivlet.

Det är över. Det krävde inte mycket ansträngning från min sida, eftersom jag är...

...en jävel.

Och vem är inte det ? Dessutom röker du pipa.

- När det gäller mig, måste jag säga... - Jag tror på dina ord.

- Nej, jag försökte lägga till något. - Ja, jag har märkt det.

Nu ska vi skratta, men det ögonblicket var fruktansvärt för mig...

...trots att jag var bara sju eller åtta.

Det hände även mig en gång, Jag var med min far.

Du säger att du inget minne har, men du kommer ihåg allt.

Avlägsna minnen är ganska närvarande.

Jag var med min far och mor och en faster, på ett härbärge.

- Vid en given tidpunkt... - somnade hon.

Stackare, med alla dessa piller hon måste ta.

Och en injektion i veckan.

- Hon verkar vara bättre. - Vem vet hur hon känner.

Jag mår bra, lite trött, det är allt.

Detta är den finaste tiden.

Visst, eftersom vi unga män, städar upp borden.

Ursäkta mig, men jag har en tung fråga till er:

Varför går unga människor på mina nerver ? Är det en fråga om ålder ?

Tror du inte, att vi går på deras nerver?

Ja, men de kan ta det.

Alla går på mina nerver, gamla och unga.

- Jag är nöjd med att fånga andra människors bollar. - Det är bra.

- God natt. - God natt, professorn.

Ska vi lämna dricks ? 4,000 ?

Lyckliga förtydliganden.

Vill du komma hem en söndag? Ring mig bara.

- Jag kommer att ordna bakverk. - Trevliga människor, eller hur, Raniero ? - Ja.

Du också.

Min make!

Älskling! Du väntade på mig!

- Jag kommer med dig, så att vi kan prata. - Låt oss tala, men inte slåss.

Måste jag slå dig?

Om du inte stoppar mig, kommer jag att döda honom.

Mina herrar, jag kommer att köpa er kaffe på Tritone.

- Vi kan prata sedan. - Varför inte? Låt oss prata.

- Låt oss klargöra. - När saker inte är klara, är världen i kris.

- Jag håller med. - Klargör, förtydliga...

- God natt. - God natt.

Du är helt full.

- Se vad som händer när han dricker? - Jag ville inte ge honom drinkarna.

Jag är alltid syndabocken.

God natt.

Vi lämnar, professorn.

Ja, bara ett ögonblick.

Flora, du har ett samtal.

- Vem är det? - En Dr. Berard.

Säg att jag är borta.

Hallå? Nej, damen har gått.

Tack, god kväll.

Adjö, Flora. Jag kommer att ringa dig i morgon och vi kan prata då.

Ja...

- Har du en bil ? - Nej, jag tar nattbussen.

- Var bor du? - Vid Porta Furba.

Men vid denna tid finns det ingen tunnelbana.

Adamo, jag har en två rumslägenhet

Med en terrass på Spinaceto Sud.

Jag bor ensam med min katt.

Du kan övernatta här. Vad säger du?

Ernestino, ärligt talat, jag blir rörd.

Jag försäkrar dig, att jag är en diskret person. Jag har till och med rest i liggvagn.

- Accepterar du? Det gör mig glad! - OK.

- Låt oss ta en taxi! - OK.

Lite sång skadar inte.

- Klättra. - Här?

- Om du vet vägen, gå framför. - Visst.

OK? Redo? Detta är allvarliga saker.

- Hap! - Nej, säger jag.

- När vi börjar... - Nej, ett, två tre... hap!

Mogadiscio 5, på tre minuter.

Mogadiscio... tre minuter.

Där jag kommer ifrån, detta kallas Pastis du Reaud.

- Ja, en riktig pastisch. - En stor pastisch.

Gör inte vår kock galen.

Kom igen, det är över för dig ändå.

Antingen får ni alla sparken, eller kommer jag att avgå.

... Respektlöst, ouppfostrat...

Vad är det?

Du stal min Evtushenko autograf, din tjuv!

Är du galen? Vad ska jag ha en Evtushenko autograf till?

Evtushenko gav den till mig 1981, vid Torvaianica, vid poesifestivalen.

- Ja, på idiotfestivalen. - Jag ska döda dig!

Överdriv inte. Det är ett skämt.

Jag sätter ditt klotter i kylskåpet, vid fisken...

- Gud! Denna plats är avgrunden! - Fegis.

- Han blev galen. - Låt oss hålla Murizio lugn.

Till min vän Maurizio, poeten. Evtushenko skrev detta till mig.

Du, sluta med dina skämt. Du kommer att skämta tills...

Vad har du i din tomma huvud?

Cykeln och kvinnor, eftersom det är tomt kan det ta cykeln och kvinnor.

Jag är fortfarande skyldig 16 avbetalningar, och jag vet inte hur jag ska kunna betala dem.

Jag kommer. Vad bryr jag mig?

Dessutom är jag alltid ensam. Kvinnor, kvinnor...

Vilka kvinnor?

Jag önskar att jag skulle träffat någon, eftersom jag är i Rom.

Minst en.

På natten, spelar jag clownen med kunderna...

...eller med kvinnorna på restaurangen.

Ingen av kvinnorna kommer att uppmärksamma mig, eftersom jag är ful som en björn.

- Är han ful? - Nej, han är inte ful.

Kom igen, du är inte ful.

Du är inte ful, problemet är, du är lika okunnig som getter.

Du är tom inuti.

Jag ser på dig, men du är så tom, att när jag tittar in...

- God natt till alla. - Vi syns i morgon.

Jag tror inte det.

Låt oss koncentrera oss... vi behöver en del uppmärksamhet.

- Vilka kort ! - Jävlar, Menghi!

Ta inte för lätt på spelet!

Att spela är allvarligt!

Det behöver regler, disciplin, tystnad!

Den som spelar, och ännu mer, den som ser på...

...måste hålla tyst, inte prata.

- Säg åt honom att hålla tyst. - Jag har gjort det hela natten.

Escoba!

Är det mitt fel?

Ah, jag borde vara med mina herdar!

- God natt. - Hej då, godnatt.

Jag är ledsen, Escoba!

Flora, du är så lycklig...!

- Ta det inte på det sättet. - Hon får alltid bra kort.

Tystnad!