Original subtitles

FOTOGRAFERING FÖRBJUDEN

/SPRÖD MELODI/

Textning: SVT Programtextning

Inför ministerpresident Hurkas besök i Sverige–

–spanar man efter gärningsmännen från onsdagens attentat–

–då ett nytt mordförsök kan hända.

Den svenska turistgrupp som var vid attentatets centrum är på hemväg...

Du, trallgöken har inte kommit än.

OK, då piper vi.

Mina damer och herrar, vi startar nu sista etappen på vår resa.

Vi beräknar vara framme i Stockholm halv elva i kväll. Tack!

Du, ta det lite lugnt, va. Det är en bil som följer efter oss.

–Jag går ner på 70. –Bra.

Fröken Björk, får jag be er om en tjänst? Jag försöker sluta röka...

...så ta hand om det här paketet tills vi kommer fram. Men håll hårt i det–

–för i Stockholm är jag nog väldigt röksugen.

Ska inte du också sluta röka, John? Jag kan ta hand om paketet.

Nej, jag litar inte på dig, inte!

Kan ni hjälpa mig att hitta Sandemo – Solliden?

Jag ska möta en god vän där.

Nej, nu rycker vi opp oss! Resan går fortare om vi sjunger. Vad ska vi ta?

–Vi tar den där vi sjöng i Alperna! –Ja, den blir bra!

När våren sig närmar och lärkorna tröttnat på exil...

Fröken Larsson! Kom hit och hjälp till nu!

...och man trivs på många vis

Men när våren sig närmar

och lärkorna tröttnat på exil, då flyr de i svärmar...

När våren sig närmar och lärkorna tröttnat på exil...

Stopp! Sluta! Det har hänt nånting!

Vill doktor Engström komma hit?

Herr Sommer är död.

Han är ju skjuten!

Det här är ju mord.

Var är Kerstin Björk? Hon satt bakom honom.

Ingen får lämna bussen. Det är order.

–Men fröken Björk har ju försvunnit! –Mitt jobb är att köra till polisen.

Får jag be alla inta sina platser. Vi ska köra till närmaste polisstation.

–Var det inte nån som satt där? –Ja, den där chaufförn, ja.

Ni ska se att han rusade efter Kerstin Björk.

–Har det hänt något? –Nej.

Hallå! Stanna!

Stopp! Stanna!

Så kusligt.

–Måste han vara kvar där ute? –Ja, tills specialisterna kommer.

Fröken Björk satt alltså först bredvid Sommer.

Och efter avresan från Hälsingborg slog hon sig ner bakom honom...

–Varför det? –Alla vill ju ha fönsterplats.

/SKRÅLANDE/ Ett sånt förbannat liv!

–Här är listan på passagerarna. –Tack.

John Hillman?! – Be kapten Hillman komma hit.

Jag hållit i mina armar så många...

Håll truten, Karlsson!

Bussen måste undersökas. Förstår ni inte det?!

–Kapten John Hillman? –Granhult, alltså. Järnvägsstationen.

Uppfattat? Freddy, inga invändningar!

–Kapten John Hillman? –Ja.

Kommissarien vill tala med er.

När blir det vår tur, då?

Det är väl ingen tvekan om vem som sköt Sommer.

–Jag kände inte K.A. Sommer. –Han steg på i Genève, inte sant?

Ja, Kerstin Björks far måste avbryta resan, så Sommer tog hans plats.

Ja, jag tyckte det var OK. Sommers pass var i sin ordning.

–Och vad skulle han göra i Sverige? –Han var vanlig turist.

Jaha ja. – Och kapten satt bredvid och märker inte att han blev skjuten.

Jag är pinsamt medveten om det, kommissarien.

Och den där chauffören som försvann, vad hette han?

Jag kände honom inte. Men man skaffar sig inte uniform för att åka gratis.

Nej, men för att mörda.

Äntligen, här har vi Mordkommissionen!

–De försöker köra ihjäl mig! –Kom!

Freddy Sjöström. – Fröken Kerstin Björk, oskyldigt misstänkt för mord.

Mord? Angenämt.

–Oskyldigt? Hur vet man det? –Sch. – Ja, då kör vi till polisen.

Nej.

Var du inte på väg dit? Visste du att Sommer var vid Hurkas hemliga polis?

Hemliga...? Jag har själv ett fall i Stockholm – som också är hemligt!

–Jag tar tåget. –Ja, gör det. – John, nu åker vi.

Hur skulle det vara med en biltur? Till Sandemo...

–Premium, full tank. – Vart går du? –Jag måste ringa...till mitt fall.

Vi ska ta ut lysning på fredag.

–Solliden, var ligger det nånstans? –Backen upp där. Är det till salu?

Det var en bil här nyss som också skulle dit. En stor gul Mercedes.

Hej, Bibban lilla, det är Freddy. Vad då?

Men snälla lilla Bibban, jag har inte ku... Bibban lilla!

John! Bara en liten stund till.

Bibban, jag har åkt...

Du kan väl lyssna åtminstone! Jag...

Nu knackar John... Jag har inte tid, Bibban! Jag måste gå nu! Adjö!

–Ja... Tack. –Tack, tack.

–Varför säger du ingenting? –Hallå?

–Men säg nånting! –Vad ska jag säga, då?

OK, Freddy, jag förlåter dig och älskar dig.

–Solliden? Men är det möjligt? –Det är enda stället hittills.

Det ser otäckt ut. Och vägen fortsätter ju!

Men vilken väg...!

–Längre kan vi tydligen inte komma. –Det var trevligare där borta.

Ja, jag går och tittar lite närmare på det. Du kan vända bilen så länge.

–Ska jag inte följa med? –Du vänder!

–Jag följer med. –Om det händer nåt, tuta tre gånger.

Tuta...!

Om jag lever, ja...

Om det här är Solliden borde den gula bilen vara här. Vad är det för dag?

–Torsdag. –Då är det i morgon han kommer.

Vem?

–Det vet du lika bra som jag. Hurkas. –Det är också allt jag vet.

På hedersord!

Hallå, är det nån här?

Vilken mötesplats...

/EN DÖRR KNARRAR/

Här har inte bott nån på länge. Vi har nog kommit fel.

–Vem söks? –Mitt namn är Hillman...

Och ni går rakt in i främmande hus?

Vi knackade på, ingen svarade – dörren var olåst.

Det här är väl Solliden, Sandemo?

–Ja. –Känner ni Sommer?

En K.A. Sommer?

Varför skulle jag känna honom? /BILTUTA – SOS-SIGNAL/

–Det är Freddy! –Ursäkta oss, vi kommer snart igen.

Jag är bara chaufför. Jag har just vänt bilen!

–Vad står på? –Vad gör ni här?

–Vi skulle träffa en bekant. Hur så? –Hermanssons flyttade när han dog.

–Änkan bor väl kvar? En dam i svart? –Änkan?

Huset har stått tomt i över ett år!

Kom med!

John! Kan vi inte åka nu?

Tomt och obebott, precis som jag sa.

Ja, men hon var här alldeles nyss!

Änkan...? Den svartklädda damen?

Ni får tro vad ni vill, men det är sant!

/TELEFONSIGNAL/

–Hallå, ja. –Ni beställde samtal med Klerbo 57.

–Ingen svarar. Ska det avbeställas? –Ja, det är nog bäst. Vänta, hallå!

–Klerbo, är inte det här i närheten? –Jo visst, cirka tre mil härifrån.

Kom!

Jag skulle också bra gärna vilja ha tag i den här damen.

–Vem är den där Hurkas egentligen? –Här kan du se.

"Hurkas kom till makten för fem år sedan. Hans popularitet är stor."

"Men om förra veckans attentat..."

"...hade lyckats skulle resultatet troligen blivit kaos"–

–"och blodig revolution i detta gamla p-princip-auté"...

Förskräckligt. Sommer skulle alltså hindra ett nytt attentat i Sverige...

Det var det pappa trodde, ja.

Du har ingen cigarrett på dig? Cigarrett?

Nej, det har jag inte.

Jo, i bilen – de där jag fick av stackars Sommer.

Och John, då, som låter en kille bli mördad alldeles vid sidan av sig...

Och den mystiska damen i Sandemo, då? Men jag fick adressen till Klerbo 57.

Polisen i Granhult efterlyser 23-åriga Kerstin Laura Björk–

–försvunnen i samband med mordet på utländske medborgaren K.A. Sommer.

Hon var klädd i grå kjol, grön jumper, ljusa skor, ljusgul scarf.

Polisen vill komma i kontakt med fröken Kerstin Laura Björk–

–telefon Granhult 3790.

Vidare efterlyser polisen i Uppsala 40-årige Stig Emmanuel Ternlund–

–som försvunnit från Ulleråkers sjukhus. Han är över medellängd...

–Heter du Laura? –Sch! – Det här går inte längre.

–Ska jag ange mig? –Nej, vi ska hälsa på en släkting.

John, två minuter bara...

Freddy!

–Vi skulle träffa fröken Hillman. –Jaha.

Fröken Hillman har besök!

John! Ja, det var då inte i går!

Nej, men hur det är, så hittar fasters försumlige brorson hit.

Åja, krama lagom!

Och den unga damen här, vem är hon?

Det är fröken Andersson, en stackars liten lifterska.

–God dag. –God dag.

–Jag har så förbaskat bråttom. –Åja, så bråttom har ni väl inte.

Jag satt just och resonerade om en trafikdag i skolan med konstapeln.

–Ni vill väl ha lite kaffe också? –Tack, vi har just fått.

–Hör ni också till sällskapet? –Jag? Nej, jag bara kör bilen.

Var det inte kapten Hillman? Och den unga damen, var det fru Hillman?

–Nej. –Vem var det, då?

–En cigarrett, konstapeln? –Tackar.

De är hurkiska, nej, turkiska!

Det gör ingenting, jag är storrökare.

Se där, se där...

Eld...

–Ja, de sista blossen är farligast! –Skulle det vara roligt, det?

Jag ska nog hålla ögonen på er.

–Hoppa in, Freddy, nu kör vi. –Aldrig! Här skils våra vägar.

"Medhjälp i mordgärning med efterföljande brottslighet."

–Vi har ögonen på oss. –Vad pratar du om?

Tack för allt. Skicka lönen, va.

Ha-ha-ha...

"Kvinna funnen mördad i grusgrop i Sandemo."

Det är en verkligt mytisk historia! Och vad skulle Stockholmsbilarna där?

Ja, och karln som ringde polisen, men inte sa vad han hette?

Och inte var han där när de kom dit.

–När går nästa tåg till Stockholm? –Precis om sju minuter.

Så det går inget förr... – Om jag skulle ringa först, kanske.

Om inte hon skrattar ihjäl sig där nere, förstås...

Tror du som jag?

/SKRATT/

Är det nån här?

God dag igen, kapten Hillman. Var det några andra där ute?

Inte vad jag såg. Jag söker Helmout Falk.

–Det är jag, det. –Va, är det ni?

I Sandemo visste jag inte om ni var fågel eller fisk.

Och vilket var ni själv?

Jag hade ordnat så att Sommer kunde träffa Grete Hoffman på Solliden.

Hon hade ett meddelande till honom...

...en tunn tråd som skulle bli repet om halsen på ledaren för attentatet.

–Grete Hoffman var damen på Solliden? –Just. Men Sommer var ju skjuten.

Så jag körde till Solliden. Jag var mycket god vän med Grete.

Var? Har det hänt nånting?

–Hon blev mördad. –Mördad?!

Jag fann henne i grusgropen sen ni kört därifrån.

Tyst...!

John!

John, den gula bilen är här!

Vem är det där? Det är ju han från Solliden!

–Ring polisen. –OK, chefen.

Hallå!

Jaha ja... Det här var väl inte riktigt riktigt.

Nej, de har varit grundliga. Kom, vi kör till faster och ringer.

Nej, vilka kuliga grejer!

Freddy, skynda dig!

–Vad är det här för nånting? –Det är bara lite till bosättningen.

–Vad är det som tickar? –Klockan. Snygg sak.

Det kanske är en tidsinställd bomb.

–Skoja inte med sånt! Kasta ut den! –Jag?! Jag kör ju!

–Jag söker fröken Kerstin Björk. –Det finns ingen fröken Björk här.

Jo visst. Eller hon kanske kallar sig något annat.

–Vad är det för prat? –Det är från statspolisen.

Fröken Björk, jag får be er följa med – några detaljer behöver klaras upp.

–Kan vi inte klara upp dem här? –Beklagar, men jag har mina order.

–Adjö, tant Ebba. Hälsa. –Kapten Hillman har vi redan.

–Har ni honom? –Ren rutinsak. Det också.

–Men vart för ni henne?! –Landsfiskalskontoret. Adjö.

Landsfiskalskontoret?

Nej! Släpp mig! Låt mig vara! Släpp mig! Låt mig vara!

/SPRÖD MELODI/

Haffad? Var det statspolisen faster sa?

–Vad är det du har syltat in dig i? –Det är storpolitik, faster.

Hallå! – De har väl inte skurit av ledningarna?

Hallå! Ilsamtal Stockholm, 54 00 00. Ja. Personligt kommissarie Örgren.

Vilket elände! De har tagit Kerstin. Ja, ni kanske också är inblandad.

Inblandad? Inblandad?!

Barncigarretter?

Hallå? Är det landsfiskalen? Det är kapten John Hillman.

Jag vill tala med den som förhör fröken Kerstin Björk. Vafalls? Inte?

Men statspolisen var ju här och hämtade henne. Ja, tack.

–Vad är det där för nånting? –Det låg i asken.

–Vad är det där? –Har faster ett förstoringsglas?

Landsfiskalen har alltså ingen aning? – Hallå, är det ilsamtalet? Ja, bryt.

Örgren? Tjenare, det är Hillman. Vad menar du med att haffa Kerstin Björk?

Vi kom ju överens om... Vad säger du?

Har ni inte? Det var ju en man från statspolisen här med bricka och allt.

Här i Klerbo! Ja, jag väntar.

Nej, fröken, bryt inte! Det är samtal som pågår här! Ja ja.

Hallå, ja! – OK, Örgren. Saken är klar, flickan är kidnappad.

Men det är ju han! – John!

Ett ögonblick, Örgren!

Det var den här karln som tog Kerstin. 610 heter han.

Och 612 heter den här.

Freddy här. Du har väl inte nån lugn plats på Mordkommissionen åt mig?

Örgren? Den gula bilen tog henne.

Släng in filmerna till landsfiskalen. Jag ska genast larma honom.

Kvinnan i Sandemo var anställd på ambassaden, Hurkas ambassad. Hej!

Skärpt spaning efter gula bilen. – Ring upp landsfiskalen i Klerbo.

–De kan ju vara var som helst. –Men grabbarna SA att de körde häråt.

Äh, de där smågrabbarna...

Ja, smågrabbar kan vara bra, Freddy! De har kläm på bilar, serru!

Kläm på bilar? Ja, kläm på bilar, ja!

Kör!

Vart tog de vägen?

Hallå där!

Ja, det är samma sällskap.

–Du, hon var inte med. –Dröjer jag, vet du vad du ska göra.

Vad ska jag göra, då?

–Jag söker överläkaren. –Hur var namnet?

Sommer – K.A. Sommer. /TELEFONSIGNAL/

Ett ögonblick. – Sommer...

–Jag har ingen anteckning om er. –Anmäl mig bara.

Jaha, var så god och sitt ner där borta, så ska jag säga till.

Ett litet ögonblick bara.

Jaha, hur var det här, nu då? Jaha...

Nej.

Det går inte alls. Nej, besökstiden är bara onsdagar mellan 14 och 15.

Ja, just det, onsdagar. Tack. Hej, hej.

Herr Sommer?

–Hur var det här, då? –Jag söker överläkarn.

Ja, det är bara att fortsätta framåt.

–Förlåt, men... –Det gör ingenting, syster Elsa.

–Var så god och kom in. –Tack.

När jag hörde namnet Sjösätra frågade jag mig var jag hört namnet förut.

–Så slog det mig: doktor Engström. –Ser man på.

–Och resan har gjort dig gott? –Dig också, tycks det.

Man tar väl inte in en ny patient här utan att du får reda på det?

Nej, naturligtvis inte. Hur så?

Det finns en reskamrat till här i huset – Kerstin Björk.

Kerstin? Nej, snälla John, det kan jag verkligen försäkra dig!

"När våren sig närmar", och så vidare. Minns du?

Och sen blev Sommer skjuten av den där falska busschaufförn.

Mördaren var nyss här, med två andra.

De har strypt en kvinna och kidnappat Kerstin. Polisen vet alltsammans.

Era insinuationer är upprörande! Det här är ett vårdhem och inget annat.

Jag är trött på rundsnacket. Var är Kerstin Björk?

Kapten Hillman... Eller var det Sommer ni kallade er?

K.A. Sommer – en död man som söker sin mördare...

Ganska eget, alla de här fantasierna.

Är ni säker på att ni inte är överansträngd?

Var det så det gick till med Kerstin?

Om jag inte är härifrån halv sju...

...får ni hit statspolisen. Är det klart?

–Var vänlig följ kapten Hillman ut. –På återseende, doktor Engström.

Aaooh!!

–Vad var det? Nå, hur gick det? –Kerstin var där. Vi gör inbrott.

Nej, jag har lysning på söndag!

Prat! Du har samma order som nyss, men ge mig en timma den här gången.

Han kommer i kväll under balkongen

och trallar ra-la-la-lej, tra-la-la-lej la-lej

Och månen går opp...

–God afton, doktorn. –God afton.

–Vart ska doktorn? Ettan eller tvåan? –Ettan.

–Doktorn är visst ny här... –Ja, sen i dag.

Jag skulle titta till en patient. Om ni ville öppna... Sjuan.

Är det hon som kom i dag som de fick söva ner? Ska jag gå med in?

–Nej tack, det behövs inte. –Jag kommer strax och låser.

Kerstin, det är jag – Hillman. Kerstin...

–Det är väl den nya. Förföljelsemani. –Den nya? Hon på ett-sjuan?

Den nye läkaren, säger du? Det har inte kommit nån ny läkare.

Inte?

–Svara! Vad fick ni veta av Sommer? –Ingenting, har jag sagt! /GRÅTER/

–På vad sätt är er far inblandad? –Jag vet inte! Jag vet ingenting!

Ta en klunk till, lilla Kerstin.

Svara!

/ÖRFILAR/ Svara! Svara!

Hallå, hallå! Hallå!

–Hur var det här, då? –Jag måste be att få träffa John!

John? Jaha. Var så god och stig på, då.

Hejda dem! Ta fast dem!

Spring! Ja, men spring då!

Spring!!

John lilla, jag då?

Ja, det är uppfattat, doktorn.

En vit rock förblindar. Jag trodde vårdaren skulle känna igen mig.

–Var snäll och öppna grinden. –Här är stängt för kvällen.

Var är den andre? Ni skulle ju vara två.

Då måste det vara något missförstånd.

Freddy, öppna grinden! Fort!

Gud, vad knappar!

Ole dole doff... Nej.

Skynda dig, Freddy, de kommer!

Var i helskotta är grindknappen?!

Kör, John! Kör!

–Jaha, slut på soppan. –Ja, det var fasen så precis det då!

/KNACKNING/

God afton... Förlåt att vi kommer sent, men vi söker rum över natten.

Här? Jaså, ja, jag har ju ett ledigt, förstås. Kom med här.

–Ett?! –Ja, vi är vana att kampera ihop.

Åja, det är tre sängar. Det är den här vägen. Hur var namnet?

–Svensson! Bröderna Svensson. –Två är tvillingar.

–Och en idiot! –O, så kärt! Det är till vänster.

–Här är det. –Tack.

/NYSNING/ Ja, lillbrorsan är förkyld.

Det där blir fint. Får vi varm mjölk till lillpojken. – Freddy, bagaget.

–Mjölk? –Inte till mig, inte.

Kunde jag väl förstå...!

/EN KRÅKA KRAXAR/

–Ja, men det var ju enda chansen. –Du och Freddy får tälta! /KNACKNING/

–Hoppas mjölken är lagom varm. –Ja, det blir nog bra. Och konjak!

–Ja, maken hade en skvätt Hennessy. –Hälsa maken och tacka.

Det kostar ingenting att vara artig. Det kostar inget att vara artig...!

–Det är sån grann månskensafton ute. –Då ska fru Svensson titta på det.

–Svensson? Det är ju ni. –Ja visst, ja!

Nu måste vi komma i säng. Adjö, adjö. Tack så mycket, och sov så gott!

–Det finns konjak där oppe. –Tack, tack.

Undras om det är tvillingen, eller om det är den andre...

–Ho-ho! Stör jag? –Ja.

Så bra, då.

–Där är ju den där speldosan! –Speldosan? Det är en bandspelare.

–Bandspelare? –Ett minne från stackars Helmout.

Om det ska hittas något är det JAG som ska göra det! Enkelt handgrepp...

Bravo! Helmout sa att Grete hade ett meddelande till Sommer, en tunn tråd!

–Låt mig se! –Ja visst.

Ta dig en Hennessy, Freddy.

Två...

"Det skulle bli repet om halsen på ledaren för attentaten mot Hurkas..."

Det är TVÅ som snackar om Hurkas. Han ska mördas så fort han kommer.

Var det där Hennessy, då är jag Napoleon.

–Hur kommer man in på en ambassad? –Är det bara det, så...

Min far har en god vän på ambassaden – ambassadrådet Lorénz.

Komma in går väl an, men komma ut! Där har de ju ingred...immunitet.

Där kan de göra vad som helst utan att polisen kan sticka in näsan!

Hennessy... Ha!

Vem söks?

Ambassadrådet Lorénz.

Jag ska kalla på honom. Var vänlig vänta här.

–Talade du med Lorénz när du ringde? –Nej, men han är god vän med pappa...

God dag, fröken Björk. Angenämt att ni äntligen ville göra oss ett besök.

Kapten Hillman. – Ambassadrådet Lorénz.

Mycket välkommen, kapten Hillman. – Får jag be er följa med.

Ambassadör Leclerc har lovat ta emot er.

Jag hörde att er resa blev äventyrlig sen ni kom tillbaka till Sverige.

Ni menar mordet på K.A. Sommer?

Och ert sätt att försöka fullfölja hans uppdrag.

Vi vet att attentatsledaren finns här på ambassaden.

Vi hade våra misstankar.

Och Sommer och en viss hög person behövde bevis.

–Det var precis så vi räknade ut det! –En mycket delikat uppgift.

Vårt lands inre angelägenhet – helt utanför andra länders jurisdiktion!

Vi är överens, ambassadören – risken är störst när bilen står stilla.

Så kommissarien garanterar att bilen inte behöver stanna för annan trafik?

Absolut. Vägen hålls hela tiden fri.

Utmärkt. Mina herrar, jag tackar er.

Kurt, var vänlig ledsaga våra ärade gäster från säkerhetspolisen.

Ja, Ers excellens, mycket gärna.

Nämen god dag, kapten Hillman, hoppas resan blev trevlig avkoppling.

Ja, mycket.

/VISKAR/ Titta i garaget efter gula bilen.

/NORMALT RÖSTLÄGE/ Hälsa till fröken Björk. Det vore trevligt att träffas.

Örgren.

–Ambassadören tar emot. –Tackar.

–Pappa! –Ja, min gosse!

Mamma vill prata med dig!

Ja, men pappa är upptagen just nu. Jag kommer strax.

–Ambassadören väntar. –Jaha.

Jag är tacksam om ni fattar er kort. Ministerpresidenten anländer snart.

Ja, ni förstår, mina plikter...

–Förlåt, men Ers excellens medicin. –Mademoiselle, ni är en tyrann.

Man har sina små krämpor. Och medicin ska ju hjälpa.

Ni ursäktar...

Och nu, mina vänner, jag är idel öra.

Den här leksaken avslöjar ledaren för attentaten mot president Hurkas.

Ledaren? Attentaten?

Ja, i så fall gör ni mitt land en ovärderlig tjänst. Men vad är det?

Det är en speldosa. Till skenet...

Till gagnet är det en bandspelare. Tillåter Ers excellens?

–Jag är högst intresserad. –Den tillhörde Grete Hoffman.

–Hon var bestämt anställd här? –Ja.

Stackars Grete... Min förra sekreterare.

En ovanligt pålitlig och plikttrogen människa.

Förbannat klumpigt gjort. Man vänder sig till folk man tror begriper det–

–och vad händer? Du väljer en klåpare till skytt!

–Det går bättre när han kommer hit. –Det är lugnast för dig...!

–Hurkas måste dö! –Min plan är lika säker som genial.

Och ingen kommer att misstänka ambassaden.

Pappa, jag får väl ett radiostyrt flygplan till min födelsedag?

Vi får se, min gosse, vi får se.

Kapten Hillman, ni har gjort mitt land en mycket stor tjänst.

Jag ska ta itu med denna vidriga historia.

–Ers excellens kände igen rösterna? –Nej, tyvärr.

Tyvärr, ljudkvalitén är inte så bra.

Och inte mitt hjärta heller. Men jag har mina misstankar.

Ett tips: Den av era tjänstemän som i går besökte Sjösätra vårdhem.

Som sagt, kapten Hillman, jag har vissa misstankar.

Tack och adjö.

Fröken Björk, jag glömde ju...

Ministerpresident Hurkas har sällskap med er far.

Ni är alltså välkommen att följa med till Arlanda och möta honom.

–Bilen går strax. –Det var mycket vänligt. Tack.

/SPELAR NÅGRA TONER/

Du hörde allt? Spionage inom själva ambassaden! Och du märker ingenting.

Dina klåpare hittar ingenting hos Grete, bara har ihjäl henne!

–Det sista är jag glad för. –Oskickligt!

Förstör bandspelaren. Ni kan tacka Gud att Sommer blev mördad.

Ers excellens tar då till – tacka mig!

Pulvret börjar verka, Radek. Verkar alldeles förbannat!

Ring efter doktorn, och ambulansen – så att han inte låter mig ligga HÄR.

–Så Ers excellens är beredd? –Jag är beredd.

Långsamt att vänta... Var det här det skulle finnas en gul Merca till salu?

Den är redan såld. /SIRENER/

–Vad är det där? –Bara nån vanlig utryckning.

–Är det du som ska till Arlanda? –Just det, ja.

Dags för oss att åka, fröken Björk.

Fick er pojke något radiostyrt flygplan?

Nej, det har han lyckligtvis ännu inte kommit att tänka på...

Hur så, kapten Hillman?

Kan man simulera hjärtinfarkt?

–Vart skulle Kerstin ta vägen? –Jag tycker inte alls om det här.

Har du sett!

Du fick ditt flygplan på födelsedan!

Ja...

–Vad heter du? –Tommy Leclerc.

–Son till ambassadören... –Ja.

Det går väl inget vidare att köra med planet här? Jag vet ett fint gärde.

–Inga trän? –Nej, inte ett enda.

–Och ingen får reda på det? –Nej då, inte en kotte.

Jaha, kidnappning – två till fyra års straffarbete...

–Vad är det ambassadsekreteraren gör? –Trippmätaren ställde jag på noll.

Det roar mig att se hur långt flygfältet ligger från stan.

–Så ingenting hindrar ett besök? –Det beror på honom själv.

–Syster Lisbet! –Ja.

Kom in.

Å, är det ni, kapten Hillman.

Förlåt att jag stör, men det är en sak som nog intresserar excellensen.

Så? Vad skulle det vara?

Ambassadrådet Lorénz är påhittig. Han lät er son följa med till Arlanda.

Tommy!

Så han står väl ute på plattan med blommor, och Hurkas blir förtjust.

–Det är inte sant! –Nämen, det är ju verkligt lyckat!

Ni bara bluffar.

Får jag...en telefon?

Om ni tänker ringa till Arlanda är det för sent. Bilen har just startat.

Och fyra mil, det går ju snart... Sen kan ni själv höra Tommy berätta.

–Tommy...! –Vi vet att det är ni som är ledaren.

Tommy är gisslan. Tänker ni offra honom?

Offra?! Men begriper ni inte?! Jag kan inte hejda den!

Allt går enligt planen.

Efter 400 meters körning tillkopplas automatiskt en sprängladdning.

–Så efter 400 meter... –Det är tyvärr ännu bättre än så.

Det är förbannat genialiskt.

Så fort bilen stannar, eller bringas att stanna, briserar bomben.

Hörde du? Stannar bilen, briserar bomben.

31:an, kom. Ambassadbilen får på inga villkor lämna Arlanda! Kom.

–Kortegen har startat från Arlanda. –Jävlar!

–Har de åkt? –Det hörde du väl!

/SIRENER UNDER HELA KORTEGEVÄGEN/

–Ca 1 000 meter från starten. Kom. –Bomben smäller om bilen stannar.

Uppfattat. Avvaktar order.

Ja, uppfattat.

Ambassadbilen måste evakueras under gång. Du får försöka med MC. Kom.

Uppfattat.

–SHD 31 till SHD 134. Kom. –134 här, 31 kom.

–Kom jämsides. –Uppfattat. Kom.

Klart slut.

Gör klart för evakuering.

OK. Tjejen är klar!

Ta det försiktigt med gubben.

/SIRENERNA NÄRMAR SIG/

Adjö, min älskling!

/EXPLOSION/

Det var tack vare mig, det där! Man arbetar hemligt, så att säga.

Får jag en sjuttiofemöres-glass. Ta en enkronas...! Tack.

Jo då, det var jag som fångade in mannen med handen – och hela bandet!

Den läskigaste hand jag nånsin sett.

Det blir säkert Strumpebandsorden. Så det blir att vänja sig vid kilt!

–Var det en krona den kostade? –Ja, det var det.

–Det är jämnt. God middag. –God middag...

Skål.

Skål.

–Får vi sällskap? –Och det frågar du först nu.

/SPRÖD MELODI/