Original subtitles

I dagens program siktar vi in oss på sportbilen.

Det är en svår kategori, för det finns fantastiska bilar.

Det här är banbrytarna som revolutionerade designen.

Det är den bästa brittiska bilen som har gjorts. Förmodligen.

De är lika hemma på vägarna som på racerbanan.

Den är elegant och otroligt vacker.

De förändrade hur vi ser på bilkörning.

Den är pigg. Det gör dig till en bättre förare.

Vilken av de här vägraketerna är bäst?

Den är helt perfekt. Och det är så svårt att uppnå.

Kan tio framstående bilexperter, från renoverare till proffsförare-

-journalister, försäljare, ingenjörer och byggare komma överens?

Den måste vara med på listan.

Vilken är världens bästa sportbil?

Givetvis är det den. Givetvis.

Jag föll nästan av stolen.

Jag visste att de är smarta personer.

Sportbilar är en kategori som kommer att splittra våra experter.

Sportbilar är anledningen att alla älskar bilar.

Man säger inte: "Jag gillar bilar för Ford Transit var episk."

Nej, men för att det är en sportbil.

För mig handlar sportbilar om att hitta fina småvägar-

-och le stort.

Man bör även ha lite vind i håret. Om man har hår.

Men vad är en sportbil egentligen?

För mig är en sportbil en racerbil man kan köra på vägen.

Vad mer kan man begära?

De är lätta och roliga.

Det är bilar man vill köra, inte bilar man måste köra.

En sportbil ska få en att må bra, se bra ut och låta bra.

Den ska få en att verka snyggare.

En sportbil måste få en att känna sig som en hjälte.

Så fort man sätter sig i det låga sätet-

-greppar alcantarararatten och startar motorn-

-ska man känna sig som en gud bakom ratten.

Alla fans klassar sportbilar på samma sätt-

-för de har vissa beståndsdelar som gör dem till sportbilar.

En fin, liten raspig motor.

De har oftast två säten, en högpresterande motor-

-perfekt väghållning. Det ger den ultimata sportbilen.

Den här kategorin har gjort en resa.

Från exklusiva bilar enbart för de rika.

Till billiga bilar med friheten och äventyren som sportbilar står för-

-tillgängligt för alla.

Det finns män som vill att en bil ska vara mer än ett transportmedel.

De vill ha nåt snabbt med reflexer som matchar deras.

När man växer upp har man affischer på väggen.

Det är vad stjärnorna i filmerna kör, eller sportstjärnorna.

Dina hjältar hade en sportbil.

Det finns hundratals sportbilar, men efter debatt-

-har vår panel valt ut de fem som de anser är bäst i världen.

Vad börjar vi med?

Jo, med en bil med vingar.

Andra sportbilar från den tiden hade inte en chans att slå den.

Ett av mina favoritföremål.

Man kan titta på den framifrån, bakifrån, från sidan-

-man kan flyga över den. Det spelar ingen roll.

Den är helt underbar ur alla vinklar.

Det är Mercedes 300 SL, Måsvingen.

Det visuella är viktigast för mig, så den kan gå kasst utan problem.

Men prestationen är perfekt. Den är grym.

Om du inte gillar bilen har jag inte tid med dig-

-för det är nåt av det vackraste som finns.

Inte bara bland bilar, utan saker som jag har sett.

Episk bil. Episk bil.

Den är exceptionell, kvaliteten är fantastisk, den bara glider fram.

Om jag hade råd med en Måsvinge skulle jag ha en.

Ant, om du hade en miljon pund över skulle du kunna köpa en i okej skick.

Allt började i Tyskland 1954 när Mercedes skapade en klassiker.

Den satte nya rekord och verkade komma från en annan planet.

Den förändrade vår syn på sportbilar.

Måsvingen var otrolig. 1954 gjorde den 0-100 km/h på 8,8 sekunder.

Det finns bilar i dag som inte gör 0-100 km/h på 8,8 sekunder.

Den här bilen var vacker och fantastisk att köra.

Det var raketteknik på 1950-talet, och den föddes på racerbanan.

I början av 1950-talet dominerades racingvärlden av Aston Martin-

-Jaguar och Ferrari.

Mercedes ville visa vad de gick för.

300 SL deltog i fem långlopp-

-över hela världen, från Carrera Panamericana i Mexiko-

-till Eiffel Renaults sportbilslopp och Nürburgring i Tyskland.

De sista timmarna under dag två är pressen stor.

Bara de tuffaste bilarna och förarna är kvar.

Det var deras stora hopp, men det fanns även ett allvarligt problem.

Den enda motorn Mercedes hade var en 3-liters rak-sexa-

-som de fick använda i Måsvingen. Den var okej-

-men inte lika stark som de rivalerna hade då.

Utmaningen var att öka farten utan att uppgradera motorn.

Ett Mercedes-geni hade lösningen.

Rudolf Uhlenhaut ville göra bilen så lätt som möjligt.

Den har en chrome moly-kaross på bara 63 kg.

Det var därför den hette SL, Super-Leicht.

Eller superlätt för dig och mig.

Superlätt betyder supersnabb.

Första säsongen vann den fyra av fem lopp.

Den slog till och med Ferrari i Le Mans.

Det är bara 17 bilar kvar av de 57 som startade i går eftermiddag.

Mercedes nummer 21 går i mål med nummer 20 på andra plats.

Världen hade förälskat sig i 300 SL. Hollywood, snyggt utseende-

-perfekta proportioner och framför allt de coolaste dörrarna nånsin.

Dörrarna designades av en specifik anledning.

Bilens vridstyvhet-

-låg i förstärkningen längs sidorna.

Med en vanlig dörr hade föraren inte kunnat kliva in.

Med måsvingen kan föraren det. Det är genialiskt och snyggt.

Hur kunde bilen inte bli en succé? Dörrarna är trollbindande.

När måsvingedörrarna öppnas måste man vara snygg när man kliver ur.

Man öppnar dörren och lägger ratten platt. Lysande design.

Sätter rumpan på den tjocka tröskeln och glider in i den.

Tar ner dörren, sätter ratten på plats och sen kan man åka.

Ursprungligen var Måsvingen ämnad för tävlingsbanan.

Men den här bilen skulle inte köras på allmän väg.

Det hade aldrig kommit dit om det inte vore för en person.

Det fanns en amerikansk bilhandlare, en upplyst man vid namn Max Hoffman.

Han såg Måsvingen tävla i Europa och ringde Mercedes direkt.

"Vi borde ha dem i Kalifornien och över hela USA."

I ett sällsynt ögonblick av god smak köpte amerikanerna massvis.

Om skönhet, smart design och otrolig prestanda inte räcker-

-uppfyller den ännu ett krav i jakten på den ultimata sportbilen:

Exklusivitet.

Exklusivitet är viktigt när det gäller sportbilar.

Särskilt klassiska. Mercedes uppfyller kravet.

Bara 1 400 tillverkades. Hur många finns kvar i dag? Inte många.

En Måsvinge såldes nyligen på auktion för 1,3 miljoner pund.

Dyrt. Men med tanke på hur sällsynta, eftertraktade och bra de är-

-var det ett kap.

Vi är eniga. Måsvingen förtjänar sin plats på listan-

-med världens bästa sportbilar.

Ju äldre den blir, desto bättre blir den.

Hur mycket funkar så?

De finns överallt. Jag är trött på att prata om dem.

Förmodligen min drömbil.

Sportbilar är bland de mest eftertraktade bilarna i världen.

Så att enas om vilken som är bäst är inte lätt.

Paul Cowland vill säkert ha amerikanska bilar i sportbilsklassen.

Varför har vi ett program om sportbilar-

-utan att nämna amerikanska muskelbilar?

En stor V8-motor, en billig kupékaross som alla får plats i.

Det är en sportbil.

Muskelbilar är alltid amerikanska.

Det är alltid en coupé.

Och om den inte har en V8:a räknas den inte.

Bilar som Mustang och Corvette.

Corvette är en riktig sportbil. Den första hade fiberglaskaross-

-två säten, V8-motor, var lätt och låg. Det är en sportbil.

Ledsen, Cowland, men jag och resten håller inte med.

Alla vet att muskelbilar är byggda för raksträckor.

Inga muskelbilar?

Okej.

Om jag hade en agent skulle jag ringa honom. Glöm det.

Han kommer sen. Jag har kört hundratals muskelbilar-

-och ingen kommer i närheten av nästa bil.

Det finns bra bilar.

Det finns fantastiska bilar.

Och så finns det ikoniska bilar.

Enligt mig är Porsche 911 en ikonisk bil.

Porsche 911 är nog min drömbil.

Porsche 911, de listiga tyskarna har fått in en fullträff igen.

Den har väghållningen och utseendet. Den har allt man vill ha.

Det är väl allt?

Första gången jag körde en var för tidningen Auto Express.

Det var lanseringen av Porsche 911 Targa.

Jag golvades av skönheten-

-och bilens tekniska precision och briljans.

Jag håller med. För femton år sen körde jag en Targa, och blev besatt.

Det här är en riktig bil.

Man kan ta den till affären.

Och den är fantastisk för långresor.

Den är mångfacetterad, och jag älskar den.

Första gången jag såg en var på 70-talet från mina föräldrars bil.

Oulton Park-banan, vi körde in på parkeringen-

-och jag såg nåt orange som svävade över gräset.

Jag gjorde så här när den körde förbi.

Jag föll direkt för den.

Porschen har en omisskännlig look och form.

911:an är så ikonisk att jag kan rita den i sömnen.

Om jag har ögonbindel och rör en bil vet jag om det är en 911:a.

Den gör mig mer uppmärksam än de flesta andra bilar.

Den har en tung bakdel som kan vända sig och bita mig.

911:ans design är ikonisk. Det är ett överanvänt ord, men 911:an är det.

Man kan spåra designen ända från den första bilen-

-fram till dagens 992:a.

Det smarta är att de aldrig gör stora förändringar.

Det är en evolution snarare än en revolution.

Det här är en 911:a från 1968.

Men den har i princip samma form som de första, från 1964 och framåt.

Det här är min bil. Den renoveras lite.

Men det är formen som gör det för mig.

Titta på den sluttande taklinjen som går hela vägen ner.

Rundningen över hjulhuset som vackert går till baklyktan.

Dörrarna som går så här längst ner, de avrundas där nere-

-det är som om den håller om dig hårt i bilen.

Varje gång jag går ut tittar jag tillbaka på den igen-

-och tänker: "Den är min", för jag älskar den.

Och jag är visst inte det enda fanet.

Fast Vicki Butler-Henderson föredrar en yngre modell.

Det här är min ögonsten. Det är en Porsche 911 GT3.

Det är en 997 Gen 1.

Jag älskar att smeka den.

När jag sitter i bilen känns det som om resten av världen inte finns.

Det är bara jag och maskinen.

Sätet omfamnar mig.

Ratten har rätt tjocklek och dimensioner.

Pedalerna sitter där jag vill ha dem, inte förskjutna.

Den är underbar. Jag känner en koppling till bilen-

-och jag har inte ens vridit på ratten.

Jag kan inte tänka mig en tid då jag inte har en 911:a i garaget.

Och pojkar, om ni ursäktar mig, jag måste åka.

Den ikoniska 911:ans ursprung står i skuld till en annan ikonisk bil-

-Volkswagen, eller folka som den kallas.

Tidernas bästsäljande bil, bilen som skulle bli Bubblan.

Hitler ville ha den, och Ferdinand Porsche levererade.

Jämför Bubblan och 911:an.

Man kan se att de kommer från samma bilfamilj och designerfamilj.

Ferdinand Porsches son Ferdinand skapade den första sportbilen-

-under Porsche-familjens märke, 356:an.

1963 gjorde Ferdinand Porsches sonson Ferdinand den första 911:an.

Den hade Bubblans luftkylda bakmotor och bakhjulsdrift-

-men från början hette den 901.

När Porsche ville ta bilen till Frankfurts bilmässa-

-för att visa upp den för världen lyckades Peugeot tyvärr stämma dem-

-för de krävde rätten till 0:an i modellsiffran.

Det är därför vi har Peugeot 205, 206, 207.

Så Porsche kunde inte använda 0:an i mitten.

De fick komma på ett nytt namn, så de satte in en 1:a i stället.

Därav Porsche 911.

Den skulle nog inte funka som Porsche 901.

Nitton Porsche 901:or tillverkades, fast de skulle aldrig säljas.

Men några av dem hoppade över grindarna i Stuttgart-

-och tog sig ut i allmänheten.

Nu när de dyker upp på auktion är det bilar som folk verkligen vill ha.

Och de drar in storkovan.

Jag skulle nog inte spendera 1 miljon pund, som den senaste gick för.

Fast om man letar kan man hitta en tidig 911:a från 2000-talet-

-för bara 10 000 pund.

De första 911:orna byggdes i fabriken i Stuttgart-

-och de har byggts där sen dess.

Här föddes deras legendariska kvalitet.

Min Porsche-besatthet tog mig till fabriken i Stuttgart.

Jag pratade med mekaniker och ingenjörer.

Jag frågade om det stämmer att man inte ska köpa en-

-förrän den har gått 16 000 mil.

De sa att de inte är inkörda innan dess.

Jag har kört 13 000 mil i en 911:a och den blir bättre ju mer man kör.

Hur fantastiskt är inte det? Ju äldre den blir, desto bättre blir den.

Hur mycket fungerar så?

2017, efter 54 års tillverkning-

-lämnade den miljonte 911:an det löpande bandet i Stuttgart.

Under de 50 åren har den blivit en statussymbol.

Om man kan minnas 80-talet minns man snobbar, börsmäklare-

-hängslen, skjortor, stora mobiler, Financial Times och röda 911:or.

Jag ville inte bli börsmäklare, men jag ville ha en röd 911:s.

Nu har jag turen att äga en röd 911:a.

På sovrumsväggen som liten hade jag en sån affisch.

Hade inte alla det på 80-talet?

Jag älskar den. Den håller sig till originalkonceptet och designen.

Den går som alla andra 911:or vi har sett.

Jag kan leka med den. Den är så rolig.

Väghållningen står i fokus.

Det är en så viktig del av 911:ans kärnvärden.

Jag tar kurvorna mycket bättre än han.

Det har sålts över en miljon 911:or på 54 år.

Det är otroligt, för det är ingen vanlig bil för 10 000-15 000 pund-

-som en vanlig person kan köpa, det är en dyr bil.

Men alla fester har sin tråkmåns, i det här fallet Helen Stanley.

Jag tycker bara att det är ett uppenbart val.

De finns överallt. Jag är trött på att prata om dem.

Det finns mycket mer intressanta bilar som jag skulle vilja köra.

Helen, kom över till den goda sidan. Titta på den. Vi tar en tur.

Många, inte alla, men många som kör 911:or-

-ser ut att vara mitt i en medelålderskris.

Säkert de flesta i panelen.

Jag har haft bilen länge. Jag har ingen medelålderskris.

Jag ser fram emot det, då skaffar jag två 911:or.

Men man kan inte bortse från anorna inom motorsport.

911:an är snygg, men allt handlar inte om utseendet.

Det handlar om hur snabbt man kör och hur mycket man vinner. Den vann allt.

Den har tävlat i och vunnit över 30 000 tävlingar.

Den har vunnit Dakarrallyt, för guds skull.

En Rothmans Porsche är aldrig långt bort.

Den har vunnit Rallye Monte-Carlo och Le Mans.

Det finns inte många lopp den inte har vunnit.

Många av uppfinningarna som 911 använde på banan-

-gjorde vanliga bilar så bra att köra.

En klassisk kliché. "Vinn på söndag sälj på måndag."

Därför kommer alla att fortsätta köpa Porsche 911.

Den långsiktiga, vinnande 911:an som ständigt utvecklas.

Det finns ingen lista med världens bästa sportbilar utan den.

Men är den bäst i världen?

STRAX

Det är den bästa brittiska bilen som har gjorts. Förmodligen.

Enda fördelen är att jag inte har nån.

Vi letar efter världens bästa sportbil.

Hittills har vi sett två tyska bilar.

Men många brittiska bilar höjde också våra experters puls.

Det fanns många ikoniska brittiska sportbilar på den tiden.

Jag skulle säga Aston Martin.

Det finns flera Aston Martin att välja bland, men jag säger DB5.

Lotus Elan förtjänar att vara med på listan.

Elan är vackert designad och vackert gjord.

Men det är ingen Aston Martin DB5.

Duger den åt James Bond, duger den åt oss.

Efter mycket debatt var det en som få kunde låta passera.

Det är en så vacker bil. Motorhuven är flera kilometer lång.

Den är snygg, den går fort och än i dag-

-är det nog en av de bästa sportbilar vi byggt.

Den är så fin att jag vill gråta.

Det är Jaguar E-type.

Det är den bästa brittiska bilen som har gjorts. Förmodligen.

1961 visade vi världen en bil-

-som förkroppsligade 60-talets anda, E-type.

Det är den vackraste bilen som nånsin har gjorts.

Du kan vara världens bilhatare, men om du står bredvid en E-Type Jaguar-

-fångar den bilen dig.

Inget kommer i närheten. Den är helt perfekt.

Och det är så svårt att uppnå.

Sofistikerad, med vackra linjer och en jättelång huv.

Den hade även perfekt prestanda och väghållning.

Det är fortfarande en sportbil att räkna med.

Vi har ett matematiskt geni att tacka för denna skönhet.

Han lärde sig yrket under andra världskriget i Bristol.

Han jobbade med bombflygplan.

Han hette Malcolm Sayer.

Med den bakgrunden kunde han göra matematiskt uträknade kurvor-

-så aerodynamiska att han startade en revolution inom bildesign.

Sportbilar handlar om prestanda. Det ger delvis motorn.

Men ännu viktigare är aerodynamiken.

Hur snabbt den kan glida genom luften.

Aerodynamikern Malcolm Sayer lade fram det han ville uppnå.

Resten av designteamet måste passa in i hans aerodynamiska system.

Malcolms matematiska kurvor skapade ett vackert föremål.

Men hur gick den? Vad säger vår gamla Formel 1-förare?

Jag har kört 21 olika Formel 1-bilar från olika epoker.

Men jag hade även turen att få tävla med en E-Type.

Den är riktigt rolig. Man kan få den att dansa med gasen.

Styrningen var förutsägbar.

Man kände sig genast trygg med att köra snabbare och hitta gränsen.

Den var inte bara en revolution inom bildesign-

-den var även en utveckling inom teknik. Den var så väldesignad-

-att den kunde produceras snabbare och i större antal än rivalerna-

-som Aston Martin DB4 och Ferrari 250 GT.

1962 producerades hela 150 exemplar i veckan i Coventry.

Den kostade 2 200 pund, tre gånger mindre än en Ferrari.

Fortfarande ganska dyrt, det kostade ett genomsnittligt brittiskt hus.

Hemligheten bakom E-types framgång var att den var snyggare än allt-

-och den var inte så dyr.

Hade man en ganska framgångsrik rörmokarfirma-

-kunde man köpa en Jaguar.

E-Type var en bil med den klassiska kombinationen:

Stil, prestanda och realistiskt pris.

Hela paketet till ett rimligt pris, hur smart är inte det?

Den glamorösa, men billiga E-Type blev 60-talets modeikon.

Den symboliserar uppgången för de självgjorda.

Jaguar E-Type såldes till pop- och rockstjärnor och fotbollsspelare.

Mest känd var George Best, som spelade för Manchester United.

När han sålde sin Jaguar E-Type var ett klagomål från köparen-

-att det fanns märken i taket. George fick förklara-

-att det var från stilettskorna efter alla tjejer i bilen.

Fötterna i taket, så man kan gissa vad han gjorde.

Den sexiga 60-talsikonen E-type.

Men nästa sportbil som tävlar om titeln som världens bästa-

-kommer från soluppgångens land. Vilken är det?

Supra! Det är Supra.

Jag är inte helt säker på det.

Supra Mark 4 är 90-talets gud.

Den kunde komma upp i 300 km/h. Den var ett vapen.

Jag såg de här bilarna i datorspel och på film när jag växte upp.

När jag blev äldre fick jag chansen att jobba med en.

Som renoverare är Supran en av de ultimata bilarna att modifiera.

Vi gjorde en och det var grymt.

Supra? Vilken katastrof till bil.

Hemsk. Har den några fördelar?

Den enda fördelen är att jag inte har nån, och att jag inte ser nån nu.

Så Supra kom inte med på listan.

Men en annan japansk bil gjorde det, för folk kunde inte få nog av den.

Det är världens bäst säljande tvåsitsiga roadster.

Mazda MX-5.

Jag älskar MX-5:an. Jag har en och den är fantastisk.

Den gör mig till en bättre förare.

Det som gör MX-5:an så underbar är att den är rolig.

Den är rolig att titta på, att sitta i och att vara passagerare i.

En liten rondell.

Det är vad det handlar om. Gasen, vägen, vinden i håret.

Insekter mellan tänderna, iskallt, men vem bryr sig? För jag har kul.

Mazda MX-5 är den perfekta sportbilen.

Den har en fantastisk väghållning.

Den är fantastisk att äga och driva.

En gång hade jag världens största privata samling.

Det ska låta "vroom". Det gjorde MX-5:an.

Den gjorde det bra och den hade okej väghållning.

Den lät rätt, och den var inte dyr. Därför älskar jag den.

MX-5:ans prisvärdhet innebar att sportbilarna hade mognat.

Det ändrade reglerna för vem som kunde äga dem.

En bil har demokratiserat ägandet av sportbilar mer än nån annan.

Och det är Mazda MX-5.

Det innebar plötsligt att en enorm befolkningsmängd-

-som hade lite pengar över till en leksak att leka med på helgerna-

-nu hade råd med en.

Varifrån kom idén om en prisvärd sportbil med bra väghållning?

Det är inte från 911:an eller E-type. Allt beror på ett ödesdigert möte.

Enligt legenden intervjuade journalisten Bob Hall 1979-

-Mazdas forskningschef, Kenichi Yamamoto.

Han sa att han älskade brittiska roadsters från 60-talet-

-bilar som MGB och Lotus Elan.

Men han hatade deras opålitlighet och sa att Mazda kunde bättre.

Det var som ett rött skynke.

MX-5 är ett exempel på hur Japan kopierat oss.

Det är ingen kritik, för de köpte en gammal Elan-

-plockade isär den och analyserade den noggrant.

Som vanligt hittade de ett sätt att göra det bättre.

Men varför kopiera Lotus Elan? Det är Colin Chapmans förtjänst.

Vi byggde motorn på bilen.

Nu har vi byggt resten av fjädringen bakom motorn.

För motorn är en del av bilens struktur.

Hans regel var gör den lätt.

Hans Elan i glasfiber ansågs av många vara den ultimata bilen.

Hans motto har inspirerat generationer sen dess.

Som legenden bakom ikoniska McLaren P1, Frank Stephenson.

Colin Chapman var känd för att säga "gör den lätt".

Det var ett smart sätt att designa en bil som startade en design-

-och ingenjörsrevolution som gav fordonet fler fördelar.

Det är förståeligt varför japanerna inspirerades av Lotus Elan.

Det är en bil som säger samma sak, men talar ett annat språk.

MX-5:an är verkligen rolig att köra.

Den är lätt, svarar bra, har bra fjädring.

De grunderna är en modern version av vad Elan kunde ha utvecklats till.

MX-5:an lanserades 1989 och blev en omedelbar succé.

Det tog 27 år att sälja en miljon, halva tiden jämfört med Porsche 911.

En del av lockelsen var pålitligheten.

Man blir inte bästsäljare utan anledning.

När har du sett en trasig MX-5:a? Aldrig.

Den är pålitlig, lätthanterlig, ekonomisk och användbar.

De har nästan lyckats göra en perfekt tvåsitsig sportbil.

Det finns mycket att älska med MX-5:an, men det finns ett problem.

Ett imageproblem.

Det stör mig att folk kallar MX-5:an för en frisörbil.

Om de kallar den så har de aldrig kört en-

-och har inte upplevt hur fantastisk den är.

Man blir en bättre förare, för den är pigg.

Visst är det en frisörbil? Många säger det.

Men det de menar är att den ser lite feminin ut.

En bil som folk som inte påverkas av maskulina sportbilar gillar.

Kanske frisörer.

Det här är en bil vars rykte fick mig att ogilla den.

Det var nåt en frisör körde till jobbet. Men så körde jag en.

Vilken underbar, liten bil. Växlingen är vass.

Den är så lätthanterlig.

Jimmy förvånar mig, för hela tiden retade han mig-

-för att jag körde en MX-5:a. Det här ska han få äta upp.

MX-5:an övertygar skeptikerna och säljs i miljontal.

STRAX

Den är elegant och snygg.

Vi behöver en ny expertpanel. Det är det självklara valet.

Ja!

Vi är en tävlande från att kröna den bästa sportbilen nånsin.

Vi har sett snyggingar från 50- och 60-talet.

Och täckt resten av 1900-talet.

Till och med 2000-talet.

Så vad återstår?

Inget, vi är färdiga. Nu röstar vi.

Inte riktigt, Cowland. En till återstår.

Det är allas gudfader, Alfa Romeo 6C.

Alfa Romeo 6C var en bil som man kunde köra snabbt i kurvor med-

-så den kändes sportig och det var en bil, så därifrån kommer "sportbil".

Alfa Romeo var en höjdare inom motorsport på 1920-talet.

De hade en viss Enzo Ferrari i sitt lag och hade vunnit VM 1925.

Så de utnyttjade sin racingbakgrund och sina tekniska kunskaper.

1927 lanserade de den här vackra tvåfunktionsbilen-

-lika bra på allmän väg som på banan.

Kom igen! Den är elegant och vacker.

Nu vill jag prata med italiensk accent.

Med Alfa Romeo 6C, på 20-talet, fick de in en fullträff.

Den var elegant och hade en perfekt balans mellan form och funktion.

Allt som en sportbil ska vara.

När ens katt tar sats för att kasta sig framåt-

-så ser den ut när den står stilla. Det är skickligt gjort.

Mannen som skapade 6C började som lastbilsmekaniker.

Vittorio Jano, son till ungerska invandrare.

Och det visade sig att han var ett geni inom bilteknik.

Vid bara 32 års ålder blev han chefsingenjör på Alfa Romeo.

Vittorio var en visionär, han tog dna:t från racerbilarna-

-och transplanterade det i den sensationella 6C.

En sportbil för vägen.

Alfa Romeo var ett racingteam som utvecklade vanliga bilar.

De började inte bara göra lådliknande sedaner som Henry Ford-

-de tävlade först, och de som tävlade med deras bilar-

-ville ha en till vardags.

Så de började utveckla sina racerbilar.

6C hänvisar till Janos sex cylindrar-

-och under årens lopp lanserades allt vackrare versioner.

Men det var Alfa Romeo 6C 1750 SS som stack ut.

Men alla modeller var klassiker.

Man kunde köra den till en bana, tävla med den och vinna-

-och man såg ut som en kung när man vann-

-och på väg hem med priset bredvid. Den hade allt.

1930 deltog 6C i tävlingar, gick i mål och vann nästan alla.

Som det mytomspunna Mille Miglia, det 160 mil långa loppet.

Men då var däcken smalare, bromsarna primitivare-

-vägarna farligare och förarna riskerade livet för att vinna.

Den mest kända historien var när Tazio Nuvolari i Mille Miglia-

-lurade han sin rival, Varzi.

Det var beckmörkt och enda sättet att vinna-

-var att släcka strålkastarna i över 150 km/h.

De hade inga säkerhetsbälten då. Säkerheten var nästan obefintlig.

Det låter helknäppt, men han släckte strålkastarna.

Han följde efter Varzi och i slutet av loppet-

-tände han lamporna och drog förbi för att vinna. En otrolig historia.

Den otroliga 6C varade i 27 år, kostade lika mycket som två hus-

-och utvecklades från en grov sportbil till en snygg GT.

Den sågs som en symbol för italiensk ingenjörskonst av Benito Mussolini.

Den kostar fortfarande lika mycket som två hus, så länge de är palats.

De är inte billiga. Och bra. Bra saker kostar mycket pengar.

De går till dem som verkligen förstår sig på det här.

Så om man förstår sig på fina viner, god mat-

-om man förstår sig på konst, underbar musik-

-det handlar om att uppskatta en bil.

Man kan sitta och stirra på den.

Jag vill ha en, men det går inte såvida jag inte har en moster-

-som jag ärver en karibisk ö av, eller om jag vinner på lotto.

För man behöver miljontals pund om man vill ha en 6C:a i sin samling.

Ja, jag skulle köpa en. För den skänker glädje resten av livet.

Sen kan barnen sälja den och tjäna storkovan.

Alfa 6C är en pionjär för racingbilar för vägen.

Sportbilens gudfader.

Under de följande 100 åren utvecklades genren-

-och omfattar fantastiska sportbilar.

Men vilken är världens bästa?

Vi har sett hur tyskarna fick den att gå hem i USA-

-innan de skapade sportbilarnas mest ikoniska och bestående siluett.

Men även hur britterna massproducerade en skönhet.

Innan japanerna kom med tidernas bästsäljande roadster.

Men vilken av dessa fem sportbilar kommer vi att utse till den bästa?

Kan vi välja mellan dem?

Jag kommer att få kritik för det här.

Men jag ger guldmedaljen till Mazda MX-5.

Det är en svår kategori.

Men jag nämnde tidigare att det är min drömbil än i dag.

Det säger allt. Porsche 911.

Världens bästa sportbil för mig är Jaguar E-Type.

Motorhuven är flera kilometer lång.

Min drömsportbil, och troligen min drömbil genom tiderna-

-måste vara Jaguar E-type.

Bilen som får min röst som världens bästa sportbil är utan tvekan-

-Mercedes 300 SL, Måsvingen.

För mig är det Porsche 911.

Till skillnad från E-type tillverkas den än i dag-

-och hundra år framöver.

Om jag vill ha en sportbil är det en 911:a.

Tidernas bästa sportbil måste vara Måsvingen.

Den har en otrolig prestanda. Den är jättesnygg. Den är så cool.

Världens bästa sportbil är...

Jag lever som jag lär - Porsche 911.

Dagens dummaste fråga: Vilken är tidernas bästa sportbil?

Lätt Porsche 911.

Det fanns faktiskt en klar vinnare. Fem av våra tio experter var överens-

-vi har utsett Porsche 911 till världens bästa sportbil.

Jag visste det. Den är fantastisk.

Jag glömde Porsche 911! Jag glömde den!

Jag föll nästan av stolen.

Vi behöver en ny expertpanel. Det är det självklara valet.

Ja!

Jag visste att jag jobbade med smarta personer. Vi har valt rätt.

Det är bevis på att de har en medelålderskris.

Därför valde de 911:an.

Tack. Helen, kom över till den goda sidan.

Ridå.

Översättning: iyunomg.com

\h