Original subtitles

Det här är mr Bloch. Han kom hit med två ögon och alla tänder kvar.

–Vad hände? –Siri Brant hände.

Vad hände med Svala?

De tror att du var inblandad.

Jag sa nej, men det måste vara nån som har sett kartan som vi gjorde.

Jag vill ha kartan. Den är bra att ha.

–Flickvännen på bilden är Svala. –Tror du mig nu?

Varför skulle jag berätta allt om det inte var ett helvete?

Lämnade Siri dig här?

Jag vet att psykopati inte kan botas.

Men tänk om det vore möjligt?

–Har vi det? –Ja.

Gratulerar till att du gav Martin botemedlets heliga graal.

Jag tyckte jag såg ett barn. Jag vill veta hur hon tog sig in.

–Har du hittat en väg ut? –Ja.

Okej. Kom med mig.

Vänta! Hur kom du in? Är det ett hål i staketet?

Ja. Där. Du kan gå under.

Nej, snälla... Låt bli.

Snälla, låt bli.

–Nästa får du i ögat, din lilla skit. –Fan ta dig! Det där gjorde ont!

Backa, Thomas.

–Jag är bara ett barn. –Mindre att begrava, då.

–Jag lekte bara. –Men det gör inte jag. Stick.

Okej, jag går. Men bara för att värdarna är på väg.

Jag är inte rädd för dig.

–Gjorde han dig illa? –Ja.

–Vad gjorde han? –Han fick mig att gå in i nåt.

Ja, döda zonen.

Jag mådde illa. Det var som att få en osynlig smäll.

De här måste klippas upp.

Värdarna gör det. Jag måste gå. Jag får inte bli indragen.

Lugn. Jag håller mig nära.

Thomas är borta. Okej?

Det ligger nån på marken.

Jag upprepar: Det ligger nån på marken. Det är Siri Brant.

Hon har lämnat döda zonen.

–Vad har hänt? –Hon verkar vara okej.

–Vem gjorde det här? –Ett barn.

Ja.

Ja, jag vet. Nej, det är ingen fara. Jag ville bara meddela det.

Är Siri den enda inblandade?

Hon sa att Thomas Knecht tvingade henne in i döda zonen. Jag vet inte.

Hon kör nog med nåt spel.

Typiskt Siri. Men Thomas var också inblandad.

Nu får vi gå igenom övervakningsbilderna.

Du låter stressad över att behöva göra ditt jobb.

Nej, det är ingen fara. Vi har bara begravningen i morgon.

Just det. Vårt finstämda farväl till fader Bloch.

"Farväl till fader Bloch"?

Japp. De skickar en jesuit och en tom kista. Vi gräver hålet.

Städar de inte upp sin egen röra?

Vad kyrkan anbelangar, har fader Bloch aldrig existerat.

Och det andra problemet? Siri Brant?

Du vet att jag inte får diskutera andra patienter.

Det är klart du inte får.

Men du pumpar mig gärna på information om X Organisation.

Bara sånt som du vill dela med dig. Jag förstår om du inte vet nåt.

Tro mig, jag ska hitta dem.

Jag tycker inte om att inte veta vad som försiggår i min dal.

Din dal?

Här inne bestämmer du, men på andra sidan glaset?

Det är som T–tröjan min farsa bar efter att han kom hem från Vietnam–

–med kulorna avskjutna.

"Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont."

"Ty jag är den grymmaste skitstöveln i dalen."

Vet du vem som sa det först?

Jag gissar på nån som sålde T–tröjor till desillusionerade marinsoldater.

Visa lite respekt. John Milton, för fan. "Det förlorade paradiset".

Upproriska änglar kastas ut ur paradiset och in i helvetet.

Och högsta hönset bland dem säger: "Här är vi åtminstone fria."

"Bättre att regera i helvetet än tjäna i himlen."

Ser du dig som högsta hönset? Som Lucifer?

Döm mig inte, doktorn. Jag försöker bara vara fri.

Det är du som leker Gud. Låtsas sitta inne med alla svar.

Jag är bara här för att lyssna.

Kastade du sten på Blochs hund?

Än sen? Det är bara en hund.

Gillar du inte hundar?

Gör de dig nervös?

Nej, de gör inte mig nervös.

Jag gör dem nervösa. Därför skäller de så förbannat mycket.

Har du gjort hundar illa förr?

Fortfarande fascinerad av Siri.

Ta det som en komplimang.

Dina "avslöjanden" visade mig att hon tycks ha förändrats.

–Det är fängslande. –Intrigen tätnar.

Hon är på vårdavdelningen. Sprang in i döda zonen med flit.

Bäst jag pratar med henne.

Jag sköter det den här gången. Om du vill, kan du se på med Martin.

–Ledsen, men det är på hans begäran. –Men det var din idé, inte sant?

Det var min idé. Sophia har skrivit en artikel om det.

"Möjligheterna med emotionell plasticitet i posttraumatisk vård."

Jag har läst den. Som chockterapi fast utan ström.

Och lika tvivelaktigt.

Men det kan också potentiellt erbjuda snabbare korrigerande vård.

Ju närmare traumat, desto mer plasticitet har hjärnan.

–Som att forma varm metall. –Det är helt oprövat.

Alla teorier är oprövade tills de prövats.

–Det där är bara en plattityd. –Jag vill försöka.

Vi har nog en chans här.

–Hon är min patient. –Min med.

Och med risk för att låta ocool, så är det min klinik.

Okej? Kom igen, Luke. Vi är ju där och observerar.

Varför gjorde du nåt så dumt?

–Varför gick du ut i döda zonen? –Jag trodde jag räddade ett barn.

–Svara på frågan. –Det gör jag.

Nej. Svara på frågan.

Jag trodde jag räddade ett barn. Alla hade gjort samma sak.

–Inte med din sjukdom. –Jag har ingen sjukdom.

Varför gick du in i döda zonen?

Det här är ett misstag. Hon är för aggressiv.

Luke... Låt henne sköta det.

Jag visste inte att det skulle kännas så.

Det är inte sant. Det är andra gången du dras ut ur döda zonen, Siri.

–Siri? –Du heter ju så.

Men du har kallat mig Hel.

För att du skulle kunna vara ärlig mot dig själv.

Jag är ingen psykopat. Jag tror inte att Siri är det heller.

Vad i helvete baserar du diagnosen på?

På testerna vi gjorde?

På det hon gjorde med den där pojken i Italien? Det var en olyckshändelse!

Imponerande. Du har skyllt på offren förr–

–men att kalla det för olyckshändelse är bara för mycket.

Vad pratar du om? Offren?

Familjen du attackerade. Sluta med dina lekar.

–Jag leker inga lekar. –Jo då.

Ska jag berätta vem du verkligen är?

Inbrottstjuv, tjuv, äktenskapsbryterska–

–rånare, lögnare...

Och det är inte allt du gjorde, eller hur?

–Tror du verkligen att det funkar? –Ja. Hon kommer åt den riktiga Siri.

Det känns fel. Det är inte terapi, utan ett förhör.

Du kom till Italien, sålde ett hus till ett pensionerat engelskt par–

–och stal från dem när de åkte hem igen.

Men du visste inte–

–att deras dotter skulle bo där då, med sin egna lilla flicka.

Mamman tog dig på bar gärning.

Du såg henne i vardagsrummet, hon försökte säga nåt–

–och du slog henne i huvudet med en hammare.

Sen såg du den lilla elvaåriga flickan komma in i rummet.

Hon såg sin blodiga mamma och började skrika.

–Då slog du henne med hammaren med. –Nej.

Sen gick du lugnt och sansat igenom skåpen och väskorna–

–och tog deras saker.

Som om ingenting hade hänt.

–Det är inte sant. –Det är sant.

Nej. Det kan inte vara sant.

Kameran på mammans laptop fångade allt.

De visade det i rätten. Det kanske kan friska upp ditt minne.

Det som fascinerar mig är hennes skådespelartalang.

Som om hon såg bilderna för första gången.

–Nu räcker det. –Ursäkta?

Be inte mig om ursäkt, be henne om ursäkt.

Om du vill så kan du vila upp dig på vårdavdelningen.

–Nej, jag... –Jag är glad att du är okej.

Jag vill inte vara inlåst längre. Jag är okej.

Okej, vi ses i morgon bitti på vårt vanliga samtalsmöte. I enrum.

Hej.

Var har du varit nånstans?

Du hade ingen rätt att göra så.

Jag... Jag gjorde en skillnad.

–Du gödde bara ditt ego. –Och vad göder du, doktorn?

Det var din sista session med Siri. Jag meddelar Martin.

Hörru! Din hund sket på min veranda!

Han kanske är musikkritiker.

Jag lekte bara.

Minns du vad vi sa om lekar som skadar andra?

–Om konsekvenser? –Ja.

–Du gjorde Siri illa. –Hon gjorde illa sig själv.

Thomas. Siri vet att hon inte ska gå in i döda zonen.

–Vad var planen? –Jag vet ingenting om nån plan.

–Får jag gå nu? –Nej.

Thomas...

Behandlingen du får här...

Den radikala behandlingen vi ger dig...är unik.

Vad betyder "radikal"?

Att vi behandlar dig med frihet.

Du har varit på ställen där de låser in en i ett betongrum–

–som det här. Utan ljus.

Och de pumpar en full med droger så hjärnan blir en sörja.

–Vet du vad en sörja är? –Ja, som gröt.

Precis. Och vi vill väl inte att din hjärna ska bli till gröt?

Nej.

Nej. Vi vill se dig växa upp och bli en fin ung man.

Coolt. Får jag gå nu?

Jag ska tänka på saken.

–Har du övervakat mig? –Bara din ytterdörr.

–Det låter ju inte ett dugg otäckt. –Allting är otäckt här.

–Gjorde Thomas dig mycket illa? –Jag överlever.

Bra.

–Ville du nåt särskilt? –Du litar inte på mig, va?

Det gör inget, jag fattar.

Alla här är antingen vakter eller psykopater. Opålitliga.

Ungefär så, ja.

Jag räddade dig från den där lilla skiten.

–Men nu undrar du varför. –Skulle inte du göra det?

Jo. Det skulle jag, Helena.

–Men vet du vad? –Vadå?

Det skulle inte en psykopat göra.

De skiter fullkomligt i andra människors motiv.

De är liksom blinda när det gäller andras tankar.

Men du och jag är inte det.

Visst. Du är väl också oskyldig som jag.

Nej. Jag är jävligt skyldig.

Jag gjorde nåt fel. Jag borde sitta i fängelse.

Vad gör du här, då?

Jag spelade galen för att få rättspsyk i stället för fängelse.

–Snackade du dig in? –Genialiskt, inte sant?

Nu kommer jag inte ut, för när jag berättar i terapin om vad jag gjort–

–inser jag att jag har gått ur askan i elden.

Det ser som bevis för att jag är psykopat att jag är manipulativ.

Du vet inte hur det är att berätta samma sak för alla–

–men ingen tror dig. Det är som klaustrofobi. Ett ständigt tryck.

Alltid huvudvärk. En dag spricker nåt där inne.

–Jag kanske vet hur det är. –Ja, det kanske du gör.

–Så litar du på mig? –Nej.

–Men jag förstår det du säger. –Jag får nöja mig med det.

Det är inte sunt att ha det här begravt.

Chocken du visade när du såg filmen var olikt allt du visat upp tidigare.

När vi har sett det förr, har du varit väldigt saklig.

Jag vill diskutera det.

–Vad tjänar det till? –Jag förstår.

Det handlar om tillit, givetvis.

Dr Kowalska var väldigt hårdhänt.

Jag ber om ursäkt för att jag lät det ske.

Du måste vara väldigt arg.

–Och hunden? –Vad är det med honom?

–Vad heter han? –Luck.

Luck? Det var ett fint namn.

Tycker du om honom? Jag har sett dig med honom.

Ja, jag tycker om honom.

Vad är det du tycker om hos honom?

Han ställer inga frågor.

Det är klart. Har du alltid varit hundmänniska?

Jag antar det.

–Har du nånsin gjort en illa? –Nej.

Hade du hund när du växte upp?

Ja. Zorro.

Zorro?

Jag älskade den hunden.

Vad är det?

Vad hände med den?

Han blev träffad av en bil.

–Såg du det hända? –Nej.

Pappa lät inte oss se honom innan vi begravde honom.

Han var för svårt skadad.

Jag förstår. Jag beklagar.

Det var ett dåligt år.

Det värsta.

Var inte det samma år som din familj splittrades?

Det måste ha varit kämpigt.

Du får lov att gråta. Det är helt normalt.

Ja, men du tror inte att jag är normal. Inte sant?

Hur kändes det?

–Kan du beskriva känslan? –Jag vet inte.

Jag vet inte.

Försök. Vad händer?

Jag kan se min pappa.

Han är uppe på taket och gör rent rännorna.

Och han gråter otröstligt.

Som om han aldrig skulle sluta. Och pappa gråter aldrig.

Och han hittade nåt i takrännan.

Han håller det i handen och tittar på det.

–Vad är det för nåt? –Hans hammare.

–Hans hammare? –Ja.

Pappa tappade bort sin hammare.

Och han vände ut och in på hela verkstan.

Hela huset också. Han var förbannad och...

–Vad är det? –Helvete!

Jag är så jävla dum. Jag är så dum.

Zorro blev inte påkörd.

Siri dödade min hund med hans hammare, inte sant?

Därför delade mamma på oss.

Hon var inte galen, hon bara...

...skyddade mig från henne.

I den här berättelsen inser mamman att Siri är en blivande psykopat–

–och räddar den "normala" systern genom att sära på dem.

Sophies val.

Mamman offrar ett barn för att rädda det andra.

–Det är en rimlig berättelse. –Den är sorglig.

Men tror du på den?

Hon har aldrig pratat om den här delen av sin barndom.

Och med den här nya "Hel"–personligheten...

–...får vi en helt ny historia. –Siri hittar på historier jämt.

Ja, och de följer alltid samma premiss. "Det är inte mitt fel."

–Ja. –Tårarna är kusligt äkta.

Kusligt äkta?

Du har rätt. Vi borde kalla henne psykopaternas Meryl Streep.

Vi ses sen på mitt kontor.

Får jag slå mig ner?

Hur mår du?

Fotot. Fotot på Svalas skador. Det fanns en hammare med där.

Det är en inbillad hammare på ett inbillat foto.

Nej, jag såg fotot.

Det kan bevisa att Siri angrep Svala.

Hon slår saker, människor och djur med hammare.

Enda beviset på att du har använt en hammare är brottet på videobandet.

Där Siri använde en hammare. Och sen på min hund och...

Varför vill du kompromettera dig själv?

Om det är blod på hammaren, så bevisar det att det var misshandel.

Om Svalas olycka inte var en olycka–

–så måste du ringa polisen så de får utreda det, inte sant?

Ja, självklart. Om det inte var en olycka och...

God morgon!

–Vad gör du? –Jag letar efter en sak.

Om du funderar på att hänga dig själv, kan du få ett rep.

Vad är det där?

Fader Bloch har dött. Har du inte hört?

Hjärtattack. De ska ha gudstjänst för honom i kapellet.

–I kapellet? –Ja. Och sen ska han begravas.

Det blir väl lika bra här som nån annanstans?

–Bergmaskar måste också äta. –Helvete!

Vadå?

–Hej! –Hej.

Vad gör du här?

Minns du när Raymond försökte dränka mig?

Jag såg en hammare där. Jag behöver den.

Det är mycket folk. Du borde vänta.

–Är allt som det ska med er två? –Ja, det är ingen fara.

Du ser uppjagad ut. Det här är en begravning. Inget bråk i dag.

Jag ska inte bråka.

Det här är fader Bloch. Ni var inte vänner. Vad gör du här?

Det är ju hans begravning, kom igen.

Tack.

Är du här och betygar din aktning?

Jag hoppades på en öppen kista–

–för att vara säker på den jäveln är död.

Man ska inte kasta sten i glashus.

Dina händer är knappast obefläckade, Carol.

–Kanske, men inte med barns blod. –Där har du en poäng.

Siri!

–Hörru! –Upp med dig!

–Ursäkta, fröken! –Upp, tack.

Det måste finnas en hammare här nånstans!

–Vad gör du, Siri? –Ni vet hammaren som saknas?

–Jag såg den här inne! –Lugn.

–Raymond! –Vad gör du?

Nu går vi, Siri.

–Han har den! –Kom igen.

Släpp mig! Raymond!

–Siri! –Stanna!

–Siri! Sluta! –Nej! Han har hammaren!

–Du skulle ju bete dig! –Han har hammaren Svala slogs med!

Stanna här.

Stanna, Raymond! Annars sänker jag dig!

Jag sänker dig och tar din kikare.

–Kom hit. –Tack.

Jag gör bara mitt jobb. Du stannar där.

Ner på knä, Raymond. Ner på knä!

Händerna bakom nacken. – Kan du titta i hans väska?

Det finns inget där.

–Kolla hans kläder. –Seriöst?

Du ska inte ge mig order.

Men om du lugnar ner dig då...

Visitera honom.

Ingenting.

Nej... Han tog den. Jag vet det. Han måste ha tagit den!

Det är inte sant, bara för att du vill det.

Raymond kan knappast gömma en hammare i röven.

Siri... Ingen hammare. Inget mer bråk. Okej? Inget mer bråk.

Alla bråk började efter tvillingens besök.

Som du motsatte dig, jag vet.

Vi måste lugna ner henne på nåt sätt. Några förslag?

Hon lär inte gilla det.

Du borde stanna här. Du behöver vila.

Nej, det jag behöver är att du hittar den som tog hammaren.

Här kan du äta och sova gott. Du skulle känna dig trygg...

Hur fan ska jag känna mig trygg när jag är fången här?

Här ger vi inte mediciner i onödan. Du behöver inte det här.

Men jag tror att det skulle hjälpa dig att slappna av.

–Djupa andetag... –Tror du att jag kör med lekar?

Hon är nog...min David.

–Du kan väl vara jag? –Jag vet saker om dig, Siri.

Du vet väl vad dr Silva skulle göra nu?

Är du verkligen Hel?

–Ingen lugn stund med dig. –Ingen rymmer från Himmelstal.

Är du tillbaka?

–Varit nånstans spännande? –Inte nu, Margot.

Carol? Snälla, gör inte så här, Carol.

Du önskar att det här vore Carol.

Han är bara en dum gamling som tror att han är en höjdare.

Han bestämmer inte över mig.

Nej... Varför gör du så här?

För du sa till dem att jag har varit en stygg pojke.

Oroa dig inte.

Jag ska inte äta upp dig.

Raymond sa att en varm kniv gör att man blöder långsammare.

Grabben, jag måste prata med damen i huset.

–Vill du också göra henne illa? –Vi har ju pratat om impulskontroll.

Så, nej. Det vill jag inte.

Bara om Siri inte vill uppge sin XO–kontakt.

Allvarligt, grabben. Lugna ner dig.

Vill du berätta vem det är?

Varför tror du att han så gärna vill få tyst på mig?

Thomas, du har kniven.

Släpp mig och sen tar vi itu med Carol, annars berättar jag alt.

Va? Säg vad du vill...

Är grabben din XO–kontakt?

Varför har han bundit fast dig, då?

Du har inte legat lågt med att du letar efter XO.

De tror att jag är en svag länk, så han ville skrämma mig.

Tror du att jag är dum? Nån slags inavlad bonnläpp?

Jag känner grabben. De har gjort mig till hans mentor.

Det räcker inte med ditt ord för att jag ska köpa det där.

Om man inte tillhör XO, varför gav han mig kartan?

–Kartan? –Kolla på bordet.

Ta hit den.

–Det är bara en jävla karta. –Håll upp den mot ljuset.

Ser du hålen? Var och ett är en fungerande kamera.

Ray–Ray, ta ut ungjäveln härifrån.

Snälla, kalla mig inte Ray–Ray.

Ursäkta, Raymond. Ta ut honom härifrån, för fan.

Ser du hur allting löser sig? Jag tänkte erbjuda en schysst affär–

–så ger du mig det jag vill ha ändå.

Så nu har jag ändå nåt att förhandla med nästa gång jag behöver en tjänst.

Raymond gav mig en hammare efter ditt lilla nummer i kyrkan.

Du har verkligen gjort dig stora besvär för att hitta den.

–Vad vill du ha för den? –Jag förstår varför.

Blodfläckar, fingeravtryck...

Du gör nog mycket för att personalen inte ska få tag i den.

–Vad ska du ha för den? –Ja...

Nej, jag behåller den till senare.

–Ta dig i brasan. –Ska jag ta dig i brasan?

Det skulle du allt vilja.

Ge den till dem, det skiter jag i.

Siri, du är bra knäpp och konstig, du.

Om de inte hade kemiskt kastrerat mig, hade jag nog blivit sugen.

–Bluffa aldrig en bluffare. –Ge dem den.

Var en man. Syna min bluff.

"Var en man"?

Jag berättar att de tog mina juveler och du angriper det som en svaghet.

Försök inte trycka på mina knappar. Du når dem inte.

Du må vara en galen subba, men jag har din hammare. Och vet du vad?

–Vad? –Du är min galna subba.

Text: Pablo Diaz Bernal www.sdimedia.com