Original subtitles

-Vi får inte vara här. Om din far... -Han vet inget.

Men om han får veta...

Du behöver inte vara rädd för min far.

-Är du helt säker? -Ja.

-Vi borde inte gå in. -Jo då!

Försvinn!

-Kom. -Nej.

Lyssna på din vän.

Du skulle ju vara skräckinjagande, med kattänder och tre ögon.

Men du är inte skräckinjagande. Du är tråkig.

-Du vet inte vad jag är. -Du är en häxa som kan spå framtiden.

-Spå min. -Alla vill veta. Tills de får veta...

Det här min fars mark. Min mark.

Spå min framtid, annars låter jag sticka ut dina tråkiga ögon.

Ditt blod.

Jag måste få smaka det.

Tre frågor får du ställa. Men du kommer inte att gilla mina svar.

Jag är trolovad med prinsen. När ska vi gifta oss?

Aldrig. Du ska gifta dig med kungen.

-Men jag blir väl drottning? -Ja...

Drottning ska du vara, en tid.

Tills det kommer en annan, yngre och vackrare-

-som störtar dig och tar ifrån dig allt du håller kärt.

-Får kungen och jag barn? -Nej. Tjugo för kungen. Tre för dig.

-Jag förstår inte. -Deras kronor ska vara av guld.

Av guld ska även deras svepningar vara.

Vi måste gå nu!

Cersei!

Ers höghet, de sörjande väntar.

Låt dem vänta. Jag vill vara ensam med honom.

-Många av dem har rest mycket långt. -Låt dem vänta.

Han ville inte att du skulle bli kungsvakt. Nu vaktar du hans lik.

Det han byggde är nu vårt.

Han byggde det för vår skull.

De kommer att försöka ta det. Alla där ute. Våra fiender.

När de ser stenarna på ögonen, kommer de att försöka splittra oss.

De har ingen skuld. Det är vår fars mördare som är fienden.

Jag varnade dig, men du försvarade honom.

Nu är vår far död, men det lilla monstret andas fortfarande.

Var det du som befriade honom?

Tyrion må vara ett monster, men han dödade far med vilje.

Du dödade honom av misstag, genom din dumhet.

Du är väl en handlingens man? Du gör det du måste, oaktat följderna.

Titta noga. Titta på följderna.

Här ligger de.

Han älskade dig över allt annat.

Beklagar.

Jag förstår inte varför jag måste sitta i lådjäveln hela resan.

Jag räddade ert liv. Om de tar er, tar de mig.

Jag har inte särskilt dåligt samvete.

Har du pressat skit genom ett lufthål nån gång?

Nej, men jag har plockat upp er skit och kastat den överbord.

-Pentos? -Min kollega Illyrio Mopatis hem.

En köpman. Vi träffades för länge sen genom vänner.

Vi insåg vilken olycka Robert Baratheon var.

För att rädda riket arbetade vi för att återinsätta ätten Targaryen.

Sen följde många misstag som har fört oss båda hit.

Allt har bara blivit sämre. Westeros måste räddas från sig självt.

-Mycket bättre. -Ers nåd?

Jag är nog inte det längre.

En lord.

Är man en lord om man dödar sin far?

Man förlorar nog inte adelskapet om man dödar en hora. Sånt händer jämt.

-Ni drack hela resan. -I en låda. Varför sluta nu?

För att vi pratar om rikets framtid.

Framtiden är skit.

Precis som det förflutna.

Vill du ha samma som vanligt?

-Du... Du behöver inte. -Gammal vana.

-Harpyans söner? -Ja. Masken låg på kroppen.

-De har aldrig dödat nån förut. -Erövrare möter alltid motstånd.

-Deras eget folk störtade dem. -De ser oss inte som sitt folk.

Då blir de tvungna att ändra synsätt.

Han kämpade för sin frihet. Ingen ska få ta den.

Och jag tänker inte bara se på när staden förfaller i anarki.

-Vad hette mannen ni förlorade? -Vita råttan, ers höghet.

Ge honom en hedersbegravning. Öppen, i Gracernas tempel.

-Harpyans söner blir nog missnöjda. -Och arga.

Arga ormar gör utfall. Då kan man hugga huvudet av dem.

Hitta de skyldiga och för hit dem.

Ers höghet.

-Grå masken. -Missandei från Naath.

Jag ville tala med dig.

-Varför kom du hit? -Vita råttan, den Obesudlade som...

Det sägs att kroppen hittades på en bordell.

Det sägs att flera Obesudlade besöker Meereens bordeller.

Får jag fråga varför?

Varför går en Obesudlad på bordell?

Jag vet inte.

Jag måste gå.

Höj skölden. Den är tung, men den stoppar ett hugg.

En gång till. Attackera.

Höj skölden. Annars får du huvudvärk.

-Borde inte du också öva? -Nja, jag är ju ingen ny rekryt.

Hur många bröder har dräpt en vålnad och en thenn?

Männen behöver en fast hand. De är tjuvskyttar och rövare.

Inte soldater.

Han hatar mig.

Om ser Alliser blir ny befälhavare... Han hatar vildingar.

-Alla vildingar. -Låt dem inte köra bort oss.

Ser Denys Mallister är en bra karl, och han är också kandidat...

-Sam! Låt dem inte köra bort oss. -Jag har ju lovat.

-Jag följer dig vart som helst. -Då avrättar de dig.

Bra! Lägg kroppstyngden bakom.

Höj skölden!

Kungen söker er.

-Fryser ni inte, ers nåd? -Aldrig.

Herrens eld lever inom mig, Jon Snow.

Känn själv.

Är ni oskuld?

Nej.

Bra.

Ers höghet. Oäktingen av Winterfell.

-Vet du vem som håller Winterfell nu? -Roose Bolton.

Förrädaren som stötte kniven i Robb Stark.

Vill du inte hämnas honom?

Jag vill mycket, men jag är en broder i nattens väktare.

Jag har talat med dina bröder. Många älskar dig, många gör det inte.

Du begravde en vildingflicka norr om muren. Varför?

-Hon hörde hemma där. -Du tyr dig till vildingar, sägs det.

De råkade födas på fel sida muren. De är inga monster.

Jag ska ta tillbaka Norden, nu när Tywin Lannister är död.

Jag ska spetsa Roose Boltons huvud på en påle. Men då behöver jag män.

-Nattens väktare får inte... -Jag pratar om vildingarna.

Ers höghet, ska vildingar marschera under er fana?

Då benådar jag dem. När Norden är min, gör jag dem till medborgare,

-De ska få slå sig ned här. -Det är ett generöst erbjudande.

Jag ger dem livet och friheten. Om Mance böjer knä för mig.

Föga troligt.

-Beundrar du honom? -Jag respekterar honom.

Övertala honom att böja knä, annars bränner jag honom.

-Hur lång tid har jag på mig? -Till kvällningen.

Det mörknar snabbt så här års. Skynda dig, Jon Snow.

Höj skölden. Attackera, ers nåd!

Attackera. Korsa inte benen.

Mina söner fäktades i koltåldern.

-Lord Arryn blir ingen stor krigare. -Han svingar ju som en lam jänta.

Ers nåd.

Lyft svärdet, ers nåd!

Vissa pojkar utvecklas sent. Han är ung.

Han är tretton, som vissa soldater.

Han har andra gåvor, som sitt namn.

Ibland behöver man inte mer.

-Farväl, lord Royce. Tack för allt. -Jag gjorde bara min plikt.

Robin kommer att göra stora framsteg.

Han är trygg här. Vad hans framsteg beträffar...

Jag lovar inget.

Ska vi bege oss norrut? Sansa har ju en bror vid Castle Black.

-Vi är nära kungsvägen. Där kan vi... -Vi?

Du fick följa med för att ditt liv var i fara i huvudstaden.

Du är långt från King's Landing och ingen vet vem du är. Du är trygg nu.

-Men jag är er väpnare... -Vet du ens vad en väpnare är?

-En riddares tjänare? -Men jag är ingen riddare!

-Vart ska jag ta vägen? -Det struntar jag i.

-Ni svor att hitta döttrarna Stark. -Jag hittade Arya.

-Sansa är fortfarande... -Kan du tiga? Jag bad inte om råd.

Jag vill inte att nån följer mig, jag är ingen ledare.

Jag ville bara tjäna en god lord. Men de är döda och resten är odjur.

Till lord Royce sa du att vi skulle till Fingrarna. Men vi kör västerut.

Ville han förråda oss, hade han redan gjort det.

Lord Royce är nog hedervärd, men det finns andra på slottet.

Litar du på riddarna och tjänarna?

Litar du på kusken och vår eskort?

Nej. Men jag betalar bra och de vet hur det går om man sviker mig.

Vart är vi då på väg? Till ett land där du litar på alla?

Till ett land så långt bort att inte ens Cersei Lannister hittar dig.

Vi är alla djupt chockade.

Er far var en kraft att räkna med. Sannerligen.

Jag kände honom inte personligen-

-men man märkte omedelbart vilken respektingivande person han var.

Han var en kraft att räkna med.

Tack så mycket för de vänliga orden.

Jag beklagar, ers höghet.

Jag litade aldrig på Varys, och...

Ers höghet.

Kusin Lancel. Jag kände knappt igen dig.

-Jag ber om ursäkt för min son. -Ingen fara, farbror.

De kallar sig sparvar. Fördömda fanatiker!

Tron är förstås viktig, men till en gräns.

-De kom aldrig hit när Tywin levde. -Han växer nog ifrån det.

-Ursäkta mig. -Självfallet.

-Dina sår från Blackwater har läkt. -De såren behövde inte läkas.

Hur kan jag hjälpa dig?

-Du kan förlåta mig. -Vad har du gjort som måste sonas?

-Jag förledde dig. -Det tvivlar jag på att du kan.

Jag frestade dig till vårt... onaturliga umgänge.

Sen har vi förstås kungen.

Vildsvinsjakten.

Vinet.

-Jag vet inte vad du pratar om. -Jag är en ny människa.

Jag fann frid hos de sju. Du kan också göra det.

De vakar över oss alla, redo att skänka nåd eller rättvisa.

Deras värld är nära förestående.

Jag ska be för din fars själ.

Tywin Lannisters själ behöver knappast din hjälp.

-Det liknar Dornien. -Nej.

Jo då.

Där ligger Sunspear.

Här ligger bergen.

Och här borta ligger...

Sunsnake? Stonespear?

-Sandstone. -Just det, ja. Sandstone.

-Exakt där. -Visst...

-Det är Dornien. -Vi borde resa dit.

Vi skulle trivas där, säger min erfarenhet mig.

Det vore härligt. Dornien, Highgarden... Var som helst utom här.

Vi är sena till middagen.

-Du är så hänsynsfull... -Jag är hungrig.

-Vad heter du? -Olyvar, ers nåd.

Tyvärr har min bror låtit kungen vänta, Olyvar.

Ers nåd.

Kan du vara lite mer diskret?

Varför det? Alla vet ju ändå.

Alla vet allt om alla här. Varför ens försöka hålla nåt hemligt?

-Låt inte din tilltänkta vänta. -Min tilltänkta?

-Tywin är död. Cersei lär vägra nu. -Tur för dig.

Otur för dig. Om Cersei inte äktar mig, reser hon inte till Highgarden.

Hon stannar i King's Landing, och du får dras med henne som svärmor.

-Kanske. -Kanske?

Kanske.

Eunucken! Spindeln! Viskarnas mästare!

Dvärgen. Halvmannen.

-Det finns snabbare sätt att dö på. -Inte för en ynkrygg.

Mycket är du, men inte en ynkrygg.

-Du sa aldrig varför du befriade mig. -Din bror bad mig.

-Du kunde ha sagt nej. -Neka kungamördaren? Det är farligt.

Du riskerade allt. Varför? Vi är inte släkt.

Jag gjorde det för de sju kungarikenas skull.

-En drucken dvärg är ingen frälsare. -Frälsare tror jag inte på.

Men dugliga män blir viktiga i kriget som stundar.

Hitta en annan soldat. Jag är färdig med Westeros, och omvänt.

Du har många förtjänster. Självömkan är inte en av dem.

En tursam dåre kan födas till en maktställning.

För att förtjäna den måste man arbeta.

-Arbete ligger inte för mig. -Jo. Du har din fars maktinstinkt.

-Och du är barmhärtig. -Barmhärtighet, ja...

Jag ströp min älskarinna och sköt min far med ett armborst.

-Jag sa inte att du var perfekt. -Vad vill du ha egentligen?

Fred. Välstånd. Ett rike där de starka inte utnyttjar de svaga.

Med pepparkaksborgar och vallgravar fyllda med vin.

-De starka utnyttjar alltid de svaga. -Kanske.

Kanske har vi vant oss så vid fasor att vi inte vågar förvänta oss annat.

Om du satt på järntronen, skulle du då sprida elände?

-Där kommer jag aldrig att sitta. -Nej.

Men du kan hjälpa nån annan till tronen.

Nån som är starkare än Tommen och mildare än Stannis.

Nån som kuvar stormännen och hänför folket.

En älskad och stark härskare, med rätt namn.

Lycka till med att hitta honom.

Vem har sagt att det är en "han"?

Du har ett val, min vän. Stanna hos Illyrio och drick ihjäl dig-

-eller möt Daenerys Targaryen i Meereen-

-och fråga dig om du vill kämpa för nåt.

Får jag dricka ihjäl mig på vägen till Meereen?

-Patrullerar de Obesudlade gatorna? -Dina vänner har väl misskött sig.

Besöket i Yunkai var lyckat. Mästarna har överlämnat makten till ett råd-

-med frigivna och gamla slavägare.

-Viktiga beslut ska dryftas med er. -Bra.

-De anhöll om vissa eftergifter. -Eftergifter?

-Politiker måste kunna kompromissa. -Men jag är drottning.

Förlåt mig, ni har rätt. Men nöjda undersåtar är lättare att styra.

Jag förväntar mig inte nöjda mästare. Jag avskaffade slaveriet.

De vill inte ha slaveriet tillbaka. De vill öppna stridsgroparna igen.

Stridsgroparna? Där slavar kämpade till döden?

I er nya värld skulle fria män kämpa mot varandra.

Kämparna som ni befriade vädjar om det. Fråga dem själv.

-Inga stridsgropar. -Om ni respekterar folkets seder...

Jag respekterar inte den seden. Hur många gånger måste jag säga nej?

Jag vägrar. Om han tror att jag tänker öppna stridsgroparna...

-Ni borde öppna stridsgroparna. -Va?

Min mor var som sagt en hora. Hon gillade päronbrännvin.

Ju äldre hon blev, och ju mindre hon tjänade, desto mer drack hon.

När jag var tolv sålde hon mig till en slavhandlare.

-Jag är ledsen. -Varför det? Jag var elak.

Stor var jag inte, men snabb. Och jag älskade att slåss.

Jag såldes vidare till en slavtränare och blev kämpe när jag var sexton.

Du tvingades kämpa i stridsgroparna, ändå försvarar du dem?

Jag är här tack vare dem.

Jag lärde mig dothrakiernas och riddarnas stridskonst.

Snart ropade tiotusen mitt namn när jag klev ut i gropen.

Min herre blev rik och frigav mig vid sin död.

Jag tog värvning hos Andrasönerna och träffade er.

Ni är drottning. Alla är rädda för att säga sanningen - alla utom jag.

Ni har skaffat er tusentals fiender.

Så fort ni visar svaghet, anfaller de.

Visa er styrka. Här, nu.

Jag låter de Obesudlade patrullera gatorna.

Alla med guld kan köpa Obesudlade.

Ni är inte de Obesudlades moder.

Ni är drakarnas moder.

Jag vill inte se fler brända barnskelett.

Ingen har sett Drogon på flera veckor. Han kan vara långt borta.

Jag kan inte tygla honom längre.

En drakdrottning utan drakar...

...är ingen drottning.

Viserion?

Rhaegal?

Lugn, lugn!

-Här är vi nu. -Ja.

När vi träffades var du min fånge.

Och nu, vår sista natt...

-Det måste inte vara sista gången. -Nej. Men det är det.

-Du vet vad Stannis vill. -Att jag ska böja knä.

Och att vi strider för honom. Jag får medge att han är djärv.

-Bör inte en kung vara det? -Jag respekterar honom.

Han skulle bli den bästa kungen på järntronen på hundra år.

-Men jag tänker inte tjäna honom. -Du sa att ditt folk har blött nog.

Ja. Och de ska inte blöda för Stannis Baratheon heller.

Du enade 90 klaner för första gången nånsin.

Thenner, hornfotsmän, isälvsklaner - till och med jättar.

Det var ditt livsverk. Du gjorde det varken för makt eller för ära.

Du ville rädda dem. De överlever inte vintern norr om muren.

-Är inte det viktigare än stoltheten? -Stoltheten?

Fan ta min stolthet.

Det här handlar inte om det.

Böj då knä! Rädda ditt folk.

De följer mig för att de respekterar mig. Knäböjer jag, slutar de med det.

Hur många är kvar där ute? Hur många kvinnor och barn?

Du vägrar rädda dem, och varför? Du är rädd att framstå som rädd.

Nog är jag rädd alltid.

Det är inte skamligt.

Vad blir det? Halshuggning? Hängning?

De tänker bränna dig levande.

Ett hemskt sätt att dö.

Jag ska vara ärlig. Jag vill inte dö.

Och jag vill inte bli ihågkommen som svartbränd och skrikande.

-Men det är bättre än att svika allt. -Vad händer då med ditt folk?

Du dör en ärbar död, och sen sjunger man sånger om dig.

Du brann hellre än att böja knä. Den store hjälten.

Sen kommer vintern och vålnaderna. Då sjunger ingen mer.

Du är en bra pojke. Verkligen.

Men om du inte förstår varför mitt folk inte ska utkämpa andras krig-

-är det ingen idé att jag förklarar.

Du begår ett fruktansvärt misstag.

Friheten att begå mina egna misstag var det enda jag ville ha.

Mance Rayder, du kallas kungen bortom muren. Westeros har bara en kung.

Böj knä, så lovar jag att visa barmhärtighet.

Böj knä och lev.

Det här var mitt hem i många år.

Jag önskar dig lycka i de krig som stundar.

Alla måste vi välja.

Man eller kvinna, ung eller gammal, lord eller bonde - valen är desamma.

Vi väljer ljus eller mörker.

Vi väljer det goda eller det onda.

Vi väljer den sanna guden eller den falska.

Fria folk! Det finns bara en sann kung, och hans namn är Stannis.

Här står lögnernas kung. Se det öde som väntar dem som väljer mörkret!