Original subtitles

Alla barn, utom ett, växer upp.

De inser att de ska växa upp,

och Wendy fick veta det så här…

När hon var två år, lekte hon i en trädgård.

Hon plockade ännu en blomma och sprang med den till sin mamma.

Hon måste ha sett förtjusande ut,

eftersom fru Darling satte handen för hjärtat och utbrast:

"Varför kan du inte vara så här för alltid?"

"Det var allt som hände angående det,

men nu visste Wendy att hon måste växa upp.

Man vet alltid vid två år.

Två år är början på slutet."

Är hon säker?

Hon dödade en vuxen hane.

Det här är en unge bakom åtta cm stål och härdat glas.

Säkerhet handlar inte alltid om kroppen.

Vad är du orolig för? Hennes intellekt eller känslor?

Smee sa att han klarar två år utan att ladda om.

Vad mer behöver hybriderna för underhåll?

Hur så?

Jag menar… en dag har hon gått klart här,

och då behöver hon någon som tar hand om henne.

Det är som om en lök skulle fråga: "Hur tar jag hand om en stjärna?"

Okej. Visst.

Tror du att han låter dig ta med dig henne?

Nej.

Kanske.

För att göra vad?

Leva.

Vara en familj.

Din syster har potential att uppfinna snabbare än ljusets hastighet

och utforska stjärnorna i tusentals år,

och du vill att hon ska vara i en familj?

Hon är bara ett barn.

Fortsätt intala dig det.

Som jag sa, det är inte mekaniskt.

Är hon…

Jag har henne i laddningsläge. Hon hör oss inte.

Vad exakt sa hon?

Hon sa att hon var gravid.

Gravid.

-Hon har ett traumatiskt… -Är det vad jag ska säga till honom?

Hon har alltid varit känslosam.

Du minns.

-Jag trodde att vi justerade det. -Det gjorde vi, i arkitekturen…

men tydligen inte tillräckligt.

Så hur fixar vi henne?

I sinom tid, med terapi.

Nej.

Hon är…

Igen, hon har ett traumatiskt förflutet. Vi visste det när vi valde henne.

Jag kan hjälpa henne, jag behöver bara tid.

Nej. Ni går in.

Återställ henne till före tornet. Full minnesradering.

Sedan minskar ni hennes reaktioner och saktar ner processorhastigheten.

Du vill förändra hennes personlighet.

-Det går emot programmets principer. -Var inte så dramatisk.

Du sa det själv. Hon är ett plågat barn.

Vi hjälper henne. Ni borde vara tacksamma att vi har verktygen.

Vi vet inte hur det påverkar hennes identitet,

hennes psykologiska funktioner.

Vi kan göra det värre.

Lyssna, båda två.

Den här enheten kommer att le och vinka glatt om tre veckor.

Och när De fems informationsarkitekter

pratar med henne över kanapéer och drinkar

vill jag att hon är lugn och charmig, som de andra.

Vi kan inte misslyckas nu, bara för att ni inte har mage att avsluta det.

Jag gör det inte.

Ursäkta?

Vi gör det.

Vänta, skojar du?

Din man har betänkligheter. Kan du göra det själv?

Nej.

Ja.

Bra. Gör det då.

Du får sparken.

-Du kan inte mena allvar. -Vänta.

Absolut.

Du lydde inte en direkt order.

Du behöver mig.

Inte nu längre, verkar det som. Packa dina saker.

Ta resten av dagen att ordna transport.

Om du är kvar på ön ikväll gör du intrång.

Och du kan bli skjuten.

-Det var fantastiskt. -Ja.

Uttalet är knepigt, men jag fixar det.

Jag ska vara ärlig.

Det var ett misstag att ta hit dem.

Arter från andra världar, miljontals år gamla.

Inser du vilken tur vi har att de inte flydde under kraschen?

-De bad inte om att få komma hit. -Gör inte så.

Du ger dem tankar och känslor. De är mördare.

Det är vi också.

Inte på det sättet.

Vi har hjärnor, vi tänker…

Vi har gemenskap.

De överlever, äter, sover, kanske.

Det är allt.

Bin gör det.

Myror gör det.

De har svärmar, system, hela kolonier.

Den försökte döda oss.

Inte den här.

Joe, den här kan vara snäll.

Marcy.

Det här är en "ja"-plats, inte en "nej"-plats.

Vad fan ska det betyda?

Pojkgeniet sa att "nej" är första steget till ingenting.

Till att vara ingenting, uppnå ingenting. Och här säger vi "ja".

Om någon försöker utnyttja eller skada dig… ger "nej" dig makt.

Det ger dig makt över din kropp och ditt liv.

Vi behöver inte prata om det.

Inte i dag.

Det har varit galna dagar.

Jag är stolt över dig.

Jag kan inte föreställa mig hur svårt allt har varit.

Det varar inte för evigt. Jag lovar.

Jag jobbar på ett sätt att få oss härifrån.

Tänk om jag inte vill?

God morgon. Jag är advokat McAfee.

Moderatorn som tilldelats er av den kollektiva ledningen De fem.

Som överenskommet av era bolag kommer beslutet jag fattar,

efter att ha hört bevis och argument, att vara juridiskt bindande.

Mr Kavalier, ms Yutani,

jag förväntar mig att ni uppför er professionellt

eftersom det är professionella frågor.

Ms Yutani, låt höra ert öppningsanförande.

Låt mig börja med att räkna upp fakta som inte ifrågasatts.

För det första är USCSS Maginot

en forskningsfarkost som ägs och drivs av Weyland-Yutani Corporation.

Det innebär att datautrustning, personal

och forskningsmaterial ombord tillhör Weyland-Yutani.

Beslag och förvaring av dessa är…

-Ursäkta, får jag… -Nej.

Vänta på din tur.

Ditt skepp förstörde tre kvarter, och dödade och skadade tusentals.

Mr Kavalier, ni får en chans att tala, men nu är det ms Yutanis tur.

Jag vet inte hur det går till i er byråkratiska värld,

men i framtiden där jag bor rör vi oss snabbt och tjänar biljoner.

Jag jämför gärna inkomst.

Som jag sa, det här är ett professionellt förhör,

så uppför er professionellt.

Annars?

Annars får du gå till sängs utan middag.

Mr Kavalier, bestrider ni ms Yutanis fakta?

Att det är hennes skepp? Visst.

Hon får tillbaka det

när jag vet hur jag får bort det från min byggnad utan att välta den.

Och materialet ombord?

Låt mig fråga dig en sak.

Tänk om det inte var en olycka?

-Vad? -Ja.

Jag menar att det kanske var en attack.

Eller så kanske piloten var full eller skeppet så dåligt underhållet

att kraschen var brottslig försumlighet, vilket skulle göra mig till ett offer.

Nej, snarare polis.

För nu är det mitt jobb att ta reda på varför så många medborgare är döda.

Tro mig, vi utreder redan…

Om du tror att jag låter dig utreda din egen krasch är du galen.

Jag har redan sagt att du blir mer än väl kompenserad för skadorna.

Det handlar inte om pengar! Jag har pengar. Det är en mörkläggning.

Vet ni vad hon så desperat vill ha tillbaka?

Biologiska rymdvarelser.

Ja, invasiva arter, rovdjur

som Weyland-Yutani har smugglat ner på planeten,

vilket bryter mot typ 50 mellanbolagslagar.

-Det är inte sant. -Vill du se bilderna?

Vänta.

De är ägandeskyddade exemplar

som ska studeras på en forskningsanläggning utanför planeten.

Det är dit de ska förflyttas

så snart mr Kavalier slutar hålla dem som gisslan.

Men ni förstår mr Kavaliers position.

Därför erbjuder vi oss

att lägga till 10 miljarder dollar till förlikningen, för sveda och värk.

Tjugo.

Femton.

Tjugofem.

Tjugo blir det.

Är vi överens?

-Ja, det är vi. -Ja.

Okej, jag packar ner dem och skickar tillbaka dem…

så fort karantänen är över.

-Nej. -Jo.

Sex veckor är praxis för karantän utifrån. Stämmer inte det?

Enligt vad Brubaker-avtalet fastställde.

Femtio miljarder, och vi tar över dem omedelbart.

Det är inte säkert för planeten.

De tillhör inte dig.

De är levande varelser, så i praktiken tillhör de ingen.

Jag antar att vi är klara.

Det blir 20 miljarder utöver de konkreta skadorna,

och vi återlämnar dem när karantänen är över.

Naturligtvis är era tankar och böner

för alla offer i Maginot-kraschen… alltid välkomna.

Å De fems vägnar vill jag säga hur glad jag är att vi kunde uppnå en vänskaplig…

Håll tyst.

Var är vi?

Jag kan ha en av xenomorferna i kväll.

-Kan? -En spion. Det kan lätt slå fel.

Och du borde veta att Prodigy har ökat säkerheten på ön det senaste dygnet.

-Troligtvis väntas ett frontalangrepp. -Vad rekommenderar du?

Vi destabiliserar anläggningen och flyr i kaoset.

Se på dig.

Nästan människa. Självföraktande maskin.

Du måste avundas mig.

Visst. Gårdagens modell, den otroligt relevanta roboten.

Vem skulle inte vilja vara du?

Hur är det att jobba för ett företag som gjort dig förlegad?

Jag vet inte vad du pratar om.

De är söta, dina barn, med sina skinande nya kroppar.

Jag måste skaffa mig en sådan.

Ett barn eller en kropp som inte är sorglig?

Vet du vad jag gillar mest med att döda androider?

De känner ingen smärta.

Så inget grumlar deras sinnen när jag börjar stycka dem.

Jag antog att det var smärtan som gjorde det tillfredsställande.

Särskilt för cyborger.

Ögonblicket man inser att man trots allt inte är en maskin,

när det första ögat ploppar ut.

Vi ses snart, gamla leksak.

Bara några justeringar, raring.

Är inte det en gåva?

Att kunna ta bort traumat.

Bara en liten stund till, okej?

Hej.

Hej.

Du…

Känns det bättre?

Bättre?

Bättre än vad? Jag mår bra.

Som vanligt, antar jag.

Men det känns som om jag har sovit i tusen år.

Hur är läget?

Jag trodde…

Du sa att du skulle få barn.

Visst.

När då?

För några dagar sedan.

Krullis sa att du sa…

För några dagar sedan var vi i träningsrummet och vi vandrade.

Nej, när Lillen och Smee kom tillbaka från kraschen.

Från vad?

Kraschen?

I stan? Och du såg alla djuren i det trasiga zooet.

Sluta skämta.

Det läskigaste jag minns från för några dagar sedan

är spökhistorier och ficklampor.

Nej, det var…

Vad är det med dig?

Inget. Vad är det med dig?

Vi åkte till stan, Nibs.

Och skeppet hade kraschat.

Vi blev tvungna att gå in och rädda en massa människor.

Och du hittade ögat.

Det skrämde dig.

Sluta.

Sluta med vad?

Jag minns inget av det.

Vad är det för fel på mig? Jag har inget av det.

Det är okej.

Ingen fara. Det kommer säkert tillbaka.

Du minns väl att du åkte med Arthur och fru Sylvia?

När?

Efter att du sa att du skulle få barn. De…

"Medan hon sov hade hon en dröm.

Hon drömde att Landet Ingenstans hade kommit för nära.

Och att en främmande pojke hade brutit igenom därifrån.

Han skrämde henne inte, hon trodde att hon sett honom förut,

i många kvinnors ansikten som inte har barn.

Kanske finns han också i vissa mödrars ansikten.

Men i hennes dröm hade han rivit slöjan som döljer Landet Ingenstans.

Och hon såg Wendy och John och Mikael"…

Jag vet att jag kan. Jag måste hitta honom.

…"kika genom glipan."

Nej…

Jag vet.

Jag vet.

Jag vet att jag kan. Jag måste bara…

Lämna mig ifred!

Hallå.

-Är du okej? -Ja.

Vi är väl fortfarande vänner?

Jag måste ta hand om det här, okej?

Alla är så griniga. Det är inte kul längre.

Allt ska inte vara kul.

Vi är vuxna nu.

Det suger att vara vuxen.

Ja. Verkligen.

Kan vi inte bara… Jag vet inte…

-Nej, jag har en massa… -Saker att göra. Jag vet.

-Du, Smee. -Nej.

Hör på.

Låt mig bara ta hand om det här,

så lovar jag att senare kan vi leka allt du vill.

På riktigt?

Ja.

Vad gör du?

Ger dig en vuxenkram.

90 STEG GENOM KORRIDOREN TILL HYBRIDRUMMET

-Hej. -Hej.

Har du sett Marcy?

Nej, det har jag inte.

Okej.

Vi kanske ska leta efter henne?

Hon dyker säkert upp.

Påminn mig…

Vad hette du förut?

Aarush.

Du måste skynda dig.

Det kan jag inte.

Jag förstår om du inte kan prata om det.

Säg: "Du måste följa med mig."

Det är orättvist.

Wendy får träffa sin familj, men jag?

Vi ska prata med dem, jag lovar.

Får jag…

Jag vill visa dig en sak.

-Vadå? -Det är hemligt.

Jag…

Kom igen, det blir kul.

Hej.

Patrullen saknar en man. Följer du med?

Nej. Det är oförskämt.

Vi skulle bara…

Det tar inte lång tid.

Vi pratar när jag är tillbaka, okej?

Nej, vi måste gå nu. Det är…

Det är för Wendy.

Förlåt, det är mitt fel. Order uppifrån, säkerhet.

Vi tar tillbaka honom så snart vi kan.

-Vad var det om? -Ingen aning.

Q är här borta. Vi utrustar dig.

Jag är hellre här ute med insekter, ödlor och sniglar.

Det passar mig bra. Det finns läskiga saker i labbet.

Menar du monstren?

Eller de läskiga robotarna som inte fungerar…

Jag är ledsen. Förlåt.

Är det verkligen din syster i maskinen?

Ja.

Jag tror det.

För mig är hon det i alla fall.

Jag hörde att Yutani är förbannad.

Hon kanske skickar cyborger för att hämta monstren.

Det är därför vi patrullerar. Vi måste vakta.

Vi är på en ö mitt ute i ingenstans.

Ingen väg in eller ut. Det här är bara för att hålla oss sysselsatta.

Det finns väl någon väg från ön?

Luftskepp, båtar.

Är vi tillräckligt nära fastlandet?

Det vet jag inte, men följer man stigen kommer en skylt mot en båthamn.

Men man kan inte bara få helgpermission.

Allt är under strikt kontroll.

Av oss? Några vi känner?

Nej, ön har en egen säkerhetsstyrka. Vi är bara…

Muskelstyrka, allt i allon, typ.

Vi kan avvaras.

Pappa tog med mig på en båt en gång för länge sedan.

Fanns det båtar där ni växte upp?

-Sluta. -Sluta med vad?

Vad du än planerar. Fråga om båtar, hur långt borta vi är.

Vi har det bra här.

Vi lever. Vi får betalt.

Sabba det inte.

Monstren är här.

-Kanske. Men då vet jag åtminstone. -Vadå?

Var de är.

Hallå?

Är du i labbet?

Nej. Du åkte, så…

Jag flög till fastlandet i några timmar.

Ett möte med Yutani. Jag är tillbaka innan det är mörkt.

Okej. Vad vill du att jag gör?

Varelserna behöver mat och vatten.

Kolla datan från i går kväll och välj nästa experiment från listan.

Är Krullis med dig?

Nej. Men jag klarar det.

Steg för steg. Följ protokollet till punkt och pricka.

Vetenskap är en metod, inte en förslagslåda.

Jag fattar.

Jag måste gå.

-Kirsh behöver mig i labbet. -Ska jag följa med?

Nej. Jag fixar det.

Hej då.

Har du verkligen…

Duktig pojke.

Duktig pojke.

"Pojkarna på ön varierar i antal,

vartefter de dödas och så vidare.

Om de verkar växa upp, vilket är emot reglerna…

gallrar Peter bort dem."

Wendy?

Vad har du gjort med henne?

-Vem då? -Nibs.

Hon minns inte hälften av veckan.

Inte kraschen, inte bråken, att hon sa att hon skulle få barn.

Älskling, det är…

komplicerat.

Du vet att hon var upprörd.

Vi körde diagnostik och fann ett fel i en av hennes subrutiner.

-Enda sättet att fixa det… -Ni fick henne att glömma.

Vi tog bort den korrupta datan innan den spreds till resten av henne.

Ett lustigt ord.

Korrupt.

-Det betyder… -Jag vet. Jag är inte dum.

Självklart inte.

Jag sa att det här var en "ja"-plats.

Du gav henne inget val, eller hur?

Jag gav henne medicin, som alla andra läkare.

Snälla Wendy, jag har stor respekt för dig och allihop.

För att vi är speciella.

Självklart.

Det är ni.

Ni har potential bortom allt vi kunde föreställa oss.

Kirsh sa att du har varit mycket i labbet på sistone.

Någon måste se på.

De bad inte om att få komma hit.

Tja…

De är livsformer insamlade av Weyland-Yutani.

Han studerar dem.

De är experiment för honom.

Det här är en forskningsanläggning full av forskare.

Det är det vi gör. Vi undersöker.

Som ni studerar oss.

Wendy.

Det är inte mitt namn.

Marcy, vi kan väl sätta oss…

Han sa: "Sluta låtsas."

Jag sa: "Är vi människor eller något annat?"

Han sa: "Sluta låtsas vara människor." Jag tror att han har rätt.

Jag vill inte vara människa längre om det här är vad människor är.

Dödar saker och tar isär dem för att se vad som finns inuti.

-Vem sa det? -Kirsh.

Han sa att människor blir romantiska.

Att de har känslor.

Men vi behöver inte det.

Vi kan göra oss av med allt det.

All sorg.

All galenskap.

Se världen för vad den verkligen är, inte hur den känns.

Det är vad han skulle säga.

Han är en maskin.

Marcy. Lita på mig.

Allt vi gör här är för er skull.

Mitt enda jobb är att se till att inget försvinner.

Nibs försvann.

Nej. Vi hjälpte henne.

Kommer problem att ske i övergången?

Naturligtvis. Det är ny teknologi.

Ni gör en resa som ingen har gjort förut.

Men vi finns här.

Jag är här för att hjälpa dig.

För att se till att du tar dig igenom det.

Men vi måste väl samarbeta?

Du måste berätta vad som är fel, så att jag kan hjälpa dig.

Tänk om du är vad som är fel?

Har du ett ögonblick?

Hej.

Joe? Eller föredrar du Hermit?

Vad gör du?

Jag? Inget.

Jag sticker bara härifrån, snabbt. Jag fick ju inte sparken.

Fick du sparken?

Nej.

Jo. Men oroa dig inte för mig. Jag har sex olika examen.

Ville du något?

Ja, jag…

Jag såg hur du tog hand om Marcy…

Wendy.

När hon hörde…

Jag märkte att du verkar bry dig.

Det gjorde jag… gör jag.

Jag kanske kan fråga dig, och ger du mig ett ärligt svar

kanske jag kan slappna av.

Det vi gör här är konfidentiellt, men jag ska svara på det jag kan.

Är min syster säker här?

Var ärlig. Snälla.

Självklart är hon det.

Som ett kassaskåp i en bank.

Min fru och jag gör allt vi kan för att se till barnens bästa.

Jag ska visa. Här kollar jag deras värden.

Kom.

Där är Smee. Ser frisk ut.

Och så har vi Wendy.

TA HENNE HÄRIFRÅN BÅTKOD 102-770

Ja.

-Jag förstår. -Jaså?

Och titta här.

Wendys värden ser normala ut.

HYBRIDSÄNDARE / BILDSKÄRMAR AV?

INAKTIVERA ALLA

Det är den försäkran jag kan ge.

Vi gör allt vi kan för dem.

Bästa omvårdnaden. Hela tiden.

Det var allt jag behövde höra. Tack.

Trevlig resa.

FEL

HYBRIDSÄNDARE "TOOTLES" INTE ANSLUTEN

Vad?

Fan.

SENASTE KÄNDA PLATS: LABBET

Kom igen nu.

LÅST skriv in din kod

Jag klarar det inte.

Jag kan inte ta någon.

Visst kan du det. Du är en duktig pojke.

Vill du ta farväl av din mor innan hon dör?

Nej. Snälla.

Jag ska försöka. Ge mig bara en chans till.

Snälla, gör henne inte illa.

Kom. Hör du mig?

Hallå?

Letar du efter Tootles?

Hans spårsignal är offline. Har du sett honom?

Nej.

Nej, Kirsh bad mig vakta hans grejer och gav mig inte…

Tootles?

Åh nej.

Nej.

Tootles.

Tootles.

Lillen.

Lillen!

Jag behöver din hjälp.

Kan du öppna från utsidan? Jag är inlåst.

Öppna dörren från utsidan. Jag är inlåst.

Han har min familj.

Va?

Jag har också familj.

Jag har familj.

Dr Sylvia här.

Ja.

Oj.

Är allt som det ska?

Ja.

Arthur.

Arthur.

Översättning: Madeleine Person