Original subtitles

Heja, Sture! Heja, Sture!

HITLER TALAR I RADIO

Att han var så rutten!

...och så många supar får vi

Textning: RosaMannen

–Får jag hjälpa dig? –Ja.

–Klarar du det inte? –De är så stora.

De är stora, ja. Det är meningen.

Inte så många!

–Skönt att sommaren har bestämt sig. –Ljuset gör ju att skiten syns...

I går hörde jag lärkan. Jag undrar hur det ser ut i bokskogen nu.

Jag skulle vilja åka till bokskogen och ligga i gräset och sova middag.

–Vilken lyx – sova mitt på dan! –Skönt att slippa röran ett tag...

–GOD DAG! –Jösses!

–Ingen post? –Nej.

Skynda dig med tröjorna, mamma.

–Vad demonstrerar de för i år? –Det gamla vanliga. Tomma fraser.

1 maj är de herrar, men 2 maj är de fyllsjuka.

–Inte en rad om Spanien. –Vad då?

–De slåss där. Inbördeskrig. –Blir det apelsiner till jul då?

Demonstrerar ingen för bättre brygghus?

Jag brukar säga: "Var du med 1909 under storstrejken?"

Det lönar sig inte att opponera sig. Vänta och se, det blir nog bättre.

–Karlarna fick krypa till korset. –Åja, de höll ut ett bra tag.

Tack vare fruntimren. De fick tala om för barnen varför det inte fanns mat.

Din morfar var en av de karskaste, men han blev spak han också.

–Jag kanske ska gå in till mig, jag. –Hälsa så gott.

Adjö, då.

–Nu var du elak. –Jag tål henne inte.

–Förr satt du ofta i hennes knä. –Jag borde ha bitit näsan av henne.

–Var är pappa? –Han kanske får jobb. Med reklam.

Reklam? Stoppa flygblad i lådorna?

Då behövde han väl pengar att deponera som säkerhet?

Horoskopet sa att veckan var gynnsam för affärer. Tja, kanske...

–Går du över nu, då? –Äh, de snackar bara om klubbkänsla.

Och vad fan är det? Ibland känns bollen extra rund, det är hela saken.

Klubbkänsla kan man inte gå på bio för. Och jobba går inte.

När jag jobbade på Kockums hade jag dålig kondis.

Följer du med ut och stuffar i kväll? Inte ska du skriva en sån här kväll!

–Folkets park... –Det är ljumt i luften.

Jag ger mig fan på att brudarna lagt av höfthållarna i kväll.

En jävla tur!

För 20 år sedan hade det varit raka spåret – kängan på bollen.

Raka spåret – kängan på bollen!

Där satt den.

–Hej, mamma. –Hej.

–Vad får vi till middag? –Fläsktärningar med grönsallad.

Jag hade gått direkt på målet...

–Har du pappa med dig? –Vi sågs på matchen.

–Lapparna, då? –Avklarat. Vad blir det i dag?

–Har du klarat av alla trapporna? –Jag väntar mig att bli trodd.

Jaha. Vi får fläsktärningar med grönsallad.

Hörde du, Anders? Vi får fläsknoisette jardinière till middag.

–Vad sa du? –Fläsknoisette jardinière.

Det blir samma gamla fläsk hur du än vrider till det.

Ja, men kallar man det fläsknoisette jardinière så smakar det bättre.

Åtminstone i min mun.

–Var har du min servett, Anna? –I tvätten. Det finns rena i skåpet.

Nej, sitt. Du har ju sprungit i trappor.

Hotell Nilsson, Järnvägshotellet Kristianstad... Vilken vill du ha?

Något festligare kan man ha 1 maj. Grand i Linköping, hittar du den?

–Där åt jag crepes på räkor en gång. –Den har blivit fönstertrasa.

Ta Mollberg i Hälsingborg, då.

Servetten håller jag styvt på.

Den är det enda som skiljer människan från det asätande djuret.

Båda äter lik, men människan torkar sig om munnen efteråt.

Det finaste trädet i världen!

Tar de en syren och sätter där uppe–

–så kan de lika gärna slänga den där i den jävla gödselhögen. Värdelöst...

Det skulle grävas ett hål runt trädet och läggas dit 200 liter blod.

Då ska du se att där blev fina syrener!

Kom, åh kom, bliv mig när

Jag håller dig så kär

–Inte behöver du sova 1 maj... –Det är magen, vet du väl.

Fan, jag har ett helt gasverk innanför svångremmen!

–Det är fyrverkeri i Folkets park. –Fyrverkeri... Det är bara bländverk.

–Hej... –Hej.

Vet du vad det är för orkester i kväll? Olle Karlssons.

Jaha. Synd att jag inte kan gå dit. Jag måste vara hemma och skriva.

–Inte skriver du en 1 maj-kväll... –Det är som julafton – tyst i huset.

Din farsa hade inte gillat den jämförelsen.

Jag kommer knappt ihåg honom fast det bara är två år sen han dog.

Om han haft mer skolor kanske vi hade haft det bättre allihop.

Vad menar du? Han kunde ju knappt klara hyran.

Jag hörde honom tala på torget en lördag.

Nazisterna hade demonstrerat. Han stod på en torgdisk bland morötter.

–Polisen kom och tog ner honom. –Usch, ja. Det har mor berättat om.

Har du prövat rulltrappan på Epa?

Vad skriver du om? Får ingen läsa det?

Nej... Jo, så många som möjligt. Men det ska tryckas först.

Om nu någon vill trycka det...

Då ska jag inte störa längre. Du har inte fått skriva på en lång stund...

Hej då.

Usch, så han slänger sin kavaj! Ingen idé att hålla på och pressa...

Vad är det här?

Vad är det här?

Vad är det här?

Det är flygbladet.

–Visade jag dig inte hur de såg ut? –Det är ju hundratals.

Det blev några över.

Låt mig sova nu. Jag måste få vila på maten.

Den andra fickan är också full. Det är ju massor!

Du... Titta!

Jag tänkte dela upp det...

...och ta resten efter matchen.

Jag ville se Sixten spela.

–Karlbom bjöd på en sup till målen. –Det blev 5–1.

Kan inte hjälpa att de var målsugna. – Jag ordnar det där i morgon bitti.

–Hur många trappor har du kvar? –Det ordnar sig bara jag får sova.

–Hur många trappor har du kvar? –I morgon bitti...

Affärerna öppnar ju halv nio. De bjuder på kaffe och kex.

–Hur många trappor har du kvar? –Från 4:an och gatan ner.

Tack. Det var allt jag ville veta.

Mamma!

Fan, vad jag är torr i käften. Jag måste gurgla mig.

Felet var att jag inte tittade på namnskylten nere i porten.

Vet du vem som kom emot mig mellan andra och tredje våningen?

David Franzén. Den mannen har gjort mig mer illa än någon annan människa.

Tänk dig att möta Franzén med en trave flygblad från en fruktaffär...

"Välkomna till kaffe och kex halv nio."

Du förstår väl att jag måste skölja ner skammen med en sup.

Jag kan inte hjälpa att jag har svårare att bära skammen än andra.

De satans lapparna... Hålla på med sådant krafs!

Se dig omkring! Är det bara mitt fel att jag inte fått fräs på affärerna?

Har jag nånsin kunnat ta med mig en affärskontakt hem?

Mamma är... Tja...

Franzén, han har tre rum, bil, hustru som kan representera...

Ja, hon har vanan inne. Alla vet ju att hon började som supésjagga.

Det är på Savoy...

Det är på stora krogar de feta affärskontrakten signeras.

På eftermiddagen, när lunchtimmen långsamt glider över i à la carte...

...fördragna gardiner...

Man kan titta ut men inte in.

Har du trampat på en sådan där matta någon gång?

Det är som att gå barfota på en sandstrand...

Vad tror du kluckar i glasen, då?

Va...? En sådan där smörja som jag får hålla mig till? Nix.

De skulle inte diska i det ens.

Nej... Hennessy...

Martell...det är den där med kokarden.

Gordon Bleu...

Le Petit Caporal...

Den där med Napoleon på etiketten. Det är ett kejserligt märke.

Courvoisier... Jag tror han är med på etiketten där också.

För att inte tala om Renault...

...den svarta med guldskriften.

Mathusalem... Den heter så för att den är så gammal.

Ja, det är allmänbildande att vara intresserad av konjak.

Men vad fan har jag att komma med? En femma renat på Fenix bakficka...

...eller en Aalborg på Köpenhamns- färjan mitt bland dräggen. Svineri!

Sist jag var över var det en som vomerade framför fötterna på mig.

Det är då man får handla i dussin i stället för i gross. Förstår du?

Felet med mig är att jag är finsmakare.

Jag kan inte hålla till godo med sekunda varor och dålig servering.

Se dig omkring, Anders... Är det bara mitt fel?

Du kan gå ner dig till knäna i dina jävla krogmattor.

Vi kommer aldrig härifrån så länge du lurar av mamma pengar.

Förstår du inte? Vi är två månader efter med hyran...tre snart.

Är det stället mittemot fabriken du menar? Fabriksrök i morgongröten.

Den gången hade vi en chans att betala hyran.

Du hade ett parti gräddmunkar när IFK och MFF skulle spela.

Gräddmunkar på ett lokalderby...

Kunde jag rå för att det blev regn?

Har du hört talas om nån som tuggar gräddmunkar på ståplatsläktaren?

"IFK-munken" stod det på omslaget. Och så förlorade IFK!

Om du ändå kallat den "MFF-munken"! Minns du det?

Vi åt "IFK-munkar" morgon, middag, kväll i en hel vecka.

De som blev över gav vi till Anells hund. Den dog i kolik!

Skratta... Vi kommer aldrig härifrån så länge vi är back med hyran!

Vilken lägenhet ser jävligast ut? Jo, vår.

Fy fan, pappa – vi sitter fast. Förstår du det? Fast.

Nej, jag har ju Nina!

Kjell-Åke, du får inte äta mer glass!

Den måste kastas upp på solbrädan. Den måste upp på solbrädan.

Nina, var är Kjell-Åke i dag?

–Hemma. –Är han hemma?

–Varför leker han inte med dig? –Han har ont i magen.

Ont i magen!

–Ont i magen. Ont i magen... –Varför det?

–Han har ätit för mycket glass. –I går när vi var ute? Är han sjuk?

–Ja. –Men du är inte sjuk?

Bara Åke.

Akta så du inte ramlar ner.

Ska jag ta en dans med dig?

Kom i kostervals!

Slå din runda arm om min hals

Jag dig föra får Åhej, vad det viftar och går!

Kjell-Åke... Jag ska skriva en bok om dig.

Hur tror du det går för Strandberg i Berlin? Han var nere på 10,6 i går.

"Om man sitter på Café de la Paix träffar man säkert någon bekant."

Tänk om man hade stålar så man kunde åka till Paris...

Men man skulle inte sitta på nåt jävla fik.

För 60 francs får man en med päls. Det är 15 spänn. 30 francs utan päls.

Som räven. Pälsen gör den till det den är. Tänk dig en naken räv...

Man får vara försiktig. Man måste titta på korten.

–De har hälsokort. Vet du inte det? –Nej.

Jonnes kompis kom hem och hade fått drypan. Han kunde inte franska.

Då måste man ju vara professor för att få knulla i Paris...

Han hade en spanska. Spanskorna ska vara bra. Har du inte hört det?

–Vet du hur spanskorna gör? –Nej.

Fan, att man aldrig kan få reda på hur de gör!

O, min lilla hjärtevän, Gud förbarme sig över mig!

Du gamla träd, ja, du kan förstå, dig ska jag icke döja

Olsson... Olsson!

Har du några brev?

–Mamma! –Vad är det?

Pappa! Pappa!

De vill ge ut min bok! Titta här!

Pappa, de vill ge ut min roman!

–Vad i helvete är det med dig? –Jag är författare. Förstår du inte?

De vill att jag ska komma till Stockholm och diskutera med dem!

–Det är ju fantastiskt! –Varför väckte ni mig inte innan?

Fadern har legat lik – sonen har varit berömd en hel kvart. Berätta!

De vill att jag ska komma upp till Stockholm. De betalar resan.

Vänta! En i taget. Det är självklart att de ska betala resan. Får jag se?

Står det vilket hotell du ska bo på?

Glöm inte traktamentet. De bjuder väl ut dig, men kräv traktamente ändå.

Jag måste gurgla mig lite.

Nu vill de förstås skriva kontrakt med dig. Då måste man se upp.

Du vet väl inte hur såna dokument ser ut. Bäst att jag följer med...

–Det är nog bara meningen för en. –Ja... Vi går igenom det här hemma.

Du förstår, ett affärskontrakt, det är en labyrint...

–I den har många gått vilse. –Det är väl bara en formsak?

En formsak?! Nej, det är ett sätt att blanda bort korten. Förstår du?

Det första kontraktet refuserar man. Annars kan de tro att man är dum.

De bjuder förstås på cigarrer. Det är brukligt vid affärsuppgörelser.

Jag tror jag har en representations-cigarr i bröstfickan.

Bruten! Sonen får Nobelpriset, faderns sista cigarr är bruten.

Eftersom jag inte har någon cigarr- snoppare får jag ta tänderna...

Nu är den tänd.

Håller du den i högra handen? Det är fel.

Du förstår, en affärscigarr håller man alltid i vänster hand.

Vid ett raskt handslag eller signering förlorar man ingen tid.

I affärsvärlden går det undan!

–Får jag försöka nu? –Ja.

Ha alltid detta i minnet: affärscigarren alltid till vänster!

Nöjesbloss... Då kan du använda vilken hand du vill.

Dra in nu och bit ihop... Såja!

En gång till...

Hur gör man sedan? Fimpar man?

Fimpar... Man fimpar aldrig en cigarr!

En cigarr ska ha en död i stillhet.

En cigarr ska självdö på fatet.

Där ska den ligga på lit de parade med maggördeln som svepning.

Du är fantastisk! Du får det att låta som Karl XII:s likfärd.

Cigarrer ska hädanefter bli min musik!

Jag är författare, pappa! Jag är författare!

–Mamma, du måste pressa byxorna! –Det är väl inte så bråttom...

Stolen gick åt helvete.

Jamen, du ska väl ha finkostymen.

Nu kan jag tala om vad boken handlar om. Den handlar om oss.

–Om mamma och mig? –Nej, om hela kvarteret.

Jag talar om hur vi har det. Hur fan ska de annars få veta det?

Vi kanske inte får gå i skolor...

Men så länge bukhinneinflammation kallas magknip ska vi skrika!

Det ska de få höra, de som har råd att ringa efter doktorn!

Hos Kjell-Åke hade de inte ens till en termometer – för 2 kronor!

Är inte våra blindtarmar lika mycket värda! Jag visste de skulle lyssna.

–Vem söks? –Herr Olofsson.

De bjöd aldrig på cigarrer, pappa.

Varje gång det luktar bränt hår här får man gå på cirkus.

Bränt hår och sågspån hör ihop på något sätt.

Du är väl inte ledsen för det där i Stockholm?

Fan också! De knäpper med fingrarna så reser man dit – och hem igen.

Den där jävla snobben satt där och tittade på mig! Jag i söndagskostym.

"Ska ni ge ut boken?" frågade jag. "Det har vi inte tänkt", sa han.

Men det fanns något i den som de ville uppmuntra. Det fanns ett rop.

–Men ropet var oartikulerat. –Oartikulerat, vad är det?

Det är när man skriker så högt att ingen hör vad man säger.

En av elefanterna har fått ungar, stod det i tidningen.

–Tror du sjölejonen är kvar? –Det är för jävligt!

Jag tror inte det är så mycket för djurens skull eller musikens...

Det är att det blir av.

Allt annat vi pratar om att göra, det blir aldrig av.

Ända sedan du var 5 år har vi gått på cirkus vartenda år.

Släpp, så tar jag hand om honom.

–Han bara skulle hem... –Ja, tack för hjälpen. Gå. Adjö.

Så var det med det cirkusbesöket.

–Vi kan gå i morgon i stället. –Vem ska skura trapporna då?

Det gör inte så mycket. Vi går nästa år.

Det är inte det jag är ledsen över...

...utan för att jag inte fick tid att ta hand om dig när du var liten.

Den bästa tiden... Då är det inte mycket med er.

Så har det varit i alla tider för sådana som vi.

Göra barn är de fattigas nöje, säger de. Vilket nöje...

...när man inte har råd och tid att njuta av dem.

Jag minns det så väl...

När du föddes kom freden.

Du är nästan jämnårig med freden.

Jag visste att det skulle bli fred när du föddes. Aldrig mera krig.

När jag inte orkar ta i längre, vem ska då ta hand om oss?

–Tänk att bli gammal här, Anders... –Jag ska ta dig härifrån, mamma.

Du får egen familj. Svärmödrar är inte populära, det vet du.

Jag brukar inte klaga...

...men jag är rädd för hur det ska gå när jag inte orkar längre.

"En Stuhl, Madame!"... Minns du det?

De sitter där med gardinerna fördragna...

...som om de vore rädda för ljuset.

Det luktar på ett särskilt sätt hos dem.

Det är hemskt att bli gammal.

Det kostade 35 öre på galleriet. Jag hittade 25 öre... Minns du det?

–Du blev konfys av alla färger... –Tysken, mamma, minns du honom?

En Stuhl... Inte en "stol" utan "En Stuhl, Madame", sa han.

Han trodde han hade gett bort vår plats.

–Mamma... –Tur att han inte kontrollerade.

Tänk att sitta nere vid logerna...

–35 öre... –10 öre, mamma.

10 öre...om du räknar 25-öringen som jag hittade.

"Madame"... Jo, jag tackar, jag!

Jag ville alltid att du skulle kalla mig "mamma". Alla andra sa "mor".

Men jag ville att du skulle säga "mamma". Jag tyckte det lät finare.

Utseendet röjer mig för mycket. De tror kanske att man är en bov.

Där var ett namn jag inte hört förr.

Det var en sergeant på regementet. Hör och häpna – han hette Struts!

Det namnet hade jag aldrig hört förr.

Det var en bra karl. Och så hade vi en kapten som hette Brink...

Men...

Vi hade 50 öre om dan – inte mycket att hänga i julgran.

Varför kunde du inte låta oss gå på cirkus?

Vi går på cirkus en gång om året. Kunde du inte ha hållit dig undan?

Jag gick till "Jägers" för att få ihop pengar.

Jag vet väl hur ett stalltips luktar.

–Jag spelar för att få ihop pengar. –Du hade ju inga pengar med dig hem.

Du har för många vänner när du vinner.

Din far har också varit i Stockholm och suttit vid de vita dukarna.

Du må tro att de hade bullat upp. Special, gosse... Special!

Allting ordnat, direkt på väsentligheterna!

De tog emot mig som en... Tja, inte som kung precis...

Landshövding?

Ingen dum liknelse. Det var ju ett helt landskap som skulle tillsättas.

En sorts "benklädernas landshövding".

Och så fick Franzén jobbet.

Han bygger i Limhamn nu. Han var inte ett dugg bättre försäljare än jag!

Nej, men han hade de rätta kavajärmarna.

–Hur visste du det? Har jag sagt... –Ja, det vet du väl.

För långa kavajärmar, du välte ut konjaken... Alltihop var mammas fel.

Din mor trodde aldrig på mig. Hon trodde aldrig jag skulle klara det.

–Det trodde jag inte själv heller. –Ska vi gå hem?

Du vet hur det är när en vara säljer sig själv. Pang – så är det hänt!

Ryktet gör halva jobbet. Man har orderblocket i handen när de öppnar.

Snacket ligger färdigt – det rätta snacket, alltså.

Det är medfött.

–Det är bara varan som fattas. –Visst, bara varan som fattas!

Vad är det för sorts vara du tänker på? Vad skulle den användas till?

–Vad den skulle användas till? –Ja.

Jag talar om den stora Varan med stort V...

Och du frågar vad den ska användas till!

–Ja, vad skulle den användas till? –Inte fan vet jag!

Ska jag börja uppfinna, nu också? Vad finns att uppfinna efter cykeln?

En apparat som gör att man kan sitta när man går...

Om man borstar tänderna jävligt noga och ändå luktar illa i mun–

–sitter felet längre ner...

Det finns varor som inte är ämnade till något bestämt – men som behövs.

Någonting som skänker glans. Förstår du?

–Du tror du kan skriva böcker... –Du talar om månen, pappa.

Den duger att svärma i, men inte att se i.

Om man ska se måste man ha solar. Solar, pappa!

Det var det jag försökte skriva om.

Jag var blygsam när jag sa att jag inte var uppfinnare.

Jag har uppfunnit dykarklockan.

Vad fan pratar du om? Sätt dig, man blir sjösjuk av att se dig.

Jag talar om dykarklockan.

Har du aldrig tänkt på hur en så känslig människa som jag står ut här?

Jag ska tala om hemligheten för dig. Jag har uppfunnit dykarklockan!

–Vad pratar du om? –Professor Piccard. Dykarklockan!

Precis så är det. Jag sjunker. Jag sjunker...

Och då, när jag sitter där inne i klockan...

...då skiter jag i dig och din mor och alla era cirkusar.

Anders och Anna... Förstår du?

Då är ni på andra sidan glasrutan.

Jag sjunker. Jag skiter i er. Ni rör mig inte i ryggen.

–Akta så jag inte slår in rutan. –Det kan du inte. Den är för tjock.

Den är gjord av 20 års brännvin.

Precis så är det.

Jag sjunker...jag sjunker...

Och då...

Jag ger fullständigt fan i er.

Jag skiter i er – fullständigt.

Jag såg dig från fönstret.

Är du ledsen?

Det dög inte...

Det dög inte.

Om man skriker så högt man kan är det klart att man hörs...

Men det är ingen som hör vad man säger.

Jag ljög när jag sa att de i Stockholm var högfärdiga skitar.

Det var de inte. De var hyggliga.

Han bad mig sitta ner.

Han var inte mycket äldre än jag.

Och så började han prata...

Han nämnde ett namn som jag inte kände till.

Det var inte för att göra mig flat, utan för att hjälpa mig på traven.

Sedan nämnde han ett annat namn. Det kände jag inte heller till.

Så blev han nervös. Och där satt vi...

Han skulle ha vetat vad han skulle ha sagt för att få mig att prata.

Han skulle ha pratat om Ulla som är på smällen, Pålmans vägglöss–

–Sixtens pälshoror och hela det här jävla gamla sketna kvarteret.

Det är det enda jag kan.

Min morsa spelade inte Mozart på piano när jag satt på pottan.

Man är inte tjänstekvinnans son för att ens morsa skurar trappor.

Man är inte tjänstekvinnans son för att man...

Kom... Kom med.

–Hur har du det med pälshororna, då? –Inget vidare.

Biljetten är så dyr så det är inget att tänka på.

Men storklubbarna åker förstås dit på turné.

–Gå in i en storklubb, då. –Det är det jag står och tänker på.

Om han skriver till kungen genast kan de gifta sig tredje lysningssöndagen.

Ja, nu kan han få användning för sina författartalanger.

Tror du det får rum någon mjölk i de där små bopparna?

Fortsätt, svenskar! Det ska gå! Japanerna är trötta nu.

De har ingen kraft kvar, men de har sin järnvilja!

Nu anfaller japanerna. Centern står ensam framför Bergquist...

...och skjuter i mål!

Japan vann... Nej, inte än! Det är fem minuter kvar.

Men Japan leder med 3–2. De gjorde sitt enda anfall på en hel kvart–

–och fick mål på det anfallet. Nu slår de ifrån sig allt vad de kan.

Japanerna faller omkull, så trötta är de. Men de ger sig inte.

–Hej. –Hej.

Japanen sparkar ut bollen på läktaren. Ska vi verkligen förlora?

Anders, jag vill tala med dig.

Du... Jag vill tala med dig.

Japaner, japaner, japaner... Och så händer ingenting.

Men Hallman går fram nu... Och så en japan! Japaner, japaner...

Dessa japanska försvarare är små, men de är hårda.

Japaner, japaner...

Tyskarna vinner den här olympiaden.

Om de vill en sak, så...

...då gör de det.

Det är ordning och reda där.

Vi kan bo hos mor första tiden tills vi får råd att skaffa eget.

Det blir en ledig lägenhet tvärs över gården. Vet du det?

–Du säger inget? –Jag funderar.

Maten behöver inte bli så dyr. Jag kan skaffa billiga bitar.

Mor är kusin med han på Berglunds.

Eller om det är kusins kusin... Vad heter det då?

–Vad säger du? –Vad heter ens kusins kusin?

Jag vet inte.

Jag har inte sett till dig mycket. Du har inte sprungit ner dörrar, precis.

Nej.

Har du skrivit?

Jag skriver inte längre.

Fy fan, pappa, vad ska jag göra?

Du måste svara mig.

Du är min far, pappa.

Du måste hjälpa mig.

Du...ta dig en jävel!

Kom in i Piccards klocka. Det finns plats för fler.

Pappa... Vad ska jag göra?

Du måste hjälpa mig.

Hur gammal är du, pappa? 39 år?

Du kan inte ge upp innan du är 40 år, pappa.

Du är den siste jag har att gå till.

Kan jag inte få känna någon respekt för dig?

Finns det inget som gör att jag kan vara stolt över att du är min far?

Som när jag var liten...

Minns du att du kunde mer fotboll än andras farsor?

Minns du att du förklarade för mig vad offside var?

Jag sjunker...

...sjunker...

Du ser ut som en fisk nu...

Du... Sätt dig ner.

Sätt dig...!

Jag ska tala om för dig när jag blev djuphavsforskare.

Du var inte så gammal då.

Anders...din mor, som du har högaktat i alla dessa år...

...bar sig en gång åt som en simpel hora...

...mitt framför näsan på mig.

Två trappor över gården...

Torngren... Det var 1923.

BULLER VID DÖRREN

Nej!

En socialdemokratisk diktatur–

–blir följden av en socialist- kommunistisk riksdagsmajoritet...

Folkpartiet vill: trygghet, sämja, välstånd... Rösta med folkpartiet!

Hade du bara gett dig fanken...

Kom nu här!

Här ska jag minsann inte såga ner ett träd åt de jävla horungarna...!

Det går bra...!

Så...

Då har vi att tända i nattens sena timma...

–Hugo... –Säg inte Hugo till mig en gång till!

–Där gick dina syrener. –Säg inte Hugo till mig en gång till!

Tack.

Vad är det med dig, Anders?

–Hur så? –Du är dig inte lik.

–Ska pappa gå med skyltar? –Ja.

Det kommer att ta knäcken på honom. Förstår du det?

–Tänk dig pappa som sandwichman... –Vad ska jag göra, då?

Ska vi leka en lek, mamma? Årtalsleken...

Jag säger ett årtal, så rabblar du upp allt som hände det året.

–1923, vad hände då, mamma? –1923...

Du blev ju fem år. Och jag sydde om min vinterkappa till rock åt dig.

Var det då pappa började supa?

–Nej, det hade han gjort länge då. –Är det säkert? Mamma...

Fanns det inte en som hette Torngren som bodde mitt över gården?

–Jag förstår inte vad du vill. –Gör du inte det, mamma?

Mamma?

Jag skäms, mamma!

När jag tänker på det kan jag inte se på dig.

Jaså, det har han talat om...

Se på mig, du. Jag ska tala om hur det gick till.

Hos Aggerborgs fanns en sorts tårta som hela stan talade om.

Men den var dyr.

Hur skulle jag få ihop så mycket pengar utan att de försvann?

Jag kom överens med Aggerborgs om att få städa ihop till tårtan.

Aggerborg var hovkonditor. Han hade levererat till prinsarna.

Det var choklad, grädde och valnötter i tårtan.

Det skulle bli fest för hela trappan. Kaffe och mormors hallonsaft...

Minns du mormors hallonsaft?

Det blev inget kalas.

När pappa kom hem var han så full att han knappt kunde stå på benen.

Han satte sig i tårtan.

Vet du vad jag gjorde då? Jag släppte kopparna i golvet – en efter en.

Sedan gick jag till Torngren och sa: "Jag har sett att du tittat på mig."

"Vill du ha mig? Här har du mig."

Var han bra?

Ja, det var han.

Men herregud...!

Herregud... Någon gång får man väl känna att man inte är den starkaste.

Jag kan tala om en sak till när jag ändå är i gång.

Du skulle ha haft en bror eller en syster också. Ingen kunde se vilket.

Detta jävla liv där man inte har råd att behålla sina barn!

Jag fick gå till käringarna på Väster.

Det fanns de som hade råd och kunde behålla dem.

De hade karlar de kunde lita på. Vad hade jag? Ingenting.

Han kunde inte ens säga "Gå dit!" och åtminstone ta den delen av ansvaret.

Han sa: "Bestäm du. Det är du som bär på det."

Jag såg i hans ögon vad han ville.

Där fanns ingenting. Ingenting som man kunde bygga något på.

Jag fick bestämma själv den gången också!

–Gå och rösta, mamma. –Det räcker med köerna på vardan.

–Det här valet är viktigt, mamma! –En röst mer eller mindre...

Det får inte komma in nazister i riksdagen. Och pappa...

Om du lägger din röst, så väger du upp hans.

Du måste hjälpa mig! Jag kan ju inte gå själv, jag är för ung.

Gå dit och lägg din röst för mig.

Gå till spåkäringen då, som du sparat ihop till–

–så du får veta hur allting ska bli!

Vi vill: förnuft, logik, ömsesidig förståelse! Fred i världen!

Rösta med nationalsocialisterna!

När går tåget, sa du?

18.10.

Berättade jag att vi ska på Europa-turné efter serien?

Vet du var turnén ska gå?

Genom Frankrike.

Då får du din pälshora.

Ja.

–Bara det inte är fel årstid... –De har nog päls året runt.

Det är nog deras varumärke.

Hörde du att Olle har satt Astrid på jäsning? Han har Rumford i brallorna.

Fan, att få lämna de här kåkarna...

Aldrig behöva käfta med Pålman mer, aldrig behöva gå ner på "huset"...

När jag har lirat in mig i landslaget sätter de nog en skylt på dassdörren:

"Här satt Sixten."

Vad fan är det med dig?

Du har inte varit dig lik sedan det där med Els...

Sixten!

Får jag följa med till Stockholm och bo hos dig första tiden?

–Ja, men... –Får jag bo hos dig första tiden?

–Det är klart, men... –Bra! Vi ses på Centralen klockan 6.

Mamma kommer strax. Jag vill inte att hon ska se oss här. Hej så länge!

Vilka köer!

Tror du att du får brev från kungen i morgon?

Undrar om de har haft sammanträ...

Packar du?

Jag bryr mig inte om ifall jag får brev från kungen i morgon.

–Bryr dig inte om? –Jag kan inte prata om det, men...

Jag kan inte stanna här längre.

–Elsie, då? –Se dig omkring.

Skäms du för oss?

Är det så man blir när man blir bildad?

Var det därför du satte i starkare lampor? Allt ditt prat om Hitler...

Jag började nästan tro på det.

Vad betyder det mot att gå ifrån sin flicka när man gjort henne med barn!

Du förstår inte det här, mamma.

Det är inte henne jag går ifrån.

Du får inte hindra mig nu. Jag har så lite – låt mig få behålla det.

Om jag inte kommer i väg nu, så...

Inte ens pappa... Han tog åtminstone hand om mig när jag blev med barn.

Det hade varit bäst om han låtit bli.

Det ska du inte säga!

Jag har aldrig skämts över honom som jag skäms över dig nu, Anders.

Jag skulle skämmas för mig själv om jag stannade nu.

–Du förstår inte det här. –Vad finns det att förstå?

–Du förstår inte det här, mamma. –Jag skäms...