Original subtitles

Detta är delvis en legend,

men så här mycket är åtminstone sant.

När Frankrikes upproriska medborgare stormade Bastiljen

upptäckte de i dess arkiv denna gåtfulla anteckning:

"Fånge nummer 64389000...

"Mannen med järnmasken."

Kom. Där.

Är du död än?

Tack.

Aramis!

Aramis!

Porthos är...

Jag är ledsen, mina kära.

Ni skulle ha uppskattat det.

Han är välutrustad.

Det är ni också.

- Verkligen? - Ja.

Han har sovit så länge att jag har glömt bort honom.

Okej, gå nu. Gå.

Ja, lämna Hans helighet ensam.

Kom tillbaka imorgon då han är på bättre humör.

Gå nu.

Gå nu, damer.

Sluta upp med bönerna och festa med mig, Aramis!

Jag behöver muntras upp! Jag är gammal och svag!

Min styrka är förgången!

Porthos.

Jag ber.

Jag sa just det.

Är du döv också? Jag vet att du är blind,

för om du sett tuttarna

hade du blivit tårögd.

Ibland finns det viktigare saker i livet än ett par bröst.

Jaså?

Aramis... Kan du säga en sak,

en enda sak som är mer sublim

än känslan av en stinn, rosafärgad bröstvårta mellan mina läppar...

Då bygger jag dig en ny katedral.

Förlåtelse.

Förlåtelse?

Förlåt mig.

Är jag förlåten?

Din förlåtelse är knappast ljuvare än en stinn bröstvårta.

Men förstår du inte?

Jag försöker be!

Du ber alltid!

D'Artagnan!

Va? Åh! D'Artagnan!

Hur är det, unge man?

Porthos.

Du avbröt en enkel teologisk diskussion.

Jag ser det.

Välkommen. Sitt.

Jag önskar jag kunde det, men jag kommer på order av kungen.

Han vill träffa dig.

Du tjänar honom troget

trots att folk kastar ruttna ägg på hans kungliga emblem.

D'Artagnan, se på dig.

Du ser så ung ut... Och jag känner mig så gammal.

Omedelbart, säger kungen.

En för alla, d'Artagnan.

Och alla för en.

Vi var alla musketörer en gång, va?

Jag undrar hur Athos har det.

Lugn, Raoul. Du är trots allt min son.

Hur skulle nån kvinna kunna motstå dig?

När ska du tillfråga henne?

Idag. När vi kommer fram.

Eller kanske när vi åker därifrån.

Jag blir förvirrad av att tänka på det.

Hjälper det här?

Mors ring. Nej, jag kan inte ta den. Den är din.

Hon dog när hon gav mig dig.

Jag vill dö vetandes att den sitter på fingret till den kvinna min son älskar.

Gå nu. Kom tillbaka med din fästmö.

Ers majestät, anfallet sker i gryningen.

Nej, underskatta inte holländarna.

De här trupperna skärs av här, så flytta dem här och här.

Sen övermannar vi dem där. Ja, skicka iväg den.

- Ers majestät. - Det gula.

Som era rådgivare känner vi att det är...

- Vår plikt. - Ja.

Ja, vår plikt att informera er om att det är upplopp i Paris.

Upplopp?

Men Paris är världens vackraste stad.

Varför skulle mitt folk känna annat än... Stolthet och belåtenhet?

Självklart, ers majestät. De är säkert belåtna och stolta.

Men de svälter också.

Om vi distribuerade en del av maten

som reserverats för armén...

Prästen, Aramis.

Då skulle det finnas tid att samla mer...

Fader Aramis, hans majestät upplever svårigheter med jesuiterna.

Jesuiterna?

De har förklarat att hans majestäts krig är orättfärdiga

och källan till den allmänna hungern.

Kanske hans majestät borde prata med deras ledare.

Ja, men vem är han? Ingen kan bevara hemligheter som jesuiterna.

Åh, Aramis.

Ers majestät.

Du är präst, men en gång var du musketör.

Jag, precis som min far före mig,

har anförtrott dig högst allvarliga uppdrag.

Så...

Jag vill att du tar reda på vem jesuiternas hemlige ledare är.

Och när du har det,

vill jag att du i Guds och Frankrikes namn dödar honom.

Jag vet att det är en svår sak att be om, i synnerhet av en präst, men...

Antar du uppdraget...

Och håller det privat?

När jag upptäcker den rebelliske jesuitens identitet

dödar jag både honom och mannen som berättade för mig.

En gång musketör, alltid musketör, va?

Angående de här upploppen.

Vi har förråd på lastkajerna, eller hur?

Vi kan distribuera det.

Men den maten håller på att ruttna.

Det är därför den inte skickades till armén.

Då är det bråttom.

Vilken utmärkt idé, ers majestät.

Se på sömnaden på den där.

Visst är den vacker?

Inte lika vacker som du.

Vem är det där?

Raoul, Athos son.

François, du kanske föredrar unga soldater,

men jag menade skönheten bredvid honom.

Hon heter Christine.

Ers majestät.

Vad är det nu, d'Artagnan? Faller det mördare från himlen?

Planerna för grisjakten avslöjades inte för mig.

D'Artagnan...

Se på de här männens ansikten.

Hur de beundrar och fruktar dig.

Med den store d'Artagnan vakande över mig,

vem i Frankrike skulle vara så dum att han försökte skada mig?

En dåres klinga kan vara skarpare än hans sinne.

Låt oss leka en lek.

Låt oss låtsas att jag är kung,

och du kapten över mina musketörer.

Låt oss uppföra oss som om min önskan är lag.

Och min önskan, d'Artagnan, är att njuta av den här festen.

Det borde även du göra.

Mina damer.

Christine, ända sen jag kom hit...

Monsieur? Mademoiselle?

Nej, tack.

Christine...

Raoul.

D'Artagnan.

Kapten, får jag presentera Christine Bellefort?

Enchanté.

D'Artagnan är min fars bäste vän.

Jag är glad över att du beviljat min önskan om att få bli musketör,

så att jag kan följa min far och dig.

Det är jag som är glad, Raoul.

En för alla.

Och alla för en.

Christine...

Jag älskar dig.

Och jag dig, Raoul.

Jag kommer aldrig att bli rik,

men du kommer alltid att ha mitt hjärta.

Då är jag rikare än kungen.

Då har jag nåt att ge dig som en gång tillhörde min mor.

Vi utlyser en tävling i list och rörlighet.

Beskåda vår enhörning!

Den som fångar vår enhörning

vinner dess skatt.

Jag anbefaller er alla att delta i jakten!

Smycket kommer att bli ditt.

Jag har den!

Christine, eller hur? Jag hade trott att det var omöjligt,

men jag tror att spänningen i jakten har gjort dig ännu vackrare.

Ers majestät, jag... Tack, jag är...

Du rodnar. Vill du inte se vacker ut för din kung?

Nej, ers majestät.

Jag menar, jo, självklart, ers majestät.

Jag menar att ni är...

Det är ingen fara.

Jag förstår att du inte är van vid såna här omgivningar,

men det är nåt vi gärna kan ändra på.

En som du skulle passa bra som hovdam.

Hans majestät är väldigt snäll,

men jag är förlovad med Raoul.

Eller kommer att vara det när han klarar av att fråga.

Så du väljer en soldat som inte har friat än...

Före en kung?

Jag kan bara vara mitt hjärta troget.

Men hur troget är ditt hjärta dig?

Vänta, Christine.

- Christine. - Raoul.

Ge ert folk mat.

Jesuiter.

Ta hit en general.

Hennes majestät vill tala med dig.

Ers Höghet.

Du räddade tydligen livet på min son idag.

Gud log mot oss, Ers Höghet.

Och du är inte sårad?

Nej, Ers Höghet.

Det är bra.

Kapten...

Raoul, Athos son, har återkallat sin ansökan om att gå med i musketörerna.

D'Artagnan!

Du har blivit bättre.

Det var så längesen.

Det var det, min vän.

Vad gäller saken?

Som sagt, det var alldeles för längesen.

När den store d'Artagnan är på besök måste han ha det bästa vinet.

Och om den store Athos erbjuder,

måste den store d'Artagnan dricka.

Jag är ledsen över att jag inte varit på besök på sistone.

Som befälhavare över det kungliga gardet

är man nog upptagen.

I synnerhet med den här kungen.

Jag borde ändå ha kommit för att besöka dig oftare.

Jag tillhör det förflutna, när uniformer var svarta och bars av vuxna karlar.

Det ger dig åtminstone mer tid åt fiolspelande.

Och att tycka synd om mig själv.

Min son är vuxen och har friat till en underbar flicka.

Han har blivit musketör. Alla mitt livs fel har korrigerats i honom.

Och nu, för det liv jag alltid önskat honom, lämnar han mitt hem.

Athos...

Ute och firar hela natten.

Raoul, se vem som är på besök.

Vad är det?

Annars riskerar hon att bli änka precis när jag ska äkta henne.

Jag har återinkallats till mitt regemente.

Men hur går det ihop?

Du har redan tjänstgjort vid fronten.

Har det skett nån katastrof?

Har alla andra återinkallats?

Jag tror att kungen har fått upp ögonen för Christine.

Kungen har märkt henne, men jag tror inte att det har nåt att göra med Raoul.

Det har det visst! Kungen är en hund!

Athos.

En hund och en fegis.

Men jag är ingetdera, så jag far iväg.

Raoul...

d'Artagnan, har kungen svårt för att hitta kvinnor?

Har han svårt för att fylla sin säng?

Jag tjänade hans far.

Ända fram till min pension.

Och nu, för att förföra en kvinna som efteråt saknar betydelse för honom,

riskerar han min sons liv?

Du kände till det.

Det var därför du kom.

Jag kände till ditt humör.

Kom du för att tygla mig?

Jag kom för att bringa dig hopp.

Jag ska personligen prata med kungen.

Jag har inte förlorat hoppet om att han kan bli den kung vi alla önskar.

Du vet inte hur det är att ha en son,

att ha kysst hans hår och känt hans andedräkt när han sov,

att ha sett honom växa.

Ja, faderskap är en välsignelse.

Det kan jag bara föreställa mig.

Jag har aldrig känt en bättre man än du eller brytt mig mer om nån vän.

Men om den här kungen sårar min son bara för en älskarinnas skull

kommer denne kung att bli min fiende.

Det gäller även alla som står mellan denna fiende och mig.

Då måste jag skynda mig...

För jag värderar din son högt...

Lika högt som jag värderar dig.

Vakta porten.

Folket säger att maten som kungen beordrat ut är rutten.

De attackerar musketörer överallt i stan.

Till porten!

Vi avfyrar en salva mot dem.

Nej. Stäng portarna.

Avfyra ingenting.

Det är d'Artagnan.

Paris invånare, hör på mig. Jag är en av er.

Vi svälter!

De ger oss sopor som inte ens råttorna vill ha!

Hör på mig.

Hör på mig, jag ber er!

Ni har rätt. Maten är rutten.

Jag ska prata med kungen personligen.

Det har ni mitt ord på.

Och ni ska släppa männen. För de tjänar Frankrike, er.

Ludvig, du hade rätt.

En kvinna har aldrig känt kärlek...

Förrän hon har upplevt en kungs kärlek.

Jag är hungrig.

Jag ser till att vi får mat.

Jag tycker om att äta ensam.

Förresten, du ska åka härifrån imorgon.

D'Artagnan, de här passagerna

skapades för kungens säkerhet, inte för att du ska skrämma slag på mig.

Det är för er säkerhet jag har kommit, ers majestät.

Jag vet redan om upploppen.

Ert folk vill väldigt gärna älska er,

men de äter rutten mat och ibland inte nån mat alls.

Rutten mat?

Det ska jag ta itu med bestämt.

Det var även en mer personlig fråga,

ers majestät.

Ni är ständigt omgiven av vackra kvinnor.

Älskar ni nån av dem?

Ganska ofta, faktiskt.

Och älskar de er?

Hur vet ni att när en kvinna ger er sin mest intima omfamning

att det är er och inte er krona som hon åtrår?

Du tror att mina affärer är tomma.

Jag tror att det är möjligt för en man

att älska en kvinna hela sitt liv och vara henne trogen.

Det kan du ha rätt i.

Kanske jag inte har träffat nån kvinna med ett hjärta som mitt... Förrän nyligen.

Är det Christine ni menar?

Det är bra att du håller ett öga på mig, men du är kanske lite för övervakande.

Skickade ni Raoul i strid för att kunna uppvakta henne?

Ifrågasätter du min heder?

Nej, det gör jag inte.

Det är er jag bryr mig om.

Raoul återkommer snart.

Det har du mitt ord på.

Tack, ers majestät.

D'Artagnan.

Jag må vara en ung kung...

Men jag är likväl kung.

Var då en god kung, ers majestät.

Du är ny högste rådgivare. Avrätta honom för att han delat ut rutten mat.

Och nästa gång upprorsmakare dyker upp, skjut dem.

Där borta.

Vänta. Ta den här till den kungliga expeditionen.

Christine!

Jag kommer med vatten till dig om ett ögonblick, mor.

Hans majestät beklagar att behöva meddela

att Raoul, Athos son, har stupat i strid.

En rapport om stupade har inkommit.

Vet Athos om det här?

Athos, min vän...

Stopp, din förrädare.

Mitt öra!

Stoppa honom!

Athos, hör på mig. Hör på mig.

Kanonerna dödade Raoul.

Lägg inte din egen död till denna tragedi.

Jag ber dig.

Backa. Backa!

Det är du som är förrädaren.

Ta hand om de sårade.

Trivs du bra i ditt nya hem?

När ni skickade bud efter mig efter nyheterna om Raoul

kom jag bara för att be om hjälp.

Jag kan inte ge min familj mat.

Min far är död och min mor har...

En lungsjukdom. Och din syster har liknande symtom.

Men min läkare har träffat dem båda och är optimistisk.

De kommer att återhämta sig på min lantegendom.

Åh, ers majestät...

Jag vet att allt är snurrigt för dig just nu,

och det avtar inte.

Låt oss ha en lugn middag

och se om det inte kan upphöra.

Lyssna på mig.

Du har förlorat nån som är dig kär.

Jag vill inte att du sitter här och försöker göra ditt hjärta till sten.

Jag ber dig bara om detta,

att vad du än känner ikväll,

tillåt dig att dela det öppet med mig.

Skål för god hälsa.

Du är så vacker.

Jag kan inte göra det här.

Christine...

Jag hoppas att du förstår att det finns mer av mig att älska

än en krona.

Av alla underverk jag har sett

har jag aldrig skådat nåt så vackert som du.

Aramis, är det här vägen till helvetet?

Det må vara vårt slutmål, men inte på den här resan.

En gravkammare? Är vi i en gravkammare?

Sekretessen är tråkig, men dessvärre nödvändig.

Slå er ner.

När vi var unga

och såg orättvisa, kämpade vi mot den.

Nu vet vi att vissa problem inte kan lösas med ett svärd.

Och andra kan inte lösas utan ett.

Det är det här problemet handlar om.

Jesuiterna motsätter sig Ludvigs krig

och den svält det medför.

Så Ludvig har beordrat mig

att ta reda på jesuitordens generals sanna identitet.

Och att mörda honom.

Låt den hemlige generalen oroa sig över det.

Problemet är att...

Det är jag.

Jag är jesuitordens general.

Vad föreslår du?

Att kungen ersätts.

Jag kan inte lyssna på det här.

Det går inte.

Det kan det. Jag vet hur.

Jag är med dig.

Jag med.

Nej.

Jag behöver dig.

Alla för en, en för alla.

Du kan inte be mig förråda min kung. Jag har svurit en ed.

När en kung är ohederlig gäller inte den ed man svurit honom.

En ed är en ed, vad som än händer!

Varför tjänar du honom? Varför?

Det vi slogs för är större än kung eller rang eller belöning.

Vad kämpar du för nu?

Jag kämpar för tron att varje man kan bli bättre, så även Ludvig.

Hur planen än lyder, är jag med dig.

Nästa gång vi träffas kommer en av oss att dö.

Vänta, Athos.

D'Artagnan.

Även om jag inte varit präst,

skulle jag ha sett att ditt hjärta bär på en hemlig tyngd,

och att det smärtar dig att bära den ensam.

Jag kan inte svika... Min kung.

Jag försvarar honom med mitt liv.

Må då Gud vara med dig...

För ingen av oss kommer att vara det.

Det skedde visst en incident vid musketörsporten...

En man kom med avsikt att döda mig.

Är det vår linje nu att låta misstänkta mördare gå fria?

Det han ville döda var sin egen smärta.

Hans son är död.

Jag kan inte tänka mig nåt värre.

Kanske att förlora sin kung?

Det beror på kungen.

När jag blev musketör sades det att varje gång jag drog värjan

skulle jag inte tänka på vad jag dödade,

utan vad jag lät leva.

Vet du vem som sa mig det?

Athos.

Om han nu har blivit vår fiende

borde vi fråga oss varför.

Athos är borta.

Porthos och Aramis saknas de med.

Du känner dem bättre än nån annan.

Är de ett hot mot mig?

Är de det behöver vi inte leta upp dem. De kommer att hitta oss.

Inte om du hittar dem först.

Vem är det?

Han säger att han är ersättare.

Han säger att fången biktar sig en gång i månaden.

Den vanliga prästen är för sjuk.

Det är min biktdag.

Förlåt. Du har aldrig sett mig förut.

Jag är en vän. Jag är här för att hjälpa dig.

Vad gör du?

Det är din flyktväg ut i friheten.

Vem är det?

Han är du.

Han säger att han föll död ner

när han läste mässan för honom.

Hur kunde han bara tuppa av?

Fången har tydligen samma feber som den andra prästen har.

Pesten. Pesten!

De förde hit pesten. Ut med honom härifrån.

Få ut honom härifrån! Ut!

Ingen sista smörjelse! Bort!

Vi skulle kunna hugga bort den

och se vem det var.

Ingen får nånsin veta.

Han säger att vi måste bränna det, annars får vi pesten. Han har nog rätt.

Nej! Rör mig inte!

Ut.

Undan, han har pesten. Undan. Ut!

Skynda på!

Backa!

Skynda på!

Bort härifrån.

Bort. Skynda på.

Skynda på.

Okej.

Gode Gud.

Stanna.

Stanna. Stanna.

Jesuiter. De är mina.

Här.

Drick.

Det är ingen fara.

Jag har väntat i sex år

på att ställa den här frågan:

Varför gjordes detta mot mig?

Vet du inte det?

Vad minns du?

Jag bodde på ett lantgods.

Jag hade förmyndare. En gammal kvinna och en präst. Men inga vänner.

Sen kom de och fängslade mig.

Vem då?

En svartklädd man.

Jag såg aldrig hans ansikte.

Men han tog mig till fängelset

och satte på mig masken.

Och du vet inte varför?

I flera dar skrek jag: "Vad har jag gjort?"

Då insåg jag att det var nåt med mitt ansikte

som måste döljas.

Men jag visste aldrig vad.

Vad heter du?

Den gamla kvinnan kallade mig...

Phillippe.

De ska hjälpa dig att tvätta dig. De gör dig inte illa.

Tack.

Tack för vänligheten.

Varför är du så dyster?

Jag hade förväntat mig nåt spännande. Det blev inget dödande. Ingen strid.

Jag var oduglig.

Porthos...

Jag börjar tröttna på den här attityden.

Du är omgiven av skönhet,

av intriger, av fara.

Vad mer kan en man önska sig?

Se dig omkring!

Rödhakarna kvittrar, duvorna kuttrar...

Hör du inte hur de sjunger?

Det finns mat i landet,

men Ludvig skickar allt till armén.

Jag har ingen aptit.

Jag tynar bort.

Inte ens kvinnor intresserar mig längre.

Nej, ta farväl av Porthos, för han är borta.

Vem är han?

Du söker fakta när du istället borde söka sanningen.

Du är inte min präst. Och det vore du inte även om jag hade en.

Du är bitter.

Förlusten av Raoul och av d'Artagnan,

som var som din bror men som du nu hatar.

Vad har du för rätt att döma och leka Gud?

Är det för att du är så mycket heligare än alla andra?

Ja, dels det, men även för att jag är smartare än alla andra.

Porthos, vad är det?

Njursten. Det svider när jag pissar.

Det gör ont när jag skiter.

Jag är bara en fet gammal stofil utan nåt att leva för.

Jag ska hänga mig

så snart jag är nykter.

Kom nu.

Aramis.

Han är redo.

Livets största mysterium

är vilka vi egentligen är.

Ja.

Nu ska jag berätta den hemlighet

som undanhållits dig hela ditt liv.

Det började den kväll kung Ludvig föddes.

Jag minns den kvällen.

D'Artagnan, Athos och jag åt middag.

D'Artagnan var redlöst berusad.

Enda gången nånsin jag sett honom så.

Men jag var i tjänst.

Jag kallades till en bakdörr i palatset

där drottningens egen präst lade en bebis i mina armar.

Begriper du det här, Athos? Jag blir bara förvirrad.

Drottningen hade fött tvillingar den kvällen.

Och barnet jag bar var den yngre av de båda.

Ytterligare en. Ytterligare en bebis.

Plötsligt insåg den gamle kungen att han hade två arvingar.

Många kungadömen hade splittrats av arvstvister,

så han beslöt för fridens skull att få en av dem att försvinna.

Du, Phillippe.

Han beordrade att din sanna identitet skulle hållas från dig.

På sin dödsbädd avslöjade han din existens för Ludvig och din mor.

Hennes egen präst hade sagt henne att du var dödfödd.

Hon klandrade sig själv för att ha trott på det

och ville ge dig bördsrätten åter.

Men nu var Ludvig kung.

Han vågade inte döda dig,

för han trodde att hans rätt till tronen vilade på kungligt blods okränkbarhet.

Så istället hittade han ett sätt som skulle hålla dig gömd för evigt.

För mitt land...

för min kung...

köpte jag fred...

med ditt liv...

och med min själ.

En dag ska jag be dig om förlåtelse.

Men inte förrän jag har återgett dig vad som är ditt.

Återgett?

Vi ska ersätta Ludvig med Phillippe.

Är det din plan?

Att byta ut en mot en annan?

Det är galenskap!

Jag garanterar dig att det är briljant.

Vart trodde du det barkade?

Revolution! Öppet krig!

Blod på gatorna.

Det är åtminstone en förändring.

Utseendemässig likhet är bara en början. Ludvig är arrogant.

Vilket kan efterliknas.

Och folk nära honom.

Tror du inte att jag har tänkt på allt?

Har du tänkt på att det inte bara är våra liv du riskerar? Det är även Phillippes.

Ja! Och precis som vi, har han ett val.

Vad säger du, Phillippe?

Alla de där åren i fängelse.

Var de till ingen nytta?

Eller har de gett dig en kraftreserv som ingen annan har?

Du har möjligheten att bli kung...

Om du har modet att ta chansen.

Har du det, Phillippe?

Va?

Jag...

Har du det?

Ers majestät, en låda har kommit med klara instruktioner

om att innehållet är endast för era ögon.

Ta det här till min mor.

Min son.

Snälla...

Förlåt mig.

Jag kan aldrig gottgöra det.

Ers Höghet.

D'Artagnan.

Nej. Nej.

Om nån ser det här innebär det döden.

Jag dör ändå om jag inte får kyssa dig.

Jag står inte ut med att se dig gråta.

Snälla...

Berätta vad som är på tok.

Anne...

Jag vet att det var ett förräderi mot Frankrike att älska dig,

men att inte älska dig är ett förräderi mot mitt hjärta.

Då dör vi båda som förrädare, d'Artagnan.

Mer vin.

Mer vin.

Hur mår han?

Han är utmattad.

Han har haft en lång dag.

Aramis...

Mer vin!

Du måste omvärdera planen. Phillippe är som ett barn.

Han kan omöjligen vara redo...

Du klarar det.

Nej, det gör jag inte.

Jo, då.

Om ett år, eller två. Jag...

Tre veckor.

Tre veckor?

Kungen ska ha en maskeradbal.

Massor av folk med dolda ansikten.

Det är vårt perfekta tillfälle och kanske det enda.

Phillippe kan upptäckas när som helst, vad händer då?

Mer vin! Var är alla?

Nej. Det är till ingen nytta.

Mitt svärd är böjt.

Det är ingen fara.

Det tar dig bara lite tid att komma igång.

Jag kan göra ditt svärd rakt.

Nej, det är dött. Det är dött.

Jag är oduglig. Oduglig.

Tre veckor på sig att lära sig allt han måste veta?

Han uppfostrades som en gentleman i 16 år.

Ja, och i ytterligare sex hade han masken på sig, utan att veta varför.

Nu vet han att de som borde ha älskat honom

berövade honom hans bördsrätt och gav honom ensamhet och smärta.

Du är väldigt fäst vid honom. Det är bra.

Lek inte Gud med mig, Aramis. Inget kan ersätta Raoul.

Vad gör Porthos?

Går in i ladan naken,

verkar det som.

Men vad ska han göra?

Han ska nog hänga sig.

Han har hotat med det i månader.

Hänga sig?

Åh, mon Dieu.

Ett tecken från Gud.

Åh, mon Dieu.

Om Porthos är fast besluten att ta sitt liv,

så hittar han väl ett lämpligt tillfälle?

Farväl, grymma värld.

Farväl, oduglige Porthos.

Vad var det?

Lugn. Jag har sågat av bjälken.

Jag är ett geni, inte ingenjör.

Är han kvar?

Aramis, du gjorde det här!

Du visste att jag skulle försöka hänga mig, så du sågade av bjälken!

Medge det!

Självklart. Du har tjurat i månader!

Nu när du kan glömma tanken på att begå självmord,

kanske du kan sluta vara tråkig och vara till nytta,

för en gångs skull!

Tja...

Och ta på dig lite kläder.

Ja, visst.

Jag har burit masken så länge att jag känner mig osäker utan den.

Jag sitter med dig. Jag kan inte heller sova.

Jag har suttit fängslad i sex år.

Ni har befriat mig.

Men nu ber ni mig träda in i ett nytt fängelse.

Palatset är knappast ett fängelse.

Ser ni bondpigorna som jobbar där borta?

Hon som bär på ett lamm.

Jag skulle kunna sköta får med henne resten av livet.

Vi erbjuder dig en chans att bli kung.

Nej.

Ni erbjuder mig en chans att låtsas vara kung.

En kung ni avskyr.

Alla avskyr inte honom.

Gör inte du det?

Varför skulle jag bli honom?

Jag gör det inte förrän ni ger mig ett skäl.

Jag kan inte.

Vi är alla Guds redskap, oavsett om vi vill det eller ej.

Vi kan bara hålla fast vid vår tro.

Även om det är svårt ibland.

Vi tappar alla tron.

Det är därför vi måste äta, dricka och älska livet.

Som kung kan du ha

- tusen bondflickor om du vill. - Porthos.

Va?

Du missade poängen.

Vilken då?

Phillippe har rätt.

Vi har inte gett honom ett skäl

att göra det vi ber honom om.

Jag förstår ditt skäl, Athos.

Gör du?

Porthos berättade för mig om din son.

Och du tror att det är därför jag är här?

Ja, Raoul är mitt skäl, men inte på det sätt du tror.

En gång trodde vi alla på att viga våra liv

till att tjäna nåt större än vi själva.

Aramis hade sin tro,

Porthos sin lust för livet, d'Artagnan sin hängivelse.

Och jag hade Raoul.

Men vi hade alla en gemensam dröm:

Att vi en dag skulle kunna tjäna en kung värdig tronen.

Det var vad vi drömt om, utgjutit vårt blod för,

och vad vi väntat hela livet på att få se.

Jag lärde Raoul att tro på den drömmen.

Och nu är min son död.

Jag är här för att se om hans liv var förgäves.

Den ende som kan besvara den frågan är du.

Misslyckas vi med det här försöket,

vilket vi troligen gör,

blir det mig en ära att dö vid din sida.

Och vid din.

Det här har kommit till dig.

Min kära Christine,

att skiljas från dig är som att gå från himmel till helvete.

Jag går för att jag endast kan älska dig med bibehållen heder.

Du har fått mig att vilja bli en bättre man.

Jag älskar dig genom himlen och helvetet

om jag måste,

för att älska dig så som du borde älskas.

Kom ihåg det, och klandra inte dig själv.

Din för evigt, Raoul.

Vad är det?

Vad står på?

Vad är det?

Jag fick ett brev från Raoul.

Han sände det hit till palatset,

för han visste att han skulle dö

och att jag skulle vara här.

Hur kunde han veta det?

Jag...

Jag kan inte veta vad han tänkte.

Han var oförnuftig.

Jag gav order om att han skulle placeras långt från stridigheterna,

men han störtade dit

mot min vilja.

Han förlåter mig för allt han visste att jag skulle göra.

Men kan jag förlåta mig själv?

Förlåta?

Jag älskade honom, Ludvig.

Jag älskar honom fortfarande.

Fortfarande?

Genom att låtsas älska dig gör jag nåt hemskt.

Låtsas du?

Jag har syndat mot kärleken och Gud för din nåds skull,

vilken du aldrig gett mig om jag inte hade syndat.

Jag ska brinna i helvetet. Du med.

Nej, nej, nej.

Nej, min kära.

Du kommer att brinna i helvetet.

Inte jag, för jag är kung,

utsedd av Gud!

Kom nu! Vi har ont om tid!

- Här! Min väska! - Vart ska du?

Till Paris. Det är mycket kvar att göra.

Jag kommer om ett par dar. Se till att allt är klart när jag återvänder.

Du vill att jag gör det omöjliga och att jag gör det ensam?

Lösningen är perfekt:

En revolution utan blodutgjutelse,

utan att nån sätter livet till, även utan förräderi.

Även han är en kungason. Tack.

- Jag kan inte få honom redo. - Kom, Porthos.

Vi hinner aldrig.

Brådskan rår jag inte över. Istället för att dela ut mat, som han lovat,

har Ludvig beordrat att upprorsmakare ska skjutas.

Vad tror du händer

om de svältande massorna får nys om balen?

Det är inte för min skull, Athos.

Det är för allt vi en gång var, och kanske kan bli igen.

Tack, fader.

Balen har flyttats fram till imorgon kväll.

Imorgon? Varför det?

Kungen är missnöjd med sin

älskarinna och vill ha roligt.

Då måste mina skräddare jobba hela natten. Sadla min häst!

Bordellen är stängd för ikväll!

Alla går ut, förutom damerna! Ut!

Stängd? Vi kom hit...

Ni måste gå nån annanstans ikväll. Ut! Ut!

Mina damer, jag vill att ni gör färdigt kläderna ni syr åt mig.

Vi går, och tar dina pengar med oss.

Kom igen, gamle man. Snabbt!

Gammal? Försöker du råna mig för att du tycker jag är gammal?

Vi får se om du rånar nån med pistolen upptryckt här.

Ut! Ut! Alla går ut!

Ut! Ut! Ut med er!

Porthos... Jag har gjort klart den här åt dig.

Jag älskar Paris, jag älskar livet, och jag älskar er, mina damer.

Sätt igång nu, alla utom du.

Nej, vänta. För en kung är det så här.

Tjänare har vidrört kungens bägare.

Därför vidrör han den så lite som möjligt. På nytt.

Ursäkta.

Nej.

- Jag... - Nej.

Ursäkta dig inte. Kungen begår inga misstag.

Ursäkta dig aldrig.

Kungen bryr sig inte om nåt eller nån.

Är det en sån kung du vill att jag ska vara?

Eller säger du det här till mig för att din son är död?

Förlåt mig. Jag menade inte att...

Jag är inte arg på dig. Förstått?

Bra. Vi vill givetvis att du blir en bra kung.

Men först måste du tas för Ludvig, och han är kall och grym.

Den här kungens ögon säger att han endast bryr sig om sig själv.

Dina ögon frågar för mycket.

Du borde inte bry dig om mig.

Du borde inte bry dig...

Du ska inte fråga om min son...

Välsigna mig, fader, för jag har syndat.

Det har jag med.

Aramis?

Ers höghet.

Jag vill fråga er om ni tror att precis som en lögn kan förstöra ett liv,

så kan en sanning ställa allt till rätta.

Jag har dagligen bett om ett sånt mirakel.

Och jag har dagligen bett om förlåtelse.

Men nu vet jag att förlåtelse först måste ges från er

innan den kan ges från Gud.

För det var jag som tog den andre av era tvillingsöner från er.

Och jag var aldrig modig nog att ta reda på sanningen

när man ljög för mig gång på gång.

Jag har uppfostrat en son som tar liv istället för att rädda dem.

Och jag har misslyckats med att rädda en son

som dog i en järnmask.

Nej! Den masken var Ludvigs verk.

Men nu har Gud och vi chansen att skapa ett mirakel

som kan ta bort alla masker för alltid.

De här rummen är dina.

Genom den här korridoren och upp för trapporna

eller via den hemliga passagen till ovanvåningen

ligger älskarinnan Christines rum.

Och vems rum är de här?

Det är din mors rum.

Min mors?

Byt hästar!

Ta bort allting! Nu!

Kom ihåg, Phillippe, ädelhet föds i hjärtat.

Älska som om du saknade omsorg, fjärta när du vill.

Håll bägaren med två fingrar.

Allt du behöver göra är att ta dig genom kvällen. Le och nicka mycket.

Fastnar du, så vinka bara och säg: "Fortsätt."

Och på morgonen beordrar du att Athos, Porthos och Aramis

förs till palatset som dina rådgivare.

Då blir allt bra.

D'Artagnan övervakar allt. Vi måste ha tur.

Vi kommer att lyckas, bara Phillippe sköter sig.

Lugn, Phillippe. Du sköter dig bra.

Min bror.

Vad står på, ers majestät?

Inget. Fortsätt.

Såg du det där?

Vadå, ers majestät?

En mask. Jag såg absolut en mask.

Här är fullt av masker på balen, ers majestät.

Ers majestät?

Fortsätt, allihop.

Mår han bra?

Till korridoren.

Ers majestät. Ers majestät!

Domedagen är här.

Se inte så chockad ut, Phillippe.

Phillippe? Varför kallar du mig Phillippe?

Vi har en present åt dig.

D'Artagnan vaktar korridoren.

Vi måste gå tillbaka samma väg vi kom.

Dags att gå, ers majestät.

Du vet vägen.

Du har en kungs hjärta.

Fortsätt.

Ers majestät.

Lite förfriskningar, ers majestät?

Drottningmodern.

Gud välsigne konungen och drottningmodern!

Gud välsigne konungen och drottningmodern!

Porthos!

Jag drar mig tillbaka.

Vänta två danser, dra dig sen tillbaka till ditt rum

och tillbringa natten i säkerhet.

Vi har mycket att tala om

och har resten av våra liv att göra det.

God natt...

Mor.

God natt...

Min son.

Anne... Vad...

Imorgon.

Hur länge har kungen varit tillbaka?

Ett tag, kapten.

Mördare!

Mördare.

Christine?

Jag skrev till fronten under ditt sigill.

Jag skrev i ditt namn för att få veta

varför generalen inte lydde ordern om att hålla Raoul utom fara.

Han skriver tillbaka:

"Men, ers majestät, ert senaste brev beordrade mig att placera honom

"i de anfallandes främsta led,

"precis framför kanonen."

Vakter.

Du dödade Raoul! Du dödade Raoul!

Du dödade Raoul!

Släpp henne!

- Släpp mig! - Ni gör henne illa!

Hur jag än skadat dig ska jag gottgöra det.

För henne till hennes rum.

Sammankalla musketörerna. Vakta alla passager.

Fortsätt.

Vi har ett brådskande säkerhetsärende, ers majestät.

Jag måste be er följa med mig.

Inte nu, balen...

Mina gäster.

Jag insisterar,

ers majestät.

Ja, givetvis.

De har slagit larm!

De kommer försöka genskjuta oss.

Vänd flödet!

Jag är Porthos!

Och jag strider mot kungen!

Se upp!

Kom. Porthos!

Kom!

Pumpa, allihop!

Stoppa dem, innan de når floden!

Säg åt dem att backa!

Den här mannen är en bedragare.

Det här är bedragaren.

Säg åt dem att backa!

Hoppa i båten, ers majestät.

Öppna porten.

Öppna porten!

Öppna porten.

Jag är ledsen att jag svek dig.

Vi svek er.

Stopp!

Tar du min kung så tar jag din.

Ta dem! Ta dem!

Grip bedragaren! Ta dem!

Grip honom! Grip honom!

Grip honom, allihop!

Phillippe!

Grip honom! Grip honom!

Athos!

Håll fast honom!

Athos!

Man sa att bedragaren var död.

Visste ni?

Visste ni att det fanns en man med sån likhet?

Han är min bror.

Bror?

Min tvilling.

Mitt blod.

Ett faktum som hållit honom vid liv fram till nu.

Phillippe.

Ludvig... Snälla.

Var du också med på det här?

Han är din bror! Jag älskar er båda!

Och din kärlek har inte betytt nåt för nån av oss!

Det har den gjort för mig.

Ers majestät, lyssna på mig.

Lyssna på mig. Jag har aldrig bett om nåt åt mig själv.

Jag ber er nu: Skona livet på denna man,

denna fånge, er bror!

Du har ingen rätt att be mig om det!

Ers majestät...

Varje dag av ert liv

har jag vakat över er.

Jag har blött för er.

Jag har bett varenda dag

för att se er bli större än ert ämbete,

bättre än lagen.

Visa mig nu vad min tro och mitt blod har lett till. Visa nåd.

Och du tar en förrädares parti?

Den här, den värste av alla, min egen bror som försökte göra så mot mig!

Och vad har ni gjort mot honom?

För ett ögonblick

trodde jag att ni blivit den kung jag alltid hoppats på.

Snälla...

Ers höghet, får jag tala?

Jag ber er att döda mig.

Jag befriar er från all synd som ligger i att ta mitt liv.

Jag ber Gud belöna er för er barmhärtighet att göra det.

Men, snälla...

Jag ber er,

sätt mig inte på nytt i det fängelse jag levt så länge.

D'Artagnan...

Jaga rätt på Porthos, Athos och Aramis

och ge mig deras huvuden...

Annars tar jag ditt.

Och vad gäller dig, min bror,

ska du tillbaka till fängelset

och bära den mask du avskyr.

Nej, Ludvig.

Bära den tills du älskar den!

Och dö i den.

Anne.

Var de två?

Inte en, men två?

Jag kunde inte berätta det. Du hade tillräckligt att tänka på.

Jag har alltid älskat dig och ingen annan.

Oavsett vad som sker

ber jag att du ska minnas det.

Christines rum.

Till min syster

Var är hon?

Få bort det.

Vart för ni mig? Nej!

Vart för ni mig? Vart för ni mig?

Snälla, nej!

Nej, nej. Nej! Nej!

Nej!

Nej! Nej!

Nej! Nej! Nej!

Nej!

Era order har åtlytts, ers majestät.

När d'Artagnan återvänder, övervaka honom.

Och berätta för mig när han går igen.

Ers majestät.

Inget här nere, sir.

Försök här borta.

Phillippe har flyttats till fängelsehålan i Bastiljen.

Vid midnatt ikväll beordrar jag vaktombyte

och fördröjer ersättarna med tio minuter.

En för alla, alla för en. D'Artagnan.

Det är en fälla, men vi har inget val.

Är Phillippe i Bastiljen

är det dit vi måste bege oss.

Jag dör hellre täckt i blod

än som en gammal man som ligger i sin egen urin.

Våra gamla uniformer...

Från våra storhetsdagar.

Jag sparade dem så att

vi kunde bära dem i döden.

Så ska vi också göra!

Öppna. Vi har en fånge.

Ta ner honom till nivå tre.

Kaptenen tar hand om dokumentet.

Det fungerade.

Klart att det är lätt att ta sig in i ett fängelse.

Problemen kommer när vi vill ta oss ut.

In här.

Det är midnatt. Vi har tio minuter på oss.

Där nere.

Är det den här ni letar efter?

Nyckeln.

Nej.

Minns du det här?

Se inte så ledsen ut.

Det är inget kvar av honom ändå.

Han är bara en snorande, dreglande...

Jag visste att ni skulle komma.

Vi fruktade att masken skulle knäcka dig.

Jag bär masken. Den bär inte mig.

Borggården är blockerad.

Han ljuger.

Han är här för att snärja oss.

Se efter själva.

Allt som du har fått genomlida

hade jag gladeligen burit själv för att låta dig slippa det.

Ni bevakar östra porten.

D'Artagnan har rätt. Borggården fylls med soldater.

Den här vägen.

Stanna inte förrän ni når floden.

Går vi häråt får de reda på att du hjälpt oss.

Det spelar ingen roll nu.

Iväg.

Ge fyr!

Ta dörren!

Den där bjälken.

Fångade.

Anfall dem!

Skona deras liv, om det går.

Fegisar! Tjugo män flyr från fyra?

Korridoren upphäver vårt numerära överläge

och ingen vågar strida mot kaptenen.

Anfall!

Här är ett vapen.

D'Artagnan...

Jag är inte arg på dig.

Jag visste att du skulle leda mig till dem, och det har du.

Lägg ner ditt svärd, så lovar jag att inte straffa dig.

Jag låter dig pensioneras i fred,

och avrättar dina vänner snabbt...

Om du ger upp nu!

Du kanske skulle anta hans erbjudande.

Vi är döda ändå.

Han har rätt, d'Artagnan.

Vänta.

Ge mig till Ludvig i utbyte mot alla era liv. Ni har gjort ert bästa.

Snälla, låt mig gå.

Nej.

Jag kan inte göra det.

Även om jag kunde svika min kung,

skulle jag aldrig kunna svika... Min son.

Din son?

Jag älskade din mor.

Jag älskar henne fortfarande.

Du är min son.

Jag har aldrig vetat om din existens

och har aldrig känt stolthet som far...

Förrän i det här ögonblicket.

D'Artagnan...

De är unga musketörer.

De har uppfostrats med våra... Legender.

De vördar oss.

Det är en fördel.

Ja. Vi kan väl anfalla dem?

Jag har tränat mannarna.

De kommer att slåss till döden.

Men om vi måste dö... Om vi måste dö...

Låt det då ske så här.

En för alla. Alla för en.

Skjut.

Otrolig tapperhet.

Skjut dem.

Ge fyr!

- D'Artagnan. - D'Artagnan.

Din lömska, onde...

Bort från mig!

Bort från mig!

Phillippe. Phillippe.

Han är... Din bror.

Bror?

Allihop går ut.

Ni har svurit tysthetslöfte.

Ta av mig den här! Ta av mig den här!

Förlåt mig.

I hela mitt liv...

Det här... Det här är döden...

jag alltid velat ha.

Alla för en.

En...

Du... Det var du som bar mask.

I hela mitt liv,

var allt jag nånsin ville vara... Han.

Vi har återtagit fången.

Nej! Nej, jag är...

Sätt den här galningen där ingen kan höra hans galenskaper.

Låt honom matas av en dövstum.

Men ge honom bra med mat.

Och låt honom finna bättring i den smärta han orsakat andra.

För bort honom.

Och de där?

De är mitt kungliga råd och sannaste vänner.

In nomine Patris...

E filli et Spiritus Sancti.

Amen.

Han var den bäste av oss alla.

Athos.

Efter allt du har gjort måste jag be dig om ännu en tjänst.

Låt mig älska dig som en son älskar sin far.

Och jag ber att du lever för det...

Att du älskar mig som en son.

Musketörer... Salut!

En för alla, alla för en!

Fången i järnmasken hittades aldrig.

Ryktet gick bland hans fångvaktare att han blev benådad av kungen...

och fördes ut på landet där han levde ett stilla liv,

och ofta besöktes av drottningen.

Kungen känd som Ludvig XIV gav sitt folk

mat, välstånd och fred,

och är hågkommen som den störste härskaren

i sin nations historia.

Översättning: Mattias Backström, DDS

Swedish