All language subtitles for Amazonia.swe

Filmen �r en
rekonstruktion av en sann historia.

Platserna och h�ndelserna
som skildras �r samma som i det...

...otroliga �ventyr Cathrine Miles
Armstrong upplevde f�r 10 �r sedan.

Idag bor hon i London och har givit
sin story till en engelsk journalist...

...som �ven f�tt i
uppdrag att skriva detta filmmanus.

Fr�ken Armstrong. Vad betyder Umukai
f�r er idag? Har ni gl�mt honom?

-�r han bara ett fragmentariskt minne?
-Nej.

Ni ber�ttade att ni blev k�r i honom.
Var det f�r att han r�ddade er?

-Det var mer �n s�.
-Varf�r l�mnade han er i s� fall?

-Hans v�rld skilde sig ifr�n v�r.
-Menar ni att han f�raktade oss vita?

-V�r v�rld �r v�ldsammare �n hans.
-Jag antar att han hade r�tt.

-Vad betr�ffar r�tteg�ngen...
-Det var hemskt. Jag k�nde mig vilsen.

Annonsera din produkt eller ditt m�rke h�r
kontakta www.SubtitleDB.org idag

Amazonia.

H�rmed inleds r�tteg�ngen. Res er!.

Ni kan s�tta er.

L�s upp anklagelserna mot den �talade.

Staten Amazonas mot Cathrine Miles,
anklagad f�r mordet p� paret de Vega...

-...enligt paragraf 25 och 91.
-Vad yrkar f�rsvaret p�?

Oskyldig p� grund av s�rskilda
omst�ndigheter, herr domare.

Ber�tta kortfattat hur
ni hamnade h�r, senorita Miles.

-Ni har visst studerat i London?
-Ja, herr domare.

Jag hade avslutat v�rterminen och
skulle tr�ffa min familj under lovet.

Mina f�r�ldrar �gde en gummi-
plantage i Rio Fuentes d�r jag f�ddes.

D� jag skulle b�rja i skolan skickades
jag f�rst till USA och sedan London.

Men varje sommarville
jag �ka tillbaka f�r att tr�ffa dem.

Det hade alltid varit ett enormt gr�nt
paradis d�rjag kunde k�nna mig fri.

Var ni medveten om att det
fortfarande bodde huvudj�gare d�r?

Ja, med det k�ndes overkligt d�.

-Forts�tt.
-Jag hade en f�delsedagsfest.

Jag fyllde arton den dagen.
Jag har aldrig varit s� lycklig som d�.

-Duktig flicka!
-Grattis!

-S� sk�nt att ha dig hemma igen.
-Du �r en stor flicka nu.

Du f�r urs�kta din farbror och mig.
Vi tog tyv�rr inte med n�gon present.

-Var inte dum, det spelar ingen roll.
-Men vi har iallafall en sak till dig.

-En plats i v�ra hj�rtan.
-Tack.

Och ni finns i mitt.

Allt din farbror kan g�ra �r att kyssa
den s�taste flickan i Amazonas hand.

-V�lkommen tillbaka.
-Tack.

Det �r dags att utbringa en sk�l.

Ge mig era glas. Vars�god.

-Ta var sitt glas.
-Har alla f�tt?

-Tack, det r�cker.
-Min farbror och hans fru f�reslog...

...att vi skulle �ka
upp f�r floden p� en uftlykt n�sta dag.

Jag var nyfiken p� att f� se husb�ten
som min far nyligen hade skaffat.

-Vilken underbar dag f�r en utflykt.
-Vi tar den andra b�ten.

-Jag m�ste h�lla koll p� l�get.
-G�r som ni vill.

-Finns det tillr�ckligt med bensin?
-Vi ber grabbarna att kolla det.

-De kanske borde f�lja med oss.
-Vi kommer strax.

-Vad g�r helikoptern h�r, pappa?
-Det �r v�r nya brevb�rare.

De kastar ut all post i
vattent�ta p�sar som vi tar upp.

-Kan de inte komma n�rmare?
-Nej, det �r kablar i v�gen.

God dag, senor Miles.
Vi har en hel del post till er idag.

De tar inte bara hand om posten,
utan bevakar omr�det ocks�.

Ni har ett stort paket fr�n Tyskland
som kommer om ett par dagar.

S� ervackra
dotter �r p� bes�k fr�n England?

N�sta g�ng landar vi nog vid er d�rr,
s� blond och vacker som hon blivit.

Adios! Vi m�ste tillbaka nu.
Vi ses i �vermorgon.

Det �r en underbar present, pappa.

Jag tycker att det �r lite synd,
men du vet ju hur din mor �r.

Det var ett fint
krucifix som jag tyckte om.

-Ja, det �r j�ttevackert.
-Jag antar det.

Men det p�minner mig om d�den.
Livet �r det enda v�rt att t�nka p�.

-Vad �r det du s�ger?
-Det �r en l�xa hon beh�ver l�ra sig.

-Hon borde t�nka p� sin sj�l ocks�.
-Nu ska du lyssna p� mig.

Vad du �n g�r s� ska du ha roligt,
i b�de bra och d�liga tider.

Se till att leva till varje pris.
Lev, Cathy. Det �r...

...det enda som r�knas.

Sedan min syster och hennes man kom
hit, har de alltid betj�nter med sig.

Men varf�r var de tvugna
att ta med sig dem p� uftlykten?

Vem bryr sig? De sk�ter
det h�r st�llet b�ttre �n vad jag g�r.

-Men han har ett m�rkt f�rflutet.
-Det var n�r han var p� egen hand.

Jag antar att han inte har n�gon k�nsla
f�r aff�rer. Han var ju helt pank.

Men nu jobbar
han f�r oss och g�r det mycket bra.

Han skulle kunna klara sig p�
egen hand, ingen tvekan om saken.

-Varf�r �kervi inte h�rifr�n d�?
-Det skulle de s�kert vilja.

Det �r d�rf�r de jobbar s� h�rt. Om
vi stack, skulle de ta �ver alltihopa.

Hur kan du s�ga n�got s�dant?

-Det skulle min syster inte tycka om.
-Vad? Att �ga 6000 tunnland?

Det tror jag nog att de skulle.
Jag kan fr�ga dem senare...

...och se vad de svarar.

-�kte ni l�ngt bort den dagen?
-Ja.

Trots att en stor del av djungeln
fortfarande var ouftorskad d�r.

Hur kan ni prata om att
flytta h�rifr�n? Det �r otroligt h�r.

-Jag vill inte bo i en storstad.
-Ville inte du plugga mode och musik?

-Tog du med dig fl�jten f�rresten?
-Fl�jten? Sn�lla, inte fl�jten.

Jag vill jag stanna hos er, inte
�ka tillbaka till isbitarna i England.

Jag antar att du syftar p� min syster
och hennes man. Jag har en id�.

Vad s�ger du om att �ka med
Cathy till London? Det blirv�l roligt?

Det vore underbart!

Lyssna p� det h�r!
Jag har goda nyheter.

Mamma och pappa kommer med till
London. Vi ska bo tillsammans.

D� kan jag tjata
p� dem att ge mig n�got eget!

Hade du beg�tt n�got
v�ldsbrott innan dubbelmordet?

-Mot indianerna p� plantaget kanske?
-Protest! Fr�gan �r irrelevant.

-Protesten godk�nd.
-Det h�r vill jag h�ra.

-Kan du inte s�nka lite?
-Har du en spegel? Tack.

Oroa dig inte, du �r j�ttefin.

Det h�r �r ett
bra st�lle att l�gga till vid.

-Mamma!
-Ethel!

Fly Cathy, fly!

-Varf�r f�rs�kte du inte att fly?
-Jag kunde inte. Curaret h�mmade mig.

Giftet d�dar inte alltid direkt, s� jag
h�rde allt som pojken Mir� gjorde.

Men jag kunde
knappt lyfta ett finger eller andas.

Men varf�rf�rs�kte du inte
att fly d� giftet slutat att verka?

Det var inte bara giftet som
paralyserade mig. Jag var chockad.

Mina f�r�ldrars avhuggna huvuden
h�ngde framf�r mig under marschen.

Jag hade varken styrka eller vilja.
Och s� f�rblev jag ett bra tag.

Jag levde som en maskin och �verlevde
rent instinktivt. Jag k�nde mig d�d.

Kan ni ber�tta vad som h�nde
d� ni �verf�lls av Tamuristammen?

Ja. Under den l�nga
marchen �verf�lls vi av Tamuri...

...som betyder v�lnader,
d� de �r vitsminkade i ansiktet.

De �r kannibaler
och Guamir�s �rkefiender.

-Fortfarande inget?
-lnte ett tecken.

-Det borde finnas n�got.
-De m�ste ha tagit husb�ten.

Den fanns inte vid bryggan n�r
vi levererade paketet i onsdags.

X1 till basen. Vi har funnit
Miles husb�t som st�r vid flodranden.

Den ser �vergiven ut.

-Tv� kroppar ombord, inga livstecken.
-Var befinner ni er?

20 mil norr om vattenfallet
vid bifloden till Rio Fuentes.

Ta och se efter.

X1 till basen. Vi ser tv� kroppar.
Det �r fruktansv�rt, de �r slaktade.

Kom nu. Vilken stank...

Ta dem d�rifr�n snabbt.
Era liv kan ocks� vara i fara.

-H�r, doktorn.
-Herregud. Det m�ste vara paret Miles.

Skynda er hit med b�ren.

-Undrar var dottern tagit v�gen?
-Kroppen dyker s�kert upp.

H�ll den h�r.

-Visste du hur l�nge du var i djungeln?
-Nej, herr domare.

Tiden tycktes st� stilla. Mina f�tter
bl�dde och jag hade ingen k�nsel.

En dag kom vi fram till Guamir�byn
som bestod av en enorm hydda.

De kallade den f�r Shapun.

S� du tillh�rde inte
Umukai d� ni anl�nt till byn?

Nej, h�vdingen Runwani gav
f�ngarna till den som betalade b�st.

Umukai var ung och fattig, men han
var den starkaste och b�sta j�garen.

Till och med Runwani respekterade
honom. D�rf�r fick han beh�lla kniven.

F�r Guamir� var jag en m�rklig varelse
med mitt blonda h�r och ljusa hy.

Jag luktade annorlunda, s� de
gned in mig med en stinkande sm�rja.

Jag sk�mdes d� de r�rde min nakna
kropp, men lyckades uth�rda det.

-Men de gjorde dig inte illa?
-Nej, inte direkt. Inte fysiskt.

De tog in mig, naken som ett
djur till Shapunen d�r alla v�ntade.

Fameteri, den rikaste mannen i byn
erbj�d mer �n n�gon annan f�r mig.

Jag ins�g till sist situationen jag
hamnat i. Jag byttes mot en g�s...

...ett djur som liknade
en liten gris och en sk�ldpadda.

-P�verkade du honom att hj�lpa dig?
-lnte alls.

Han gjorde det av egen vilja. D�
han inte hade n�gra andra att byta...

...erbj�d han sina vapen, mitt krucifix
och sig sj�lv f�r att kunna f� mig.

Fameteri v�grade, s� Umukai
utmanade honom p� en tvekamp.

Men Fameteri antog den inte.

Jag b�rjade sakta ana den hemska
verklighet som h�ll p� att drabba mig.

Fameteri slutade n�r han ins�g att jag
var oskuld. De blev �verraskade, d�...

...Guamir� tar sina
kvinnors oskulder vid fyra �rs �lder.

Jag bad den �talade att h�lla
sig till fakta, det h�r �r irrelevant.

-Nej, de st�rker min klients version.
-Forts�tt, seorita Miles.

Jag k�nde mig s� f�r�dmjukad och
ville d�, men s� h�rde jag fars r�st.

Se till att leva till varje pris.
Lev, Cathy. Det �r allt som r�knas.

-S� ni blev inte v�ldtagen av Fameteri?
-Nej, de behandlade mig som ett barn.

En morgon f�rs�kte jag ta mig d�rifr�n.
Jag ville fly, men visste inte vart.

Det fanns bara t�t djungel omkring mig,
men jag fortsatte att springa...

...f�r att f�rs�ka ta mig ifr�n
det gr�na helvetet jag tvingats in i.

Herregud...

Men du visste v�l att chanserna att
�verleva p� egen hand var sm�?

Jag reagerade impulsivt.

Allt jag t�nkte var att komma
ifr�n de vilda m�nniskorna och djuren.

Jag blev snabbt utmattad och skakad av
den r�dsla och skr�ck som fanns d�r.

Jag tycktes befinna mig
i en mardr�m som inte ville upph�ra.

Senare f�rs�kte jag att fly fr�n mina
f�r�vare med all kraft jag hade kvar.

Jag antar att du inte utnyttjades
av dem sedan du f�ngats p� nytt.

Den dagen blev jag utnyttjad.

Jag f�rdes tillbaka
till byn och deras hydda...

...d�r jag tvingades utst� det
hemska deras kvinnor utsatte mig f�r.

Hj�lp!

Herregud!

Senare f�rstod jag att handlingen inte
var t�nkt att f�rnedra eller tortera...

...utan snarare en religi�s
ritual som var del av en h�gtid.

Och nu n�r oskuldens tabu var borta,
kunde Fameteri g�ra vad han ville.

Efter att jag erbjudits och nekat n�got
de kallade fruktbarhetens vatten...

-...f�rdes jag till Fameteris hydda.
-Nekade du honom?

Jag kunde inte g�ra n�gonting.

Jag f�rs�kte �ter att springa
d�rifr�n, men kunde inte.

-Utmanade han honom av ren stolthet?
-Det var mer �n s�.

-Hur vet du det?
-Jag kunde k�nna det p� mig.

Han ville sl�ss f�r min skull.

-Ville du ocks� det?
-Ja.

Men han hade d�dat dina f�r�ldrar.

Det �r sv�rt att f�rklara, men
jag hatade Fameteri mer �n honom.

Han var motbjudande och hos Umukai
k�ndes det som att det fanns n�t �delt.

Det gjorde det, men jag visste det inte
d�. Jag ville att han skulle segra.

Kom. Du, Umukais kvinna nu.

Men... Kan du prata engelska?

Jag prata lite.

Du, min brors kvinna nu.

S� du vill att vi ska tro att en vilde
mitt i djungeln kunde tala engelska?

Umameri var Umukais syster som
v�xt upp bland amerikanska mission�rer.

Hennes stam tog
emellertid tillbaks henne.

Den natten h�lls Fameteris begravning.

Hela stammen samlades kring ett
b�l d�r hans kropp skulle kremeras.

Jag b�rjade tappa begreppet om
verkligheten och tiden. Deras s�ng...

...och det kusliga spektakel som jag
s�g framf�r mig hade stor inverkan.

Dagar blev till veckor och �ven om
jag ville fly fanns ingen m�jlighet...

...att jag skulle lyckas. Vid det h�r
laget ans�gs jag vara Umukais kvinna.

-Som tidsf�rdriv byggde jag en fl�jt.
-Uppfyllde du hans behov?

-Protest! Han f�r�dmjukar min klient.
-Det tycks redan ha gjorts.

Protesten godk�nns.
Den �talade beh�ver inte svara.

Jag kan svara er. Umukai respekterade
och tvingade mig aldrig till n�got.

Nej, r�r mig inte! Jag hatar
dig, h�ll dig borta ifr�n mig!

Sedan ins�g jag att han bara
ville ge mig ett medel mot insekterna.

-�nd� hatade jag honom.
-F�r det han gjort mot dina f�r�ldrar?

-Men behandlades du inte som en f�nge?
-Vid det laget hade jag samma villkor.

Jag hade varken karta eller b�t, s� jag
anpassade mig till omst�ndigheterna.

Musiken var det enda som gav mig ro.

Men varje g�ng jag passerade
mina f�r�ldrars huvuden i hyddan...

...f�rbyttes mitt
tycke f�r indianerna till avsky.

D� hatade jag till och med barnen.

F�rsvinn, era sm� apor.

-Har Guageri alltid varit s� d�r?
-Nej. Han stark. Krigare.

Sen bryta benet. Nu som kvinna.

Hj�lpa kvinna. Han ledsen. Han slut.

-Han vill d�.
-Varf�r?

Han inte jaga l�ngre.
L�ngsam som sk�ldpadda.

-Vart ska de?
-Jaga Tamuri.

Sp�kstammen?
Men de �r ju kannibaler.

Ja, de �r d�liga.
De kriga mot Tamuri nu.

Umukai, stor krigare. Han vinna.
Varf�r du inte ligga med honom?

-Han �lska dig.
-Jag hoppas att de d�dar honom.

�ron h�ra.

Under menstruationen fick
kvinnorna leva avskilt fr�n sina m�n.

Vi kunde varken laga mat eller
g�ra annat av v�ra dagliga sysslor.

Vi var tabu f�r att vi var infertila.

Jag l�rde mig lite av deras spr�k
fr�n Luamari under denna period.

Vi klarar oss utan dessa fakta.
N�r intr�ffade mordet p� de Vega?

Det var mycket senare. Jag funderade
p� att fly, men var mycket f�rsiktig...

...d� jag ins�g att kvinnor som
bedrog sina m�n straffades mycket h�rt.

Adai d�lig. Ligga med andra m�n.

Det l�ter som att du anpassade
dig till din nya milj� psykologiskt.

Inte helt. Det fanns
fortfarande n�got som st�rde mig.

Under en av perioderna gjorde jag n�got
som jag kunde ha blivit d�dad f�r.

Jag vartvungen
att g�ra det f�r att inte bli galen.

Trof�erna hade sp�kat f�r mig l�nge.

�ven om jag b�rjat f�rtr�nga
att de en g�ng tillh�rt mina f�r�ldrar.

De var snarare ondskefulla
ting som ingav en k�nsla av skr�ck.

De p�verkade mitt sinne och jag var
tvungen att begrava dem f�r alltid.

Jag kan fortfarande h�ra
den stackars krymplingens klagan.

Varken han eller Umukai ber�ttade
att det var jag som tagit huvudena.

Stammen trodde att Tamuri tagit dem,
medan Garagueri legat och sovit.

Jag beslutade att g�ra vad jag
kunde f�r att laga Garagueris ben.

H�ll fast honom. H�r och h�r.
Vid hans axlar.

Bit p� den h�r pinnen.

Det h�r kommer att g�ra ont.

Herr domare. Den �talade f�rs�ker att
vinna sympati genom dessa sagor.

-Protest.
-Den �talade ska h�lla sig till fakta.

Det h�r betydde mycket f�r mig.
Allt som h�nde d�r p�verkade mig.

Som n�r Adari
ertappades med sin �lskare.

I v�rt samh�lle skulle s�dant leda till
skilsm�ssa, men f�r dem d�den.

Och p� det grymmaste s�tt. Hennes
�lskares ansikte sm�rjdes med honung.

Adari tv�ttades f�r att bli av med
synden och offrades till flodguden.

Mannen skulle d� genom att
f� sitt ansikte upp�tet av insekter.

V�nta, vad g�r ni?
Ge henne �tminstone �ran.

-D� har hon en chans att klara sig.
-Nej.

Ni f�r inte skicka
iv�g henne p� det h�r viset.

Det ni g�r �r hemskt. Hon f�rtj�nar
inte att d� p� det h�r viset. Sluta!

Nej!

Adari! Sn�lla, ta dig d�rifr�n.

Adari!

Nu ins�g jag vad som skulle h�nda om
jag l�mnade Umukai. Jag skulle d�...

...d�dad av Guamir�
eller n�got rovdjur i djungeln.

Men samtidigt b�rjade jag tro att han
var den enda som kunde hj�lpa mig.

Ge mig den, var inte r�dd.

F�rs�k att g� nu.

Hj�lpte det dig
i din relation till vildarna?

Ja, absolut.
De trodde att jag hade magiska krafter.

�ven om jag kom dem allt n�rmare, v�xte
mitt hat f�r Umukai allt starkare.

� andra sidan blev hans beteende
mot mig allt trevligare f�rvarje dag.

N�r f�rstod du att Umukai v�rderade
dig h�gre �n de andra kvinnorna?

Det var olika saker han gjorde. En g�ng
gjorde han en blomsterkrans till mig.

Men jag ber�rdes inte, d� jag
visste att han d�dat mina f�r�ldrar.

Tack, fr�ken Miles.

�r ni kristen, fr�ken Miles?
Bad ni inte Gud om hj�lp?

F�rst var jag helt apatisk.
Jag var deprimerad hela tiden.

Sedan b�rjade jag sakta att bli
vanlig igen, �ven om jag var bitter...

...mot allt och alla omkring mig. �ven
Gud som jag anklagade f�r min olycka.

Men senare kom Gud till mig och jag
s�g honom �verallt i v�rlden omkring.

Gud hj�lpte mig �verleva, men inte ens
han kunde f�rhindra det som h�nde.

-Var du alltid i byn?
-Nej, jag jobbade som kvinnorna.

Vi h�mtade frukt och gjorde i ordning
mat. Vi gick ofta och fiskade.

Vi anv�nde Tapukan�. En vit sav
som f�rgiftade fisken, men inte oss.

S� du vill f� oss att tro att du bara
upplevde hemskheter under perioden?

Jag f�resl�r att �klagaren umg�s
med huvudj�gare under en vecka.

Jag s�g �ven fantastiska saker.
Ibland kunde naturen ta andan ur en.

Det var fridfulla stunderf�r mig och
Luamari hj�lpte mig m�nga g�nger.

Inte kunde jag veta
att naturen var s� vild och enorm.

-Vad �r det h�rtill f�r, Luamari?
-Guamir� inte ha salt, som vit man.

Vi br�nna det h�r, sen f� salt.

-Nej, du kan bli sjuk.
-Nej, jag har en liten.

-Bra f�r den lille. F� den att v�xa.
-Ska du f� ett barn?

Ska du det, Luamari?

-Ja.
-Det �r helt underbart! Ditt f�rsta?

-Ja, f�rsta.
-Jag �r s� glad f�r din skull.

Det h�r �r bara sentimentaliteter
f�r att mjuka upp er i juryn.

Gl�m inte att denna
s�ta och k�nsliga natur�lskare...

-...anklagas f�r ett dubbelmord.
-Gl�m inte att flickan m�ste ha haft...

...flera motiv, samt provocerats
f�r att bli s� sinnesf�rvirrad.

�ndrar f�rsvaret rubriceringen
till tillf�llig sinnesf�rvirring?

Det d�r f�r ni ta under under
summeringen. Forts�tt med vittnesm�let.

-God dag.
-Himmel.

-Himmel.
-Nakayu, himmel.

Umukai gjorde allt f�r att g�ra
sig �lskv�rd f�r mig, trots att han...

...kunna ta mig med v�ld,
respekterade han mig.

Jag slets mellan den beundran
jag k�nde och hatet jag tvingades visa.

Sn�lla, Luamari. Be Umukai
att hj�lpa mig att fly tillbaka.

Jag l�ra honom ord p� ditt spr�k.

Han nu f�rst�r dig. Han �lskar dig.

Men det g�r inte jag.
Jag hatar honom. Han �r en m�rdare.

Han d�dade min mamma och pappa.
Han �r ett monster.

-Jag �nskar att jag kunde d�da honom.
-Nej, Cathy. Han inte d�da...

...din far och mor.
Min bror Umukai veta vem.

Han se vem som d�da din far och mor.

Jag tror dig inte.
Jag s�g ju honom d�r.

En helikopter, Luamari. Sn�lla, hj�lp!

Stanna! Kom tillbaka!

Du har n�gra framf�r dig.
Ju fler vi d�dar, desto mer betalar de.

En �r Albino. Vi f�r nog mer f�r henne.
Fan ocks�, de tar skydd under tr�den.

V�nta, sakta in.

V�nd tillbaka. De �r d�rnere.

-Kom!
-Varf�r g�r de s� h�r?

Nej, varf�r?

Nu kan bolaget flytta hit snart.
Vi tog flera stycken idag.

Det �r bra mark n�ra floden
d�r man kan forsla iv�g timmret.

-Vi har ett par stycken d�rborta.
-Varf�r m�ste vi g�ra skitjobbet?

-Vi �r v�l trots allt proffs.
-Skit samma, De betalar ju bra.

Skynda dig.
Jag vill slippa en curarepil i �ndan.

-Ge mig n�got att packa in h�nderna i.
-H�r.

-Skynda dig.
-Varf�r g�r de s� h�r?

Ok.

-Bra jobbat.
-Ja.

Jag f�rst�r inte varf�r.

Hur kan m�nniskor g�ra n�got s�dant?

R�r mig inte!

H�ll dig borta fr�n mig, din m�rdare!
Jag hatar dig, f�rst�r du det?

-Du d�dade min pappa och mamma.
-lnte jag. Jag inte g�ra.

-Jag se vit man och kvinna.
-Du ljuger!

-Du ljuger.
-Jag inte.

Det var lndios och vita. Inte jag.

Umukai tala sanning.
Jag hitta mamma, pappa d�da.

Han skulle inte kunna hitta p� n�got
s�dant. Jag trodde p� honom.

Men vem hade d�dat mina f�r�ldrar?
Och vilka var de vita och indianerna?

En del av mig ville utkr�va h�mnd,
medan den andra var glad att kunna...

...se Umukai i ny dager.

Du �ta. �t.

Jag vill �ka dit solen stiger upp. Hem.

-Vitas land, farligt.
-Jag m�ste dit.

Umukai! Du f�r inte d�.

Du f�r inte l�mna mig. Herre Gud!
Sn�lla du f�r inte d�.

Sn�lla, d� inte.

Cathy.

Umukai. Hur m�r du?

K�nns det b�ttre nu?

-Bra.
-S� bra. Jag bad f�r dig.

-Varfick du kanoten ifr�n? Stal du?
-Nej, jag l�na.

-Fr�n vem?
-Karaweri, b�tindianer.

-De kommer att leta efter dig.
-Jag sl�ss. Jag sl�ss f�r din skull.

-Tack.
-Din relation till den h�r vilden...

-...blev allts� en k�rlekshistoria?
-Protest. Jag ogillar sarkasmen.

-Lugna er. Ni kan forts�tta, senorita.
-Ja, jag hade blivit k�r i honom.

Han var trots allt
min f�rsta och enda k�rlek.

Han var en riktig man.
Uppriktig, omt�nksam och rak.

Men du blev v�l inte k�r i honom
f�r att han stal en kanot �t dig?

Nej. Det han gjorde efter�t fick mig
att inse hans sanna k�rlek till mig.

D� han kastade iv�g kniven gav
han upp sin identitet som huvudj�gare.

Det var denna h�ngivenhet till mig som
gjorde att jag till slut sl�ppte taget.

Jag f�rst�r.

Men jag ville fortfarande veta
vilka som d�dat mina f�r�ldrar.

Med risk f�r sitt liv, hj�lpte
Umukai mig tillbaka till plantaget.

Jag var besatt av h�mnden. Det var det
enda s�ttet jag kunde radera sorgen p�.

-Vem �r det?
-Den d�r knappen fungerar inte s� bra.

-Vad?
-Den har alltid varit s�.

Mamma ville byta ut den,
men pappa gl�mde alltid att g�ra det.

-Nej!
-Ja, det �r jag, Cathy.

Nej... Du finns inte p� riktigt.

Jag har kommit tillbaka fr�n
helvetet som ni skickade mig till!

Det �r om�jligt. Du �r d�d, d�d!

-De d�da kommertillbaka ibland.
-Du dog p� b�ten, Cathy!

Nu har jag v�ntat tillr�ckligt.

Det var s� du d�dade min pappa och
mamma. Se henne f�r sista g�ngen.

-Sn�lla, jag ber dig...
-Pilen �r f�rgiftad med curare.

Samma som du d�dade din syster med.
Men vems id� var det egentligen?

-Vem kom p� allt? Du eller han?
-Det var han.

Han. Jag ville inte g�ra det,
jag sv�r. Jag...

Cathrine...
Du vet att jag alltid har �lskat dig.

Vi letade efter dig �verallt.
Under en l�ng period!

-Ja, s� att ni kunde d�da mig ocks�.
-Nej, det var han.

-Bara han!
-Du ljuger! Du hj�lpte honom.

Om du var oskyldig, skulle du inte sova
med mannen som d�dade din syster!

-H�ll k�ften, l�gnare!
-Nej, Cathy! Jag ber dig.

Nu �r det din tur.

Du kommer att h�ra varenda ord.
Du kan se, men inte r�ra dig.

Nu kan du se och k�nna det Jos� g�r.
�ngesten och...

...hj�lpl�sheten.
Det var s� min mor och far dog.

Hur k�nns det?

S� Umukai var inte inblandad i d�det?

Nej.
Han f�rd�mde mig f�r det p� sitt s�tt.

Ni f�rst�r, det �r tabu f�r en Ganmirai
kvinna att d�da n�gon. G�r hon det...

...kan hon inte r�ras vid igen,
d� hon f�rd�mts av guden Topan.

Umukai kunde inte sluta
lyda stammens lag. Det ins�g jag.

Men han kunde heller inte l�ngre leva
utan mig. D�rf�r gjorde han det...

Jag �lskade honom djupt,
gl�mmer honom aldrig.

Vi vill uppm�rksamma att den �talade
gav upp sig frivilligt till polisen.

Vi f�rnekar inte det som h�nde
den 18:.e december, det �r fakta.

Hursomhelst vill jag att domstolen ska
ha omst�ndigheterna i �tanke och...

...fr�ga er om en s�dan k�nslig flicka
har kraft nog att g�ra n�got s�dant?

Det som gav henne styrkan
var tillf�llig sinnesf�rvirring.

Protest. Det kan inte bevisas.
Hon visste exakt vad hon gjorde.

Alla h�rinne kan f�rst� hur
hon k�nde under dessa omst�ndigheter.

Herr domare, det �r nonsens.
Fr�ken Miles ber�ttade...

...att hon ville h�mnas sina
f�r�ldrars d�d och planera mordet p�...

Tystnad! Jag tolererar inte detta. Jag
avg�r en eventuell unders�kning.

Ni kan forts�tta,
men jag ber er att vara mer saklig.

Men det �r fakta jag vill f� fram f�r
domstolen och juryn. Jag ber er.

-Visa filmen en g�ng till.
-Vi har redan sett den.

-Det gynnar bara er klient.
-Det �r n�dv�ndigt f�r att visa fakta.

-Ett bevis p� sinnesf�rvirringen.
-S� ni yrkar �ter p� det?

Senores! Jag p�minner er igen om
att jag �r domare och kr�ver disciplin.

Domstolen godk�nnerf�rsvarets
�nskan om att f� se filmen. Visa den.

Herr domare. �rade jury.
Filmen bevisar att endast n�gon...

...i hennes �lder undertotal
sinnesf�rvirring kunnat beg� d�det.

Det �r sant att hon velat h�mnas, men
det berodde p� den hemska tid...

...hon uth�rdade under mer �n ett �r.
Jag yrkar d�rf�r p� sinnesf�rvirring...

...och vi ber om bamh�rtighet.
Hon �r ett ofter, ingen vilde.

Filmen i r�tten visade p� paret de Vegas
d�da kroppar och kom fr�n polisens arkiv

Vad ni ser nu �r det enda dokument som
finns av den verkliga Cathrine Miles.

Filmat p� institutionen
f�r psykiskt sjuka...

...d�r hon tvingades vara i �tta �r.
Bilderna togs av en lokal reporter.

Idag �r Cathrine gift med en
engelsk arkitekt som heter Armstrong.

Hon pratar inte l�ngre om tiden med
huvudj�garna eller tiden p� v�rden.

�ven om hon till slut givit sin story.
Hon s�ger att hon �r lycklig nu.

M�nga som k�nner henne s�ger att hon
ofta befinner sig i en annan v�rld.

I Amazonas d�r en primitiv man visade
henne k�rlek f�rf�rsta g�ngen.

Mamma! Kom hit.
Min b�t har fallit omkull.

Cathrine har inte gl�mt Umukai.
Han �r fortfarande en del av henne.

Hon minns det, d� han inte l�ngre ville
leva om han inte fick vara med henne.

Det hon k�nde f�r Umukai har inte
f�r�ndrats. Han finns i hennes hj�rta.

Kan jag f� tillbaka b�ten, mamma?
Tack.

-Mamma, gr�ter du?
-Det �r ingen fara, �lskling.