Original subtitles

-Varsågod. -Fixar du allt samtidigt?

Det är sista chansen. Jag har ingen tid innan jag drar.

Ska du till nåt speciellt ställe?

Ett pass till, och sen ska jag till Kentsbury i två veckor.

Jag älskar att köra ut till Kentsbury vid jul.

Särskilt värdshuset vid Main Street. Det är så romantiskt.

För mig är det bara hemma.

-Det är pappas ställe. -Skojar du? Lyllo dig.

-Ett härligt ställe att fira jul på. -Kör försiktigt.

Det ska bli oväder om ett par dagar.

Då är jag redan borta. Men god jul.

Tusen tack. Hej då.

Uppmärksamma med mig våra hedersgäster-

-hennes majestät drottning Gabriella och hans kungliga nåd-

-prins James Galant från Galwick.

Tusen tack.

Min far sa alltid hur underbar hjärtenheten här var-

-när han kom hit för akutvård.

Ni gjorde det möjligt för honom att komma hem.

Ni gav honom mer tid-

-och vi uppskattade vartenda ögonblick.

Kung Maxwell pratade om att ge nåt tillbaka till sjukhuset-

-så att alla kan få samma vård som ni gav honom.

Jag tror det skulle glädja honom att vi är här i kväll-

-och gör det.

Tusen tack.

Det är så tyst i kväll.

-De flesta är på välgörenhetsgalan. -Just det. Läkarbalen.

Nån donerade en massa pengar till hjärtenheten.

Om du hade gått dit kanske du hade träffat nån.

Jag är nöjd här.

Med att läka andras hjärtan? Ditt eget, då?

Det läker hur bra som helst. Jag följer råden-

-vi ger patienterna: När man är på fötterna igen-

-ska man undvika allt som kan orsaka fler skador.

Anna, jag vill ge dig det här innan du sticker-

-som tack för att du tog så väl hand om min man.

Tusen tack.

När jag återvänder efter jul-

-förväntar jag mig att Jack springer vändor här.

-Tack igen. -Ingen orsak.

-God jul. -God jul.

Hungrig?

Okej. Nu får du vara med i samlingen.

Jag älskar dig, mamma.

-Hej, pappa. -Hej, hjärtat.

Är du på väg? Ovädret är tidigt, och de säger...

-...att det kan bli ännu värre. -Ja, jag drar nu. Ses snart.

-Kör försiktigt. Älskar dig. -Älskar dig också.

Dags för kaffe.

Skönt att komma hem till Galwick.

Det är så mycket att göra innan jul.

Ja, som att hålla det kungliga talet på julafton.

Hur går det med det?

Toppen. Jag är nöjd med det jag har hittills.

Det står "jultal".

-Resten är tomt. -Jag har allt här uppe.

Du ska hålla tal om fem dagar, James.

Jag behöver knappast säga hur viktigt det är-

-särskilt i år när premiärministern vill ha ett sätt-

-att stjäla den kungliga familjens rampljus.

Jag har allt under kontroll-

-precis som pappa och alla kungar före honom.

Har det blivit kallare?

Chauffören? Kan jag besvära er att stanna för lite te?

Donny's Doughnuts ligger där framme.

Vad har de för te?

Den heta sorten.

Jag springer in, mor. Jag behöver sträcka på benen.

-God jul. -Hej.

En liten kaffe med plats för grädde och en julmunk.

Du får en på köpet. Vad vill du ha?

Jag behöver inte fler än en.

Vill du ha den?

-Ursäkta? -En julmunk.

Man får en på köpet. Du kan få min extramunk.

-Tack, men jag ska bara ha te. -Okej. Det skadar inte att fråga.

Hej. Tre muggar svart, engelskt frukostte, tack.

Ett ögonblick, sir.

Så gott!

Du missar nåt.

Om du vill ha europeiska bakverk bör du prova galwickisk julkaka.

-Låter gott. Vad är det? -Smördeg med vaniljkräm...

...chokladganache och kristalliserat socker.

Du beskrev precis den här.

De är inte alls samma sak.

Hur vet du det om du inte smakar?

Jag brukar inte ta emot mat från främlingar.

Anna Jordan. Vad heter du?

-James. -James?

Angenämt.

God jul.

Jag fick ett sms. Vårt plan kan inte lyfta.

Ovädret kommer inte förrän om en timme.

Jag vet, men vindarna är för farliga. Ingen får lyfta.

Vi får stanna en natt till och åka-

-i morgon, när ovädret har blåst över.

Då åker vi tillbaka till hotellet.

Det är det andra problemet. Vi kan inte ta oss till Boston.

Trafiken står still. Bilar får vända.

Men har du... Har du sagt att det är vi?

Jag tror inte de gör undantag, sir.

Jag fick mejl från Nathalie. Resten av gruppen och vakterna-

-hann som tur med det tidigare flyget.

De borde inte ha fått åka utan oss.

De behövde inte stanna.

Vi skulle åka rakt till flyget. Nu kan vi inte göra nåt.

-Har du köpt en munk? -Va?

-Nej, den var gratis. -Fantastiskt.

-Jag är utsvulten. -Du lär inte gilla den.

Det avgör jag själv.

-Vet ni hur det smakar? -Som galwickisk julkaka?

Ja! Exakt!

-Har ni varit där? -Nej.

Det var hon som gav mig munken.

-Amy. -Anna.

-Tack så mycket, Anna. -Det var så lite så.

Och jag sa aldrig att jag inte har varit i Galwick.

-Har ni varit där? -Nej.

-Vet ni var det ligger? -Självfallet.

Det är väl öst-väst-norra Europa?

Jag pratar gärna geografi-

-och lokala julefterrätter-

-men vi måste hitta nånstans att bo.

Ursäkta. Jag hörde vad ni har för problem.

Jag kanske har en lösning.

-Jaså? -Min far äger ett värdshus...

...i Kentsbury i Connecticut. Det är en timme bort. Här. Titta.

Det ser härligt ut.

Det är det, särskilt vid jul.

Vi får sticka om vi ska undvika ovädret. Har ni hittat hotell?

-Inte än. -Jo.

-The Kentsbury Inn. -Det känner jag till.

Det är fint. Mycket historia. Och för långt för mig att köra.

-Ursäkta? -Tyvärr.

Jag har en familj att åka till. Vi klär julgranen i kväll.

Det går ju inte om jag är fast i Connecticut.

-Vi förstår. -Nej, det gör vi inte.

Ni kan inte överge oss här.

Ni får åka till Connecticut med mig.

Det blir lite trångt, men det ska nog gå.

Vi kan inte hoppa i en bil med en främling.

Självfallet. Jag förstår. Jag försökte bara hjälpa till.

Åk försiktigt!

-Tack. -Ingen orsak.

Hämta henne. Stick! Fixa skjuts.

Vänta.

Vi skulle uppskatta er gästfrihet.

Men får jag fråga varför ni erbjuder er?

Jag vill hjälpa till. Gör man inte det vid jul?

Vi skulle bli ytterst tacksamma. Tack.

Okej. Det var det sista.

Allt är fixat vid värdshuset.

Vi kanske borde presenteras innan vi åker.

Jag heter Christopher. Jag vaktar...

Våra resplaner.

Det här är min mamma Gabriella-

-och jag heter ju James. Okej? Det var det.

Det är fint att bli presenterad.

Det finns ingen plats här bak. Du får sitta där fram.

-Ta för dig. -Kanske senare.

Måste du köra så fort?

Förlåt. Jag håller fartgränsen.

Det känns för snabbt.

Vad är gränsen i Galwick? Minus 10?

Förlåt. Grop. Seriöst?

Det är som om du aldrig har suttit i ett framsäte.

Jag är inte van vid att färdas på den här sidan.

-Låter som kontrollproblem. -Jag vill komma fram helskinnad.

Tur för dig att jag är sjuksköterska. Du är i goda händer.

Jag ber verkligen om ursäkt.

Det är precis så här jag tänker mig jul i USA. Det är som ett vykort.

Borgmästaren råkar vara min barndomsbästis.

Jaså?

Pyjamasbalen på julafton är helgens största evenemang.

Min släkt har sponsrat den i 75 år.

Går folk dit i pyjamas?

Det är ett familjeevenemang.

Alla är så trötta från allt spring runt jul-

-så det sista de vill är att klä upp sig.

Pyjamasbalen handlar om att koppla av och ha kul.

Det kan jag förstå.

-Det låter som en härlig tradition. -Jaså?

Vi är framme.

-Pappa! -Välkommen hem, hjärtat!

Hej. Tack! Jag ska bara ställa in mina saker. Jag kommer strax.

Välkomna till Kentsbury Inn. Jag heter Ed Jordan.

Detta är hennes kungliga höghet drottning Gabriella Galant-

-och prins James Galant från Galwick.

Tusen tack för att vi fick komma hit.

Nöjet är helt på min sida, ers höghet.

Kalla mig Gabriella. Vi vill inte väcka uppståndelse.

Ja, vi uppskattar om ni hjälper oss hålla en låg profil.

Inga problem. Hur länge ska ni bo hos oss?

Vi åker i morgon bitti, så fort vägarna blir farbara.

Jag är inte säker på när det blir-

-om snön i väderprognosen fortsätter falla.

Ni är väl vana vid oväder i New England?

-Självfallet. -Då går det säkert bra.

Vi måste hem så snart som möjligt.

Så länge ni är här är er hemlighet säker.

Hej.

Vad händer?

Inget. Inget. Jag välkomnar våra speciella gäster.

Våra väldigt speciella gäster.

-Vi borde gå in. -Jag tar er väska...

...ers hög...Gabriella.

Om ni följer med mig eskorterar jag er till era gemak.

Vad är det med dig?

Men kära nån... - James, säg det bara.

Hon kommer lista ut det ändå.

Lista ut vad?

Får jag föreställa drottningen och kronprinsen av Galwick?

Drottningen! Och...

Jag försäkrar dig att de är det.

Varför sa du inget när vi träffades?

Eller när jag erbjöd er skjuts?

Eller under resan?

Jag njöt av att inte bli igenkänd.

Vi behöver verkligen-

-ha er diskretion vad gäller vår närvaro.

Visst. Ursäktar ni oss en stund?

Självfallet.

-Vad ska vi göra? -Vi bjuder in dem.

Nej, de är ju kungligheter!

-De får extra handdukar. -Hur kan du vara så lugn?

-Blir du inte nervös av dem? -Självfallet inte.

Som din mamma brukade säga så behandlas varje gäst kungligt.

Ursäkta, ers höghet. Kom in från kylan.

Christopher tar några väskor-

-men vi borde kalla på en piccolo.

Vi har ingen piccolo.

-Jag tar hand om det. -Nej, nej, nej.

Ni kan inte bära allt det här.

Nej, jag hjälper till.

Vad ligger här i? Ett städ?

-Bara kronjuvelerna. -Seriöst?

Nej, det är skor.

Jag rullar i väg den här.

Ja.

Rummen är klara. Följ med mig.

Strålande.

Låt mig.

Okej.

Toppen. Jag ska bara...

Jaha. Okej.

Christopher har första dörren till höger.

Ers hög...Gabriella, här är ditt rum.

James, du får bo här.

Ni får landa lite. Middagen är klockan 18.

Okej.

Får vi se rumsservicemenyn istället?

Vi erbjuder tyvärr inte rumsservice.

Det är en värdshusgrej.

Nåt kan väl ordnas? Jag har rätt mycket att göra.

James, de har redan hjälpt oss så mycket.

Vi vill inte ge dem mer att stå i.

Nåväl. Klockan 18, då.

Är det inte borgmästare Sarah?

Hej, mr Jordan.

Anna, vad härligt att du är hemma.

Borgmästare Sarah. Jag fattar det inte.

Inte killen jag klådde heller.

Du har hunnit hem lagom till kickoffen.

-För vad? -Sa inte din pappa det?

Jag trodde du ville säga det själv.

"En Kentsbury-jul"?

Jag beslutade att samla alla underbara saker-

-Kentsbury gör vid jul under ett paraply-

-och värdshuset får agera central.

Och höjdpunkten är så klart-

-pyjamasbalen på julafton.

När allt är samlat så här blir det ännu mer speciellt.

Du är bra på borgmästargrejen.

-Vem kunde tro det? -Jag.

Hej igen.

-Kan jag stå till tjänst? -Ja, faktiskt.

Jag letade efter kuddmenyn.

Ursäkta. Efter vad?

Så vi kan bestämma vilka kuddar vi vill sova på.

Dun, skum, sidokudde.

Jag antar att ni inte erbjuder det här.

Nej, men vilken bra idé.

Nåväl.

Förlåt att jag störde. Jag överlever säkert en natt.

Du är väldigt tapper.

Tack.

-Det är personen han liknar. -Vem?

Kuddentusiasten! Han liknar prins James av Galwick.

Hur vet du hur prinsen av Galwick ser ut?

Jag följer alla kungliga hashtaggar på sociala medier.

Ser du? På pricken likt.

Okej.

Säg det inte till nån, men det är han.

Säkert.

Är det drottningen?

-Okej. -Vad gör de här?

Jag träffade dem på Donny's Doughnuts.

Nej, sällan. Kungligheter äter inte munkar.

Eller hur? Men det är sant.

Jag körde hit dem, för de ska bo nånstans tills ovädret blåser över.

Då måste jag ta en bild på dem till stans sociala medier.

Nej, de vill inte att nån ska veta att de är här.

-Vi blir belägrade. -Exakt.

Det är jättebra publicitet för Kentsbury-julen.

Nej, vi ska flyga under radarn.

De har bara ett litet följe-

-och alla andra hann med ett flyg.

Okej. Jag håller tyst.

-Men du är skyldig mig. -Okej.

-Han är jättesnygg. -Ja, tills han öppnar munnen.

-Inte han. -Hej, Christopher.

Förlåt att jag stör. En snabb säkerhetskedja.

Jag har kollat området och...hej!

Jag heter Christopher Brooks.

Sarah Melnick.

Christopher är här med våra hedersgäster.

Jag undrar om det finns nån jag kan prata med-

-om att anlita extra vakter medan vi är här.

Du får prata med Kentsburys borgmästare om det.

Jag tar dig till henne.

-Hur kan jag stå till tjänst? -Du är borgmästaren.

Ska vi diskutera våra hedersgästers säkerhet-

-över ett glas varm cider?

Det låter härligt.

Tack.

Förlåt att jag stör. Jag glömde tacka dig.

Vi uppskattar verkligen er gästfrihet.

Sa din mamma till dig att komma ner och säga det?

Jag är en fullvuxen man. Galwicks kronprins.

Mamma behöver inte berätta hur man är artig.

Säg till henne att jag sa att det var så lite, så.

Det var toppen, hörni.

Kom, Anna. Kom.

Från början.

Jag borde ha sagt att vi inte klär upp oss till middagen.

Det här är min utstyrsel till en ledig middag.

Om du måste säga "utstyrsel"-

-så är du för uppklädd.

-Diane lagade hummermakaroner. -Hon vet att du älskar det.

Mamma också.

Jobbar din mamma också här?

Hon gick bort när jag gick på high school.

Jag beklagar din förlust.

Min pappa gick bort i fjol.

Vad sorgligt. Det blir lättare.

-Det lovar jag. -Välkomna, allihop.

I kväll serverar vi Kentsburys julmiddag.

Smaklig spis.

Jag går till mitt bord och väntar på mamma.

Var hittar jag mitt placeringskort?

Ingenstans. Sitt var du vill.

Du är inte vad vid att prata med vanligt folk, va?

-Det funkar bara inte. -Varför inte?

För ingen ser mig som vanligt folk.

Ingen här vet vem du är.

Det kan vara din chans att smälta in.

Du får göra dig av med slipsen.

Jag trivs så här.

Mor, hur visste du vad du skulle ha på dig?

Din far tyckte jag packade för mycket, men jag är redo för allt.

Det är Henry.

Ännu en gång. - Ursäkta.

-Är allt bra? -Nej, så blir det när Henry ringer.

Han är Galwicks premiärminister.

-James verkar inte gilla honom. -Vi kan säga så här:

Om Henry bestämde skulle vi inte ha nån monarki alls.

Då är det svårt att gilla nån.

Ja. Ja, jag förstår. Var inte löjlig, Henry.

Vi behöver så klart inte ett reservjultal.

Jag är hemma med gott om tid.

-Allt ser underbart ut. -Vad vill du ha?

Jag vill att du sätter dig och äter. Jag kan ta för mig själv.

Men du är drottning.

Ja, men innan jag träffade kungen-

-var jag en vanlig tjej med kungligt blod-

-jag inte ens kände till. Sen blev jag drottning-

-och plötsligt tror inte nån att jag kan göra nåt själv.

-I så fall: varsågod. -Tack.

Ursäkta. Jag tar en sån här.

-Självfallet. -Då ska vi se...

Drottningen är hungrig.

Jag önskar James kom in så vi kan äta ihop.

Sätt i gång, du. Jag ser om han behöver nåt.

Tack.

Tack igen för i kväll! Ni var underbara!

Ja, verkligen. Bra jobbat.

Jag vill bara säga att middagen snart är slut.

Du borde komma in och smaka på nåt.

Det är omtänksamt av dig, men jag är inte hungrig.

Finns det nåt jag kan hjälpa dig med?

Om du inte är insatt i det politiska spelet-

-i Galwick tror jag inte det.

-Jag måste svara. -Diane ställer undan en tallrik.

Tack, men jag vill inte vara till besvär.

Det är okej.

Ja. Ja, koppla fram honom.

-Behöver ni nåt, ers majestät? -Nej då, det är bra. Tack.

Är allt som det ska?

Jag tror det.

Det var jätteläckert.

Jag skulle vilja tacka kocken personligen.

Då blir Diane jätteglad.

Tack.

-Hej, Diane. -Hej, Ed.

Christopher, vad letar du efter?

Nåt som inte passar in, ers majestät.

Diane Harris, låt mig presentera hennes majestät Gabriella av Galwick.

Så fint att träffa er, ers höghet.

Kalla mig Gabriella.

Om jag hade vetat hade jag lagat nåt kungligare.

Jag vet inte riktigt vad-

-men jag hade klurat ut det.

Anka, kanske? Nej, fasan.

Det du hade lagat var underbart.

Där ser du. Jag sa ju att hon skulle älska det.

Det gjorde du, Ed.

Hur länge har du och Ed varit ihop?

-Nej, nej, nej. -Vi är kolleger.

Diane har jobbat för familjen i 25 år.

Det stämmer. Vi är gamla vänner.

Jag förstår.

Får jag smaka på bakverket?

Tack.

God morgon. Vi är redo att checka ut.

Tack för brickan. Du hade rätt. Det var läckert.

Ge kocken mina komplimanger.

Fint. Bra att du gillade det-

-för du kommer få mycket mer av det.

Ursäkta?

När jag la mig hade det slutat snöa.

Det svängde tillbaka till oss.

Du vet vad de säger om vädret i New England.

"Om du inte gillar det, vänta i fem minuter."

Jag har inte fem minuter.

-Är nåt på tok? -Vi är tyvärr insnöade.

-Kära nån. -Jag bär upp bagaget igen.

Lämna det. Vi ger inte upp.

-Snöplogen kommer väl strax. -Vi är tyvärr inte på en huvudled.

Det kan ta timmar innan den kommer...

-...och det ska sluta snöa först. -Det måste finnas nån utväg.

Vi kanske kan hyra en helikopter?

Var inte löjlig, James.

Vi får vänta precis som alla andra.

Om ni är kvar klockan 17 kan ni se julparaden.

Hur kan ni ha en parad under de här förhållandena?

Main Street ligger på gångavstånd-

-för de flesta här, och på grund av det

-är det en av de första gatorna de plogar.

Även om stan är insnöad har folk nånstans att ta vägen.

Och allt för paraden är redan på plats.

Är att ta kronprinsen och drottningen-

-av Galwick nånstans en bra idé? Vi har inte kollat säkerheten...

-...bortom värdshuset. -Han har rätt.

Jag uppskattar entusiasmen ni har för er hemort-

-men vi är säkert borta långt innan kl. 17.

Fram till dess har jag mycket att stå i.

Som vad? Jag har alltid undrat vad kungligheter gör hela dagarna.

Det är inte som nåt ur en Jane Austen-bok.

Vi sitter inte och dricker te och läser poesi.

Ibland gör vi det.

Det är mer än så. Vi har till exempel överdådiga picknickar.

Det lät nästan som om du försökte vara rolig.

Berätta det inte för nån.

Nu måste jag verkligen jobba.

Självfallet.

Jag har goda och dåliga nyheter.

De dåliga är att landningsbanan på flygplatsen har skadats...

-...och den är stängd. -Vad är de goda nyheterna?

Det verkar äntligen ha slutat snöa.

Vi kommer kunna titta på Kentsburys julparad.

Hur är det goda nyheter?

Du har jobbat hela dagen.

Du behöver en paus, och Christopher säger att det är säkert.

Jag hinner inte, mor.

Jag har försökt skriva, men inget känns rätt.

Det behöver inte bli perfekt.

Det viktigaste är att du når fram till folket.

-Som i fjol. -Det var ditt första tal.

Din pappa hade precis gått bort.

Du bar en tung börda på axlarna.

Jag kan inte använda den ursäkten i år igen.

Jag kommer nog aldrig bli så bra som han var.

-Du hittar orden i sinom tid. -Men tiden rinner ut.

Vi går till paraden.

Är det en order från drottningen?

Nej. Det är en önskan från din mamma.

Du har säkert rätt kläder för det också.

Självfallet.

-Snyggt inslaget. -Tomten kom visst tidigt.

Typ. Alla som kommer till paraden donerar en leksak till tomtesläden.

Du kan inte gå i snön i de där skorna.

Det går bra. De är vattentäta.

Om du halkar och ramlar får du göra det utanför tomten.

-Jag ska göra mitt bästa. -Bra.

-Mr Jordan. Låt mig ta den där. -Tack, James.

-Var är Christopher? -I närheten.

Han gillar att ligga lågt.

Det är ju inte läskigt alls.

Hej.

Alla här verkar känna dig.

Stan är som en enda stor familj.

Det måste vara konstigt att gå runt utan att nån känner igen dig.

Jag tycker faktiskt om det.

-Anna! Du är hemma! -God jul, mrs Maitlin.

Din pappa nämnde att du träffade nån.

-Och här har vi honom. -Nej, inte alls.

Vad stilig han är.

-Jag är faktiskt inte... -Det är inte så...

...att jag träffar nån, mrs Maitlin. Det här är en gäst.

Kära nån.

Då har jag verkligen gjort bort mig.

-Jag ber så mycket om ursäkt. -Det är ingen fara.

God jul.

-Varm choklad? -Ja, det vore härligt.

Borgmästare Sarah. Hennes kungliga hög...Gabriella.

Angenämt.

-Du är mer kunglig på nära håll. -Vilken fin komplimang.

Grattis till din framgång.

Ju fler kvinnor som styr, desto bättre.

-Jag gillar henne. -Jag också.

Sarah, var försiktig.

-Med vad? -Du vet vad.

De åker snart. Det kommer aldrig funka.

Folk sa att jag aldrig skulle bli borgmästare.

Jag tar min chans.

Anna. Vad ska vi göra med julklapparna?

Tomten går sist i paraden.

Vi hinner lasta julklapparna-

-på hans släde som står nere vid kyrkan.

-Okej. -Vi kan göra det och återvända.

Visst.

Där är tomten.

Blir du inte uppspelt när du ser tomten?

När jag var barn och tomten kom till palatset-

-bad vi inte om julklappar. Vi hade ju redan allt.

-Man behöver inte be om saker. -Jag vet det nu.

Men tomten kommer inte till palatset mer.

Då blir ju det här perfekt.

-Två muggar varm choklad, tack. -Absolut.

Vad fint att äntligen träffa dig.

-Hon tror alltså antagligen att... -Ja. Förlåt.

Av nån anledning bryr sig alla här väldigt mycket om mitt kärleksliv.

Testa vara singel och kronprins runt de 30.

Tack.

Alla dina förhållande måste väl granskas av allmänheten?

Det var underbart.

Tack än en gång för att ni delar det med oss.

Tack, Stan.

Du skötte dig jättebra.

-Extrapoäng för vinkningen. -Tack.

Jag vet inte hur du orkar. Min arm är helt slut.

Man vänjer sig.

-Vill du gå tillbaka till värdshuset? -Gärna.

-Sir? -Det går bra.

-Tja... -"Tja" vad då?

Jag väntar på att du ska säga att jag hade rätt om att det är fel skor.

-Okej då. Du hade rätt. -Jag vet.

Stan? Kan du skjutsa min vän till värdshuset?

-Absolut. -Jag kan gå.

Och då får du köldskador.

In med dig. Sjuksköterskan ordinerar det.

Du har inget val. Du är i min domän nu.

En vagn är min domän-

-och det vore hemskt genant att åka ensam, så...

In med dig.

Sätt fötterna under den här så de inte blir istappar.

-Du slutar aldrig, va? -Slutar med vad?

Att försöka hjälpa folk.

Ibland är det lättare att fokusera på andras behov.

Du beskrev precis livet som kunglig.

Förutom den enkla delen.

Det måste innebära stor press att ta över efter din far.

Han var en stor man.

Han förde verkligen samman Galwick. Folket älskade honom.

De kommer säkert älska dig också.

Inte om jag håller ett tal som det i fjol.

Sluta. Det kan inte ha varit så hemskt.

Jag lät personalen lägga ut det på nätet.

-Okej. -Sen läste jag kommentarerna.

Nej, det kan man inte. Man ska aldrig läsa kommentarerna.

Jag vet det nu.

Det här talet är alltså din andra chans.

Det är därför det måste bli helt rätt.

Får jag vara uppriktig?

Om du vill nå fram till ditt folk-

-ska du visa dem mer av den här sidan av dig.

För du är inte så pjåkig.

En förolämpning förklädd till komplimang. Avancerat.

Du vet vad jag menar.

Nej. Oroa dig inte. De fotar inte oss, bara vagnen.

Så gör man i New England.

Men att övertyga Galwicks folk-

-att jag bryr mig om dem blir svårsålt-

-om de ser mig busa runt i Connecticut.

Jag betvivlar att nån kan anklaga dig för att busa.

Seriöst? Åker ni vagn? Det är inte vidare långt.

-Jag hade sko-problem. -Jaha.

-Jag kunde ha fått köldskador. -Självfallet, sir.

Men Gud.

Christopher kommer aldrig släppa det här.

Han säger nog inget. Du är ju hans chef.

Jag är även hans bästis från internatskolan.

-Jaså? -Ja.

Nu ska vi se... Akta dig.

-Okej. -Tack.

Du måste vara stelfrusen.

Jag har torra strumpor där uppe.

Vänta. Jag har nåt.

En vacker dag ska du bära de fluffiga julstrumporna!

Det ska jag inte.

Dåliga nyheter om flygplatsen?

Ni har fått plats på ett flyg tidigt i morgon bitti.

Det är...strålande nyheter.

Du ser ändå ut som om nåt är på tok.

Det har hänt nåt med lokalen till pyjamasbalen.

-Vad? -Snön var våt och tung...

...och blev för mycket för taket.

Det är ett hål i byggnadens norra ände.

Ja, jag fick sms:et precis.

Men de kan väl laga det?

Inte förrän efter jul.

Då får vi ha balen med ett lite takfönster.

Nej. Det är emot säkerhetsreglerna.

Jag skulle föreslå samlingslokalen, men den är redan klar-

-för deras program på juldagsmorgon.

Inget annat ställe har tillräckligt med utrymme.

Men ladan, då? Vi kan ställa in portabla element.

-Brandrisk. -Sluta vara bra på ditt jobb.

-Förlåt. -Om det inte kan lösas...

...får vi tyvärr skjuta upp den.

Det är ju julaftonspyjamasbalen. Vi kan inte ha den senare.

Det är som att ha julgranen kvar i februari.

Det vore bara fel.

Fast om jag fick som jag ville skulle jag julgranen kvar-

-året runt, så det kanske inte är den bästa analogin.

Det vore inte första gången nåt i New England...

-...ställdes in av vädret. -Men det är 75-årsjubileum.

-Det måste bli speciellt. -Ursäkta att jag avbryter.

Varför inte ha det här?

Ni har ju en balsal på värdshuset.

Det är mycket att organisera på fyra dagar.

Och jag vet inte om vi har plats.

Jag kan ringa ett par ställen och se om det finns partytält.

De kanske inte har nåt som räcker-

-och jag får ta det i morgon.

Till dess ska granen klippas.

Jag har tagit bort pyntet. Nu sätter vi i gång.

Är det ännu ett Kentsbury-evenemang på julen?

Nej, det är bara en familjetradition.

Vi väntar tills Anna kommer hem-

-med att klä granen vid eldstaden.

Vill ni göra oss sällskap?

Tack, men vi vill inte tränga oss på.

Jag har inte klätt nån gran sen innan jag träffade din far.

-Jag har aldrig gjort det. -Hur är det möjligt?

Vi har så många andra ansvar att sköta runt jul.

Och ett helt arbetslag som pyntar palatset.

Vi har också ett lag, och nu är ni med i det.

Jag accepterar inga nej. Kom nu. Kom.

Ni hörde honom. Sätt fart.

Är det här din mamma?

Ja.

Hon är fin. Du är lik henne.

Tack.

De verkar vara klädda för en bal där hemma.

Hur är balerna i Galwick?

I palatset? Jätteroliga.

De vuxna går till balsalen och dansar hela kvällen-

-och barnen har en egen julfest i matsalen.

Kungen och jag stannade alltid längst på dansgolvet.

Det skulle kunna funka här.

Du kan få de bästa av bägge världar.

Barnen kan komma i pyjamas och ha fest i matsalen-

-och de vuxna kan klä upp sig och gå på balen.

Det går inte. Jag försöker hålla mammas vision vid liv.

-Hon avskydde uppklädda baler. -Varför säger du så?

Är det inte därför hon ändrade på det när hon tog över?

Hon älskade balerna.

Hon ändrade bara på det för att du var jobbig-

-som liten och hon var helt slut.

Vi tänkte vi skulle ha en pyjamasbal en enda gång-

-men det blev en ny tradition.

-Jag trodde det var ett bröllop. -Nej.

Julafton. Året innan du föddes.

Det är ingen dålig idé.

Det passar ju in i "julen-som-den-var"-temat.

Det är ett perfekt år för retro.

Vi har gammalt pynt på vinden.

Ta en titt i morgon och se om det kan funka.

Och mellan oss så tror jag mamma-

-skulle ha älskat att ha en till bal här.

Tänk över det, men tänk inte för länge.

Vi har bara fyra dagar på oss. Kom.

Vi låter våra nya vänner göra det.

James? Det är LED-ljus.

Välj vilka färger du vill ha, och sen trycker du på knappen.

Vad sägs om grönt, rött och blått?

Färgerna på Galwicks flagga.

-Fem. -Fyra.

Tre. Två. Ett.

Tack för att vi får ta del av det här.

-Ursäkta. -Ursäkta. Så fräckt av mig.

Jag har försökt skriva mitt tal.

Jag skulle ha beställt rumsservice, men du vet...

Just det. Du har visst en hel-

-kapten von Trapp-grej på gång.

Du tror inte jag fattar referensen, men det gör jag. Vilken ära.

Om vi har en pyjamasbal så vinner du ju.

"Bäst klädda"?

-"Mest klädda". -Jaha.

Varm choklad?

Är det nån lag här på att man vid jul-

-måste dricka varm choklad, äggtoddy eller cider?

Ja, och om du bryter mot den kommer Sarah och griper dig.

Det skulle bli en internationell skandal.

Då blir det varm choklad.

Kom. Slå dig ner.

Kom! Sitt!

-Litar du på mig? -Provisoriskt.

Kom igen. Jag vet inte ens vad det betyder.

-Sätt dig. Blunda. -Okej.

Tjuvkika inte.

-Nej, jag litar inte på dig. -Blunda.

Där har vi det.

Jag tror verkligen att du skulle tycka om en formell bal.

Om vi anordnar den-

-hur ska folk få tag på klänningar så snabbt?

Alla kvinnor i stan-

-har säkert en klänning de sparat till nåt särskilt.

Och om du ursäktar-

-så tror jag inte det är klädkoden som stör.

Pyjamasbalen fick mig att känna mig nära mamma.

Tänk om jag förlorar det?

Eller tänk om en formell bal inte får dig-

-tappa närheten till mamma utan gör den ännu starkare?

Ibland smyger det bästa i livet på en på det sättet.

Jag borde gå upp igen.

Ja.

Om jag inte ser dig tidigt i morgon-

-så tack för att du tog hit oss.

Jag förstod väl inte vad jag gick miste om förrän nu.

Jag är glad att jag fick visa en annan sida av julen.

Och jag är glad att jag fick se en annan sida av dig.

Det är det inte många som får.

God natt, Anna.

Hej. Jag trodde ni hade stuckit.

Träd blåste ner i hela Connecticut i stormen i går kväll.

Särskilt ett väldigt stort träd över Kentsbury-bron.

-Åh, nej. -Vad för stad har bara en väg?

Det är en del av Kentburys charm.

Jag tror universum försöker säga mig nåt.

Det säger dig att det är vinter.

Vi missar ännu en dag av Galwicks julevenemang.

Jag beklagar. Vad hade ni för planer?

Frukost med parlamentet, lunch med ambassadörerna-

-och middag med de ledande inom landets media.

Låter kul.

Det är motsatsen till jul här.

Kan du inte ändra på det? Du är ju prins.

Det är inget vi gör här som ni inte kan göra där.

Ni kanske kan ha en pepparkakshustävling-

-i palatset för barn som vi har här i eftermiddag.

Har du aldrig gjort det heller?

Och förolämpa bagaren som gör en skalenlig modell-

-av palatset i pepparkaksdeg varje år?

Det han inte vet kan inte skada honom. Jag ska till vinden-

-och se vad vi har för pynt vi kan ha på en formell bal.

-Du har bestämt dig för det. -Ja.

Vi ska skicka ett mejl om det efter frukost.

Tack för att du övertalade mig.

Ingen orsak. Fint att hjälpa till.

Vill du hjälpa mig ta ner saker från vinden?

-Gränsen går vid kroppsarbete. -Okej.

Jag skojar.

Visa vägen.

Nu ska vi klura ut om vi kan använda det här.

De höga borden kan stå längs salens kanter-

-med juleljus inuti de här vaserna och lite grönt runt omkring.

Vi kan hänga en krans i mitten av alla fönster-

-med en röd rosett på.

Och...

...man kan hänga girlanger från ljuskronan ut mot sidorna.

Om kronprinsgrejen inte funkar för dig-

-kan du ha en framtid som festfixare.

Jag kan behöva en annan karriär om jag levererar ännu ett kasst tal.

Jag skojade bara. Ditt tal kommer bli toppen.

Vill du att jag ska ta en titt på det?

Det finns inget att titta på än, va?

Vet du vad du behöver?

Fler kransar och mer band.

-Jag ger mig in till stan. -Får jag följa med.

Vet inte. Det är rätt kallt. Du kanske inte ska chansa?

Ge mig fem minuter.

-Hur? -Det visar sig att Christopher...

...har samma gen för att packa för mycket som mamma.

Varför erbjöd han inte dig det här i går?

Det gjorde han. Jag var bara envis.

Och nu?

Jag vill behålla alla mina tår.

Efter dig.

Kasta en snöboll på mig.

Jag brukar inte kasta snöbollar.

Kom igen. Sluta vara en sån glädjedödare.

Kasta den som en baseboll.

Så där ja.

-Redo? -Ja.

Så tillfredsställande. Du måste prova.

-Visst. -Du vet att du vill.

Okej.

-Den här så farlig ut. -Ja!

Okej. Det är väldigt tillfredsställande.

Jag gillar verkligen att hitta sätt att stressa av på.

Du måste vara stressad, du som är sjuksköterska.

Ja. Det är svårt.

Men inget är mer givande-

-än att hjälpa nån må bättre.

När de inte gör det, då?

Då håller man dem i handen. Man lyssnar.

Man står vid deras sida.

Jag tror att det är det jag älskar med den här tiden på året.

Nära och kära samlas.

Det påminner en om att inte ta varandra för givet.

Är inte det var den kungliga familjen gör också?

Ni kopplar folk till deras gemensamma historia.

Ni representerar det som för Galwick samman.

-Får jag använda det? -Visst.

Men när du säger det låter det perfekt.

När jag säger det låter det styltigt och formellt.

Jag vill bara att folket ska veta att de är en del av familjen.

Sanningen är...

...att deras framtid betyder mer för mig än min egen.

Du borde skriva ner det-

-precis som du sa det.

-Jaså? -Det kom från hjärtat.

Det är det de behöver se.

-Kanske. -Nej, inte "kanske".

Tro mig.

Jag vet mycket om hjärtan.

Jag tror dig.

Tack.

Anna! Vi fick ditt mejl om balen.

Ledsen om ni blev besvikna.

Skojar du? Jag har aldrig varit mer taggad!

Vi har köpt nya klänningar allihop.

-Vi ses på julafton. -Okej.

Vad var det jag sa? Det kommer bli toppen.

-Jag borde ha gått upp. -Nej, håll mig stadig.

-Den är hur fin som helst. -Ja.

Tack för att du fick mig att inse att det kunde funka.

Jag såg bara på det ur ett annat perspektiv.

-Musik, då? -Det är lätt. Vi har alltid en DJ.

-Vad? -Det funkar inte med det här.

Du måste hitta en orkester.

Kan du låten "The Christmas Waltz"?

Det är min älsklingsjullåt.

Min också.

Vi har aldrig spelat den på pyjamasbalen-

-eftersom den inte passade med temat.

Det gör den nu.

Fast tekniskt sett så kan jag inte dansa vals.

Låt mig.

Här är du ju...

Hej, pappa.

Jag ska...

Jag ska fortsätta pynta.

Edward.

Det ser fantastiskt ut här inne.

Hoppas alla gillar det.

Det viktigaste är att du gillar det.

-Men jag gör det inte för min skull. -Det är problemet, hjärtat.

Du gör aldrig nåt för din egen skull.

Du får också vilja ha saker.

Pratar vi fortfarande om balen?

Jag tror du vet precis vad eller vem jag pratar om.

Jag har nåt till dig.

Vad är det här?

Klänningar mamma bar på balen innan du kom till världen.

Du kanske hittar nåt. De är säkert gammalmodiga.

Har du behållit dem i alla dessa år?

-Man vet aldrig när de behövs. -Tack, pappa.

-Jag älskar dig. -Jag älskar dig också.

Kom igen. Det är snart dags för pepparkakshusen.

Just det.

Det ser fint ut. Vill ni ha nåt annat?

-Jag äter liksom mitt hus. -Kör hårt.

-Det är en viktig del. -Det är det.

Din pappa skulle ha älskat det här.

Vi gjorde aldrig nåt sånt här när jag var liten.

-Han hade aldrig tid, -Om det var nåt han ångrade...

...så var det det.

Han önskade han hade varit mer med dem han älskade.

Särskilt med dig.

Jag är tacksam för tiden vi fick efter sjukhuset i Boston.

Jag vet. Jag också.

Sa du att din pappa var på sjukhus i Boston?

Ja. För tre somrar sen.

Han var här för en världsledarkonferens.

Han hade stentar efter en hjärtinfarkt.

När vi kom fram till sjukhuset-

-hade han redan skrivits ut och var redo att åka hem.

-Vilket sjukhus var det? -Boston General.

Det är där Anna jobbar.

-Låg han på hjärtenheten? -Ja.

Allt han pratade om under flygresan hem-

-var hur underbart han blev behandlad där.

Det är därför vi var i Boston i veckan.

Vi skulle ge nåt tillbaka och uttrycka vår tacksamhet.

Ni är donatorerna de hade galan för.

-Var du där? -Jag kunde inte ta mig dit.

Jag jobbade på hjärtenheten.

Du var alltså där när pappa behandlades.

Han använde ett falskt namn för att skydda sig.

Minns du Max Heliot?

Han var inte på min rond-

-men jag gick säkert förbi honom hundra gånger om dagen.

Vi kan inte tacka personalen tillräckligt-

-för hur ni hjälpte min pappa när han behövde det.

Det är därför vi finns där.

Jag får knappt väggarna att stå. Hur gör du?

Jag pluggade arkitektur.

Jag har aldrig haft användning av det förut.

Det här bordet vinner absolut priset.

-Visste du att jag skulle vinna? -Nej.

Jag trodde faktiskt ditt pepparkakshus skulle vara hemskt.

Det här skulle bli tröstpriset.

Tack.

Jag älskar det.

Efterrätten är serverad.

-Jag tror inte det är sant. -Vad?

Det är en galwickisk julkaka.

Sällan.

Vi började baka den i går.

Den blev klar i morse.

Mor, hur fick du tag på receptet?

Jag har allt här uppe.

Nej, jag mejlade vår kock.

Ni har delat så många av Kentsburys traditioner med oss.

Vi ville återgälda tjänsten innan vi sticker i morgon.

Jag glömde nästan att ni ska åka.

Det är julafton om tre dagar.

Vi måste verkligen åka hem.

Tja...

Cirkeln verkar vara sluten.

-Jaså? -Ja.

Ta en tugga av den här, och erkänn-

-att den är godare än en julmunk.

-Det blir svårt. -Vi får väl se.

Du har förstört munkar för mig för all framtid.

-Bravo! -Vad var det jag sa?

Det är så gott.

God morgon, Ed, min gamle gosse.

-Hur ser det ut där ute? -De har rensat bron...

...men det verkar vara en massa glansis där ute.

Det är väl väldigt farligt?

-Det kan vara det, ja. -Ja.

Hörde ni om glansisen?

De säger att vägarna är som skridskobanor.

Väldigt farliga.

För farligt för drottningen.

Och för kronprinsen.

Har ni hört? Det är glansis på vägarna.

Vi har hört det.

Vi utsätter inte den kungliga familjens sista medlemmar för fara.

Vi får stanna här en dag till.

Vi har ändå två dagar kvar till julafton.

Eller hur?

Jag har kvar samma fluffiga strumpor-

-som din mamma gav mig när jag var sju.

Det känns sjukt att ha framme de här på en formell bal.

Det är väl en perfekt gåva när man har dansat i högklackat en hel kväll?

Bra poäng.

-Vad var det där om? -Ingenting.

-Det är inte ingenting. -I går, när alla hade lagt sig...

...gjorde jag och Christopher en säkerhetskoll i centrum-

-inför kvällens festligheter.

-Det var rätt romantiskt. -Jag är fortfarande orolig.

-Gabriella och James är säkra. -Nej. Jag pratar om dig.

Du lämnar öppet mål för hjärtesorg.

De sticker i morgon. Inget av det här är verkligt.

Det jag känner för Christopher är verkligare än nåt.

-Men hur ska det funka? -Det listar vi ut.

Det kan du och James också göra.

Vad har du fått idén om att det finns nåt...

-Det är inget mellan oss. -Men lägg av.

Vem tror du att du pratar med? Jag känner igen den blicken.

Jag vet att du har känslor för honom.

Hjärtat vill ha vad det vill ha.

Hur skulle det kunna funka?

Han är en prins från ett främmande land. Vad håller jag på med?

Det här har varit som att bo i en perfekt snöglob-

-men det tar snart slut.

Inte om du berättar hur du känner för honom.

Du förtjänar att vara lycklig.

Du förtjänar att hitta kärlek-

-och du verkar ha gjort det.

Tänk om han inte känner likadant?

Det oroar mig inte det minsta.

Hallå? Kan jag få allas uppmärksamhet, tack?

-Samlas, hörni. Samlas. -Det börjar. Kom.

Välkomna till Kentsburys ljusallsång.

Det är så fint att alla kunde komma i kväll.

Alla butiker på Main Street har kvällsöppet-

-så ni som behöver handla kan göra det.

Nu behöver vi bara lite mer ljus.

Vänta ska du få se.

James, jag måste säga nåt till dig.

Jag har nåt att säga till dig också.

Så ska det låta.

Vill du se hur balsalen ser ut när alla ljus är tända?

Absolut.

Visst är det fantastiskt?

Jag vet att du inte kan komma till balen.

Men jag är här nu.

Och vi avslutade aldrig vår valslektion.

-James... -Du ber mig tala från hjärtat.

Varför gör du inte det själv?

För när jag väl säger hur jag känner...

Strunta i det. Jag lyssnar.

Du borde kolla så det inte är nån viktig.

Du är viktig.

-James. -Okej. Jag kollar snabbt.

Det är palatset. Jag måste svara. Det går snabbt.

Rör dig inte.

-Är allt okej? -Inte direkt.

Det här har tydligen blivit viralt i Galwick.

De påstår att jag har valt julen i USA framför mina plikter...

-...att jag struntar i mitt folk. -Det är inte sant.

Det kommer de fatta på julafton-

-när du talar från hjärtat till ditt folk. Det kommer gå bra.

På grund av dig.

-Var var vi? -Jag skulle bara tacka dig...

...för all din hjälp den här veckan.

Det var inte det du tänkte säga.

Jag är glad att du och drottningen har trivts här.

Men jag tror det är dags att ni åker hem.

Jag förstår.

Tack.

För allt.

Hej då, Anna.

-Det snöade lite i natt. -Va?

Men ni kan åka ändå.

-Var är Anna? Jag trodde... -Vi tog farväl i går kväll.

-Jaha. Bör du inte... -Inte direkt.

-God morgon, ers majestät. -Får jag komma in?

Jag vet inte vad som hände mellan dig och James i går kväll-

-men vad mig anbelangar är du alltid välkommen i Galwick-

-och du kommer alltid vara en del av vår familj.

-Tack. -Och förresten...

...om Diane hittar nåt i mitt rum-

-så är det en gåva till balen. Hej då, raring.

Vad trist.

Jag är ledsen att Christopher fick åka innan balen.

Det är lugnt.

Du verkar inte så upprörd som jag trodde.

Det är för att vi redan har bokat mitt plan-

-till nyårsfirandet i Galwick.

Va? Har ni?

Avstånd är ingen ursäkt att ge upp lyckan för.

Det är bara lättare att släppa nu.

Ju längre det pågår, desto ondare gör slutet.

Vem säger att det måste bli nåt slut?

Drottningen lämnade en hel väska med kläder.

-Vi måste ge den till henne. -Jag tror den är till dig.

För kvällens övningar i morgon.

Jag kan inte ha på mig det här.

Det är för mycket. Och jag ska ju kolla till cateringen.

Nej, du måste gå på balen.

Det vore inte detsamma utan dig, och...

Jag vet att pappa blir besviken om du inte kommer dit.

-Jag får väl prova den. -Jag tror det.

Det är det första vi sätter i julgranen nästa jul.

Då minns vi alltid vår tid där.

Jag tror att den där oväntade avstickaren-

-var det bästa som har hänt oss i år.

Hur kan du säga så?

-Den gjorde allt här hemma svårare. -Men du är bättre, och vi likaså.

James, jag må vara drottning, men jag är även din mamma-

-och som din mamma gör inget mig gladare-

-än att se dig bli kär.

För mig är det viktigare än nån kunglig titel.

Anna hade rätt.

Det kan inte funka.

Det var inte verkligt.

James.

Du har aldrig varit mer verklig.

Extrakökspersonalen är här.

-Stråkkvartetten är i balsalen. -Jag visar dem vart de ska.

-Tack, raring. -Jag visar dem till köket.

-Okej. -Hitåt ska vi.

-Nästan klar? -Jag har läst pappas gamla tal.

Det här är det sista.

"Jag vet inte om jag hade varit med er i jul"-

-"om det inte hade varit för personalen på Boston General"-

-"och i synnerhet min underbara sjuksköterska A.J."-

-"som höll mig i handen och gav mig hopp."

"Hon visste inte att jag var kung"-

-"men hon behandlade mig kungligt ändå."

Det är hon.

Jag visste innerst inne att det var hon.

Kom in.

Pappa.

Vad stilig du är.

Tänk att den fortfarande passar. Kan du hjälpa mig med flugan?

Ska du inte be Diane om hjälp?

-Hej, Ed. -Diane.

Du ser helt fantastisk ut.

Du ser också otrolig ut.

Jag ska nog kolla till cateringen.

Det är redan gjort.

I kväll behöver du inte oroa dig för nåt.

Tack.

Ska vi?

-Pappa! -Hej.

När jag ombads hålla jultalet för första gången i fjol-

-ville jag hedra min fars arv, visa min kärlek för Galwick-

-och bevara er tro på monarkin.

Ärligt talat så skötte jag det inte vidare snyggt.

Förra veckan blev mamma och jag-

-strandsatta i orten Kentsbury i Connecticut.

Människorna där tog hand om oss och behandlade oss som familj.

En väldigt speciell person visade mig-

-att jag inte behövde hävda mig alls.

Jag behövde bara öppna mitt hjärta och vara mig själv-

-med alla mina brister, misstag och skavanker.

Det enda som aldrig har vacklat och aldrig kommer göra det...

...är min kärlek till det här landet och människorna i det.

Jag har också insett att oavsett var vi är i världen-

-så kan vi hålla Galwick i våra hjärtan-

-och vara hemma ändå.

Drottning Gabriella och jag vill önska er-

-en väldigt god jul och gott nytt år.

LIVE CBS NEWS PRINS JAMES JULTAL

-Anna, vart ska du? -Jag vet inte. Jag måste till James.

-Jag måste berätta hur jag känner. -Anna.

Du är fantastiskt vacker.

Du verkar vara klädd för en ledig middag.

Ditt tal var perfekt, James.

Vilken del tyckte du bäst om?

När du stack för att komma tillbaka till mig.

Jag är ledsen att jag behövde åka ända-

-till Galwick för att inse att det enda stället-

-jag vill vara på i kväll är det här, med dig.

Så fort du stack-

-insåg jag att det var fel att inte säga vad jag kände.

Jag trodde jag besparade mig själv smärta, men...

Vi kan få det här att funka om du fortfarande vill ha det.

Det vet du att jag vill.

För vi är ämnade för varandra.

-Vad är det här? -Ett av pappas tal...

...där han nämner sin underbara sköterska, A.J.

Det är väl du?

Det stod det på min namnskylt, för det fanns en annan Anna-

-men jag skulle som sagt ha kommit ihåg en kung.

-Han hade inget skägg. -Det är Henry.

Henry var Max.

Jag visste att det var du.

Jag stannade hos honom på nätterna när han inte kunde sova.

Han var så stolt över dig.

Han pratade om dig jämt.

En natt sa han:

"Om du träffade min son"-

-"skulle han behandla dig som en prinsessa."

Du är kall.

Anna Jordan-

-skulle du göra mig den äran-

-att gå på Kentsburys julbal med mig?

Det vore en ära.

Tredje gången gillt.

-Min julönskan har slagit in. -Min också.

Varsågod, allesamman.

Fluffiga strumpor. Jag kunde inte låta bli.

Jag tog faktiskt med nåt.

Ett par egna, kungliga tofflor.

Får jag?

James...

De passar perfekt.

-God jul, Anna. -God jul, James.

Översättning: Emma Gustafsson Iyuno