Original subtitles

Inspirerad av en sann historia

Hej, New York. Jag är Bobby Rydell och jag är glad över att vara här!

Tack för att ni korn för att se oss. Det är lördag kväll på Copa!

Vi tror att ni får jättetrevligt. Vi gör allt för att se till det.

Ett särskilt tack till Jules Podell som tog hit oss.

Nu börjar vi.

- Cigaretter? - Tack.

Hej, sötnos. Här är min rock. Och ser du den här hatten?

Vakta den med livet som insats.

- Jag fick den av min mamma. - Ja, mr Loscudo.

- Här får du. - Tack, sir.

- Gio! - Hej, Carmine. Hur är det med dig?

- Tack. Det behövs inte. - Kom, så går vi.

Jag såg Bobby Rydell för 2 1/2 år sen och då visste ingen vem han var.

De vet vem han är nu.

- Ge mig Loscudos hatt. - Han sa åt mig att vakta den...

Ge mig den, okej?

- Visa respekt och sköt dig. - Tyst. Hon vill det.

Tony Lip!

- Rör du mig, din jävla buse?! - Gå hem med dina polare.

Du säger inte vart jag ska gå. Vet du vem jag är? Jag går in.

Hälsa Juley Podell: får jag inte min hatt så bränner jag ner stället!

Den dyker upp.

Hälsa judesvinet att om jag inte får min hatt så bränner jag ner Copa!

COPA STÄNGT FÖR RENOVERING

Jag måste börja köra sopbil igen.

Herrejesus. Loscudo är galen.

- Du gjorde rätt för lönen i kväll. - Jag trodde du skulle döda honom.

Hellre han än jag.

Vad ska du göra när vi har stängt?

Vet inte. Kanske jobba på min farbrors pizzeria.

- Du? - Jag ska kröka i två månader.

- Kör mig hem, Lip. - Lycka till. - Vi ses, Carmine.

- Nej, det ska inte hända. - Jag vill inte...

Min hatt!

.Jag hörde att den försvann, så jag luskade lite.

- Jag ville döda bruden. - Nej, det var inte hennes fel.

- Vem vågade norpa Gios hatt? - Lugn, jag tog hand om honom.

Hoppas du klådde upp honom.

Här, ta den här.

Nej tack. Det var ett nöje, mr Loscudo. Verkligen.

Skitsnack! Ta den.

Och kalla mig inte "mr Loscudo" igen. Hör du det?

Jag är din polare Gio.

- God morgon. - God natt.

En ute och Roger Maris slår.

- Kom igen, Roger! Skicka ut den! - Johnny, tyst! Du ger honom otur!

Johnny, kan du skrika lite högre?

- Maris är igång. - Ja, det är jag också nu.

- Vad fan gör ni här? - Vi skulle hålla Dolores sällskap.

Tony! Sov inte när min dotter är här ensam med de här kolsäckarna.

Förstår du mig?

Jag visste inte att de skulle skicka svartingar.

Det är en italienares jobb! Skamligt!

Tack, frun.

Kom igen, Roger, snälla du.

- Jag följer er ut. - Vi måste in i matchen igen.

- Tack. - Om ni får problem, ring oss.

Maris slår långt åt höger.

Vi klarade det! Vi klarade det!

Gör det igen. Gör det igen. Kom igen, baby.

Nej, Tony. Klä på dig. Vi ska äta.

Okej. Ingen match sju. Ingen match sju.

...för dina gåvor genom Kristus, vår Herre. Amen.

Om nån hör om ett jobb åt Tony, hör av er.

Dolore. Snälla du.

- Vad har hänt? Fick du sparken? - Nej.

Copa är stängt för renovering, så han behöver nåt några månader.

Storfräsaren. Spendera, spendera, spendera!

Sluta, pappa. Golvet var murket. Vi var tvungna att byta det.

Med alla han känner hittar han nåt på nolltid.

Han hade ett bra sophämtarjobb. - Du skulle inte ha knockat basen.

Han skulle inte ha väckt mig.

Typiskt Tony.

Jag lovar, det blir de lättaste 50 dollar som du nånsin tjänar.

Hey, här är de. Hej, Johnny.

- Tony. - Hej, Paulie. Hur är det?

Johnny sa att du åt 48 White Castle-burgare på en sittning.

- Ostburgare. - Säg det till honom, Frankie.

- Jag tror inte på det. - Vad bryr vi oss om vad du tror?

- Vad är varmkorvsrekordet här? - 18. Fat Paulie.

- Varför var inte Lip med i tävlingen? - Vilken tävling? Jag var hungrig.

Enkelt vad. 50 dollar. Flest varmkorvar på en timme vinner.

Med senap och ketchup.

- Vad fan väger du? - 118 kilo.

- Din vänstra skinka väger 118 kilo. - Må min mor dö nu om jag ljuger.

- Okej. - Bra.

Öka takten, Lip! Elefantungen tog sin 19:e nu!

Kom igen, Lip! Kom igen! Kom igen! Vinn det här nu!

Du är pinsam! Du skämmer ut din son! Han krossar dig!

- Hey, Nicky, gör du dina läxor? - Ja.

- Var har du varit? - Gorman's.

Jag lagar mat.

Fat Paulie satte 50 dollar på att han kunde äta fler korvar än jag.

- Han slukade 24. Han är ett odjur. - Är du galen? Förlorade du 50 dollar?

Dolores, snälla du.

Jag åt 26.

Du har sån tur. Vet du det? Hyran ska betalas på måndag.

Tar du det där?

- Ja? - Hej, Lip.

En doktor ringde hit. Han söker en chaufför.

- Är du intresserad? - Ja.

De intervjuar folk i morgon eftermiddag.

Adressen är... Seventh Avenue 881.

Kvart över två.

Hey! Ursäkta.

Vi har inte öppet. Men köp gärna biljetter till i kväll.

Jag tror att jag fick fel adress. Finns det en läkarmottagning här?

- En läkarmottagning? - Dr Shirley?

Du har rätt adress. Dr Shirley bor en trappa upp över konsertsalen.

Tjena.

Jag är här för chaufförsjobbet. Tony Lip.

- Ingen Tony Lip. - Jo, jag borde stå där.

Nej. Jag har en Tony Valle... Vallellalla...

Vallelonga, ja. Det är jag.

- Fyll i det här medan du väntar. - Va?

- Fyll i det medan du väntar. - Visst.

Varsågod och sitt.

Mr Vallelonga... Förlåt att ni fick vänta.

- Jag är dr Donald Shirley. - Tony,

Ja. Varsågod och sitt.

Vilket ställe du har här.

- Är de där hornen riktiga? - Elefantbetarna, ja.

Det där då? Är det en kindtand?

- En vad? - En kindtand. Typ en hajtand.

- Eller en tigertand, kanske. - Det var en present.

Jag trodde att det var en mottagning. En doktor behövde en chaufför, sa de.

- Var det allt de sa? - Ja.

Det är lite mer invecklat än så. Har du kört yrkesmässigt förut?

Ja, renhållning. Sopbilar. Och jag kör hem min chef på natten.

Men jag kan köra vad som helst. Limousine, bärgare, snöplog - allt.

Jaha. Vad har du mer jobbat med?

Jag har jobbat på Wagon Wheel, Peppermint Lounge, Copa.

- Som vad? - Vad menar du?

Vad jobbade du med där?

Kundkontakter.

För det första, Tony, så är jag inte läkare, utan musiker.

- Menar du typ låtar? - Ja.

Jag ska ut på en konsertturné mestadels söderöver.

- Atlantic City? - Nej, djupa Södern.

Vi börjar i Mellanvästern och svänger sen skarpt vänster.

Kentucky, North Carolina, Tennessee och vidare ner genom deltat.

Förutser du några problem med att jobba åt en svart man?

Nej. Nej, nej.

Häromdan hade jag och frugan ett par färgade killar hemma.

På drinkar.

- Jaha, du är gift? - Ja. Två barn.

- Det är nog fel jobb för en gift man. - Hur så? Tar vi med brudar?

Vi blir borta i åtta veckor i sträck. Inga pauser, ända fram till jul.

- Kan du lämna din familj så länge? - Det beror på vad du betalar.

100 dollar i veckan plus kost och logi.

Men låt mig vara kristallklar. Jag anställer inte bara en chaufför.

Jag behöver en som sköter min resplan och är min personliga assistent.

Jag behöver en tjänare som kan tvätta mina kläder och putsa mina skor.

Lycka till, doktorn.

Tony.

Jag bad mitt skivbolag fråga runt i stan för att hitta rätt man.

Ditt namn kom på tal mer än en gång.

Du har imponerat på många med din...

...naturliga förmåga att lösa problem.

Därför ringde jag och frågade om du var ledig.

Jag har inga problem med att kuska runt med dig.

Men jag är ingen butler. Jag tvättar inga skjortor och putsar ingens skor.

Behöver du nån som får fram dig och förhindrar problem på vägen?

Och tro mig, med dig i djupa Södern så blir det problem.

Jag kostar dig 125 dollar i veckan.

Eller anställ kinesen som svassade ut och se hur långt du kommer.

Jaha, mr Vallelonga... Tack för att ni tittade förbi.

Hej, Bobby. Ge mig en Rheingold. Iskall.

Mr Tony.

Augie frågade efter dig.

- Kom igen! Jag dör av törst här! - Tyst! Jag pratar.

- När? - Nyss. Han sitter i sitt bås.

Tony Lip-

Vad fan hände på Copa? Du slog nästan sönder killen.

Killen du slog, Mikey Cerrone, är en i Charlie The Hands gäng.

Han borde ha vetat bättre.

Hand bad mig kolla upp det. Jag snackade med Podell.

- Allt var om en brudjävel, va? - Ja.

Såna bråk ska aldrig hända inne på klubben.

De gick över gränsen. Så vi löste det.

Vill du tjäna extra? Jag håller dig sysselsatt medan Copa är stängt.

Vad måste jag göra?

Grejer.

Tackar, men jag vill umgås med familjen.

Var inte dum. Om du tjänar lite extra-

- så kan du köpa nåt fint till din söta lilla fru.

Nej, jag klarar mig. Jag är stadd vid kassan nu.

PANTBANK

Här är 50. Betala mig 60 före nyår så får du tillbaka den.

Du, Lip!

Är allt okej?

Har du näbbproblem, Charlie? Sköt dig själv.

Korn igen, berätta. Vad hände på doktorsintervjun?

Han är ingen riktig doktor. Han är pianist.

Varför sa de att han var doktor då?

Inte vet jag. Jag tror att han är doktor i pianospel eller nåt.

- Kan man vara det? - Antagligen.

Han bor över Carnegie Hall.

Du skulle sett hans ställe, Dee. Fullt av statyer och fina grejer.

Och han satt på en tron klädd som svartingarnas kung.

Är han färgad?

- Du klarar inte en vecka med honom. - Jo, för rätt pengar gör jag det.

Ja?

Verkligen? Vänta lite.

Det är dr Shirley. Pianokillen.

- Han vill prata med dig. - Mig?

- Kom igen.

Ta den. Bara prata.

Hallå?

God morgon, doktorn. Trevligt att prata med er.

Ja, det är länge.

Det är det.

Ja, det är jag säker på.

Tack för att ni ringde. Adjö då.

Vad sa han?

Han frågade om han fick ta min man från hans familj i två månader.

Han sa att han betalar det du begärde.

Det är bra pengar. Vi behöver det.

Jag kan inte käka 26 varmkorvar varje dag.

Jag vet.

Jag sa till honom att du fick åka med.

Här är första hälften av din lön. Du får resten när turnén är slut.

- Jag måste få lön varje vecka. - Skivbolaget gör inte så.

- Vi vill veta att du avslutar jobbet. - Varför inte? Jag tog ju jobbet.

Då har vi inget att oroa oss för.

Så här blir det, mr Vallelonga...

Du får Don till konserterna i tid. Missar han en så får du inte resten.

- Han missar ingen konsert. - Bra.

Du kommer att behöva den här.

Det är boken jag berättade om. Ibland delar ni hotell, ibland inte.

NEGERBILISTENS GRÖNA BOK

Gör mig inte besviken. Kom.

- Är det här den nya? - Ja, skivbolaget hyrde den.

- Fin, va? - Tjusig.

- Klarar syrran tre veckor utan dig? - Åtta veckor.

10-1 på att du nitar svartingen och är hemma om under en månad.

- Capadura. - Okej, pojkar, kom. - Säg hej då till pappa.

Frankie, Nicky, kom här. Är ni snälla nu? Lyder ni mamma?

Va? Ge mig en puss. Jag räknar med er.

- Gå inte för långt. - Nej, nej.

- Var du på AAA och fick kartorna? - Ja. Nej.

Skivbolaget gav mig kartorna och resplanen och den här.

"Negerbilistens gröna bok."

Med alla ställen där färgade kan bo i Södern. Om man reser som svart.

- Reser som svart? - Ja, om man är svart och måste resa.

- Har de en särskild bok för det? - Tydligen.

Packade du strykjärnet?

- Hur ska du pressa dina byxor? - Jag lägger dem under madrassen.

Skriv brev till mig så fort du kan.

- Jag kan inte skriva brev. - Jo, det kan du.

Jag kan inte skriva. Det är pinsamt. Det blir inget bra.

Det är mycket billigare än att ringa.

- Lova mig att du skriver. - Jag lovar.

Sätt in det här på banken i dag. Det är halva min lön.

Här. Det är mackor till dig och dr Shirley.

- Tack. - Var rädd om dig.

- Jag lovar. - Jag älskar dig.

Och jag älskar dig, gumman.

Bäst du är hemma till jul. Annars kommer du inte hem alls.

Han som kommer sent får ingen säng!

Jag fattar, farsan. Jag fattar.

Jag är Tony. Hans chaufför.

Får jag bomma en cigg?

Tack.

Så ni är bandet?

Oleg. Cello.

George. Bas. Och vi är inget band. Vi är en trio.

En trio? Okej.

- God morgon. - God morgon.

- Tack, Amit. - Ha en underbar resa, sir.

Tony, det första jag vill att du gör när vi kommer fram är att kolla-

- pianot där jag spelar. Det ska vara en Steinway, enligt mitt kontrakt.

Och se till att det står en flaska Cutty Sark i mitt rum varje kväll.

Varje kväll?

- Om du behöver hjälp med det... - Det gör jag inte.

Tio i två på ratten, tack.

Doktorn.

Jag såg i resplanen att den sista konserten är 23 december.

Birmingham, ja. En julkonsert.

Kan vi köra tidigt morgonen efter så vi hinner hem till julafton?

- Vi får se. - Tackar.

- Kan du släcka cigaretten, tack? - Varför?

Jag kan inte andas här bak.

Va? Röken går ner i mina lungor. Jag gör allt jobb här.

Tack ska du ha.

- Är allt okej? - Ja, allt är bra.

Bra. Vi ses på hotellet i Pittsburgh.

Boka bord till middagen. Vi repar direkt efter.

Vad glor du på?

- Talar du tyska? - Det var ryska.

Jag låg i Tyskland i armén. Jag förstod lite av det du sa där.

Se upp med tyskjävlar. De är luringar hela högen.

Kennedy skulle bombat dem när han kunde. Och nu de kubanska svinen.

- Ska de inte följa efter oss? - De har resplanen.

Är de på konserten i tid oroar jag mig inte och det ska inte du heller.

Jag oroar mig inte för nåt.

- Om jag blir orolig så vet du det. - Tony, vad sägs om en tyst stund?

Visst.

Fantastiskt att du sa det.

"Vad sägs om en tyst stund?" Min fru Dolores säger jämt det.

När jag kommer hem från jobbet och hon har varit med barnen hela dan-

- så säger hon: "Tony, vad sägs om en tyst stund?"

Exakt som du sa det. Helt fantastiskt.

- Hur smakade det? - Salt.

Har du nånsin funderat på att bli matrecensent?

Nej. Inte direkt. Hur så? Är det pengar i det?

Du uttrycker dig helt makalöst bra när du beskriver mat.

"Salt". Så levande att man nästan känner smaken.

Det är salt, sa jag. Salt är fusk. Alla kockar kan göra mat salt.

Att få det gott med bara de andra smakerna är knepet.

- Man tar grundingredienserna... - Vi måste nå Pittsburgh före kvällen.

I armén kände jag en kille från Pittsburgh.

Fast han sa "Titsburgh", för att alla kvinnor där har enorma tuttar.

Varför skulle kvinnor i Pittsburgh ha större bröst än kvinnor i New York?

Det får vi väl veta, va?

Du vet när du gav mig jobbet...? Min fru köpte en av dina skivor.

Den om de föräldralösa.

- Föräldralösa? - Ja.

På omslaget med barn runt en lägereld.

- Orfeus.

"Orfeus i underjorden". Den bygger på en fransk opera.

Och det var inte barn på omslaget, utan demoner i helvetet.

Åh fan? Det måste ha varit stygga barn.

- Vad gör du? - Jag måste pissa, doktorn.

- Här? Nu? - Vill du att jag ska pissa på mig?

- Hej, doktorn. - God dag.

Ta det här till oförutsedda utgifter.

Du kan handla utan att fråga. Spara bara kvittona.

När det börjar ta slut, säg till mig. Och en sak till...

Vi ska på många evenemang före och efter konserterna-

- och träffa några av landets rikaste och mest bildade personer.

Jag tycker att din diktion hur charmig den än är i New York-

-skulle behöva finjusteras.

Du menar "diktion" hur då?

- På enda sättet som ordet används. - Okej.

Din intonation, tonfallet, ordvalet.

Jag har problem. Ska jag oroa mig för vad folk tycker om mitt snack nu?

- Jag kan lära dig effektiva tekniker. - Jag behöver ingen jävla hjälp.

Gillar de inte hur jag snackar kan de skita ner sig.

- Svordomar är ett annat problem. - Varför gnäller du på mig?

För att du kan bättre än så. Vilket för mig in på nästa sak...

Som hedersgäst presenteras jag när jag kommer in. Du presenteras också.

Enligt min ringa uppfattning kan Vallelonga vara svårt att uttala.

Så jag tänkte att "Valle" vore lämpligare.

Tony Valle. Kort och bra.

Nej. Kan de inte säga Vallelonga så kan de kalla mig Tony Lip.

Det är förnäma människor.

Tony The Lip kan vara lite för... världsligt för dem.

Då är det Tony Vallelonga.

Skulle dessa lyxsnillen som talar så fint inte kunna uttala mitt namn?

Gillar de det inte kan de trycka upp det i röven. Då väntar jag utanför.

En klok kompromiss.

Mitt herrskap, i kväll har vi äran att presentera en stor amerikansk artist.

Han framträdde offentligt första gången tre år gammal.

18 år gammal, på Arthur Fiedlers inbjudan-

- gjorde vår gäst sin konsertdebut med Boston Pops.

Han är doktor i psykologi, musik och de liturgiska konsterna-

- och han har spelat i Vita huset två gånger de senaste 14 månaderna.

Han är en äkta virtuos och det...

Virtuos. Det är italienska.

Det betyder att han är jättebra.

Så, mitt herrskap, tag varmt emot Don Shirley Trio.

Jag behöver nya skor!

Två femmor. Det är era tärningar. Jag har bara flyt i kväll.

- Du fuskar. - Tony?

- Bossen kallar. - Äsch, jag jobbar åt skivbolaget.

Jag jobbar också åt skivbolaget.

- Ge oss chansen att vinna tillbaka. - Ledsen, killar. Plikten kallar.

Plikten? Det är min plikt att vinna tillbaka mina stålar.

- Jag har letat efter dig. - Ja, förlåt. Killarna lirade lite.

- Behöver du mer pengar, säg till mig. - Det är roligare att vinna dem.

- Och om du hade förlorat då? - Tärning och kort torskar jag inte i.

Så att kasta tärningar i gruset för småpengar gör dig till vinnare?

Gnäll inte på mig. Alla spelade.

De kunde inte välja mellan att vara inne eller ute.

Det kunde du.

Borsta av dina knän. Du har smuts på dem.

Kära Dolores. Hur mår du? Jag mår fint.

"Jag äter jättebra. Mest hamburgare."

"Så oroa dig inte för att jag äter dåligt."

"Jag såg dr Shirley spela piano i kväll."

"Han spelar inte som en färgad karl. Han spelar som Liberace, men bättre."

"Han är som ett geni, tror jag."

"När jag ser på honom i backspegeln ser jag att han jämt tänker på nåt."

"Genier gör väl det. Men det ser inte roligt ut att vara så smart."

"Jag saknar dig väldigt, väldigt mycket."

- Vem är det här? - Vem?

- På radion. - Little Richard.

- Verkligen? Är det Little Richard? - Ja.

Tror du att du skulle kunna spela nåt sånt, doktorn?

- Jag vet inte, det låter rätt svårt. - Det stämmer bra det.

Var kom smeknamnet "Tony The Lip" ifrån?

Inte Tony The Lip. Bara Tony Lip. Ett ord.

När jag var barn sa mina vänner att jag var Bronx bästa skitsnackare.

- Varför ler du? - Vad menar du?

Stör det dig inte att dina vänner ser dig som en lögnare?

Vem sa "lögnare"? Jag sa skitsnackare.

- Vad är skillnaden? - För jag ljuger aldrig nånsin.

Jag får folk att göra saker de inte vill genom att snacka omkull dem.

- Och det är du stolt för? - Det gav mig det här jobbet.

Vänta nu. Du skojar. Har du aldrig hört om Chubby Checker?

Jo då, men jag har aldrig hört hans musik förut.

Men jag gillar det. Det är bra. Han har en silkeslen röst.

Ja, han är toppen. Alla dansar till det nu.

Titta på vägen, Tony.

Du har hört den här låten.

- Jag tror inte det, nej. - Hur känner du inte till den musiken?

Aretha Franklin. Chubby Checker, Little Richard, Sam Cooke.

Kom igen, doktorn. Det är ditt folk.

- Vill du ha nåt? Jag ska köpa cigg. - Nej tack.

- Han tog stenen och la den i fickan. - Tack, Oleg.

Fin polotröja. Kul med variation...

Jag köpte ett äpple till dig.

Innan vi åker, Tony, måste vi prata.

- Oleg sa vad du gjorde. - Vad?

Du stal en jadesten i affären. Han såg dig göra det.

- Jag stal ingen sten. - Du tog den och la den i fickan.

- Jag tog upp en sten från marken. - Varför ta upp en sten från marken?

Inte vet jag. För att jag inte stjäl.

- Det är bara en vanlig sten. - Varför vill du ha en vanlig sten?

- Bara ha för att få tur, kanske. - En tursten?

- Ja. - Jag får titta på den.

Gå in med den och betala för den.

Jag sa att tysken var lurig. Han golar ner mig för nåt jag inte gjort!

- Betala så mår du bättre. - Jag mår fint.

Jag betalar inte för en vanlig sten som jag hittade.

Kör inte, mr Vallelonga.

Lägg tillbaka den.

- Mår du bättre? - Nej.

- Jag köper gärna stenen åt dig, Tony. - Skit samma. Du sabbade det roliga.

Ursäkta mig, sir.

- Jag är med bandet. - Allt är klart.

- Det här är väl inte pianot? - Det är det.

- Det är ingen Steinway. - An sen?

Dr Shirley spelar bara på Steinway- flyglar. Det står i hans kontrakt.

- Vem är dr Shirley? - Don Shirley Trio spelar här i kväll.

- Spelar det verkligen nån roll? - Ja. Det står i hans kontrakt.

Svartingar kan spela på allt som man ställer framför dem.

Men det är ett skitpiano. Och det är skräp i det.

- Ta ut det då. - Vad sa du?

Du hörde mig.

Du har två, tre timmar. Få in en ren Steinway dit.

- Här finns ingen Steinway. - Inte mitt problem.

- Indiana har inte två Steinwaypianon. - Då får du väl röra på fläsket.

Vem tror du att jag är, spagge?

Kära Dolores, i morse åt jag biff och ägg till frukost.

Bandet har lirat på väldigt flotta hak.

Dr Shirley och jag kommer rätt bra överens.

Men ibland blir han ledsen och därför dricker han för mycket.

Jag visste inte hur vackert landet är. Nu när jag ser det så vet jag.

Du anar inte hur vacker naturen är. Den är lika vacker som det sägs.

Och trafiken här ute på landet är lika med noll. Det passar mig fint.

Jag käkar Spaghetti med köttbullar som smakar som ketchup på nudlar.

Vi är på väg söderut nu. Jag skriver när vi är i Södern.

Jag älskar dig. Din man Tony. PS. Pussa barnen från mig.

VÄLKOMMEN TILL KENTUCKY

- Har du nån familj, doktorn? - Inte precis.

Inte precis? Antingen har man eller så har man inte.

- Det är en lång historia, Tony. - Va? Har vi bråttom nu?

- Få höra. - Jag har en bror nånstans.

Vi sågs då och då, men det blev allt svårare att hålla kontakten.

Musikerns förbannelse, antar jag.

Alltid på väg.

Som en tivoliarbetare. Eller en brottsling.

- Det gick ut över mitt äktenskap. - Är du gift?

Var. June.

Bra människa. Usel grammatik, men en vänlig själ.

- Du hade tyckt bra om henne. - June. Som Lassies matte.

Tyvärr klarade jag inte att vara både make och konsertpianist.

Jag kunde inte hantera båda världarna.

Kentucky Fried Chicken! I Kentucky! När händer det?

KENTUCKY FRIED CHICKEN "det är fingerslickande gott"

Jajamän!

- Vill du ha lite? - Det är bra. Tack, Tony.

Bästa Kentucky Fried Chicken jag har ätit. Det är färskare här, va?

- Din aptit är helt makalös. - Jag köpte så du kunde få lite.

- Jag har inte ätit friterad kyckling. - Vem försöker du lura?

Din sort älskar friterad kyckling med majsgrynsgröt och grönkål.

Jag älskar det med. Negerkockarna gjorde det jämt i armén.

- Du har en snäv bild av mig. - Eller hur? .Jag är vass.

Nej, du är inte vass. Du är kass.

Alla svarta gillar inte samma musik och vi äter inte samma slags mat.

Vänta lite nu.

Om du säger att vi gillar pizza och pasta så blir jag inte kränkt.

Du förstår inte. Du antar att alla negrer...

- Vill du ha eller inte? - Nej.

Kom igen. Säg att det inte luktar gott.

Det luktar okej. Jag vill inte få fett på min filt.

"Jag får fett på min filt"...!

Ta en bit. Du dör inte av det. Ta den nu. Jag kastar bak den.

Våga inte göra det. Har du fat eller bestick?

- Man ska äta med händerna. - Det kan jag inte.

Ät nu, ta den. Jag måste köra. Tio i två på ratten. Ta den nu!

Där har du.

- Jag kan inte göra det, Tony. - Ät fanskapet nu! Jisses.

Va, inte gott?

Det verkar bara...

...så ohygieniskt.

Vem fan bryr sig? Bara slappna av och njut av det.

Min farsa sa alltid: "Vad du än gör, gör det till hundra procent."

När du jobbar, jobba. När du skrattar, skratta.

När du äter, ät som om det är din sista måltid.

Vill du ha en bit till? Här. Ta ett bröst. Jättegott.

- Ta det. Där har du. - Vad gör vi med benen?

Vi gör det här.

Det här gör vi.

Så ja.

- Va? Ekorrarna käkar upp det. - Ta upp det, Tony.

- Naturen återvinner allt. - Ta upp det.

BARA FÖR FÄRGADE

Det här kan inte stämma.

Det står här: "Mysigt som ditt eget hem."

- Det ser ut som min röv. - Det är här.

Den kvadratiska, tack.

- Bara den här? - Tack.

- Vill du nåt så är jag på Easton Inn. - Tack, Tony.

- Hey, Floyd, vi är klara! - Jag kan ju inte spela. Min axel.

Du och din jäkla axel.

- Hej, snobben. Vill du spela? - Hur sa?

- Kom igen, vi är en man kort. - Helst inte.

- Är du för fin för oss? - Nej, nej, låt honom vara.

Han är bara rädd att butleruniformen ska bli dammig.

Jag ska bara... Jag är på väg för att träffa en vän.

Tack för inget då.

Floyd, kom igen nu! - Håll käften och lämna mig ifred!

"För en semester utan problem."

"Trevliga middagar för de kräsna."

- Ja? - Upp! Det är George! Upp!

Tony, kom igen! Skynda dig!

Dr Shirley är i trubbel.

Jag gick in på en bar och såg dr Shirley knuffas runt.

Jag visste inte vad jag skulle göra.

Vem släppte ut honom ur hans bur? Och de satte en liten slips på honom.

Släpp honom!

Vad fasen har vi här, killar?

Lämna över honom. Vi går ut, det blir inga problem.

- Jag ville bara ha en sup, Tony. - Vi går. Inga problem. Kom.

Han stannar här. Vi behöver stålull till disken.

Hör på, idioter. Gör er själva en tjänst och släpp honom. Nu!

- Säg det snällt. - Jag sa det precis snällt.

Negern ska få det han förtjänar.

Och du... du har ingen talan.

Kanske. Men vad som än händer här så sätter jag en kula i din skalle.

Han har ingen pistol, Ray! Han ljuger!

Om han inte gör det då?

Jag ljuger inte. Och jag låter inte det här hända på min bar.

Släpp svartingen. Släpp honom!

Kom igen. Få ut honom härifrån.

- Nordstatarna ska lämna min bar. - Gå nu, George. Gå, gå!

Gå nu!

- Är du galen? - Förlåt att jag satte dig i knipa.

- Vänta, vänta, vänta. - Ska du spy igen?

Jag är okej.

Jag förstår dig inte. Du kunde ha druckit här.

- Jag behövde bara lite luft. - Luft? Vet du var du är?

- Betyder geografi verkligen nåt? - Va?

Om jag var på en bar i ditt kvarter, hade samtalet varit annorlunda då?

Från nu går du ingenstans utan mig. Ingenstans!

- Förstått? - Jag förstår.

- Var är ditt rum? - Tony,

Vad?

- Har du verkligen en pistol? - Självklart inte.

Var är ditt jäkla rum?

- Kom. - Där är det.

Du måste i säng, doktorn. Du har en stor konsert i morgon.

Tack. Louisville, tack för er varma gästfrihet.

Tack. Tack.

Var inte lat, Tony. Artikulera. "Betty Botter blev bistert butter."

Betty Botter...

Betty blev butter...

Vem säger så?

Sångare gör röstövningar.

- Idrottare värmer upp innan de övar. - Idrottare tränar, de övar inte.

- Vi provar igen. - Jävlar.

Mitt herrskap, vår väldigt specielle gäst från längst uppe i norr:

Don Shirley!

Mr Shirley åtföljs av medlemmarna i hans trio-

- Oleg Malacovich och George Dyer-

- och hans medhjälpare Tony Valle... Vallelongia.

Det här är min fru Margaret.

Om vi får så snor vi med oss Donnie för lite presentationer.

Ni ska få träffa Don Shirley.

- Vad är det där? - En paprika-och ostsandwich.

Ledsen, inget för mig.

Då kör vi...

Vi frågade vår personal vad mr Shirley kunde tänkas vilja äta.

Så pojkarna i köket rörde ihop en specialemeny i vår gästs ära.

Hemlagad friterad kyckling.

Nu så. Ta in det, servera det varmt!

Tack ska ni ha.

Vi tar en kort paus.

- Ursäkta, Don. Fint spelat där ute. - Tack.

Letar du efter toaletten? Låt mig hjälpa dig.

Där ute framför trädet där.

- Jag föredrar att inte använda det. - Det ser mycket värre ut utifrån.

- Det vet du väl av erfarenhet. - Jag har aldrig fått några klagomål.

Jag kan åka till mitt motell och gå på toaletten där.

Men det tar minst en halvtimme.

Vi väntar gärna.

Ska jag inte stanna? Du kan pissa i skogen.

- Djur urinerar i skogen. - Det tar 20 minuter till motellet.

Kör dit då, så jag kan åka tillbaka och avsluta konserten.

- Jag pissar gärna i skogen. - Jag vet det.

Varför är du sur på mig? Jag hittar inte på reglerna här.

Inte? Vem gör det då?

Du menar bara för att jag är vit och de är vita?

Det var väldigt fördomsfullt sagt. Väldigt fördomsfullt.

Jag har mer gemensamt med judarna på Second Avenue än lantisarna här.

- Titta på vägen. - Det säger du när du inte vill höra.

Titta på vägen!

Jag fattar inte. Hur kan han le och skaka deras händer så där?

Ber de mig gå på utedasset pissar jag på vardagsrumsgolvet.

Gör inte det.

Vi har många konserter kvar.

- Och? - Vi är skyldiga att spela dem.

Det vet jag. Om ni inte spelar får vi ingen lön. Vad menar du?

Otäcka saker kommer att hända igen, så behärska dig.

Predika inte för mig, goltupp.

Dr Shirley kunde ha stannat i norr och fjäskats för och fått mer betalt.

Men han bad om det här.

Varför?

Vad i all världen gör du?

- Ett brev. - Det ser ut som en kidnapparlapp.

Får jag?

"Kärra Dolores"... K-ä-r-a. Det är inget fordon.

"Jag möter alla högt uppsatta och framstående stadsbor."

"Folk som alla använder fina ord, men du känner mig, jag reder mig."

"Jag är en bra skitsnackare." Snackare med c-k.

"När jag skriver det här brevet äter jag potatischips"-

- "och jag börjar bli törstig."

"Jag har tvättat mina strumpor och torkat dem på teven."

"Jag skulle haft strykjärnet." Du vet att det är patetiskt, va?

Vad försöker du säga?

Inte vet jag. Att jag saknar henne och så.

Skriv det då, men på ett sätt som ingen har gjort det förut.

Och utan svordomarna.

Nåt i stil med...

Skriv det här.

- Kära Dolores... - Jag börjar på ett nytt.

K-ä-r-a Dolores.

När jag tänker på dig...

...påminns jag om Iowas vackra slätter.

- Vilka slätter? - Slätterna.

S-I-ä-t-t-e-r. De stora fälten vi såg.

Just det. De var fina. Slätter.

Det är vad man kallar stora fält här.

Tony, inga förklaringar. Skriv bara det jag säger.

Inte bra.

Avståndet mellan oss...

...tar kraften ur mig.

...mellan oss...

Min tid och mina upplevelser utan dig är meningslösa för mig.

Att bli kär i dig var det enklaste som jag nånsin har gjort.

Att bli kär i dig...

Det här är jävligt romantiskt.

...var det lättaste som jag nånsin har gjort.

Bara du betyder nåt för mig.

Och varje dag som jag lever görs jag medveten om det.

Jag älskade dig dagen då vi möttes.

Jag älskar dig i dag och jag ska älska dig resten av mitt liv.

Kan jag skriva "PS. Pussa barnen"?

- Ett PS? - Ja, typ i slutet.

Det är som att slå på en koklocka i slutet av Sjostakovitjs sjua.

Okej. Och det är bra?

Det är perfekt, Tony.

Alla snackar om Willie Mays 1954.

Han var inte den bästa fångaren. Det var Joe DiMaggio. 1936.

Match två i World Series. Sista utespelet, 150 meter...

- Gillar du den? - Det är en snygg kostym.

Han ser ut precis som du.

Gör han?

Storleksmässigt, ja.

Det är runt en 52:a.

Ska du inte prova den?

Måste du ha smoking på scen varje kväll? Du kan variera lite.

Vi provar den. Vi har gott om tid.

Jag är strax tillbaka.

- Tjena. - Kan jag hjälpa er?

Vi vill prova den fina grå kostymen i fönstret. Har ni den i storlek 52?

Självklart.

- Den är det. - Provrummet är där inne, sir.

- Tack. Det går fort. - Jag kollar på lite Slipsar åt dig.

Ursäkta. Ni får inte prova den.

Hurså?

Om ni vill köpa den först, så ändrar vi den gärna åt er.

Jag förstår.

- Ja? - Är det Tony Vallelonga?

- Det är jag. - Konstapel Triplett, Maconpolisen.

KFUM MACON

Hey, konstapeln. Nån ringde mig om dr Shirley.

Kom.

- Hans vän är här. - Tack.

Ge honom en handduk, för guds skull.

Är du advokat? Ring en. Vi tar med er tant in.

- För vad? - Direktören ertappade de där två.

Kan vi ta av handklovarna och ta på hans byxor och prata om det?

Det kan vi visst, men vi gör det inte.

Hör på. Vi åker i morgon bitti. Ni ser oss aldrig igen.

Vi måste kunna göra nåt för att lösa det.

Om ni släpper honom och jag ger er nåt som tack då?

- Mutar du oss? - Nej. Fan heller.

En present. Ett tack.

Vad då för slags tack?

Typ en donation till polisen. Till er.

Precis vad ni vill ha. Gillar ni kostymer?

Jag gick i er fina stad i dag-

- och såg en affär som sålde kostymer. Fina kostymer.

Ska jag som tack, en donation, köpa en kostym åt er var?

Ni klär upp er och tar med frugan ut på middag.

Killar som ni jobbar hårt. Ni förtjänar det.

De behandlade mig fel och du belönade dem.

Jag ska få dig till konserterna. Hur jag gör det är inte ditt problem.

- Du borde inte ha mutat dem. - Jag gjorde det jag måste göra.

- Blir det känt är din karriär slut. - Okej, Tony.

- Sluta med din falska altruism. - Vad fan betyder det?

Du vet att om jag missar en konsert så kostar det dig halva din lön.

Klart jag vet, din otacksamme fan. Tror du jag gör det för skojs skull?

I kväll räddade jag dig. Så visa lite tacksamhet kanske.

Och jag sa åt dig att aldrig gå nånstans utan mig!

Jag antog att du ville att det här skulle vara undantaget.

Ska jag köpa smink eller nåt till konserten i morgon?

- Nej, jag klarar mig. - Är du säker? Blåtiran syns.

- Jag sa att jag klarar mig. - Okej.

- Tony Lip? - Dominic, Mags. Vad fan gör ni här?

Brooklyn skickade hit oss. För att ordna lite grejer.

- Vem är svartingen? - Jag jobbar åt honom.

Varför? Förlorade du ett vad?

Vad fan gör du?

Behöver du jobb, kom till mig. Jag hittar jobb åt dig.

Jag skulle behöva dig nu i veckan.

- Då tjänar du riktiga pengar. - Massa pengar.

- Jag tjänar redan pengar. - Jag dubblar det.

Det är fel ställe att prata om det på. Jag jobbar här.

Möt mig i baren prick åtta. Förstår du?

- Okej. Då ses vi sen. - Glöm den där killen.

Ledsen, doktorn. De är vänner från New York.

Tar du dr Shirleys bagage?

Jag ringde hans rum. Han kommer ner strax.

- Hej, doktorn. - Vart ska du?

Jag ska bara gå ner och ta en drink.

Med din vän Dominic?

Innan du accepterar hans erbjudande så måste vi prata.

Tony, jag tycker att du gör ett fantastiskt jobb.

Så jag vill formellt erbjuda dig tjänsten som min turnéledare.

Med titeln följer ansvar, men också en högre lön.

Nej.

Nej tack.

Vi kom överens om 125 i veckan plus utgifter.

Det är vårt avtal. Okej?

Jag ska ingenstans, doktorn. Jag skulle gå och säga det till dem.

Tony!

Jag beklagar det där i går kväll.

Oroa dig inte för det.

Jag har jobbat på nattklubbar i New York hela livet.

Jag vet...

...att världen är komplicerad.

- Var lärde du dig spela så där? - Min mamma.

Din mamma? Verkligen?

Hon lärde mig spela på en gammal spinett.

Så fort jag kunde gå reste vi runt i Florida Panhandle.

Vi gav små konserter i församlingshem och aulor.

En man som såg mig spela fick in mig på Leningrads musikkonservatorium.

Jag var den första negern nånsin som kom in där.

- Lärde de dig låtarna du spelar nu? - Jag lärde mig spela klassisk musik.

Brahms, Franz Liszt, Beethoven, Chopin.

Det var det enda jag ville spela.

Men skivbolaget fick mig att inleda en populärmusikkarriär i stället.

De sa att folk aldrig skulle godta en svart pianist på en klassisk scen.

De ville göra mig till ännu en färgad underhållare.

En sån som röker när han spelar, ställer ett glas whiskey på pianot-

- och klagar för att han inte respekteras som Arthur Rubinstein.

Man ser inte Arthur Rubinstein ställa ett glas whiskey på pianot.

Om du bara hade lirat klassiska låtar så hade det varit ett stort misstag.

Misstag? Att spela musiken som jag har övat hela livet för att spela?

Övat? Vad är du, en säl? Folk älskar det du gör.

Alla kan låta som Beethoven eller Joe Pan och de andra du sa.

Men din musik...

...det du gör...

Bara du kan göra det.

Tack, Tony.

Men alla kan inte spela Chopin.

Inte som jag kan det.

Träden har kastat sitt löviga täcke och har vissnat till grått och brunt.

"Jag såg miljontals träd pudrade med snö precis som i en saga."

Han är så uttrycksfull.

- Lips brev är inte dåliga. - Det ligger i släkten.

Vår förfader sägs ha hjälpt da Vinci med Sixtinska kapellet.

Du menar Michelangelo? Vad har Michelangelo med brev att göra?

Vi är en konstnärlig familj.

"Jag räknar timmarna, minuterna och sekunderna tills du är i min famn."

"Älskar dig. Tony. PS. Pussa barnen."

- John! - Ja?

- Jag vill ha ett brev. - Ja, så fort du lagar käk.

Titta på vägen, Tony.

Tony!

Ge nu ett varmt Louisiana-välkomnande till Don Shirley och hans trio!

Helvete. Man ser inte ett skit.

Vad fan gör den här killen?

Jävla skit.

- Körkort och papper. - Gissa om jag är glad att se er.

Vi svängde av från huvudvägen och... nu är vi vilse.

- Kliv ut ur bilen. - Vad har jag gjort?

Ut ur bilen!

- Varför kör du den här vägen? - Vi körde av vägen och kom vilse.

- Och varför kör du honom? - Han är min chef.

Han får inte vara här ute kvällstid. Detta är en skymningsstad.

Vad är det?

Ta ut honom och kolla hans leg.

Lägg av! Det ösregnar ju.

- Jag kan ta det genom fönstret. - Få ut honom ur bilen!

Kom igen, ut nu! Ut!

Har du leg?

- Hur uttalas det här efternamnet? - Vallelonga.

- Vad är det för slags namn? - Det är italienskt.

Då förstår jag. Därför kör du runt honom.

Du är halvnigger själv.

Upp med händerna! Nu!

Ursäkta.

Ursäkta mig, mina herrar.

Jag förstår att min chaufför greps, men vad exakt misstänks jag för?

Ni verkar vara vettiga karlar.

Släpp ut mig så vi kan diskutera problemet vidare.

Sluta smöra för oss, boy. Du ska ingenstans i brådrasket.

- Ni kan inte hålla mig utan skäl. - Jag har ett skäl.

För du lät solen gå ner över din svarta röv.

Jag vill prata med min advokat. Jag vill ha mitt telefonsamtal.

Detta är ett flagrant brott mot mina rättigheter.

Vet du...

Han har faktiskt...

...rättigheter.

Ge negern hans jävla telefonsamtal. Är du nöjd?

Känner du en advokat? Ring honom.

Jag gick fram till bilen och sa: "Vet du hur fort du körde?"

Som mamma alltid sa: "Vad är du för slags ny tokstolle?"

Titta på dem där borta. Titta noga på polisen du slog. Titta.

Han roar sig glatt med sina vänner och njuter av en god kopp kaffe.

Och var är du? Här inne med mig, som inte har gjort nånting.

Ändå är det jag som betalar priset och missar Birminghamkonserten.

Jag förlorar också multum om du inte spelar där.

Var ditt vredesutbrott värt det?

Man vinner aldrig med våld, utan bara med bevarad värdighet.

Värdighet segrar alltid.

Och i kväll, på grund av dig, gjorde vi inte det.

Jag hade inte rört madrassen.

Maryvillepolisen.

Nej, sir. Nej, det är jag inte, sir.

Ja, sir, han sitter här, ja, sir. Ja, sir.

Ge hit. - Polismästare Pratt. Vem är du?

Snack.

Ja, sir. Jag hör det nu, guvernören.

Nej, hemskt ledsen. Självklart känner jag igen er röst.

Ni säger att svartingen vi har inlåst här ringde vem?

Och han ringde er.

En polisman misshandlades i tjänsten...

Nej, jag vill inte heller att nationalgardet ska komma hit.

Jag gör det genast, guvernören. God kväll önskar jag er och frugan.

Ta ut honom. Släpp ut honom, för tusan.

- Spaggejäveln slog mig! - Vill du behålla ditt jobb?

Då gör du som jag säger när jag säger åt dig att göra det!

- Jag säger åt dig att ta ut honom! - Vem fan ringde du?

Bobby Kennedy räddade oss nyss. Hur fantastiskt är inte det?

Det är inte fantastiskt alls. Det är förödmjukande.

Vad snackar du om? Vi var rökta, nu är vi inte det.

Och jag satte USA:s justitieminister i en otroligt pinsam situation.

Än sen? Det är det han får lön för. Vad skulle han annars göra?

Den mannen och hans bror försöker förändra landet. Det ska han göra.

Nu tror han att jag är nån slags...

Vem ringer från en avkroksarrest för att slippa ifrån ett misshandelsåtal?

Drägg. Du skulle inte ha slagit honom.

Jag gillade inte att han tvingade dig stå i regnet.

Snälla du. Du slog honom för det han kallade dig.

Jag har fått tåla glåpord hela livet. Du borde kunna tåla det en kväll.

Får jag inte bli arg för att jag inte är svart? Jag är svartare än du.

Du vet inte ett skit om ditt folk. Vad de äter, hur de pratar och lever.

- Du vet inte vem Little Richard är. - Gör det dig svartare än jag?

Du skulle höra dig själv ibland. Då hade du inte pratat så mycket.

Skitsnack. Jag vet exakt vem jag är.

Jag har bott i samma kvarter i Bronx hela mitt liv med hela min släkt.

Han är jag. Jag fick trixa varje dag för att kunna sätta mat på bordet.

Du bor ovanpå ett slott och reser runt i världen och spelar för rika.

Jag lever på gatan. Du sitter på en tron.

Så, ja, min värld är bra mycket svartare än din.

- Stanna. - Va?

- Jag stannar inte! - Stanna bilen, Tony!

Vad? Vad gör du?!

Doktorn!

Vad fan gör du? Doktorn!

- Sätt dig i bilen igen! - Ja, jag bor i ett slott! Ensam!

Rika vita betalar mig för att spela så att de känner sig kulturella.

Men så fort jag går av scenen så är jag bara en nigger för dem.

För det är deras sanna kultur.

Och jag får tåla kränkningen själv, för jag är inte som mitt folk heller.

Så om jag inte är svart eller vit nog eller man nog, vad är jag då, Tony?

Jag behöver sova.

Jag stannar på nästa ställe vi ser och smusslar in dig i mitt rum.

Nej. Nej, jag vägrar bo på motell där jag inte är välkommen.

Ja. Okej.

Tony, måste du röka överallt?

Jag visste inte att det störde dig. Du skulle ha sagt till mig.

Du behöver bara säga till, doktorn.

Du inser att du är hemma innan det där brevet kommer fram?

Jag tänkte ta det med mig. Då sparar jag frimärkena.

Okej. Tony, ge hit det. Jag ska fixa det.

Ta inte illa upp, doktorn, men jag tror att jag har kläm på det nu.

"Kära Dolores. Ibland påminner du mig om ett hus."

"Ett hus med vackra lampor på, där alla är lyckliga inuti."

Ja, Tony. Du kan det nu.

Tycker du?

Tack.

Jo, doktorn, tack för att du hjälpte mig med breven.

- Du är jätteduktig på att skriva. - Det var ett nöje, Tony.

När du kommer hem kanske du ska skriva ett brev till din bror.

Han vet var jag är om han vill höra av sig.

Jag hade inte väntat.

Världen är full av ensamma människor som inte vågar ta det första steget.

Jag skriver klart det här i morgon.

Vet du, doktorn, en sak har retat mig hela resan.

"Titsburgh" var en enorm besvikelse. Jag såg ingen skillnad. Gjorde du?

God natt, Tony.

JULKONSERT

- God afton. - Välkomna, välkomna. Stig in.

Okej.

Välkommen, mr Shirley. Graham Kindell. Ett nöje att träffas.

Tack, mr Kindell. Det här är mr Tony Vallelonga.

Roligt att träffas, Tony. Låt bilen stå på hedersgästplatsen.

- Den här vägen. Hur var resan hit? - Den var underbar.

Vår julkonsert är årets största show och vi är så glada att ni är här.

Så om ni behöver nåt, vad som helst, säg till mig. Här har vi det.

Vi har runt en timme till konserten. Några frågor?

- Var är restaurangen? - Rakt fram, åt höger och över lobbyn.

- Lycka till. Spark i baken. - Tack.

- En timme kvar. Du är väl utsvulten. - Gå före, du, så ses vi där.

- Får vi slå oss ner? - Visst, varsågoda.

- En cocktail, mina herrar? - Tre stycken vodka.

Sista konserten. Kalla kriget är slut, dags för vapenvila.

- Är dr Shirley i sin loge? - Ja. Det var mer en halv städskrubb.

Jag fattar inte hur han står ut med den skiten.

För sex år sen, år 1956-

- bjöds Nat King Cole in att sjunga på Municipal Auditorium i Birmingham.

Han var den första neger som uppträdde på ett vitt ställe i stan.

När han börjat angreps han av några män för att han spelade "vit musik".

De drog ner honom från scenen och mörbultade honom.

Herrejesus.

Du frågade mig en gång varför dr Shirley gör det här.

Det ska jag säga dig. För att genialitet inte räcker.

Det krävs mod för att ändra folks uppfattning.

Tack.

Tack.

- Na zdorovje. - Danke Schön.

- God afton. - Kan jag hjälpa er?

- Där. Några vänner till mig. - Ni får inte komma in här.

- Jag förstår, men... - Vad händer?

Herrn här säger att jag inte får äta här.

Han spelar i kväll. Han är huvudattraktion.

Det är restaurangens regel.

- Är allt bra? - Nej, det är inte bra.

Dr Shirley får inte äta här.

Förlåt, men det är gammal sed, en klubbregel. Ni förstår säkert.

Nej, jag förstår inte.

Om 45 minuter ska jag roa era gäster och ändå får jag inte äta här?

- Jag beklagar. - Vänta nu här.

Så killarna i hans band och alla som är här för att se honom får äta här?

Men stjärnan, hedersgästen får inte?

- Tyvärr inte. - Han måste äta, han måste ha mat.

Ska vi inte ta nåt till hans loge då? - John, visa honom en meny.

Nej. Jag äter inte i den skrubben.

Om ni vill så finns det en mycket populär krog en bit ner på vägen.

The Orange Bird. De utspisar er gärna.

Hey, doktorn, kom här. - Ett ögonblick bara.

Det andra stället är kanske bättre. Kuvertbröden här är stenhårda.

Vi går dit och kommer tillbaka.

Det är den sista konserten.

Vi får det överstökat, åker hem, så slipper vi de här fånarna.

Varsågod. Fisken är underbar i kväll.

Antingen äter jag i denna restaurang eller så spelar jag inte i kväll.

Kan jag få prata med dig?

Nej...

Du måste tala mr Shirley till rätta. Vi kränker inte honom personligen.

- Det är bara så det görs här nere. - Ja, han är inte härifrån.

Be honom ta reson. Mina 400 gäster förväntar sig att bli roade.

Och dr Shirley förväntar sig mat. Varför inte göra ett undantag nu?

Jag ska berätta en historia för dig.

Har du hört talas om basketlaget Boston Celtics?

De kom förbi här för ett par år sen på en turné.

De var ligamästare, så vi var glada och tog emot dem som kungar.

Vet du vilket bord deras stora svarting åt vid den kvällen?

- Nej. - Inte jag heller, men inte vid vårt.

Fimpa skitsnacket. Vad krävs det? 100 dollar för att negern ska spela?

Tror du att du kan köpa mig?

Du hade inte haft det här jobbet om du inte kunde köpas.

Sluta, Tony!

Det är ingen fara.

Jag spelar.

Om du vill att jag gör det.

Nej. Vi drar åt helvete härifrån.

Vad då, "vi drar härifrån"?

Vart fan ska ni? Don, gör det inte.

Du skrev på ett kontrakt och du håller vad du lovar.

Connie, Bill, allt ordnar sig. - Du har en konsert att spela!

Vänd om nu med en gång! Omedelbart!

Därför jobbar inte svarta här nere. För ni är opålitliga!

Jag tog hit Steinwayflygeln från Atlanta för din skull!

Tony, är du hungrig?

Blev Betty Botter butter?

En... två...

- Är du snut? - Ser jag irländsk ut?

- Vad vill du ha, vännen? - Två Cutty Sark, rena.

- Vi tar er specialitet vad det än är. - Två Orange Bird!

Jag gillade det du gjorde där. Du stod upp för dig själv.

Det är som din vän presidenten sa.

"Fråga inte ditt land vad du kan göra för det."

"Fråga vad du kan göra för dig själv."

Va?

Jaha, raring, vad gör du eftersom du är så finklädd?

Inget särskilt viktigt. Döm inte en man efter hans kläder.

Han är bara världens bästa pianist.

Är det så? Är du bra?

Var inte blyg, doktorn. Säg vem du är.

Säg ingenting. Visa mig.

Kom igen.

Ja!

Så där kliar man elfenben.

Det var roligt. Jag hade gjort det en gång i månaden gratis.

- Du var otrolig. - Hey, Tony.

- Om vi åker nu så kan vi hinna. - Hinna vad?

Julafton, i New York City.

Vifta aldrig med en sedelbunt i en bar.

Jag visste att du hade en pistol.

- Det här kan bli ruggigt, doktorn. - Ja.

Synd att vi inte har nåt som skyddar oss på vår resa.

Nu vet jag. Lägg din tursten på instrumentbrädan, Tony.

Kom igen, Tony. Vi behöver all hjälp vi kan få.

Tack ska du ha. Jag känner mig redan tryggare.

Du är en riktig tönt. Vet du det?

Jävlar!

Jäkla snutar.

- Vad gör ni här ute? - Vi försöker komma till New York.

- Är det nåt problem, konstapeln? - Ja.

Jag såg att er bil lutar åt vänster. Bakdäcket ser punkterat ut.

Figa puttana.

Kör på! Kör på!

Okej, var rädda om er, herrarna. God jul.

- God jul. - Tack, konstapeln.

Vi varnar denna julaftonskväll för en stor snöstorm på östkusten-

- med sämst väder i Pennsylvania, norra New Jersey och New York.

Undvik New Jersey Turnpike.

Okej, det räcker. Det är kört. Jag kör in på nästa motell.

- Fortsätt så länge du kan, Tony. - Jag kan inte hålla ögonen öppna.

Jag blir hypnotiserad här.

Jag tror att min hjärna ska explodera.

Vi försökte, doktorn. Vad ska man göra?

Okej, bordet är dukat! Nej, nej, spring inte i huset!

- Frankie låter mig inte använda den. - Frankie, låt Nicky använda den!

- Behöver du hjälp med calzonen? - Nej, jag klarar mig.

Hörni! Det är dags att äta!

Tony. Tony, vakna.

- Är du okej? - Du är hemma.

Gå in.

- Hej då. - Vänta, vänta.

Följ med upp och träffa min familj.

God jul, Tony.

God jul.

- Jag har bara börjat här. - Klarar du det?

- Dolores, behöver du hjälp? - Nej, vännen.

- Inte när jag äter! - Jo, rök. Det är jul.

- Titta! Shakespeare är hemma! - Pappa!

- Hur är det? - Du hann hem.

- Tjena, farsan. - God jul.

- Buon natale. - Gud välsigne dig.

Underbart, underbart!

- Är du hungrig? - Jag är utsvulten!

Finns det nåt kvar?

- Välkommen hem, dr Shirley. - Tack, Amit.

Jag bäddade upp er säng. Ska jag packa upp era väskor nu?

- Nej, nej. Åk hem till din familj. - Tack, sir.

- God jul, sir. - God jul.

Va? Du kysser aldrig mig så där vid bordet.

Okej, slappna av.

Jaha, Tone. Är du okej? Du verkar lite tyst.

Ja... nej, jag är bara trött. Lång resa.

Fixade du den där grejen?

- Tack. - Du är skyldig mig 75 dollar.

75? Charlie sa 60.

Gör jag det här gratis?

Tony, berätta om resan. Du var borta i två månader.

Hur var svartingen? Gick han dig på nerverna?

Kalla honom inte det.

Okej.

Du skulle ha sett i förra veckan när lille Frankie klättrade upp på teven.

Jag tog ett kort på honom. Det var så gulligt, så roligt.

Är du knäpp, Dee? Med alla rör? Han kunde ha dött strömdöden.

- Hade han sönder den? - Du tänker på en brödrost.

Man dör inte strömdöden av teven.

- Hon tänker inte på en bröstrost. - Tar hon med den i badkaret?

- Charlie. - Hej, Lip. Johnny bjöd mig.

Kom in då.

- Du minns Marie. - Hej, Marie.

Charlie, kom du? Jag skämtade bara.

- Med frugan också? Jisses. - God jul.

God jul. Vilken överraskning. Roligt att se er.

Allihop, Charlie från pantbanken. Tomhänt på julafton. Kan ni fatta?

Sitt! Sitt, Sitt.

- Doktorn? - Hej.

Välkommen.

Hey, allihop!

Det här är dr Donald Shirley.

God jul.

Gör plats. Ge honom en tallrik.

- Hej. - Du måste vara Dolores.

- Välkommen. - Buon natale.

Tack för att du delade din man med mig.

Tack själv för att du hjälpte honom med breven.

Dr Donald Shirley fortsatte turnera och skriva och spela in hyllad musik.

Igor Stravinskij sa om honom: "Hans virtuositet är gudarna värdig."

Frank "Tony Lip" Vallelonga blev till slut hovmästare på Copacabana.

Tony och Dolores på Copa, cirka 1960.

Tony Lip och dr Donald Shirley förblev vänner-

- tills de dog med några månaders mellanrum 2013.

Subrip: TomTen

Text: Thomas Jansson Scandinavian Text Service 2018

Ansvarig utgivare: Anders Melin