Original subtitles

SNARKNINGAR

Hallå? Hej. Var är du?

Du skulle hämta mig kvart i, klockan är kvart över nu. Jag ska...

Jag ska plocka ut ett recept.

Vadå tvättid? Vi tvättar väl aldrig?

Ja, ja. Skynda dig, då. Hej då.

Det kunde man räkna ut på tre fingrar. Maria vill ha boendevårdnad–

–om inte jag löser ut henne ur huset, vilket jag inte har pengar till.

Jag kan inte låna pga. anmärkningen.

–Jag stämplas som umgängesförälder. –Vad är det?

Jag inte får bo där, men kika in ibland som ett jävla gökur.

Pappa har köpt huset, men pappa måste flytta. Mamma får bo kvar.

Och så ska vi dela lika på allt.

Det hade varit jävligt bra att veta innan man gifte sig.

Vad fan äger hon? En Billy-bokhylla och tre keramikhundar.

Skrev ni inget papper om det där?

Vi kan inte tjafsa om hur vi ska göra när vi skiljer oss innan vi gift oss.

Lätt för dig att vara efterklok, morsan. Du bor ju inte där.

Det är därför jag har tvättid i dag.

–Hur känns det annars, Annbritt? –Samma.

Samma? Och du har inte fått nåt jobb än?

Nej, det är inte så stor efterfrågan på såna som mig.

Så vad gör du om dagarna, då?

Jag renoverar utemöbler hos Mats Bodin på Serviceverkstan, via Fas 3.

Vi ska...måla om ett picknickbord i veckan.

Vad roligt. Hur har du det på fritiden, då? Tar du hand om dig?

–Tar hand om mig? Hur menar du då? –Vi pratade ju sist om dina ovanor.

Nej, det är bra.

Alltså, jag dricker ju på kvällarna.

Ett glas vin kanske eller nån...grogg eller nåt för att kunna sova bättre.

Ibland på dagarna. Men inte varje dag.

Och inte på måndagar, för det är för jävla sunkigt.

–Det är ju mest bara ett tidsfördriv. –Tidsfördriv, säger du?

–I väntan på vad? –Att jag ska få bra hjälp.

Jag förstår inte riktigt. Vad exakt är det för hjälp du är ute efter?

–Jag vill prata med nån som fattar. –Men vi sitter ju och pratar.

–Ja, men du fattar ju inte. –Nu låter du lite syrlig.

–Du fattar inte vad jag gått igenom. –Pratar vi badminton nu igen?

Vi pratar om den orättvisa jag utsattes för. Alla skriverier.

Skammen jag fick utstå, fast jag hade rätt. Det pratar vi om.

Då gör vi så här: Jag skriver ut ett recept, så att du har månaden ut.

Det är det jag kan göra i nuläget.

Och sen måste du försöka glömma och gå vidare. Det är det som är nyckeln.

–Ja, jag vet det. Jag vet. –Bra.

Hur länge har du käkat de här, då?

–Fem år, kanske. –Varför det?

Kom igen nu, morsan. Det är ju över 30 år sen, du få ju släppa det där!

Det spelar ingen roll. Det finns inte plats för mig. Jag är för gammal.

Dessutom anses jag inte utgöra nån fara.

Jävla skitsnack. Du är livsfarlig, morsan.

Han föll ihop och fördes till sjuk- hus. Hans tillstånd är allvarligt.

Textning: Barbro Garneij Hansson Svensk Medietext för SVT