All language subtitles for Every.Secret.Thing.2014.720p.WEB-DL.DD5.1.H264-FGT

"Så han hoppade..." Nej, jag läser.

"Så han hoppade från ugnen
till en bröddeg"-

- "som stod och jäste
i nattens mörker."

- Vad är klockan?
- Nästan tio.

Hur så?

Kan du måla mina naglar
när vi har läst klart?

- Det brukar du ju aldrig vilja.
- Jag vet, men det skulle vara kul.

- Vad är klockan, mamma?
- Jag ska titta.

- Den är redan över elva.
- Vi bakar kakor!

Snälla?

- Du är så söt.
- Tack.

Ronnie? Kom in.

Hon tvingade mig till det! Förlåt!

Sch. Kom. Sch.

Såja.

3 dagar tidigare...

- Varför måste jag ta med henne?
- Ni har ju varit vänner sen ni var små.

- Hon är konstig.
- Då måste man vara snäll.

Ronnie är så ensam.
Jag gillar henne.

Då kan du vara med henne.

- Kom in, gumman. Är det där presenten?
- Mamma köpte den.

Du blir bara sötare och sötare.
Vilken fin figur du har.

- Jag har ingen figur.
- Snart har du det! Den blir fantastisk.

Vänta tills du får se
vad Alice har på sig.

Jag ville inte ta med dig.

Jag ville faktiskt inte följa med.

Kan ni hoppa bomben?

Kan ni?

Ja!

Den passar till bikinin. Jättefin.

Wow!

Vilken bra smak din mamma har!
Få se.

- Vem är det här ifrån?
- Det är bara en bok.

- Nu avslöjade du det.
- Vi gillar böcker.

- Gör vi ju inte alls.
- Tack, Alice.

- Tacka min mamma.
- Vad konstig hon är.

Det var nog alla paket.

Nej!

Varsågod, Mary.

- Oj, så fin.
- Tack, den är...

...söt.

Idiot! Låtsas inte att du gillar den!

Så där säger man faktiskt inte.
Hallå, jag pratar med dig!

- Hör du inte?
- Du slog min mamma!

Ronnie, nej! Vad håller du på med?

Det är nog dags för er två att gå.

Varför får jag skulden?

- Gå nu.
- Varför måste jag gå hem?

Ronnie! Ronnie!

LITEN FLICKA BORTRÖVAD

Olivia Barnes, barnbarn till den förste
svarte domaren i stadens historia

LILLA OLIVIA BARNES
HAR PÅTRÄFFATS DÖD

FORTFARANDE INGA LEDTRÅDAR

BARNAMÖRDARE GRIPNA

Polisen bekräftar förövarnas ålder: två
11-åriga flickor med olika bakgrund.

"JAG FICK EN INGIVELSE"
Ung polis befordrad till kriminalpolis

Dömda till sju års fängelse
för barnamord

- Jag blev så arg på det folk gjorde.
- Du såg ju alltid ner på alla.

- Vill du ha frukost? Alice, ät frukost.
- Va? Nej tack.

Vi kan måla om här inne, om du vill.
Det kunde vara roligt.

Jag sprang på Ronnie Fullers mamma.
Ronnie har minsann fått jobb.

- Vad tittar du på?
- Den där tjejen är värst.

Hon tror att hon är förmer än de andra.

Ska vi sätta lite fart?

- Vad ska du göra i dag?
- Söka jobb.

- Vi ses sen.
- Hej då.

"Kära producenter. Jag ser ofta på
nya tv-serier, men er serie är bäst."

"Ni kan väl göra en serie om folk
som suttit i fängelse"-

- "eller åkt dit för nånting,
fast de inte har gjort nåt."

"Jag ser inte ut som andra på tv"-

- "men nu bantar jag
och motionerar varenda dag."

"Och folk vore nog intresserade
av min historia."

"Jag är bara arton men har suttit länge
i fängelse för nåt jag inte har gjort."

"Om jag fick vara med i tv skulle alla
förstå att jag är som vem som helst."

"Jag tror att serien
skulle bli populär."

"Och kanske kunde det hjälpa folk
att förstå vad som egentligen hände."

Jag tar tre med lök. Och två frallor.

Kan jag få 14 för samma pris som 12?

- Tyvärr, min chef säger nej.
- De ska ju ändå slängas.

- Jag är stamkund här.
- Javisst, det går bra med fjorton.

Då tar jag allihop.

Jag har inga kontanter.
Går det bra med en check?

Javisst.

- Du ljuger.
- Ursäkta?

Jag behöver nog lite kontanter också.

- Hur mycket?
- Hundra dollar.

Javisst, frun.

Tack.

Ronnie, du tar livet av mig.

- Du kan gå hem nu.
- Tack, Clarice.

Kayla, man får kladda.

Var inte så försiktig.

Konst handlar ju om att skapa själv.

Mrs Manning, kan jag få tala med er?

Fortsätt måla, jag kommer strax.

Kayla vågar inte ens färglägga! Hon
känner att hon måste imponera på er.

Ursäkta mig, mrs West...?

Jag lär barnen originalitet
och att uttrycka sig självständigt.

Hon är åtta år! Vem bryr sig?

Jag bryr mig.
Jag undervisar henne i konst-

-även om ni inte förstår er på det.

Jag bryr mig bara om mitt barn. Hon
får färglägga hur jävla länge hon vill.

- Snälla ni...
- Stackars barn.

Ömkar ni mitt barn?

- Hur har det gått med jobbletandet?
- Jag letade jättelänge i dag.

- Jag hörde efter i klädbutiker.
- Det är svårt att få jobb i butik.

Testa en snabbmatsrestaurang i stället.

Jag vill helst inte jobba på en sån.

Jag tror inte på snabbmat.
Det gör jag faktiskt inte.

- Du vägrar ju att äta snabbmat.
- Alla behöver jobba.

- Var sökte du jobb nånstans?
- Food Emporium och Contempo.

- Det heter Wet Seal nu.
- Men de är ju fackanslutna.

Food Emporium, ja. Men inte Wet Seal.

De vill ändå inte ha nån som jag.

Det löser sig.

Vad fint, gumman. Får jag se?

Vem vill smaka lite?

Jag!

- Mums!
- Jaså?

- Alice?
- Nej tack. Det är faktiskt olagligt.

Alice Manning, polisen tar dig om
du smakar. Jag ska beskydda dig!

Vilken fin teckning, Ronnie.

Den är så mörk och spännande.

Du är verkligen begåvad.
Kan du skriva ditt namn på den?

Den här, då? Den är bekväm.

- Den där i skinn, då?
- Ingen skinnsoffa.

Den är ju grym.

- Börjar ni bli klara?
- Ja. Jag gillar den här.

- Det där är chintz.
- Nej, det är skit.

- Men skinnsoffan här...
- Jag vill inte ha nån skinnsoffa.

- Vad kostar den?
- Devlin! Ingen skinnsoffa.

Här sitter jag bra
när jag kollar på sport.

- Så här ska man ha det.
- Brittany?

Vart tog Brittany vägen?

- Brittany?
- Hon hoppar säkert i nån säng.

Brittany!

Brittany!

- Svara!
- Devlin, hjälp till.

Brit! Brit!
- Vänta, min dotter har sprungit i väg. - Brit!

- Kan jag hjälpa er?
- Min treåring är borta!

Hon springer i väg ibland men
aldrig så här länge. Hon svarar inte.

- Vi letar reda på henne.
- Kom fram, annars blir jag arg.

- Brittany, göm dig inte för mamma!
- Ingen har gått härifrån.

- Herregud! Brittany!
- Brittany! Jag vet att du hör mig! Kom!

- Brittany!
- Brittany! Helvete!

Jag har varit med mamma till doktorn.

- Du har ju inget körkort.
- Vi tog bussen.

- Hon ville att jag skulle följa med.
- Det kunde väl din pappa ha gjort?

- Har du nån Red Bull?
- Visst.

Pappa har massor i varubilen.
Han märker inget.

Hur mår hon? Din mamma?

Inte så bra.

- Ni kommer väl att hitta min flicka?
- Ja då. Det lovar jag.

- Har du barn?
- Två flickor.

Tretton och tre månader.

- Jag tittade bara bort i en minut.
- En minut är lång tid.

Det var ju folk där
och det var en trevlig butik.

Hon springer alltid i väg när hon ser
nåt fint. Hon vill att vi ska köpa det.

Och du är...?

- Är det din man?
- Min pojkvän.

- Är du pappan?
- Hon kallar honom pappa. Han är ju här.

- Och den biologiske pappan?
- Jag vet inte. Och vi bryr oss inte.

Jobbar du, kompis?
Eller gör du ingenting särskilt?

- Varför frågar du ut honom?
- Var var du när Brittany försvann?

- Han var med mig.
- Nu frågar jag honom.

Var var du när Brittany försvann?

- Måste jag fråga en gång till?
- Hitta henne i stället.

Är du här för att trakassera mig?

Tänker du svara på frågan?
Var var du?

Jag frågar bara en gång till.

Var var du när Brittany försvann?
Du svarade inte på frågan.

- Tänker du sköta ditt jobb?
- Det är det vi försöker göra, mr...?

- Smith.
- Mr Smith.

Vi vill hitta er dotter. Okej?

Varför gjorde du så där?

Jones? Även bra föräldrar
kan förlora sina barn.

De är inte bra föräldrar.

Du skulle ju komma hem och äta.
Klockan är över åtta. Var har du varit?

Jag har varit ute och gått.

- Jag är jättehungrig.
- Jag har redan ätit.

- Vad är det i?
- En massa saker. Oliver, ost.

Jag avskyr oliver. Vad är det här?

En valnöt.
Du vet väl hur en valnöt ser ut?

Ibland undrar jag om jag fick
med mig fel barn hem från BB.

I mitt horoskop stod det att jag skulle
stå i fokus och hitta nåt försvunnet.

- Har du hittat nåt jobb?
- Inte än.

- Har du hittat nån pojkvän?
- Va?

- Du läste kontaktannonserna.
- De är jätteroliga. Och tragiska.

Titta under "sökes".

Varför har du ingen pojkvän, mamma?

Man tycker ju att du borde
ha träffat nån vid det här laget.

- Jones.
- Hur mår min bror?

Sitt inte uppe. Och kolla inte
på skräp-tv och somna i soffan.

Okej.

De har hittat nåt i köpcentret.
Kom igen!

Sitt inte uppe.

Här borta.

Hundra meter från möbelbutiken.

- Har man fotograferat platsen?
- Ja då.

Leta efter fingeravtryck.

Blod.

Gör en fullständig undersökning.

Bevispåse.

Jag kommer strax.

Kom och lägg dig.
Klockan är fyra, Nance.

Då är det sexton timmar
sen treåringen försvann.

Du jobbar ju inte med försvunna barn.

Jag trodde att jag fixade det.

Det är som ett fort. I skolan gick
alla hit och rökte. Vad långt det är.

- Rökte du?
- Jag höll utkik.

Här framme.

- Det här är inte vårt område, Porter.
- Men tänk om vi hittar barnet.

- Man måste lyda order.
- Ser du där nere?

Kom.

Ser du? Här inne.

Det här assistent 32-02-06.
Vi har hittat nåt i den gamla bunkern.

Vi behöver en ambulans.

Nance?

Förlåt!
Gick tidigt.

Ät upp din frukost nu.

Se så.

Jag vände mig bort
och då försvann hon.

- God morgon.
- Pappa!

...ring polisen på telefon 334...

- Titta, mamma! Jag!
- Det är inte du, gumman.

Vi stänger av.

Den biologiske pappan satt i fängelse
när det hände. För inbrott.

Jag pratade med
butiksföreståndaren igen. Inget nytt.

Men han säger att pojkvännen Devlin
Smith "var en riktig skitstövel".

Det är hans egna ord.

- Jösses, vad gör hon här?
- Vem är det?

De är ju hemma igen. De bor bara
några kilometer från den där butiken.

- Vilka då?
- Ronnie Fuller och Alice Manning.

Flickan har bara varit försvunnen
i en natt, hon kanske är välbehållen.

Fallen skiljer sig åt. Din dotter var
liten, den här flickan är lite äldre.

Ditt barn rövades bort spontant och...

Det är en treårig flicka med lockigt
svart hår. En avbild av min dotter.

Hon kanske vore borta nu
om de var lite smartare.

- Har de hotat er på nåt sätt?
- De trodde att Brittany var mitt barn.

- Varför fortsätter ni med era frågor?
- Mrs Barnes, vi förstår er oro.

Vi tar er på stort allvar.

Jag förväntar mig ingenting.

- Varför kände jag inte till kopplingen?
- Vilken?

De behöver faktiskt inte vara skyldiga.

Ska vi kolla upp det?

En bror.

Dave!

- Dave Fuller?
- Ni är förstås från polisen.

Du förser dig visst med varor.

Ta det lugnt, vi struntar i det.
Vi vill tala med din dotter Ronnie.

- Vad har hon gjort nu?
- Ingenting.

Var är hon nånstans?

Hon jobbar i en smörgåsbutik.

I köpcentret?

Kan jag stå till tjänst?

- Ronnie Fuller?
- Ja.

- Porter och Jones från polisen.
- Har det hänt nåt?

- Vi har några frågor.
- Okej.

Jag kommer ut.

- Är allt som det ska?
- Arbetade hon i måndags?

Ja, hon arbetar alla dagar.

- Vilken tid börjar hon?
- Det beror på vilken dag det är.

För det mesta på förmiddagen.

Fan!

Skumt.

- Vem är det?
- Polisen.

Helen Manning?
Jones och Porter från polisen.

Kan vi få kliva på? Vi letar
efter er dotter Alice. Alice Manning.

- Alice är inte hemma.
- Alice!

- Nix.
- Var är hon?

Hon är arton. Jag vet inte alltid var
hon är. Hon är antagligen på promenad.

- Hon tar ofta promenader.
- Be henne att ringa oss.

- Det ska jag framföra.
- Mrs Manning...

- När kom hon hem i går kväll?
- Sent. Efter middagstid. Hon kom sent.

Hon tog en promenad. Tack.

- 1-William-45.
- Porter här.

Vi hälsade på hos familjen Fuller.
Ronnie har inte dykt upp.

Tack.

Okej.

- Var har du varit?
- Ute och gått.

Det har varit två poliser här i dag
och sökt dig.

Snälla Alice, säg att du inte har
gjort nånting den här gången.

Jag gjorde ingenting
förra gången heller.

Kan du bevisa det?

Vi åker till polisstationen.

- Vet du varför vi vill prata med dig?
- På grund av mitt förflutna.

- Var höll du hus i går?
- Jag var ute på promenad.

- Jag vill gå ner i vikt.
- Vart gick du?

Jag började på Main Street
och sökte jobb på Arby's.

Jag vill inte jobba där,
men mamma sa att jag inte kan välja.

Det är inte så tokigt.
Jag har jobbat där.

Du ser inte sån ut.
Du ser ut som en fotomodell.

- Så det finns en ansökan hos Arby's?
- Det antar jag.

Tjejen som tog emot
den var lite flummig.

- Arby's ligger i närheten av...
- Paradise Furniture.

Det har försvunnit
en liten flicka därifrån.

Ja, mamma sa det.
Jag såg det på nyheterna.

Vet du nånting om
det här försvunna barnet?

Jag vet nåt jag inte borde veta.

För jag har brutit mot en föreskrift.

Förr köpte jag alltid chokladöverdragna
jordnötter i en särskild affär.

Men när jag blev fri hade den stängt.

Jag har gått runt och försökt att
hitta såna jordnötter utan att lyckas.

Hur som helst gick jag igen
för att hon inte skulle få syn på mig.

- Vem då?
- Ronnie Fuller.

Jag såg henne utanför Cino's Bagels.

Hon verkade väldigt nervös.

Hon verkade rädd för
att bli iakttagen.

Du iakttog henne ju, Alice.

Ja, men det visste hon inte om.

Men nu vet ni var hon jobbar.

Vet du nånting om Brittany Lyttle,
den försvunna treåringen?

Jag hoppades att du kunde tillföra nåt.

Vad tänkte du
när Olivia Barnes blev bortrövad?

Vad tänkte du och Ronnie
när ni tog henne?

Hur skulle det kunna tillföra nåt?

Om jag inte är skyldig nu med.

Det kan hjälpa mig att förstå
hur en barnarövare tänker.

Du kan hjälpa mig att lösa fallet.

Du och Ronnie var vänner.
Ni hade varit på kalas och haft roligt.

Berätta vad som hände den dagen.

Ronnie, vad håller du på med?

- Hallå!
- Ronnie!

Jag sa till Ronnie
att vi inte skulle ta den.

Ronnie, vad håller du på med?

Varför lyssnar du inte?
Är du inte klok?

- Du kommer att få jättemycket skäll.
- Nu är hon min bebis.

- Hon behöver mig.
- Nej, hon behöver sin mamma.

Hennes mamma älskar henne inte.

Men det gör jag.

Jag ville inte ens ha den.
Och jag dödade den inte.

Det var Ronnie.
Jag vet inte varför hon gjorde det.

Jag var inte ens med.
Jag var inte ens där.

Då hade jag kanske kunnat stoppa henne.

Men det var jag inte.
Jag var inte ens där.

Du blev dömd för samma brott
som Ronnie Fuller.

Det var inte rättvist. Smala, söta
tjejer kan faktiskt också vara dumma.

Men ni tror mig inte.
Ingen tror på vad tjocka tjejer säger.

Särskilt inte nån som du.

Vart skulle Ronnie fly nånstans?

Jag vet inte.
Vi har inte pratat på sju år.

- Var var du i går kväll? - Ursäkta?
- Nu vill jag ta med mig Alice hem.

- Var var du i går?
- Med mig.

- Hon kom ju hem sent.
- Vad är sent i era ögon? - Alice.

Du kan göra en sak till
för att hjälpa oss.

Vi behöver ett blodprov från dig.
För att utesluta dig.

Du behöver inte din mammas medgivande.
Du är myndig nu, Alice.

- Kom, Alice.
- Du kan hjälpa oss.

Nu åker vi hem, Alice. Kom.

- Tror du på henne?
- Jag vet inte.

Jag var inte ens där.
Jag var inte ens där.

- Vart ska du?
- Jag måste jobba.

- Det är mitt i natten. Ta det imorgon.
- Ett barn är försvunnet, Paul! Gud.

Jag orkar inte med
det här en gång till.

Ska jag få handfängsel?

- Var är Brittany?
- Vem då?

Flickan som rövades bort
från Paradise Furniture.

- Har en flicka blivit bortrövad?
- Kom igen nu.

- Varför smet du annars?
- Jag visste att ni var poliser.

Det var du.

Som hittade bebisen.

- Du har samma frisyr.
- Hur vet du det?

Jag såg dig på tv
när du fick nåt slags belöning.

En utmärkelse.

Det var ingen belöning,
jag blev bara befordrad.

För att du hade hittat Oliva Barnes?

Ja.

Varför rövade du bort Olivia Barnes?

Hon grät.
Jag kunde inte bara lämna henne.

Ronnie!

Du kommer att få jättemycket skäll.

Nu är hon min bebis.

Hon är faktiskt ganska gullig.

Hej!

Okej, Ronnie. Vi behåller väl henne då.

- Får jag hålla henne nu?
- Hon gillar att man skumpar henne.

Det gör henne lugn. Jag kan allt
om bebisar. Min mamma är lärare.

- När är det min tur?
- Hon vill inte bli omkringskickad.

Just det, gumman. Mamma är här.
Pappa ska hämta lite mat åt dig.

- Jag kan bara få tag i vaniljpudding.
- Gör en säng åt henne.

- Kan vi verkligen lämna henne här?
- Vi måste gå hem.

Vi kommer tillbaka i morgon, vi lovar.

Alice ljög alltså.

Hon var där.

Jag har en fråga.
Varför just vaniljpudding?

Om ni kunde köpa vaniljpudding
kunde ni väl köpa barnmat?

Vi kunde inte köpa nånting.

Jag stal dem ur pappas varubil.

Men hon blev nog sjuk av dem.

Vad är det med henne?

Varför vägrar hon äta?

- Det är vaniljpudding.
- Hon kan inte tugga.

- Det hamnar utanför.
- Snälla, ät.

- Vad ska vi göra?
- Ät!

Varför uppsökte ni inte läkare?

Vi visste att alla skulle bli arga.

Vi såg inslagen på nyheterna-

- och Alice sa att om vi gav tillbaka
henne skulle det bara bli värre.

Så det var därför du gjorde det.

Alice skulle skylla allt på mig annars.

Jag tror att hon är jättesjuk.

Hon kanske dör.

Vi borde lämna tillbaka henne
eller ringa nån och säga var hon finns.

Du får inte ringa nån.
Då hamnar du i fängelse.

Det var du som gjorde det, inte jag.

Det var Alices mamma som var min vän,
inte Alice.

Det tyckte hon inte om.

Får jag fråga en sak till?

Hur hamnade gubben i lådan där?

Jag la dit den.

Ronnie. Ronnie.

Hon tyckte nog
att det var skönt att bli hittad.

Det är nåt som inte stämmer.

Vi får kolla vad som hände
medan de satt i fängelse.

Gör lite till, så ska du få mat sen.
Jag kommer strax.

Sitter du bekvämt?
Soffan är urgammal.

- Vi skulle köpa en ny när det hände.
- Klandra inte dig själv.

- Hur kan man låta bli?
- Jag vet inte.

- Min dotter hade barnvakt.
- Det var inte ditt fel.

- Om jag inte hade arbetat...
- Man måste ju arbeta.

Inte egentligen. Jag valde att arbeta.

Jag sa till polisen att jag tittade
bort i en sekund, men det var längre.

- Mycket längre än en sekund.
- Det är inte ditt fel.

Man tror ju aldrig
att det ska hända en själv.

- Är du från tv?
- Jag bara hälsar på.

Cynthias barn blev bortrövat.
Hon har kommit hit för att stötta mig.

Är ditt barn fortfarande borta?
Jag bara frågar.

Mitt första barn dog.

Hur ska det få Mayveen att må bättre?
Va?

Förlåt.

Förlåt.
- Kom, Rosalind. Nu ska vi åka hem.

Släpp leksaken. Kom nu.

Förlåt. Jag menade inte så.

- Jag beklagar.
- Tack.

Hon får inte ta med sig
Brittanys leksak.

- Ursäkta.
- Kom nu.

Sover du alltid så där hårt?

Ibland är det enklare
att sova sig igenom saker.

Får jag gå nu?
Jag är ju inte gripen.

Du har vaknat.

Har du sett den här lilla flickan?

Vad söt hon är.

- Hon ser ut som Alice.
- Som Alice?

Hur kan ett barn av blandat
etniskt ursprung likna Alice?

- Jag vet inte. Det bara slank ur mig.
- När träffade du Alice senast?

Jag träffar henne aldrig.

För att vi ska kunna utesluta dig
skulle vi behöva ett blodprov.

- Vill ni ha mitt blod?
- Om det inte var du, får du gå sen.

- Det är bara ett stick i fingret.
- Nej.

Ronnie... Hjälp oss. Hjälp dig själv.

Ingen får skära i mig.

Ni måste förstå att vi behöver de där
akterna omedelbart. Ett ögonblick.

Akterna finns inte kvar på fängelset.

- Det fanns inte plats för dem.
- De måste få fram dem.

Akterna sträcker sig över 20 år. De
kan inte garantera att de är kompletta.

Detta är Nancy Porter. Låt mig för-
tydliga: Det gäller ett bortrövat barn.

En treåring! Jag vill hitta henne i tid
och du ska hjälpa mig.

Du ska skicka hit akterna och de
ska vara kompletta. Det är ditt jobb.

Mamma säger att man aldrig ska ge upp,
men hon verkar ha gett upp om mig.

Ibland undrar jag varför
hon inte tycker om mig.

Det beror kanske på pappa. Hon säger
att han är hennes livs största misstag.

Hon säger att han också var tjock.

Är det honom hon ser i mig?

När jag var liten trodde jag att jag
kunde göra så att jag passade in.

Men hon märker nog
inte ens att jag försöker.

Hon önskar att jag var annorlunda.

Jag ska älska min flicka jättemycket.

Hon ska få äta vad hon vill, klä sig
hur hon vill och leka med vem hon vill.

Jag ska bli världens bästa mamma.

Vet du var jag var
när Olivia Barnes blev mördad?

Jag åt lasagne.

Hon hade varit försvunnen i 72 timmar.

Brittany Lyttle har varit
försvunnen i 48 timmar.

- Hej, Helen.
- Jag undrade när du skulle komma.

Kom.

Min flicka.

Ronnie Fuller. En så skadad tjej
är kapabel till vad som helst.

Jag kollade om Alice varit på Arby's.
Tjejen där kom inte ihåg henne.

Du har blivit så söt.
Jag visste väl det!

Använd mindre smink.
Och du biter på naglarna fortfarande.

Vet du inte att nedbitna naglar
avslöjar hur nervös du är?

- Var är Alice?
- Jag vet inte.

Hon tar promenader.

Jag kom hem från jobbet häromdagen.

Jag körde förbi bassängen
och fick syn på henne.

Hon bara satt där och tittade på folk.
Det var sorgligt.

Får jag följa med?

Det är säkert nyttigt att promenera.

Brukar du gå just här?

Vad vill du? Jag vet inte var hon är.

- Vem då, Alice?
- Ronnie.

- Vi har pratat med Ronnie Fuller.
- Vad sa hon?

Har hon ljugit om mig nu igen?
Sa hon hur hon stal min gubben i lådan?

Hon la dit den för att sätta dit mig,
men jag var inte med under mordet.

Men jag hamnade ändå på Sheckter. Och
nu påstår ni att det här är mitt fel.

Är det nånsin ditt fel, Alice?

Själv då? Undrar du nånsin vad som hade
hänt om du hittat bebisen tidigare?

Du hade kanske kunnat rädda henne.

Om du hade gått lite snabbare
kanske hon hade levt i dag.

Funderade du nånsin på det?

Jag vill vara ensam.
Är jag gripen eller nåt?

Kommer du ihåg kaprifolen?

Jag försökte göra kaprifolläsk
att sälja på gatan.

Det minns jag.
Du plockade av varenda blomma.

Men det gjorde ingenting.
Du blev inte det minsta arg.

Det var en bra idé.
Det borde finnas kaprifolläsk.

Du fick alltid en massa toppenidéer.

Vi tänker likadant, du och jag.

Ronnie... Är det nånting
du vill berätta, gumman?

Nej.

Vi ses.

Var har du varit? Fick du skjuts?

- Jag vet att du får skjuts.
- Jaså? Vem tror du ger mig skjuts?

Jag vet inte. Vem?

Jag följer med främlingar för att jag
är tjock och ensam och vill bli sedd.

- Jag rör vid dem mot betalning.
- Är det sant?

Det kan du ju tro. Jag har fått jobb.

Alice, prata med mig! Har du fått jobb?
Vad då för jobb?

Jag har fått jobb och det spelar
ingen roll att jag är tjock och ensam.

Jösses, uppskuren lårbensartär. Togs
in akut. Bedömdes självmordsbenägen.

- Och Manning?
- Svamp i underlivet. Svamp. Mer svamp.

Ett, två, tre, fyra, fem, sex slagsmål.
Ronnie var i slagsmål varenda månad.

Hon satt mestadels på isoleringen.

- Blåskatarr och sen svamp igen...
- Det verkar som om hon knullade nån.

Oj. Kom hit.

Hon var femton år och han var en
vuxen man. Han jobbade på Sheckter.

Han förförde henne säkert bara en gång.

Det var nog inte så svårt.
Hon skriker efter uppmärksamhet.

Undrar just varför.

- Blev mannen åtalad?
- Vi valde att inte göra nån anmälan.

När hon insåg att hon var gravid
var det för sent för abort.

- Vet Alice var barnet finns?
- Absolut inte.

Det var en privat adoption. Vi talar
inte om det. Hon tänker inte på det.

Hur vet du det?

Du har inga barn, va?
Sånt vet mammor.

- Var är Alice? Var promenerar hon?
- Hon säger inte var hon går nånstans.

Det duger inte den här gången.

Ett barn har försvunnit och vi tror
att er dotter vet nånting om saken.

Så ni ska svara på våra frågor här.
Annars får ni följa med till stationen.

Hon verkar mest sitta vid bassängen.

Och bara titta på de andra ungdomarna.
Det är för patetiskt.

- De kommer att ta fast dig.
- Jag har inte gjort nåt.

Det tror polisen.
Det hände där du jobbar.

Det jobbar massor av folk där omkring.

Men det finns bara en som du.

En barnamördare.

Du måste göra det, Ronnie!
Bebisar dör hela tiden.

- Säg att hon fastnade i sängen.
- Jag vill inte göra det.

- Du gav henne vaniljpudding.
- Du sa åt mig att göra det.

Skulle du hoppa från ett tak också?

Eller leka med tändstickor?

Eller hoppa från en bro...

Tyst!

Din mamma vet att jag är oskyldig.

Håll dig borta från henne. Vi är inte
grannar, så du har inget där att göra.

- Mamma tycker bara synd om dig.
- Hon gillar mig.

Alice Manning!

Jag tvingade dig att göra det
för att du skulle åka in.

Du skulle hamna i fängelse
så att jag slapp leka med dig.

Alice?

Det var hon!
Hon sa att hon rövade bort flickan!

- Skynda er!
- Kom nu.

- Vi ska hämta dig.
- Jag har inte gjort nåt.

- Ronnie sa att det var hon!
- Alice!

Följ med oss, annars måste
vi sätta på dig handfängsel.

- Det är orättvist!
- Gå försiktigt.

Det var inte jag.

Ni måste tro mig. Det var Ronnie.

Alice. Var är hon nånstans, Alice?

Är hon välbehållen?
Har du gjort henne illa?

Jag ska träffa assistent Porter.

- Mrs Manning.
- Om ni ska förhöra min dotter...

Hon har tagit henne. Hon har Brittany.

Herregud...

- Har hon skadat henne?
- Var är hon?

- Jag har ingen aning!
- Vi har haft stort tålamod med er.

Vi har inte anklagat er för medhjälp
eller för skyddande av brottsling.

Men nu gör vi snart det!

Alice anförtror sig
absolut inte åt mig.

Varför tror hon att Brittany Lyttle
är hennes dotter?

Först tittade han bara på mig.

Flörtade, liksom.

Han var jättesnygg.
Jag hade aldrig varit med nån kille.

Jag hade aldrig kysst nån kille.

Vi kunde inte låta bli varandra.

Jag var så glad.

Men de hämtade honom plötsligt.

Det gick så fort och jag
visste inte vad jag skulle göra.

Mamma sa att jag hade
hela livet framför mig.

Att hon fått mig som ung
och aldrig ångrat sig.

Hon blev som besatt.

Var fanns barnet?
Varför kunde inte jag ta hand om det?

Vem hade adopterat det?
Hon vägrade att släppa ämnet.

Hon var otröstlig.
Jag var tvungen att säga nånting!

Jag hittade på en historia.

Jag sa att jag hade sett flickan
i närheten av de viktorianska husen.

Det skulle tilltala Alice. Jag sa
att flickan var söt och såg pigg ut.

Att hon hade ljusbrun hud
och vackra svarta lockar.

Det var i ungefär samma veva
som jag hade sett modern.

Cynthia Barnes,
modern till barnet som Alice...

Hon hade en liten flicka.

Så fort jag såg henne insåg jag
att den flickan inte ens hade funnits-

-om det inte hade varit för Alice.

Inte för att det Alice gjorde
kan ursäktas på minsta vis.

En flicka hade ju dött
och det var min dotters fel.

Men... faktum kvarstår
att ett annat barn lever.

Och så hade det kanske inte varit
utan Alice.

Min dotter bidrog till
att den lilla flickan föddes.

Alice kan gott få finna lite tröst
i den lilla flickans existens.

Jag var tvungen att hitta henne.

Jag ville ta hand om henne.
Jag struntade i vad mamma sa.

Så jag började ta promenader.
Bara för att leta efter henne.

Och så sa jag att hennes flicka
hade ett litet födelsemärke.

Ett hjärtformat märke på ryggen.

Jag tyckte att det
var en trevlig detalj.

Det gav Alice nånting
att klamra sig fast vid.

Som om det var skuggan
av hennes eget hjärta.

- Alice älskade det!
- Mrs Manning...

Sätt er ner. Sätt er, mrs Manning.

Sitt kvar.

Hon hade sån hud.

En blandning av min hud och hans hud.

Jag hade hittat henne.

- Brittany?
- Hon hoppar i nån säng.

När jag såg hjärtat på ryggen
visste jag att det var hon.

- Devlin, leta!
- Brittany! Kom nu, annars blir jag arg.

- Hej.
- Hej, sötnos.

Duktig flicka. Duktig flicka.

Brittany! Brittany!

Hon var underbar.
Hon såg precis ut som Rodrigo.

- Brittany! Helvete!
- Brittany!

Han fick klippa av henne håret
så att ingen skulle hitta henne.

Han var jättenervös.
Han fick till och med näsblod.

Man får faktiskt ta sitt eget barn.

Det tog lång tid att hitta henne-

- men nu när jag gjort det
vägrar jag att lämna tillbaka henne.

Jag ville aldrig adoptera bort henne.

Mamma tvingade mig.

Det här är Brittanys födelsebevis.

Och det här är ditt barns.

Det är en annan flicka, Alice.

Var är Brittany nånstans?

Jag vet att det vi gjorde var fel.

Men det man gjorde mot mig var
också fel. De tog mitt barn ifrån mig.

- Jag vill ha henne tillbaka!
- Jag förstår verkligen, Alice.

Men det kommer inte alla att göra.

Du riskerar att bli dömd
för ett mycket allvarligt brott.

Du måste hjälpa oss.
Och i gengäld hjälper vi dig.

Vad menar du? Kan ni hjälpa mig
att hitta mitt barn?

Nej, Alice.

Hjälp mig, så hjälper jag dig.

Rodrigo lämnade henne hos sin mamma
medan han skjutsade mig hem.

Hon skulle vara kvar där tills Ronnie
Fuller blev misstänkt för brottet.

Hon hade ju gjort det förr.

Jag tror att hon är jättesjuk.
Vi borde lämna tillbaka henne.

Det är för sent.

Det skulle du ha tänkt på innan.

Du vet vad du måste göra.

Ronnie? Kom in.

Hon tvingade mig till det! Förlåt!

Ronnie! Sch.

Du kan inte göra det ogjort.

Men jag kan se till
att Alice inte kommer undan.

Så att det blir rättvist.

Hej, mamma.

Gud... Gud! Gud! Gud!

Hej, älskling! Hej!

Hej, älskling! Hej, älskling!

- Gud!
- Jag älskar dig.

Gud!

Tack!

Tack!

Bra jobbat.

Efter förhandlingar med åklagaren
har åtalet mot Alice Manning lagts ner.

Rodrigo Gutierrez, som hon
hävdar våldtog henne i fängelset-

- döms till tio år för kidnappningen.
Miss Manning uttalade sig för pressen.

Mina damer och herrar.
Ja, jag vill uttala mig.

Jag är ett offer.
Jag är ett offer för rättssystemet.

Som barn blev jag oskyldigt anklagad
för ett brott jag inte begått.

Jag satt sju år i fängelse-

- där jag blev våldtagen och födde
ett barn som man tog ifrån mig.

I dag har rättvisa skipats.

Åtalet mot mig har lagts ner
och mannen som utnyttjade mig...

Hon är skicklig. Skrämmande skicklig.

Nu kan jag leva fritt och tillämpa
mina rättigheter som vuxen människa.

- Tack.
- Alice! Alice!

Du vet vem som är ännu skickligare.