Original subtitles

DETTA HAR HÄNT

Jag heter Sam Loudermilk och ser fram emot att hjälpa er att bli nyktra.

Hon har problem med sin dotter. Din hjälp kan vara exakt det hon behöver.

Vill du supa dig till döds? Fint. Du är på god väg. Här är mitt nummer.

- Jag behöver hjälp och en bostad. - Inte en chans.

Jag är din sponsor och enda vän. Du gör det svårt för folk att gilla dig.

Jag heter Allison. Jag är nyinflyttad i 2C.

Sam. 2B. "Or not to be."

Visa att du kan vara schyst, så blir Allison imponerad.

- Var fan är Loudermilk? - Jag har ansvaret.

Du har slut på andrachanser! Kom inte tillbaka!

Loudermilk leder inte längre gruppen.

- Det här är Garrett Mason-Burke. - Hallå, hjärngänget!

- Var är Ben? - Ben har gått vidare.

- Vem är du nu igen? - Carl. Allisons pojkvän.

Din pojkvän är feg. Han vill ha dig nära, men inte för nära.

När du märker att det är dags att förändras har vi rätt plats för dig.

Hideaway Hills.

En lugn, inbjudande plats där du kan hitta tillbaka till den du var.

Hideaway Hills.

Våra behandlingsprogram är toppmoderna-

- och utformade för att ta bort smärtan ur läkeprocessen.

Kontakta oss om vår avbetalningsplan för ditt tillfrisknande är värt det.

Avbetalningsplan.

Finn dig själv på Hideaway Hills.

Sluta leta efter svaren.

Låt oss hitta dem åt dig.

Hideaway Hills.

Vilket jävla skitsnack.

- Vad önskas? - En stor kaffe, tack.

- Varmt kaffe? - Varmt kaffe.

- Okej, plats för mjölk? - Sjukt mycket plats för mjölk.

- Varför pratar du så där? - Varför pratar du så där?

- Det här är min röst. - Det här är min röst.

Nej. Jag hörde dig nyss. Du pratar inte så där.

Inte du heller, för ingen pratar så här.

Du har valt att prata så där och i dag gjorde jag det med.

Jävligt störigt, va?

- Varför är du så dryg? - Lägg av med det där!

- Jag låter bara så här. - Nej, det är ett tillgjort manér...

...som tonåringar och rika använder för att låta som om de inte bryr sig.

Du jobbar på kafé, så du är inte rik, och du ser inte ut som en tonåring.

Om du inte är Eunice Kennedy Shriver, så lägg av.

Så bara för att jag pratar så här, så bryr jag mig inte?

Vad är det jag inte skulle bry mig om?

Det är en utmärkt fråga som du kan ställa dig med din riktiga röst.

Ursäkta. Vissa av oss skulle vilja beställa.

Åt helvete med alla.

Du är ett jävla svin, hördu!

Så där! Precis så! Bra. Nu pratar du ordentligt.

Wow.

Bra uppslutning. Jag väntade mig att få se Mugsy och Claire igen.

Förlåt, vi skulle ha kommit tidigare, men vi trodde inte på -

- att du höll möten i ett förråd i en skivbutik.

Fint att ni är här nu i alla fall. Hur är det med er?

Oj, jag får gåshud av all entusiasm som flödar mot mig.

Tänk på att det var ni som letade upp mig.

Nån.

- Snälla, nån. - Jag kan börja.

Utom Claire. Vi har lyssnat på hennes skit i en månad.

- Kom igen, nån. Kör hårt. - Skämtar du?

- Vadå? Fick du inte ur dig allt sist? - Minns du inte?

Din mamma var otrogen mot din pappa med en granne...

- ...när du fortfarande var lesbisk. - Jag var inte lesbisk.

Okej, förlåt. Jag menar inte "lesbisk" lesbisk.

Jag menar när du och din lesbiska lärare -

- höll på med lesbiska grejer.

Det betyder inte att vi är lesbiska. Vi experimenterade.

Marie Curie experimenterade.

Ni hade homosexuellt sex. Ni drev inte vetenskapen framåt.

Visst är det ironiskt att vi pratar om det här i en garderob?

Om ingen av er var lesbisk kan ni inte ha haft bra sex.

Då visste ju ingen av er vad ni gjorde.

Jo, det kan ändå bli bra sex. Man jobbar ju med sin egen... utrustning.

- Man slipper gissa. - Var det fantastiskt?

Jag sa ju att jag inte vill ägna hela mötet åt Claire.

Allvarligt talat nu. Vem har nåt att säga?

Okej, jag har en grej. Men det rör inte riktigt mitt missbruk.

Allt rör ens missbruk.

Jag har alltid undrat varför den här killen inte byter namn:

Dick Butkus.

- Dick Butt-kiss? - Okej, du hänger med.

- Varför bryr du dig om hans namn? - Det gör jag inte.

Du ville att nån annan än Claire skulle prata.

Dick Butkus! Han måste ju ha förstått att folk skulle retas.

Varför inte "Richard" åtminstone?

"Butt" betydde nog inte samma sak då. Förr betydde det ju "cigg".

Han brydde sig väl inte. Han var 1,90 och vägde 130 kilo. Ett muskelberg.

Det kanske var därför han blev så stor. Han var tvungen.

Så kan det ju inte vara.

Att bli retad gör inte att man blir storväxt.

I så fall skulle ju Nya killen skydda Tom Brady mot tacklingar.

Hur går det för den där råttskiten borta i kyrkan?

Är ni sugna på lite tokerier i dag?

En röst på tokerier från den här killen.

Två röster!

Kan du specificera vad du menar med "tokerier"?

Roligheter, Cloud. Roligheter.

Jag måste säga att de här mötena har varit en riktig besvikelse.

Det är bara massa tjat om barn som hatar er -

- och bröder som har blivit halshuggna i avverkningsolyckor.

Det var hans eget fel. Han borde ha haft på sig selen.

Okej, Domedagen. Släpp det.

Det är sånt som händer. Folk blir halshuggna.

Vi kan väl skruva upp optimismen till max -

- och vända de sura minerna åt nåt håll?

- Upp och ned? - Eller nåt.

Vem vill tanka ansiktskärran med ett leende?

- Okej, jag börjar. - Cisco! Excelente!

Kör hårt, från början! Kör hårt.

Det där var oväntat.

Då blir det mer av mig till er andra.

- Eller hur? - Vad är det, Cloud?

Man får dela med sig av lite solsken, hörni. Det är kul... Hörni.

Det var inte meningen att bränna deras näthinnor.

Att titta rakt på solen...

...är inte bra. Det gör ont.

Men den smärtan...

Det är ur den som utveckling... kan spira.

Forskarna kallar det foto-sol-tes.

Det kanske ni inte visste.

Tar ni en bensträckare? Bara en kortis, okej?

Håll er gärna i grupp. Det vore toppen. Tack.

- Okej, då börjar väl jag. - Jag tror att du började sist.

Ja, men...

Jag måste ta det här. Vi tar en liten rast.

Hallå? Nej, det passar utmärkt. Jag är inte alls upptagen.

Här har ni en lärdom: Man kan inte undvika sina problem.

Man måste tackla dem rakt på som Dick Butkus gjorde.

Men man måste kunna identifiera dem.

Varför skulle nån som har makten att ändra på sig inte göra det?

Mugsy är faktiskt inne på nåt här.

Det är ju det vi försöker göra här.

Vi försöker ändra på oss för att förbättra våra liv.

Det vore enklare om vi inte jämt blev störda -

- av nån som inte ens orkar knacka.

Förlåt. Stör mitt arbete ert möte?

På riktigt? Vi säljer faktiskt kaffe här.

Men det här kaffet smakar inte som en bårhuskloak.

Grattis. Ni är det enda stället i Seattle med äckligt kaffe.

Softa, Loudermilk.

Ni får låna mitt förråd bara för att jag är så snäll.

Din lunchrast är väl slut?

Kan man verkligen sätta en tidsgräns på återhämtning?

När man har jobbat här i en vecka? Ja. Sätt igång och jobba.

- Knack, knack. - Säg inte "knack". Knacka bara.

Okej.

- Ja? - Jag drar.

- Redan? - Ja, det är nästan ingen här ändå.

Vadå "nästan"? Om det finns nån som behöver hjälp...

Det är bara Nya killen. Du vet ju hur det är att försöka prata med honom.

- Okej, då ses vi på torsdag. - Det var det jag ville prata om.

Jag har glada nyheter. Mitt arbete här är slutfört.

Vad menar du?

Gruppen har gjort fantastiska framsteg på den rätta vägen.

De behöver inte mig längre.

Jag vet inte om det stämmer. Jag är orolig för Cutter.

Jag tror att han kan behöva lite privat handledning.

Vi hade privat handledning och ett jättebra samtal.

Han sa att han aldrig mer tänkte komma på ett möte i hela sitt liv.

Du slutar, alltså?

Det har varit ett nöje, men ja. Framåt och uppåt.

- Skämtar du? - Jag önskar det.

Men det är som i den där låten "Brandy".

Han sa alltid sanningen Han var en ärlig man

Och Brandy förstår det hon kan

- Är jag Brandy? - Ja.

Och jag är den ärlige mannen.

Men han sa från början att han inte kunde stanna -

- för att ingen hamn var hans hem.

Du sa att du skulle kasta ankar här i ett år.

Du tänker nog på en annan låt. "Ride Captain Ride", kanske?

- Gå bara härifrån. - Okej.

Jag har en sak till dig. Ta den här.

Det är min talarspira.

När man håller i den får man åtkomst till sina innersta tankar.

- Dra åt helvete. - Ser du? Det fungerade.

- Kommer Garrett tillbaka? - Nej.

Jag har fortfarande saker att prata om.

- Får jag prata med er? - Nej.

Då tar jag mig friheten att säga att det inte är särskilt prästerligt.

Gud, vad jag saknar tiden när präster fick spöa skiten ur folk.

Jag sitter här. Jag kan höra er.

- Kastar du mynt igen? - Jag har hål i fickan.

Du är bra på att få andra att ta itu med sina problem.

Hur kan du ge såna råd när du har undvikt Allison i nästan en månad?

Jag undviker inte Allison. Vi har bara inte fått kontakt.

Har du inte pratat med henne sen du satte på henne?

Seriöst? Det är inte okej, Loudermilk.

Att ta itu med sina problem är steg ett mot att kunna se sig i spegeln.

- Var har du fått det ifrån? - Sida 16.

Titta på fröken Trasiga Leggings, expert på allt utom mode!

Vad kallas din stil? "Corpse Bride"?

Typiskt dig att vända det mot mig. Du slår ifrån dig problemet.

Sida... 22.

Jag har mycket att tänka på. Min bästa kompis snodde min ex-fru.

Jag vill inte kasta mig in i nåt.

Herregud.

Hördu. Vad håller du på med?

Loudermilk vill prata med dig! - Du kan tacka mig senare.

Ja?

- Hej. - Hej.

- Du är inte Allison. - Nej.

- Är du en vän till Allison? - Vem?

- Vad gör du där inne? - Lagar middag.

- Var är Allison? - Jag känner ingen Allison.

- Bor du här nu? - Ja. Jag heter Levon.

- Som Elton John-låten? - Okej.

- Hur länge har du varit här? - Jag hämtar pappren.

Nej, nej... När flyttade du in i lägenheten?

För en vecka sen.

Vet du vart den förra hyresgästen tog vägen?

Nej. Men personen hade bråttom.

Hon lämnade en skivspelare. Men den var jäkligt risig.

Kan jag få skivspelaren?

Vi har ett fantastiskt konstverk.

En målning från 1962 av Joan Miró.

Tavlan har två ägare.

Den beställdes från början av William Boshane i Newport i Rhode Island.

Vi börjar budgivningen på 22 000 dollar.

- Vad gör du här? - Jag funderar på att köpa konst.

Jag hörde att ni hade ett bra pris på en Dana Schutz.

- Vad tror du? Jag vill träffa dig. - Dämpa dig.

Om du ville prata kunde du ha valt ett annat ställe än mitt jobb.

Jag har inte direkt nån plan. Jag går mer på känsla, du vet.

Hur mår du, då?

- Det var roligt när vi... - En månad.

- Det har gått en månad. - En månad om två dagar.

- Jag håller reda på månadsdagar. - Vad vill du?

Du lämnade den här till Levon...

- Varför flyttade du? - Jag? Du, då? Du försvann ju bara.

- Jag gav dig lite andrum. - Jag ringde fem gånger.

- Du ringde aldrig upp. - Telefon är så opersonligt.

Jag pratar hellre på riktigt.

Det här är inget bra tillfälle, Loudermilk.

Verkligen inte. Alla lider just nu. Trump är en mardröm.

Lägg av. Kan du aldrig ta nåt på allvar?

Jag tyckte att det vi hade var på allvar.

Ja, det tyckte jag också. I ungefär en dag.

Men jag hade fel.

Jag borde tacka dig för att du höll dig undan.

Då hann jag fundera över vad jag behöver.

- Vilket är? - Nåt stabilt.

- Ett liv med Carl. - Dr Frys?

Lägg av! Jag hatar den snubben.

- Jaha, men jag älskar honom. - Vilket skitsnack.

Om du älskade honom skulle vi inte ha haft det vi hade.

Vad var det vi hade, då?

Du minns väl? Du var ju där.

Jag vet inte om det hade kunnat bli nåt mer -

- men du kan inte förneka att det fanns nåt mellan oss.

Vi var sköra, båda två.

Du var upprörd över allt som hände med Ben -

- och jag tvekade inför att flytta in hos Carl.

Du verkade så... sårbar.

Sårbar? Låg du med mig för att du tyckte synd om mig?

- Loudermilk... - Det var inget nej.

Allison. Jag vet att jag borde ha hört av mig tidigare.

Men jag är här nu.

Ja... Men det är för sent.

Och det är synd.

- Hur gick det? - Jag har pratat med Allison.

- Och? - Hon har flyttat.

- Vad menar du? - Hon bor inte i huset längre.

Skumt. Var träffade du henne, då?

- På jobbet. - Gick du till hennes jobb?

Psykopatvarning. Vad sa hon, då?

Jag sa att jag ville skjuta Reagan för hennes skull. Spela roll.

Det är slut. Hon är ihop med läkarpajasen igen. Kan du fatta?

Är det sant? Gick hon tillbaka till läkaren? Fan, vad ytligt!

Vilken sorts kvinna väljer en man som är rik, trygg, snygg och lovande -

- i stället för en myntkastande städare -

- som driver rehab i ett förråd?

Jag kanske inte är läkare, men jag har en del goda sidor.

Jag är kritiker med fläckfritt rykte.

Jag är för tusan publicerad författare.

Jag är nån. Typ.

- Du är en föredetting. - Va?

Du har ju inte skrivit nåt på flera år.

- Och? Jag skulle kunna om jag ville. - Gör det, då.

- Det är inte så enkelt, Claire. - Jodå.

Vad är det man brukar säga? "Skriv om det du kan." Vad kan du?

Jag kan musik. Men...

När jag skrev böcker blev jag så jävla uppslukad.

Jag söp hela tiden. Jag var helt förstörd. Jag klarar inte av det.

Är du orolig att du ska börja dricka om du börjar skriva igen?

Eller att du inte ska skriva lika bra för att du inte dricker?

Du kanske skriver bättre. Vi vet inte vad nyktra Loudermilk kan.

Det kan bli helt otroligt. Det kan bli tidernas bästa bok!

- Du kan vinna en Grammy! - Pulitzerpriset.

Precis! Så ska det låta.

Du är inne på nåt, Claire.

Det här är ett sånt där ögonblick. Ett ögonblick där man vaknar upp.

De kommer inte ofta. Men det här är ett.

Jag har en möjlighet här. Jag kan ta mig ur tillfrisknandet -

- och faktiskt bli frisk.

Jag kan det, för jag är författare.

Jag vet hur man gör. Det är bara att göra. Eller hur?

Och nu gör jag det, för jag är nykter. Jag tänker klart.

Jag är stabil. Jag är strukturerad.

Har du sett min datorjävel?

Ja.

Helvete.

- Hallå? - Det är jag.

- Var är du? - Jag har fått flyt på skrivandet.

- Jag kommer inte på mötet. - Menar du allvar?

- Alla väntar ju. - Du får leda mötet.

Du har läst boken. Du fixar det här.

- Jag vet inte hur man... - Jag kommer nog hem sent sen.

Jag har en del... ouppklarade grejer att ta hand om.

Du ska väl inte försöka träffa Allison?

Nej. Nej. Tycker du att jag borde det?

- Nej! - Exakt. Inte jag heller.

Du fick ett svar. Gå inte tillbaka och bli sårad igen.

Vem är sårad? Inte jag.

Att upprepa destruktiva beteenden är inte bra. Det står på sida... Hallå?

Hej, Allison här. Lämna gärna ett meddelande-

-så ringer jag upp dig.

Hej, det är jag.

Jag vet att jag inte har perfekt tajming, men vem har det?

Jag ringer för att jag vill prata med dig och se om vi kan lösa det här.

Jag ser att du är upptagen.

Jag står utanför och ser dig ignorera mitt samtal.

Glöm det. Jag har kommit över dig för gott.

Vi är klara med varandra.

Skit samma. Jag kommer in nu.

Hördu. Hördu! Har du druckit i kväll?

- Är du snut? - Nej.

- Ta dig i röven. - Vad har du i handen?

- Vad fan, mannen? - Nej.

Jag kanske räddar ditt liv. Kalla mig inte "mannen".

Hit med nycklarna, ditt arsel.

"Mannen" går bra. Nej, tyvärr.

Jag tänker inte låta dig köra din pickup...

- ...och mörda en hel familj. - Vilken pickup?

- Är inte det där din pickup? - Nej, för fan. Jag kör motorcykel.

- Finns du i donationsregistret? - Ja.

Ha så kul.

Vart tog hon vägen?

Det är som man brukar säga: När man har skit i mustaschen -

- luktar hela världen illa.

Eller fantastiskt.

"Tack för att du delade med dig. Hur mår alla efter i kväll?"

- Tack, Claire-bot. Får jag ta över? - Ja, snälla.

Bra uppslutning i kväll.

Förlåt att jag är sen. Jag hade lite grejer att göra.

- Sen fick jag ett sms av Garrett. - Om?

Vi har ju pratat om vikten av förändring -

- när nåt i ens liv inte fungerar.

Det är precis lika viktigt att fortsätta med sånt som fungerar.

Det här vi sysslar med här fungerar inte.

Vi måste återgå till det som fungerade.

Det är många här och många där ute som verkligen behöver stabilitet.

Vad menar du?

Att vi ska dra ihop gänget och ta tillbaka kyrkan.

Ja, för fan! Jag hämtar min van!

Ja, vi hämtar upp alla. Nu kör vi!

Vi hoppar in i min van och hämtar upp alla!

Det gör inget om det tar hela kvällen, för vi är ju i vanen!

Eller! I stället för att ta din äckliga van -

- så kan vi bara sms: a alla.

- Vi sms: ar alla! - Ja!

Du ser ut att behöva en vän, min vän.

- Ja, kanske det. - Jag märker att du är en fri tänkare.

Jag försöker inte sälja på dig nåt, utom vänskap.

Vänskap? Okej, vad måste jag göra?

Ska jag raka huvudet? Var får jag tag i en sån där tröja?

Ursäkta, ett ögonblick.

Loudermilk är tillbaka i kyrkan.

Jag ber om ursäkt, mr Manson. En annan gång. Tack.

Ni är allt bra kaxiga som vågar er tillbaka hit.

- Får jag låna muggen, padre? - Kalla mig inte "padre".

Vi vill ha tillbaka vår gamla lokal. Eftersom den inte används...

Den används inte för att du övergav gruppen.

Sen prackade du på mig den där idioten -

- som jag lät ta hit sin katt!

Jag får inte bort pisslukten ur mattan!

- Vänta nu. Prackade jag på dig...? - Han hade inte funnits utan dig!

Det här handlar inte om Loudermilk eller om er, fader.

Det här handlar om oss. Vi behöver det här.

Om jag ger er lokalen tillbaka... Om!

...så är det för deras skull. Inte för din skull, Loudermilk.

Jag ska tala om vad som händer nu: ingenting!

Du kommer hit och går härifrån i tid.

Ni håller låg samtalston.

Ingen får röka, smita undan sina skyldigheter -

- eller yttra frasen "bingosubbor".

Svordomar yttras enbart i er lokal och helst inte alls.

Om du gör ett enda misstag... Ett enda!

...svär jag på att jag bränner ner kyrkan och blir djävulsdyrkare -

- innan nån av er hinner sätta er fot här igen!

Det är ett "ja", alltså. Fint.

Du kanske kan skriva ner resten, för jag...

- Kan jag få nycklarna? - Ja.

Lås efter dig.

Tack, Mike.

Det är verkligen kris.

Tack.

Och du får förstås använda poolen året om.

Vad tycker du?

Jag tankar min ansiktskärra med leenden.

Sysslar ni med hjärtkramar här?

Text: Hanna Måhl Åsberg www.sdimedia.com