Original subtitles

Vad är det mellan dig och Villanelle?

- Hur mycket tänker du på henne? - Större delen av tiden.

Hej, partner!

Hon får absolut inte döda nån.

Jag vill ha receptet på din shepherd's pie.

- Lämnar du oss ifred nu? - Nej. Sätt er.

Jag ska till Rom. Följ med mig.

Det finns ett hotell nära Aarons palazzo där ni kan bo.

Stoppordet är "gentleman".

Du har visst fått konkurrens, Eve.

Båda är kallblodiga psykopater. Det perfekta paret.

Jag får gäster. Vi ska göra affärer.

- Så det är Peels vapen. - Fick vi med allt det där?

Du borde släppa loss ibland. Jag kan hjälpa dig.

Vad gör du? Okej.

God morgon.

Har du sovit gott?

- Har du sovit gott? - Som ett barn.

Ert kaffe, mrs Robinson.

Ring bara Jess och berätta om läget här.

Hur mycket detaljer ska jag gå in på?

Jag ska låta dig gå tillbaka till din flickvän.

Det är kallt...

Hej, Jess.

- Ska vi gå ut i dag? - Ja, när jag är klar med det här.

Vad gör du?

Några eventuella kunder kommer hit. Jag kollar deras underklädslådor.

Får jag se?

Vi har den här killen...

Vilken skum... gentleman.

Fan! Hugo.

Berätta. Okej, jag kommer.

- Eve. - Herregud, du lever!

Jag spelade död - hjältens teknik.

- Villanelle använde stoppordet. - Lite för sent för det.

- Här, ligg ner. Tryck hårt. - Vad gör du?

Jag låter ringa efter en ambulans.

- Snälla, gå inte. - Du klarar dig.

Snälla! Snälla Eve!

Hallå?

Snälla.

MAN SKJUTEN PÅ TREDJE VÅNINGEN RING AMBULANS

Ursäkta mig.

Hallå! Ursäkta mig?

- Buongiorno. - Talar ni engelska?

Jag letar efter en vän. Jag tyckte att han gick in hit.

- Hur ser han ut? - Han är lång och har skinnjacka.

- När var det? - För ungefär fem minuter sen.

Jag har tyvärr inte sett nån komma in, sir.

Det har varit väldigt lugnt i dag. Ni kan kanske höra i grannhuset?

- Bor ni här? I Rom? - Ja.

- Är ni ledig i kväll? - Vad?

- För att gå ut och äta middag? - Ja... visst.

- Mitt... skift slutar klockan sex. - Okej. Då hämtar jag er klockan sex.

Jag heter Danny.

- Gillar ni sushi? - Javisst, jag älskar sushi.

Okej! Coolt. Vi ses senare.

Coolt.

- Hallå! - Förlåt att jag är sen.

Va?

- Personalingången är på baksidan. - Tack.

- Eve Polastri? - Ja.

Betalar underrättelsetjänsten så dåligt?

Jag kunde ha gett er ett mer spännande jobb om jag hade vetat det.

Är det där min... brevöppnare?

Vad tänkte ni göra? Karva ihjäl mig?

Hej, Eve! Vad trevligt att se dig!

Ryska. Det var en överraskning. Bra brytning.

- Mycket exakt. - Tack.

Och ni känner varandra?

Jag tyckte att det var nåt skumt. Men det var oväntat. Jag är smickrad.

MI6 måste vara livrädda.

Vill du ha frukost, Eve?

- Nej. - Den är jättegod.

- Du sa att du var i knipa. - Det är jag!

Det är otroligt.

Vet du att Aaron gör filmer?

De är inte världens bästa.

Morden är okej, men jag vill ha mer handling.

Har du sett dem?

- Ville du inte att jag skulle se dem? - Kom, så går vi! Nu!

- Börja jobba åt mig. - Jobba åt dig?

Med vad då? Hjälpa dig att göra dina filmer?

Ja, du kommer att bli uttråkad av henne.

Du blir aldrig uttråkad här. Det ska jag se till.

Ingen av oss kommer nånsin att bli uttråkade mer.

- Villanelle... - Sch!

- Jag tänker. - På vad då?

Lyssna inte på honom.

Det finns ingen annan. Jag ska ge dig allt.

Allt?

Du kan få... allt.

Hörde du det, Eve?

Allt.

Börja nu.

Vill du att jag dödar Eve?

- Tror du att jag skulle döda dig? - Ja.

- Vill du se på? - Ja.

Villanelle!

Här ska du få se på nåt!

- Vilken kuk. - Du skulle inte döda honom.

- Du sa stoppordet. - Gjorde jag?

Eve, "gentleman" är ett mycket vanligt ord.

- Jag säger det jämt. - Herregud.

Vi hade inte kommit undan. Jag gjorde det för oss.

Du hade inte rätt att besluta det. Fattar du vilken knipa vi är i?

- Lugn. - Det står beväpnade män utanför.

Då ska jag ta hand om dem.

- Eve! - Varför kom jag hit?

För att du ville rädda mig.

Och det gjorde du.

Är nån av de beväpnade männen utanför liten och rödhårig?

- Jag tror inte det, nej. - Okej, bra.

- Hur så? - Det var inget.

Hur så?

En kille som heter Raymond jobbar åt De tolv. Han gillar inte mig...

Är han här? Är De tolv här? Det här är rena mardrömmen.

Okej, det ser inte bra ut i teorin...

Hur tar vi oss ur det här?

- Håll dig lugn. - Skämtar du? Vi klarar det inte.

Säg inte åt mig att vara lugn. Vi...

- Vad tar du dig till? - Du var i chock.

Du behövde bli överraskad. Som när man har hicka!

Kom igen! Skynda dig.

Städerskan hjälper mig med shoppingkassarna.

Säg till mrs Leary att Aaron sitter i möte och inte vill bli störd.

- Si, signora. - Sätt fart!

- Vilket rövhål du är. - Jag rår inte för att du är klädd så.

Du är söt, förresten.

- Vart ska vi? - Vi? Vi ska ingenstans.

- Jag ska till hotellet. - Vad dumt.

Jag måste ha tag i inspelningarna. De är det enda vi har nu.

- Det är för sent. Vi måste sticka. - Nej!

Det är inte säkert att gå tillbaka.

Det här får inte vara förgäves. Fattar du?

Människor har dött. Jag lämnade Hugo blödande för att hjälpa dig.

Du behövde ingen hjälp. Det här får inte vara förgäves.

Inget av det betyder nåt.

- Det betyder inget längre. - Det betyder nåt för mig.

- Skulle du må bra utan mig? - Jag skulle sova mycket bättre.

Du vore död inom fem minuter med hjärnan utsmetad i ditt vackra hår.

Okej.

Värst vad du har blivit kaxig.

Om jag blir skjuten ska du komma ihåg att det är ditt fel.

Och välj ett smickrande foto till begravningen.

- Inte förbrytarfotot med bandannan. - Smickrande foto, uppfattat!

Okej!

Okej.

Jag fixar en bil som står utanför hotellet om fem minuter.

Om du ser nåt hemskt, bara gå. Var inte modig.

Vi ses snart.

Vi ses snart.

Hugo?

Herregud!

Nej, nej, nej!

- Carolyn? - Hej, Eve. Får jag komma in?

Rummet är tömt. Alla inspelningarna...

De tolv är här. De tog dem!

De tolv? Nej, vårt team tog dem. Ingen vits med att stanna kvar här.

Bäst med en snabb sorti när det blir komplicerat.

Ska vi sätta oss ner?

- Varför är du i Rom? - Jag är hemma med förkylning.

Ligger i sängen. Ser på "Homes Under the Hammer".

- Var är Hugo? - Vad hände med Aaron Peel?

- Han är död. - Hur gick det till?

Villanelle sa stoppordet. Jag trodde att hon var i fara...

- Dödade du honom? - Så klart inte. Det var hon.

- Okej. Ingen tvekan om det. Bra. - Bra?

Lite klumpigt, men inget förfärligt resultat.

Men vapnet, då? Köparna?

Aaron Peel är tyvärr inte den första megalomanikern-

- som gjort data till vapen och sålt dem.

Men du och Villanelle hindrade honom.

Du ville se honom död.

Du ville få oss att göra det.

Tvärtom. Jag sa åt er flera gånger med eftertryck att inte döda honom.

Vi rår inte för om en av De tolvs lönnmördare dödade Aaron Peel.

Folk blir nog ganska lättade.

Villanelle jobbade inte åt De tolv.

Inte? Vem vet egentligen vem hon jobbade åt?

Jag vet. Hon jobbade åt oss.

Jag förstår att det känns olustigt.

- Inte alls. Det var planerat. - Planerat?

Du gjorde exakt vad du ville. Det var helt din idé.

Varför känns det plötsligt som om det var din?

Jag sätter folk på rätt jobb. Villanelle gjorde det hon är bäst på.

Du också. Det var du som gjorde hela operationen möjlig.

Så jag var verktyget?

Gör dig inte till. Vi leker inte tjuv och polis.

Det Peel sålde kunde ha blivit katastrofalt - inte bara för MI6.

Det kunde inte sluta utan blodspillan. Du kommer över det.

- Kom igen. - Nej!

Hon hade inte hjälpt dig.

- Det vet du inte. - Du kan inte vara på bådas sidor.

Du har snaran runt halsen. Jag erbjuder mig att ta av den.

- Jag följer inte med dig nånstans. - Det beklagar jag verkligen.

Lycka till, Eve.

När det här är över ska jag berätta för Kenny om allt du har gjort.

Han vet redan. Han är med och städar upp.

- Hej. - Hej.

Vad gör du här?

Räddar ditt liv.

Snyggt jobbat! Tack.

- Pengar och vapen i handskfacket. - Bra! Jag ska hämta Eve.

- Du måste lämna kvar Eve. - Vad?

- Det är inte säkert för dig. - Jag lämnar henne inte.

Hör här, det är slut.

Sätt dig i bilen och kör.

- Jag tar risker för att rädda dig. - Rädda mig från vad då?

Från dem. Från Raymond.

Raymond vet inte att jag är här. Han såg mig inte.

- Vad? - Han vet att du är här, tro mig.

Om han vet det, varför har han då inte dödat mig redan?

För att nån bad honom att inte göra det.

Nån bad honom att inte göra det förrän du dödat Peel.

Vad menar du? De sa åt mig att inte döda honom. Du också.

Det var inte min idé.

Det är det aldrig.

Jag varnade dig. Du borde ha lyssnat.

Jag trodde att vi var vänner.

Det är vi. Men du tillhör inte min familj.

- Ger Carolyn dig det - din familj? - Ja.

Du väljer din familj framför mig?

Det är så det fungerar med familjer.

Det vet jag inget om. Hela min familj är död.

- De flesta, ja. - Vad menar du med "de flesta"?

- Ska du ge dig av? - Nej, inte utan Eve.

- Hon reste kanske med Carolyn? - Uteslutet.

Vad är det för speciellt med henne?

Vi är lika.

- Är du säker på det? - Ja.

- Jag ska hitta dig och din familj. - Det tror jag inte.

Du är hemsk. Hur länge har du stått där?

Herregud! Du ska alltid vara så dramatisk.

Jag har länge tänkt på att göra det här.

På tåget, om natten med min fru.

När jag kör barnen till skolan på morgonen.

- Dina barn är säkert fula. - Det är de.

Du är väl inte rädd? Inte än i alla fall.

- Jag blir aldrig rädd. - Vi får väl se.

- Varför skickade de dig? De tolv? - Vad menar du?

Varför skulle de skicka en nolla som du för att tala med Aaron Peel?

Jag gillar att leva enkelt ibland-

- men det betyder inte att jag är en nolla.

Det finns nog de som anser att jag är en viktig person.

Vänta, var är Eve?

Hon är troligen i nåt av de här rummen, eller hur?

Ska vi spela ett spel?

Om du kan gissa i vilket rum hon är får du behålla henne.

Men om du gissar fel...

- Gör det. - Vad?

- Gör det! - Håll käften!

Sluta!

Hon gör det inte, eller hur?

- Hon vågar inte. - Släpp henne!

Vet du hur lång tid det tar att yxmörda mig?

Du skulle få karva länge.

- Snälla, sluta. - Delar som far omkring överallt.

Eve, snälla...

Axeln? Axeln?

- Eve, axeln! - Vad ska jag göra!

Dra ut den! Slå honom i huvudet!

Åh, herregud. Herregud, den har fastnat!

- Dra hårdare. - Åh, herregud.

Förlåt mig. Åh, herregud.

- Gör det! - Ni blir dödade för det här.

- Och alla ni känner. - Gör det!

- Herregud, låt mig tänka! - Tänk inte, Eve!

Han kommer att jaga oss. Han kommer att döda oss.

- Slå till honom! - Snälla!

- Jag har barn! - Föreställ dig att han är en stock.

- En gång till. - Åh, herregud!

Han hade rätt.

Du fick verkligen delarna att fara omkring.

Åh, jag tror att jag spyr!

Svälj det. Det är inte säkert här. Nån kommer att leta efter honom.

Kom, vi måste sticka.

Ta av den här.

Vi måste gå ut på baksidan.

Eve.

Kom!

De kommer. Det är bråttom.

Ser du honom?

Kom igen!

Här nere!

- Var är vi? - Det är en genväg.

Vart ska vi?

Du får se.

- Vet du hur man kommer ut? - Lugn.

Allt kommer att bli perfekt, lita på mig.

Om vi dör här, tror du att nån hittar oss då?

Gå inte så fort. Det är så varmt.

Det är okej att må konstigt.

Du har just dödat nån för första gången - med en yxa.

- Det finns en utgång här nånstans. - Här.

Jag ser ljus.

Kom igen. Jävla skit!

- Är det säkert att du mår bra? - Ja.

Snyggt jobbat.

Behöver du hjälp?

Vad vackert.

Vad vill du ha till middag?

- Middag? - Jag kan laga middag i kväll.

- Spaghetti? - Bra idé.

Jag tänkte att vi borde resa till Alaska. Har du sett bilder därifrån?

Det är så fantastiskt. Vi kunde hyra en stuga.

Ingen skulle störa oss där. Vi skulle leva ett normalt liv.

Och jag har pengar, så du behöver inte oroa dig för det.

Okej.

Du mår snart bättre.

Jag ska ta hand om dig.

Det blir fantastiskt.

Kom igen.

Vi går igenom här.

- Vad? - Det är bara fåglarna.

Allt är bra.

- Har du en pistol? - Ja.

- Sen när då? - Det spelar ingen roll.

- Hur kommer det sig att du inte... - Hm?

- Varför sköt du inte Raymond? - Du hade allt under kontroll.

Nej, jag...

Du ville att jag skulle göra det.

Jag ville att du ska veta hur det känns.

Hur kändes det?

Blött.

Jag är stolt över dig.

- Stolt? - Ja!

Vi är trygga nu.

- Du gjorde oss trygga. - Vad menar du?

Det som hände i dag kommer att göra folk rasande.

Men vi kan ta hand om oss själva nu, eller hur?

Jag tänker åka hem.

- Vad? - Jag måste åka hem.

- Eve! Du kan inte åka hem. - Jo, det kan jag.

- Vi måste prata. - Nej!

- Du förstör den här stunden! - Vad tror du händer här?

- Vad? Jag tycker att vi... - Att vi ska bli Bonnie och Clyde?

- Ge oss ut på en mordorgie? - Sluta!

Du vill att jag ska tappa självkontrollen och känna mig rädd.

Men jag är som du nu. Jag är inte rädd för nåt.

- Det här är vad du ville ha. - Vad du ville ha!

Det här är vad du vill ha.

Nej, Eve. Vänta, varför är du så här?

- Du älskar mig. - Nej.

- Jag älskar dig. - Nej.

Det gör jag!

- Du förstår inte vad det är. - Det gör jag!

- Du är min. - Nej!

Det är du! Du är min!

Eve!

Jag trodde att du var speciell.

Förlåt att jag gör dig besviken.

Text: Gunvor Assergård www.sdimedia.com