Original subtitles

Downloaded from YTS.MX

Official YIFY movies site: YTS.MX

Skynda er!

Pappa!

Pappa!

Vad var det enda med ön som du inte tyckte om?

Tång!

- Du, din lilla rackarunge. - Du kan inte ta mig!

Jag lägger undan den.

Letar han efter mig?

- Vi får inte gå dit! - Jag vet.

Jag kan dyka.

Tror du på att jag kan dyka?

Klart jag gör.

Din pappa sa också att han kunde dyka.

- Från samma sten, tror jag. - Nähä?!

- Kunde han det, då? - Han kunde göra bomben.

Han tog sats och hoppade med knäna indragna mot bröstet.

Jag kunde dyka.

Jag dök väldigt elegant.

Jag släppte allting.

Man kommer djupt ner och vattnet är klart, men ljusare uppåt-

- och fullt med bubblor.

Klä på dig nu. Han blir snart orolig.

Snälla du!

Hördu!

Nej.

Sluta! Nu är du busig.

Ja.

- Vad gör du? - Lyssnar.

MIN SOMMAR

Pappa ska odla stjärnöga, lavendel-

- Dianthus chinensis och allt det här andra.

Och en mäktig poppel som lär göra alla skärgårdsbor avundsjuka.

- Mammas favoritträd. - Ja.

Med grenar som når upp till stjärnorna.

Är du säker på att en poppel kan växa...

Ja, det är jag.

Kan vi inte hänga upp påsarna i den ordning de ska gro?

Det är en bra idé, men jag har ett viktigt uppdrag för ett viktigt förlag-

- att illustrera en viktig bok om osttillverkning.

Det kan du väl göra efteråt? Mamma skulle ha hjälpt mig.

Låt mig jobba nu.

Han slutade älska mig när hon dog.

Sophia, det där är dumheter.

Det är därför han vill ha dig här.

Följ med. Jag vill fråga dig en sak.

Vad tror du det finns flest av-

- stjärnor på himlen eller fisk i havet?

Jag ser inga stjärnor.

Ser du nån fisk?

Jag gissar på stjärnor på himlen.

Jag med.

Men jag vill inte räkna dem.

Tror du den kommer att växa?

Ja.

Jag hoppas det.

Det är bara spegelbilder, Sophia. Kom.

Kommer lejonet att äta upp han i tältet?

Nej.

Nej, det är där för att skydda honom.

Jag kallar den för spökskogen.

Du kallar den för spökskogen för att jag sa att den heter så.

- Varför tog du ut dem? - För att de är nya och skaver.

Vad har hänt med dina riktiga?

Tror du inte att de här är riktiga?

Dina egna!

Tror du inte att de här är mina?

- Jag har hittat de här. - Dem har jag gjort.

- Gick du hit in och gjorde dem? - Ja.

- När då? - När som helst.

Kan du göra en till, åt mig?

Kan du det?

Om du hämtar min fickkniv.

- Ska jag säga till pappa att du kräktes? - Nej. Hämta bara min fickkniv.

När gjorde du dem?

Livet är långt, Sophia.

Sophia!

- Hej, Eriksson! - Jag har med fyrverkerier till midsommar.

De är fuktiga. Säg det till din pappa.

- Jag kan hämta honom. - Nej. Bara ställ dem på en varm plats.

- Sa du till Eriksson att jag var här? - Ja.

- Vad sa han? - Jag skulle berätta om fyrverkerierna.

- Varför sa du inte: "Kom in till pappa?" - Eller till mig?

Frågade han efter mig?

Han kanske bara ville träffa mig. Har du tänkt på det?

En katt!

- Har den varit där hela tiden? - Han sa att lådan skulle stå varmt.

Nåväl, då måste du ge den lite mjölk.

- Min gamla nappflaska är kvar på vinden. - Då så.

Kloka gamla Eriksson.

Jag tänker döpa honom till Mappe.

Vi ska aldrig skiljas åt.

Mappe!

Mappe, var är du?

Ibland tror jag att jag hatar Mappe!

Vad har han nu gjort?

Ju mer jag älskar honom, desto mindre tycker han om mig.

Såna är ju katter.

- Du berättade inte var du var. - Men du hittade mig ändå.

Pappa vill också vara ensam. Astråkigt!

Är det det?

Och så sitter du här med en asdum cigarett.

- Varifrån har du fått det där med as? - Jag vet inte. Det låter bra.

Jag tror det ska användas när det blir lite för mycket.

Eller om det kommer folk som han inte vill träffa.

De firade smekmånad i det där tältet.

Vi behöver göra en lista till midsommar.

Midsommar är midsommar. Vi gör alltid samma sak.

Men i år kommer Eriksson!

Det är ju stort. Han skulle kunna åka vart som helst.

Eller ingenstans. Han gör som han vill.

Och det är väldigt svårt att veta vad Eriksson tycker om att göra.

Han tycker om...

Han tycker om havet, för det är stort och oberäkneligt.

Ja, han tycker om havet.

Där seglar den iväg!

Sophia, kom hit.

Kom, så dansar vi.

Jag för.

Midsommarblommor!

Ställ den där utanför.

Den här kan också stå där ute.

Det blåser visst upp.

- Regn passar väl inte till midsommar? - Hur många midsomrar har du levt, Sophia?

Kom igen!

Strömming och abborre.

Och färskpotatis.

Bondbönor...

...spenat och...

...inlagda päron.

- Eriksson äter inte päron och grönsaker. - Han är inte den enda som ska äta.

Om han ens kommer.

Han kommer! Han sa att fyrverkerierna var till midsommar.

- Men var det ett löfte om att komma hit? - Hördu!

Om du lägger sju blommor under kudden, drömmer du om mannen du ska gifta dig med.

Sluta med ditt vidskepliga struntprat!

Vad betyder vidskepliga?

Att man inte försöker förklara saker som är oförklarliga.

Min mormor var vidskeplig.

Hon kom in och sa:

"Nån kommer att dö innan månen har gått ner."

"De har hostat tre gånger."

Så här?

Du skulle bara våga!

Då får du nån av hennes hemska dekokter.

Sjas, ditt monster!

Han är inget monster. Det är ju hans uppgift.

Det kunde lika gärna vara midvinter.

Pappa ska tända fyrverkerierna, Sophia.

Låt henne sova.

Du kan göra det i år.

Tycker du att vi ska vänta lite till?

På Eriksson?

Han kommer nog inte.

Stanken av sorg håller honom borta.

Eller den av självömkan.

Jag försöker.

Inte tillräckligt mycket.

Jag kommer inte att finnas för alltid.

Sophia.

- Är ni beredda? - Ja.

Prova den andra!

- Kom igen! - Prova den tredje! Sista chansen.

- Håll om mig hårt. - Jadå. Jag håller jättehårt.

- Midsommar! - Ja.

Flyg iväg, pappa! Sitt upp!

Sitt upp och flyg iväg!

Nej, båda två samtidigt.

Annars åker du bara runt.

Man vänjer sig vid hur horisonten ser ut, och då kommer det där.

Skränmåshäll.

Vad står det på skylten?

"Privat område. Landstigning förbjuden."

Ge mig årorna!

Ingen människa med uppfostran går iland på en annans ö-

- när ingen är hemma.

Men...

...sätter de upp plakat, så är det som en örfil.

En provokation.

Det är som att be om problem.

Och varför lägga allt långt där uppe-

- när man bara kan dra upp båten här nere?

Ingen trappa, ingenting.

Ingenting.

Vi kan i alla fall sitta här och slippa titta på åbäket.

De vet nog inget om mossa.

Om mossa? Nej, det kan du vara säker på.

Det man måste veta om mossa...

- Stiger man på den en gång... - Reser den sig.

- Andra gången... - Reser den sig inte.

- Och tredje gången... - Död.

Finito.

Folk kommer hit-

- och har stora, tjusiga planer.

Och de bara...

...smäller upp dem.

Är den på väg hit?

Göm dig! Vi vet inte var de är.

- Tror du att de kommer hit? - Jag vet inte.

De är här!

Kommer de?

Kommer de hitåt?

Jag tror att de såg mig.

Hallå!

- Hejsan! - Hej.

Mitt namn är Malander.

Det här är min fru och min son Christopher-

- som kallas Toffe.

God dag, herr Malander.

Det här är mitt barnbarn, Sophia.

Hon trodde att ni hade en hund-

- och hon är dessvärre väldigt rädd för hundar.

- Jag heter Hilma. Trevligt att träffas. - Hej.

- Det här är farmor. - Trevligt att träffas, farmor.

Ska vi gå upp till huset?

- Har ni någon trappa? - Tyvärr, inte än.

Kom, så går vi.

Tack.

Nej, nej, nej.

Gör så här.

Du kan väl gå och titta vad Toffe gör.

Han ringer nog till polisen. De har en radio.

Nej. Det vore inte artigt.

Det här är sällskapsliv, Sophia.

Det måste du lära dig.

En konjak.

Och min hemmagjorda lemonad till den här söta lilla flickan.

- Tack. - De vuxna får ta sin hemska konjak.

- Skål då! - Skål!

- Hon har kommit hit i 87 år. - 47.

Helt otroligt!

Tja, vad ska jag säga? Det här är paradiset.

Utsikten är verkligen enastående.

Ett panorama.

Vi vill bevara ön som den har varit.

- Min fru känner likadant. - Ja.

Vi ska bygga spångar för att skydda ljungen, de vilda blommorna-

- och mossan så klart.

- Hon är mossfanatiker. - Jag med!

Varsågod! Ta lite blåbärspaj.

- Får jag? - Naturligtvis.

Tack.

47 år!

Jag kan inte fatta det.

Men den där terrassen... Nåja.

Varenda människa måste få göra sina egna misstag.

Din tur.

Jesus...!

Missbruka inte Guds namn!

- Jag sa Jesus, inte Gud. - Det är samma sak.

- En är pappan, och en är sonen. - De är både och.

- Jag bryr mig inte om vad de är. - Du borde bry dig, för...

- Jag struntar i hans familj. - Sophia...

Jag struntar i alla familjer.

Jag tror att jag hatar familjer!

- Gå och prata med henne. - Hon vill inte prata.

Du är förresten hämsk. Hällsningar Sophia.

- Vi skar en mask mitt itu! - Det gör inget. De växer ut igen.

De två halvorna blir två nya maskar.

Sophia.

En mask drar ihop sig till... Hur mycket?

En sjundedel av sin normala längd.

Till en sjundedel, och sen blir den liten och tjock och lätt att sticka igenom.

- Ny rad. - Ny rad.

Masken vet att om den går av, så blir den två maskar.

Men vi vet inte hur ont det gör.

- Vad är det? - Det är din pappa.

Han sätter sig för att jobba.

Jag tycker om när han jobbar. Då vet jag var han är.

Du får inte tända lampan. Ta ficklampan.

Här.

Jag tror att de såg på varann och tyckte att de såg otäcka ut-

- och sen kröp de ifrån varandra så fort de orkade.

Sen började de att fundera. Nu skulle livet bli annorlunda-

- men de visste inte hur.

Antagligen kändes allt de sedan upplevde som hälften så mycket.

- Ska jag läsa upp det? - Nej, jag har inte tid just nu.

Men spara det till mina barn.

- Hallå! Vart ska du? - In till stan. Gå in och lägg dig igen.

- Jag vill följa med. - Kan du vara klar om 30 sekunder?

Jag är redan klar.

- Skor! - Nej, inga skor.

Jag vill följa med.

Men jag ska läsa min bok.

Visst har du uppfunnit scouterna?

Eller hur?

Baden-Powell uppfann scouterna.

Jag ordnade bara så att flickor fick bli scouter här.

Varför fick flickor inte vara scouter innan?

Berätta hur det var att vara scout, vad ni gjorde och hur det var att tälta.

Blunda.

Bara en liten stund.

Finns det myror i himlen?

Nej.

Hur kan Gud hålla reda på alla som ber?

Han har medhjälpare.

Men om han inte hinner tala med medhjälparen?

Ifall man ber medan man ramlar ner ur en tall?

Då låter han dig fastna i en gren, tills han har tid.

Scouterna var det...

Vi satt runt lägerelden.

Det var kallt.

Vi åt soppa.

Du får det att låta urtrist.

Sånt jag gjorde som ung-

- och tyckte var så roligt-

- betyder inte nånting längre.

- Så inget du gör med mig är roligt? - Sophia...

Jag menade bara att det finns saker som jag inte kan göra längre.

Som vadå?

Jag tycker inte om när du ligger still.

Och jag tycker inte om när dag bara följer på dag som följer på dag.

Tid som bara går och går.

Och vinden... som alltid blåser här på ön.

Du brukar ju tycka om vinden.

Allting glider undan för mig.

Jag minns inte alltid saker-

- och vanligtvis bryr jag mig inte.

Men ibland så bryr jag mig.

Då bryr jag mig verkligen.

- Vad är det du inte minns? - Hur det var att sova i tält.

Det var jag som gjorde att flickor fick sova i tält-

- och nu kan jag inte ens berätta hur det var.

När dör du?

Det angår dig inte. Snart.

Varför angår det mig inte?

Gräver de en grop?

Hur går det?

Jag kom för att berätta för dig hur det är att sova i tält.

Jag tänkte att du skulle vilja veta.

Du har rätt. Det gör jag.

Man hör allt mycket tydligare, och tältet är så litet.

Det är trevligt att man hör allting. Då känner man sig trygg.

Just det.

Man hör allting där utanför-

- som om allt kommer nära intill.

Och barren ramlar ner och glider nerför tältduken.

Och man hör dem fast de inte låter.

Det minns jag.

Det är som om allt på ön finns där inne hos en, fast det gör det ju inte.

Ja, som om hela ön krymper runt omkring en-

- ända tills man är som på en flotte ute till havs.

Jag har alltid trott att vi faktiskt flöt.

Jag trodde att ön flyter.

Jag trodde det, men ändå inte.

Nåväl.

Kanske flyter vi, eller kanske inte.

Gode Gud, jag leds ihjäl.

Låt det hända nånting.

Som en storm eller nåt!

Amen.

En fyr! Vem bor här?

Ingen. Kom och hjälp till.

Varför har ni inte tagit med mig hit innan?

När din pappa var liten-

- lät fyrvaktarna honom ibland gå ända högst upp.

Men... de är inte här längre.

Man kan fortfarande komma in!

Oj!

Farmor!

Här uppe!

Farmor!

Pappa?

Åh nej! Min storm.

Sophia, skynda dig!

Vi måste gå in.

Duktig flicka!

- Pappa, då? - Oroa dig inte. Han hittar oss.

Gode Gud, jag har ändrat mig angående stormen.

Ursäkta att jag stör. Amen.

Gode Gud, hörde du inte vad jag sa? Jag vill inte ha stormen längre.

Farmor, var är han?

Är det allt du har?

Är det det?

Sophia, kan du inte komma och hjälpa till?

Jag borde inte ha bett om en storm.

Åh, Sophia...

Jag bad om en storm, och nu går världen under och vi dör!

Allt är mitt fel, farmor!

Sophia.

Jag bad också om en storm.

Gjorde du?

Väldigt tidigt. Innan du hade vaknat.

Det är inte ditt fel.

Inget är ditt fel.

Mamma älskade stormar.

Hon älskade stormar.

Hon älskade stormar.

Gode Gud, tack.

- Upp till stjärnorna. - Upp till stjärnorna.

Pappa, jag ska gå ner och dyka.

Här kommer jag!

Dyk.

- Jag dök! - Du dök.

Vad ska vi stoppa i dekokten?

Vi gör en liten bukett till honom.

Han skulle aldrig dricka en dekokt.

Och så två löv från poppeln.

Och knyt loss den, när du ändå håller på.

Nu ska vi hitta ett snigelskal.

Jag hittade ett!

Bra.

En till. Och så skalet. Nu så...

Se till att du lägger den nära honom.

- Är du säker på att det fungerar? - Helt säker.

SOMMARBOKEN

Höst.

Eriksson?

Det är ingen båt.

Det är dina hjärtslag.

Översättning: Jenny Tegnborg Svensk Medietext

Ansvarig utgivare: Iréne Lindblad SF Studios