Original subtitles

Desperationen sprider sig som ett gift uppe i slottet.

-Jag vet vem den andre är också. -Men vad fan!

-Du vill mörda Martin? -För att han misstänker oss båda.

Men det gäller att jaga, utan att själv bli bytet.

Nu finns det bara en förrädare kvar.

Hon har ju manipulerat mig.

Hur känner Martin efter utspelet mot Anders?

Han visste att han var rökt ändå idag.

Varför ångrar Anders sig?

Jag hade kunnat ge vad som helst för att vara kvar som trogen.

Och vi siar framåt för den sista förrädaren.

-Jag tror att Sara kommer att ta det. -Hon kommer inte att ta hem det.

Jag och min kompis här säger välkomna till "Gravkammaren".

Pokervärldsmästaren Martin var kanske den farligaste spelaren.

-Han synade både Isa och Anders. -Du är absolut en förrädare.

Med lugn och analytisk förmåga var han förrädarna hack i häl.

Men han fick inte med sig gruppen.

Vi kan egentligen bara mörda Martin.

"Martin, du har blivit mördad av förrädarna."

Det svider att åka ut så nära finalen och när jag är säker på förrädarna.

Jag hade gärna velat sitta vid bordet när de säger att de är förrädare.

-Hej. -Hej.

-Hur mår du? -Jag mår bra.

Jag är extremt utmattad. Det börjar komma nu.

Allt det här adrenalinet som man har levt på släpper.

Nu är det liksom äntligen över. Ja, nu börjar återhämtningen.

Är du nyfiken på varför du blev mördad?

-Eller vet du varför? -Jag tror att jag vet.

Varför då?

För att jag gick så hårt åt Anders och jag tror att han är förrädare.

Jag tror att han visste att han var rökt ändå idag.

För att mördar han mig så misstänker alla honom.

Mördar han inte mig så kommer jag att pusha på tills han är ute.

Vet du vad? Jag sitter på en hemlighet.

-Vad då? -På varför du blev mördad.

Ett brev från förrädarna som du ska få läsa högt.

"Kära, Martin. Ditt pokerfejs lurar inte oss."

"Vi vet att du var oss på spåren."

-Okej. -Hur tolkar du det där?

Jag avslöjade Anders från ingenstans och han blev väldigt chockad över-

-att jag trodde mig veta att det hade varit han så länge.

Han sa: "Varför har du inte sagt något?"

Martin, om du har misstänkt mig från första frukosten-

-varför har du aldrig röstat på mig eller delgett det?

Det var precis det Isa sa också.

Det är ganska lustigt för mig. Det är inte en optimal strategi.

När man kommer på förrädarna att skrika vilka de är.

-Om man inte är Maria Montazami. -Jag vet vem förrädarna är.

Alla har sina egna strategier, men det var inte min strategi.

Det är väl mitt misstag att jag sa att jag visste vem den andra var.

-Vem är den andre då? -Okej. Det är inte Farao.

Jag vet att du säger det, men det mindfuckar mig totalt.

Men det var väl lite av min övertalningsstrategi, tror jag.

Att resonera med de andra och få dem att förstå att jag var så säker.

Därför valde jag de ordvalen och de beslutade att mörda mig.

Vet du vad? Vi tar oss tillbaka till första dagen.

-Hej, hej. -Hej, hej. Yänjaa.

-Hej. Yänjaa. -Farao.

-Jag är professionell pokerspelare. -Fy fan vad grymt!

Ni ska tillsammans utse den spelare i gruppen-

-som ni anser är vassast.

Du blir ju utpekade direkt som spelets vassaste spelare.

Vi tar pokerspelaren.

-Hur kändes det? -Kul framför allt.

Men också en väldig press. Nu vet jag vad gruppen tycker om mig.

Och jag insåg innan jag ens kom till slottet-

-att de trogna skulle misstänka mig-

-för att de förutsätter att jag är bra på att ljuga.

Och förrädarna skulle vara rädda för att jag kan se när folk ljuger.

-Är du bra på att ljuga? -Ja, jag tror det. Jag vet inte.

Nu fick jag ju inte testa det. Jag ljuger inte så mycket i vardagen.

Men att vara bra på att ljuga är ingen positiv egenskap.

Och har man lätt för att ljuga, då kanske det är...

-Då har man lite psykopat-tendenser. -Tack!

-No offence. -None taken. Jag är inte psykopat.

Att Isa var dålig på att ljuga-

-är en komplimang mot hennes personlighet.

Jag röstar på den som har sämst pokerfejs här.

-Och det är Isa. -Oj.

Du var väldigt tillbakalutad länge.

Och sedan i senaste avsnittet gick du in och körde riktigt hårt.

Vad var det som flippade där för dig?

Jag gick in hårt också när jag och Jonas var i en duell.

Men det är ju du som har gått runt och sagt att folk ska rösta på mig.

Ja, för att du ljuger. Du sa:

"Vi kör Maria. Vi kör på Maria." Det var exakt vad du sa.

Men då var det försvarsmekanism, mer än att du var hårt strategisk-

-och berättade vad du hade tänkt och vad du hade observerat.

Precis. Det var lite min strategi. Att observera i början.

Det är viktigare att lyssna och ta in alla intryck-

-och samla informationen så att du kan fatta dina beslut.

Vem står näst på tur på din misstanke-lista?

Victor.

-Varför tror du att det är Victor? -Jag tror att det är Victor...

...för att dagen efter rekryteringen kom han fram och började snacka.

Jag märkte att han granskade mig. Han sa: "Du är en stark pjäs."

Det var efter att jag hade gått "head to head" mot Jonas.

Och sedan pekat ut Isa som förrädare.

Och i den här konversationen påpekade han två gånger...

Han skojade nästan om att: "Om jag vore förrädare..."

Och sedan rättade han sig: "Fast jag är trogen."

Jag önskar att jag var förrädare. Men jag är ingen förrädare.

Det har Anders gjort också.

Det är inga andra i slottet som påpekar att de är trogna.

Det är något som förrädarna gör för att förmedla att de är trogna.

För att de ska tro på det själva och du ska tro på det också.

-Är "Förrädarna" svårare än poker? -Nej, det tycker jag faktiskt inte.

Jag känner mig inte lika bekväm med att spela det här spelet.

Men... Ja, det är helt andra strategier.

Även fast det är väldigt många liknande egenskaper.

Martin, vem tror du blir förvisad och får sitta bredvid dig ikväll?

Jag tror stenhårt att det är Anders. Allt annat skulle förvåna mig.

Vet du vad? Vi ska ta reda på det.

Den förvisade, välkommen ner till gravkammaren.

-Förrädare! -Du får se. Ha lite tålamod.

Tjenare!

-Läget? -Det är bra. Hej.

-Välkommen, Anders. -Tack.

-Hur mår du? -Jag mår bra. Jag... Ja.

Vi ska prata mycket mer, men först frågar jag dig.

Är Anders trogen eller förrädare?

Jag tror att Anders är en förrädare eller har varit det i spelet.

Jag hoppas verkligen det, annars blir det snart obekvämt.

Då får vi se. Anders, är du en trogen eller är du en förrädare?

Jag är...

Efter pausen: Hur orolig var Martin för att gå på Anders?

-Man får se den riktiga Anders. -Och varför tappar Anders det?

Sitt still och håll käften!

Martin pekade ut Anders som förrädare och nu möts de ansikte mot ansikte.

Anders, är du en trogen eller är du en förrädare?

Jag är...

Jag kan bara berätta. Jag är trogen.

Alltså så länge vi trogna spelar dem i händerna...

Samir, jag är trogen.

Som trogen tänker jag så här: "Vem skulle de ta?"

Jag är fortfarande trogen.

Jag är trogen. På riktigt.

Jag är trogen.

-Jo, jag vet. -Betyder det något för dig?

Du har sagt det väldigt många gånger. Du är en av de få som säger det.

-Jag är en förrädare. -Yes!

Nu kan jag andas igen.

-Vad skönt det känns. -Nu kan du andas ut.

Då kan vi chilla allihopa och vara kompisar.

-Men det är "no hard feelings" ändå. -Okej, vad skönt.

Var Anders förrädare hela vägen?

-Ja. -Anders, var du det?

Jag är ledsen. Nu spoilar jag din karriär. Nej.

Oh, my God! Shit.

Därför så var det också väldigt, väldigt konstigt-

-att du säger att du visste det från första frukosten.

Jag har haft sådana starka intuitioner sedan första början.

Att det var du och Isa.

Då tappade jag det för dig.

Nu kan jag säga att jag har tappat lite förtroende för dig.

-Som den lilla mastermind-killen. -Okej, okej.

Och nu vill jag höra den här för mig fantastiska människan Martin-

-som är strateg, men som ändå går in som Maria Montazami och bara:

"Jag vet!" Nämen, för fan. Du vet? Du känner. Du tror.

-Men 100 % vet, Martin? -Nej.

Jättekonstigt. Du vet inte vad den andra spelaren har på handen.

-Inte till 100 %. -Nej.

Jag skulle inte ha använt det ordvalet.

Och sedan skulle du inte heller veta vem den andra var.

Som sagt, man får ett förtroende när man pekar ut en förrädare.

Då får man med sig gruppen.

Men förtroendet är väldigt kortsiktigt.

-Det ser man ju på Maria. -Om vi tar de första två dagarna.

Det är som en jävla glassgubbe. Alla är som en vindflöjel.

"Jaha! Nämen, oj. Jaha." Alltså...

Det var därför jag kände att det var läge.

Jag gav inte er orsaker att ha mig kvar i spelet.

Om jag inte får ut en förrädare ikväll...

Du fick ju det när du väl blev mördad.

Alltså förtroendet.

-Jag fick förtroendet? Ja, precis. -Du vann de andras förtroende.

En jätteintressant grej var att du var ganska upprörd där på slutet.

Du lämnade gruppen med en uppläxning om att kolla en i ögonen.

Att inte våga möta en blick från mig idag-

-från väldigt många, tycker jag är fegt.

Det jag ville säga innan jag gick var ju att var lite rakryggade.

Möt en blick, även fast ni har tagit ett beslut.

Det blir ju att man kan få lite så här grundskolekänsla.

Att vi liksom inte kan vara rakryggade i vårt beslut.

Och inte ens liksom möta en blick.

För alla är så jävla rädda för att möta en blick.

Men om alla möter en blick så kan man inte läsa ut det.

Men när inte alla vågar göra det-

-då kan en blick räcka: "Jag vet vem det är."

Du blev ju rekryterade till att vara förrädare.

"Du är härmed inbjuden att bli en förrädare."

Nu i efterhand, ångrar du dig? Du gör det? Varför?

På grund av att jag inte är gjord för att vara förrädare.

Det är mentalt påfrestande, oavsett vilken roll man har.

För mig är det... Alla är vi olika. Jag har testat båda.

Jag hade kunnat ge vad som helst för att vara kvar som trogen.

Det är så jävla mycket lättare.

Men du tackade ändå ja.

Där klev liksom Anders Öfvergård för 20 år sedan in.

Jag tar det.

Jag går till förrädarna.

Som aldrig har sagt nej. Jag bara: "Släng dig ut. Nu gör vi det."

"Tänk inte på vad det är."

Ska jag... Nu är jag superärlig. Jag är programledare.

Jag har ett behov av att bli sedd.

Och jag var också besviken över-

-hur fan Gago inte kunde ta mig som förrädare.

För att jag vill bli utvald.

Jag var både smickrad över att de ville ha mig.

De har ju säkert diskuterat runt vem som är den bästa att ta.

Det andra är att eftersom jag ändå ville bli förrädare-

-så kände jag att jag hade möjligheten att testa båda sidorna.

Hur kände du när du kom in dit och folk hade en förutfattade mening?

Man vet att det kommer att användas emot en.

Hej! Är det arga snickaren?

-Ja, eller Anders. -Okej. Hej, hej. Emma heter jag.

Tog du in det i din strategi?

Jag skulle nog säga att det var nog en fördel för mig eftersom...

Det är klart att när jag har gjort TV-program så går jag in i en roll.

Jag tror att folk blir lite förvånade över att jag ändå är ganska trevlig.

Du är inte arg hela tiden?

Nej. Det skulle jag nog säga är mer till min fördel.

Okej.

Jag vet inte vad du säger. Du var ju med.

Jag var ju jätteorolig igår över hur Anders skulle reagera.

Nu kanske man får se den riktiga Anders vända runda bordet.

-Var du rädd på riktigt? -Lite faktiskt.

-Är du besviken? -Ja, jag väntade mig bättre TV.

Så det är bättre TV när Anders gör bort sig?

Det var någon gång när Samir gjorde något.

Nämen, det sitter två stycken superhärliga människor.

Och jag sitter emellan.

-Älskar du mig? -Ja.

-Över allt annat? -Ja.

-Men, hörni. -Du får sätta dig någon annanstans.

-De kan inte hålla käften någon gång. -Jag älskar dig, Maria.

-Maria, Maria... -Nej, Samir. Börja inte nu!

Det är inte något jävla dagis. Sitt still och håll käften.

-Oj. Varför är du arg? -De sitter och slänger grejer.

-Jag får den ju i huvudet. -Var det så?

Och nickar ner den nedanför bordet.

Då kände jag: "Nu, era jävla stollar. Nu får ni fan ta det lugnt."

-Det var det som hände. -Okej, okej. Fattar. Martin?

Då är det dags att ta reda på vem eller vilka de andra förrädarna är.

Nej!

Wow! Okej.

Wow. Okej. Det förvånar mig faktiskt. Nämen shit, vad imponerande.

-Skämtar du med mig? -Vad då?

-Tyckte du att det var uppenbart? -Det här är så jävla roligt.

Alla var så här rörande överens första dagen.

En politiker går inte att lita på.

Och jag är så jävla förvånad över att hur kan det liksom bara: "Pföff!"

Är det för att vi liksom har varit fascinerade av Maria-

-som bara slänger ur sig?

-De är fyra. -Det vet vi inte.

-De var fem från början. -Hur vet du det?

-I know! -Hur då?

Du gör dig galen när du säger att du vet.

"Jag vet vilka två är. Jag vet att de är fem stycken."

Ja, Maria har pekat ut ganska många.

Hon har liksom skjutit... Jag vill inte jaga älg med henne.

Hon skjuter ju åt alla håll och kanter.

Men alltså vem trodde du att det var?

-Som var förrädare. -Victor.

-Victor? -Ja, jag var helt övertygad.

Nej.

Det gjorde jag inte ens när jag var trogen.

Jag trodde att han hade blivit förvärvad.

Och att du hade varit förrädare från början.

Det här är ett jävla mindfuck.

Man läser in i detaljer för mycket. Bara se det som är exakt framför en.

Som ni gjorde med tarotkortet. Ibland är det bara det man ser.

Vi försöker ju vara smartare än vi behöver vara.

Då vänder jag mig till dig. Jag har frågor angående Sara.

Sara är den som egentligen pushar på att Martin ska bli mördad.

-Du vill att vi ska mörda Martin? -För att skydda dig. Och mig.

Han är bäst på att läsa av oss. Han misstänker oss båda.

Känner du nu i efterhand att hon körde sitt egna solospel?

Eller var det för att du var körd?

Jag...

...kände inte igen mig själv när Sara ville mörda dig.

Jag hade en helt annan tanke. Min tanke var Henrik.

För att han läste det här brevet.

-Jag fick ett brev igår. -Jaha?

Där jag fick en förfrågan att gå över på förrädarnas sida.

-Åh, shit! -Henrik!

Jag vet inte varför jag ger mig mot Sara.

Då har vi det. Vi mördar Martin.

-Jag har ingen aning. -Politiker.

Möjligt. Men samtidigt så har hon en poäng.

Om man får tigern efter sig, som heter Martin-

-så har du ju visat med Isa att du ger inte upp.

Men jag förstår ju också att hon har manipulerat mig.

-Bra. -I fooled you.

-Eller? -Du är ju politiker så.

Men jag tycker att det är lite konstigt av henne ändå.

För att vi är så många kvar i spelet.

Alltså nu när jag åker så är det åtta stycken kvar.

Det är sju trogna och en förrädare.

Alltså om Sara tar det här, då kan jag säga så här.

Det var hatten av till dig när jag såg första serien.

-Men hon tar nog dig då! -Vi får se.

Alltså en mot sju är ju inte lätt.

Jag har en kortlek med bilder på alla som är kvar.

Ni ska få peka ut den spelaren ni tror kommer att gå längst.

Varsågoda.

Som det är nu så har han det absolut största förtroende.

-Du tror att Samir går längst? -Han tillsammans med några andra.

För att hon kommer inte att ta hem det som förrädare.

-Du tror inte det? -Nej.

Martin, vem tror du tar sig längst?

Jag tror faktiskt att Sara tar det, trots underläget.

Martin och Anders, vi kunde sitta här hela natten och dissekera spelet.

Bara se vart det är på väg, men jag ska låta er gå.

Tack för att ni kom.

-Tack själv. -Tack så mycket.

Jag gör aldrig det här igen.

-Det är skönt när man vet det. -Så du vill inte spela mot mig?

-Förrädare mot förrädare. -Aldrig.

Inför det sista kapitlet finns det bara en förrädare kvar.

Kan Sara lyckas ta hem det eller vinner de trogna spelet?

Välkomna till "the end game".

Vi möter både förlorare och vinnare i nästa avsnitt.

Text: Johanna Svensson Iyuno