Original subtitles

Tidigare i BIG C...

Så, ett hospice? Hur känns det?

Jag trivs verkligen här. Det är så här jag vill dö.

Det har inte varit lätt att inte ha dig hemma.

Över min döda kropp om du inte tar examen i tid.

Att donera en njure till en främling är en jättefin insats.

-Vi måste träffa pappa. -Du avskyr pappa.

Han är inte så farlig, Sean.

Jag tycker att det är stort av dig att bli sams med pappa.

Jag måste lämna in lite designer av "bara kläder" till sir Isaac Mizrahi.

Han är modekunglighet.

-För mycket? -Nej. Jag älskar det.

Hur länge brukar de flesta hänga kvar?

Vissa är här i månader. Man kan aldrig vara säker.

FYRA MÅNADER SENARE

MAJ

-Ja. -Fantastiskt!

Jag vill att du spelar den på min begravning

för att bevisa att det aldrig är för sent att påbörja nåt nytt.

Jag har även en lista.

Det finns en cateringfirma som tar hand om allt under likvakan.

-Bra, kan vi vara klara nu? -Nästan.

-Vet inte vad vi ska göra med pappa. -Skit i honom.

-Så svarar du jämt. -Ja, för fan. Den jäveln.

Jag vill ringa honom. Vi har inte pratat med honom

sen vi skällde ut honom i fjol. Han vet inte ens om att jag är sjuk.

Han är inte bara en skit, utan en dubbelskit.

Sluta nu. Sluta!

Adam, jag vill inte att du pratar så när jag är borta.

-Är allt bra? -Ja.

-Ska jag ringa honom åt dig? -Nej. Jag borde göra det.

Jag är inte hans favorit ändå.

-Jag kan ringa honom om du vill. -Nej, det är ingen fara.

Det är bara synd att du inte har nån relation till din morfar.

Ja, synd att du inte umgås med den här

riktigt elaka gubben vi känner.

Tänk om vi aldrig ser honom igen.

-Fan ta honom. -Okej, jag måste gå.

Jag ska hänga med Lydia och Jeff och några vänner.

-Var då? -Hos Jeff.

Vi ska spela tv-spel, röka lite gräs, ta lite kokain,

kanske lite speedballs och sen köra lite bil...

Kan du kanske klämma in lite läxor

mellan din speedball och bilturen?

Ja, det ska jag.

-Jag älskar dig. -Hej då.

-Vi ses, pappa. Vi ses, Sean. -Vi ses.

Varför störtar han alltid ut härifrån?

För att du pratar om begravningen som en inköpslista.

Det är lite nonchalant.

Du vet hur mycket jag älskar att kryssa för saker på en lista.

Jag förstår, absolut. Du är aktiv. Du gör nåt.

Det håller dig mentalt stabil.

Jag gör en massa tester nu inför transplantationen.

Och det känns så bra att aktivt röra sig mot ett mål.

Jag funderar över vad jag kan donera härnäst. Benmärg? Blod, så klart.

Jag kanske ska ta ut mina halsmandlar.

Jag menar, inte för att donera, men jag behöver dem inte.

Ja, där ser du. Det är så jag känner.

-Där är du ju. -Här är jag. Fin näsduk.

Vet du, Andrea,

första veckan jag var här såg jag mig runt i klassrummet

och studerade allas första skisser och gjorde snabba bedömningar.

Och hur gick det för mig?

Jag trodde att du skulle ha stora attitydproblem

och vara Guds gåva till designen.

Jag föreställde mig oss i en stor modekamp där fjädrar och pärlor flög

och det sades taskiga saker.

Det kan vi fortfarande göra.

Men du överraskade mig.

Du roade mig. Du imponerade på mig.

-Ska du fria till mig? -Ja, i princip.

Jag föreslår att du kommer till New York i sommar som min praktikant.

Jag betalar dig precis lagom

för att du ska ha råd att bo i ett skadedjursangripet kyffe.

Du får leva ut din dröm.

Det är min dröm.

Herregud! Det är min dröm!

Jag vet vad det är. Det är ett "S".

Fan, också.

Jag önskar att jag kunde titta till er. Vi gör en signal.

Om din eltandborste sätter igång när du inte använder den

så är det jag som säger hej.

Okej. Men tänk om det skrämmer slag på mig.

Knack, knack.

-Hej, Cathy. Paul. -Hej.

Jag har lite information jag vill dela med mig av.

-Går det bra att göra det nu? -Sätt dig.

Din försäkring täcker fyra månader hospice-omvårdnad.

Och nästa fredag har du varit här i exakt fyra månader.

Så vi måste göra upp en plan.

-En plan för vad då? -Vart du ska ta vägen.

Vad menar du? Jag vill ingenstans.

-Har vi den sämsta försäkringen? -Den är en standardförsäkring.

Din försäkring täcker omvårdnad i hemmet,

som påbörjas direkt du kommer hem.

Det inkluderar en hospice-sköterska

som tittar till dig flera timmar om dan.

Och om vi vill stanna här?

Vad kostar det om vi betalar direkt?

Dessvärre är vi ett försäkringsbaserat hospice,

så vi kan bara ge vård genom försäkringen.

Tar ni inte kontanter?

Vem tar inte kontanter?

Vi vet att ni har plats här.

Sängen har stått tom i flera månader.

Vet du vad? Det är okej.

Det är faktiskt jättebra. Jag får ta hem min brud igen.

Jag trodde att du skulle bli glad över att få komma hem.

Jag är glad. Jag ordnar allt till dig. Du kan mysa med din egen filt.

Vi hade en kvinna här för en tid sen som ville åka hem

för att få sitta i favoritgungstolen på verandan.

Hennes make sa att hon dog där med ett leende på läpparna.

Hade jag velat sitta på min jäkla veranda hade jag aldrig kommit hit.

Men jag kom hit för att jag inte vill att vår son

ska förknippa vårt hus med stället där hans mamma dog.

"Där är rummet hon föll i. Där är rummet hon gick bort i."

Jag kom hit för att dö.

Du har till fredag på dig.

Han sa att jag inspirerade honom.

Jag är inte förvånad. Du inspirerar mig.

Jag tänkte först att han skapade nån plusstorlek-kollektion,

men det är kläder för vanliga smala.

-Flirtar du med mig? -Förlåt.

Det hjälper mig att fokusera. Fortsätt.

Det här är så coolt.

Vi får båda goda nyheter samma dag.

-Jag får ett jobb, du får åka hem. -Ja.

Vad menar du med att jag är skaldjur?

-Vi ses på ronden. -Herregud. Det är som ett skämt.

-En präst, en rabbi och en muslim... -Nej, en imam.

-De går in på en bar. -Ett hospice.

Kan du be dem komma hit?

Vart tar vi vägen när vi dör?

Det är den fråga jag får oftast, näst efter: "Hur lång är gudstjänsten?"

Den får jag också.

Katolska tanken är att man hamnar i himlen,

där troende njuter av Guds närvaro och frihet från lidande och synd.

Det låter fint.

Okej, rabbi, vad säger du?

Toran tar inte upp nåt liv efter detta.

Vi fokuserar på olam ha-zeh. Den här världen. Här och nu.

Mitt "här och nu" är på väg att försvinna.

Så kan du ge mig nåt att vara uppspelt över?

Det finns en berömd midrash som beskriver själar i efterlivet

på en stor bankett där de avnjuter utsökt mat.

-Det är bättre. -Jag tycker om judisk mat.

Samma här.

Vårt paradis, Jannah, är ganska fint.

Man får bära fina kläder och halvligga på soffor.

Jag vill nog bli muslim.

Men de sjuka och döende måste vänta på sin tur att dö.

Det är en stor frestelse.

Grunden i tron är att ge efter för Guds vilja.

Och hans tajming.

Jag är väldigt glad över att veta att mitt liv och min död

inte är viktigare än andras.

Men om jag måste stanna här

och vänta på att Gud ska besluta om när han är redo att släppa mig,

varför måste det vara så smärtsamt?

Sjukdomen prövar inte bara dig, utan även kärleksfullheten hos andra.

Har du sett generositet och vänlighet i folk omkring dig?

Vi tror att den skönheten och vetskapen om den godheten är Allah.

Vi tror att det är Gud.

Vi är inte säkra.

Herre Jesus Kristus, jordens barmhärtige herre,

vi ber dig att ta detta barn i dina armar,

låt henne gå i frid från den här krisen.

Som du har berättat för oss med oändlig medmänsklighet:

"Låt ditt hjärta vara bekymmersfritt.

"Tro på Gud, tro också på mig."

-Hur mår du, Adam? -Jag är trött.

Du ser trött ut.

Alla mina vänner festar för att de snart slutar skolan,

men jag har prov kvar att göra.

Du har grävt din egen grop.

Hoppa i nu.

Jag är redo.

Jag vill inte att det ska bli mer smärtsamt.

Inte för mig, men särskilt inte för min familj.

Jag ber om ursäkt

om jag inte hade nog med tro i mitt liv eller rätt sorts tro.

Men just nu

tror jag på dig.

Jag tror att du kan hjälpa mig.

Nu lägger jag mig för att vila.

Jag ber att Herren ska vaka över min själ.

Dör jag innan jag vaknar,

så vore det bra.

Fan också.

Du trodde inte bara att du kunde få alla

och allting under kontroll innan du dog,

utan även att du kunde styra över när du skulle dö?

Inte bara jag. Jag tänkte att jag kunde framkalla lite gudomlig hjälp.

Men innebär inte troende att man ger upp kontrollen?

Jag har gett upp kontrollen.

Jag vill att nån hjälper mig på toaletten.

Jag har gett upp det med att försöka se fin ut.

Jag förlikar mig med att pappa och jag aldrig kommer varandra nära

och att jag inte får se Adam ta examen studenten.

Ja, men du är även rädd att din död kommer förgöra Adam.

Det är inte samma sak som att förlita sig på en högre plan

för ett större syfte.

Jag trodde terapi skulle få en att må bättre.

Inte nödvändigtvis.

-Då gör du bra ifrån dig. -Tack.

Om jag skriver på nåt

där det står att jag vill träffa den jag donerar min njure till

och de skriver på nåt om att de vill träffa mig,

då behöver det inte bli anonymt.

Och gissa vad. Vi har båda skrivit på.

Jag ska träffa honom. Han heter Ray.

Du verkar inte ens vara nervös.

Nej, jag har kommit över det nu.

Ibland hör man historier

om donatorer och mottagare som blir livslånga vänner?

Kanske nu när han får en liten bit av mig i sig

blir han som en bror.

-Förstår du? -Sean...

Jag vet att jag har dömt ut dig för att du inte har varit typisk,

men du gör otroliga saker.

Du hjälper folk, vilket är skälet till

att du är den jag ber om hjälp nu.

-Med vad då? -Jag är redo att ge mig av.

Var då?

På äventyret på andra sidan.

Och om jag inte dör naturligt här före fredag

måste jag dö i huset inför Adam, och det vill jag inte.

Och det viktigaste är att jag vill göra det sista hurraropet med dig.

Men jag förlitar mig på din otroliga förmåga att inte döma.

Och jag älskar dig, det är skälet till

att min dödsönskan är

att du hjälper mig dö.

Du är en galen jävla kvinna!

Hallå, galna kvinnan, vad har du gjort med min syster?

Har du ätit upp henne?

Om jag tittar ner i din mun nu, är Cathy där och skriker:

"Hallå, den galna kvinnan åt upp mig,

men jag är frisk, och jag är här nere!"

-Lugna ner dig, Sean. -Jag tänker inte hjälpa dig dö.

Vad tror du veganska njurdonatorer gör?

Vi räddar liv, vi tar dem inte.

-Jag vill bara... -Vad då?

Delta i min egen död. Bejaka den, acceptera den.

Det är inte så att jag dör i förtid. Jag vet att min tid är inne.

Det vet du inte.

Du kan ha tio dar kvar, eller ett halvår.

Jag kan inte gå.

Jag ser så dåligt.

Jag vill inte bli blind och höra din röst

och inte kunna se ditt ansikte.

Det smärtlindrande jag får räcker inte hela vägen längre.

Jag har ont hela tiden nu.

Jag kanske är svag, eller så säger jag det på fel sätt,

men jag vill ge mig av.

Nu.

Men varför jag?

Va? Varför inte Paul?

Du ska vara partner med honom tills döden skiljer er åt.

Paul skulle aldrig förstå det.

Jag är orolig över att han kommer att sätta sig emot dödshjälp.

Jag förstår det inte heller.

Okej. Det är lugnt.

Hennes födelsedag är om två månader.

Vi borde planera nåt riktigt meningsfullt.

Bra idé.

-Hej, allihop. -Hej, Sean.

Kolla in kashmirfilten jag skaffat till Cathy.

-Som att sova med en kanin. -Ja, den är fin.

-Vem ska åka och träffa henne ikväll? -Jag.

-Jag ska dit imorgon. -Jag med.

Hur så? Mår hon sämre?

Nej. Det är samma som förut. Men man vet aldrig.

Så det är bra att säga det man vill säga. Jag menar bara det.

Vad är det?

Bara för att hålla koll på hennes mediciner.

En sköterska på hospicet lärde mig hur de gör sina tabeller.

Du har missat tisdag.

Åh, fan.

-Det går inte bort. -Varför inte?

-Det är permanent penna. -För helvete, Adam!

Jag tog bara en i lådan. Det tänkte väl inte jag på.

-Det borde du ha gjort. -Det är väl inte så farligt?

Jag vet inte. Är det farligt om hon inte får rätt piller?

Vet du vad? Vi skippar tisdagen. Vem bryr sig?

Får hon inte smärtstillande i tid

och jag är i garaget och inte hör henne skrika, vem bryr sig?

-Du har rätt, skit samma. -Paul, lugn.

Varför försöker vi ens göra stället fint?

Vi låter henne släpa sig upp för trappan

och om hon ramlar ner...

Det är ingen fara, kompis.

Det är ingen fara. Ingen fara.

Det är ingen fara.

Jag är rädd.

Jag vet.

Hon vill inte komma hem.

Får jag säga en sak? Jag hatar mig själv för det.

Jag vill inte att hon kommer hem.

Vill du fortfarande göra det, så hjälper jag dig.

När du har plastslangarna och plasthättan

behöver du två heliumtankar till 50 partyballonger

som du kan hyra eller köpa.

Om jag hyr dem måste du återlämna dem.

Första tanken borde räcka för att döda dig.

Men den andra tanken är bara utifall nåt skulle gå fel.

-Hur sover du om nätterna? -Väldigt gott.

Jag kunde knappt sova alls när min fru var i slutstadiet av lymfom

och bad mig om att slippa dö på sjukhuset.

Vi hittade en grupp som berättade om ett par valmöjligheter.

Sen hittade vi en medlidande läkare som gav oss droger

som jag blandade... Som hon blandade i sitt kaffe.

Hennes sista ord var: "Tack, älskling."

Hättan verkar inte vara så diskret. Och då skulle Adam få veta.

Finns det nåt mindre dramatiskt?

Vissa tar så mycket morfin de kan

och låter nån annan sätta en påse över deras huvud

när de har somnat och slänger sen påsen efteråt.

Nej! Jag kväver inte min egen syster.

Minns du på lägret? Du älskade att hålla mig under vattnet.

Herregud, Cathy, säg inte så. Jag ville tortera dig, inte döda dig.

Hur får vi kontakt med en medlidande läkare?

Vi får inte ge ut namn. Synd att ni inte bor i Oregon.

Ja, det är en av de få saker jag tycker är synd nu.

Det är mycket att ta in.

Här är mitt kort. Har ni frågor eller vill prata mer, så ring.

Det var jättefint och konstigt att träffa dig.

Jag måste gå nu och träffa min njurbroder, Ray.

Så pratar vi mer om det här när jag är tillbaka, okej?

Du. Gå inte till partybutiken innan jag är tillbaka.

Mr Tolke, det här är Ray Milson.

Sean. Kalla mig Sean.

Här är min fru, Janelle.

Får jag ge dig en kram?

Om ni ursäktar, jag ska ta hand om ett par saker

och låta er bekanta er med varandra.

Jag uppskattar verkligen det du gör, Sean.

Nöjet är på min sida, Ray.

Det här har varit en bra upplevelse för mig.

Min syster är döende,

så att fokusera på nåt positivt, som njurdonation, är jättebra.

Jag beklagar verkligen.

Är det nåt du eller din familj behöver hjälper vi gärna till.

Det var jättesnällt, men vi klarar oss. Tack.

Vi är dig bara så tacksam.

-Vi har med en present till dig. -Det är ett tack till dig.

Faktumet att du vill att göra det för en främling

betyder oerhört mycket.

Jag är ledsen. Jag vill inte ha den.

Det är bara en gest.

Jag värdesätter inte materialistiska saker.

När man provat en Rolex vill man inte ha nåt annat.

Försöker du köpa min njure med en klocka?

-Absolut inte. -Det är bara ett tack.

Nej. "Tack" är bara ett tack.

Det där är en klocka, vars värde kan betala nåns sjukförsäkring

som dör av sitt njurfel

utan att nånsin kunna gå till läkaren för att få reda på felet.

-Vi menade inte att förolämpa dig. -Vill du inte ha klockan...

Ni har förolämpat mänskligheten.

Ni är skälet till att jag här och nu

beslutar mig för att återgå till att bo på gatan.

-Är du hemlös? -Nej, jag är fri.

Jag väljer ibland att vara hemlös.

Alla hemlösa har valt att bli hemlösa.

Vad i Rolex menar du med det?

Det finns massor av folk som inte tar vara på möjligheterna.

Herrejävlar, Ray.

Om du har huvudet så långt uppe i röven

borde du kunna kyssa din njure farväl när den är på väg ut.

Jag fick Wesley att hosta upp en läkare av Kevorkian-typ i Orgeon.

De är så civiliserade där.

Om du är dödssjuk skriver de ut medicin till dig,

-du dricker lite, och somnar. -Det låter jättebra.

Och den underbara läkaren ska ge mig en drink.

Men han skickar den inte med post. Så jag vill att du åker till Oregon.

Du visar honom mina röntgenplåtar och tar tillbaka varorna.

Det ger dig mycket tid innan din operation på måndag.

Det kvittar, för jag ska inte göra operationen.

Vart ska jag åka för att träffa din känslolösa doktor?

Varför ska du inte göra operationen?

Jag fick reda på att min njurbroder, Ray, är en jävla elitsnobb.

Så jag låter honom dö, åker till Orgeon,

hämtar grejerna och återvänder för att döda dig.

Som pacifist får jag mycket blod på händerna, men det känns rätt.

Du kan inte låta honom dö.

Det är ingen fara. Han är galen. Han tror inte på hemlösa.

Men du vet ju inte.

Det kanske finns mycket bra saker som Ray gör.

Det tvivlar jag på.

Han kanske donerar till Djurens vänner.

Även om han inte är generös

kanske din generositet förändrar honom.

Du ger honom många år att få möjligheten att förändras.

-Jag... -Även om han inte gör det,

kanske det finns andra som älskar Ray trots alla hans brister.

Du ger dem åtminstone möjligheten att ha fler helger med honom,

att känna den kärleken

innan den förbyts till hjärtesorg.

Jag kan inte göra både och, inte före fredag.

Jag ska ta fler blodprov.

Och de bad mig att inte resa för att undvika sista minuten-sjukdomar.

Förstår du? Låt mig göra det här.

Det är viktigare att du dör än att han lever.

Nej, det är det inte.

Mitt liv eller min död är inte viktigare än nån annans.

Vad ska du göra, då?

Jag har haft en jobbig relation till Gud på sistone.

Och skälet för hans eller hennes tajming.

Jag har aldrig riktigt dött förut,

så jag kanske måste spela ut allt.

Ta det som det kommer.

Vad? Vad är det?

En pacifist med blod på sina händer.

Eller hur? Jag har aldrig ens dödat en spindel förut.

Och nu var jag beredd att döda två personer.

Tidigare i BiG C...

Jag föreslår att du kommer till New York i sommar som praktikant.

-Det är min dröm. -Hur mår du Adam?

Mina kompisar är ute och festar de är snart klara med skolan,

och jag har fortfarnde prov.

-Vi måste hälsa på pappa. -Du hatar pappa.

-Han är inte så hemsk, Sean. -Jag ska inte göra operationen.

Fick precis reda på att min njurbroder, Ray...

är en jävla elitsnobb.

Det är viktigare att du dör, än att han lever.

Trodde du skulle bli glad över att få åka hem?

Jag kom hit för att dö.

-Ni har till på fredag på er. -Hon vill inte komma hem.

Jag vill inte heller att hon kommer hem..

Jag har aldrig dött förut, så jag kanske måste

spela ut allt.

Din hemsjukvårdare kommer i eftermiddag.

Jag tror att hon heter Ina.

Det är "Ee-na." Jag pratade med henne i telefon.

-Jaså? Är hon snäll? -Ja, hon lät jättebra.

Hon ska vara fantastisk.

Du kommer hem för att du är en kämpe.

För att du sa till din cancer att du ska kämpa till slutet,

och det är därför du fick kom hem.

De trodde inte att du skulle leva i fyra månader till, men se här.

Nu kan du vara en sån historia där du lämnar hospicet

och lever i åratal och blir botad och besegrar den för gott.

Friska människor måste...

De måste säga saker som: "Hon kämpade till slutet."

"Han stred mot cancern."

För sen när de dör måste man säga:

"De förlorade striden mot cancer."

Då är de ju förlorare. Är de förlorare för att de dog?

-Och vilka val hade de? -Jag menade bara...

Tänk på att om vi levde för alltid så skulle ingen skaffa barn.

Det skulle inte finnas plats.

Att dö är nödvändigt.

Det är viktigt. Det suger.

Så när vi gör det,

kritisera oss då inte på vägen ut.

Säg bara: "Farväl."

Och: "Tack."

Och: "Du är ingen förlorare."

Här är dina morfinplåster,

och jag har med en extra filt här utifall du behöver det.

Gud vad kallt det är för att vara maj.

Den där globala husvärmningen har inte kommit till oss i Minnesota.

Det är "uppvärmning". Vi diskuterade visst min frus schema.

Självklart. Ja. Jag kommer varje morgon och ser efter dig.

Du kan alltid ta dina smärtstillande själv.

-Är allt bra här, raring? -Ja. Tack.

Hur uttalar man ditt namn?

"Ee-na." Det var min farmors namn.

Jag avskydde det som liten.

Sen insåg jag att det hade kunnat vara värre.

Jag kunde ha döpts efter min mormor.

Hon hette Hortense.

Hortense. Kan ni tänka er?

Vet du vad jag inte kan tänka mig?

Att vi tar oss igenom listan inom en timme!

Paul.

Morfinplåster efter behov.

-Förvänta dig lite yrsel. -Det kan jag leva med.

-Hon kan förefalla vara berusad. -Önsketänkande.

Jag hade en patient en gång, en fin äldre herre.

Han drack en hel flaska gin varje morgon.

Han kallade det för sin medicin.

När jag kom dit

dansade han naken till sina gamla Burl Ives-skivor.

-Slutar du nånsin prata? -Paul.

Jag struntar i fulla gamla män och farmor Ina.

-"Ee-na." -Skit samma!

Min fru är sjuk. Kan vi bara komma till skott?

Det kommer att gå bra.

Och du har mitt nummer, så ring när som helst.

Och vi ses ikväll, Cathy.

Tack, Ina.

-Vad jag vill strypa den kvinna. -Hon är snäll, Paul.

Hon är snackig och vänlig. Var snäll.

Herregud, jag har redan tappat hennes nummer. Fan.

Paul.

Jag är ledsen, älskling.

Jag oroar mig bara för att inte kunna ta hand om dig.

Och den snacksaliga vet allting ändå.

Så det enda jag kan göra är att ställa till med problem.

Jag behöver din hjälp. Du måste hämta hit pappa.

Jag tänkte

att jag lever för att jag inte har gjort upp med honom.

Han vet inte ens om att jag är sjuk. Han ringer aldrig upp.

Hämta hit honom.

-Men han hatar mig. -Du hatar Ina.

Då kommer du åtminstone ut ur huset.

Vem har dött?

Hejsan. Det var ett tag sen.

Ja. Sist jag såg dig bad du om pengar.

Det var ett lån, eller hur?

Det var ett tag sen, och jag har betalat tillbaka, med ränta.

Du har lagt på dig lite.

Får jag komma in?

Vad gäller saken? Behöver du mer pengar?

Det går faktiskt ganska bra för mig nu.

-Jag är motivationstalare. -Det låter bögigt.

Jag ska gå rakt på sak.

Följ med mig till Minneapolis för att träffa Cathy.

Sist jag träffade Cathy kom hon hit

för att berätta vilken skitstövel jag var.

Ja. Låt det förflutna vara förflutet.

Nu lämnar hon meddelanden till mig, som om hon vill säga nåt mer skit.

-Nej, jag behöver inte träffa henne. -Det är väldigt viktigt.

Att vanhelga sin far så där? Nej. Jag har fått nog av henne.

Hon har fått nog av oss alla. Hon är döende.

Cathy är döende och behöver träffa dig, och du behöver träffa henne.

Hon ville berätta det själv, men oj, för sent.

Nu är hemligheten avslöjad.

-Jösses. -Du är skyldig henne det.

Du är hennes far. Din dotter är döende.

Och jag gillar inte ens dig.

Men jag vet att om du inte träffar henne förföljer det dig livet ut,

vilket av nån orättvis anledning

kommer att bli mycket längre än hennes.

-Jag ska spela kort ikväll. -Skämtar du med mig?

Jag går ut,

och väntar i min bil tills du gör det rätta

och masar dig ut till bilen.

Så hemligheten är gammalt vanligt ister.

Det är det som gör skorpan så krispig och god.

Ledsen att min make var oförskämd mot dig.

Tänk inte på det.

Och han har inte fel, jag är en stor gammal pratkvarn.

-Du är en ängel. -Nej, då.

Jag har tur varje dag som har en chans att få jobba med folk som du.

Det är en välsignelse att vara med de döende.

Kom igen.

Påverkar det dig inte, allt det dystra och mörka?

Min make och jag försöker klämma in lite roliga semestrar då och då,

men det händer inte mycket.

Men det är ingen fara. Jag gillar det jag gör.

När folk är nära döden öppnar de sig likt blommor.

De lär mig så mycket,

och att jag kan medföra lite trevnad,

det får mig att känna mig bra.

Okej, unga dam.

Vi ses imorgon.

-Ina? -Ja?

Kan du baka en paj till mig?

Det skulle vara en ära.

-Specialleverans. -Herregud, mår han bra?

-Ja. Hur mår du själv? -Han är packad.

Hej. Dig känner jag.

Så där, ja. Så.

-Vad har hänt? -Jag berättade.

Jag berättade att du var sjuk. Han blev arg, och jag berättade. Förlåt.

Han tömde sitt spritförråd

och två Zima från snabbköpet medan jag tankade.

Det är ingen fara.

Hej, pappa.

Hej. Vad fin du är.

-Hej... -Du fick hit honom.

"Enligt en ny studie tror nu de flesta amerikaner

"på global uppvärmning." Har du hört?

"Och att människor orsakar det."

Du fick använda min laptop, inte läsa högt från den.

Jag är mitt uppe i en kris. Jag måste lära min njure om vänstervärlden

innan den hamnar hos en högervriden skitstövel.

Jag har bara 12 timmar kvar.

Imorse läste jag en handbok om hur man tillverkar hampakläder.

Ikväll är det lilla Mother Jones och lite yoga.

Vore jag han skulle jag oroa mig över att din njure skulle göra mig galen.

Än sen? Då skulle jag göra honom en tjänst.

Han är lika trist som en komposthög.

Om du nånsin behöver prata om vad som pågår med din mamma...

Nej, det är lugnt.

Okej.

Gör mig en tjänst. Dra i min rumpa.

Nej.

Han ser så söt ut.

Alla hans bekymmersfåror försvinner när han sover.

Tänk att han är en sån skitstövel.

Jag borde aldrig ha bett honom om ett lån till huset.

-Du betalade tillbaka. -Han håller det emot mig för alltid.

"Min usle svärson"

"hade inte ens råd att köpa ett jäkla hus till sin familj."

Jag känner för att slå honom på truten.

Rörmokare.

Det är så typiskt honom.

Det är du som är sjuk. Han blir full, så han får all uppmärksamhet.

Kan han inte sätta dig främst en gång? Skulle han dö av det?

Innan det dödar mig? Det betvivlar jag.

Som blommorna på vårt bröllop.

Du ville bara ha ett par pioner. Det var allt.

Han skaffade nejlikor. För de är billigare, och han betalade.

Du förtjänade pionerna.

Men, du, jag fick dig. Mannen som gifte sig med mig

trots min berusade, snåla, narcissistiska far.

Låg standard.

Jag är så arg över att du försvinner.

Jag har alltid älskat dina händer.

Även när jag avskydde dig älskade jag dina händer.

De får mig ännu att känna mig trygg.

Du borde vara stolt över händerna.

De byggde lekstugan i trädgården åt mig. Minns du det?

Den som tvättbjörnen flyttade in i när jag började på high school.

Jäkla tvättbjörnar. De åt upp all mammas basilika.

Tack för att du byggde huset åt mig.

Så, du är sjuk.

Ja.

Förlåt för all skit jag sa till dig sist vi träffades.

Jag var bara så arg över

hur du uppfostrade oss eller inte gjorde det.

Men jag tror att du gjorde ditt bästa.

Jag vet att du älskade oss.

Du hade kunnat säga det oftare, men jag vet.

Och man uppfostrar väl bara sig själv, va?

Och jag är rätt glad över var jag hamnade. Jag har en underbar son.

Du har inte sett honom sen han var en liten pojke.

Gud ska veta att jag inte varit en perfekt förälder, men jag försöker.

Jag försöker lära honom en del som du har lärt mig.

Och mycket av det du inte lärde mig.

Men jag fick vara här och försöka det.

Tack för det.

Du vet,

för att du gav mig livet.

Jag vet inte vad jag ska säga.

Jag älskar dig, pappa.

Varför är du så snäll mot mig?

För att jag inte har nåt kvar att förlora.

Du har alltid haft så blåa ögon, precis som din mamma.

Jag minns den dag då vi tog hem dig från sjukhuset.

Jag anlitade en fin fotograf för att ta fotografier.

Han kom dit. Och du sov så sött.

Och din mamma lät mig inte väcka dig.

Precis när han hade gått så vaknade du.

De stora vackra ögonen.

Jag jagade fatt i honom två kvarter bort och tog hem honom igen.

För han behövde fånga dina ögon.

Du var som en liten ängel.

Jag ville ge dig allt.

Förutom pioner på mitt bröllop.

Lägg av, vem lägger så mycket pengar på blommor?

-Det var bara 400 dollar dyrare. -Ja, 400 dollar.

Jag gifte mig.

Det borde inte vara du som checkar ut.

Det borde vara jag.

Morbror Sean, vakna. Operationsdag.

Herregud. Oj.

Jag drömde en helt otrolig dröm.

Jag skuttade i bränningarna med en naken Gloria Steinem.

Jag tror att njuren springer ut ur operationssalen

och går med i ett kollektiv.

Vem är Gloria Steinem?

Kom nu.

Rakt genom pumpen. Han faller som en sten.

Han lägger på sig 80 kilo. Jag fyller din...

God morgon. Herre jävlar. Han kom faktiskt hit.

-Vi äter frukost. -Ja, jag kan inte äta.

Jag ska opereras om fyra timmar, så ingen mat, ingen dryck.

Ska de laga din hjärna?

-Han ska ge bort sin njure. -Till en främling.

Det är ju galet.

Säger han som bara sov i arméns pyjamas.

Det är marinkårens kortbyxor. "Shorts" för er civila.

Jag är veteran.

-Hej. -Jag vet, Adam. Se så... Kom hit.

Se så stor han är. Du är lika stor som jag, va?

Du kommer nog inte ihåg det här.

Du fångade din första öring med mig. Du var så här stor.

-Fisken slet dig nästan ur båten. -Det minns jag.

-Häng med på fisketur i sommar. -Gärna det.

Jättebra. Ta din färgade vän med dig.

-Underbart. -Det är ingen fara.

-Gärna det, mr Tolke. -Se där.

Adam, duka bordet.

Det blir mitt älsklingsmål, gryn och ägg.

-Jag kan inte. Jag måste iväg. -Var då?

Jag ska spela basket med ett par vänner.

-Killen. -Adam, hela familjen är här.

Andrea åker till New York imorgon.

Vi är alla tillsammans. Stanna.

Jag kan inte. De väntar på mig.

-Adam. -Ledsen, mamma. Jag måste dra.

Ursäkta.

Han försvinner alltid så fort.

Jag vet inte var han...

Nu blir det mat.

Eller inte.

Vet ni vad jag har tänkt på?

Gången pappa glömde oss på tävlingsbanan?

Jag kom ihåg er. Jag kom ju tillbaka.

Sista orden.

Det är sjukt.

Det är viktigt.

De kan sammanfatta ett helt liv.

Och de som är bra spelas in för historien.

Vet du vad Elizabeth I sa?

"Alla mina ägodelar för ett ögonblick."

Hur underbart är inte det?

Och George Harrison sa: "Älska varandra."

Nån har gjort lite efterforskning.

Och Steve Jobs sa: "Åh, wow.

"Åh, wow."

Som om han hade sett nåt magiskt.

Bankkontot.

-Den var bra. -Tack.

Jag behöver sista ord.

Jag är öppen för åsikter.

Du vet att du måste dö precis efter att du har sagt dem,

annars är de tekniskt sett inte dina sista ord.

Eller så upprepar jag dem mycket och hoppas på det bästa.

Vad sägs om: "Sörj mig inte, min konst kvarstår,

"som en pil från talaren till ditt hjärta"?

Det är Jay-Z.

Okej. Då behåller jag det själv.

Mina skulle vara: "Se där, jag fick en stor en."

Jag pratar om fiske.

Jag får en stor på kroken precis innan jag dör.

Det skulle göra mig glad.

Om jag dog här och nu skulle mina sista ord vara: "Jag svälter."

Det betyder så mycket att ha hela min familj här.

Vilken tur jag har.

Alla utom vår dödströtta son.

Det kanske skulle vara min replik.

"Vilken tur jag har."

Nej. För tidigt.

Adam?

Han gick upp.

Jag ville att vi skulle prata privat först.

Herregud. Herregud.

Har Adam sabbat alla chanser i skolan? Jag har kämpat.

Som du vet, om tre veckor tar Adams klasskamrater examen.

Han kommer inte att vara med dem.

Han misslyckades inte. Jag misslyckades.

Det är inte ditt fel, älskling.

Det måste finnas nåt vi kan göra åt det här.

Lite prov eller sommarskola, eller lite mer mentorskap?

Mr Jamison, han har redan gjort allt det.

Han har faktiskt gjort mycket mer än så.

Jag vet inte när han sov,

men han lyckades läsa in ett helt års high school-poäng

online på ett par månader som jag gick igenom, skrev under på,

vilket är skälet till...

-Jävlar. -Herregud, kompis.

Mina damer och herrar, ärade gäster, stolta föräldrar,

det är med största nöje och glädje

jag presenterar det här examen- sbeviset idag till Adam Jamison.

Gratulerar, Adam!

Mamma, jag visste hur mycket du ville se mig ta examen.

Westhill High School Examensbevis

Jag ska låta er fira i lugn och ro.

Jag har en skolkare jag måste titta till.

Om bara varje hembesök vore så här roligt.

-Det här är helt otroligt! -Tack.

-Jag är så stolt över dig. -Tack, pappa.

-Gratulerar. -Tack.

Det han sa, men med äkta känsla.

Ledsen att jag missade frukosten. Jag skulle hämta min hatt och kåpa.

Raring.

Det är ingen fara.

Gråt inte, mamma.

Jag fick se dig ta examen.

Vilken tur jag har.

Vilken tur jag har.

Och ännu för tidigt.

Jag är så glad över att jag levde till den här frukosten.

Jag med.

Jag tar en Tolke till sjukhuset och en annan till bussen.

Åh, pappa.

Tack för att du kom. Tack.

Jag kör ner nästa helg för att hälsa på dig.

Jag tar lite medicin med mig. Jag har massor.

Det hade varit fint.

Snälla, gör det nykter.

Okej. Jag lovar.

Sköt om dig nu.

Nästa vecka.

Adam är med dig hela tiden på sjukhuset.

-Det kommer att gå bra. -Såvida jag inte dör på bordet.

Säg nåt fort så att de inte blir dina sista ord.

Gloria Steinems bröst.

-Din galning. -Den som sa det han var det.

-Jag älskar dig, Sean. -Detsamma.

Du behöver inte diska, Andrea. Ina kommer hit och hjälper till.

Och du måste packa.

Jag tänker faktiskt strunta i New York.

Va? Vad menar du?

Jag tänkte att ni kunde behöva min hjälp här i sommar.

New York kommer alltid att finnas där.

När jag sa det till Isaac kastade han en burk knappar på golvet.

Han kommer över det.

Du ger inte upp praktikplatsen.

Du åker. Du åker nu.

Säg till mr Mizrahi att du ändrat dig.

Jag vill vara här med dig.

Andrea, du,

du sa åt mig att jag skulle kämpa för mitt liv.

Det är vad du måste göra.

Jag låter dig inte ge upp det här tillfället för mig.

Du ska till nya ställen.

Jag med. Men de är i andra riktningar.

Jag låter dig inte gå dit jag ska.

Men tänk om du...

Om jag dör när du är där?

Troligen blir det så.

Låt mig då dö medan jag föreställer mig dig

inlindad i det vackraste, gnistrande tyget,

där du går leende på Broadway, med dina vänner.

Det är så jag vill tänka på dig.

Så åk nu.

Hitta honom.

Be om att få tillbaka praktikplatsen.

Okej.

Nu vet du vad jag måste säga, va?

-Snälla, säg det inte. -Vi säger det tillsammans.

Okej.

Vilken tur jag har.

Jag kommer att sakna dig.

Sean...

Om du drar fram en Rolex från röven hoppar jag av britsen.

FYRA HUNDRA

BLOMMOR

Hej, sötnos. Hur mår du?

Bra. Trött.

Jag har bakat en paj till dig.

Det är jordgubb-rabarber, gjord på mina egna rabarber.

Den växer som ogräs.

Vad fin den är.

Jag har nåt jag vill ge dig.

-Jag kan inte ta emot det. -Jag vill att du tar en helgsemester.

Det förtjänar du.

Ta din make till en sjö.

Simma, skratta, okej?

Snälla. Min bror...

Min bror ger nån en njure just nu.

Det här är det minsta jag kan göra.

Okej, jag tar den, men bara om du äter lite paj.

Gå och hämta två gafflar.

Okej.

-Ursäkta mig. Har ni några pioner? -Ja, det har vi.

Kan jag få en massa såna? De bästa ni har?

En kvinna med tur.

Hallå?

Vad vackra de är, Paul.

Jag är ledsen, Paul.

Hon gick bort för 30 minuter sen.

Troligen ett artärbråck.

Hon hade inte ont.

Nu vet du hela historien.

Mitt livs historia.

-Vad tycker du? -Jag ska inte ha nån egen åsikt.

Men, enligt min åsikt,

var det ett bra liv.

Så vad händer härnäst?

Tiden är ute.

Du får lov att gå.