Original subtitles

Tidigare i The Big C

Det kallas visionboard

När patienter vaknar med positiva tankar hjälper det med läkandet.

Jag har så mycket energi sedan jag slutade med cellgifterna.

och vill inte låta dig och pappa ta hand om det här.

Biljetten ligger överst. Nån väntar på dig på flygplatsen,

din bok är här inne och de har redan ett exemplar.

Vad hade jag gjort utan dig?

Du får inte vara förälder ensam.

- Det kommer du att få. - Va?

Du får vara förälder ensam när jag är borta.

Allt jag kunde tänka på var hur mycket vi glidit isär.

Jag vill kunna luska ut hur jag ska hitta tillbaka till dig.

Jag är lite orolig över det arbete du har lämnat in på sistone.

Jag har en vän som är dödssjuk.

Jag ville visa dig det.

Kan du göra den här?

-Jag vill begravas i den. -Ja.

Jag har försökt ge bort saker på Craigslist.

Vad har du att ge bort?

Min extra njure.

Mamma, vad har hänt med ditt ben?

Det är bara lite förlamning.

Blir jag förlamad i andra benet? Mina armar? Blir jag blind?

Äggen bränns vid, raring.

Vem är du?

The Big C härefter

JANUARI

TVÅ MÅNADER SENARE

Adam, raring.

Fan, jag missade din grej. Vad är klockan?

-Ingen fara, jag... -Nej, nej, nej. Jag har försovit mig.

På en skala från ett till tio, hur ont gör det?

6,5. Jag vet inte. Jag är förvirrad.

Är 10 bra eller dåligt?

Jag är som "usch" på smärtskalan.

-Hur mår du, älskling? Ett till tio? -Se upp, pappa.

- Här. - Hör ni.

- Fick hon inte medicin kl. 07.00? - Jag försov mig, okej?

Det är ditt jobb att täcka kl. 07.00. Nu vrider hon sig i smärta.

-Det är en sexa, Paul. -Det är ju illa!

Okej, då är jag på fyra.

Du borde ha tagit morgnarna.

-Men du ville ha nätter. -Jag borde ta båda.

Nu räcker det!

Det är dags att åka.

Fan, också.

Jag hann aldrig till SPAM-museet.

Jag som varit så nära hela tiden. SPAM-närhet.

Ska vi stanna? Nån som vill ha mysterium-kött?

Om jag vore SPAM

skulle jag vara arg över att folk använde mitt namn

för att sälja penisförstoringspiller på nätet.

Hur kan du skratta just nu?

Jag förstår inte ens varför vi gör det här.

Varför ger du bara upp? Varför kan du inte stanna hemma hos oss?

Kör in till kanten.

Vi har pratat om det här.

Mina tumörer växer. Jag blir inte bättre, Adam.

Den i min hjärna... Jag glömde vem din pappa var.

Den flyttades en millimeter, då mindes jag honom,

men då blev det fel på mina ögon. Jag vet inte vad som väntar.

Ni har varit så duktiga på att ta hand om mig,

men allt kan inte handla om mig.

Det räcker nu.

Du är trött. Du missar skolan. Du bråkar med din pappa.

Och på hospicet tar de hand om mig dygnet runt.

Smärtstillande, mat, allt.

Och jag ger inte upp. Jag har gjort ett val. För oss alla.

Vi kan fortsätta hoppas på ett mirakel, men sker det inget sånt

vill jag inte att vårt hus ska vara känt för "Stället där mamma dog".

Jag vill att ni ska ha glada minnen av det.

Bara glada.

Okej?

Okej.

Kom igen.

Herregud,

ska det här vara min sista biltur borde den vara roligare än så här.

Kör in till kanten igen.

Död kvinna kör.

- Cathy... - Du får inte.

Får jag inte ha ett njutbart samtal

ska jag åtminstone ge mig själv en sista rolig åktur.

Oroa er inte. Om jag kisar kan jag precis se var mittlinjen är.

Varför inte?

Mamma, sakta ner.

Försiktigt, älskling! Sakta ner. Sakta ner.

-Håll i er! -Gör det!

Herregud. Kan du se, älskling? Kan du se?

Vad coolt!

För helvete!

Vi kommer dö!

Era jävlar!

Cathy, allvarligt, sluta.

-Sluta, det är inte roligt. -Vi kommer dö.

-Herregud. -Tack och lov.

Jäklar.

Okej, alla är lugna.

Och var snälla och vänliga. Och le.

-Herregud. -Det här är inte vänligt.

Jag måste göra min grej. Jag är svart.

Körkort och registreringsbevis.

Vet du varför jag stoppade dig?

Jag har en kvalificerad gissning.

Men varsågod. Det är du som har brickan.

Berätta du. Det är nog det du gillar bäst. Varsågod.

Du körde 145 km/h där det var 80.

-Jösses. -Inte illa.

Du har en fullastad bil.

I den hastigheten kan en olycka leda till skador eller dödsfall.

Jag har vid olika tillfällen

velat döda var och en av passagerarna.

Detsamma.

Är du uppkäftig mot mig?

Ja. Jag är riktigt oförskämd mot dig.

Du kan få böter för stökigt uppförande.

Jag är ganska stökig, konstapeln. Kan du skriva en bot till mig med?

Jag ber om ursäkt.

Jag undrar, föddes du som passivt aggressiv,

eller kom det bara med spegelglasögonen?

Jösses.

Var det du som fick stryk i skolan,

eller var du mobbaren? Jag undrar verkligen.

Det här är för fortkörningen.

Och den här för uppförandet.

Vi ses i rätten om en månad för uppförandet.

Ha det så roligt.

Du, vet du en sak?

Jag kör mig själv till ett hospice. Så lycka till med att få in pengarna.

Nere till höger är vår kafeteria och vårt sällskapsrum.

Vi har väldigt tävlingsinriktade bingospel där på tisdagar.

Du ska få en rullator så att du tar dig runt lättare.

Vad fint.

-Ett nytt fordon. -Hej.

Hej.

Det här är Bethany. Vår huskatt.

Ett djur med nio liv på ett hospice. Vad ironiskt.

Vi har husdjursterapi på torsdagar.

Det är förvånande lugnande att bara klappa en katt eller hålla en kanin.

Var är däckspelet? Det är som ett kryssningsfartyg.

Om ni två följer med här, så har jag ett par papper ni ska skriva på.

Som ett kryssningsfartyg? Rena Titanic.

Ta det lugnt.

Ursäkta. Min läkarskräck satte bara igång.

Hur ska du klara av njuroperation

när du inte kan se på en sjuksyster utan att skita på dig?

Jag har ingen aning.

Vi ska göra Cathy hemmastadd.

Den direkta familjen får gärna följa med.

Ni andra kan komma imorgon.

Jag står över.

Jag med.

Det här suger.

Jag vet att det skrämmer er.

Försök komma och hälsa på.

Se inte sköterskorna i ögonen.

Kom hit med dig.

Lämna inte smutsdisk i ditt rum.

Jag kan inte städa upp efter dig, och inga tjejer gillar slarviga killar.

Okej?

Ja. Okej.

Bra.

Jag älskar dig.

Säg det.

Jag älskar dig. Vi ses, mamma.

Okej.

Ursäkta mig.

Mamma är väldigt stark och kanske inte säger till när hon har ont.

-Vi ska ta god hand om henne. -Ja, okej.

Hon visar inte att hon behöver medicin när hon gör det.

Okej.

-Är ni redo? -Ja.

Okej.

Cathy, det här är Nan.

Hjärtsjukdom.

Vad är du här för?

Melanom.

"Fel-a-nom?"

Jag är Hiro. Man.

Paul. "Mr Noma."

Vad fina de här är.

I min kultur bringar de lycka.

Den som viker 1 000 tranor får sin önskan uppfylld.

Av en trana. Vänta dig inte för mycket.

Min pappa tog med mig på jakt efter såna där sanddynstranor.

Jag fångade en jättestor en gång.

Jag är väldigt tranvänlig. Jag älskar tranor.

Vilket underbart rum, va?

CLEAR VIEWS TRANSPLANTANTIONSCENTER

Oj. Det var fina nyheter.

Ja. Vi brukar inte hitta nån som matchar så pass fort.

Att donera en njure till en främling är en jättefin insats.

Det kommer förändra nåns liv.

Hurra för mig.

Vi vill sätta igång med att välja ut din mottagare snarast.

Så om du bara skriver under här

-på de här för-operationssidorna... -Stopp.

Sakta i backarna, dr Slit-isär-mig.

Rand. Dr Rand. Och det är inte jag som opererar.

Men du känner väl han som gör det?

Ja, självklart.

Att jag dör på operationsbordet... Risken för det?

Det är en rutinoperation. Du behöver inte oroa dig.

Så risken är helt obefintlig?

Det vet jag inte om vi kan säga. Men mindre än 1 % risk.

Nån stackars sate fick dö för att göra det till mer än noll.

Tänk om jag är den killen.

Jag är killen det händer osannolika saker med.

Jag hittade en råttsvans i en flaska munskölj en gång.

Okej.

Det är normalt att man blir nervös innan en operation av nåt slag.

Vi kan ge dig lugnande innan vi söver ner dig.

Får nån nånsin för mycket lugnande och vaknar inte upp?

För som sagt, råttsvans. "Osannolika händelser."

Mr Tolke, det här är en helt elektiv operation.

Du måste inte ge bort din njure. Du får lov att ändra dig.

Men då är jag skiten

som kunde ha räddat nåns liv, men inte gjorde det.

Du kan väl ta med dig blanketterna hem och tänka över det?

Clear Views TRANSPLANTATIONSCENTER

Inte illa. Inte illa.

Jag är motiverad.

Jag vill lära mig hela innan jag dör.

För att det känns som om ditt liv har förkortats

och att du åtminstone kan avsluta den här.

-Nej. -Inte?

Jag vill bara lära mig spela Entertainer.

Men jag är glad över att min psykolog gör hembesök.

Jag går dit jag behövs. Så, ett hospice?

Hur känns det?

Får jag säga dig en sak?

Jag hoppas det.

Jag trivs verkligen här.

Jag känner mig så skyldig.

Jag borde avsky det.

Jag borde må dåligt för min familjs skull, men känner bara lättnad.

De behöver inte ta hand om mig längre,

och jag behöver inte säga att jag mår bra när jag mår dåligt.

Så du är glad över att du har fattat beslutet.

För det var ett beslut. Det är så här jag vill dö.

Det är stärkande.

Jag måste säga, Cathy,

att du verkar vara mer avslappnad än på flera månader.

Inte för inte, men morfintrippen är rena himmelriket.

Så nu tror du på himmelriket?

Brons- och konstauktion

Från hans cowboybyxor till hästens muskler,

är det här verkligen detaljrikt. Helt underbar, och...

Är ni hungriga? Jag har gjort glutenfri pizza.

Jag förstår. Ni behöver ladda batterierna. Det är stressiga tider.

Jag tar en promenad.

450 dollar, 475.

495 dollar. Jag har 495.

Gratulerar, förresten, till dig som fick bonaden.

Ladda batterierna där uppe. Bra idé.

Adam.

Varför är du vaken?

-Har du ont? -Nej. Nej, då.

Du borde inte vara här nu.

Det är snart midnatt.

Jag kunde inte sova. Jag smet in.

De har dålig säkerhet här.

Det är inte många som vill bryta sig in på ett hospice.

Och ingen är stark nog att bryta sig ut.

När du var liten och var förkyld

smög jag in i ditt rum och sov på golvet.

Jag var orolig att du var så snorig att du inte skulle kunna andas.

Jag höll i din lilla hand

och satte en spegel vid din mun för att se till att du andades.

Fungerade det?

Du är här.

Ja.

Vad är det för galna dekorationer?

Just det.

De är lyckobringare.

Så när man tittar upp kan man känna att allt kommer att ordna sig.

Jag gillar dem.

Du måste sova i din riktiga säng.

Jag lovar dig att jag har det bra här.

Du kan komma och hälsa på imorgon.

Jag går ingenstans förrän du somnar igen.

Okej.

Fråga inte mig vem det var.

Jag har svurit att vara tyst.

Men den unge mannen som gjorde det är väldigt spänstig.

Titta där.

Han kom hit kl. 05.00 imorse och satte upp allt.

-Du har uppfostrat en bra pojke. -Jag hoppas det, Nan.

För det är lite sent just nu att göra några större förändringar.

Med mitt collage och dina tranor

har vi absolut det festligaste rummet här.

Jag avskyr tranorna.

-Gör du? -Ja, de retar mig.

Jag låter Hiro göra dem eftersom jag vet att han vill ha ett mirakel.

Han vill så gärna att jag ska överleva.

Jag är redo att dö. Men jag får hålla ut för hans skull.

-Känner du verkligen att du är redo? -Ja.

När man lever sitt liv på morfin och i syremask

när man en gång levt på LSD och dansat på Woodstock,

då är det dags att dö.

Woodstock? Är det sant?

Rumskompis, jag levde livet. Har haft ett bra liv.

Barn, barnbarn.

Hiro.

Det här är vi på college.

Se på er.

Så vackra.

Knappt 19.

Det verkar som nån annan.

Vi har alla varit unga.

Oövervinnerliga.

-Det är dags att gå, säger jag. -Jag är inte redo.

Nej, det är du inte.

Deathany ägnar dig ingen tid.

Vem är Deathany?

Bethany. Katten?

Vi kallar henne "Deathany"

för hon märker när folk är på väg att dö,

då sätter hon sig på deras säng.

Vad läskigt.

Hon kan nog känna lukten av döden.

Jag undrar hur döden luktar.

Det sägs att en stroke luktar som rostat bröd.

Jag tror att döden luktar som surkål.

Gammal nagellacksborttagning.

Jag vill dö innan Deathany väljer ut mig.

Herregud, jag med.

Innan jag börjar lukta och blir knäpp och ingen vill dela rum med mig.

Ser du att jag är på väg åt det hållet,

så ta död på mig. Få slut på mitt lidande.

Överenskommet. Men då får du lova att göra samma sak för mig.

Känner du lukten av surkål...

Överenskommet.

Hör upp. Lördagens visning räknas som halva ert betyg.

Jag gör inte reglerna.

Jag följer bara gästprofessorns handbok.

-Hej, snygging. -För mycket?

Nej. Jag älskar det.

Din egyptiska bok inspirerade mig verkligen.

Bra.

Tappa inte det otroliga motivet på höften när du lägger in sidosömmen.

Jag kan inte lägga in den.

Men Andrea, du har minst 5 cm för mycket här.

Din modell med storlek 32 kommer att simma i en 38.

Min modell har storlek 38.

Jag har gjort den till min vän

så att hon kan bära den i sin kista.

Oj. Det har jag aldrig varit med om förut.

Okej.

Nålar är din nya bästa vän, okej?

Raka nålar, säkerhetsnålar, dubbelhäftande tejp, häftklamrar.

Vad som helst. Kör hårt.

Men nåla in den försvunna modellen i det här konstverket. Okej?

Jag vill inte se

en juvelprydd dödssäck gå på catwalken.

Okej.

Vet du...

Varför välja ett jobb där man ser folk dö dagarna i ända?

Jag vill känna mig behövd.

Lönen är bra.

Poäng för ärlighet.

Och för att ni äter med en sjukling.

Det får mig nästan att må bra igen, tack för det.

Vi är trötta på att prata med varandra, så tack.

Lasagnen ni serverar är inte dålig.

Jag kanske bara är glad över att slippa laga mat.

Du tröttnar på den.

Hoppas jag hänger kvar länge nog för att tröttna.

Hur länge brukar de flesta hänga kvar?

Det beror på.

Vissa är så lättade över att vara här att de dör första natten.

Vissa är här i månader. Börjar bli bättre.

Man kan aldrig vara säker. Vi har sett en del konstig skit.

På tal om skit, jag måste tvätta rum åtta på nytt.

Killen bajsade på sig så illa att han hade bajs på huvudet.

Hur skiter man på sitt eget huvud?

Jag ska säga en sak, rum 12,

de betalar mig inte nog för att jag ska rensa bajs ur hår.

Kolla bara. Kolla på den blöjan. Han är som en stor bebis.

Jose, håll tyst.

- Cathy. - Va?

Jag heter Cathy, inte "rum 12".

Det är bara nåt vi...

Låtsas ni att ni inte är vi?

Jag ska säga dig en sak.

Rum åtta, han med blöjan, det blir du en dag.

Om du har turen att leva så länge.

Alla vi, de döende, ni kommer att bli som vi.

Vi brukade vara som ni. Livets cirkel, Simba.

Jag kommer att vara död.

Du kommer att bajsa i byxorna,

och du kommer att önska att nån brydde sig om dig

och städade upp din skit.

-Låt mig hjälpa... -Nej, tack.

Har du legat i sängen hela dan?

Jag tror det.

Jag är hungrig.

Vill du äta middag, kanske ta en pizza eller så?

Jag...

Jag är inte så hungrig. Bara...

Det är bra för mig.

Okej.

Surkål. Du luktar.

Nan! Nej, Nan!

-Jag är här för att hjälpa till. -Nan!

-Det är dags. -Nej, Nan!

Jag luktar inte! Nan!

- Nan! - Surkål...

Syster!

-Vi behöver... -Surkål.

-Nej, snälla... -Du luktar.

Nej, Nan. Andas. Ditt syre.

Det är dags att dö.

Syster!

Det är dags att dö.

Surkål. Du luktar.

Syster!

Syster! Syster!

Syster!

Syster Valerie!

Syster Valerie, vakna! Syster Valerie, gör nåt!

Hon försöker döda mig. Kärringen försöker döda mig!

Sur...

Nan!

Nan!

Tidigare i The Big C...

Jag tror att jag ser dödsängeln.

- Han har svart hår. - Cathy...

Cellgifterna gör det vi vill att de ska göra.

-Om det var jag skulle jag göra det. -Goda nyheter, det är inte du.

- Har du cancer? - Tjocktarmen.

Vad är chansen att jag dör på operationsbordet?

Mr Tolke, det här är en helt elektiv operation.

Men då är jag den som kunde rädda någons liv men inte gjorde det.

Andrea, du har lite för mycket här.

Dina XS-modeller kommer att drunkna i storlek medium.

Jag gjorde den till min vän så hon kunde ha den på sig i kistan.

Wow, det är första gången jag hör en sån sak.

Ni har gjort ett fantastiskt jobb med att ta hand om mig, men ni är trötta,

du bråkar med din pappa, och på hospicet,

kommer de ta hand om mig dygnet runt.

Lämna inte smutsig disk i ditt rum, okej?

Jag kommer inte vara där för att städa upp efter dig.

-Och det här, är Bethany. -Ett djur med nio liv i ett hospice.

Vi kallar henne Deathany för att hon vet när någon ska dö.

Hon sätter sig på deras säng.

Jag vill försvinna innan Deathany pekar ut mig.

Åh gud, jag också.

Om du ser att jag är påväg bort, ta bara kål på mig.

Ta mig ur mitt elände.

Hon var vacker.

Och så ung.

Spöket?

Hon hoppade ut ur Nans kropp, vinkade, och gick därifrån.

Du tror att jag börjar bli knäpp.

Jag tror att du såg vad du såg.

Det kvittar nog om det var på riktigt.

Du tycker att jag är knäpp.

Det kvittar vad jag tycker. Det är viktigare vad du tycker.

Oj.

-Jag behöver nog nytt material. -Bevisligen.

Det kanske är min hjärna som spelar mig ett spratt.

Metastaserna är lömska.

Skrämmer det dig?

Att inte veta vad som är verkligt?

Låt se. Ja.

Det är också skrämmande när nån dör mitt framför en.

Jag vet att hela upplevelsen

ska få mig att må bättre angående att dö.

Jag förstår det. Nan var så glad över att bli fri.

Men det enda jag kunde tänka på när påsen var över mig var

att jag inte var redo att dö.

Jag vill leva. Jag är inte redo.

Jag fortsätter titta på den dumma klockan

som tickar bort mitt liv, och jag vill att den stannar.

Jag vill ha mer tid.

Cathy...

Jag tycker inte att du är galen.

Jag var så naiv.

Det här stället...

Med de glada klockorna och bingon

och de uppmuntrande örngotten. Det är kamouflage.

Folk dör här.

Dagligen.

Fula, brutala, dramatiska dödsfall.

Dagligen.

Och hur skiljer det sig från den verkliga världen?

Han är väldigt förkyld. Han vill inte att hans fans blir sjuka.

Har du tagit min...

Du är såklart ledsen över att det är slutsålt,

men det finns inget vi kan göra. Han...

Det är inte nödvändigt att använda sånt språk.

Vet du vad? Tryck på din jäkla knapp!

Hej. Förlåt.

- Har du tagit min disk? - Den vid din säng?

Jag diskade den och ställde in den i skåpet.

-Vad gjorde du i mitt rum? -Dörren var öppen, och disken sa:

"Diska oss. Vi är smutsiga."

Det var min disk att ta hand om, inte din.

Sist jag kollade

var ditt jobb att prata i headsetet och förhandla med pappa.

Ingen anställde dig för att bli min mamma.

Jag behöver ingen ny mamma. Hon lever.

Det vet jag. Men det är vida känt

att en förestående död av en familjemedlem orsakar kaos.

-Har gjort research till min uppsats. -Skriver du om det här?

Jag ska ta examen i klinisk psykologi.

Du trodde väl inte att jag skulle vara assistent för alltid?

Du hjälper till här för att spionera på oss.

Nej, jag vill hjälpa. Dig och Paul och andra.

Jag förstår att du känner dig hotad, och det är helt normalt,

och även helt naturligt

om du känner nån sorts förargelse mot din far.

Herregud.

Du är så sparkad.

Du kan inte sparka mig. Jag jobbar för Paul.

Men eftersom Paul inte klivit upp ur sängen på tre dar

är det jag som bestämmer. Så packa din research och dra härifrån!

För att vara nån som vill bli psykolog är du dålig på att lyssna.

Ut härifrån!

Lova mig att ta bilder på modeshowen.

Det ska jag. Oroa dig inte.

Och om du måste sy in klänningen, gör det.

Jag kan bära nåt annat i min kista, som en bikini.

Jag har inte burit tvådelad bikini på flera år.

-Makabert. -Det är din klänning.

Jag ska inte förstöra den för att nån spinkig ska ha på sig den.

Jag kanske inte är spinkig, men jag gör ett bra bitchigt ansikte.

Det är väldigt likt din "jag har förstoppning"-min.

Du...

Jag beklagar verkligen det med din rumskamrat.

Jag med. Jag gillade henne.

Jag ska nog inte fästa mig vid nån här inne.

Jag hade hoppats på att Paul skulle följa med er hit idag.

Han är jätteupptagen.

Säg sanningen.

Han är deppig och sängliggande, med lite Funyuns till frukost.

-Han behöver bara lite tid. -Jag vill bara säga en sak.

Jag är den som får krupp på såna här ställen, och jag är här.

Hur går det med din njurgrej?

Jättebra. Jag saknar nog ett organ inom kort.

Behöver du nåt, Andrea? En lunga, eller så?

Nej, tack.

Se där. En katt.

Hejsan, glada kissen.

De kallar henne Deathany.

Hon väljer tydligen ut nästa person att dö.

Sitter hon på din säng är det ute med dig.

Hon är katternas Döden.

Okej, hej då. Gå nu.

Stick härifrån. Hej då.

Vill du gå så är det lugnt.

Ja, jag börjar få lite krupp.

Ja, gå. Jag stannar här ett slag, och Adam kommer om en halvtimme.

Jag köper en knallpulverpistol till dig.

- Hej då. - Hej då.

Håll dig undan katten.

Du dödar ingen så länge jag är här.

Se vem som är uppe.

Hej.

Jag köpte matvaror för dina pengar.

Vi hade slut på ägg och mjölk och allt annat,

och jag har aldrig gjort det förut, så jag köpte nog fel saker.

Har du sett Amber?

Jag ska gå igenom mitt schema

inför kommande veckor med henne. Hon är borta.

Hon kommer inte tillbaka, för jag sparkade henne.

Vad sa du?

Ja. Hon är rena plågan.

Hon skrev en uppsats om oss, som om vi var mutanter eller nåt.

Har du sparkat henne?

Det hade du inte rätt till. Hon jobbar för mig.

Är det du som bestämmer? Ursäkta.

Jag blev förvirrad, för du bor på ovanvåningen.

Adam...

Jag mår riktigt dåligt.

Jaså? Mamma är döende, pappa.

Varför tar du inte på dig ett par byxor och träffar din fru?

Jag är din pappa. Prata inte så till mig.

Så nu är du faderlig? Jösses, vad du är patetisk.

Få mig inte att göra nåt jag kommer ångra.

Vad menar du, så här?

Vem fan tror du att du är?

Låt mig vara, för helvete!

Din jävel!

Släpp mig! Jävlar.

Syster!

Syster, syster!

Syster!

Du vet att det var det här jag fruktade, va?

Att allt skulle falla samman när jag försvann.

Jag trodde inte att ni skulle försöka döda varandra.

Han sparkade Amber.

Är det sant?

Jag älskar honom.

Det har inte varit lätt.

Att inte ha dig där hemma.

Jag vet att det har varit svårt för dig,

och läskigt.

Jag är rädd.

Men du måste vara den starka.

För min skull.

För Adams skull.

Han är bara ett barn.

Jag vet att han inte verkar vara det, men det är han.

Ge honom mat.

Krama honom.

Jag önskar att jag kunde hjälpa till.

Jag ser huset framför mig,

och ni båda,

och jag är bara en skugga.

Jag kan bara ligga här.

Men du kan resa dig.

Så res dig.

Och försök gå vidare.

Okej?

Så du gav din pappa stryk?

Imponerande.

Jag gav mig inte på min pappa förrän jag tog collegeexamen.

Han var så full att han nog inte kände nåt alls.

Se vem som är här.

Hej, raring.

Har du en katt?

Sparkles, det här är Adam.

Adam, Sparkles.

Hej. Sparkles?

Ja, jag ville ha nåt ljust och klart.

Den här katten har sett en hel del mörker.

Jag räddade henne från en blek situation,

så jag fick förändra hennes energi,

därav den lilla bollen som huvudprydnad,

och bebis-T-shirten där det står "Prinsessan".

Kan du förstå att de fortfarande säljer kattkläder?

Det vara nära att jag gick därifrån med en liten fuskpäls åt henne

och en "Klappa inte min kisse"-T-shirt till mig.

Du kanske kan adoptera mig också.

Ja, du hade sett söt ut i fuskpäls.

Jag förstår inte hur pappa bara kan överge oss.

Vi går alla igenom den här skiten, inte bara du.

Alla hanterar det annorlunda.

Det är du som är den riktiga hårdingen.

Det är jättecoolt att du ger bort din njure.

Jag hade varit livrädd, men du säger: "Det är lugnt, ta min kroppsdel."

Jag tänker inte ljuga. Jag är livrädd.

Säkert. Du blev knivhuggen och bodde på gatan.

Glöm att det här skrämmer dig. Rena barnleken ju.

Det skulle jag inte säga. Det är ett stort ingrepp.

Var inte en fegis som min pappa, då har jag ingen alls.

Hur mår patienten?

Överraskad och smickrad.

Jag trodde att ni glömde bort oss när vi skickats till såna här ställen.

Aldrig. Du ser ut att må bra.

Glöm det. Du formligen strålar.

Och för nån med ändtarmscancer ser du ganska bra ut.

Jag vill ha det som du får.

- Jag känner mig ganska bra. - Det gläder mig, dr Sherman.

Jag vill att minst en av oss överlever,

och eftersom du är cancerdoktorn

är det inte mer än rätt att du får vara kvar.

Försök bara... Bota bara den här skiten en gång för alla.

Hur är det?

Ja, du vet...

Jag ligger på hospice, så det kunde ha varit bättre.

Humorn är på topp. Det är bra. Fortsätt så.

Jag ska säga dig nåt som kanske är självklart.

Det här stället...

Det är fyllt med död.

Folk som avlider... Det är allvarliga saker.

Tror du att det gör ont att dö?

Inte bara känslomässigt, men min kropp.

Kommer jag att ha ont? Har jag ont i huden?

När jag har sett patienter avlida...

Ja, ibland har de ont.

Men det kan man styra med droger.

Men ofta verkar de bara vara...

Nästan lugna. Avslappnade.

Säger du det för att få mig att må bättre?

Jag har anklagats för många saker. Men aldrig för att släta över saker.

Det är sant.

Döden har ett dåligt rykte.

Det är det enda som får livet att ha nån mening.

-Hade vi inget utgångsdatum... -Då hade inget nånsin blivit gjort.

Precis. Alla de där "Jag måste se Venedig innan jag dör"-människorna.

-De hade bara skjutit fram det. -"Jag kanske åker nästa år."

Eller så hade de åkt dit hundra gånger.

Sen skulle de säga: "Vi stannar hemma. För många duvor."

"Jag får ont i rumpan av gondolsätena."

Det låter inte så roligt.

Okej. Hurra för döden.

Hurra för döden.

Dr Sherman, jag får tillstå att du har blivit optimist.

Ta tillbaka det.

Tack...

- För att du inte glömde bort mig. - Aldrig.

-Vi ses snart igen. -Jag hoppas det.

Knack, knack.

Redo för lite lunch?

Varför inte?

Ge mig lite Jell-O.

Nån är glad idag.

Dr Sherman fick mig på bra humör.

Den meningen trodde jag aldrig att jag skulle säga.

När jag först träffade honom

tyckte jag att han var den mest otrevliga människa jag hade träffat.

En riktig skitstövel. Ursäkta språket.

Men när man lär känna honom är han en stor mjukis.

Han var en gång nåns roliga, smarta, mjuka son.

Jag vill bara ge honom en stor kram.

Ja, jag saknar att se honom här.

Han kommer säkert tillbaka.

Raring...

Dr Sherman gick bort förra veckan.

Jag beklagar verkligen.

Vem är pappas lilla prinsessa?

Duktig flicka.

Ser du? Ser du, Sparkles? Ser du hur fint det är här?

Inget dåligt kommer att hända nu.

Inget dåligt kommer att hända nu.

Inget dåligt kommer att hända nu.

Inget dåligt kommer att hända.

Inget dåligt kommer att hända nu.

Inget dåligt kommer att hända nu.

Frukost till middag.

Ska du ta en promenad på våningen?

Jag tänkte gå lite längre än så.

Låt mig ringa nån då. Så kan du ta lite luft.

Nej, det är ingen fara. Min son hämtar mig.

Jag ska vara borta i ett par timmar, så...

Vänta inte uppe.

Mrs Jamison, du får inte åka härifrån. Du är svag.

Det är precis därför jag måste härifrån, syster Valerie.

Jag måste se Venedig.

- Venedig? - Det är en analogi.

För dig kanske det är Florida Keys

eller Kentucky Derby eller SPAM-museet.

Och jag rekommenderar museet.

Det ser ganska häftigt ut.

Jag tycker inte att du borde åka. Speciellt inte utan ditt dropp.

Vi får väl se.

Det värsta som kan hända är att jag dör där ute.

Och med tanke på att jag kommer dö här inne,

bryr vi oss verkligen om var det sker?

Och eftersom jag är den döende, vinner jag.

Mina damer och herrar, välkomna till Twin Cities

-Konstskolas årliga elevmodevisning. -Hej!

Med kreationer från mr Isaac Mizrahis avancerade designkurs.

Ni kom båda två!

Tack.

Vad har hänt med ditt öga?

Adam gav mig stryk. Jag förtjänade det.

Ja, det gjorde han.

Jag har aldrig varit på modevisning förut. Spännande.

Jag har hört att brösten ibland hoppar ut.

-Och de bara fortsätter gå. -Du kommer inte att få se bröst.

Men det blir väl kul ändå?

Det blir jättecoolt.

Du kommer för sent.

Sparkles är borta. Jag har letat överallt.

- Hej. - Hej.

Nu är det dags. Nu kommer min klänning.

Jäklar.

Jäklar, var är min modell?

Kan du se efter vad som pågår?

Jäklar. Var är min modell?

- Herregud. - Herrejävlar.

Vad gör Cathy på catwalken?

Hon rockar järnet ur den.

Ja, mamma!

Helt otroligt bra!

Snyggt!

Du ser jättebra ut, älskling!

Tack.