Original subtitles

Detta har hänt...

Får du underkänt i kemi?

Över min döda kropp tar du inte examen i tid.

Här, killar.

-Hur är det? -Hur är det med dig?

Jag ska cellgiftsbehandlas igen om fyra dar.

Och jag avskyr att må dåligt.

Jag förorenar inte, jag bryr mig!

Jag gjorde världens deal,

och skaffade den här. Cykeltaxi.

Lydia är din nya mentor.

Jag ska försöka göra det smärtfritt.

Berätta om collegelivet.

Jag känner det bara inte än.

Vill du flytta tillbaka hit?

Paul sa att han ville skilja sig innan jag svimmade i Puerto Rico.

Han väntar nog bara på att jag ska dö för att kunna gå vidare,

vilket jag respekterar till viss del...

Men sen vill han att jag ska vara positiv, så att jag ska överleva.

Jag tror att jag vill sluta med cellgifterna.

Skulle det vara okej för dig?

TVÅ MÅNADER SENARE

Vad tycks?

-Ser jag ut som en Dixie Chick? -Chick-esque, skulle jag säga.

Det är så synd. Jag har aldrig ens burit den en gång.

Därför samlar jag hellre upplevelser än saker.

Nu samlar du nog mest på kvalster. När ska du raka dig?

Det är min helt organiska, halvpermanenta vinterhalsvärmare.

Så det dröjer.

Okej, behåll skägget. Men jag vill att du gör nåt för mig.

Min hudläkare.

Boka ett möte och kolla upp dig.

Och innan du kommer med nåt utfall

om att du avskyr medicinska institutioner

tänk bara på hur mycket det skulle betyda för mig

att veta om att du slipper gå igenom det jag gör.

Jag ska fundera på saken.

Vad har exploderat här?

Vårstädning.

-Det är november. -Ja, men ändå.

Jag har så mycket energi sen jag slutade med cellgifterna,

och vill inte lämna allt det här till dig och pappa att ta hand om.

-Vill du hjälpa till? -Det är frestande,

men jag har skolan. Eller ska jag sluta?

Nej, gå i skolan.

-När är kemiprovet? -På fredag.

Och jag ska träffa Lydia senare.

Jag gillar din mentortjej.

Hon är som en nördig geisha.

Min Hermès-halsduk.

-Hermès, är det sant? -Ja.

Det var en gåva från de rika föräldrarna till en av mina elever.

Det får mig alltid att känna mig som Jackie O.

Jag tvivlar på att Jackie O skuttade runt så där.

Skratta inte.

-Du bar den här lika mycket som jag. -Va, nej... Det gjorde jag inte.

-Joho, då. -Tjejen.

Du kallade den för din "flaggslips".

Du gnuggade silket mot din lilla näsa.

Jag gnuggade säkert bara bort en kråka eller nåt.

-Kan du sätta ut den i bilen? -Okej.

Har nån sett min gröna tröja? Jag vill ha den i Detroit.

-Vi ses, pappa. Älskar dig. -Ta hand om din mamma.

-Vi ses om ett par dar. -Okej.

Amber sa att hon hämtat den

från kemtvätten innan hon gick på semester,

men jag hittar den inte.

Paul. Fungerar den här?

Kanske till mitt radioprogram.

Herregud.

Är det här det jag tror att det är?

Gud, vad smal jag var.

Det minns jag.

Jag kan nog få en slant för den här.

Du får inte sälja den.

Säger hon som brände sin brudklänning i en soptunna.

Det var för att sudda bort ett dåligt minne.

Är det vad du vill göra, Cath? Sudda bort ett dåligt minne?

Nej.

Nej, jag kommer alltid ha minnena och fotona.

Jag behöver bara inte klänningen. Det är bara kläder.

Jag råkar basera en hel karriär på "bara kläder".

Om du ursäktar,

så måste jag lämna in lite designer av "bara kläder"

till sir Isaac Mizrahi.

-Oj, är din lärare riddare? -Nej, han är modekunglighet.

Det är sant. Han är min gästprofessor den här terminen.

Trevlig resa.

-Vi ses, kära du. Hej då, kompis. -Hej då, Paul.

Du, Paul.

Tror du att du kommer att gifta om dig?

Varför frågar du det?

Jag bara undrar.

Gör inte det. Det är makabert.

Det tycker jag att du ska göra.

Trots våra konfliktlösningsproblem är du en god make.

Och du är god och makaber.

Vi ses på fredag.

Herregud.

Det här är en fin topp.

Jag älskar alla små blommor.

Den är bara buren en gång.

De här kan jag ta.

Resten kan du få tillbaka.

Jag vill inte ha tillbaka dem.

Jag rensar.

Ge mig bara ett erbjudande för rubbet. Jag tar ett skambud.

Jag tar bara det jag kan sälja. Här.

Vad menar du? Här finns jättefina grejer.

Folk brukade stoppa mig på gatan för att fråga om kjolen.

Och märk att det är en...

Här är en Hermès-halsduk.

-Har du en Hermès? -Ja.

Var är den?

Jag måste ha tappat den.

Okej.

Jag donerar det.

Gick det bra?

Jag känner inte mitt ben.

Han säger att det trycker på min frontallob.

Det kan orsaka tillfällig paralysering, bland annat.

Vad för andra saker?

Jag vet inte. Beteendeförändringar, minnesförlust, ändrat omdöme.

-Det låter som jag i 20-årsåldern. -Jag minns inte min 20-årsålder.

Försök komma ihåg det här.

På torsdag kväll är det "tusen stjärnors kväll".

Jag vill gå till parken och titta efter fallande stjärnor,

som vi gjorde som små.

Det var en hemsk upplevelse.

Det var för att mamma och pappa bråkade mycket.

Men gissa vad. De följer inte med nu.

-Har du ringt hudläkaren? -Inte än.

Gör du min grej så gör jag din.

Okej, visst.

Snälla, säg att det här inte är allt de har.

Ursäkta mig.

Ni råkar inte ha en käpp med en utsnidad träfågel?

-Eller ett ormhuvud med juvelögon? -Vi säljer inte såna här.

Jag skulle rekommendera den. Väldigt stabil.

Tack. Vi tittar vidare.

Glöm att jag ska halta runt

på en sån där som en gammal Ma Kettle.

Det verkar bli regn. Jag går och hämtar cykeln. Sätt dig.

Mrs Silvers, ditt recept är redo att hämtas ut, mrs Silvers.

Tre, två, ett.

Tiden är ute.

Va? Det där var inte 40 minuter.

Jag är ledsen.

Du klarade dig nästan den här gången.

Va? Det här är löjligt. Jag kan aldrig memorisera allt det där.

Acetat är C2H302- eller CH3COO.

Järn är en metall i grupp 8 och då ett övergångselement.

HC2H302 är en svag syra som delvis joniserar i en vattenlösning.

Och ozonförbrukning orsakas av klorfluorkarboner,

en förening som bara består av klor, fluor och kol,

även kallat freon.

Jösses. Du är som en robot. Hur kan du minnas allt det här?

Jag pluggar mycket.

När har du tid att umgås med vänner?

Min mamma gillar inte riktigt att jag umgås.

Inte alls?

Jag skulle bli galen om jag inte fick träffa mina vänner.

Det är för att du är populär.

Jag måste gå.

Jag är frivillig på ett djurhärbärge på tisdagkvällar.

Vad häftigt. Så du tycker om djur?

Nej. Men jag vill komma in på Harvard.

Här är instuderingsfrågorna.

Stanna inne ikväll och jobba på dem.

Okej, bra.

Tack för den här...

Skiten.

Hur hanterar du dina nya symtom?

Det galna är att med undantag från mitt haltande

känner jag mig som mitt gamla jag.

Det är lustigt.

Nu när jag slutat försöka bli bättre mår jag bättre.

Du ångrar inte att du har avslutat behandlingen?

Inte alls.

Är det dåligt?

Varför skulle det vara det?

Folk ska inte känna att jag har gett upp.

Varför inte?

För att jag inte vill göra dem besvikna.

Genom att dö?

Genom att försvinna innan de är redo.

Jag vill knyta ihop alla lösa trådar.

Jag vill göra upp en plan så att alla klarar sig.

Och du själv, då?

-Vad då? -Ja, du.

Var passar du in i den här planen?

Det gör jag inte.

Jag kommer att försvinna, om du minns?

Hur får det dig att må?

Det är inte så att jag inte har

varit förberedd på det ganska länge.

Mina tumörer växer. Jag vet vad det innebär.

När läkaren sa det åt mig tänkte jag:

"Okej. Det sker.

"Kämpa inte emot."

Oj. Det var utvecklat av dig.

Du säger det som om det är nåt dåligt.

Kan man vara utvecklad på ett dåligt sätt?

Kan man det?

Du är irriterande.

Jag är glad över att du känner dig upprymd nu.

Du förtjänar att må så.

Och du är väldigt utvecklad.

Men enligt min erfarenhet

så kan folk som går igenom det du går igenom

och mår bra ibland få en skruvboll kastad mot sig.

Så var bara...

Beredd på att fånga den?

Inte förvånad om den träffar dig i ansiktet.

Stal två killar precis din skänk?

Nej, nej. Jag avskydde den. Behöver den inte. Sålde den.

Vad har hänt med ditt ben?

Jag...

Det är bara lite förlamning.

Eftersom tumörerna trycker på din hjärna?

Ja.

-Hur visste du det? -Jag kollade upp det på nätet.

Du vet att du alltid kan fråga mig om det är nåt du undrar över.

Gör det ont?

Nej, nej. Det är bara...

Det är bara lite avdomnat.

Som om det inte tillhörde min kropp.

Dr Sherman sa att förutom träbensaspekten

går det ganska bra för mig.

Jag tänkte göra lax till middag ikväll.

Hjärnmat för att hjälpa dig att tentaplugga, okej?

Ja.

Lydia, du. Du måste hjälpa mig.

Jag hinner aldrig bli redo för det här kemiprovet.

Jag kan komma ikväll om du vill ha ett extra tillfälle.

Eller så kan jag bara...

Jag kan säga att jag ska ta mamma

till ett läkarbesök eller nåt,

och sen kan du berätta för mig vad som kom på provet.

Vill du att jag ska fuska åt dig?

Nej, jag... Du behöver inte ge mig svaren.

Jag kollar upp dem själv.

-Det är ändå fusk. -Nej, det är det inte.

Jag betalar dig. Jag betalar dig vad du än vill ha.

Lydia. Jag kan inte komma hem med ett dåligt betyg till min mamma.

Kanske om du umgicks lite mindre

och pluggade lite mer,

så hade du inte hamnat i den här sitsen.

Okej, tack. Jösses.

Hej, Detroit. Vi är tillbaka.

Morgonmannen Stan här,

och med mig live i studion har jag självaste "tryck på knappen"-doktorn,

Paul Jamison.

Vad roligt att du är med i programmet.

Tack så mycket, vad kul att vara här. Jag älskar att vakna till applåder.

Ja!

Vi vet att du har varit ute på turné nu i veckan.

Du höll i en föreläsning i stan igår kväll, va?

Ja, på det underbara Fillmore. Och ytterligare två ikväll.

En klockan 18 och en klockan 20 på Royal Hotel.

Min producent gav mig ett exemplar av dina kommande föreläsningar.

Vi ska spela upp den om ett ögonblick.

Jag måste säga att jag inte kan komma över schemat.

Du måste vara flitig som ett bi.

Ja, det är stressigt.

Men att träffa fansen och höra deras historier,

det håller mig igång, för de berör mig.

Bara de söta, hoppas jag.

Jag skämtar bara. Du.

Vi vet alla hur trogen du är din fru.

Hur är det med henne, förresten?

Det har varit tufft, men hon är verkligen en kämpe.

Vad fint att höra.

Det där stora "C" kan vara ett helvete.

Vad tycker hon om att du reser så här mycket?

Vi är synkade. Hon förstår.

Hon är med på noterna. Hon...

Du vet vad man brukar säga.

"Frånvaro får hjärtat att bli mer tillgivet."

Ja.

Och jag är säker på att ni tar igen förlorad tid när du kommer hem.

Ja, vi... Vi tar igen det.

Det tror jag säkert.

Kan du berätta för lyssnarna hur ni håller ihop så bra?

Håll kvar den tanken, dr Paul.

Vi är tillbaka efter reklamen.

Det är radio. Man måste liksom prata.

Jag har inga fler ljudeffekter kvar.

Kan jag... Lite vatten. Kan jag bara...

Kan vi få hit lite vatten?

Så, det här är

A Clockwork Orange möter Planet of the Apes.

Två filmer som aldrig skulle gå ihop.

Men här fungerar de.

Jag gillar det. Jag skämtar inte, jag vill ha det.

Det vill jag verkligen. Jag vill köpa det.

Allvarligt, en hyllning till Hollis.

Okej. Vem kommer sen?

Ja, Andrea.

Vet ni vad? Vi hör vad klassen har att säga först.

Jag har inget emot enkla linjer. Jag tycker bara att färgerna är...

Jättetråkiga, va?

Jag tycker synd om tjejen som måste bära kläderna.

Snacka om att inte vilja bli sedd.

Hon är bara tapet och ingen blomma.

Okej, jag har nog trollbundit er nog för en dag.

Gå ut och var sagolika.

Förutom du.

Jag är lite orolig över det arbete du har lämnat in på sistone.

Jag jobbade verkligen hårt på skisserna.

Jag vet, men det saknas en viss gnista

som jag såg i din ansökningsportfolio.

Även om portfolion förlitade sig väldigt mycket på

ett slags Liberace-bländande och befjädrat tema.

Men de skisserna var roliga.

De hade en utgångspunkt.

Vad hände?

Jag har en vän som är jättesjuk. Jag tror att hon snart dör, och jag...

Det sög nog gnistan ur mig.

Jag beklagar verkligen.

Jag vet inte vad jag ska säga.

Om du tror att kursen är för mycket för dig just nu,

så kanske du ska hoppa av den.

Tänk på saken.

Okej, hej då.

Jag övervägde ditt erbjudande.

Jag insåg att svaret ligger

i grundfysikens princip att varje handling

har en motsvarande och motsatt reaktion.

Jag har faktiskt ingen aning om vad du säger.

Jag hjälper dig fuska om du tar min oskuld.

Va?

Oroa dig inte. Det är inte för att jag gillar dig.

Jag vill inte börja college nästa år och vara tönten med mödomshinna.

Och eftersom jag inte har tid att träffa folk utanför skolan

och du har ett rykte om det här,

antog jag att det här skulle vara min bästa och enda möjlighet att ha sex.

Och det känns som ett bra byte. Vad säger du?

Är du med eller inte?

Det ser ut som om det snöar papper.

Ursäkta, jag jobbar bara på skisser till kursen.

Till sir Isaac, antar jag.

Ja.

Det ser inte ut att gå särskilt bra.

Allt jag kommer fram till är antingen "jättetråkigt" eller "återhållsamt".

Vad fan nu det betyder.

Jag suger, i princip.

Det vet jag inte är sant alls.

Du behöver bara komma ut ur huvudet.

Ja.

-Hej. -Lydia, hej.

Jag visste inte att ni skulle träffas.

Hade ni inte en session igår?

Adam ville lägga till ännu en innan vårt kemiprov imorgon.

-Är det sant? -Ja.

Jag är så stolt över allt jobb du lägger ner.

Tack.

Vi borde väl sätta igång, så...

Okej.

-Snygg hatt, mrs Jamison. -Varsågod.

Den är din.

Tack.

Det finns bananbröd i kylen om ni vill ha nåt senare.

-Bra. -Okej.

Kom igen.

Kom, kom, kom. Fallande stjärnor väntar.

Jag hoppades på att du skulle ha glömt.

Vänta, hur gick det hos hudläkaren?

Det var faktiskt mer en helkroppstafsning än en scanning.

Ingen har nånsin hållit på så länge under mina kulor.

-Och? -Ingenting.

-Jag blev friskförklarad. -Är det sant?

Bra. Vad lättad jag blir.

Kom. Jag vill hitta en plats innan alla jobbiga studenter

lägger ut sina kashmirfiltar och osthjul.

Vad är det här?

Jag vill bara kolla upp ett par saker innan vi gör nåt.

Eller så kan jag bara visa dig hur det går till.

-Förstår du? -Snälla, jag vet hur det går till.

Men enligt min research

säger många kvinnor att deras första gånger var dåliga.

Jag är perfektionist.

Se upp.

Kom nu. Jag...

Jag vill hitta ett bra ställe att sitta på där man ser bäst.

Jag tror att vi kan se dem härifrån.

Nej, nej. Jag vill göra det på rätt sätt.

Kom nu.

Så där, ja.

Okej.

Jösses. Hur gick det? Cath?

Det här smakar så gott.

Tack. Jag ska säga det till min mamma.

Enligt den här sajten är det "missionärtekniken"

som har den högsta procentsatsen för vaginal orgasm på 39 %.

Den omvända koflickan ger bara 28 % chans att lyckas,

men rankar högre på intensitetsskalan med nästan 50 %.

Men om båda kombineras med digital stimulans

ökar siffrorna.

Du får det att låta som kemi.

Det är det, typ.

Vetenskapen bakom att skapa ett barn är faktiskt otrolig.

Så mycket som måste klaffa för att det ska ske.

Det är ett mirakel om det nånsin fungerar.

Och vem visste att vaginan var som ett rör,

och vulvan var utsidan?

Jag.

Okej, förutom du. Jag glömde att du vet allt.

Jag kan inte hjälpa att jag är ett geni.

Nej, du är en robot.

"Jag är Lydia. Jag vet allt. Jag minns allt jag nånsin läst."

Tyst med dig.

Ska vi...

-Ja. -Okej.

Okej.

Okej.

Så här blir det väldigt sällan efter så mycket förberedelser,

men jag har ändrat mig, jag kan inte göra det.

Nej, det är ingen fara. Ingen fara.

Jag vill få det överstökat, men det känns inte rätt.

Nej, det är ingen fara. Det är lugnt. Tänk inte på det.

Du behöver inte se så lättad ut.

Nej, men allvarligt. Din första gång borde vara speciell.

Du kommer alltid att minnas den.

-Bäst att vi fortsätter plugga då. -Ja.

Du har mycket att komma ihåg till imorgon.

Kom ihåg,

misslyckande är inget alternativ.

Så låter inte utomjordingars vapen.

Du måste låta...

Visst.

Klart att jag skulle skrapa det ben som har känsel.

Du överlever.

Kom igen. Redo att börja röra på dig?

Sean, sluta. Nej, jag går inte.

Okej, då får jag väl bära dig.

Nej, Sean, sluta! Jag skämtar inte.

Gör det lite lättare för mig, va?

Nej! Det vill jag inte.

-Sätt ner mig! -Cathy, du kommer...

För fan.

Vad är det med dig?

Jag gillar inte marschen du tvingar iväg mig på med två dåliga ben.

Vad är så viktigt med att se på dumma fallande stjärnor

som vi kan se varsomhelst ifrån?

För att jag tyckte att det skulle bli kul!

Vi kanske skulle se ännu en fallande stjärna.

Du önskade dig en cykel en gång,

och du fick den blåa tioväxlade i julklapp, minns du?

De gav oss aldrig nåt fint.

-Jag vet vad du gör. -Vad då?

Sist du odlade skägg var inför Ultimate Frisbee på college.

Du såg helt sjuk ut i två år för att du trodde att om du rakade dig

-så skulle ditt lag förlora. -Och det gjorde vi inte, på två år.

Du.

Du har fastnat i nåt slags vidskepliga tvångstankar,

och det kommer inte att fungera för mig.

Jag är döende.

Och att odla skägg och önska sig nåt när stjärnor faller

kommer inte att förändra det.

Det vet du inte.

Jo, det gör jag.

Herregud. Det är så orättvist.

Jag har tillbringat de senaste 15 åren av mitt liv utomhus,

grillat mig i solen.

Din hudläkare hittade inte en liten leverfläck på mig.

-Men det är jättebra! -Nej, det är det inte.

Det är inte bra, Cath.

Varför inte jag?

Ingen skulle sakna mig.

Förutom du, kanske, och du skulle komma över det.

Du skulle få min hjärna om det gick.

-Jag vill inte ha den. -Du är en sån jäkla bitch.

Tidgare i BIG C...

Slår vad om jag får bra betalt för den.

Släng inte den där.

Ångrar du att du slutar med behandlingen?

Inte alls.

Åh!

-Är du okej, älskling? -Känner inte mitt ben.

Säg att detta inte är allt de har.

Lydia! Du måste hjälpa mig,

inte en chans att jag klarar kemiprovet..

Jag hjälper dig fuska. Om du tar min oskuld.

Jag har ändrat mig, jag kan inte göra det.

Det är okej. Det är okej.

Jag är bekymrad över det du har lämnat in på sista tiden.

Om du tycker att det är för jobbigt nu,

kanske du ska hoppa av.

Alla vet att du har varit ute och rest de senaste dagarna,

alla vet hur hängiven du är din fru,

kan du berätta för lyssnarna hur ni kan stå så nära varandra?

Åh!

Sean sluta! Nej, jag går inte.

Vad är problemet?

Jag är döende Sean.

Och att odla skägg och önska när stjärnor faller,

ändrar inte det.

Du vet inte...

Jo, det gör jag.

-Du blir inte besviken. -Det är jag redan.

Hej, Marcy, det var längesen. Hur mår Doug?

Han gick bort för två veckor sen, Frank.

Jag beklagar.

Vad hände?

Njurfel.

Han gick på dialys i 12 år i väntan på en njurdonation, men...

Herregud.

-Sean. -Du.

Jag undrar om jag kan returnera dessa.

-De har inte öppnats än. -Javisst.

Hejsan.

Du är hemma tidigt.

Ja, lite ändrade planer.

-Hur var det i Detroit? -Bra.

Morgon-dj:s är bara så, de är låtsasmänniskor,

går på steroider och koffein.

Har du käpp?

Jag är borta i två dagar och nu går du med käpp?

Det sorgliga är att man inte kan

få en käpp med en snidad fågel i den här stan,

oavsett hur mycket man vill betala.

Nej.

Det sorgliga är att jag inte var här, som jag borde ha varit.

Nej, jag vill att du fortsätter med ditt liv.

Försöker du sälja mig en ny fru igen?

Roligt att du nämner det. Jag vill visa dig något.

Det är en hemsida där folk som förlorat sin make i cancer

kan träffa andra som har varit med om samma sak.

Den heter Kapitel 2.

Det är exakt motsatsen till vad jag vill prata med dig om.

Vänta. Nej, nej. Jag bara...

Jag vill att du tittar på den med mig, för den är så fin.

Vissa historier är helt fantastiska.

Hela vägen hem, allt jag tänkte på var hur vi glidit isär från varandra.

Kanske mycket är mitt fel, kanske allt.

Men med den tid vi har kvar

vill jag kunna luska ut hur jag ska hitta tillbaka till dig.

Och jag uppskattar inte att du knuffar bort mig så här.

Det gör jag inte.

Det är så här jag vill komma nära dig,

genom att prata om din och Adams framtid,

som jag inte finns i länge till.

Sluta.

Jag menar, du...

Först kläderna, och nu det här? Du ger bort allt, även mig.

-Du skrämmer mig, älskling. -Varför det?

Jag har alltid varit förberedd till max inför varje resa jag åkt på.

Jag...

Jag vill att du hjälper mig, att vi pratar om det här.

Du måste höra mig säga att det är okej att gå vidare.

Lycka till.

Börja nu.

Okej, jag nappar. Varför sitter du vid min dator?

Jag gav mig i kast med teknologin för ett högre syfte.

Men tydligen har jag blivit blockerad av etablissemanget.

Under ett par timmar har jag försökt ge bort saker på Craigslist,

där man till och med kan skänka sina underkläder.

Men den sa till mig att jag hade blivit avstängd.

Mina annonser har flaggats för borttagning

av de censurerande jäklarna.

Inget illa menat, men vad har du att ge bort?

Min extra njure.

Jag listade den under "gratis" och fick massor av svar.

Du skämtar, va?

Nej, nej. Mina njurar och jag är allvarliga.

Jag fick idén från kvinnan på apoteket

vars make dött i väntan på en transplantation.

Det slog mig. En kille som jag kunde ha räddat hans liv, enkelt.

Så när jag släppt av dig åkte jag till biblioteket.

Jag tog datorn som inte används av hemlösa för att se på porr.

Njurar är viktiga organ, Sean.

Vad händer om du ger bort en

och nåt händer med den du har kvar?

Eller om Adam behöver en njure? Då kan du inte hjälpa.

Vid det laget kan de odla fram såna.

I en värld fylld av ytliga och meningslösa gester

var det här min chans att verkligen hjälpa nån, här och nu.

Jag beundrar impulsen,

men det finns sätt att hjälpa främlingar som inte rör operation.

Du har gett bort saker på sistone. Har jag varit kritisk mot dig?

-Det är ändå skillnad. -För dig, kanske.

Men mina njurar och jag ska hålla ut.

I en värld som kan sammankoppla folk

med allt från navkapslar till handtrallningar

måste jag kunna hitta nån som har njurfel.

Jag älskar kritstrecken. Och hårdvaran.

Den är så manhaftig, och jag älskar den. Bra jobbat.

Vi ses efter lektionen.

Jag gör lite te. Vill du ha?

Kom hit. Jag vill visa dig nåt.

Du måste lova att vara öppensinnad och inte bli arg.

Alltid öppen, aldrig arg.

Jag gjorde en profil åt dig på sajten.

Du behöver aldrig använda den, förstås. Jag hade bara lite roligt.

Har vi inte redan pratat om det här?

Jag använder ett alias.

Kapitel 2 William Smith

Och bara så du vet så låter du som rena kapet.

-Snygg bild. -Ja.

Jag tog den efter en av Adams fotbollsmatcher.

Skämt åsido, jag gör inte det här.

Även du kanske skulle sluta med det.

Du är en man som måste vara gift. Lita på mig, jag känner dig.

Jag ska bli en ensamvarg.

Du mår bättre när du har nån i ditt liv.

När jag tänker på din framtid och ser dig ensam,

är det ledsamt och ensamt,

och fyllt med skräpmat, utan skäl att använda deodorant.

När jag föreställer mig dig med nån,

då ser jag skratt och handhållning och ett långt lyckligt liv.

Och Adam kommer behöva en positiv kvinnlig förebild.

Det kommer han att ha,

så som Gud och naturen tänkt ut, med en äldre flickvän.

Det här är vad jag skrev.

"Jag är lång, över 182 cm.

"Jag gillar att spela rugby och ha kvalitetstid med min tonårsson."

"Jag har en kreativ själ."

Det var fint.

"Jag älskar goda samtal och goda middagar där hemma."

Jag gillar att äta ute.

Du gillar att äta. Du avskyr att äta ute.

Varför säger du att jag inte gillar att simma? Jag älskar det.

Nej, du avskyr det. Det irriterar dina eksem.

Favoritfilm?

Star Wars.

The Big Lebowski.

Jäklar.

-Du har rätt. -Ser du?

Det här är skälet till att vi måste göra det tillsammans.

För jag känner dig.

Bättre än du känner dig själv.

Det gör du.

Jag har inte sett nån se så rädd ut

sen Vera Wang trodde att hon hade gått upp ett kilo.

Slappna av.

Jag ville att du skulle stanna för att jag ville visa dig det.

Vilken vacker kista.

Det är poängen. Döden måste inte vara smaklös.

Se på egyptierna. De visste hur man fick den att skina.

Jag är ledsen för din väns skull, men ska du bli konstnär

måste du lära dig förstå vad som sker i ditt liv.

Mina bästa kollektioner gjordes

när jag dumpats av väldigt snygga pojkvänner.

Lita på mig. Det är inte läge att ge upp din vision.

Det är läge att hitta och jobba med den.

Men det är så blekt, mr Mizrahi.

Isaac. Ta med dig den här hem.

Studera den och se på hur egyptierna

mötte tragedi med stil, och ett ton guldlöv.

Gör skisser som får mina strumpor i begränsad upplaga, på fall.

Okej?

Tack.

Wow. Det var helt otroligt.

Jag känner inte ens för att somna som jag vanligen gör.

Kanske för att det är eftermiddag.

Eftermiddagsnjutning.

Eftermiddagssex.

Herregud!

Du är en sån hingst.

Kolla in alla meddelanden från änkorna på sidan.

En som heter Brenda vill fika med dig.

Två barn. Hon har en resebyrå. Söt.

-Du borde träffa henne. -Nej.

Du kan inte ha sex med mig, och sen para ihop mig med en annan kvinna.

Det är sjukt.

-Vilken fru skulle göra så? -En väldigt bra en.

Att vi jobbade tillsammans på min online-profil

var kanske konstigt eggande, men längre än så går jag inte.

-Okej, älskling? -Nej. Hon är perfekt för dig.

Hon utövar yoga. Hon har ett hem i Stillwater.

Jag vill bli vän med henne.

Men ser du inte hur fel det är? Du lever ännu.

Jag borde inte vara på hemsidan.

Du kan säga till henne att jag lever om det känns bättre.

Inget av det här får mig att må bättre.

Små steg, Paul.

Små steg.

Jo, jag har hört allt,

och du vinner pris för den mest jävla generösa frun nånsin.

Gratulerar.

Det här är mannen som jag känner bättre än nån annan i hela världen,

som jag känt längre än nån annan.

Förutom Sean och min pappa, men det är annorlunda.

Och så finns det...

Det finns en djup kärlek.

Den är inte alltid passionerad. Den är inte alltid så lätt.

Men vi valde varandra och höll ihop.

Nu när jag ser mållinjen för mitt eget liv

vill jag vara hans partner till slutet,

det innebär att hitta hans nästa partner.

Med tanke på hur jag känner Paul är jag nog bäst lämpad för uppgiften.

Och det bekommer dig inte,

det här livet han ska ha med nån annan?

Det skulle göra många kvinnor galna, däribland mig.

Jag har annat att oroa mig över.

Blir jag förlamad i andra benet? Mina armar? Blir jag blind?

Såna saker skrämmer mig.

-Stökar du till mitt kök? -Nej. Jag käpp-anpassar det.

Jag flyttar dina älsklingskoppar närmare maskinen

så du slipper hasa fram och tillbaka.

Jag tar kastruller och grytor härnäst.

Nej, det gör du inte. För du har en dejt.

Ursäkta mig?

Minns du Brenda från Kapitel 2 som ville fika?

Jag svarade ja.

Du träffar henne på fiket i Lyndale om en halvtimme.

-Jag åker inte. -Jo, det gör du.

Öppna din dator

och säg till Brenda att jag aldrig tänker träffa henne.

Hon har redan ordnat barnvakt.

Jag försöker njuta av mitt förhållande

med min väldigt levande fru,

som precis har korsat en så konstig gräns.

Jag har inte hennes telefonnummer.

Om du inte går nu så sviker du en änka.

-Lydia, B-plus! -Jag visste att du kunde fixa det!

-Ja, ät skit, kemi! -Ja!

Kul att träffa mannen bakom profilen.

-Förlåt att jag är sen. -Det brukar vara jag som är sen.

Så, nu vet du. Jag kommer för sent.

Jag har beställt efterrätt. Jag är så hungrig, och älskar socker.

Nu får du se fler av mina svagheter.

Jag tog två gafflar, så du blir...

Brenda, du verkar vara en trevlig kvinna,

och jag vill inte slösa bort din tid, så jag ska dyka in här.

Jag vill be om ursäkt.

Det brukar inte vara så sånt här börjar.

Allt det här var min frus idé.

Min levande fru.

Är du gift?

Ja.

Självklart är du det. Självklart.

Hon hittade hemsidan och fyllde i profilen.

Och, du vet,

hon har cancer.

Hon är döende i cancer.

Och jag tror att hon...

Hon vill nog se till att jag får det bra.

Jag är så ledsen. Jag skäms så.

Och om hon inte var i livet vet jag inte om jag hade klarat detta.

Jag har varit änka i 10 år.

Det gick fem år innan jag ens tänkte på att gå på dejt.

Ja...

Jag är ledsen att du får genomlida detta.

Ja.

Hon gillar dig väldigt mycket. Din profil. Hon hade velat vara din vän.

Hur sjukt är inte det?

En cheesecake, två gafflar?

Stanna och ät lite kaka.

Okej?

-Hej. -Ett bord för en?

Nej, tack. Jag bara... Jag måste ge nån plånboken.

Jag vet inte om de är kvar här.

Det stället är roligt. Jo, jag har varit där.

Det var jättekul att träffa dig.

Vad snällt av dig, under omständigheterna.

Kan du göra det?

Det är mannen i brun kavaj.

-Inga problem. -Tack.

-Dina tester är väldigt bra. -Tack.

Förutom lite tandvärk, för ett år sen,

som jag skrev i min sjukdomshistoria, är jag frisk som en nötkärna.

Blodgrupp O, vilket är perfekt för njurdonation.

Men det är preliminärt.

Sen behöver vi vävnadsmatchning, vilket betyder fler tester.

Jag är väldigt motiverad, doktorn.

Jag ser att du även har haft mentala problem tidigare.

Jag ska inte ljuga. Det stämmer.

Men jag har hållit mig på jämn kurs nu ett tag,

och jag är nu redo att ge tillbaka till samhället.

Det är det som är grejen.

Levande donation, det du vill göra, är inte så vanligt.

Med tanke på din mentala historia,

måste vi vara helt säkra på att du tänker klart

och att du är säker på varför du gör det här.

Jag kanske inte alltid har varit vid mina sinnens fulla bruk,

men mina njurar är helt friska.

Jag trodde att du skulle vara lite mer entusiastisk över min gest.

Det verkar vara ett impulsivt beslut,

och med tanke på din psykologiska profil är det ett orosmoment.

Vänta lite. Säger du nej till min njure?

Jag säger att du ska fundera lite på det.

Men, doktorn.

Du är den professionella här,

men låt mig förklara nåt som kanske inte står i akten,

som du i övrigt är ganska imponerad av.

Jag har tänkt igenom det, innan jag ens kom hit.

Jag har inget jobb.

Jag har inget förhållande. Inga barn, vad jag vet.

Jag sitter i ett hus jag fick gratis

och bläddrar igenom en död kvinnas skräppost.

Jag kanske komposterar en aning.

Jag har haft tid att tänka över detta, riskerna med det,

och vill ändå göra det. Det jag inte sa till dig direkt är att

jag bara är en kille

med en syster,

en vacker, generös,

ibland irriterande syster

som är döende.

Och allt jag nånsin velat göra har varit att rädda hennes liv.

Men

det kan jag inte.

Så kommer inte vår historia sluta.

Men jag måste tro på att det finns nån annan där ute jag kan hjälpa,

och kanske den personen har en bror

som får vara med den i ett helt liv tack vare mig.

Hej.

Hej.

Minns du mig?

Jag kom hit med min brudklänning häromdan och ångrar mig nu.

Jag bara... Jag vill ha kvar den ett tag till.

Jag kan köpa tillbaka den.

Kolla på stället där bak.

Tack.

-Jag kan hjälpa dig med den här med. -Okej.

Jag lägger ut den.

-Vad tycker du? -Du ser jättefin ut.

Den är perfekt.

Det där kommer jag absolut att minnas.

Hej. Ursäkta allt glitter på golvet.

-Jag dammsuger upp det. -Nej, låt det ligga. Det är fint.

Andrea, den är otroligt fin.

Tjejen har fått tillbaka sin gnista.

Jag hittade inspiration hos kung Tut och ett par andra rika egyptier.

Visste du att faraonerna ville begravas med alla sina prylar?

De trodde att de kunde ta med sig allt till efterlivet, alltihop.

Juveler och kryddor och honung, guld, och katter.

Jag vet inte om det var så vettigt, men de vet hur man pimpar gravar.

Kan du göra den här?

-Till kursen? -Till mig.

Jag vill begravas i den.

Var inte makaber.

Säg ja.

Nej, jag vill ha en ny klänning,

och jag hade älskat att få ha den här på min begravning.

Ja, jag gör den, mrs J.

Bra.

För jag ska pimpa min kista som en farao, eller hur?

Ja.

Ja. Okej.

Mrs J, jag kommer hem tidigt,

så ring mig om du vill att jag ska hämta upp nåt.

Ingen frukost till mig. Jag ska träffa Lydia tidigt.

Tack för att du anlitade henne. Hon är en jättebra mentor.

-Vi ses, jag älskar dig. -Superstjärna!

Trevlig natt.

Inget mer sovande på soffan.

Jättefint

Äggen bränns vid, raring.

Så där, ja.

Vem är du?