Original subtitles

Detta har hänt...

-Har du cancer? -Melanom,

fjärde stadiet.

Jag vet att du är sjuk och att den här prövningen kan rädda ditt liv.

Är du inte rädd för att dö?

Jag är mer rädd för att inte få allt gjort innan jag dör.

Har du inte varit lycklig på 20 år?

Det är ju hela den tiden som du har känt mig.

Jag ska klamra mig fast så länge jag kan.

Och Adam. Om han inte är redo att sörja, är jag inte redo att dö.

När stal du nycklarna till mitt magasinsutrymme?

Alla grejer där tillhör mig.

De ska du få när jag är död.

-Vad har hänt? -Jag är hennes bror.

Hennes hemliga skam. En klåda man inte kommer åt.

Lägg av!

-Rummet är ditt. -Jag uppskattar det, mrs Jamison.

Vet du vem jag är?

Jag är inte dum. Jag har bara Alzheimers.

Minns du inte var du la pistolen?

Jag vet varför jag går till dig.

Du försöker dra över mig till andra sidan, Marlene.

Och se efter Thomas. Han gillar dig.

Jag är bloggare. Jag vill skriva ner allt.

Jag ska åka på turné.

Du kunde följa med som "tryck på knappen-killen".

Tryck på knappen! Tryck på knappen!

Jag vill dyka i morgon.

-Vem är din dykpartner? -Cathy?

Hon är inte tillbaka.

Var fan är dykarbåten?

Det är en konstig verklighet här, Angel.

Min doktor ringde mig igår.

Han sa att mina tumörer växer. Jag tror att jag dör inom ett år.

Angel?

Angel.

FEM MÅNADER SENARE

Det är konstigt, för man tror att aska ska vara mer som...

-Aska? -Ja, men...

Jag vet inte, det är bara... Det är bitar i det.

Aska till aska, jord till bitar.

Det är benbitar. Du vet, ben och...

Tänk om lite av det är kvar från nån som kremerades tidigare.

Lägg av, det där var makabert.

Ni är makabra.

-Jag är deprimerad, Marlene. -Det kan jag inte relatera till.

Jag är så glad över att ha min pojke här igen.

Ledsen att jag inte kom till din begravning tre meter bort, Thomas,

men mina ben är kalla från insidan och ut.

Det låter som om du har på dig dina bajsfärgade glasögon.

Vad ska det stå på din epitaf?

Har du uppfyllt alla dina mål?

Hade du några mål?

Vad sägs om: "Thomas.

"Han bajsade en gång där han låg, och verkade inte märka det"?

Vad sägs om: "Vilken tur att jag inte visste om att jag var sjuk."?

Gaska upp dig.

Operationen gav dig åtminstone en fin ny frisyr.

Varje gång jag ser på den tänker jag på läkarna inuti mitt huvud

som rör vid mina hjärnfåror.

Hade du föredragit att de skulle lämna kvar tumörerna?

-Och låta dem trycka på din hjärna? -Kanske.

Ärligt talat. Om de är orsaken till...

Den där drömmen, hallucinationen, vad du nu vill kalla den,

som fick mig att känna att jag var på en båt i solen

och åt apelsiner, att Angel var verklig...

Blir det så när man är nära att dö,

att man får uppleva en vacker dröm

istället för att må så här? Kanske.

Bra. Nu är jag deprimerad.

Skyffla där.

Hur gick det?

Vår vän är begraven. Vi har tagit farväl.

Adam sa faktiskt en fin liten bön. Underbar.

Vad bra. Han är nog med Marlene.

Du borde skriva: "Thomas åt skor."

Eller: "Han må vara borta, men lämnade kvar lukten."

Vi ses senare.

-Vart ska du? -Fotbollsträning?

Jag släpper av dig. Jag ska tillbaka till rummet.

Korridorslivet är det bästa med college.

-En bekymmerslös utopi. -Jag vet.

Min rumskompis och jag gör om rummet till en klubb.

Diskokula, rubbet. Jätteroligt.

Vad glad jag blir över det, Andrea.

Men tack för att jag får tvätta här.

Tack för att du tvättar dina kläder.

Jag tvättade alla dina kläder när jag ändå var igång, mrs J.

-Det hade du inte behövt göra. -Ingen fara.

Och det var värt det för att se Adams tupp.

-Va? -Det var dina tuppkalsonger.

Det är flera tuppar, så det skulle bli "tuppar".

-Jag kör. -Nej.

-Nej! -Nej, du.

Va? Jag får körkortet om en vecka.

På tal om det, vad vill du göra på din ljuva 16-årsdag?

Jag vill ta mitt körkort och att du slutar kalla den för det.

-Vill du inte festa? -Nej.

Vi ses senare.

-Hej då. -Hej.

Vi borde fixa en fest till honom.

Han vill ta sitt körkort. Det räcker nog.

En liten middag, bara.

-Hur är det med dig? -Jag är fylld med fruktan.

Jag får panikattacker, och tänker:

"Herregud, är nån fast under en bil?"

Sen tänker jag: "Nej, nej."

Jag ska cellgiftsbehandlas igen om fyra dar.

Vad kan jag göra?

Kom hit.

Om du ska sova på soffan, så vik filtarna fint när du kliver upp.

Okej. Jag kan bädda soffan. Jag fixar det.

Jag är bara så trött från min förra runda.

Varför lägger du dig inte?

Om jag ska sova hela tiden kan jag lika gärna vara död.

Säg inte så där är du snäll.

Jag vet att cellgifterna är jobbiga, men de håller dig vid liv.

Vad?

Du får fokusera på det positiva. Du måste...

Du vill säga det. Säg det, bara.

Tryck på knappen.

-Knack, knack! Är alla anständiga? -Ja. Kom in.

Hej, Amber.

Jag har prototyperna till tryck på knappen-lampan.

De är 20 stycken. Jag har resten i garaget.

Oj, vi tar en titt.

-Hur är det med dig? -Jättebra, tack. Och själv?

Jättebra.

Jag läste första kapitlet av Pauls bok igår kväll.

Det var ju inte bara din föreläsning,

du går så mycket djupare än så.

Och jag fjäskar inte nu.

-Tack. -Den är jättebra.

Herregud, jag kunde gråta nu bara jag tänker på den.

Jag twittrade om den.

Men avslöjade inget specifikt.

-De här blev ju jättebra. -Otroliga.

-Jättefin. -Den är cool.

Fin.

Vart ska du?

Jag ska jobba på min lektionsplan inför imorgon.

Vem försöker jag lura? God natt.

-Det är en... -Pedikytaxi.

Okej.

Jag älskar att vara din privatchaufför.

Cellgiftsbehandlingarna, skolan, jag vill hjälpa till,

men jag kan inte köra din bil längre.

Jag vill inte hyckla. Jag förorenar inte, jag bryr mig!

Så jag... Jag gjorde världens deal,

och skaffade den här.

Vi måste bara åka lite tidigare än vanligt.

Jag har en filt till dig. Så där.

-Cathy. -Connie.

-Du verkar inte vara lycklig. -Det är jag.

Jag är jättelycklig.

Var det allt?

Vi har gått igenom resultaten på förra årets standardprov,

och de indikerar att en del elever inte är så bra på historia.

-Vilka elever? -Dina elever.

-Intressant. -Vi vet att du, sen du blev sjuk,

inte har följt läroplanen fullt ut.

Jag utgår från läroplanen, och använder den för att hoppa till...

Olika ämnen!

Mina förstaårselever spelade upp slaget vid Wounded Knee.

Mina sistaårselever både skrev och höll valtal.

Får vi inte ha roligt?

Du lät dina elever göra dna-prov via postorder.

Det betalade jag för.

Det är inte historia.

Personlig historia.

Två vita elever var svartare än min svarta elev.

Det ledde minsann till intressanta diskussioner.

-Du måste lära ut... -Inför provet.

Fin gammal amerikansk historia utifrån textboken.

Tack för att du kunde komma. Hoppas du hade nåt roligt för dig.

Du kanske surfade efter framtida semesterresmål.

Får jag rekommendera Puerto Rico?

Du ser lite kraftlös ut. Hur mår du?

Kraftlöst.

En biff till middag skulle inte skada. Ta lite järntabletter.

-Är det därför jag är så utmattad? -Jag kan skriva ut medicin.

Och de där antidepressiva du gav mig fungerar nog inte.

Såvida de inte ska göra mig mer deprimerad.

Det kanske var ampi-depressiva som amplifierar depressionen.

-Kan det ha varit så? -De verkar efter tre veckor.

Det har nog gått tre veckor, eller...

Vem vet? Cellgifterna gör mig så glömsk.

De gör sitt jobb.

De krymper tumörerna vi inte kunde operera.

-Det köper... -Köper mig mer tid.

-Jag försöker luska ut... -Här är till järntabletterna.

Och jag tror att jag ser Dödsängeln.

Är det på grund av tumörerna, eller är jag bara galen?

Blir jag tillkallad? Har du andra patienter

som säger att de ser honom? Han har svart lockigt hår.

Ganska sexig, men gift.

Det låter som en livlig fantasi.

Ursäkta mig. Vänta lite.

Suckade du precis?

Vad är det, Cathy? Vad vill du ha?

Bara ett par sekunder till av din tid, tack.

-Jag har inte tid just nu. -Då får du hitta den.

Tror jag att tumörerna orsakar hallucinationer? Nej.

Inte baserat på var de finns. Nåt mer?

Hur mycket mer tid ger kemon mig?

-Jag vet inte. -Är det sex månader? Ett år?

Möjligen.

Om jag inte tar cellgifterna,

är det möjligt att jag ändå får så mycket tid?

Om det är möjligt? Ja. Det är mycket som är möjligt.

Cellgifterna gör det vi vill att den ska göra.

Vore det jag, skulle jag gå igenom den.

Goda nyheter! Det är inte du.

Är vi klara? Eller har du fler frågor

som jag redan har besvarat?

Ursäkta att jag är så irriterande,

men du slipper mig snart, jag är ju döende.

På vilket sätt gör det dig speciell?

Jag har andra patienter att träffa.

Jag kunde åtminstone vara mig själv med min läkare. Jag var deprimerad.

Men sen blev var han jättetaskig mot dig.

Nu måste jag väl spela charader inför honom med.

"Jag bara... Jag är så lycklig.

"Lycklig över att leva i en tidsålder

där jag kan njuta av medicinska framsteg."

"Jag... Jag älskar cellgifter."

Vem mer kan du vara ärlig mot?

Räcker det inte med dig?

Jag är jättebra.

Det är jag, men nån som du har en längre historia med

som du inte betalar kan vara en sann tillgång.

Det kan inte vara Adam.

Paul tror att om man fejkar en bra attityd, så lever man för alltid.

Sånt kan bli riktigt irriterande.

Tror du?

Det som är ännu mer irriterande är att Paul sa

att han ville skilja sig innan jag svimmade i Puerto Rico.

Han väntar nog bara på att jag ska dö för att kunna gå vidare,

vilket jag respekterar till viss del, men...

Men sen vill han att jag ska vara positiv, så att jag ska överleva.

Konstigt, va?

Ja.

DEN STORA BURGARTÄVLINGEN!

ÄTER DU UPP DEN, ÄR DEN GRATIS!

Cellgifterna har dödat mina smaklökar.

Det är som att äta 2,5 kilo lera.

Hur tror du att jag känner?

Jag ger upp vegetarianismen för att tanka järn med dig.

Jag avskyr min läkare!

-Jag med. -Tack.

-Och jag avskyr att må dåligt. -Jag vet inte hur du gör.

Tack.

Läkare är så kaxiga för att folk behandlar dem som gudar,

vilket de inte är. Inte ens Gud är en gud.

Jag klarar aldrig att äta upp den.

Den är åtminstone vällagad.

Minns du grillfesterna vi gick på hos Ilsons?

De var så rika.

Nej, de var inte så rika.

Men mr Ilson grillade aldrig burgarna hela vägen igenom.

Det var blod och tarmar på ett bröd. Liksom: "Mu!"

Jag minns bara

att Gwen Ilson hade en stor giraff på sitt rum,

och jag fick aldrig klappa den.

Jag fick aldrig klappa henne heller.

Jag tror att de burgarna fick mig att ogilla kött.

-Fan ta mr Ilson. -Ja, fan ta mr Ilson.

-Och fan ta dr Sherman. -Och fan ta dr Sherman.

Och fan ta Gwen!

Hej, hur är det?

Okej.

-Men jag hittar inte mina örhängen. -Vad jobbigt.

Jag tror inte att ni får röka här inne.

Vi har kopplat ur brandlarmet.

Säkert att du inte har sett ett par diamantring-örhängen?

De är glittrar väldigt mycket, och jag vet att du älskar glitter.

Nej.

Du kanske borde städa lite på ditt område.

När jag tappat bort nåt börjar jag städa, och då hittar jag...

Menar du att jag är slarvig?

Det hörde jag inte att jag sa.

Jag tror att det var menat så.

Okej, låt mig säga så här.

Du är slarvig. Jag har inte sett dina örhängen.

Jag såg din herpesmedicin i bad- rummet. Utifall du letar efter den.

Du fixar det. Det är bara en tugga till!

Stoppa den bara i munnen.

Ja, bra! Svälj nu.

Svälj. Svälj.

Är du en sån som sväljer? Svara inte på den frågan.

Ja! Ja!

Ja! Vi klarade det!

Två vinnare här, mitt herrskap!

Precis!

Vinnare! Gratis burgare till oss!

VI ANTAR UTMANINGEN!

Vad är det? Hur mår du?

Cathy?

Ursäkta. Jag trodde att du var död.

Nej, det är...

Ursäkta mig.

-Kan jag hjälpa dig? -Jag återkommer.

Du skrämmer barnen.

Det är föräldrar som ringer mig och frågar vad som händer.

Säg åt dem att jag har opererat hjärnan!

De klippte av mig håret. Det var ovant.

Överväg bara tjänstledighet,

och när du är klar med cellgifterna och mår bättre...

Vill du höra nåt roligt? Jag kanske inte blir bättre.

Det här kanske är så bra det blir för min del.

Då kanske det är okej att skrämma barnen lite.

Det kanske blir bra för dem.

Så att när de...

När de förlorar sin farmor,

eller, Gud förbjude, de måste se sin mamma

eller pappa lida sig igenom gellgiftsbehandling,

blir det inte så hemskt eller gör så ont.

-Jag känner verkligen för dig. -Det behövs inte.

Det jag behöver är att få komma hit

varje dag och sköta mitt jobb så gott jag kan.

Det är vardagssakerna som håller mig vid liv,

och det måste jag göra tills Adam tar examen nästa år.

Det är mitt mål!

I min cancerhandbok stod det att jag skulle välja ut ett mål,

och det är mitt.

Det var det andra jag ville prata med dig om.

Adam. Adam.

Får du underkänt i kemi?

-Jag vet inte. -Jo!

Det gör du. Det kommer nog inte som nån överraskning.

Du har fått underkänt på två prov och lämnade inte in ett tredje.

Jag ska fixa det, mamma.

-Kom nu. -Jag kan inte.

Jag har fotbollsträning.

Du får inte vara med i fotbollslaget när du får underkänt i ett ämne.

Betyg först, sen sport.

-Hem! -Nej.

Över min döda kropp tar du inte examen i tid,

och jag är i en unik ställning att göra verklighet av hotet.

Här, killar.

Hur är det?

Vi ses senare.

Tryck på knappen

Fan, också!

Hur är det?

Jättebra.

Adam sa att du plockat bort honom från fotbollslaget.

Och ställde till en scen inför hans lagkamrater.

Kallade han det för en scen?

-Jag sjöng inte ens. -Det var inte roligt.

Han får underkänt i kemi. Höjer han sina betyg, får han spela fotboll.

Ja, men på det stora hela, tycker du inte att han

behöver ha det lite roligt? Komma ut lite?

Pratar vi om dig eller Adam?

Jag må sova på soffan, men jag är här. Okej?

Jag är här. Och du får inte vara förälder ensam.

-Det kommer du att få. -Va?

Du får vara förälder ensam när jag är borta.

Varför måste du säga så?

Och du får konsultera och allt annat roligt.

Välja college. Du vet:

"Det här har bäst idrottslag, men det där har bäst väder."

Du får veta vem han gifter sig med. Du får säga ditt!

"Den där Beth ska du hålla hårt i. Jag gillar henne."

Så ge mig bara high school.

Hej!

Oj, Andrea, jag visste inte ens att du var här.

Ursäkta. Jag skulle bara hämta ett strykjärn jag lämnat här.

Sen började jag dammsuga i mitt gamla rum.

Jag är precis som min mamma. Att städa hjälper mig att tänka.

Så jag organiserade alla era sängkläder och så.

-Du behöver inte städa mitt hem. -Det vet jag väl.

Du är välkommen hit när du vill.

Men du ska inte göra det för att du tycker synd om mig

eller tror att jag inte kan det själv.

-Säg bara som det är! -Det är inte därför...

Du är en collegeelev!

Du borde vara ute och ha roligt med dina vänner, så...

Gå bara härifrån!

Gå! Ha roligt.

Jag åker till Chicago nästa vecka.

Ska hålla i ett par föredrag, träffa min publicist. Ska jag ställa in det?

Nej, åk du, för du får även betala hans college-avgift.

Tjocktarmen.

Jag rökte under läkarutbildningen. Men det blev inte lungcancer.

Båda är ganska bra.

Ledsen över ditt senaste besök. Jag hade en dålig dag.

Du är ingen gud.

Jag är ingen gud.

-Ska du berätta för dina patienter? -Jag måste nog det.

Jag borde ha berättat för dig, men vill inte skrämmas.

Det har jag gjort mycket på sistone. Det är inte roligt.

Det är intressant att se saker och ting ur patientens synvinkel.

Jaså? Du verkade inte vara så empatisk häromdan.

Jag lär mig fortfarande.

Jag ska fråga dig nåt jag avskyr,

men varför tar du inte tjänstledigt?

Stanna bara hemma. Låt din fina fru mata dig med druvor.

-Som jag inte känner smaken av. -Precis!

Nej. Jag har alltid velat vara läkare.

Du har velat hjälpa folk fysiskt medan du är taskig mot dem verbalt?

Jag är inte känd för mitt sätt.

Jo, du är känd för det, får jag säga.

Jag älskar mitt jobb.

Jag gillar forskningen. Jag känner mig som en del av lösningen.

Folk lever, folk dör, jag är mitt uppe i det.

Nu är jag verkligen det.

-Jag vill inte göra det här mer. -Okej.

Och jag pratar inte om tjänstledigt. Jag slutar.

Idag, om det inte behövs två veckors varsel.

Nej. Det är ingen fara.

Vi hittar en vikarie till dig tills vi hittar nån fast.

Bra!

Jag går och tar mina saker.

Kanske du kan samla ihop mina elever

i biblioteket så att jag kan ta farväl av dem.

Vi ska nog helst inte störa dem mitt på dan.

Det har du rätt i.

Kanske ordna nåt till imorgon i klassrummet?

Du kan väl gå hem och fundera ut en ny rutin,

så återkommer vi till det en annan gång.

Vill du inte att jag tar farväl?

Vi tänker på saken.

Mr Bailey fick hela skolan samlad när han slutade!

Hans elever gillade honom inte ens, men han...

Han fick berätta sitt livs historia och spela banjo, för tusan!

Väldigt länge!

Mr Bailey slutade för att han gick i pension. Vi planerade det.

Cathy!

Cathy.

Cathy.

Cathy.

God morgon. God morgon, allihop.

Det här är mrs Jamison, historieläraren,

och jag ville bara ta farväl

till mina elever och till hela West Hills skola.

Idag...

Idag lämnar jag lärarjobbet bakom mig.

Många av er vet om att jag har cancer,

men det är inte därför jag slutar.

Jag tycker att mycket av det vi begärs lära er

bara är en massa värdelös info

som ni aldrig får användning för. Men det är inte heller skälet.

Cathy!

Jag slutar idag

eftersom jag nyligen hade ett samtal med nån

som verkligen älskar sitt jobb.

Och jag inser att jag inte älskar mitt.

Jag ville aldrig ens bli lärare på high school.

Det är nåt min pappa tvingade in mig i

eftersom kraven inte var så höga,

men sanningen är att det är höga krav som jag inte når upp till.

Ni kanske aldrig minns slagen jag berättade för er om,

faktan, datumen, krigen, men kanske genom att jag slutar idag,

minns ni att ni ska göra ert allra bästa!

Ni ska hitta nåt ni älskar att göra.

Ni tar inte den enkla vägen som mrs Stanley,

som har sagt åt mig flera gånger

att hon bara blev lärare för sommarloven.

Jag har alltid brytt mig om mina elever.

Jag älskar er verkligen, men

jag ska åka hem.

Jag ska tillbringa mer tid med den unga person

vars underbara kinder jag vill krama

varje gång jag ser dem, min son.

Och jag ska göra saker jag älskar.

Jag ska lära mig spela The Entertainer på piano,

nåt jag gjorde tills pappa slutade betala för lektioner

för att han ogillade när jag övade.

Och jag ska äta massor av min älsklingspaj från Kowalski's.

För livet är för kort för att ha konstiga matregler.

Och jag ska skriva färdigt

en passande epitaf till en underbar hund.

Nu sticker jag för att göra min grej.

Mina antidepressiva började nog verka precis.

Tidigare i The Big C...

Vad vill du att det står på din epitaf?

Studenthemslivet var det bästa med college.

Jo jag vet...

Menar du att jag är stökig?

Du är stökig.

Jag hittade inte dina örhängen...

Men jag hittade din herpesmedicin i badrummet.

Du studerar på college. Så bara gå.

-Har du IG i kemi? -Jag vet inte.

-Jo. - Hej Amber. -Hur mår du?

Gwen Ilson hade en sån där stor giraff i sovrummet

som jag aldrig fick klappa.

Jag fick aldrig klappa henne heller.

-Du verkar inte glad. -Jag är glad.

Cellgifterna gör det vi vill att de ska göra.

-Om det var jag skulle jag göra det. -Goda nyheter, det är inte du.

Tjocktarmen.

Varför tar du inte bara en paus från jobbet?

-Jag älskar mitt jobb. -Jag vill inte göra det här längre.

Okej.

Jag ska säga upp mig idag. Jag ska göra saker jag gillar.

Jag ska lära mig spela The Entertainer på piano.

Jag tror mina antidepressiva precis började verka.

Mamma.

-Hej. -Hej.

-Är allt bra? -Allt är jättebra.

Hoppas att jag inte skämde ut dig för mycket, men jag mår så bra.

Bäst att du ser upp.

Jag ska anordna den coolaste 16-årsfesten nånsin för dig.

Jag vill ju inte ha nån fest.

Jag vill anordna en. Jag har cancer, och gör det.

Menar du allvar? Spelade du ut cancerkortet?

Det har spelats ut.

Tillbaka till din lektion. Iväg med dig.

Jag får sluta. Det får inte du.

FAN TA GWEN ILSON

Hej.

Kapitel 4: Tryck på knappen på sjukdomen

Du måste skämta med mig.

Jävla helvetesgrej tillverkad i Kina!

Jävla skit!

Ursäkta mig. Hej.

Så roligt. Kan jag bara...

Störde jag dig?

Paul försöker avsluta nästa kapitel innan han träffar publicisten.

Han har lite svårt för att koncentrera sig.

De har flyttat fram hans möte ett par dar, så det är rätt stressigt.

Behöver du hjälp med att planera Adams fest?

Jag kallades för partyprinsessa på college

för jag älskar inte bara att gå på fest, utan även att anordna dem.

Jag klarar mig, tack.

Okej, bra. Om du ändrar dig...

Jag försökte få dig att sluta undervisa redan

innan du började med det.

Minns du när jag ville få dig att köpa lamafarmen?

Om jag kunde vrida tillbaka tiden, Sean.

Vi kan väl dela upp oss så jag slipper gå en mil här?

Kan vi inte bara göra dekorationer av skräp?

Nej. Gå du. Fixa jättekakan och piñatan.

Vi ses i partybutiken.

Jättekakan?

Kan jag hjälpa till med nåt?

Ja, partybutiken?

Den ligger på plan sju, två plan upp.

Ta västra hissen och gå över gångbron.

Tack.

Ursäkta, vad... Vilken hiss?

Västra hissen.

Västra...

Vilket plan?

-Sju, två våningsplan upp. -Okej, ursäkta.

Cellgiftshjärna.

Går du igenom cellgiftsbehandling?

Vi har en motoriserad skoter om du behöver den,

och du kan ta hiss med den.

Det är ingen fara. Tack.

Cellgifterna är så tuffa.

Min svärmor hade bröstcancer. Den återkom två gånger.

Hon gick igenom cellgiftsbehandling tre gånger, stackaren.

Grejen med det är att medan den dödar cancern

så dödar den även allt annat.

-Det är så sorgligt. -Ja...

Sen dog hon i en hjärtattack, vilket de sa var mest troligt

orsakad av cellgifterna som försvagade hennes hjärta så mycket.

Din insida är också döende.

Ursäkta mig?

Här och nu. Varje dag.

Det är därför vi får grått hår,

och varför vi behöver läsglasögon som vi inte behövt förr.

Våra kroppar stänger ner en bit i taget tills vi alla dör.

Jag undrar hur du kommer att dö.

Om det inte är cancer, vad blir det då?

Det undrar jag.

-Vilket våningsplan sa du? -Sju.

FEL LÖSENORD

Har jag blivit senil? Jag använder alltid samma.

-Är det dina födelsedata? -Nej.

Är det Adams födelsedata?

-Är det Adams andranamn? -Nej.

-Vad heter Adam i andranamn? -Mark.

-Är det "Adam Mark"? -Nej.

Lösenord är ändå löjliga. De ger en falsk känsla av säkerhet.

Din personliga information är inte mer säker

för att du har ett lösenord med gatan du växte upp på...

Är det gatan vi växte upp på?

Du gör det svårare för mig att koncentrera mig.

-Läget? -Din mamma har glömt lösenordet.

Jag har gjort inbjudan till din fest.

Jag vill visa den för dig, men minns inte lösenordet.

Är det nåt sarkastiskt, som "Cancer suger"?

Nåt sånt?

Jag bjöd in alla på listan du gav mig,

och ni börjar här med pilkastning och alkoholfria drinkar i trädgården,

sen kör en limousin er till bowling och pizza,

och sen blir det skridskoåkning vid midnatt.

-Låter det inte coolt? -Jo, riktigt roligt, mamma.

Det är kanske "fest" eller "Ljuva 16" eller "Ljuvligt sex-ton."

Adam, jag är förvånad över att du inte kom på det.

-Hej. -God kväll.

Lydia! Hej, kom in.

Adam.

-Känner du Lydia Hye? -Hej.

Hej, Lydia Hye.

Lydia är den smartaste på West Hill.

Hon tar examen från high school med... Vad var det?

En extra examen från Normandale Community College.

Jag går online-kurser därifrån.

Så duktig är hon. Jag menar, vem tänker på nåt sånt?

Hon gjorde det. Lydia. Du gjorde det.

Lydia är din nya mentor. Från och med nu till examen...

Är du Lydias bitch.

-Sean. -Det är en komplimang till henne.

-Till Lydia. Till dig. -Tack.

Jag behöver ingen mentor. Jag kommer ikapp själv.

Bara för säkerhets skull.

Okej.

Jag ska försöka göra det smärtfritt.

Ni kan väl börja med kemi

-i vardagsrummet? -Sluta.

-Så går vi härifrån. -Jag hämtar min bok.

Jag ska lösa det här. Jag känner dig.

När jag bara ser ett namn på en gravsten

-på en kyrkogård blir jag nyfiken. -På vad då?

Jag vill bara ha mer.

Vem personen var. Hur den dog.

Nåt roligt de kanske gjorde.

Vad de skulle ha velat att jag som förbipasserande skulle veta.

Som deras mening med livet?

Kanske. Jag bara...

Varför ens ha en markör alls? Vad är poängen med det?

Jag ser att du tampas med ett par rätt stora frågor.

Okej.

Ärligt talat, om du bara ska citera

ett par allmänna iakttagelsefraser blir jag uttråkad väldigt fort.

Okej. Vad sägs då om detta?

Hunden har varit död i en och en halv vecka,

och enligt min personliga åsikt, inte min yrkesmässiga,

bryr sig inte hunden det minsta om vad som står på gravstenen.

Ta vad som helst, en Beatlestext, sätt den i marken och gå vidare.

GRATTIS PÅ 16-ÅRSDAGEN ADAM!!!

Hej, mamma. Behöver du skjuts nånstans?

Du fixade det!

Han fick nästan full pott.

Det är ju jättebra!

Stort grattis!

Ser du limousinen?

Ja, varför står det en hoppborg i trädgården?

Älskar du den? Hatar du den? Kan du leva med den?

Vad är den till för?

Till festen. Bara till när dina vänner kommer hit.

Det är samma vi brukade ha när du var liten.

Du älskade att hoppa i den.

Jag kunde föreställa mig du och dina vänner hoppandes där.

Bara för skojs skull.

Vill du hoppa ensam innan alla dyker upp?

Kanske ett körkorts-segerhopp?

Jag vill inte förnärma dig, men...

-Inte direkt? -Inte direkt. Precis.

Men ta inte illa upp.

Jag älskar dig.

-Grattis på födelsedagen. -Tack.

-Jag är så stolt. -Älskar dig. Trevlig resa.

-Lycka till med publicisten. -Tack.

Biljetten ligger överst.

Nån väntar på dig på flygplatsen,

din bok är här inne och de har redan ett exemplar.

-Vad hade jag gjort utan dig? -Du, Paul?

Du får en dollar om du hoppar i hoppborgen innan du går.

Jag har inte tid, raring. Men vet du vad?

Jag är glad över att du inte jobbar så att du kan vila! Okej?

Eller festa först, och sen vila.

-Hej då! -Hej då.

Jag ska städa upp lite i Pauls kontor,

sen ska jag också gå.

Såg du hoppborgen?

Ja. Jag ramlade ur en sån som liten och bröt nyckelbenet.

De är skrämmande.

Jag ville fråga dig en sak.

Ja?

Maten som jag tar hit till lunch och mellanmål och så...

Ja.

Jag är glutenintolerant, så jag måste vara försiktig med maten.

Det låter väldigt jobbigt.

Har du ätit upp min mat?

Ja.

Jag ville inte. Jag ville äta min favoritkörsbärspaj från Kowalski's,

men eftersom mina smaklökar inte fungerar

kändes det bara som lim med bitar i.

Sen såg jag din pasta med de små knapriga sakerna i,

och ville se hur det kändes i munnen,

och så...

Jag skulle inte säga att jag åt din mat, snarare din struktur.

Men ja, jag åt den.

Raffinerat socker är inte bra för dig ändå.

Att övertyga sig själv om att man är glutenintolerant

för att ens liv annars är för perfekt är värre.

Va? Jag älskar det här!

Herregud! Kolla in det här.

Det här är roligt!

Jag älskar det stora slöseriet med plast!

Äntligen! Nån gillar min hoppborg!

Hjälp mig upp.

Vänta, är du säker?

Ja, visst. Hoppa inte för hårt, bara.

Okej.

Är du beredd?

Studsa, studsa, studsa, studsa.

Roligt, va?

Så där, ja.

Vad är det?

Vad då? Vad är det?

Det verkar som om

jag har tappat kontrollen över mina tarmar.

Sluta. Din skitskalle.

Är det jag som är skit?

-Jag hjälper dig, mamma. -Nej, Adam.

-Stanna där. -Jag fixar det.

Jag fixar det.

Jag fixar det, jag fixar det.

Låt oss kvinnor ha lite egentid. Kom igen.

Herregud.

Jag är ledsen, Cathy.

Jag är ledsen.

Jag ser Adams ansikte hela tiden. Så förskräckt.

Han mår bra. Han var bara orolig för dig.

Nu gråter jag. Jag kan inte hålla inne med nåt.

-Släpp då ut det. -Du vet,

Sean har varit jättebra, men ibland vill jag ge honom en käftsmäll.

Vad glad jag är att du dök upp.

Jag kom ihåg ett par saker till som jag glömt här.

Ett par böcker och ett par skor.

Förlåt att jag var taskig mot dig häromdan.

Berätta om collegelivet. Är det otroligt?

Får jag vara ärlig med dig?

Vi står varandra pinsamt nära just nu.

Jag känner det bara inte än.

Jag avskyr studentboendet, och...

Min rumskompis röker i vårt rum,

hon är nog sexmissbrukare, och hon anklagar mig för stöld.

Skämtar du med mig?

Så du ljög bara när du sa att det var så bra?

Jag ville inte att du skulle tycka synd om mig.

Vill du flytta tillbaka hit?

Det är inte så långt att pendla, men det skulle betyda umgänge

med en hemsk och sjuk person och mycket droger.

Menar du allvar?

Studentboendet är fyllt med hemska, sjuka människor och droger.

Men jag vill inte att slynan jag bor med ska tro att hon har vunnit.

Du kan stjäla nåt när du drar.

Tack.

Det är jag som ska tacka.

Hej.

-Hur mår du? -Jättebra.

Är du redo?

Dina vänner börjar snart dyka upp.

Jag har ställt in festen.

Har du?

Nu precis?

Har du ringt alla?

Jag behövde bara skicka ett sms.

Jag mår bra, mamma. Jag är inte arg eller så.

Det skulle inte kännas rätt att fira när du är sjuk. Det är lugnt.

Att jag är sjuk är liksom normalläget.

För jag är inte bara sjuk,

det som gör mig friskare gör mig sjukare.

Så vi är fast i en sjuk ond cirkel.

Du kanske inte behöver oroa dig så mycket för mig.

Jag klarar mig.

Jag förstår att det är irriterande,

men det är allt jag vill göra just nu.

Jag älskar att fira dig.

Jag älskar... Nej.

Jag älskar att se ditt ansikte när du ler.

När du blir förvånad.

Vill du gå nånstans med mig?

Inte till hoppborgen.

Det här får du när du fyller 25.

Skittles?

Jag antog att ditt älsklingsgodis skulle vara det samma.

Jag ville att du skulle minnas att jag kände till det en gång.

Och jag antog att de skulle hålla sig färska

eftersom de inte direkt är mat.

Men de är goda.

Vad fin.

Varje man behöver en fin plånbok.

Nu har jag en.

Tack. Herregud, jag älskar tvådollarsedlar.

-Ja, jag vet. -Ja.

Tack.

Det här får du när du fyller 28.

"Den otroliga boken om otroliga fåglar"?

Jag tänkte att när du närmade dig 30 så skulle du börja fågelskåda.

Ja. Ja, kanske det.

För du pekar alltid ut dem när vi är ute.

Så högt där uppe skulle jag aldrig titta, men du tittar alltid upp.

Jag tittar dit mina fötter pekar, men du tittar alltid upp.

Tack.

"Grattis på 18-årsdagen."

"Hoppas att de här är lagliga när du öppnar dem"?

Ja!

-Ja. -Fyrverkerier? Vad coolt.

Dessvärre är de förbjudna ännu.

-Vad coolt. -Vackert.

Det här är den bästa av dina födelsedagar jag har haft.

Det tycker jag med.

Är det sant?

Ja. Jag fick mitt körkort.

Du har alltid så bra humor.

Hoppas att jag kan fortsätta må så bra som jag gör nu.

Det får du kanske.

Jag har sagt upp mig.

Jag hade såna visioner om att leva mitt liv, tillbringa mer tid med dig.

Men jag mår så dåligt och är så trött hela tiden

att jag faktiskt blev irriterad

när jag hörde dig komma hem från skolan.

Jag känner mig så skyldig över det.

Sen var jag så glad över att anordna en stor fest för dig,

men sen sket jag bokstavligen ner allt.

Du vet att cellgifterna...

Det är inget botemedel.

Men kanske, väl?

Nej.

Nej.

Absolut inte.

Den ger mig bara mer tid. Vi vet inte ens hur länge.

Jag hoppades på att leva till din examensdag,

men jag vill inte vara där och må så som jag har mått.

Jag vill inte vara en bajsande, utmattad,

glömsk version av mig själv, och veta att jag valde det.

Jag vill bara...

Känna mig som mig själv så länge jag bara kan.

Så...

Jag tror att jag vill sluta med cellgifterna.

Skulle det vara okej för dig?

Tack.

Jag kan fortfarande leva till din examen, vet du?

Ja.

Vi hoppas fortfarande på en ny klinisk studie.

Dr Sherman kan ringa mig imorgon

och säga att de har hittat ett botemedel.

Den sista.

Vad häftigt.

Ja!

Tittar alltid upp.

-Vad tycker du? -Det kan jag inte klaga på.

Thomas Levde