Original subtitles

God morgon, snygging. Sov du dåligt?

- Märks det? - Det är lite tidigt för det där.

Vi har slut på mjölk, Rach. Det enda som finns är den här soja-grejen.

Jag gillar vanilj.

Det är okej. Lite sött.

Jag fixar mer sen. Jag kände bara inte för att gå ut I går.

Det är okej, jag köper på vägen hem.

- Hur går det med fallet? - Duffy?

Klassiskt "han sa, hon sa." Det är upp till henne att bevisa övergreppet.

Jag pratade med några läkare som är villiga att vittna om-

-att skadan kan komma från ett fall.

- Antingen slog han henne eller inte. - Åh jo, han slog henne.

Jag måste gå.

Hörde du nåt från det där magasinet om dina bilder?

Inte än.

Jag borde bara skaffa ett jobb-jobb. Du vet, barnfotografering, minnen.

- Jag känner mig som en sån snyltare. - Du är en bra investering.

Vad sägs om att jag går tidigt, runt åtta, och vi äter en romantisk middag?

Vi går till Dividend, testar lammet. Lite vin, kanske några drinkar.

Kommer tillbaka hit, dricker lite mer vin.

- Vi får se. - Det var inte ett nej.

- Hej då. - Hej då.

Hattman Mardrömmar

Hattman och gråa figurer

Jag är från Davao City, Filipinerna.

Det här är min fjärde video om hattmannen.

Jag såg honom igen för två nätter sen.

Min farbror säger att det är ett "multo" som betyder spöke på tagalog.

Han säger att det var en släkting som kom på besök. Men det var det inte.

En släkting skulle ha varit... Jag vet inte... Snäll.

Den här var inte alls det. Den var elak.

Den var väldigt elak.

Scott?

Scott?

Herregud.

- Hallå? - Hej, älskling. Det är jag.

Jag har dåliga nyheter. Duffy. Jag kan inte berätta så mycket men -

- låt säga att han inte är ett fan av erkännandet. Jävla bankmän.

Okej.

Jag ljuger inte, Rachel.

Jag har sagt att det inte ska hända igen.

- Rach? - Jag kände ändå inte för att gå ut.

Jag vill bara... Jag vill bara att allt ska vara normalt.

Jag vet.

Jag kan laga nåt åt dig tills du kommer hem.

- Har vi nåt annat än tusen kryddor? - Vi har pasta. Tror jag.

Det låter perfekt.

- Okej. Vi ses senare. Hej då. - Hej då.

Herregud, Dj: n. Jag är... Det var helt och hållet mitt fel.

Cotton Eye Joe borde aldrig spelas på bröllop. Än mindre tre gånger.

Fruktansvärt.

- Inte lika illa som... - Farbror Murray.

Jag trodde han skulle vara en bra talare.

Vi frågade honom för att vad-heter-hon, dog.

- Michelle. - Ja, tre år sen. Gå vidare, Murray.

Inte konstigt att vi blev så fulla.

Jag vet att vi gifte oss snabbt, men jag visste direkt. Du var den rätta.

Jag är trött. Hoppas du gillade maten.

Vänta.

- Hur är ryggen? - Den har varit sämre. Och bättre.

- Jag kanske kan hjälpa till. - Inte I kväll, Scott.

Bara en massage. Kanske Señor Magiska Händerna kan vara till hjälp.

- Det var en hemsk en. Känner du det? - Ja.

- Ska jag lösa upp den? - Ja.

Andas.

Hur känns det? Bra?

- Vad? Vad är det? Vad står på? - Jag kan inte göra det här just nu.

Jag har sagt det fler gånger än jag kan räkna. Jag är ledsen.

Jag kan inte göra det här.

Du blir inte... Vi blir inte yngre och jag vill starta familj.

- Vad är det du säger? - Jag vill starta en familj med dig.

Jag vet inte hur jag kan gottgöra dig, men jag vill att vi är okej.

Jag behöver bara lite tid. Okej?

Okej. Jag väntar tills du är redo.

Mannen I hatten-Folklore

Hattman Mardrömmar

Hattman Hallucinationer

Rachel! Rachel! Det är jag! Det är okej! Det är okej.

Titta på mig. Titta på mig.

Scott? Han var här.

- Vem var här? - Han var här. Han var I vårt sovrum.

- Och... - Rachel, det är ingen här.

- Det var hattmannen. - Hattmannen?

- Han var här och han hade en kniv. - Okej.

Snälla tro på mig. Snälla, snälla, snälla.

Det är okej.

Innan 2008 hade jag aldrig ens rökt gräs. Eller velat.

Men sen var jag med om en bilolycka. Nån rattfyllerist.

Jag var rätt skadad och det gjorde ont, så jag fick Vicodin.

Jag gick på det I kanske två, tre månader. Sen tog receptet slut.

Inte för att min apotekare eller nån annan la märke till det.

Jag blev fuktig och kall.

Sen jättevarm. Svettig.

Mitt hjärta rusade -

- och hela världen svävade iväg. Som att jag höll på att dö på riktigt.

Jag ville såklart inte känna så igen, så jag fixade Vicodin på gatan.

Och sen heroin. Vad som helst.

- Hur var mötet? - Kör.

Tack.

- Jag tror jag har listat ut det. - Listat ut vadå?

- Dina hallucinationer. - De är inte hallucinationer.

- Lyssna på mig... - De är inte hallucinationer.

Han är verklig. Jag känner honom I rummet.

Jag var otrogen mot dig. Var ser du hattmannen?

I sovrummet. Där jag bedrog dig. Det är ditt undermedvetna.

Jag förstår. Jag har inte förlåtit mig själv heller.

Men det finns inget att oroa sig för.

- Jag är inte den enda som ser honom. - Jag vet. Jag såg.

- Du såg vadå? - Jag undersökte din webbhistorik.

- Snokade du I min dator? - Undersökte.

- Det är ett intrång på mitt privatliv. - Kom igen, det finns ingen hattman!

Det är en vanlig hallucination kopplad till sömnparalys.

Det sker under REM-sömnen så att du inte gör nåt galet när du drömmer.

Ibland, speciellt under stressiga perioder, droganvändning -

- vaknar hjärnan innan kroppen och drömmar förs vidare.

Han kommer inte bara hit eller när jag sover, så jag vet inte vad jag ska säga.

- Jag försöker bara hjälpa till. - Gör inte det.

- Scott? - Kan jag få filerna på Malcolm-fallet.

Allt material som kan vara till hjälp. Neurologijournaler. Allt.

- Visst. - Bra. Tack.

Är inte det fallet nedlagt?

Mental instabilitet som försvar är juridikens sista minuten chansning.

Inga problem.

Jag köpte det här åt dig. Det räcker en månad.

Den här saken du har sett... Jag vet vad du sa, men jag tror jag vet.

- Jag trodde det var sömnparalys. - Jag med.

Men det är ett väldigt missförstått fenomen.

När folk pratar om sömnparalys upprepar de bara vad andra idioter sagt.

Men hallucinationsaspekten är rimlig.

Jag hallucinerar inte. Det är inte I min fantasi.

Nej, det är det inte. Hallucinationer är helt annorlunda.

- Det är omöjligt att skilja dem åt. - Jag kan.

Undrar du inte varför han saknar ansikte?

Jag har upptäckte att det finns en del I hjärnan som känner igen ansikten-

- och som jag antar är inaktivt när du hallucinerar.

Problem löst.

Jag uppskattar din hjälp, men jag är inte en av dina klienter.

Nej, du är min fru och jag bryr mig om dig. Hur andra ser på dig.

- Vad försöker du säga? - Håll dig till sånt som folk kan förstå.

Jag hämtar dig vid åtta?

Min mamma dog när jag var väldigt ung. Det är mitt tidigaste minne.

I början var det bara... skuggor.

Jag minns att jag var åtta eller nio... när jag såg dem-

- rusa fram och tillbaka I ögonvrån. När jag fokuserade på dem försvann de.

När jag blev äldre började han komma.

Jag försökte berätta för min pappa, men... han trodde inte på mig.

Tillslut kunde jag inte sova. Det kan jag fortfarande inte.

Jag tror inte på spöken eller en gud.

Men det här handlar inte om tro. Det här händer mig.

Det är verkligt.

Tack, Rachel. Det var väldigt speciellt av dig att dela det med oss.

Så... vem vill vara nästa att prata?

- Hej. - Hej.

- Det där var intressant. - Det är bara nåt som händer mig.

- Jag ska gå. - Vänta.

Jag menade inte att förolämpa dig. Inte heller förlöjliga dig.

- Vad var det då? - Lyssna, jag tror inte att du är galen.

De andra gör säkert det, men... inte jag. Jag vet bättre.

Mannen du såg är en skuggperson. De är skuggfolket.

- "De"? Finns det fler än en? - Möjligtvis oändligt.

De har dykt upp under all tid.

Den äldsta är en australiensisk grottmålning från 5000 år före Kristus.

Kristendomen, Islam, Buddismen. Alla har förklaringar.

Det var inte förrän informationsåldern vi förstod hur utspridda de är.

Att se skuggfolket förr I tiden var ovanligt.

Bara väldigt störda människor såg dem. Men...

Bara...

I dag ökar deras närvaro. Inte bara för att vi blir fler-

-utan på grund av vår vetskap om dem.

Jag kan visa dig mer, men inte här.

Låt mig gissa. Jag måste följa med dig hem?

Ja. Det är där allt finns.

- Och du försöker inte få mig I säng? - Nej. Självklart inte.

Vänta. Är det ens en möjlighet?

Jag är utanför

- Okej, vi borde gå ut där bak. - Okej.

Känn dig som hemma. Mitt hem är ditt hem.

- Vill du ha nåt? - Ja. Jag tar en öl.

- Jag har bara vatten. - Vatten blir bra.

Toppen.

Som sagt, strängteoretiker tror att universum består av tio dimensioner.

Seriöst?

Det är svårt att greppa för att vi är tredimensionella.

Vi ser tre dimensioner: framåt-bakåt, vänster-höger, upp-ner.

Det betyder inte att det inte finns andra vi inte kan se. Här.

Föreställ dig att du är en tvådimensionell person.

Du har två axlar; framåt-bakåt och vänster-höger, men inte upp-ner.

I din tvådimensionella värld, som en punkt-

- kommer du vara fast I den här rutan för att åt alla håll finns linjer.

Du har aldrig tänkt på att titta upp för att det finns inget upp. Du är fast.

Men... håll pennan. Om du blir tredimensionell...

Det är så de rör sig så snabbt. Det är så de dyker upp från ingenstans.

Det är bara en möjlighet.

- Så vad vill de ha? - Troligtvis våra själar.

Jaså? Jag som började oroa mig. För vadå?

Mat, energi.

Du har ingen aning om hur enormt deras inflytande är. De påverkar allt.

Precis som vi föder upp boskap och grisar I lador-

- föds vi upp I en lada av falska förhoppningar, drömmar, skam, hat.

Är det så jag låter när jag pratar om det? Jag har aldrig kallats galen förut.

- Vi är inte galna. - Det räcker, okej?

Jag gick för långt. Jag vet hur svårt det här är, men -

- jag vill att du ska veta sanningen.

- Det där låter inte som sanningen. - Jag vet. Tro mig, jag vet.

Vet du vad? Hallucinationer börjar låta rätt rimligt.

Och du... Du är inte klok.

Det finns mediciner som kan hjälpa mot det här.

Träffa en läkare. Eller två. Det är min plan.

Jag har träffat läkare. Mitt telefonnummer.

I fall du behöver få tag på mig.

Du är inte trygg! Du är aldrig trygg!

Ring mig!

Jag väntade I två timmar. Jag var orolig.

Jag är ledsen, jag gick ut med några vänner.

- Jag borde sagt nåt, jag glömde bara. - Skit samma. Det är lugnt.

God natt.

God natt.

Vakna, sömntuta.

- Din andedräkt stinker. - Jag vet. Jag öppnade den fina whiskyn.

Som att dricka ett askfat.

Lyssna, jag är ledsen att jag var sur I går kväll.

- Borde inte du vara på jobbet? - Jag skolkar.

Men... men Duffy då?

Han slår I väggar I några dagar. Det är ändå billigare än mig.

Jag har ett stående erbjudande från Jim Barney. Den andra partnern.

Vi träffade honom och hans fru vid jul. De bråkade.

- Så stelt. - Skojar inte.

Hur som helst, jag har ett erbjudande om att få låna deras stuga.

De använder den inte på vintern. De säger att det är vackert, fridfullt-

- böljande kullar. Perfekt för fotografering.

- Är du säker på det här? - Ja. Absolut.

Vad säger du?

Jag älskar att fota naturen. Det är vackert och autentiskt.

- Okej. Det låter kul. - Toppen.

- När åker vi? - Så snart vi har klätt på oss.

- Några önskemål? - I kväll ska vår gäst prata om...

Nej, det är bra.

Vem ska dela med sig I kväll? Är det din kväll I kväll, Tony?

Nej. Du då, William?

- Jag? - Ja, du har inte pratat än.

Ja, visst. Jag har nåt att... nåt att dela.

Hej, mitt namn är William och jag är inte beroende av nåt.

Jag är bara en del av några multidimensionella varelsers offer.

Jag är inte ett vanligt får. Jag... ska bara byta analogi.

Jag undrar hur jag kan vara det enda fåret som förstår-

-att herden fostrar oss till vadå?

Att älska? Att vårda? Att kela?

Nej! Vårt kött och skinn är vad han vill ha.

Idioter. Jag är ledsen, men herden kommer efter vårt kött och skinn-

-och ni vet inte ens vad jag pratar om.

Det är det viktigaste ni har och det betyder inget för er.

Jag ska bara... Varför skriver du?

Okej, föreställ er att ni är tvådimensionella... varelser...

Ni har två axlar...

Okej, okej. Det här kan också funka.

Föreställ er att pennan är en linje och att ni bor I pappret och...

Skit också.

Herden är en trollkarl som har hypnotiserat sin flock, er, att tro-

- att ni är odödliga och att det är ofarligt att ta ert kött och skinn!

Faktum är att det blir behagligt, för han är den största mästaren I världen!

Vissa av er har han lurat att tro att ni är lejon, människor-

-och till och med trollkarlar.

Men det är ni inte.

Jag kan inte förklara det på nåt lättare sätt.

Det här blir bara bättre och bättre för varje vecka.

Naturen. Vackert, va?

- Tycker du inte att det här är läskigt? - Kunde inte vara mer säkert.

Såvida det inte finns björnar. De äter ditt huvud som en lök.

- Sluta! - Lök.

- Jag tog I alla fall med den här. - Toppen.

Det här ser verkligen ut som ett ställe som är hemsökt.

Skulle det här hjälpa mot mina mardrömmar?

Jag tänkte att det kunde bli trevligt. Bara vi två.

Ensamma. I en obehaglig stuga.

Jag kommer få panik.

Tur att jag inte tog med min luftpistol för att öppna lådor.

- Svin! Var är lamknappen? - Tydligen kommer och går elen här.

Mestadels går.

- Du tänkte inte berätta det? - Då hade du kanske inte velat komma.

Jag blir mer och mer ivrig för varje minut som går.

Jag tänder några ljus.

Precis som förr I tiden. De har till och med en vedeldad spis.

Tänder den med en tändsticka istället för med en sån där grej.

Det här stället är toppen.

Uttrycket är "Komma bort från allt." Inte från en del av det.

- Du tog med din telefon och dator. - Vissa saker kommer man inte undan.

- Så där! Vad är det där? - De är en grammofon.

Mina föräldrar hade en. Det var min mammas favoritsak.

Original-tv: n.

Jag tycker, och det är bara min åsikt -

- men jag tycker att de här tonerna går att dansa till.

- Scott... - Kom igen. Det är bara vi två.

Glöm allt.

- Herregud! - Vad, jag kysste bara din hals?

Nej, det var...

Vadå? Det här? Är det här din hattman?

Nej, det var nån... Jag vet... Jag vet inte.

Jag vet inte längre.

Vet du vad? Jag kollar runt. Okej?

- Det kan vara nån. - Fiskkrossare. Oövervinnerlig.

Scott...

- Inte kul. - Förlåt. Det är ingen där ute, okej?

Men jag hittade proppskåpet.

- Förlåt. - Det är okej.

- Vi glömmer allt. Vart var vi? - Nej, inte I kväll.

- Seriöst? - I morgon.

Okej. Visst.

Scott?

Ja?

Tack. Det finns nog inget varmvatten än så det hjälper min jobbiga situation.

- Hur är det med ryggen? - Vad menar du?

Du sov på golvet. Man gör vanligtvis inte det om man inte har ont I ryggen.

Jag sa åt dig att gå till osteopaten.

Jag minns inte att jag somnade. Jag måste ha varit trött.

Är du hungrig?

- Vill du ha? - Jag tar nåt om ett tag.

Kom igen. Jag får aldrig laga mat åt dig längre.

- Ingen Rohypnol. Scoutheder. - Jag är bara inte hungrig på mornarna.

Nu är vi på semester.

- Jag festar inte. Det är... - Medicinskt. Jag vet. Jag köpte det.

- Jag går ut och fotar lite. - Låter bra.

Jag kanske går och fiskar. Försöker fånga lite middag med fiskkrossaren.

"Trodde du att du skulle komma undan gamla Scotty?"

Fan.

Jag kämpade mot besten I flera timmar.

Han åt faktiskt en haj medan jag hade honom på kroken.

- Vet du hur man gör det där? - Rensar en fisk?

Hemligheten är att börja vid bäckenet-

-och röra sig upp mot huvudet.

Har du kul?

Jag är vanligtvis inte så här nära min mat. Fiskpinnar känns inte lika elakt.

Är det så du vill göra med mig?

- Filéa dig? - Nej. Du vet. In och ut.

Seriöst? Som att det inte finns nån skillnad mellan sex och rensa fisk?

Vad... Sex är...

Jag vill ha en familj. Jag vill ha en son eller dotter eller både och.

Att lära saker. Att se bli bättre på saker.

- Vill inte du det? - Herregud.

- Varför gifte du dig med mig? - Va? Kom igen.

Seriöst, jag är så trasig. Jag tror att jag förföljs av en jävla hattman.

Han är överallt. I vårt sovrum. I mitt huvud. Vad är det för fel på mig?

Kom igen.

- Vart ska vi? - Vi ska gå till botten med det här.

Kan du tvätta händerna först?

Detaljerna. Jag vill veta detaljerna.

- Du kommer tro att jag är galen. - Vi passerade det för länge sen.

Berätta.

- Vad är poängen med det här? - Vi sätter honom på prövning.

- Vad? - Hattmannen.

Jag trodde vi var här för en behaglig konversation om mardrömmar.

Eller så kan vi prata om nåt annat än ditt ego.

- Men jag tog med mappar och allt. - I så fall.

7,5-centimetare. Precis som de stora barnen har.

- Okej, visst. Kör på. - Okej.

- Fru ordförande... - Vad är det här?

Mina expertutlåtanden. Bevis åt fru ordförande.

Jag tror att svaret har att göra med cerebral lateralisering.

Bläddra till Persinger. Utdraget ur "Neuropsykologisk grund för Gudstro."

Han trodde att vår självkänsla-

- var uppdelad mellan den högra och vänstra hjärnhalvan.

När kommunikationen avbryts tolkar den dominanta vänstra sidan-

- den högra som nån annan, en upplevd närvaro I den temporala delen.

Ibland är den förnimmelsen bra, som en ängel. Ibland inte så bra.

Det är märkligt för jag har inte sett många änglar.

Om fru ordförande bläddrar till sida åtta.

Vad som lyfter Persinger är att han fick det att hända.

Hur då? En seans?

Han fäste elektroder vid en motorcykelhjälm kallad "Gudshjälmen."

Ser det ut som att jag bär en sån?

Nej, men jag ser att du bor I en stad fylld med elektroniska apparater-

- som sänder ut miljontals elektromagnetiska fält.

Du kanske är mer mottaglig för det. Det är en människoskapad dröm.

Åklagaren har inget mer att tillägga.

Varför ser man bara änglar eller demoner? Varför inte min lärare I 3:an?

Avvisas. Nu äter vi.

Lägg ner den där 1776 Bavaria skiten.

Illuminati har existerat sen antika Egypten.

Babylon, Babylon. Och lyssna, det är inte bara Stonehenge.

- Klar? - Ja. Tack.

- Jag tror jag är lite överförfriskad. - Vem hade anat. Fisk och vodka.

- Vodka och fisk. - Vodkafisk.

Jag gillar det här.

Jag gillar att dricka. Jag förstår lockelsen.

Jag gillar avsaknaden av smärta. Gräs hjälper men är inte samma sak.

Nej.

- Jag gillar att vara normal ett tag. - När du är dragen?

Vad tänker du på? Precis nu?

Vilket skulle vara det perfekta sättet att dö på?

Att jagas ut för ett stup av ett gäng barbröstade kvinnor.

Monty Python fastslog det.

Tänk på monarkfjärilen.

Jag läste nånstans att de flyttar I stora grupper över hela USA.

Mycket längre än en fjäril egentligen klarar.

- Hur tar de sig dit? - Nya fjärilar.

När de tagit sig från en sida av landet till en annan är det en helt ny grupp.

Ingen av de ursprungliga fjärilarna klarar sig.

Låter som en fruktansvärd deal.

Bara om du visste. Jag tror alla fjärilar trodde att de skulle klara sig.

Och de var lyckliga under hela resan.

Men tänk om du visste att du inte skulle klara det.

- Jag skulle sluta flyga. - Ja, jag med.

Och snart skulle det inte finnas några fjärilar.

- Jag vill göra fjärilar. - Scott...

Jag är jättetrött.

- Jag tror inte på dig. - Det är jag.

Den svåra delen av att vara ett geni är att du kan övertyga dig själv om allt.

Till och med att jag våndas?

Ibland gör du vad som helst för att undvika att vara med mig.

Även om det innebär allt det här.

Du förstår inte. Jag vill, okej?

- Jag bara... - Nej, det vill du inte.

För hade du velat så hade det hänt.

Om du vill röka gräs väntar du inte I tre månader. Du bara gör det.

Du har ingen aning om vad jag går igenom.

Du kan läsa om det men du förstår inte. Och du borde tacka gudarna för det.

Jag svär. Jag försöker verkligen.

Det här äktenskapet är som en omröstning om hur bra jag är som man.

Jag älskar alltid dig, men du älskar mig bara ibland.

Jag önskar att det vore annorlunda. Jag skulle göra vad som helst.

Jag älskar dig, Scott.

- Du är en lögnare. - Jag svär.

- Bevisa det. - Nej, Scott. Min rygg.

Du kommer gilla det.

Herregud. Herregud.

Herregud.

- Hallå? - William...

Jag kommer över.

- Vad är det här? - Kamomill.

Tänkte att det kunde kamomilla ner dina nerver.

Tack. Jag visste inte vem jag skulle ringa.

Jag är glad att du gjorde det.

Lite okända fakta. Det går att fota våra vänner, skuggfolket.

Vanligtvis måste man kolla noga, de är ofta väldigt förvrängda.

- Men vad jag såg I dina bilder... - Mina bilder? Stalkar du mig?

Droger och depression är väldigt effektiva sätt att välkomna dem på.

Om jag vill ta en bild på dem måste jag gå dit de är och... det är du.

Det är inte sant. Jag förstår inte. Han var där. Jag svär.

Jag tror dig. Det händer I mina bilder med. Jag ser honom och sen...

Vi sitter kanske I samma båt. Jag är galna kaptenen och du är förste styrman.

- Du är inte galen. - Nej, vi är.

Låt mig bara få försöka förklara allt det här.

Jag lyssnar.

- Vad skiljer oss från djuren? - Motsatta tummar.

Det och medvetandet. Självmedvetenhet.

Att veta att vi ska dö. Att vi nån gång I framtiden inte kommer existera.

Men det är inte bara evolutionen. Nåt gjorde det här mot oss.

- Precis som fjärilarna. - Vadå?

Sträckte sig skuggfolket bara in I våra huvuden och la I mer hjärna?

Mer eller mindre.

Det är inte mer komplext än att vi genmodifierar det här päronet-

- så att det blir större, grönare och saftigare.

Ett päron ska inte se ut så här.

Det där är inget päron, det är en squash.

Den är fortfarande rätt stor.

- Varför skulle de göra sig besväret? - Det är här vampyrer kommer in.

- Åh Gud... - Lyssna bara.

Skuggfolket lever på vårt elände. Vår smärta.

Sju miljarder av oss arbetar som slavar för inga pengar, ingen kärlek.

Bara ett fåtal lyckligt lottade drar in fler idioter-

-som försöker glömma att de ska dö.

Vampyrer har inte alltid varit underklädesmodeller som glittrar.

De bygger på historiska anekdoter med bloddrickandet som en försköning.

För det är svårt att förklara hur nåt kan dricka din själ.

Jag börjar förstå varför jag äter mediciner.

- Vilket är värre än en seans. De... - Mattar ner mina sinnen?

Du låter som en skolkurator som läser från en broschyr.

Jag ska vara väldigt tydlig.

Jag äter inte mediciner på grund av nån själaätande vampyr.

Jag har en serotoninobalans som orsakar depression.

Som ett mörkt moln. Det är allt.

Inget av det du säger hjälper mig att förstå. Jag är bara förvirrad.

- Jag är ledsen. Jag är dålig på det här. - Det är okej.

Det är inte okej. Det kommer aldrig bli okej så länge människor blundar.

Rachel?

Hon tog min bil.

Sally, det är jag, Scott. Du måste komma och hämta mig.

- Varför är du så inne på det här? - För att jag också har sett hattmannen.

Det är otroligt hur folk försöker bortförklara dem.

Vart jag än åkte besökte jag bokaffärer, bibliotek, mystiker, medicinmän.

När jag var I Liberia träffade jag en ensam gammal kvinna.

Hennes familj hade blivit slaktade I kriget.

Vi blev vänner och dagen jag åkte gav hon mig den här.

- Den är typ 300 år gammal. - 250, plus, minus några år.

Hur vet de hur en hatt eller trenchcoat ser ut?

Välkommen till den verkliga versionen av verkligheten.

Ingen har nånsin trott på mig förut.

Förlåt mig. Jag är hemskt...

- Jag måste erkänna nåt... - Det var första gången?

- Nej. Verkade det så? - Nej. Jag bara...

- Vad är det? - Det kanske låter galet, men...

Jag tror jag älskar dig.

- Har du nånsin varit kär förut? - Ja... Jag tror det. Ja.

- Om du inte vet har du inte det. - Okej.

- Älskar du din man? - Jag gjorde det.

- Vad är det där? - Jag har en idé.

Dina drömmar. Jag tror de berättar nåt. Eller vill göra det.

Hur som helst, jag tycker att vi testar.

- Testar vadå? - Gå in I dem.

- In i... In I mina drömmar? Hur då? - Hypnos.

- Jag tror inte... - Jag har gjort det förut.

Det kanske ger oss några svar.

Vi har redan legat så det kan inte vara därför du vill hypnotisera mig.

Det är inte ens möjligt.

- Okej. - Okej.

Hej, jag letar efter Rachel Darwin. Har du möjligtvis sett henne?

- Tyvärr inte. Inte de senaste gångerna. - Okej.

Är det nån annan som saknas som brukar vara här?

Ja, en kille som heter William. Rachel gick med honom för några kvällar sen.

Tack.

- Du vet inte var jag kan hitta honom? - Ledsen, jag kan inte berätta det.

Det är hennes födelsedag och-

- jag har en lägenhet full med människor som vill överraska henne.

Jag är ledsen.

Du tappade nåt.

Nåväl, det är inte AA.

- Du är en stjärna. - Ja, det är jag.

Jag vet inte. Är det säkert att du inte kommer göra nåt obehagligt?

Jag hatar att kallas obehaglig.

Nej, jag kan inte tvinga dig till nåt. Du måste vilja bli hypnotiserad.

- Har du blivit hypnotiserad? - Jag är det just nu som förberedelse.

Det är som när man kör till en bekant plats och man zonar ut ett tag-

- och sen undrar hur man redan kommit till ett visst ställe.

Har du nåt svart och glansigt som du svingar? Eller är det bara på film?

Nej, men jag föredrar en annan metod.

Är du bekväm? Det här är främst en övning I avslappning.

- Ja, jag är bekväm. - Bra.

Luta dig tillbaka, sätt ihop knäna och fokusera på mitten av min panna.

Bra. Lägg dina händer I mina och pressa neråt så hårt du kan.

Ögonen på pannan. Bra.

Bokstavera nu ditt namn.baklänges.

L... e... h... c...

Somna.

Du är nu djupt avslappnad men kan gå längre.

Känner dig själv släppa taget. Känner din kropp smälta ner I stolen.

Din nacke är en vattenstråle som håller ditt huvud på plats.

Vi går djupare, hela vägen ner mot en varm, trygg plats I botten av en trappa.

Ett steg ner, du är så avslappnad. Två, bra.

Tre steg ner, går djupare och blir mer och mer avslappnad.

Fyra, bra. Nu fem, bra.

För varje steg blir du mer och mer avslappnad. Sex.

Sju steg, bra. Bara tre till. Du är jätteduktig.

Åtta, fantastiskt. Nio, du är nästan där. Bara ett steg till och tio.

Du är på botten. Du klarade det. Det finns en dörr.

Det sista du behöver göra för att nå den trygga platsen är att öppna den.

Rachel?

- Är du där, Rachel? - Ja. Ja, jag är här.

Var är du?

Jag är utomhus.

- Kan du beskriva det? - Det är kallt.

Fuktigt.

Jag hör fåglar.

Jag hör fåglar.

Jag kan höra musik. Jag är inte säker på var den kommer ifrån.

- Berätta vad du ser. - Jag ser nåt I en skogsglänta.

Jag ser...

Jag är gravid.

Det går inte så bra.

Jag backar ut. Tillbaka till skogen.

Jag är tillbaka I skogsgläntan. Be mig inte att gå tillbaka.

Det ska jag inte. Titta mot vägen du kom ifrån.

Okej. Okej.

Titta mot det motsatta hållet.

- Jag vill att du går åt det hållet. - Okej.

Det är mitt gamla hem. Mina föräldrars hem.

Intressant.

Jag går upp för trappan.

Min mamma är här.

- Försök prata med henne. - Mamma?

Mamma?

- Vad står på? - Han är där.

Över min mamma. Jag måste ut härifrån.

- Jag är I din lägenhet. - Okej. Ja, det är du, men...

Jag vet. Jag ser dig, mig och oss.

- Är du här? - Ja.

Ja.

- Hur många fingrar håller jag upp? - Tre.

Kul. Ett.

Okej, på nåt sätt astralprojicerar du. Jag ska väcka dig.

Nej. Vänta.

Han är här, William. Han är här.

- Vad? Vem är? Hattmannen? - Ja, hattmannen.

- Va? - Han är I rummet med oss.

- Var då? - Han står I hörnet. Tittar på oss.

- Va? - Han står precis bakom dig.

Rachel. Du skrämmer mig.

Herregud. William!

Vakna, vakna. Kom igen. Vakna. Kom igen. Det är bara en dröm.

Vakna, vakna, vakna, vakna.

Kom igen.

Du förstår väl vad som kommer hända.

Du får ingenting.

Kom igen.

Det är bäst att du vänjer dig vid det här skitstället.

Det är där du ska stanna. För alltid.

Vet du varför? För att du är en lögnaktig, otrogen liten hora.

Vakna. Kom igen, kom igen. Vakna.

Vakna, vakna, vakna.

Det får ingenting.

Det är bara en dröm.

Man kan inte dö I en dröm.

Det är ditt eget fel.

William. Nej.

Nej.

Nej, nej, nej det här kan inte hända. Nej, det kan inte hända.

Det här är bara en dröm. Vakna, vakna, Kom igen, vakna.

Fan.

Scott!

Jag tänker på...

Jag antar att vad jag försöker säga är...

Vi kanske bara är för olika. Vi kanske är bättre isär.

En sak vet jag säkert och det är att vi måste prata.

Om framtiden. Vår framtid. Om det ska bli nån.

Men för att det ska ske måste du öppna dörren.

Som ett bevis på välvilja, snälla, Rachel, öppna...

Är det det du har att komma med? Självmord? Hon och hennes manliga vän?

Säg till om du skämtar. Vi har grannar som berättat om ett stort tumult.

Du påstår att du går in I lägenheten och finner dem båda uppskurna med vadå?

Vad var det? Just, samma typ av kniv som vi hittade I din bil.

Otroligt. Du är en försvarsadvokat. Helt otroligt.

Du är ett monster. Och dit du ska... Du kan förvänta dig ett helvete.