Original subtitles

Det blir inte alltid riktigt som man har tänkt sig.

En bitter läxa som förrädarna fick lära sig den hårda vägen.

På slottet gäller det att vara på sin vakt.

Man vet aldrig vem som hugger kniven i ryggen på en.

Här i gravkammaren får de svikna göra sin röst hörd en sista gång.

Hur känner Farao efter Saras känslosamma motivering?

Varför känner jag så himla starkt? Jag hatar Kristdemokraterna!

Thomas Bodström från andra säsongen avslöjar hemligheter och insikter.

Jag fick ju akutoperera det. Det var bara: Poff!

Och så avslöjar vi som vanligt vilka som är förrädarna.

Välkomna till "Gravkammaren".

Den färgstarka Farao spelade ett högt spel och till slut föll det.

Efter ett tårfyllt farväl är det dags att göra sin röst hörd en sista gång.

Det kändes som ett värdigt avslut efter Saras fantastiskt fina tal.

Upplevelsen hade varit en helt annan utan dig, Farao.

Många av oss känner nog så.

Hon tog ton och började först.

Sara gav mig det utträdet ur den här mardrömmen-

-som jag så gärna ville ha.

Hon är så otroligt varm, inkännande och tar ansvar.

Hon är otrolig.

-Välkommen in, Farao. Slå dig ner. -Tack.

-Hur mår du? -Jag mår väldigt bra.

Jag mår väldigt bra. Det känns väldigt skönt.

Jag fick göra det på exakt det sättet jag ville göra det på.

Jag gick med huvudet högt. Jag har spelat väldigt bra.

-Jag känner mig fruktansvärt trött! -Jag förstår det.

Jag är helt hjärndöd och psykotisk.

Jag följer ju spelet.

Det runda bordet idag tycker jag var bland de värsta jag sett.

Näe! Tyckte du det?

Gud, för det roliga var att jag hade som liksom mentalt förberett mig.

Jag kom in med så mycket frid. Mitt värsta runda bord var igår.

Det var mycket tuffare på något sätt. Fallet blev så högt.

Imorgon, Farao, är du illa ute. Det kan säga dig.

Farao! Farao! Mannen. Imorgon: Boom!

Alltså döda mig i så fall... Men Samir, lyssna på mig.

-Boom! -Men hallå, får jag bara säga.

Det där är ju respektlöst om något.

Och sedan Samir som lashade ut: "Då är det du! Då tar vi honom."

Men ta mig nu, då. Skär av mig de döda kvistarna nu.

Låt mig inte behöva genomlida ett dygn till i helveteskammaren.

Men jo, det var tufft. Men det var också väldigt fint idag.

Det kändes väldigt fint och jag fick som jag ville.

Så det som blev väldigt känslosamt för mig-

-och som betydde mycket, det var att Sara Skyttedal tog ton först.

"Jag kommer att rösta på dig."

Men, men... Alltså du vet, hon satt och grät.

-Hon var jätteberörd. Jag såg det. -Hade någon sagt för en vecka sedan:

"Du ska till ett slott och lägga ditt liv i händerna på Sara Skyttedal."

Är du galen?!

Var hittade ni varandra? Ni är liksom natt och dag.

Gud, förlåt. Jag vet inte varför jag känner så starkt för henne!

Jag hatar Kristdemokraterna! Nu är hon ju inte kristdemokrat.

Alltså vet du vad? Det var också något så här...

Sara är god.

Hon är en godhjärtad person i grunden.

Och så har hon liksom... Hon hade en omtanke om mig.

Jag är en jättestark personlighet och jätteflagrant.

Jag fattar det liksom.

Då är det lätt att man läser mig som bara en lustigkurre.

Hon såg något annat väldigt fort och hon sa väldigt fort så här:

"Farao, du är mycket smartare än vad folk tror."

Jag spelar inte dum, men lätt så där med clownen.

Det var mycket jobbigare än vad jag trodde.

Jag har väldigt lite tålamod och väldigt kort stubin.

Och då var det några gånger när hon verkligen räddade mig.

Jag känner mig så färdig med den här jävla leken.

Jag orkar inte.

Jag vill inte ligga i sängen och kolla på TV.

Det kommer att gå bra. Du har bara väldigt mycket känslor.

-Du vet det. -Nej.

Jo, det gör du visst. Du vet det. Du känner dig själv.

Till och med jag känner dig så bra, Du har varit med längre i ditt liv.

Hon kunde ta mig åt sidan och så här: "Farao, du vet hur du är."

"Och jag vet hur du är. Det här går över om fem minuter."

"Jag förstår att du är arg." För jag var så här:

"Jävla skit! Jag tar livet av mig. Det är ingen idé. Vi åker hem."

Från noll till hundra. Jag har också ett enormt förtroende för henne.

Hon kanske är en förrädare och då är hon en värdig förrädare.

Men hon hade alltid öppna kort. Och hon höll sig till den hon sa.

Hon röstade på den tills den åkte ut. Hon påverkades inte av gruppen.

Till och med idag när det var ändå så att gruppen...

-Hade pekat ut dig? -Ja, fast de pekade ut Anders först.

För Sara var helt knäckt innan vi skulle in.

Jag var så här: "Men Sara..." Hon har inte visat känslor.

Hon är inte en kvinna av starka känsloutspel.

Och hon sa ju det: "Jag har aldrig tyckt om någon så här fort."

Och det här är en kvinna som har blivit backstabbad av Ebba Busch.

För hon att säga så här: "Det här är jättejättetufft."

Hon var så tyngd när vi gick in. Jag tänkte: "Hon klappar ihop."

Jag känner typ att du var uppgiven på slutet när du skulle försvara dig.

Du bara: "Jag kan inte säga mer."

"Jag har sagt att jag är trogen. Det finns inget mer i mig att ge er."

Och det där är en sådan metafor.

Man har en idé om att när man sitter runt det runda bordet: "Och du, då!"

Så ska man bara: "Jag är trogen."

"Bevisa det!" Hur då? Vansinnigt. Det går ju inte.

När gruppen har bestämt sig så är det lite du kan göra.

I mitt fall så hade jag ju en protegé i Martin.

Som också var en oväntad vänskap. Han hade aldrig träffat en bög!

Han var en av de finaste människor jag har träffat.

I att han var liksom så ren i sitt... Du vet, han förstod inte ironi.

Och när han började försvara mig...

Det enda man kan göra är att ha någon som försvarar en.

Han gjorde det sakligt: "Lyssna på vad Farao säger."

Och jag förstår Martin.

Han kämpar för sin egen överlevnad. Det gör vi alla.

Han visste att följer inte gruppen med mig så blir jag mördad ikväll.

För han trodde ju att gruppen skulle gå på Anders.

Men i Gagos slott så kan du inte lita på någon.

Att gå in och tro så här: "Jag kan alltid lita på..."

Inte en chans.

Sedan hade jag Maria Montazami.

Man måste älska henne, men hon är lite oberäknelig.

"Det är inte Farao. Jamsa inte nu. Rösta på den vi ska rösta på."

Vad har varit den bästa och värsta stunden i spelet för dig?

De bästa stunderna är få.

Det finns stunder när vi kan ha kul. För vi har också haft väldigt kul.

Jag gick också in med inställningen att det är ett spel som ska spelas.

En kollega sa en gång: "Du vill bara ha roligt."

Ja, jag vill bara ha roligt.

Jag nöp mig i armen på vägen hit till dig nerför trappan.

Jag har fått vara en hel vecka med Maria Montazami.

"Tror du att TV4 har någon bild på dig utan punschrullar?"

"Du gillar ju att snaska." Jag bara: "Okej!"

Och så sa hon också: "Du är ju lönnfet."

Fet på fel ställen. Det tar liksom aldrig slut.

Idag smällde hon in huvudet i väggen när hon skulle springa efter Martin.

Smäller rakt huvudet i väggen och alla blir jätteskärrade.

Efter tio minuter är hon tillbaka. Jag bara: "Maria, gick det bra?"

"Jag är så himla klumpig bara."

"Jag har lärt mig att ta huvudet eller armen. Jag tog huvudet idag."

Det var så kul när hon ramlade. Pang! Det blev huvudet.

Men vad var din värsta stund, då?

Min värsta stund var nog när Jonas åkte faktiskt.

Spelet steppades upp då på något sätt.

För Samir förrådde honom ganska ogenerat.

Jonas var så blåögd och liksom också fin.

Men för mycket av ett villebråd, utan något preditativt beteende.

Samir går som en varg runt honom och han bara sprang i cirklar.

-Så det tyckte jag var tufft. -Ja?

-Men vilka tror du är förrädarna? -Det är Maria Montazami och Samir.

-Men ska vi ta reda på vilka de är? -Det tycker jag att vi ska göra.

Efter pausen: Farao får reda på sanningen.

Och Thomas Bodström berättar hur det känns att svika sina vänner.

-Vilka tror du är förrädarna? -Maria Montazami och Samir.

Jag fick en uppenbarelse igår natt när jag låg på mitt rum.

Allting bara som ett pussel föll på plats.

Hur kan vi ha varit sådana liksom "lunatics"?

Klart att det är Maria och Samir.

Dramaturgin i att vi ska-

-gräva upp våra levande begravda vänner Isa, Samir och Maria.

-De tre förrädarna. -Maria!

-Har du legat därinne? -Äntligen!

Och vi ska frita dem.

Jag tror att det är Samir Badran och Maria Montazami. Som är kvar.

-Men ska vi ta reda på vilka de är? -Det tycker jag att vi ska göra.

De var så nära!

De var så nära.

Om någon annan hade haft dolken idag, då kanske inte du hade suttit här.

-Nej, det hade jag inte. -Hade du trott det?

Nu känner jag så här, lite "lame" förrädare på något sätt.

Han har inte tagit så stor plats. En förrädare ska vara tonsättande.

Nu börjar förrädar-gamet för Anders ordentligt.

Nu är jag ledsen att jag inte är där.

Jag skulle vilja höra hur snacket gick efter...

Hur han ska klara sig nu. Han fick ändå några röster på sig.

Och Martin ligger ju risigt till. Jag hoppas att han överlever natten.

Vad tror du att Anders gör nu?

Det farliga som förrädare är ju att döda "the most obvious one".

Martin var ju ganska tydlig med...

Men sedan är det så nära finalen så att han kan ju också...

Vad gör han? Det beror på den andra förrädaren.

-Ska vi ta reda på vem nästa är? -Ja.

Oh, my God! Åh, vad fint.

Åh, vad fint. Nu håller jag alla tummar för Sara Skyttedal.

Gud, vad hon har gjort det bra! Jag var helt "deluded". Åh, gud!

Helt "deluded"!

-Är du chockad? -Ja!

Och lite besviken också. Jag var så säker på Maria och Samir!

Gud, jag förstår inte vad Samir håller på med då.

Då tycker jag att han klantar till det.

Varför spelar han så där dramatiskt och gapar och skriker-

-och gör världens utspel mot vem det är och vem vi ska ta bort?

Ja...

Sara Skyttedal är briljant.

-Hon har huggit dig i ryggen mest. -Nej.

Det har hon verkligen inte gjort. Hon högg mig rakt i ansiktet.

Jag ser det aldrig som att hon högg mig i ryggen.

Från en mästerlig förrädare till en annan. Thomas Bodström.

Politikern och advokaten som briljerade spelet igenom.

Man får gå på någon form av bevisning och det som ändå är en bevisning...

Det vill jag skicka med dig. Jag tror att du är trogen.

Men allt är inte som det ser ut.

Även en slipad politiker har svårt att navigera bland känslorna.

Det kändes inte bra alls att rösta på henne.

-Välkommen ner, Thomas Bodström. -Tack, tack. Kul att träffa dig igen.

-Hur mår du? -Jag mår bra.

Jag har en liten grej att visa dig.

-Ja... Ja. -Hur känner du när du ser porträttet?

Det väcker massa gamla känslor från "Förrädarna"-tiden.

Det var en väldigt speciell tid. Tjejerna först.

Det var åtta dagar, men det kändes som en stor del av ens liv.

Ja, det känns inte som så kort tid. Man är också i en sådan bubbla.

Ja, verkligen en bubbla.

Det var faktiskt när jag kom ut som jag fattade-

-att jag hade varit i bubblan och inte haft distans alls.

Utan att jag var helt absorberad.

-Du riskerade din syn för spelet! -Ja, dessutom.

Ja, det blev ju lite dramatiskt.

Det var den där båten som vi åkte som skakade loss min näthinna.

De hade förklarat: "Det är ingen fara bara det inte kommer en mörk hinna."

Sedan när det bara var några timmar kvar:

"Fan, nu är ju den där jävla hinnan där."

Då fick jag ju kontakta läkare.

Och jag skulle avbryta. Jag sa: "Aldrig. Jag åker inte härifrån."

-Du riskerade din syn för att vinna? -Man har ju två ögon.

Hade de sagt att jag måste, men de sa att det gick bra imorgon.

Men jag fick ju akutoperera det. Det var bara: Poff! Raka vägen in.

Så det var bara att sövas ner direkt.

Men du var kvar och skålade med mig först.

Ja, det hade jag ju ångrat som fan om jag hade åkt därifrån.

Men jag hade nog också ångrat mig om jag hade blivit blind på ögat!

Men det är lugnt. Det är ingen fara. Näthinnan är på plats.

Jag minns att när jag kom ut efter att ha varit med hela spelet-

-det tog ändå ett tag att kunna komma in i verkligheten igen.

Ja, och jag drömde också väldigt starka drömmar om det.

Och nu, det vi är mest nyfikna på...

På ett sätt som jag inte drömmer annars.

-Var det Gago du drömde om? -Nej.

Det var känslan, slottet, miljön och människorna.

Drömmarna hjälpte mig tillbaka till vanliga livet.

Vad var jobbigast?

Jobbigast var att man hade ett sådant behov av att prata om det.

Jag pratade med min fru, men sedan fick man ju inte prata med någon.

Det är en sådan unik upplevelse.

Har du kunnat prata med de andra deltagarna?

Lite grann faktiskt. Niklas och jag hängde lite nu på bokmässan.

Filip och jag har haft lite kontakt. Marie har jag haft kontakt med.

Men det här med att vara politiker. Du hade en dubbelstyrka.

Du var både politiker och advokat.

Som politiker kan man hålla huvudet iskallt i pressade situationer.

-Är du trogen? -Och det är en fördel i spelet.

Jo, man har varit i situationer där man inte riktigt kan svara-

-men man behåller ändå lugnet.

-Det var en väldigt skrikig säsong. -Ja, det kan man ju säga.

Vi gör inte så här stor grej av det. Nej, jag vill inte, Filip. Respekt!

Det påverkar ingenting. Nej, jag drog den slutsatsen.

Nej, jag har lagt fram logiskt varje schackpjäs.

-Där finns ingenting relevant! -Lugn, lugn.

Kände du någonsin att du utnyttjade den situationen av kaos?

Kanske. Man kan vara upprörd. Det vet jag av politiska debatter.

Men man får inte bli arg. Det blir aldrig bra.

Man kan aldrig övertyga någon då. Det vet man av bråk med sin fru.

Man övertygar inte när man är arg, utan när man börjar prata.

Så det visste jag om i och för sig. Det gällde att behålla lugnet.

Men det var en väldigt gapig säsong. Det var mycket gråt och skrik.

Sedan tyckte jag att många överreagerade när de blev anklagade.

Några testade ju så här: "Är det du kanske?"

Istället för långa försvarstal så: "Ja, kanske det."

Så lite. Jag ger dig rätt där.

Man har varit i pressade situationer i intervjuer och sagt massa skit.

Men jag minns att i min spelomgång-

-tyckte jag att det var jättejobbigt att ljuga för dem jag kom nära.

Så är det. Absolut.

Bosse Andersson kände jag ju sedan tidigare.

Niklas lärde jag känna.

Kul att se dig, Bodström. Jätteglad att se dig.

Jag hade liksom småpakter med dem.

Jag visste inte riktigt hur det skulle gå.

Jag tror att jag sa till Bosse: "Vi röstar inte på varandra."

Men sedan så var vi tvungna ändå. Jag har valt Bosse.

När jag pratade med Bosse efteråt så garvade han.

Men Niklas blev ju annorlunda. Han fick jag hugga i ryggen.

Niklas har ett gott skäl att rösta på någon av de tre-

-som röstade på honom igår. Därför blir det på dig, Niklas.

Men det var ju för att han absolut skulle ge sig på Nadim och Kelda.

Men framför allt Maria. Det känns inte bra.

Det var ändå den jag kände bäst. Och att hon var politiker.

En sista grej. Vad skulle du ge för tips till dem som spelar nu?

Undvik pakter. Undvik konflikter. Rösta på dem du ser är på väg ut.

Vem hoppas du vinner?

Det är roligare att förrädarna klarar sig.

Att de försöker komma åt förrädarna och gissar fel. Det är roligare.

-Eller identifierar jag mig med dem. -Jag tror det. Du och jag. Det är så.

-Tack snälla, Thomas. -Tack för att jag fick komma.

Det har skrattats och gråtits nere i gravkammaren.

Det enda vi vet med säkerhet är att man inte kan vara säker på någon.

Vi ses efter nästa avsnitt av "Förrädarna".

Text: Johanna Svensson Iyuno