Original subtitles

"Vad är en poet? En olycklig människa som rymmer djupa kval"-

- "men vars läppar är formade så att när skriket strömmar ut"-

- "så låter det som ljuv musik."

THE WAY TO MANDALAY

Så, pojkar. Sluta bråka nu. Vem är först? Kom nu.

Vem är först? Kom nu. Ner därifrån.

Ner därifrån. Så, iväg. Inte nu. Så, iväg nu.

Ofta är jag glad och vill dock gärna gråta

vill dock gärna gråta

ty intet hjärta delar helt min glädje

John?

John, är du klar?

- Är det fullt hus? - Jag tror alla föräldrar är här.

Säg att de måste sjunga högre. Det är fullt hus.

- Akustiken ändras dramatiskt. - Ja, den ändras dramatiskt.

Men sången drunknar.

Jag tror inte att Carl Nielsen hade tyckt om det heller.

- Kompositören. - Han bryr sig inte. Han är död, John.

- Kom. - Han tycker ändå inte om det.

Då går vi. Kom nu, pojkar. Iväg. Lite kvickt.

Kom nu. Sätt lite fart nu, okej?

Ofta är jag varm och fryser i min värme

ty världen famnar mig med frusna armar

ofta är jag kall och rodnar dock ändå

- Sluta nu, älskling! Det gick så bra! - De förstår det inte!

- Du är skitduktig! - De tror det handlar om att skråla!

Man man måste först och främst ha tonikan! Det vet man ju!

Lille vän! John!

När man väl har satt tonikan så kan man börja sätta tonerna.

Sluta nu!

När G är nådd hör man att D blir den dominanta tersen för G.

- Sånt vet man ju! - Alla de vuxna älskade det!

För att vi är barn. Får man skråla vad som helst för att vi är barn?

John!

John, du ska också ut och skaka på rumpan. Inte sant?

Släpp loss lite, för fan. Du måste ha dig en liten snaps.

- Holger! - Han tar ingen skada av snaps.

- Theodor! Kom här! - Han ska inte... Nej!

Lille man.

Hepp, hepp, hepp! En sån smuttar man inte på. En sån sveper man.

Kom igen! Kom igen! Kom igen!

Kom igen! Kom igen! Kom igen!

- Han måste ju sjunga ett nummer. - Ja!

Du ska sjunga ett nummer. Du sjunger ett nummer. Kom.

Kom, vännen. Du sjunger.

Hallå! Stäng av musiken.

Stäng av musiken! Ja.

Allihop, min frus son... Ja, det är ju min son nu med.

Vår lille suput och Köpenhamns pojkkörs inofficielle ledare-

- herr John Mogensen ska nu sjunga ett litet nummer!

Ge honom en stor applåd!

Ofta är jag glad och vill dock gärna gråta

ty intet hjärta delar helt min glädje

ofta är jag sorgmodig och måste ändå le

så att ingen skall min ängslans tårar se

ofta älskar jag och vill dock gärna sucka

ty det är dårar jag blir harmsen på

ofta är jag kall och rodnar dock ändå

ty världen släcker ej min kärlek

John! Varför gör du det där?

Det är inget att bli så arg för.

Va?

Vet du vad du är?

Du är ju mors lilla solstråle. Okej? Precis som den där.

Morfar var mycket musikalisk och han spelade fiol.

Han sa alltid: "Solen älskar att gå upp till musik."

"Därför använder den horisonten som fiolsträng."

"Och så pressar den sig"...

"långsamt upp över."

"Om man lyssnar riktigt noga"...

"så kan man höra en liten, fin ton."

Hör du?

John?

John?

- Är du okej, John? - Oldtimer... Jag är slut.

Det är du inte alls. Du ska bara hem till Ruth.

Segla mig ut dit öster om Suez där den siste mannen är först

där Guds tio bud inte gäller och där folk kan känna törst

hör, nu kallar templets klockor och jag önskar att jag låg

bak den grå Moulmeinpagoden med min blick mot havets blå

far iväg till Mandalay på flottiljens gamla väg

minns du än pagajens dunkande från Rangoon till Mandalay

åh, på vägen till Mandalay full av flygfiskar i lek

och där solen bröt som åska fram bak Kinabuktens kaj

där som solen bröt som åska

fram bak Kinabuktens kaj

- Hon i ljusblått log mot mig. - Mot mig?

Nej, mot mig. Jag tror att jag såg henne i Fredericia.

- Nej, det var i Esbjerg. - Där såg jag henne också, tror jag.

- Henne har jag knullat i Odense. - Därför kom hon tillbaka.

Hon ska ha en riktig man.

Vad gör ni? Vad fan i helvete håller ni på med?

Vad fan är det ni gör? Hur många gånger har vi övat på den harmonin?

Poul, du tar F. - Du kommer in på ett G, Otto. - Bent, kan du alfabetet?

Titta på mig. Var ligger du nånstans? Var är du?

- Ingen aning. Esbjerg, Horsens... - Du ska komma in på ett C.

Just det. Det kan jag visst - F. Det kan jag visst - C.

- Det gick ju jättebra. - Vad fan är det där, Otto?

- Vad? - Din slips. Din slips sitter snett.

Vi är Four Jacks. Vi ligger nummer ett.

Det är så vi sjunger stämsång. Det är så vi är klädda.

- Jag är så trött på dig, John. - Du är en egoist!

Det kan du vara själv. Allt måste vara så jävla perfekt hela tiden.

Varför kan du aldrig slappna av?

- Du älskar ju att sjunga. - Ja. Är det nåt fel med det?

Varför är du så rädd för att sjunga? Man ska inte alltid vara så rädd.

- Du kan inte gå solo. - Det kan jag visst.

Nej, för då är det bara du och då ser folk alla dina fel.

Än sen om man gör ett litet fel? Än sen? Det spelar ju ingen roll.

Då ser man att du inte kan ett skit och då vill folk inte lyssna på dig.

Du får tala med dig själv eller Gud. Jag har fått nog av dig.

Men så gå då. Du kommer att ångra det här.

- Jag ångrar inte det här. - Du är en bortskämd skitunge.

Du kan inte ett skit om du är ensam!

- Jag har fått nog! - Poul? Poul?

Milde himmel, va, Poul?

Hej. Fars lilla hund. Sitter du och väntar på far?

- Far? - Kom här, tösen.

Där är du ju. Vad roligt att se dig!

- Har du saknat din far? - Nej.

- Vad ful du har blivit. - Nu har jag inte alls saknat dig.

- Vad är det med dig? - Alltså, varför kom du aldrig?

- Vart, menar du? - Skolan. Du skulle höra mig sjunga.

Far fick förhinder. Som den enda.

- Var du bra? - Var var du?

Det var en gång en... en mycket duktig musikant.

Världens bästa musikant. Det tyckte alla och hans dotter.

Han hade en liten, ful dotter med helskägg.

Folk tyckte det var konstigt att hon var ful, för han var mycket vacker.

Men då såg de hennes mor och hon var ingen vacker syn.

Många trodde hon var häxa, men det var hon inte.

Hon var bra nere på botten. Synd bara att hon var bottenlös.

Modern hette för övrigt Prutt.

När den fantastiske musikanten uppträdde blev folk helt till sig.

De älskade honom och hade svårt att släppa honom.

När folk har svårt att släppa en så är det svårt att komma hem.

Jättesvårt när han inte kan släppa ölen. - Minna, ta på skorna.

- För fan, Ruth, vi fick extrajobb. - Och i Jylland har de inte telefon?

Kom här. Va?

- Finns det nån mat? - Ja, om du har tur.

Jag drömde att du lämnade mig.

Har du tråkigt här?

Jag förstår att du är skitarg.

Jag kan inte stänga av det.

När musiken spelar så är det som om jag är i...

i... i en sån där zon där...

där allting svävar. Man svävar fanimej.

Och när det sen slutar igen så faller man pladask på röven.

Jag har en present till dig.

Antabus? Det ska jag inte ha.

- Det ska du. - Det rör jag inte.

- Det kan jag inte. - Det kan du visst.

Då blir det bara den här. Bara den här.

- Du är felfri. - Ja.

Tösen...

Mor?

- Sätt på teven. - Det är ju inget än.

Sätt på nån musik då.

Åh Marie, jag vill hem till dig åh Marie, jag vill hem till dig

jag saknar dig här vid min sida åh Marie, jag vill hem

han står en natt och drömmer på hundvakten

på sergeanten som kommer giver han icke akt

så kommer han i kurran och tiden där är lång

nu sitter han bakom galler och sjunger sorgset sin sång

åh Marie, jag vill hem till dig åh Marie, jag vill hem till dig

jag saknar dig här vid min sida åh Marie, jag vill hem

åh Marie, jag vill hem åh Marie, jag vill hem

Tack. Där satt den, perfekt.

Killar, ni har baske mig gjort en hit igen.

Dina arrangemang, John. Hur gör du? Vad fan gömmer du i ärmen?

- Vad säger du, trollkarl? Öl? - Vatten.

- Är det nåt som brinner? - Man kan göra stor konst på vatten.

Man kan också dricka utan att ha roligt.

Det kan man.

Tror du man kan det, James Rasmussen?

- Va? - Är du här på grund av musiken?

Eller är det på grund av öl, fitta och hornmusik?

Va?

James... "Slatten"...

- Kan du spela spansk gitarr? - Åh nej. John har fått en idé.

Varför gör vi inte nåt som inga andra kan?

- Nåt vi inte skakar ur ärmen. - De stora, de odödliga...

De stora, odödliga mästarna. De gick mot strömmen och blev då odödliga.

Och där står du, James "Slatten", med pomadahår...

- Mozart hade inte pomada i håret. - Nej, det hade han inte.

- Vad tänker du på, John? - Vi ska göra nåt stort.

Nåt nytt som aldrig setts, nåt svårt.

- Fy för satan! - Jag klarar det inte, Bent.

Jag klarar inte konserten på det. Hon vill se mig ta den.

Det finns inga jävlar i helvetet mer.

De är här uppe och utger sig för att vara kvinnor. Jag har en idé.

- Vad gör ni? - Det är bäst vi skyndar oss.

- James är fortfarande så grön. - Du glömde nåt.

Hon litar inte på mig. Hon vill se mig ta den.

- Fy för helvete. - Du då, lille Bent?

Kanske är spriten vår värsta fiende och man ska älska sin fiende.

Du klarar det.

Varför spyr de då? De hade tagit de falska tabletterna.

Det är den låten. John, vi skippar "La Malagueña".

- Den är helt omöjlig. - Som John vill ha det.

Omöjligt och i uppförsbacke inför 1 000 pers och direktradio.

- Visst klarar vi den? - På spanska?

Liveradio för miljoner människor som hellre vill höra "Åh Marie"?

- Varför måste det vara så svårt? - För att det får oss att spy, James.

För att vi älskar att spy! För att riktiga män spyr, James!

Sjung upp nu, tjejer. Det är fullt hus. Det kväver akustiken.

Klara?

Vi sänder igen från Danmarks Radio-

- och välkomnar Danmarks mest framgångsrika sångkvartett.

- Okej, då gör vi det. - Four Jacks!

Vi ska nu sjunga en svansk spång... en spansk sång-

- som handlar om den unge, fattige mannen från Malaga-

- som förlorar och krossar sitt hjärta till den rika, unga flickan.

Vad fan? Är det du, din lille fjant?

- Du försvann ett ögonblick. - Ja...

Jag var i Mandalay.

Där Guds tio bud inte finns och där folk kan känna törst.

Och så hamnar du här på golvet?

Ja. Så hamnar jag här.

Men då... Herrejävlar. När vi sjöng, så sjöng vi fanimej.

Och så välte du ändå hela lasset.

- Gjorde jag? - Bent slutade.

Ja, allt slutade.

Nej, Four Jacks, det var inte bara mitt fel.

Det var Bent. Han vågade inte mer.

Han blev rädd.

Och utan Bent... Nej.

- De blev rädda för dig. - Tror du det?

Stor och skrävlig.

Aldrig nöjd.

Det är jag ledsen för. Det är jag fanimej ledsen för.

Det är jag skitledsen för.

- Du har skrivit allt? - Ja, för fan.

Vem skulle annars göra det? Den där...

Vokalerna harmoniserar som i "Mandalay".

Därför måste vi ha en riktigt bra kör som kan...

- Nej. - Nej?

- Det är inte hippt mer. - Hippt?

Sånggrupperna är done. Se på det Otto gör.

Solister, rock. En crooner som Bjørn Tidmand. Gustav och Bent.

Folk vill bli underhållna, men inte av fyra gubbar i kostym.

- Det är musiken det handlar om. - Nej, det är inte alls rätt sound.

Sound? Sa du sound? Vill du ha sound?

Om nån i Danmark kan göra sound så är det fanimej jag.

- Vad fett, John. - Fett? Sound? Hippt? Done?

- Vad menar du med "fett"? - Det glider som smör.

Fan, vad du låter dum.

För övrigt är den skjortan skitful. Den klär dig.

Jag hittar på nåt.

Just exakt den melodin håller på att bli en schlager.

De söker en pianist till ett hotell i Lund i Sverige.

- Och? - Pengar.

Hyggepianist i Sverige? Säg mig, är du helt galen?

John...

Jag har skapat en av Danmarks största succéer och sålt en miljon skivor.

- Sverige? Svenskar som talar svenska? - Det är betalt arbete.

- Pickhyanist i Sverige! - John! Minna...

John Mogensen, pickhyanist!

Ja, det är jag som är hyggepianisten.

- "Hyggepianisten"? - John Mogensen.

Resande i hygge, slisk och pickmusik.

"Pickmusik"?

Vilken skitkällare.

De kunde inte ens ge oss ett riktigt hotellrum.

Jag trodde vi var John Mogensen.

- Vi är rätt långt från Mandalay. - Mandalay... Håll käften.

Sitta här i en vidrig skitkällare och i Sverige...

Det här är verkligheten. Det måste tjänas lite pengar.

Det vet en liten lort som du inte ett skit om.

- Är du full? - Inte tillräckligt.

Herr Mogensen? Restaurangen är öppen.

Ofta är jag glad och vill dock gärna gråta

ty intet hjärta delar helt min glädje

ofta är jag sorgmodig och måste ändå le

så att ingen skall min ängslans tårar se

För fan. Det är ingen begravning. Spela, för fan.

Ja.

- Hej. - Vart ska du?

- Helsingör, färjan. - Hoppa in!

- Är det semester? - Nej, det är jobb.

John Mogensen? Det är ju du. Det är du som är John Mogensen!

- Har du varit ute och spelat? - Ja.

- Alla gamla godingar? - Ja, ja.

Du var ett geni. - Han var fan ett geni.

Vad jag vet så är jag inte död än.

Nej, för fan. Det är bara för att säga att du var skitbra.

Tack. Ja, och grattis till... den lilla där.

- Pia. - Hon ska döpas i morgon.

- Vi ska ha stor fest med allting. - Ja, ja.

Nu fick jag en idé. Är du vansinnigt upptagen?

Jag kommer bara hem om jag säger att jag älskar er.

Om jag säger att jag älskar dig. Du älskar dig. Ja, om du älskar mig.

Du ska säga till mig, för helvete-

- att du älskar mig. För jag älskar dig, Ruth.

Så länge jag lever, så länge mitt hjärta slår ska jag älska dig.

Du ska säga att du älskar mig.

Du ska säga att du älskar mig, Ruth.

Ruth.

Ruth?

Ruth!

Sätt dig, så ska jag presen... Jag säger bara ett par ord.

Hallå, vänner! Hallå! Hör upp nu.

Nu är han här - John Mogensen.

John Mogensen. Han är... vår nye kompis-

-som vi har träffat i Sverige.

Ni kommer ihåg Four Jacks, va? Ja, ja, ja. Ja, ja.

Ja, men tack. Tack ska ni ha.

Jag ska spela några låtar för er som ni säkert känner igen.

Och den första låten som jag ska spela för er-

- är en låt som egentligen är dedikerad till...

- Till den lilla där borta. Till...? - Pia.

Till flickan Pia.

Till Pia. Och den kommer här.

Du är inte som andra flickor men du är väldigt speciell

men du är väldigt speciell

alla de andra betyder inget för mig

men du är inte som de andra nej, för du är väldigt speciell

för du har personality personality

personality personality personality

Det är skitbra.

Jag tror bara att många av gästerna vill dansa.

Om du har nåt nyare...?

Nyare? Nej, alltså... Jag har de här sångerna här.

- Ska du ha en snaps, kompis? - Ja, en snaps hade suttit fint.

- Är det du som är John Mogensen? - Ja, det är jag.

- Då känner du han Otto Brandenburg? - Ja.

- Hur är han? - Ja, det... Otto är en bra karl.

Jag skulle kunna tänka mig att ha sex med Otto Brandenburg.

Varför i helvete är du inte Otto Brandenburg? - Va, Poul?

- Tusen tack. - Varför hyrde du inte honom?

- Nu går vi ner och så får John... - Varför hyrde du inte Otto?

- Du är en stor jävla succé, va? - Är det du, din lille skit?

Se på dig. Musiken matchar inte frisyren helt, va?

Vill du vara fin, fin, fin, eller vill du vara dig själv?

Mig själv? Jag har ingen aning om vem "mig själv" är.

Är allt samma gamla Four Jacks-skit?

Om Mandalay och palmsus och Bortistan och slisk.

Hepp, hepp, hepp.

Sjung den här.

Nej, det kan jag inte. Jag är inte nöjd med texten.

Den handlar ju om dig.

- Om mig? - Kom igen nu.

Menar du det?

Nere i skiten, går i trasor hungrig, törstig och pank

vintern kommer men en dag blir det sommar

det här har jag så ofta gjort

sätt dig ner om du har tid jag har nåt att berätta för dig

du förstår inte ett skit av det liv som levs av lodisar som jag

jag är nere i skiten, går i trasor hungrig, törstig och pank

ölen är drucken, haket är stängt men det har jag så ofta gjort

hör nu hör, du fine man du förmanar för mycket, min vän

ge mig en femma till lite mat och en öl

så kanske vi kan prata igen

jag är nere i skiten, går i trasor hungrig, törstig och pank

fracken är stampad spriten förångad

men det har jag så ofta gjort

jag kan gå varthän jag vill inte bara följa precis som du

jag är lodis för Gud men inte för dig

och min gitarr har jag kvar

jag är nere i skiten, går i trasor hungrig, törstig och pank

vintern kommer men en dag blir det sommar

det här har jag så ofta gjort

Hej, min flicka!

Hej.

Ruth? Vart ska du?

Vart ska du?!

- Du är som en rullsten, John. - Ja.

- Du kan inte ligga still, va? - Nej. Det kan jag inte.

Nej.

Men jag kommer alltid hem till sist. Va?

Jag har mött en pilot.

En som vill ha mig. Piloter får inte dricka.

De far iväg, men vi vet alltid precis när de kommer hem igen.

Han tycker att jag är intressant.

Så länge jag lever ska jag älska dig!

Men det blir nog inte så länge till. Mitt liv är snart förbi!

- Hur länge ska du vara där ute? - Tills jag går i upplösning.

- Sluta. Det var bara på skoj. - Va?!

- Det var bara på skoj! - På skoj?!

- Jag har så klart inte mött en pilot. - Va?

- Vad ska jag med en pilot till? - Stick lite papper under dörren.

Varför nu det?

Du säger du har en annan vän

det jag fruktade mest har hänt mig nu igen

du säger precis som sist att det är den stora kärleken

okej, min blomma behåll honom bara du

så länge jag lever

så länge mitt hjärta slår

så länge ska jag älska dig

men du är en rullsten

du får inte nog av en

därför måste du gå din egen väg

Det är det här jag kan, Ruth.

Aldrig mer Sverige. Aldrig mer barndop.

Jag älskar dig.

Det är bara du.

Vi reder ut det. Va?

Vi två reder ut det.

Jag har varit på turné gjorde ingen stor succé

men den kloke direktörn

klappade mig på axeln John, sa han, hör nu här

du borde köpa dig en tyrolerhatt

folk vill gärna få nåt att skratta åt

du borde köpa dig en tyrolerhatt så tror jag att allt blir glatt

Jag tog med en låt. Sjung den själv eller få Peter Belli att göra det.

Det är nåt fel i Danmark

Dybbøls kvarn maler helt åt helvete fel

bara man har pluring i plånkan kan man få det som man vill

John...

skit helt i andras åsikt även om det är de som får ta skit

Sluta!

det är nåt skevt i toppen nåt som behöver bytas ut

John... jag älskar det-

- och kanske är det nåt för Belli, men det går ju inte.

Det här spelar de aldrig i radion. Man säger inte "skit" och "fan".

Så är det. De släpper ut skit i luften och i vattnet.

De skitar ner hela skiten och pamparna gör inte ett skit.

Då säger vi det. Men bort med svordomarna.

- Stryk dem, så spelar vi in den. - Jag rättar ingenting.

Hos oss blir den en garanterad hit.

Den är helt exakt som den ska vara.

Du har fel, John.

Det här är mitt värdshus det här är Gammel Strand

bränd är varje skilling mycket duktig man

hem och bli utskälld bevare mig väl

man har varit borta ett dygn varför försvann man?

jag ska förklara men hon tror att det är lögn

sitter på ett värdshus bara en liten plats

man vill bara sitta för att få vara ifred

- Gästerna har gått -John?

balen är förbi bomma till en spårvagn

- John? - Hitta linje 10

- Meisner? - Vad fan gör du här?

- Välkommen till min koloniträdgård. - Sätt dig upp, John.

- Vill du ha en öl? - Nej tack. Är det dina saker?

Ja, allt är mitt. Kolonistugan också.

Nej, bänken här har jag lånat.

Ja, det är okej.

Ja, det där är riktigt kasst. Jag vet inte vad jag tänkte på.

Ingen vill höra det där.

Alltför många svordomar.

Fan och skit och lort.

Du får skylla dig själv.

- Det är inte texter vi är vana vid. - Det är så där folk pratar.

James har åkt till USA för att slå igenom. Poul är också där.

- Han säger att han har hittat Gud. - Var hade han gömt sig?

Han satt i en solstol och tittade ut över Stilla havet och så kom Gud.

Bent åbäkar sig med Gustav.

Han är rolig, men pressar sig själv för hårt. Gustav får alla pengarna.

- Bent har alltid älskat zonen. - Zonen?

Jaha, den, ja. Vad är det med er och zonen?

Nu är Superman inte den enda som kan flyga, va?

Nej...

Från nu måste du visa mig allt du skriver först. Du sjunger allt själv.

Vi spelar in de där två på måndag. Och sen skriver du fler låtar.

Ja. Om det verkligen är det du vill.

Och undvik slisk. Skriv det du upplever.

- Då är vi överens. - Överens.

Ett nytt namn i dansktoppen- sammanhang och ändå inte.

Vi ska nämligen höra en singel från John Mogensen.

Och vem var egentligen den här John Mogensen?

Ja, han är ju en av de där Four Jacks.

Tidigare har Otto Brandenburg gått solo-

- och Bent Werther nästan solo med Gustav Winckler-

- och nu är det tydligen John Mogensens tur.

Här med sin nya singel "Nere i skiten".

Det är nåt fel i Danmark

Dybbøls kvarn maler helt åt helvete fel

Nej. Där blev det visst fel.

- Vi har lagt på fel sida. - Ska vi ta av den igen?

Far! Far! De spelar din låt i radion!

Far! Far! Far!

De spelar din låt, far!

De spelar väl för helvete inte den låten i radio?

förut gick han längs stranden och njöt av fåglarna i tusental

nu kan ha få dem i olja men till ett för högt pris

det är nåt fel i Danmark

Dybbøl Mølle maler helt åt helvete fel

bara man har pluring i plånkan kan man få det som man vill

skita helt i andras åsikt även om det är de som får ta skit

Det är inte till mig.

det är nåt skevt i toppen nåt som behöver bytas ut

Hallå?

Nej, det... Ni har slagit fel nummer.

Det kan jag inte. De vill att jag ska ut spela.

Nej, det kan jag inte.

Vi sitter här rent bokstavligt på toppen av Danmarks Radio.

Vi har ett ansvar för allsidigheten och den goda tonen.

Och tills jag hörde den där skrävlande musiken-

- var jag säker på att om en enda bastion kunde bevara sin oskuld-

- mot socialisternas systematiska förringande av de danska värdena-

-så var det ju Dansktoppen.

En plattform för den glada, folkliga musiken, för romantiken.

Ja, med en aning oskuld, eskapism, nåväl.

Men inte en plattform för svordomar och samhällskritik.

Slappna av nu, Erhard. Den låten är bortglömd om ett par veckor.

Det är ju oss han sjunger om!

Det är nåt skevt i toppen nåt som behöver bytas ut

Det var alltså den nya singeln från John Mogensen.

Det var inte A-sidan, som jag sa-

- utan B-sidan "Det är nåt fel i Danmark".

Nu är vi snart framme. Kom!

Är ni med?

Ja. Är vi inte framme snart?

Ta-dah!

- Har du köpt sommarhus? - Ja.

- Nej... - Välkomna till ön.

Det blir ju så fridfullt här som det kan bli-

- om nu en sån där konstnär måste arbeta i lugn och ro.

- Far? - Vad är det?

Jag har nåt i magen.

Nej...!

Nej...

Det gamla Dragör du vackra stad

vid blanka Öresund på platta Amager

med gula vasstakshus kullerstensgator, gäss

och en gammal farfar som njuter i den varma sol

vid lotsstationen och tar en pilsner

gå en tur på Kongevejen och möta folk

medan man byter hälsningar

hej, dansen går i juletid till dragharmonika och violin

färsk halm i gamla träskor, höga hattar, vackra flickor och brännvin

skål för de gamla sederna det är bra med lite traditioner

hör på musiken, seså, gossar spela de gamla kända tonerna

fyra färjor går i pendeltrafik till Sveriges kust från södra piren

om du blir sugen på en lille en och god tobak utan skattemärke

så tar du turen och handlar billigt

du får en sup av de mycket torra

när du är hemma igen är pengarna små

och törsten den är större

Tack ska ni ha! Ja. Nej...

Va, vänner? Ska vi inte ta och fylla på depåerna?

- Ska vi hälsa på varandra? Skål! - Skål!

Tack ska ni ha. Tack, tack.

Kan jag hjälpa herrn med nåt?

- Rost. - Jag heter John Mogensen. Hej.

- Varför sitter du och spelar här? - Frågar du åt nån?

Du är listetta och alla kan dina låtar-

- och så sitter du här och spelar för två fnask och en ficktjuv.

- Vad fan är det för fel med det? - Du måste ut, John.

- Vart? - Festivaler och marknader.

- Överallt. - Jag ska inte ut på marknader.

Jag ska inte upp på en lastbil. Har du sett Cornelis på lastbil?

Vreeswijk? Han far runt till alla folkparkerna och tjänar storkovan.

Jag bokar dig till ditt första jobb och kan boka 300 till inom en vecka.

Du kommer att tjäna en knapp miljon om året.

Nej, vet du vad? Alla de där människorna...

- Tror du på Gud? - Ja, på söndagen.

Då kan du väl för fan dansa runt guldkalven de andra sex dagarna.

Äta dig fet så att du skiter guld.

Du är för stor för att sitta här, John.

- Sa du 300 jobb om året? - Ja.

- Vad var det du sa att du hette? - Rost.

Jag är din nye impressario.

Ja, mina herrar, det är snart dags.

Mogens. - Lennart. - Är ni klara?

Du då, John? Jag tycker att du ser lite blek ut.

- Det kommer nog inte så många. - Det har kommit flera tusen.

De har bara kommit på grund av dig. Hör du dem inte?

- Har vi sprit? - Vad behöver du?

Bara nåt för nerverna.

Det finns lite... snaps, rom, whisky.

Rom. Tack ska du ha.

- God dag igen. - God dag, god dag.

Mogens. - Lennart. - Och här är mannen själv.

Nu kunde du komma, va? Det är Rasch Thomsen.

Det är jag som står för kalaset. Nu går jag och presenterar dig.

- Gör det, för han är helt klar. - Då kan du komma, det kan du.

- Yes. - Bra.

Nu har vi fått celebert besök från Köpenhamn.

Just det, ni känner honom väl. Ja, han har inte varit billig heller.

Men nu ska ni bara njuta av honom, för här kommer han: John Mogensen!

Det är nåt fel i Danmark

Dybbøl kvarn maler helt åt helvete fel

bara man har pluring i plånkan kan man få det som man vil

skit helt i andras åsikt även om det är de som får ta skit

det är nåt skevt i toppen nåt som behöver bytas ut

Jensen går ner till en å för att fånga en fisk

som han så ofta har gjort men där finns ingenting att få

en industri har fyllt ån med skit och lort

förut gick han längs stranden och njöt av fåglarna i tiotusental

nu kan han få dem i olja men till ett för högt pris

för det är nåt fel i Danmark

Dybbøl kvarn maler helt åt helvete fel

bara man har pluring i plånkan kan man få det som man vill

Jag har nu fått en gäst i studion-

- och det är ingen mindre än John Mogensen.

Och John Mogensen är aktuell med sin nya singel "Liv i luckan".

Det är ju en riktigt glad låt.

Jag hade vid ett tillfälle låst in några låtar i lådan.

Några av låtarna har tydligen hittat nyckeln och flugit ut.

- Vissa kallar dina låtar politiska. - Det vet jag ingenting om.

En bra låt behöver ju inte förändra världen, va?

Jag tycker bara om att spela-

-och så skriver jag som folk pratar.

Det ska vi höra nu, för här kommer den nya singeln.

"Liv i luckan" med John Mogensen.

Och den är med på den nya lp:n-

- som kort och gott heter "John Mogensen".

Det blir liv i luckan när Sofie kastar kappan

hoppar upp och startar balen med en gogo

det är fart i klarinetten när hon dansar på parketten

folk blir vilda när Sofie dansar gogo

för hon slår på stora charmen det går vågor uti barmen

snart är hela salen upp och ner-vänd

hon har näsa för att sälja kroppen massor att förtälja

när musiken kommer loss och växer till ett vrål

det är liv och glada dagar det är ingen där som klagar

när Sofie dansar gogo är hela salen med

till vardags är Sofie en helt vanlig tjej

hon är mor till fyra barn i Søndermagle

hon får tvätta, sy och stryka och ta hand om maken sjuka

när han varit ute på krogen och slagit runt

det står alltid mat på bordet "mums" är vanligaste ordet

de kan bara gå igång med vursten

så har hon det var vardag ifrån måndag och till fredag

men på lördag middag säger Sofie stopp

hon har fått nog av att slita känner att hon måste smita

lördag, söndag ska de ut och dansa

det blir liv i luckan när Sofie kastar kappan

hoppar upp och startar balen med en gogo

det är fart i klarinetten när hon dansar på parketten

folk blir vilda när Sofie dansar gogo

för hon slår på stora charmen det går vågor uti... barmen

- Var är jag? - Du är ju i zonen.

- Det skulle alltid vara så här. - Ja. Lätt.

- Lätt? - Som i alla harmonierna.

Ja. Allt harmonierar i harmonierna. Harmonierna är så himla harmoniska.

- Och mycket långt från verkligheten. - Verkligheten är för disharmonisk.

Kommer du ihåg mor?

"Solen älskar att gå upp till musik."

"Därför använder den horisonten som fiolsträng."

"Pressar sig långsamt upp ur havet."

"Och om man lyssnar riktigt noga"-

- "så kan man höra en fin, liten ton."

Jag är törstig.

Två människor på en strand.

Två hjärtan i brand.

Jag tror den kan göra Ruth glad.

Sol, vind, sand och vatten.

En kvinna och en man.

En kvinna och en man.

Sover du?

Sover du?

Sover du?

Hej.

Sover du? Jag har en present till dig.

Nu ska du höra...

Två människor på en strand två hjärtan i brand

sol, vind, sand och vatten en kvinna och en man

Inte nu.

hon räcker honom sin hand han lossar på ett band

hon säger ett försynt nej den goda gamla leken

för det är sommar solen står på himlen

livet är härligt

de bara springer, leker och kastar macka, allt de kommer på.

- Den är till dig, älskling. - Sluta.

två människor på en strand två hjärtan i brand

sol, vind, sand och vatten en kvinna och en man

- Vad säger du? Va? - Jag vill inte ha en låt.

Jag behöver dig. Du har varit på turné i fem veckor-

-och det är tre dar sen den slutade.

Men den är till dig, älskling. Två människor på en strand

- Sluta nu. - Den är till dig. Det är kärlek.

- Ut med dig. - Det är kärlek. Jag älskar dig.

- Ruth, för fan. Jag älskar dig! - Ut!

- Jag älskar dig, för helvete! - Ut med dig!

Aj som fan! Hör nu här...

Så, så! Inte i huvudet!

- Jag älskar dig! - Jag älskar dig! Jag älskar dig!

Vad fan gör ni?

Vem fan är det?

Det är din dotter.

Jävlar, vad stor hon blir.

jag tänker på, okej?

Jag känner att jag nu behöver spela för få människor.

Göra det lite mer seriöst. Okej? Ett fast ställe. Inte åka runt jämt.

Och då måste jag säga, Thøger, ditt ställe...

Jag älskar ViseVersHuset.

Man blir lite trött på lukten av popcorn.

- Rost är bra. - Ja...

Du har en jättepublik. Du säljer tusentals plattor.

Har hur många...? 2-300 jobb om året?

- Hej, Thøger. - Hej.

- Det är ju Cornelis Vreeswijk. - Han spelar i kväll.

På ett skitjobb uppe i Sverige såg jag honom första gången på tv.

Ja. Han pressar sig också hårt.

Ja, förlåt, men jag tror att ni är lite väl lika på den punkten.

Ja, det kan bli lite hårt ibland.

Men Cornelis...

Han gör mycket kompromisslös musik.

Inte alltid så... så folklig som din.

Hans texter går nog några spadtag djupare, okej?

Här är det nog mer konstnärer som uppträder.

Du är mer en folkets man. Okej?

Men det finns konstnärer här som hade gett allt för att få det du har.

Så om jag ska vara ärlig, John...

så tror jag faktiskt att du aldrig blir nöjd.

Varken där ute eller här inne.

Men det var kul att träffa dig.

Och det är helt fantastiskt hur det går för dig. Grattis.

Tack, Thøger.

- Ja, två. - Det är ett test. Lite högre?

- Högre? - En aning högre, tack.

Två. Ett, två, tre. Ett, två, tre.

En dag i november när himmelen var vred

och regn i strida strömmar från ovan skvätte ned

så folk som gick på gatan ja, de fick kalla kårar

då hände det att jag för första gången såg dagens ljus

och de la mig i en vagga

javisst, den var förgylld

sen blev jag hela dagen med vispgrädde fylld

Vispgrädde?

På söndagarna fick han surmjölk.

John! John!

det vill jag nu erkänna om ingen annan törs

en vagga en vagga

det har jag aldrig haft

de lade mig i en låda som ställdes uti hörnet

farsan och madamen de krepera' bägge två

så vad skulle det då bli av lille mig från Nørrebro?

John?

John? John.

Kom.

- Var i helvete är Mogens? - Mogens är sjuk. Det har jag ju sagt.

- Kan den där ens spela? - Visst kan han det. - Kan du inte?

- Jo då. Jag har ett namn också. - Han ser ut som ett fastlagsris.

- Jag heter Haldur. - Haldur? Då ställer vi in.

Jag kan inte stå på scen med en Haldur.

Det kan vi inte, John. Vi spelar våra 20 minuter.

Vi tar det lugnt. Det är bara fem låtar.

Okej? John, du måste ta dig samman lite.

Du är bara en jävla musiker, Lennart. Du är bara med på min nåder.

- Varför är han så taskig? - Stäng din hippierövhålsmun.

Lennart, kom här. Förlåt.

Du är en skitduktig musiker. Det är du. Förstår du det?

Du är en av grabbarna. Du blir jättestor. Det blir du.

Du är min förstestyrman. Jag litar på dig.

- Förstår du det? Du är skitduktig. - Bra, John.

John.

John.

John.

Du är visst en liten surpuppa i dag, va?

Förlåt.

Förlåt, min vän.

Förlåt.

Vi är skyldiga för allt. Här är räkningar ett halvår tillbaka.

John. Vi får bara ta dem i tur och ordning.

- Hej, far. - Hej, tösen.

Ska du med ut och dricka några öl i kväll?

Det var bara så länge sen som han gjorde nåt med sin dotter.

Vi åker till Sejerø.

- John! - Va?

John!

Va?

- Bent är död! - Vad säger du?

Bent är död!

Bent hade ett mycket bra liv.

Han klev av på ett sketet hotell i Jylland.

41 år gammal, du.

Öppnar dörren till livet, sticker in näsan och får huvudet avhugget.

Ja, det var ett bra liv.

Vi finner oss i allsköns strunt och larv

Vad är det han sjunger?

Förbaskat bra trubadur, va?

Sluta nu, John. De betalar skitbra. Det är en halvtimme.

Han gillar inte min låt, va?

Dybbøl kvarn maler än och maler som den ska

medan de stora profeterna galer maler vi vidare i samlad flock

hatten av för mannen som i vardagsmödorna tar tag

tänk vad profeterna finge lida om ingen mer ville betala skatt

Tack, tack. Ja tack, tack!

Nu ska jag nog hålla min mun, för han som ni kom för att se-

- och som är mycket mer intressant än jag är i faggorna.

Nu är det dags.

John Mogensen!

Vi vill gärna höra om nåt fortfarande är fel i Danmark.

Men jag vill säga att det är en riktigt bra låt.

Jag har hört att John inte har nån politisk agenda med den låten.

Tänk om bara fler artister kunde låta bli att ha åsikter. Tack.

Erhard, en riktig bjässe

du sjunger ju bättre än Elvis

Erhard, så klok och så vis

du vaktar över oss som får

Erhard, du tänker åt oss

du håller oss alla i fållan

superhjärna vi hör dina ord

de kommer till oss så här

bla bla bla bla bla bla bla bla bla

bla bla bla bla bla bla bla bla bla

bla bla bla bla bla bla bla bla bla

bla bla bla bla bla bla bla bla

- Vad handlade det där inne om? - Jag orkar inte mer.

James fjantar runt i Hollywood. Poul har blivit Indre Mission.

Bent är död. Alla är döda. Vi ödslar tid.

- Kan du inte vara lite glad? - Jag är riktigt glad.

- Ser du hur glad jag är? - Vad fan saknar du?

- Nåt stort. - Du är John, för helvete.

En gång så satt jag och killarna och söp.

Då enades vi om att göra "La Malagueña".

- Vad då för nåt? - Det var omöjligt, men vi gjorde det.

Cornelis kan fylla en stor salong. De där Gasolin kan fylla en.

Varför kan inte jag fylla en? Jag vill in på de stora scenerna.

- Jag orkar inte med lastbilsskiten. - Du är inte en full svensk.

Eller en finnig tonåring från Christianshavn. Du är John.

Jag är John Mogensen.

Jag vill upp på de stora scenerna och det ska fanimej du ordna.

Förstår du det? Jag orkar inte med den här skiten mer.

John!

Det går säkert bra. Du klarar dig. Det gör du alltid.

Är du klar? Det är helt utsålt. Alla, precis alla är där nere.

Alla, okej? P1 vill intervjua dig. De vill ha dig i P1, alltså.

Och ministern sitter där nere och Gasolin sitter i salongen.

Alla viktiga kulturhöjdare sitter där nere bara för att se dig, John.

Är du klar?

Kom.

Nu tar vi oss samman, John.

Skitmarknader och Rost och hans skit - ut!

Nu jobbar vi av skatteskulden, tar hand om Minna och pussar Ruth.

Upp ur diket och upp på hästen igen.

Är du klar, kompis?

Jag frågade om du är klar, för helvete.

Ja.

Kom igen nu.

Vad i helvete?

Vad i satans helvete?

För helvete!

Du gnäller och du klagar

säger att nu kan du inte mer

protesterar så det knakar

medan rynkorna blir fler

John.

John. Det är dags.

Klarar du det? Kom, vi ska in nu.

- Var är Ruth? - Hon är hemma.

- Vi är bara i Køge. Okej? - Vad spelar vi?

De vanliga. "Liv i luckan", "Så länge jeg lever"...

Tror du att du kan träffa tangenterna för en gångs skull?

Du har vässat armbågarna kritat skorna

du förstår inte ordet "stopp"

och du får ingen ro

går upp lite för tidigt

du har glömt att se din fru

hon var förut din lilla Lone

hon sitter inte med vid bordet

skäller ut och säger saker

jamen, så stanna då, för fan

och se dig lite omkring

för när du ser att gräset gror

och skogen spricker ut

vad finns det då kvar mellan dig och så din Gud?

jag säger när du ser att gräset gror

och skogen spricker ut

vad finns det då kvar mellan dig och så din Gud?

men du rusar bara iväg

utan att höra eller se

in i bilen, portföljen med

oj - vad var det som precis höll på att ske?

du har fått så ont i hjärtat

bara det inte är nåt fel

på sistone har det värkt

det är precis som om du kvävs

det är här och det är nu och här

det är här och nu det sker

men när du ser att gräset gror

och skogen spricker ut

vad finns det då kvar mellan dig och så din Gud?

jag säger när du ser att gräser gror

och skogen spricker ut

vad finns det då kvar

mellan dig och så din Gud?

John Mogensen dog den 10 april 1977 Han blev 48 år

Text: Thomas Jansson Scandinavian Text Service 2018

Ansvarig utgivare: Anders Melin